Pausbild - och några lästips


Femtiotalsjakten tar ett par dagars paus pga lätt krasslighet. Det är också anledningen
till att jag varit dålig att besvara kommentarer. Pausbilden är tagen på Arbetets museum
i Norrköping, utställningen Industriland.

Lästips medan jag blir av med febern:
Värnamobloggen skriver om och visar bilder från Bruna Mathssonhusen i Kosta. Småland
framstår alltmer som det givna valet för bilsemester 2010 (i år är det Jämtland som gäller).
Och apropos bilsemester - kolla in Larssons campingbord. Åhhh!
Skattkammaren visar helt fantastiska interiörer från ett av hennes kompis övertaget
och nästan orört hundraårigt hus. Hemma hos Malin del I, del II och del III.

Lite mer än rivna morötter och inlagd gurka


En liten bok om att laga vegetariskt kom i min väg. I dag ska jag så grönsaker
och kör därför samma tema på bloggen
."Grönsaksgott" är från 1951, och bjuder på många piffiga grönsaksrecept.
Spenatpudding,  fylld kålrabbi och vegetarisk pastejkorg är några av recepten.


Fortfarande vid mitten av 1960-talet då jag som barn satt vid
vaxduksbeklätt middagsbord och spanade ut över karotterna var det vintertid
ont om andra grönsaker än rivna morötter, strimlad vitkål med lingonsylt
och så den inlagda gurkan förstås.
Men "Grönsaksgott" visar på möjligheter. Nederst till vänster,
till exempel: Fin vintersallad. Det vill säga klyftade tomater, grönsallad 
och skivad apelsin med en citronvinägrett till.
Överst till vänster: Vackert råkostfat. Med apelsinskulptur med gud vet vad
istucket som dekorationer.


Små smörgåsar och sandwichar! Godast är nog den varma
svampsmörgåsen uppe till höger.
Längst ner till höger:  Barnens smörgåstallrik, med bland annat
en dubbelmacka gjord av en hård och en mjuk brödskiva.


Mmmmm... spenatpudding! Nja, kanske kommer
"Grönsaksgott" inte att bli så ofta anlitad av mig, men
den har ett snyggt omslag och vem vet, plötsligt en regnig
dag i sommar så står jag där och gör Flugsvamp:


FLUGSVAMP
Stuvad spenat slås upp på ett fat. I den gröna "gräsmattan" sättes
hårdkokta ägg. Äggets trubbiga ända skärs av något, vitan hackas
och lägges på ituskurna tomater, vilka sättes över äggen; det
hackade utgör således de vita prickarna på flugsvampen.

UPPDATERING. Läs Anders kommentar till detta inlägg,
om Ica-förlagets alla receptböcker. Där får vi veta alla fakta!
UPPDATERING II: Rutan har också lagt ut ett par rutiga Ica-böcker.
Bland annat efterrättsboken, med "Bananer på grön äng"

Nä, nu blommar det - är de där två ute igen?


Har varit ute på heldagsutflykt med Empire-Amelie igen. Det blev en dag
med fika, 50-talsspaning och besök i en loppis & antik-bod. Vi sammanstrålade
i Spånga, där blomsteraffären med detta ovanliga namn finns.


Kondiset vid Spånga stationsplan har neonskylt från tiden, men ny inredning.


E-A som fikade här på den gamla inredningens tid konstaterade att
kaklet är det enda som återstår. Men konditoriet är omgjort i ljus och snygg
ny stil, så de är förlåtna. Särskilt som...


... de har sjangdobla potatisbakelser, och som ni ser mycket facila priser.
 Ska man fika ska man lämna Stockholms innerstad. Åk hit, eller till exempel
 till Café Boullan i Sundbyberg.


Minidammsugare och minibiskvier fanns också. När åt Ni
senast ett bakverk för fem kronor?


Nöjda med kondisbesöket for vi vidare till första anhalten på dagens femtiotalsjakt.
Ett centrum. Vilket? Det får ni se imorgon!

Åhhh, Rondo!


Låt mig presentera: Vår nya vardagsservis på landet! Rondo är namnet, Gefle förstås, 
upphovskvinna Berit Ternell. Jag har haft ett gott öga till Rondo sedan i mellandagarna,
då jag köpte en assiett som snabbt blev ett omtyckt ostfat på landet.
Så fick jag syn på de här 21 servisdelarna, i loppisbutik i Sundbyberg, häromdagen.
650 pix. Jag tycker att de är värda det. Fint skick - nyblänk och knappt några knivmärken.


Här har vi mellandagsfatet på julduk tillsammans med en
melamintillbringare från SM-plast. Den blå Rondo tillverkades
mellan 1958 och 1962. Enligt boken "Gefle Porslinsfabrik
- Vardagsporslin med färgglädje och stil" gjordes Rondo
också i gröngul och grå dekor.


Ja, Rondo är ett riktigt 50-talsnamn. Så heter
till exempel rubriktypsnittet på bloggens visitkort.
Rondo är också ett gammalt biografnamn, och
Lisebergs restaurang Rotundan bytte 1956
namn till Rondo.

Jag är nyfiken - vilken servis/vilka serviser har du fastnat för?

Ljus i mörkret - några nätter till


Snart är nätterna för ljusa för en riktig neonupplevelse. Så passa på att lyfta blicken nu.
Café Canapée på Dalagatan har en fin skylt, och enligt kaféets hemsida har de funnits på
Dalagatan i över 60 år. Nytt på 1950-talet, alltså.

När landsbygden tystnade


På 1950-talet började landsbygden avfolkas rejält. Under de kommande decennierna försvann
småjordbruken ett efter ett. När konstnärerna Karl-Olov Björk och Anders Åberg fick uppdraget
att utsmycka tunnelbanestationen Solna Centrum år 1975 målade de berättelsen om
ett Norrland under avfolkning.


Det är vackert, i illande grönt och rött, och sorgligt förstås. När Solnas
tunnelbana målas har utflyttningen pågått ett tag. Den siste bonden
med häst delar tunnelbaneväggarna med målade kalhyggen
 och hormoslyrplan.


Kvar framför nedlagda Konsum står en ensam älg.
Den som skildrat landbygdens avfolkning bäst är förstås författaren Stig "Slas" Claesson. 
I hans romaner, till exempel "Vem älskar Yngve Frej",  får man mycket skog,
ensam-kvar-funderar-över-hur tyst-det-blivit och rostiga postlådor.
Jag vill också rekommendera tv-serien "Hem till byn", de tre första säsongerna från 1971,
1973 och 1976. Serien gjordes i sammanlagt 52 avsnitt, den sista säsongen 2006. Men det är
1970-talsprogrammen som är de mest sevärda. Vi får följa byns familjer, storbönder och småbönder,
 folkskollärare och mackägare. 
En av huvudrollsinnehavarna är den nya jordbrukspolitiken,
som med sitt fokus på att bara storjordbruken ska finnas kvar påverkar allas liv och relationer.
(Och så ser bonnköken ut som de faktiskt gjorde på riktigt, bara en sådan sak.)


Men till sist - ett ljus i mörkret. Här i Nysättra, 15 km norr om Norrtälje, låg fram till 1950-talet
en Konsumbutik. Den lades ner som så många andra butiker på landet. Häromåret öppnade
Ovansundets kiosk och café där affären låg. Nu är kafét samlingspunkt i vår del av bygden.
Husmanskost, välfyllt tidningsställ - och nu på sommaren mjukglass.
Det finns hopp.

Mer konst i tunnelbanan här.
Mer konst i Solna här.

En camp väska som ville bli vår


God morgon, måndag!  I lördags kostade campingväskan på Vätö IK:s vårloppis 40 kronor
och jag ratade den. I går var den nedsatt till 20 kronor och viskade "se på mig, jag har varit
med på många bilsemestrar, jag är kul, lite sliten, men 20 kronor - är jag verkligen
inte värd det?"
Hm...


Femtiotalsmannen tog också en titt  på campingväskan, som ser ut
som en resväska när man stänger den. Vi funderade på om den kanske
var omgjord till campingväska av någon händig människa på 1950-talet.


Inte hade den många servisdelar kvar heller. Fyra tallrikar och en kopp
i Kristallon. En kryddburk och en förvaringsburk. Men Femtiotalsmannen
började prata om bilutflykter i sommar - med kafferast vid vägen, campingbord
och ett par stolar. Och campingväska.
Vi slog till.
.

Så i går kväll, när jag rensade bilder på datorn hittade jag den här bilden från Allt i hemmet, juni 1958.
Den har många fina detaljer. Och - stopp, zooma in - vad är det där....

 
Det är ju vår väska! Grå med vinröda detaljer, vår är vinröd med grå.
Annars - samma väska. Vad roligt! Jag läser "Campingväska med bestick
och tallrikar i mepalplast för fyra personer, 68:-"

Visst är det roligt att få dokumentation till sina gamla prylar? Nu vet jag att
det inte var ett hemmabygge, och även hur besticken ska vara placerade!
Vår campingväska från 1950-talet ska nu rengöras och få nya bestick,
koppar och burkar. 

Mer om Kristallon, mepal och annan plast i ett tidigare inlägg.

En plats i 50-talssolen


Har inte den här bilden ALLT? Solstolarna Sussgott (till vänster) och Susette. Parasoll!
Vacker 50-talsklänning plus dito glasögon. Tillbringare med stil. Annonsen är från Brio,
1958 eller 1959.

 
Kolla in "Sputnik" i mitten!


Mer från Brio. Stolen till höger, "Alufin", hade vi i mitten av 1960-talet.
Eller kanske en kopia. Den är snarlik "Samba" från annonsen ovan, men
här är armstöden lägre.
Jag minns att plasten var rätt skarp i kanterna, men att stolen var skön och
stadig att sitta i. Stolen till vänster heter Alunett.


Det där lilla bordet skulle jag vilja ha till balkongen. Stolen heter Sussi,
från Suss-serien.


Hur klibbig måste inte den här hammocken ha varit i 25 graders värme?
Men snygg, förstås. Från Slättens Industrier Norrahammar.


Rune och Marie, hos vilka jag gjorde ett "hemma hos", hade 1950-tal i trädgården
också. Stiligt, va? Och visst är väl  stolarna "Tylö" längst ner på andra bilden
i inlägget? Men en gång hade plasten en klarare färg. Den röda har gått från lackröd till
svagt hallonfärgad. Fint ändå, tycker jag.


Här har vi "Tylö" igen. Mitt favoritutflyktsmål Nostalgibyn ligger i Hosta, utanför
Fellingsbro. Kolla även in trädgårdsstolarna i trä i bakgrunden. Och kolla in Nostalgibyn.
Värd en lång omväg.


Den här litet märkliga stolen stod på
Antikmässan i april och spanade
efter sommaren.


Till sist lite rotting. Rio Resto från Nordiens Mekaniska Verkstad i Fittja.
"Ni får en underbar avkoppling!"

Så, seså, ut i solen nu!

Dagens loppisfynd


Artiklar om kurviga trafikfaror, högtalartelefoner och rymdraketer.
20 pix. Inlägg om det härliga innehållet kommer framöver.

Lycka till på lördagsloppisarna!


Lördag betyder loppis. Förra helgen var jag ståndaktig, höll mig hemma på gården. Men
i morgon ska jag få besöka minst en loppis. Jag hoppas på fynd liknande det här överkastet,
som jag köpte för 50 kronor för en tid sedan. Det var solkigt men helt,  och blev fräscht
efter en tvätt . Det pryder nu ena gästrummet här på landet.


Det rummet inreder jag efter mottot "More is more
- och kitsch mår man bra av".


Fotogenlampan är nytillverkad. Har tjänstgjort 
vid strömavbrott.


Den blå och den gröna flaskan försökte jag sälja på loppis
förra året. Ingen ville ge ens 5 pix. Jag tyckte litet synd om dem,
så nu får de stå i fönster med sjöutsikt som tröst., ihop
med några kompisar.

Lyckosam loppisjakt tillönskar jag alla!
Berätta gärna i en kommentar vad du la rabarber på!

Kvartersbio med nygammalt namn (helgtips)


Kvartersbiografen vid Hornstull är en överlevare. Biografen öppnade på 1940-talet, den hette då Rio.
Mellan 1973 och tills nyligen drevs den under namnet Kvartersbiografen av René Reiss, som gjorde
allt själv. Sålde biljetter, visade film, städade och kämpade för att få projektet att gå runt. Minst en gång
om året brukade det vara artiklar i tidningarna om att kvartersbiografen hotades av stängning.
Men den stängde aldrig.


Nu drivs den av Folkets hus och parker och har fått tillbaka sitt
gamla namn, Rio. Vi stiger väl in?


Biografen har renoverats, men en del av ursprungsinredningen är kvar. Glömde fråga,
men disken känns bekant från mina biobesök här förr i tiden, jag tror att det är originalet.


Nya möbler och nya lampor. Jag tycker att det är underbart att bion fått nytt liv.
Och det händer mycket på  "nya Kvartersbiografen". I helgen är det I love NY-helg,
 med bland annat direktsänd opera, Rossinis "Askungen", från The Metropolitan
Opera i New York.

Läs mer om Rio och tjejerna som förestår den nu,
i DN-artikel från i mars i år, och kolla in filmer och evenemang
på Rios egen hemsida.

Tidigare inlägg, om Ri-biograferna: "Välj en ri-ktig biograf"

Stolstyg med historia


Hittade den här annonsen i en Allt i hemmet från 1958-59. Tycker den är så snygg. Kollade 
upp, finns Bogesunds väveri kvar? Jodå, de är still going strong.

  

På Bogesunds hemsida hittar jag bland annat tyget Mecano. 
Matchar färgerna i annonsens tygprover fint!
Läser också om företagets historia. Bogesunds väveri grundades i början 
av 1940-talet, och vävde filtar till försvaret under andra världskriget.


Tyget Strikt går heller
inte av för hackor!

Industri Ire AB då? Jo,företaget  grundades 1939
i Skillingaryd, heter numera Ire Möbel AB 
och ingår i Lammhults Design Group. 
Ire "formger och producerar sittmöbler för en 
designmedveten målgrupp" både för hem 
och offentlig miljö.

Mode-Nytt från 1950-talet


I dag blir det modevisning här på Femtiotalsjakten. Vi börjar med en avslappnad
ensemble från 1954. Rutig skjorta och ledig byxa - så rätt då, ja, alltid så rätt.


Året är 1951, och sommarens käcka långbyxor presenteras
i Damernas Värld...


... och ja, visst är det jeansen som gjort entré!
 "En ny sorts slacks à la cowboy som gör sitt segertåg
bland tonåringar".  Du syr dem själv förstås, i vadmalsgrå
kraftig bomullstwils.


I samma nummer, under rubriken "Semester i Cannes" hittar vi tjejen
med det totalmatchade setet i jersey.


Fem år senare finns Marquisack-jackan på marknaden, från svenska Algots,
och säkert slår den orangeförtjusta flickan i Cannes till. "Audreybyxor" till!
Naturligtvis döpta efter skådespelerskan Audrey Hepburn.


Mer från Rrivieran. Intressant tröja, snygga byxor - och en mössa
som man funderar litet över.


Den som inte har möjlighet att besöka Frankrike kan med hjälp av
symaskinen (en Elna, kanske) bli parisiskt sommarsnitsig i alla fall.
Året är 1952 och varje husmor har en symaskin.


Det finns ju så många trevliga modeller!


Ja, O så trevlig! I Husmodern juni 1951 finns klänningen
som nog vid denna tid är en vanligare syn än den käcka
cowboybyxan.


Husmor syr åt både sig och barnen. Femina 1957.


En soldress, och så sjalett med stråhatt över. Gör den
kombinationen comeback i sommar?


Kolla den svävande  taxen!


1951. Det var en annan tid, en oskyldigare. Hm.

Ja, det var allt för denna gång. Femtiotalsjakten återkommer senare i maj
med badmode från tiden!
Tidigare modeinlägg:
1950-talsmode i Sundbyberg.
Stor Gala.
Mode med Monet.

Barnsligt roligt - så det blir mer sådant


Vad kul att så många fler än jag kände igen barnservismuggen med
ballongpojken i förra inlägget! Så vi kör på med litet mer 50-talsbarnsligt!
Den här bilen såg jag på Långholmen förra veckan.


Vilket åk! Den stod i båthamnen och trivdes medan
båtägarna fejade runt omkring.


Cykeln är Runes och Maries, eller rättare sagt deras barnbarns. 
Den har cykelkorg, så att dockan kan följa med. 


Köpte denna pall från Brio på loppis. Vet inte riktigt vad jag ska ha den till, 
men den såg så rolig ut.


Har förtstått att det finns folk som samlar på Brioleksaker. 
Kanske säljer jag den vidare när den stått och sett rolig ut ett tag.

Vilka 50-talslekssaker har du/minns du? Ger du dina
barn retroleksaker? (Och i så fall, uppskattas det...?)





Vem ritade min barndoms mugg?


(UPPDATERAD - se nedan.) God morgon, måndag! I dag får ni hjälpa mig med en sak.
En sådan här mugg hade jag som barn. Det var min favorit och blev rätt nött och skamfilad
med tiden. Någon gång på 1970-talet försvann den, med soporna antagligen.
Sedan återsåg jag pojken med ballongerna på plastutställningen på Dunkers i Helsingborg
häromåret. Jag har för mig att det stod att muggen gjordes av Gustavsberg.
Sedan föll den i glömska, tills jag såg den på antikmässan i Kista i april i år. Plåtade muggen,
men distraherades sedan av någonting och glömde kolla undertill. Borde köpt den, förstås.
Jag har kollat i "Bruksföremål av plast" och gissar att muggen ingår i en barnservis av ornamin,
som tillverkades av Gustavsberg med gamla formar från Baloplast.
Men jag är övertygad om att någon av Femtiotalsjaktens läsare sitter inne med svaret.
Annars får jag lägga ut den på Retroforum eller Precis en sån.
Men ni får chansen först!


UPPDATERING: Många kände igen muggen. Kerstin hade fler delar,
den här bilden har jag fått av henne. Tack!

Svaret på frågan tror jag att vi fick av "MB":
"Stig Lindberg anges ofta (felaktigt) som upphovsman till den här muggen
och tallriken med flickan som tillhör samma serie. Förmodligen beror det
på att namnet säljer och att många missuppfattat det hela och tror att
Ornamin är ett varumärke när det i själva verket är ett material.
Balo var en fabrik där Rörstrand hade ägarintressen eftersom de inte ville stå
vid sidan och titta på när Gustavsberg sålde bruksförmål i plast. De flesta
dekorerna köptes in från företag ute i Europa och upphovsmännen är nästan
alltid okända. Det samma gäller för den här barnservisen och en hel del andra
 som finns ute på Tradera."

10 steg från min dörr


I dag är vi ett gäng bloggare som kör temat "10 steg från min port/dörr".
Jag har haft problem med temat, hemma på min gata i stan finns inget 50-tal att plåta
10 steg från porten. På landet öppnade jag dörren, tittade ut och ja, exakt tio steg framför mig
stod vår mest medfarna trädgårdsstol.
 "Neeeej!", sa stolen, "jag ser för hemsk ut, ta ingen närbild!"


Alright, så här då? Litet extra färg, och litet "sken"?
Stolen bara muttrade till svar.
Men den ska veta att den är uppskattad. Omkring 50 års tjänst
- och fortfarande den trädgårdsstol som är skönast att sitta i.
Tio meter från dörren, en alldeles lagom sträcka en sommamorgon
när man bär på fyra morgontidningar och en fylld kaffekopp.

Du som gör 10 steg från min ytterdörr/port-inlägg idag, berätta det
i en kommentar så länkar jag till ditt inlägg. Det här ser andra bloggare
10 steg från dörren:
Monet - bollar av rosmarin
Mira - en före detta vedbacke
Anders - väldoft i portuppgången
Mariavega - en sliper (det gillar en gammal järnvägare som jag)
Staffan - en grushög
Kerstin - järnsmidesdetaljer specialritade av Olof Hellström
Benny - snyggt 1950-talsräcke

Dags att sortera ut och sälja (helgtips)


I går kväll när vi åkte ut till landet såg jag skyltar om tre loppisar i dag. En flyttloppis,
en föreingslokalsloppis och en loppis på gård - på mindre än tre kilometer... Och i morgon
drar traktens närmaste bakluckeloppis i gång för säsongen.
Så det är hög tid att gå igenom det som köpts i vinter och se vad som ska säljas av.
Så att man får ihop en loppiskassa att köpa nya saker för. Fint kretslopp!
Felköp, vindsfynd, saker jag köpte för att de var roliga just då - här ser ni några av de grejer
som jag ska sälja på byloppis/bakluckeloppis.


Ett knippe bananer, sex Gabrielljusstakar (anemon tror jag de heter),
ett fiskhalster i oöppnad originalförpackning(gissningsvis 1980-tal),
en rulle sen 1970-talstapet.
Därute finns en köpare till det mesta - men vem köper vad?


Det roligaste med att själv sälja på loppis:
1) Gissa vad personen som kommer gående mot ens bord kan tänkas
 vara intresserad av. Leka säljare, försöka anpassa säljstil efter person.
2) Arrangera om bordet allteftersom saker säljs (och kanske plocka
fram fler grejer). Pyssla och fixa, placera dragplåster så att de syns väl.
Lampan från 1970-talet, gissar jag, kommer att köpas av en 80-talist.
Eller vad tror ni?


Avdelning knep: Enkronaskorgar med saker
som sysselsätter barn så att deras föräldrar får
möjlighet att rota runt på bordet ett tag.


De här 80-talskopparna i plast (de är fyra)  tänkte jag sälja
för lika mycket som ett par Helmer RIngströmtallrikar kostar.
För alla ruggiga 1970-1990-talssaker på bilderna ska
naturligtvis finansiera inköp av sköna ting från 1950-talet.

Fler som planerar för loppis just nu? Hur gör ni?

Var med i "10 steg från min port" på lördag!


Dags för temadag igen! Förra gången var vi ett gäng bloggare som plåtade portar
och la ut samma dag och länkade till varandra. Nu på lördag, den 2 maj, kör vi ett nytt tema:
"10 steg från min port (eller dörr)".
Jag vet att bland andra Staffan och Mira är med. Häng på du också, och berätta det i en
kommentar till mitt 10 steg-inlägg så länkar jag till din blogg!
(Bilden: En enkel men vacker stensättning - kvadrater, rektanglar och assymetriskt runda -
utanför 1950-talshus i Västertorp, Sthlm.)

Sköna maj, välkommen!


1950.                1951.              1952.              1953.              1954.

1955.                 1956.              1957.              1958.              1959.
 
Glad valborg på er! Ni har väl köpt en majblomma?
Kolla in alla blommor sedan starten på Majblommans hemsida.
Vilken är din favorit? Min är vitsippan från 1955.