Snyggt i svart och grått på Söder


Tog en promenad på Söder i fredags, med ett fånigt leende på läpparna efter att ha hittat
MIN tapet. Tittade in i en antikbod jag inte besökt förut, Allsköns antik och design på Hornsgatan.
Där fanns Kockums klassiska raka 1950-tals-kaffepanna - i svart! Jag hade bara sett den
i rött tidigare, det här var en ny trevlig bekanstkap.


Jag tog litet bilder, och insåg när jag kom hem att temat var grått och svart!
Det här fatet är det Upsala-Ekeby-föremål som fallit mig mest i smaken
av dem jag hittills sett. "Ax" av Mari Simmulson.


I framtiden, när lyan är inredd och jag har
allt jag behöver - då ska jag börja samla burkar.


Den grå barnvagnen är 1940-tal, men rullade säkert en bit in på 1950-talet.
Öppna luckan och du har en förvaringsplats under ungen!

Så mycket mer än Focus de Luxe (lästips)


Om du gör Femtiotalsjaktens stolsquiz kommer du sannolikt att kunna namnet
på flera 1950-talsstolar och känna igen ett än större antal till utseendet. Men hur många bestick
från 1950-talet kan du namnge? Själv hade jag ungefär koll på Focus de Luxe innan jag läste
senaste numret av tidningen Antikvärlden.
Folke Arströms Focus de Luxe kom 1955, då var det helt i rostfritt. Annonsen där besticket
har fått "nylonskaft - oöverträffat i styrka, tål kokning och alla i hushållet förekommande
syror och diskmedel" är från 1958 eller 1959.


I Antikvärlden 5/2009 får vi en grundkurs
i de mest kända besticken från mitten
av förra seklet.
Jag slukade reportaget, och nu går inte
en besticklåda säker för mig på loppisarna.


Min väninna Empire-Amelie var igång redan på antikmässan i Kista. Hon
köpte en orange sked, för att man blir glad av den. Kan det möjligen
vara en Singoalla?


Nix. Nilsjohans Singoalla (1958) har en elegantare hals. EA:s sked är
förmodligen en av alla Japan- och Hong Kong-tillverkade namnlösa modeller
som var poppis på 1950- och 1960-talen. De hade stansade blad och skaft
i härdplast. (Källa: Antikvärlden)


En krona styck kostade de här gafflarna på loppis.
Inga kändisar, tror jag?
Gaffeln längst till vänster är märkt "Rostfritt stål KA Import",
paret i mitten "Nils Johan Stainless 18-8 Sweden" och den
längst till höger "Rostfritt stål" plus en symbol som ser ut
som ett kvadratiskt kors.


18-8 är inte en bestickserie, utan anger att det är rejält stål,
enligt Dreamweddings.se där jag läser detta:
"Kvalitetsstål är alltid märkt med 18/10 eller 18/8. Rostfritt stål
18/10 består av stål med tillsats av 18% krom och 10% nickel.
Nickel gör besticken rostfria och kromet gör de resistenta
mot sura ingredienser."
Annonsen: "Parad" från G.A.B. (Guldsmedsaktiebolaget).


Folke Arström igen, med Facette från 1949, enligt Antikvärlden, annonsen
är från 1951. Men på den tiden kunde nyheter få vara nyheter litet längre
än en säsong. Folke Arström formgav redan 1944 Thebe, en annnan klassiker,
tyvärr ej med på bild här.


Vi ses där ute i besticksdjungeln! När vi kan allt om 1950-talets rostfria
skedar med nylonskaft finns det en värld av antikt silver att ta sig an! Empire-Amelie
ligger alltid steget före, eller efter, hon befinner sig ju på 1800-talet.
Men tillbaka till där jag började - det här inlägget var egentligen bara ett lästips.
Antikvärldens reportage ger dig allt som inlägget inte gav. De kändaste
företagen, formgivarna, modellerna. Snyggt plåtade bilder att ha som referens
när man hoppfull kommer hem med ännu en tvåkronorsgaffel.
Mest kunskap för pengarna just nu!

Nu har jag på fötter


Grävde bland alla gamla grejer ovanpå logen, hittade långt inne i en
byrålåda dessa gymnastikskor från 1959.
Nä, det där var inte riktigt sant.
Jag köpte dem i en skoaffär i dag. Men visst är de retrofina?
(Märke Vagabond, hyfsat pris också - 350 pix.)

1950-talsmode i Sundbyberg


Men, hörrni, nu är det väl ändå dags för lite vårmode från 1950-talet? Empire-Amelie
och jag besökte Sundbyberg i går, scannade loppisar och fikade på Café Boullan. Kaféet
ligger på Esplanaden, vilket kanske är det tjusigaste av alla gatunamn, och det gör även
Fröken Nilssons Vintage Mode. Där log de här sommarklänningarna emot oss
från skyltfönstret.


Den längst till vänster är sydd av Lisbet Jobs-tyg. Jag hade
litet dålig koll på Lisbet (Jobs-Söderlundh, 1909-61), kollade
Wikipedia och insåg att jag sett många av hennes klassiska
textilier. Det har du också, kolla in Aurora, Lingonkrans
och underbara Leksandsstolar hos Jobsboden.


Inne i butiken stod Inga-Lill (visst ser hon ut att heta så?) och visade
ännu en femtiotalsklänning. Obs! Den lila 60-talsbaddräkten i bakgrunden.


Kanske stod Inga-Lill och drömde om en ny sommarpyjamas?
Det fanns en hos Fröken Nilsson som påminde mycket om 
pyjamasen som mamma sydde åt min syster i början av 1960-talet.


Inga-Lill poserar i den mittersta blå klänningen från skyltfönstret. På 1950-talet
hade de stora modehusen mannekänger anställda. De visade upp kläder
för kunderna, som kunde luta sig tillbaka i soffan och studera hur plaggen tog sig ut
i rörelse. Detta kan man se i den bästa av Hillmandeckarna, "Mannekäng i rött".
Rekommenderas!


Jag fick syn på ett snyggt draperi också.
Butiksföreståndarinnan berättade att hon fått tag
i flera meter av tyget, hon hade även sytt upp en
väska av det.
Mönstret känns bekant, som om man blandat
Stig Lindberg och Lisbet Jobs.
Någon som känner igen tyget?

Välkommen in i 1950-talet!


God morgon, måndag! Och välkomna in på Femtiotalsjakten! Det förra inlägget innehöll
litet för litet 1950-tal. Jag kompenserar därför med denna härliga bild från 1959, ur en
annons för eternit och asbestbetong, och vill med den önska Er en trevlig valborgsvecka.

Så hittade jag då min tapet


Ett av mina tre nyårslöften var ju att tapetsera lyan. Nu äntligen är det på gång. Häromdagen
var målaren och tittade och mätte, och vi bestämde att han ska göra jobbet i juni.
Tapet? Den hade jag ännu inte hittat. Men jag visste att det måste bli någon form
av originaltapet. Inte de stora kedjornas retroförsök.
Så i går begav jag mig till Långholmen i Sthlm. Där bredvid fängelset, som nu är hotell,
ligger Handtryckta tapeter i ett vackert rött trähus.


Vilket ställe!!! Tapetprover från golv till tak, tryckpressen - som såg ut som en
gigantisk mangel, verktyg, mer tapeter. Jag hade tagit bilder på lyan 
som jag visade för Birgit, som sålt och tryckt  tapeter i sådär 30 år.
Sedan började vi gå igenom hennes 1950-talstapetprover. Den här vackra
svarta, "Lakrits", ett nytryck av en 1950-talstapet,  blev min första förälskelse.
Plötsligt var jag på väg att måla hela rummet och hallen i vitt för att kunna ha den
som fondtapet i alkoven. Hm....


Jag bad att få titta på fler mönstrade. Den här var ju också häftig, eller hur?
Den heter "Mosaik".


Eller den här, "Karaff och glas", kanske? Alla 50-talsfärger är med. Men nej,
jag slet mig från idén om mönstrad fond och  ljus omönstrad tapet.
Jag vill ha en kul tapet som funkar i hela rummet plus hallen. Och så
en enfärgad fondvägg.


Färgerna återges inte helt korrekt, men ni ser ungefär hur tapeten ser ut.
Den tyckte jag mycket om. Men... nej. För dominerande mönster för ett
helt rum.


Åh, det var så roligt att prata med Birgit, bläddra i hennes 50-talspärm,
kolla i hyllorna, och få råd. Den här är också ett nytryck. Cool. Men jag hade
fortarande inte hittat Tapeten. Då tog Birgit fram....


... tapeten med namnet "Geometriskt mönster 1". Supermycket 1950-tal,
mönstrad, med mycket karaktär, men med bara två färger förutom vitt och gråbeige:
mörkare grå och ljust tegelröd.
Här ser Tapeten ganska modest ut, men ju mer jag tittade på den, desto
säkrare blev jag: Det här är min tapet!
Och alkoven, den blir enfärgad, i ljust tegelrött. Snyggt mot min fina stringhyllor
(vit string, trähyllorna i trä vackert mörka av ålder). Då kan jag vräka på med mönstrade
vaser och koppar och saker på hyllorna.

  
Vilken lycka att ha hittat sin tapet, och att ha en plan.Saker som skulle passa bra
 i ett rum med "Geometriskt mönster 2": De där lamporna och en röd Bamse.
Här hittar du Handtryckta tapeter. Du ser min tapet och många många andra. Enjoy!
(Fotot på Bamse: Duna, kolla deras bildspel med omklädda fåtöljer, kul).

Nå, vad säger nì? Snyggt, kul...eller för mycket?

Upsala-Ekeby? Njae... eller?


Nästan allt jag stöter på från Gefle porslinsfabrik tycker jag om. Ögat tränas, numera kan
jag oftast direkt se att en tallrik kommer att ha en Geflestämpel om jag vänder på den. 
Gefle införlivades på 1930-talet i den alltslukande Upsala-Ekeby-koncernen.
Som upplänning försöker jag lära mig tycka om även Upsala-Ekebys eget gods.
Men det är inte helt lättt. Ett undantag är den här grymma fågeln (grym både i ordets nya
och gamla betydelse). Fågeln hade sällskap med andra UE-djur hos Leva antik
på antikmässan i Kista.


Jag hade sett fågeln förut, i par. Grävde i fotoarkivet, och där! De här gynnarna
sitter i fönstret hos underbara 1950-talsfiket Valand i Sthlm.
Formgivaren heter Taisto Kaasinen. Inte ett av de vanligaste UE-namnen.
Kollar på nätet, hittar en Kaasinen-papegoja som sålts för  2 590 kronor.


Keramikern Mari Simmulson däremot är en de mest kända Upsala-Ekeby-
namnen. På antikmässan såg jag mycket av henne, som de här figurerna.
Men - njae...jag har svårt för superpopulära Lisa Larssons grejer, och jag kan
inte riktigt ta till mig Upsala Ekebys keramik heller.
Men båda hör ju till 1950-talets designhistoria, så det är bara att försöka igen!


För er som gillar det där litet grova UE-uttrycket,
här kan ni läsa mer uppskattande ord:
Bloggen UpsalaEkeby.
Nystartade bloggen Upsala-Ekebysamlarna.
Två artiklar i Upsala Nya Tidning, om det ökade intresset för Upsala-Ekebys keramik
och om en butik fylld med UE-elefanter och annat UE-gods.
Porslinsbloggen, som har haft flera inlägg om Upsala-Ekeby nu i april.
Grödinge Antik & Design, som har "Sveriges största samling av Upsala-Ekeby-keramik".

Och till sist, ur en artikel i DN från 2007:
"Konstnärerna hade ett enda material att utveckla och de slog knut på sig själva
för att hitta spännande sätt att få den enkla leran att verka lyxig och modern"


PRESSTOPP!!!!!!!!!! Skrev det här inlägget klart igår. Gick sedan
på loppis, hittade det här askfatet. Och tyckte att det var...
riktigt, riktigt snyggt. Hrmmm... det är bara att inse att jag har ett
komplicerat förhållande till Upsala-Ekeby.
Fatet har en pratbubbla undertill med vad jag tror är "ms", dvs
Mari Simmulson. Hallå UE-experter, berätta för mig om fatet!

Vem minns Erax cocosersättning?


Javisst ja, det här "fyndet" på Antikmässan har jag glömt visa. I en monter
salufördes dessa papperspåsar för 2 kronor styck. Eftersom jag bor i Råsunda
köpte jag ett par. Googlar Erax, men hittar inget. Söta är påsarna i alla fall.
Googlar även "cocosersättning" och får svaret "Menar du a-kasseersättning?"
Vem vet något om Erax och "cocosersättningen"?
Och vad bestod den av, ersättningen?

Fina fiskgrytan - festligaste fyndet


Här ser ni den gångna helgens loppisfynd - Svarta Pannan från Nilsjohan.
Den var dammig utanpå, men knappt använd. Så jag putsade upp den.


Inuti fanns instruktioner, det är baksidan av receptbladet på bilden ovan.
Jag blev litet sugen på att laga fisk i grytan, eftersom...


... fiskgallret också fanns med, ouppackat till och med.


Det är roligare med retroprylar som man kan använda än sådana
som bara är prydnad. Därför tycker jag om kaffekannan, förra helgens fynd,
och Svarta Pannan. Kanske drar jag upp en gädda nästa helg.


Visst är den snygg? Vem kan ge mig årtalet? Typografi, minnen från
barndomen och priset säger mig 1960-talets mitt/slut. Hittar inget på nätet.


7 kronor och 25 öre kostade
Svarta Pannan då.
Nu fick jag ge 50 kronor, vilket ni
loppisproffs tycker är för mycket 
- men, som sagt, det är en fullt
fungerande fiskgryta!

Här har ni min plast


Förra helgen berättade jag ju om min påskläsning, "Bruksföremål av plast", som jag ville
rekommendera. Inspirerad av bokens författare, samlaren Thomas Lindblad, samlade jag ihop
alla mina bruksföremål i plast.
Det blev en del! Jag har härlett ursprunget hos de flesta sakerna, med hjälp av boken. 
De flesta fakta kommer därifrån. Låt se...


Carl-Arne Breger för Hammarplast och Husqvarna. Vi börjar med de
dyraste grejerna! Fast... dyrt och dyrt... plast kan man fortfarande få för några tior.
Vispskålen gjorde Breger för Hammarplast 1968-69. Det finns också en
vispkanna i samma design.


Smörasken gjorde han för Husqvarna omkring 1960, i ett tiotal färger. Både
vispskålen och smörasken har stående räfflor (man ser dem inte på bilden,
men på asken finns räfflorna längs lockets nederkant). "Ett typiskt bregerskt
stildrag", skriver Thomas Lindblad.


"Etenskålen", Skaraplast, årtal okänt.


SIgvard Bernadotte & Acton Björn för Skaraplast 1958. En sådan här
kanna hade vi mjölk i när jag var barn. Jag tycker att den är vacker.


Akrylnitrilstyrenplast! Lindblad beskriver i sin bok hur
konsumenterna på 1940- och 1950-talen hade svårt
med alla plastsorter som lanserades. Inte ens
butikspersonalen hade koll.
Tillbringaren är också märkt "Kristallon"...


Saftkalas utan kras! Den slagtåliga styrenplasten Kristallon
lanserades 1954.


Perstorp, Industri AB Plastics/Skaraplast, SM-plast.
Och här har vi melamingänget!  I USA hade serviser i melamin använts
i armén sedan 1940-talet. "Melmac" ¨blir poppis även i amerikanska hushåll
och under tidigt 1950-tal börjar svenska plastfabriker tillverka melaminserviser.

 
De blå faten är Perstorp, omkring 1950. Tillbringaren är märkt SM-plast
och ser ut som Erik Flemings kanna i boken, 1951. Men den är även
märkt Mepal, som var en servis från SM-plast - fast inte Flemings?
Det orange fatet är märkt P+ Skara. Märkningen P+ använde Skaraplast
bara på melaminprodukterna. Tidigt 1950-tal.


Per Bjelving för Plast-teknik i Göteborg, märket "Jonas".
Ostkupa, det fanns en smörask i samma serie. Tidigt 1960-tal.
Skoporna är av okänt ursprung.


Tallrik i ornamin, Gustavsberg, 1960-tal.


Ornamin står för ORNAMenterad melanIN.
Fast det här fatet är helt vitt, inget mönster.


Tillbringaren är märkt Sinjet Husqvarna. En reviderad
variant av den som Bernadotte & Björn formgav för Husqvarna
1963, i röd, blå och gul styrenplast. På originaltillbringaren
går inte locket ut över handtaget.


Gehå, Made in Sweden samt okänd. Vattenkannan är omärkt, men verkar
ha varit vanlig. Jag har sett ett antal ex av den i affärer/på mässor. De vill ha
75-120 kronor. jag gav en tia. Sådant piggar upp.
UPPDATERING: Kunnig kommentar från Jörgen har inkommit:
Gehå (GE-HÅ Bakelitindustri AB i Ängelholm) tillverkade bland annat termosfodral, elprodukter,
hushållsburkar, stänkflaskor, smöraskar och kylskåpsburkar redan under 1950-talet.
Den gula vattenkannan på samma bild är tillverkad av Skaraplast.


Plast-teknik i Göteborg, "Jonas". Märkt Luran, ett av många
styrenvarumärken.


Mer Plast-teknik. 1970-tal?


Finsk plast från Orthex. Årtal okänt. Plastboken ägnar två kapitel
åt Finlands och Danmarks produktion av bruksföremål i plast.


Sist i min samling: Ägkoppar. Kycklingen okänd. Likaså
den runda gröna - men den ser man ofta, det finns även
bland annat en sockerskål i samma serie. Känns utländsk?
Den gula är SM-plast, melamin, tidigt 1950-tal.


Livet blir sig aldrig likt sedan jag skaffade
"Bruksföremål av plast". Jag kommer att vända
på varenda plastpryttel jag hittar.
Och - det är så kul!
Vill du titta på mer plast på en kul hemsida....


... så rekommenderar jag ett besök på den här sidan, varifrån jag
fått reklambilden. Skaraplast för hela slanten!

Och nu vill jag se ERA bruksföremål i plast. Generell utmaning till alla
bloggare som läser detta: Rota i skåpen, gör sedan ett inlägg om retroplast!
(Och berätta om det i en kommentar till det här inlägget!)

UPPDATERING. Moster Mjölgumpa hängde på utmaningen, kolla in hennes plast!

En sväng till snabbköpet


Här ser ni mitt Konsum, där jag handlar mjölk och specerivaror. Men ni ser inte mig, för jag
har precis gått in.


Jag och de andra husmödrarna letar förmånliga priser. Vi har fått pengar till
veckans hushållskassa, skulle vi be om mer lyfter vära femtiotalsmän
på ögonbrynen och undrar vad som nu blivit så fasligt dyrt?
Åh, där borta ser jag att det är bra pris på kalopsköttet! Skynda, skynda innan
 fru Persson i porten bredvid lyckas armbåga sig fram!


De är så duktiga, personalen i vår konsumbutik! I år har de fått pris! Och det
är ju ruskigt gott, kaffet. Nog kunde man väl dra in på eftermiddagståren
med de andra fruarna, men då skulle man ju inget få veta om vad som
händer på vår gata! Nej, hellre då ändå be sin man om en extra slant till veckans
inköp än att hamna utanför husmorsgemenskapen.


Lindbergs i porten bredvid har bil, vilken lyx! I sommar ska vi få följa med
på söndagsutflykt, kanske till den där Svampen i Örebro eller djurparken
i Furuvik. Det vore spännande! (Frysbox har de också, Lindbergs!)


Nej, nu är det dags att gå hem och göra middag. Men först en liten pratstund
med någon av de andra fruarna. Det är alltid folk vid snabbköpet! Och vet ni vad
jag fick se häromdagen? Jo...


... ett kolorerat fotografi av vårt konsum, som - ja, jag vet inte vad man gjort
med det. Så här kommer butiken att se ut om 50 år, sa föreståndaren.
Vi fruar bara skakade på huvudet. Vilka dumheter!
Sedan gick vi hem till oss och drack kaffe. Tretår blev det den dagen.

(De svartvita bilderna fotograferade inne hos Coop på Södra Långgatan, Råsunda.)

Du missar väl inte quizzen?


Drack du en toddy för mycket i påskas - och glömde göra Femtiotalsjaktens
stol-quiz? Du får en andra chans. Här hittar du quizzen. 20 stol- och fåtöljklassiker.
Tävla mot dig själv eller kunniga kompisar!

Om 100 minuter: Mitt favoritprogram på teve


Antikdeckarna är igång igen! Mitt favoritprogram i antikgenren. I kväll besöker
den ene programledaren, Pontus Silfverstolpe, "Per som har många föremål
som fångar Pontus intresse. Bland annat en lampa som Pers farmor och farfar
köpte i Italien på 50-talet." Låter lovande.
Li Pamp, programledare nummer två, fast nummer ett i min bok, hon är verkligen bra,
utstrålar kärlek till sakerna hon berättar om, letar 1900-talsdesign på Söder
i Stockholm.
Vi bänkar oss väl, och tar med tv-kannan?
TV4 Plus kl. 20.00 (repris lördag kl. 18.00).
(Bilden: annons för Philips, 1958 eller 1959)

Veckans fynd + Månadens borde ha köpt


Sedan tre dagar tillbaka ler jag varje gång jag går in i köket. Där på spisen står
Kockumskannan som hittade mig när jag rotade omkring på hyllorna hos butiken
Second Half i Älmsta. Kärlek vid första ögonkastet.
Nu håller jag på att lära mig koka kaffe. Jag ska inte gå in på vad jag tycker om smaken
på det kokkaffe som jag hittills presterat. To be continued...
Läs gärna alla engagerade kommentarer i mitt förra inlägg om kokkaffe!
(Handduken, Åhléns, hängaren Designtorget)


Här har vi Månadens "borde ha köpt". Den vackra vackra lampan fanns
på Antikmässan i Kista. Den är ju både kul och har stil! Men jag var litet
mässtrött efter två heldagar och kollade inte ens priset, orkade bara lyfta
kameran. Och glömde skriva upp monternumret.
Om någon av er som läser detta såg den på mässan och kommer ihåg
butikens namn - mejla mig!


Veckans Borde kanske ha köpt? Speceriskåpsburken med
 rött... tryne, ja visst ser det ut så? Omgiven av Orrefors (t v)
och Reda (t h) stod den där utan namn, hos Second Half,
och var charmig.
Någon som känner till fabrikatet? Skulle du ha köpt den?
(Tror priset var en dryg femtiolapp.)

Uppspelt över en utmaning


Jag har blivit utmanad. Av  Helena med bloggen Retro-Tokig.
Utmaningen går ut på att man ska välja ut sina tre roligaste rubriker
och motivera varför. Och vem tackar nej till chansen att få vara
litet självgod? Inte jag. Okej, här kommer rubrikerna:

1) "Här avslöjas myten om de första tonåringarna"
Ett inlägg från i höstas, där jag förde i bevis att 40-talisterna inte alls
var "de första tonåringarna", vilket de alltför länge tutat i alla oss andra.
Men - till läggen! Där hittade jag tonåringar i damtidningarna redan 1950.
Bildtexten till bilden ovan börjar "Tonåringen älskar svart, som
är flott och damigt..."
Rubben gillar jag för att den direkt signalerar stort journalistiskt grävjobb.


2) "Willkommen im Puppenhaus"
Puppenhaus (dockskåp) är ett roligt ord, och jag var litet stolt över att ha lyckats
författa en förfrågan på tyska om tillstånd för bildpublicering - och fått både ett ja och
beröm för min tyska av dockskåpsmuseiföreståndaren, som för övrigt har en
fantastisk sajt dit ni alla borde vallfärda. Inlägget här.
(Men översätt först föregående mening till tyska!)


3) "Oförutspått trevligt på Sibyllegatan"
Som redigerare av den gamla skolan tycker jag att det är fyndigt
med ordlekar (sibylla = spådam). Och det är alltid roligt att gå på
antikrundor med min vän Empire-Amelie, det här var en sådan runda.
Elefanten är en leksak från 1945 av amerikanen Charles Eames.
Den fanns hos butiken Modernity på Sibyllegatan.

Utmaningen skickar jag vidare till
Tusse
Monet
Stribergs station

Om du bara ska köpa en fackbok i år...


... och är det minsta intresserad av retroplast - skaffa den häftade upplagan av Tomas
Lindblads "Bruksföremål av plast". Har suktat efter den ett tag, men förfärats över priset
för den inbunden. Insåg plötsligt att den kommit ut i häftad version, 151 kronor.
Sällan har jag fått så mycket för de pengarna. Lindblad redogör för svensk plasts historia
1945-75, grundligt och lättläst.
Den har varit min påskläsning. Har inte gjort mycket nytta på gården, hade svårt att slita mig
från boken.


Men jag satte ändå några penséer vid logknuten, fick som belöning
gå på nutidsarkeologisk exkursion uppe på magasinet. Hittade några
plastföremål. Det ena var faktiskt ett fynd, den gula 70-talsbaljan
från Hammarplast är precis vad jag behöver till potatissköljning
i sommar. 2009 återanvänder man en praktisk balja
i stället för att köpa en ny.
Hammarplast (Hammargrens Industri AB) är en av de stora svenska
plastfabrikanterna som har eget kapitel i "plastboken".


Skopan är en doldis, gissningsvis från 1960-talet.
Sverige låg 1967 på första plats bland de nordiska länderna
när det gäller plastförbrukning, 27 kilo per person
och år (Källa: Bruksföremål av plast).
All plast var inte designad av kända formgivare och
försedd med etikett, det vräktes ut plastföremål
av skiftande kvalitet. 


Jag har redan hittat några av mina plastgrejer i "Bruksföremål av plast".
Och förstås saker jag sett på loppisar och antikaffärer. Vara-Fyndet hade
massor av kul plast i sin monter på Antikmässan förra helgen. Bland annat
de här kopparna i två delar, poppis på 1960-talet och början av 1970-talet.

Återkommer med mer plast här på Femtiotalsjakten när jag läst ut boken
och artbestämt mina plastföremål!

En vårdag på gården


Ovanpå logen på vår gård finns det före detta sädesmagasinet. Dit upp åker saker som
inte riktigt är färdiga för grovsophämtningen. En del har fått respit i decennier.
Somt ska gå på byloppis i vår. Som den anspråkslösa 60-talsfåtöljen. 
Och de lite slitna skyltarna, mot kärnkraft från 1979-80, och om högertrafik från 1967. 


Under sädesmagasinet finns lidret. Där kan man ägna sig
åt nutidsarkeologi. Hitta en ljusblå låda som ingick i vår
köksinrtedning på 1950-60-talet. Titta på gamla kaffeburkar.


Hej 70-tal! Tänk vad användbara de var,
burkarna. Spik, snören, metmask - de
funkade som förvaringsplats åt det mesta.
Och kommer ni ihåg pyset och kaffedoften
precis när konservöppnaren
gïck igenom locket?


I gamla lider och på logar kan en vägg vara fodrad med
banankartonger. Hej Fyffes!


De där verktygen fanns på 1950-talet
- och många tal dessförinnan.
Liderfönstret.


Kockumssilen, ett loppisfynd från i vintras, har blivit blomkruka.
Hinken är "fusk-Kockums" från Granngården.


"Bonn-gullviva" kallas den här blomman. Min favorit
blommar tyvärr bara ett par veckor om året. 
Varma vårhälsningar från en före detta bondgård i Roslagen!

En nypa porslinskunskap


Spisa Ribb, av Stig Lindberg, Gustavsberg, 1955.
En kopp i porslin - men vilket slags porslin? Jag hittade
en fantastisk annons i en Allt i hemmet från 1959.
Den lär oss allt!


Här hittar vi en rad serviser som numera är klassiker. Själv är jag litet svag för Lotus,
servisen i flintporslin.


Benporslin. Ett dussin Spisa Ribb för 40 kronor. Ja, tack!


Kaffekannan i Terma - åhhh, 1950-tal!


Lärorikt, som sagt, och klassikerna radar upp sig.
Visst var det här en kul annons?

Jag köpte en tavla...


Jag håller ju på att femtiotalisera min lya, som ni vet. Börjar få ihop det nu.
Det är bara den där tapetseringen som måste till någon gång ( ett av mina nyårslöften),
den utgör ju liksom hela grunden för 1950-talskänslan. Saknas gör också rätt soffa/fåtöljer.
Och konst från tiden. Men nu har jag börjat ta tag i det också. 
I förra veckan fick jag syn på den här tavlan, hos Svea Antik i Sumpan.
"Stockholmsmotiv", av Olle Zetterquist, 1949.
Jag tycker om den. Paret i vintrig förort, spårvagnen, funkishus och runda lampor.
De går mot 1950-talet, och livet leker.

Vad tycker du skulle passa på en anspråkslös enrummares väggar?
Alla förslag läses intresserat (förutom 1950-talets "svarta människor-konst").