Funbo-Ofvandahls-Knutby (Uppsalaresan del II)


På klassiska konditoriet Ofvandahls i Uppsala satt studenterna på 1950-talet.
Och på 1910-talet. Och nu. Ofvandahls ska ni få se mer av, men vi backar bandet. Efter den
trevliga stoppet i Almunge fortsatte vi vår Uppsalaresa i går.
Vid Funbo, en mil norr om Uppsala, satt nästa loppisskylt. Vi svängde in, förstås.


Loppisen i Funbo är av typen "sommaröppen bod på gården".
Mycket trevlig, fina saker. Jag höll på att drabbas av burkbegär,
den där mörkblå längst ner var inte dum.


Men jag köpte istället en 1950-talsmatta, som kommer att bli fin när jag tvättat den.
Loppisen i Funbo har öppet varannan helg, det här var första för säsongen.
Kan rekommenderas.


I Uppsala gick vi på vernissage, men jag har svårt att hitta en 50-talskoppling till den, så vi
går direkt på konditoribesöket! Här har vi Ofvandahls, since 1878. Vi tar väl och stiger in?


Man känner historiens vingslag. Ack, hur många vittra upsaliensare har inte
suttit in detta kafé.


Studenter och studentskor har rabatt, studentskorna även
en kaka.


Men studierna får skötas någon annanstans!


Såg ni tapeten? Ljuvlig. Jag gissar att man beställt
nytryck av originalet?


Tiden stod liksom stilla på Ofvandahls.


Vackra klockor visar olika tid, ingen
av dem ritkitg rätt heller.


Antika stolar och take away-latte. Vi gillade Ofvandahls, som
denna dag, liksom hela stan, var full med finklädda studenter
med blomsterkvastar och vad som föreföll vara äldre
ditresta släktingar.


Bakverken vi testade fick fyra strutlampor i betyg. Miljön
fick fem! Wikipedia berättar allt övrigt du vill veta om Ofvandahls.


På hemvägen stannade vi till i Knutby, käkade en bit på Knutby krog
och beundrade fönstermålningen. Numera är Knutby skyltat igen. För några år
sedan när vi åkte igenom samhället stod nakna stolpar vid infarterna,
utan Knutbyskylt. De stals som souvenirer efter Knutbydramat.
Nu var vi trötta och åkte sakta hem mot gården. Det hade varit en rolig dag,
med många intryck. Som dagar ska vara.

Från Kafferepet till middag på Östra station


Min väninna sedan ungdomen Empire-Amelie och jag träffades på Kafferepet en kväll
 förra veckan. Jag brukar hamna där en gång varannat år ungefär. Kaféet ligger på
Klarabergsgatan 35, granne med Klara kyrka.


Här är det den 14 juli 1955, och huset som Kafferepet och Las Palmas tobak ligger i är nybyggt.
Rivningarna och byggena i gamla Klara pågår för fullt.  Den här fastigheten som blev
Klarabersgatan 35 var tidigare Klarabergsgatan 31 och Klarabergsgatan 33. 
Det finns en fantastisk bildskatt på nätet, nämligen Stockholm stads Stockholmskällan.
Därifrån har jag fått tillstånd att publicera bilden.  (Foto: Bengt Michanek)


Neonskyltarna finns kvar, på framsidan av huset...


... och på gaveln...


... och på kortsidan, både den här skylten på väggen
och kaffekannan som inlägget började med.


Jag frågade den trevliga tjejen bakom disken om Kafferepets historia. Hon berättade
då för mig att det kommit in ett par för ett tag sedan, som hade varit gifta i 50 år.
De hade haft sin första "dejt", som hon sa, på Kafferepet och hade kommit för att fira det. 
Paret hade till och med kvittot kvar från den gången i slutet av 1950-talet.
Kanske var det här de satt på kondisbesöket som skulle leda till ett liv tillsammans?


Ännu en  gammal bild, dock feldaterad. På en vägg hänger bilder på Kafferepets
kvarter åren 1900, 1925 och... vad är det här - 1966? Tjejen har kortkort, Åhlénshuset
står där och det gjorde det från 1964. Men kul i alla fall, ni ser Kafferepets skyltar
på fasaden till höger i bild. Samma skyltar som på bilderna ovan.


Kafferepets inredning är en blandning
av alla decennier från 1960-talet och framåt.
Jag gillar vägglamporna.
Men nu säger vi hej då till Kafferepet och tar
tunnelbanan till Tekniska högskolan...


... uppgång Stockholms Östra. En trappa upp i funkisstationshuset från 1932
 ligger Östra stations järnvägsrestaurang.


Restaurangen har kvar originalinredningen sedan den öppnade på 1930-talet.
 Man förflyttas till en annan tid när man kommer in.


Här gäller vita dukar och en enkel blomma på varje bord. Den enda
förändringen sedan 1930-talet är glasväggen. Den tillkom på 1950-talet  
för att man skulle få servera vin, som bara fick serveras i slutna rum.


Enkelhet, så vackert.


Sitter man vid ringen kan man titta ner på stressade tågresenärer i hallen.


Men man tittar hellre upp i taket. Där finns målningen av Evald Dalskog.
Bilderna föreställer olika yrkesmän från Roslagen. Eller så kollar man in möblerna.
Empire- Amelie påpekade likheten mellan 1930-talets björkmöbler med svarta detaljer
och empiremöbler. Restaurangens möbler införskaffades hos Nordiska Kompaniet, NK.


Trä, åhhh, så mycket vackert trä.


Disken. Här hängde Empire-Amelie och jag i väntan på hämtmat när 
vi arbetade på Roslagsbanan på 1980-talet. Ibland var det nuvarande restaurangägaren
Berit som kom  ut från köket med en tallrik biff med lök. Hennes familj har drivit Östra
stations järnvägsrestaurang sedan den 1 mars 1935. En kulturgärning.


Man kan tycka vad man vill om spelautomater, men stolarna funkar
faktiskt i miljön.


Bänka er för en sittning med husmanskost!


Vi ska bli stammisar igen, bestämde vi. Sitta här och
språkas vid över en raggmunk med fläsk, eller bara ta ett glas vin.
Vid bordet närmast glasväggen från 1950-talet. Förstås.


Så ska en brödkorg se ut!


Notan, snyggt serverad. Och priserna är
humana, för vällagad mat i oslagbar miljö.

Men kvällen är sen, nu tar vi våra kappor från hängarna
och går hem.
Tack för i dag!

Fikar du efter 1950-tal - gå en trappa upp


Annika påminde mig i en kommentar till ett av mina kaféinlägg om konditori Kungstornet
på Kungsgatan (Sthlm). Så jag gjorde ett besök där häromdagen. Och gjorde en trevlig upptäckt
när jag gick upp på övervåningen.


Jag gick längst in, till det innersta rummet, där jag aldrig varit förr. Och fann 1950-talet.


Konditoriet öppnade 1934, och renoverades någon gång under 1950-talet.
Det mesta av inredningen är kvar sedan dess. Ljuvligt.


Det är enklare och mer slitet i övervåningens innersta rum än i det yttre rummet
och på nedervåningen. Men ni vet, jag är ju ständigt på jakt efter det riktiga 1950-talet.


Helt tomt på gäster var det däruppe också. Alla andra kanske också har
missat det rummet? Eller tycker de bara att det är slitet?


Alltså, bara dörrglaset är ju snyggare än all sammanlagd
 inredning på ett modernt fik.


Och bakom dörren, en vacker lampa.


Hej då, Kungstornet. Som jag verkligen kan rekommendera.
Vi ses i inre rummet!
.
Samtliga kaféinlägg hittar ni numera under den nya kategorin Kaféer.
Missa inte heller bloggen Potatisbakelses härliga kartläggning av Sveriges "tantfik".

Valand, åhhh, Valand (Text: Amelie Foto: Libby)


Kondistips, Stockholm: Café Valand på Surbrunnsgatan, nära Sveavägen. Ett MÅSTE
om man är i Stockholm och gillar äldre miljöer. ALLT är 50-tal!! '


Små godbitar med andra ord och inga XXXL-muffins i sikte utan mindre
bakverk exponerade på en liten plåt i montern. Fint! Det ser inte så mycket ut
när man kommer in, men det är bara för att vi är vana med "american size". 


Och inga stora "ciabbator" utan tunna smala hembakta dubbla bröd med
ost och skinka med vallmofrön som garnering. Även klassiska mackor
med ägg och sill eller biff.


Kaffet är klart! Sedan 1954, med samma ägarpar. 


Köksluckor.


Konst på väggarna, litet blekt med åren.


Läsning.


Toaletten är liten och trekantig med perstorpsplattespåntade väggar.
Hygieniskt och coolt. En röd tågliknande lampa ovanför dörren på utsidan
lyser när toan är upptagen. Så man slipper stå utanför och vänta lite olustigt. 
50-talets diskretion är närvarande på alla sätt. Eller något i den stilen.


Och det finns möjlighet att telefonera.

FLER KONDISTIPS:
Café Väster, Norrköping.
Café Broadway, Norrköping.
Wienerkonditoriet, Lindesberg.
Frankie´s, Norrtälje.
Sockerbagaren, Norrtälje.
Ritorno, Stockholm.
Kungsörs konditori.

En 1940-50-talsfika i Kungsör


På hemvägen från Lindesberg (se Bergslagresan förra helgen) tänkte vi först stanna
i Arboga,  men beslutade oss för att utforska en ny ort. Kungsör låg där på kartan,
bara ett snäpp från E18 hem, men helt okänt för oss.
Det var ett lyckosamt beslut. För i Kungsör fanns ett förtjusande konditori.
FANNS, se uppdatering i slutet av inlägget.


Jag gissade först 1950-tal, men den här glasväggen, som är det första man
ser när man kommer in, gjorde mig konfunderad. Den föreställer Karl XI jagandes
björn med allmogen, Gustav Vasa mottagandes gåvor och drottning Kristina
ridandes ut. Inte särskil modernt - utan en konst som känns äldre än jukeboxarnas
decennium? Och det visade sig vara riktigt.


Ulla Skogh heter konstnären, och hon gjorde glasväggen till
konditoriets öppnande 1947. Även lampan på bilden ovan är från
det året, liksom en lustig vinröd baldakin över halvtrappan
upp till kaféavdelningen.


Kanske är blombordet och tidningsstället även de från 1940-talet. Jag glömde
fråga den trevliga personalen, som berättade att Kungsör konditori tidigare
låg på ett annat ställe, och flyttade till detta hus när det stod klart 1947.


Men det här måste vara 1950-tal.


Och wow! Coolare kafémöbel än så här går inte att finna.


Och högsta betyg igen! Lokaltidning i tidningsstället, fint porslin (Rörstrand)
och servetter med eget tryck! Hit till Kungsörs konditori återvänder vi,
Femtiotalsmannen och jag.


Det här vykortet köpte jag i tobaks- och pappershandeln i Kungsör...

... sedan gick jag ut och tog en bild på samma hus. Borta är det stora fönstret på gaveln, och Jordbrukskassans/Föreningsbankens imposanta neonskylt med ek. Balkongerna som var
målade i framtidstrons ljusgula och ljusblåa färger har ändrats till utslätat vitt och grönt.
Synd.


Men det här var litet kul, om än inte 1950-tal. Se hur svängarna i GH matchar
svängen i räcket.
Hej då, Kungsör, och på återseende!

UPPDATERING, november 2013. Så här rapportera en av Femtiotalsjaktens läsare:
" Det har hunnit varit två ägare sen jag skrev sist. Kondiset har förändrats med de nya. Glasfönstret och den gamla disken har funnits kvar till helt nyligen. Den sista ägaren tog med sig både disken och det fina glasfönstret när han stack och lämnade lokalen. Så där den fina gamla rutan skall sitta gapar tomma hål. Många i byn är ledsna och mycket upprörda över just glasrutan. Jag har hört att rutan skulle vara försäkrad men om det har någon betydelse när den nu är borta och kanske trasig spelar ju ingen roll. Rutan återställs ju inte med det. Just nu står kondiset tomt igen. Riktigt tomt! Jag kan lova dig att det är kul att kolla på dina bilder där man ser hur det var. Egentligen skulle du skicka dom till Kungsörs kultur för skojs skull. "
Och här en artikel i Bärgslagsbladet om kulturförstörelsen:
http://bblat.se/nyheter/kungsor/1.2293408-glasmysterium-pa-kungsors-konditori
(Länkning funkar inte på min blogg just nu)

Åhhh Norrköping (2) Café Broadway + bonusmaterial


"Jag tog tåget hem för jag ville se, jag gick till Broadway vårt gamla café"
(textrad ur Eldkvarns låt  "Kungarna från Broadway"). 
Jag tog också tåget, till Norrköping och fiket där Eldkvarn hängde på 1970-talet
och jag på 1990-talet. Café Broadway på Bråddgatan.


Anna som är kaféföreståndarinna var juste och lät mig plåta, ställde till
och med upp på bild själv. Det rutiga golvet är nyinlagt. Annars har Café
Broadway en del möbler kvar sedan kaféet öppnade 1947. 


De här stolarna är dock från Palace, klassiskt nöjespalats några kvarter bort.


Inre rummet. Ej med på bilden: obligatorisk Stringhylla som hänger på väggen
bakom fåtöljen till vänster.


Några kafégäster har gjort sig hemmastadda.


Jag är litet avundsjuk på Café Broadway för den här radiohyllan.


Och ni som följer Femtiotalsjakten känner till min fäbless för små röda lampor 
i olka kul modeller. Kolla den kluvna lampfoten. Ruskigt snygg!


Och även en novembertisdag 2008, kl. 15.24 vakar de över kaféet...


... Eldkvarn! Jag glömde fråga Anna om Plura och de andra fortfarande tar
tåget hem ibland och går till sitt gamla kafé.  Hur är det med den saken?


Hej då, Broadway. Nästa gång ska jag besöka...


... Café Broadways amerikanska kusin Broadway Express på S:t Persgatan,
som hela stan verkade prata om
Läs mer om Broadway.

OCH SÅ LITET BONUSMATERIAL FRÅN NORRKÖPING:


Kannor på Arbetets museums kaffeutställning. Kockums 1930-tal och
Melitta 1950-tal.


Norrköping är ett eldorado för oss fik- och bagerifantaster. Här är Östra Hembageriet.
Åhhh, det doftar gott kaffebröd och limpor.


Skyltfönstret hos Ester Karlssons Hembageri Eftr på Smedjegatan.

Åhhh Norrköping (1) Ett fik med rätta känslan


Låt mig presentera: Café Väster på S:t Persgatan 24 i Norrköping. Kafét har
 funnits där sedan 1956 - och det är bara helt underbart. Jag tog en slät kopp kaffe
och pratade med Sabine, som äger fiket. Hon tog över för ett år sedan och letar ´
fortlöpande grejer från 1950-talet till sitt kafé.


Jag tycker det är fint som det är. Så här ser det ut bakom disken.


Borden och stolarna fanns med från början. Men man måste ha duk, annars
blir intrycket av lokalen för mörkt, sa Sabine. Och så kanske det är, i de flestas
smak. Men jag tyckte det var stiligare så här, utan duk. Och "arbetarna" som
är stammisar på Café Väster, tycker som jag, fick jag veta...


Vargarnas moto-crosslag 1951. Det finns gamla bilder på kafét,
de ska också upp på väggarna så småningom.


Mitt nya favoritfik i Norrköping.


Åhhh, vilka fina koppar i fönstret! Det är Gustavsberg längst fram, hmmm... jag
lyckades glömma namnet på dem. Den ensamma koppen är i alla fall
Upsala Ekebys "Kryss".


Och i det andra fönstret, en teveapparat. Där tog jag adjö av Café Väster, men hit
kommer jag att gå varenda gång jag är i stan.
Fler inlägg från Norrköping kommer att dyka upp på bloggen de närmaste veckorna.
Bland annat bilder från klassiska Café Broadway, en fantastisk port på Bråddgatan och
50-talsmiljöer och -grejer på Arbetets museum. Stay tuned!

Det där med fiken... 1950-talsstaden Norrtälje del 2


Jo, jag skrev ju i mitt förra inlägg om Norrtälje att ett av mina
kriterier för en 1950-talsstad är att det finns ett 1950-talskafé. Och så tipsade jag
om Frankie´s på Stora Brogatan, som är ett nytt fik men med 50-talsprylar
och -läsning. Frankie´s är min favorit.
Men Norrtälje har fler fik. Tvåa på min topplista är Sockerbagaren. 
Inredningen är verkligen inte från tiden men stämningen är det. Kafélokal med 
rymd,  bröd i genren "mazariner och verkligt gott vetebröd", och hantverkartider
(öppnar tidigt på morgonen, stänger lite som man vill). Varken charmigt, snyggt
eller modernt. Bara lugnt och rejält.
Och så har de ju skylten, då.