Jag mötte Lasse på Konditori Fenix (Glasrikeresan del XV)


Trodde det skulle vara ett 50-talsfik, men fick två extra decennier på köpet. Hos Konditori
Fenix i Emmaboda är övre rummet inrett i 1960-70-tal.


70-talsfantasterna kan pricka av burkmodeller och mönster.


Kafébesöket gjordes ett par dagar efter kronprinsessbröllopet.


Men nu är ju detta en blogg med fokus på 1950-talet. Här har vi det!


Gratis låtar! Jag väljer "Ain´t that a shame" med Fats Domino.


Här kan 50-talsfantasterna pricka av termosar och andra ting från tiden.
OBS! Singeln med "Anna Ankas man".


Jag lutar mig tillbaka i soffan...

  

... och spanar in Lasse Lönndahl (1928-). "Sveriges äldsta tonåring" kallades han
på 1960-talet, och så sent som för något år sedan såg jag epitetet i en artikel. Måste vara obegripligt
för alla under 40? Men lyssna på Lasse när han sjunger "Twist till menuett", 1963:

 
... och förstå hans storhet.


Nej, nu går vi hem och spisar plattor. Passerar en trivsam hörna vid utgången.


... och ett snyggt trappräcke.






Och en fin fasad.
Hej då Fenix, tredecennierskaféet!

PS. 26 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, hittar du
under kategorin Kaféer.


Vem räddar kondiset från 1936?


Ett anrikt konditori är till salu, berättar Marie som har bloggen Huset på Lövåsen. Hon hittade
annonsen på Blocket där Lindéns konditori i Falköping  söker ny ägare.
Hon tipsade mig eftersom min bror i vintras gjorde ett gästinlägg om det fina kaféet.
Hoppas nu att Lindéns får en bra ny ägare - som inte river ut inredningen och, som det brukar heta,  
"fräschar upp". Kanske tar någon av Femtiotalsjaktens läsare över?
(Foto: Jan Åhman)


Lördag kvart i två, på Sandbergs (Glasrikeresan del VIX)


Vissa dagar på Glasrikeresan var mer hektiska än andra. Den Kungliga Bröllopslördagen
började med besök på Orrefors glasbruk, fortsatte hos Antik o Design i Orrefors och sedan var det plattan i mattan för att hinna med Sandbergs konditori i Madesjö strax utanför Nybro. Kvart i två var vi där.
Två stängde de.


Sandbergs konditori öppnade 1956, samma år som huset byggdes.


Jag hann aldrig fråga vad det var för vas däruppe på hyllan. Beställde, hällde upp kaffe,
snabbfikade, sprang runt med kameran.


En hel del av originalinredningen är kvar. Och sedan...


... har man kompletterat i blandad retrostil. Kombinationen 60-talsfåtöljer, pelarbord
från 1940-talet (?) och ljuva gardiner blev fint, tycker jag.


Bordet pryds av en ros i intarsia.


"Vi hälsar alla välkomna till tidsenliga lokaler".
Men annonsens typografi känns äldre än 1956.


Det inre rummet, som gissingsvis var det "klubbrum" som nämns i annonsen
och där inläggets första bild är tagen, har en harmonisk inredning i 1930-60-talsretro.


Ljuset silar genom trådgardinen.


 
Fikets lampor får tummen upp av Femtiotalsmannen. Tyvärr fanns inte mycket
bröd kvar när vi ramlade in, så det kan vi inte betygsätta. Fast en väldigt god
hallongrotta norpade jag i alla fall åt mig.
.

Tapeten i butiksdelen får fem strutlampor av fem, Femtiotalsjaktens
högsta betyg. Läs mer om kondiset på Sandbergs hemsida.

PS. 25 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, hittar du
under kategorin Kaféer.

Tre fik, tre stilar


Tre kafébesök på en dag, det är nytt rekord för Femtiotalsmannen och mig. I går besökte
vi tre konditorier - i Uppsala, Heby och Norberg. Första kaffet drack vi på Bageri Brantingstorg,
beläget i Sala backar, som jag efteråt inser är en arkitektoniskt intressant stadsdel från 1950-talet.
Femtiotalsmannen blev överförtjust när han fick se fikets/bageriets hus som han tyckte kändes
danskt. Hans farföräldrar hade ett liknande hus och bageri i Århus.


Kafélokalen ligger en halvtrappa ner. Ett intressant rum vars ena ände känns litet
gillestuga tidigt 1960-tal.


De fyra fönstren i väggen mellan affären med bröddiskarna och kafélokalen
har alla olika mönster. De "gör" kaféet.

 

Jag gillade dem skarpt och kunde inte sluta plåta.


På den öppna spisens mur en flicka med "älskar, älskar ej-blomma".


En del kaféer har det, andra inte. Bageri Branting har definitivt det. Vi rekommenderar ett besök här,
särskilt för fika med tidningsläsning eftersom borden är breda som ladugårdsdörrar. Vi blev nostalgiska
och mindes broadsheet-tidningarnas tid. Läs även UNT:s kafépatrulls recension av konditoriet.


Inte lika imponerande fasad har Å´bagarn i Heby. Men här mötte
vi det lilla bykaféets charm.


Skyltfönstret.


Res hit! Klockan var 13.37, kaféet stänger 13.30, men
dörren var öppen och vi frågade om vi möjligen kunde ta
en snabb kaffe. Svaret: "Jadå, det finns ju kaffe kvar!".
Så det blev två kaffe - och var sin god bulle.


Fiket är litet, men trivsamt. På väggarna hänger collage
med tidningsklipp från 1900-talets första decennium.
Jag fick genast lust att göra collage av mina gamla
veckotidningar. En regnig dag i sommar, kanske.


Resans mål: västmanländska Norberg. Vi drack kaffe på klassiska Elsa Andersons konditori.
Bakverken här är av allra högsta klass. (Se också ett tidigare inlägg från Elsa.)


Lång kö som vanligt, men sedan finns det alltid sittplats i något av de
vackra rummen.


Dagen till ära - det var ju Elvisdagen i Norberg -
fick kopparkannan sällskap av en flätad termos.

Men Elvisdagen, som var vår egentliga anledning att åka hit,
regnade bort för vår del. Vi lyssnade på några farbröder som spelade
rock i parken, och tittade beundrande på snygga amerikanare (bilar),
men gav sedan upp och åkte hemåt.
Dagens stora behållning var Bageri Brantingstorg - och en Kupanloppis
på vägen till Norberg där jag gick "all in".
To be continued....

PS. 22 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, hittar du under Kaféer.





Hemma hos Sturekatten


Vete-Katten eller Sturekatten? Vilket av de två Stockholmskaféerna med kattnamn är din favorit?
Här har ni min, Sturekatten. Vi befinner oss på Riddargatan 4, Östermalm.


En trappa upp ligger konditoriet, en före detta våning.


En målning av Sture, signerad "Marianne -03" möter oss.


Glöm latten. Här serveras bara "vanligt" kaffe.


Huset är från 1700-talet. Systrarna Skog flyttade hit till våningen 1941. Många av möblerna
i kaféet är deras. Nästa gång jag besöker Sturekatten ska jag fråga personalen om systrarnas
och konditoriets historia, på nätet finns förvånansvärt litet. När öppnade kaféet, til exempel?
Skall utredas.


En solig junifredag strax efter lunch är det nästan tomt. De övriga gästerna är två äldre
damer, och två farbröder som verkar känna varandra men som sitter i varsitt hörn. Den ene med
tidning och hörlurar. Han lyssnar på Macbeth berättar han på fråga från den andre, som också hälsar
på mig och pekar... 


... på den här katten och opåkallat upplyser mig om att "Den där heter
Kattrackarn, och så finns det en annan som vi kallar för Kattfan".


Och här har vi Ystad Metall-katten! En underbar 50-talskatt, formgiven av Gunnar Ander.
En annons från tiden med katten finns i det här inlägget.


Även katterna på kudden har 50-talskänsla.


Varför Sturekatten hellre än Vete-Katten? Jo, Sturekatten är mindre, vackrare 
och mer ombonat, det märks att detta varit en våning, man känner sig mer "hemma hos". 
Och tempot är lugnare här - mer hörlurar med Macbeth och lågmält väninneprat än
spring, stök och barnvagnskaos.
Vad tycker du som också besökt båda konditorierna?

PS. 21 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, hittar du under Kaféer.

Gröndals kondis har blå prickar


God morgon, måndag! I går berättade jag om mitt och Empire-Amelies utflykt till Stockholmsförorten Gröndal. Vi inledde besöket i sköna Gröndal med en fika på Lundbergs konditori. Kaféet öppnade 1946.
Det mesta av inredningen är kvar, som ni ser. Jag glömde fråga om panelen med de blå
prickarna och fyrkanterna är från 1946, men gissar att det är så. Stilfullt.


60-årsfirandet var altså för fyra år sedan. Åhhh, forna tiders logotyper.


Hur lätt hade det inte varit att riva ut serveringsbänken och sätta in något
nytt och "fräscht"? Konditoriet är och har uppenbarligen varit i goda
händer, since 1946.


Ett par vackra trägalgar - små detaljer gör så mycket för helhetsintrycket.


Rödrutigt golv, blank tröskelplatta (eller vad det heter),
dörrens gångjärn och svarta nederdel. Rutmönstrat glas.
Skönhet!


Neonskylt, naturligtvis. Och tvärbanans hållplats Gröndal ligger hundra meter bort. Ett välbevarat
fik som kan nås med spårvagn - det kallar jag klass. 


Jag vill verkligen rekommendera ett besök på Lundbergs. Tänk bort 70-talsstolarna
och njut av allt annat.


Kanelbullarna, till exempel. Relevant att nämna är
också Lundbergs facila priser. Vi tog en kaffe, en thé, en kanelbulle,
ett wienerbröd och en potatisbakelse
(ljuvlig!). Det kostade sammanlagt 79 kronor.


Sedan tar ni naturligtvis en promenad i den här trivsamma förorten, som är en provkarta
på 1900-talets arkitektur. För litet inspiration ltitta på bilderna i gårdagens inlägg och läs på
litet före i länkarna jag tipsar om.

Trevlig fortsättning på veckan!

PS. 20 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, hittar du under Kaféer.

Fiket i Falköping får en femma (gästinlägg)


I dag blir det ett gästinlägg av min bror. När han och hans sambo nyligen var på bilresa
i Västsverige upptäckte de Lindéns konditori på Danska vägen i Falköping.


 

Konditoriet öppnade visserligen redan 1947, men bär en stark prägel av 1950-tal.
Det mesta av den ursprungliga inredningen finns kvar. Den förre ägaren stängde butiken
i slutet av 1980-talet men lät den stå kvar i orört skick...


... och 2009 öppnades konditoriet på nytt.
-  Jag kunde inte bara låta bli, när jag såg lokalen, säger konditorn Markus Ståhlberg.




Han är ung, men ändå med 11 års erfarenhet i yrket. Det ger förhoppningar om en framtid för konditoriet,
så att vi även vid vårt nästa besök i Falköping kan få vårt kaffe med wienerkam och giffel med äppelmos.


1950-talskök.


Tre sorters bakpapper? (Red:s gissning.)


Gott var det. Fem stjärnor för både bröd, lokalerna och bemötandet,  
tycker 50-talsjaktens testpatrull.


Och tack till testpatrullen, säger Femtiotalsjakten, som tycker att skyltfönstret är alldeles
fantastiskt stiligt.


Även på Cafékartan är omdömena samstämmiga. Femma i betyg, vilket
på Femtiotalsjakten översätts till fem strutlampor av fem.


Port intill kaféet.
(Text & bilder: Janne Åhman.)
UPPDATERING, augusti 2011: Konditoriet har stängt.

Fler inlägg om 1950-talskaféer hittar du under Kaféer.


Trekvart i "Kransen" (helgtips)


Tillbringade 45 minuter i Midsommarkransen en dag förra veckan. Hade gjort ett återbesök
i Västertorp och skannat av Antikbodens hyllor, tittat litet på Fruängen centrum och var på väg tillbaka.
Fick ett infall, gick av tricken och där - snett emot t-baneuppgången låg Kalaskransen!


Konditoriet öppnade någon gång på 1930-40-talet (glömde anteckna). Åh, en sådan vilsam
oas! Spartansk inredning, så som den kunde se ut på enklare fik. Träpanel, brunt, enkelt.
Jag bytte några ord med ägaren, som har ambitionen att återställa i gammalt skick.


Han har tagit bort Coca-Cola-automaten där barnstolen står, och vill byta ut stolarna
som han kallade "taverna" mot stilfullare från 1950-talet. Närmast dörren står en 50-talsstol,
köpt i antikboden som ligger granne med fiket (och dit vi strax ska gå - lugn!).


Jag vill rekommendera morotskakan, saftig
och faktiskt innehållande rivna morötter.
Jordgubbe ovanpå! Och snyggt fat.


Nu är vi nere i källaren hos Möbelgruppen, antikboden bredvid Kalaskransen.
Här grävde jag bland grejerna och kom upp med en Gefletallrik med Helmer
Ringströms dekor "Atos".


Jag gillade lampan skarpt också, glasprydnaderna såg ut som lakritsbitar. Men de var blå
när jag tittade närmare på dem. Men modellen är fin, tycker jag.


En burk att förvara påskprydnaderna i?


Jag skulle vidare, så det blev ingen stadsvandring i "Kransen". Men jag kommer
tillbaka. Ett konditori med 1950-talsatmosfär och en antikbod med en Helmertallrik.
Och en Saab herrgårdsvagn på gatan. Vad mer kan man begära av livet en ledig eftermiddag?

Trevlig helg!

Kaféhälsning från Boden


Det finns ett retrokafé i Boden som många tipsat mig om. Nu har man ju inte så ofta 
vägarna förbi Norrbotten om man bor i Stockholm, så när Emma från Luleå mejlade 
och berättade att hon tagit litet bilder på Ruter Retrocafé så bad jag att få publicera
dem...


Visst blir man glad av bilen, lamporna och högtalaren?

 
 
"Jag tycker det är roligast att fota alla små roliga kitschiga grejer", 
skriver Emma.


Mycket tittgodis...


... och annat gott. Emma: "Allt fika är hembakat och sjukt gott, man får 
riktigt rejäla bitar också (ni ser ju bara bullan!)."


Åhhh, 1950-tal! säger jag.


Tack, Emma, för bilderna! I och med hälsningen
från Boden finns nu fik från Norrbotten i norr
till Småland i söder under kategorin Kaféer här 
på Femtiotalsjakten.
Och på Ruter Retrocafés hemsida kan man se
fler bilder av detta kafé, som ju bara måste 
besökas så fort tillfälle ges.

En skön lördag med mycket fika önskar jag er.
Själv siktar jag på minst ett Starbucksbesök här i London.

En smula 50-tal på Upplandsgatans kondis


Efter en shoppingtur längs Upplandsgatan med alla sina roliga antik- och retrobutiker finns 
det faktiskt ett ståndsmässigt fik på gatan. Nybergs! Det här är inre rummet.


Neon! Såklart.

 

Lampan saknar en kupa och två av lamporna vill inte lysa. Men så kan 
det vara ibland. Fin tapet, och stiliga rockhängare vid bordet. 
Nu tar vi en kopp kaffe och en kondisbit!


Konditori med sagolik tapet


Femtiotalsmannen och jag (det är inte han på bilden) har bilat till Bergslagen två lördagar i rad. 
På vägen till målet, favoritkonditoriet Nya Wienerkonditoriet i Lindesberg, hann vi också titta in 
på Konditori Saga i Arboga. Tipset kom från Tusse. 


Utsikt från fönsterbord på kaféets övervåning. Kondisbesök med 
lokaltidningsläsning är en av våra favoritsysselsättningar.


Murrigt och trevligt. Inskriptioner i räcket.

  
Konditoriet öppnade 1943, och får inte göras om, berättade tjejen bakom disken.
Jag antar att det betyder någon slags k-märkning. Lamporna är gamla, 
liksom tapeten. 

Tapeten var faktiskt det mest imponerande med kaféet. Visst är den sagolik?
Och ja, det blev några loppisar också. Inlägg kommer.

Fler kaféer hittar du under kategorin Kaféer.

Tittade in på ett teaterkafé


Vasateaterns kafé, en eftermiddag i november. Vid årsskiftet stänger teatern eftersom
fastigheten på Vasagatan renoveras för att bli hotell. Det är osäkert om teatern kan flytta
tillbaka, läste jag i SvD och DN. Kaféet ska ha originalinredning från 1950-talet, snappade
jag upp i en av artiklarna. Så jag bad att få ta en titt och bilder till Femtiotalsjakten.
Visst fick jag det.


De tände upp för mig. Kaféet öppnar annars en timme före föreställning, och endast
för teaterbesökarna.  


Imposant bardisk.


Originalinredning, till stor del. Men soffan vill jag nog placera i ett senare
decennium. Fint ändå.


Stolsits.


Ser ni de uppklädda teaterbesökarna? Hör ni det förväntansfulla sorlet över ett glas champagne
i kaféet? Decennium efter decennium...


Väggmålningarna gjordes 1956, av Harald Garmland, som var scenograf
på Vasan en kort period.


Luckor i min allmänbildning gör att jag inte kan identifiera pjäsen
som detta motiv är hämtat ur...


... eller detta. Någon som kan?


Nu släcker vi. Knapparna finns i det fiffigt inmålade skåpet.


På vägen ut passerar vi den mer modesta "Göstas bar".


En vacker postlåda på väggen mitt emot kassorna.


Oklart alltså vad som händer med teatern från 1886.
Men väggmålningarna och en stor del av lokalerna får inte
röras, också detta enligt artiklarna i SvD och DN.
Läs mer där, och håll tummarna för att det inte blir ännu
ett konferenscenter i lokalerna.

På kondis i Kalmar


Femtiotalsmannen och jag anlände till Kalmar vid 16-tiden i går. 16.30 satt vi på
Holmgrens konditori. När vi brukade fika här på 1990-talet fanns hela den gamla inredningen
kvar. Ej så längre, men utsidan får fem av fem strutlampor!


Eller hur?


Kom igen, Carl XVI Gustaf, ta en fika här nästa gång du är på Öland.
Vi vill ha kontinuitet i regentlängden ovanför vetelängderna.


Lamporna är litet speciella.


Det bäst bevarade hörnet.
Brödet då? Jo, det är precis så underbart gott som bröd alltid är på anrika konditorier
i landsorten. En kanelbulle, en mazarin, en stor chokladbiskvi med päronsmörkräm (sex
strutlampor i betyg), en chokladdoppad havrekaka samt två kaffe med påtår kostade
103 kronor.


Och i dag.... åker vi över bron till vackra Öland! Fast först ska jag kolla ett par
loppisar i Kalmar. Tavlan hänger i hotellkorridoren på Calmar Stadshotell.
To be continued...

Skön stämning på Svenssons kafé


JÄMTLANDSRESAN, ONSDAG
Vi började dagen med en sväng över till Frösön. Snurrade runt litet, hamnade i ett
bostadsområde, såg en kaféskylt, jag kände på mig att det här, det kunde vara något....
... och det kunde det! Vi hade av en ren slump hittat Svenssons kafé!


Inredningen är från 1940-60-talet. Mycket vilsamt. Det 1950-tal
som jag trivs i är ju mer så här än fladdermusfåtölj 
plus James Dean-filmisar.


Den röda galonsoffan är väl stilig? Och lamporna!


I varje rum vackra lampor, på golvet eller i taket.


Fönsterstilleben.

 
 
En av de andra kafégästerna berättade att hennes arbetskamrat som heter
Svensson i efternamn öppnade kaféet på 1970-talet. Nu är det andra ägare,
men de håller uppenbarligen stilen! En skön känsla vilar över kaféet
- 1950-talet har fått bo in sig här.


Litet nostalgi rakt under disk.

 
Hade den här soffan funnits 55 mil närmare lyan, och hade den varit till salu... då hade jag
köpt den direkt. Litet sliten gömmer sig soffan till hälften under ett överdrag. Men så fin ändå.


Vi drack kaffe, åt en bulle och en bit lingonkaka, trivdes och gladde oss åt
att slumpen förts oss till Svenssons kafé. Höga stilpoäng för stavningen
av kafé (med k, som det ska vara). 

MER FRÅN  ONSDAGEN blir det inte just nu. Vi har mest åkt omkring
och njutit av det vackra landskapet Jämtland.
I morgon kör vi längs Indalsälven ut mot kusten.
(Sorry, Grandprix63, vi skippar 1950-talsmacken på Jamtli, det får bli nästa gång!)
Stay tuned!
  

Sveg - a mighty fine little town


JÄMTLANDSRESAN, TISDAG
Vi är på Café Cineast - Konditoriet i Sveg. 1950-talsinspirerad inredning, alla ikonerna
finns på plats på väggen.


Disken är dekorerad med gamla tidningsklipp...


... liksom borden i övervåningens 1950-talsrum. En smal spiraltrappa upp
finns också Maffiarummet med biljardbord och affischer från Gudfadern,
westernbåset med rep och västernaffischer. Och bäst av allt....


"Clarice.....!" Skräckfilmrummet var litet, trångt, fullt av spindelväv och massor
av ruskig rekvisita och blinkningar till alla moderna skräckfilmsklassiker.
Bästa upplevelsen på kaféet.

Yee-haaaa! Vid utfarten mot Östersund hittade vi sörlänningar något vi aldrig mött förut - i Sverige -
nämligen Dollar Store! Frågade kassörskan som upplyste oss om kedjan som finns över hela
Norrland med Gävle som sin sydligaste utpost. Vi gick in...


Detta blev dagens shopping, kan jag säga. Jag kände mig som en husmor
på 1950-talet som sett plast för första gången. Så mycket ny härlig plast,
så glada färger, så billigt...


Diskbaljor som de såg ut hemma i mitten av 1960-talet.
Jag köpte två, en till gården, en till lyan. och två durkslag, dito.
Och två tandborstmuggar i mintgrön och rosa plastrotting.


I sure had a good time.

MER FRÅN TISDAGEN:


DAGENS FRUKOST... var grandios. På Hotell Härjedalen serveras frukosten
på rummet. Sockerskålen är Arthur Percys Grand (Gefle). 


DAGENS AFFISCH... hängde i väntsalen på Sveg station.


DAGENS LOPPISAR... var få, men jag fick
tag i något jag verkligen ville ha. Sex Tellus-assietter
(dekor: Helmer Ringström, Gefle). Hade hittills några
flata och några djupa. Ska ha en sexdelars servis. Prutade ner
assietterna till 200 pix  för alla sex, inte billigt, men okej.
Köpte dem på Loppis & Antikt-stället i Åsarna. 
(Tellus på bilden är inte assietterna, men så ser
alltså dekoren ut.)

I morgon tittar vi på Östersund med omnejd. Stay tuned...
 

Här firade jag bloggtipsarnas tips


I går var Femtiotalsjakten "Dagens blogg" hos Bloggtipsarna. De skrev väldigt väldigt
snälla saker om min blogg, läs här. Detta måste firas! Var firar man bättre än på ett "Gästis"?
Så på hemvägen från Dalarna stannade Femtiotalsmannen och jag till hos Gästgiveriet
i Östervåla, där man i kvällningen serverade en delikat grillbuffé.
Kaffe och kaka efteråt, ståndsmässig gräddsnipa från Gustavsberg.


Gästis har en retrobil, Chrysler PT Cruiser, som firmabil.
Kul.


Efter middagen, som intogs i trädgården, gick vi in i gästgiveriet och tittade oss omkring.
En skönhetsupplevelse.


Kolla, en 50-talspall framför orgeln!



Ljuvligt romantiskt en trappa upp. Men ända upp till vinden vågade jag mig inte, 
sedan Femtiotalsmannen berättat om Östervålamordet. En februarikväll 1896
blev postmästaren i Östervåla mördad på sitt kontor. Mordet klarades aldrig upp,
men ett förhör hölls i ett av rummen högst upp i gästgiveriet.
Efter det spökade det däruppe....
Läs om Östervålamordet hos Skalman.nu Forum.


Vi börjar och slutar med kakor. Burken
stod i fönstret hos stängd loppisbutik i Krylbo.
Mer från resan till Säter ToR kommer i morgon kväll.

Det ska finnas ett Gästis (Norduppland på en dag, del IV)


Varje ort med självaktning bör ha ett stadshotell, ett wienerkonditori - eller ett gästis.
Här befinner vi oss i Tierp, utanför Nya Gästgivaregården.


Receptionen.


Nattporiter på litet hotell är en av de jobbdrömmar som jag har kvar
att föverkliga. Så här vill jag ha det då.


Gästis har 14 rum och 28 bäddar.
På hemsidan får vi veta att alla rum
har " v o k vatten" samt även "trådlöst
internet gratis". Då och nu möts
på Gästis i Tierp.
Tyvärr var jag en kvart sen för dagens
lunch i självserveringen.


Askfaten finns kvar på toaletterna på entréplanet.


Gästis ligger ett stenkast från jvstn.  Om jag förstod personalen rätt ska det
ha bedrivits gästgivargård på platsen långt innan den vita tegelbyggnaden
med nuvarande Gästis uppfördes.


Sist men inte minst: En högtalare på Tierps jvstn.

Tidigare inlägg om Norduppland på en dag:
Del I: Oh, oh, Dagny
Del II: Solgult för hela slanten
Del III: Busvasst fik i Valbo

Busvasst fik i Valbo (Norduppland på en dag, del III)


Målet för min endagsbilutflykt i veckan var Nybo Café och Prylar i Valbo utanför Gävle.
Anita och Affe driver kaféet som har allt en 50-talsfantast kan önska sig.
(Norduppland? Nä, Gästrikland. Men som upplänning kan jag tänka mig att räkna Valbo
 till Norduppland, det var så trevligt där.)


 
3 x 1950-tal.


Nybo café öppnade maj 2006.  Anita berättade att hon och Affe redan hade
samlat på sig en massa femtiotalsgrejer, men att det blev ytterligare letande
när de skulle starta 1950-talsfik.

 
Överallt små arrangemang. Och många saker är till salu. Korgen var finfin,
släkting med väskan i Hökhuvud. (På gården finns en loppisbod, bonus!)


Snygg blomlåda med spaljé! Skulle jag kunna tänka mig i min lya.


Övervåningen är festvåning. Jag gillade det här hörnet. Parketten, de röda
stolarna, 50-talsenkelhet. Och lite romantiskt. Plats för möte mellan två.


Cherry Ames, kafésköterska - nästa bok i serien? Kolla in den tjusiga lampan i taket,
och dockskåpet...


... med 1950-talsbadrum!


Spisarparty! Radion som utgör disk är en av flera apparater på kaféet.
Skivspelare och vinylplattor finns det också, och jukebox att inspireras av
på Nybo Cafés hemsida.


Eva Eastwood uppträder (för andra gången) på onsdag, den 17 juni.
Sedan blir det allsångskvällar också.


Några utemöbler från tiden.


Jag tog en Nybomacka, med Gustafskorv,
potatissallad och stekt ägg.  Busgott!
Och så får man välja bestick, finns
en massa olika.

UPPDATERING, augusti 2011:
Nybo kafé nu i ny regi, och helt omgjort till modell vitt och fräscht.
Det ska finnas ett rum med Elvisbilder, men i övrigt inget 50-tal.

Tidigare inlägg om denna utflykt:
Oh, oh, oh Dagny (Norduppland på en dag, del I)
Solgult för hela slanten (Norduppland på en dag, del II).

Gillar du gamla fik? Kolla under kategori Kaféer, där finns fler.

Oh, oh, oh, Dagny... (Norduppland på en dag, del I)


Det är en tisdag i juni och vi befinner oss på Adas kaffestuga i Östhammar. Detta kafé har
sedan mitt senaste besök byggts ut med ett par 1950-talsrum. Vilken glad överraskning!
I dag är jag på en endagsutflykt, helt solo i min lilla bil, ska göra Norduppland.
Jag börjar med en fika i "Dagnys hörna". Potatisbakelsen får fem strutlampor i betyg.


I det inre av de två 50-talsrummen råder en sobrare stämning. Härinne skulle grabbarna
i Owe Thörnqvists låt "Dagny" (från 1958) knappast få sitta och skråla sitt  "Dagny, kom hit
och spill, oh, oh, oh, Dagny,  fem droppar till. Hör hur mitt hjärta sjunger trall dill dill."


Snygg fåtölj med pall, snyggt bord, snygg tapet.


Och det finns både radio och jukebox!


Fler snygga former. Stringhylla, tapeten igen (visst ÄR den fin?) och ett fat
från tyska Schramberger Majolikafabrik.


Det finns mycket att titta på i Dagnys hörna. Här en gammal
bekant. Cherry Ames, supersköterskan eller hoppjerkan
- det beror på hur man ser det. Jag skrev om henne här.


Men det vore synd att bara prata om Dagny. Vi har ju den ursprungliga
kafédelen också, Adas kaffestuga. Låt oss välja en kopp till kaffet och
se oss omkring hos Ada.


Vinröd myshörna.


Kakelugn!


Man kan sitta ute också.


Det finns WC. Rolig detalj därifrån.


Nej, nu är det dags att runda av och rulla vidare.
Dagnys hörna var dagens första 50-talsfik. Det skulle 
bli ett till denna dag, vid målet för resan (som faktiskt ligger
i Gästrikland).


Hej då Östhammar! På väg ut ur ser jag detta konstverk. Jag får en
plötslig känsla av polsk landsbygd.
Nordupplandsresan fortsätter här på bloggen.
I morgon: Solgul antkrunda

Elsa Andersons kaffe värt en resa


Det här kan vara Sveriges bästa konditorikaffe. Vi befinner oss på
Elsa Andersons Konditori i Norberg, rekommenderat av folk från bygden 
- och det med rätta. Jag har i alla fall aldrig druckit ett godare kaffe på lokal.
Misstänker nästan att det var kokkaffe - borde ha frågat om det.


Elsa öppnade konditoriet 1916. Huset har en historia äldre än så, läs
om det och om Elsa på Wikipedia.


Miljön har bevarats och kaféet har överlevt alla trender. Nu har det blivit
ett turistmål. Kön var lång till det goda kaffet och bröddisken. 


Så här års kan man sitta utomhus också, i en liten paviljong. Mycket trevligt.
Elsa hade en del egna bakverk, som "gammaldags Napoleon" (äpplefyllning
och mindre grädde) och Tobleronebakelse (en liten rund marsipanlindad sak
med Tobleroneplatta).
Brödet var gott, men inte lika gott som på fantastiska Wienerkonditoriet
i Lindesberg. Himlen på jorden - det vore om man kunde få Elsas kaffe
med Wienerkonditoriets sockerbullar (på bild här)!


Landets godaste kafékaffe, och Elvisboden. Vad mer hade Norberg att erbjuda två
Bergslagsfantaster? Vi tittade förbi turistbyrån och fick se en skylt vars typografi
andas 1960-tal.


På torget stod en bil och var snygg.


En Opel Rekord.


Engelbrekt i neon, den lilla gubben högst upp! Hos Värdshuset Engelbrekt.


Hyttor? Koppar? Järn? Snygg mosaik på kommunhuset...


... som jag gissar uppfördes på 1950-talet. DDR möter svensk bruksort.
Men hittar inte en rad om Norbergs kommunhus på nätet - blir litet besviken.


En annan byggnadsstil. I Abrahamsgården, som består av flera byggnader
finns konsthantverkare, butik och galleriet där vi tittade på en utställning
med verk av Eva Skoglund. Jag höll på att fastna ordentligt för en faluröd
gård i akryl på plåtcollage, så Femtiotalsmannen fick släpa mig därifrån.


Det fanns en antikbod i Norberg också. Där fanns Nilsjohan-skedarna
med cool form och i originalförpackning. Övervägde köp.


Men jag var nöjd, hade redan vid 11-tiden på dagen gjort ett litet fynd på en
garageloppis i Skinnskatteberg. En Mon Amie-kopp för 1 krona. Den står på
det naggade goda Blå eld-fatet från Fellingsbro, också 1 krona, med en av
Grand-kopparna, 5 kronor, i bakgrunden.
Går det att få mer skönhet för 7 kronor?

I nästa inlägg backar vi några mil på Femtiotalsmannens och min resa till
Bergslagen och tittar på 1950-tal i Fagersta.
Tidigare inlägg från Bergslagsresan maj 2009:
Gefle finns också i Bergslagen
Betagen i Bergslagen
Om Elvis lever bor han i Norberg