Utlottning: Textiltryck av Lars Nyman


Hörrni, nu är det dags för en utlottning på Femtiotalsjakten.
Sex stycken charmiga textiltryck av Lars Nyman ligger i potten.
Lars Nyman var, enligt denna tråd på Precisensan, konstnär och designer
och hade ett screentryckeri fram till 1982 i Hammarby i Stockholm.
De här trycken torde vara 1960-70-tal. (Se fler Nymantryck hos Porslinan.)


Textiltrycken är 21x30 cm och de två som är litet skymda på övre bilden
ser ut så här. På baksidan av holken står det "Serietex • Textiltryck
• Pat.Nr 323.054 • Design Lars Nyman". På de andra två tryckens baksidor
(som är i en något tunnare kvalitet) står det "Serietex Patenterat textiltryck.
Tillverkas på licens i Sverige. AB Nymans serigrafiska."

UTLOTTNINGEN:
1) Berätta i en kommentar om dina retro-inredningsplaner för hösten.
Ska du måla om ett rum i 50-60-70-talsfärg? Sätta upp din första Stringhylla?
Virka en filt av mormorsrutor? (Ju utförligare kommentar, desto roligare att läsa.)
Kommentarerna numreras i ordningen de publiceras.
2) Har du en egen blogg? Tipsa om tävlingen i ett inlägg som länkar hit
så får du två nummer = dubbel vinstchans. Berätta i kommentaren här att du länkar.
3) Nästa lördag, den 8 oktober kl 24.00, avslutas utlottningen. Jag drar fyra
vinnare och gör ett inlägg under söndagen den 9 oktober om vilka som vunnit.
En vinnare får 3 Nymantryck. Tre vinnare får varsitt. Berätta i kommentaren vilket
tryck du helst vill ha om du vinner.
Lycka till...

... och trevlig helg!

Det Okända


En rolig utmaning, som drar nytta av alla retrokunnigas kunskaper kommer från bloggaren
Saax på den öppna facebookgruppen The Retroblog network: Visa 1-3 saker som ni köpt på loppis
som ni inte har en aning om vad det är eller vem som gjort.
Okay, här har ni tre från mig. Den första är en sak i härlig maffig mörkgul plast.
Storlek: Ungefär så att en koksonöt skulle få plats.


Märkt är den, med "Ravelli Holland Design". Men vad ÄR detta?
Vad har man den till? Ampel? Och pratar vi 70-tal eller 80-tal?


Bokstöden är ett par favoritfynd. Jag gav 15 kr/styck,
visade dem i det här inlägget. Jag skulle vilja veta hur gamla de är.
De är fyllda med fin sand, om det kan vara en ledtråd.
Och vilket kan ursprungslandet vara? Damerna känns inte svenska?
Enda ledtråden här är siffrorna 806 på ena sidan av stöden.



Till sist en lätt, för er som kan. Är det Reijmyregrejer jag har här? Skålarna är liksom "kullriga",
och jag hittade en till häromveckan, den är ljusbrun/champagnefärgad. Reijmyre? Eller Lindshammar?
 

TRE bloggträffar på Kistamässan


Det började med en blygsam liten bloggträff på Älvsjömässan för några år sedan. Vi var tre bloggare
och två hang-arounds. Nu har retrobloggandet exploderat, och till Antik & Kuriosa-mässan i Kista
i helgen är inte mindre än tre bloggträffar planerade. Häng på!
Plats: Kaféet på andra våningen (där A&K-mässan är), som ligger till vänster om man står
framför garderoberna och ingången till mässlokalen.
Tider: Fredag kl. 12.00 , lördag kl. 14.00 och söndag kl. 1400.

Själv dyker jag upp på lördagsträffen. Vi ses!

Tea for two


God morgon, måndag. Vad får era hjärtan att slå litet extra just nu, vad är flingen för tillfället?

undrar En omaka kaffekopp i en rolig utmaning. Nå, här ser ni min senaste pryl-förälskelse.

Kan inte sluta titta på, kan inte sluta plåta, "Luxor"-servisen av Arthur Percy.

Jag har redan visat tekannan och tekopparna i TVÅ tidigare inlägg, här när vi fyndade dem på Täby

galopp-loppisen, och här i vårt nya kök. Jag blir tjatig, tvingar andra (er) att höra om den - om och om igen.

Beter mig precis som man beter sig vid riktig förälskelse...

Ha en trevlig vecka!

 

Lycka är att ha ett 1950-talskök


Ja, så är det faktiskt. Efter drygt tre månaders svår molokenhet över ett helvitt kök blir jag nu 
lycklig varje gång jag går in där. För i veckan kom skåpluckor och lådor tillbaka från lackningsfirman,
mintgröna. Och Rutger monterade tickor och gammaldags handtag.


Lägenheten var svårt sliten och värden bekostade, inför att vi
skulle överta den, ommålning och tapetsering av alla ytor.
Men i köket fick vi inte välja färg på vägg och luckor. Det skulle vara
"standard": vitt. Så här såg det ut när luckorna målats om.
Jag var verkligen ledsen. Vi hade ett kök med originalinredning från 1950-talet,
men det kändes inte som 50-tal, allt var bara vitt. Och jag visste ju hur fint
det hade kunnat bli:


Så här.


Och så här. "Tickorna" är nyproducerade "fejktickor" (se dem hos
Nacka byggnadsvård). För att montera original-tickor måste man såga i dörrarna. 
Och det räcker med att vi kommer att tvingas bekosta ytterligare en ommålning
(tillbaka till vitt) den dag vi flyttar. Söndersågade luckor, det skulle
bli dyrt att återställa...


Handtagen heter Stil 55.


Så här såg "standard"-handtagen ut.

 
Före: Före renoveringen.                     Efter: Så här såg det ut efter renoveringen.


Efter-efter: Så här ser det ut nu! Det finns en del kvar att göra, vilket bara är
roligt. Det frejdiga 70-talsträet ska bytas mot perstorpsplatta i någon 
tidstypisk färg (se kul annons hos Porslinsbloggen). En stringhylla ska upp
på väggen och härbärgera vår burksamling. Och en randig plastmatta i mintgrönt, 
vitt och rött vore fint på golvet.


Mintrgön/päronglassfärg är en tacksam nyans som passar med många färger. Framför allt kanske
rött, en favorit. Senaste loppisfyndet, Luxorkannan, passar fint in i "nya" köket. Liksom Marks & Spencers
"tea towel" som får vara duk.


Men den kakeldekor som vi införskaffade i somras får nog
inte komma upp. Den är grå och svart och känns litet stel
i sammanhanget. Antingen får kaklet vara vitt, eller så letar
vi vidare efter en annan, passande dekor.

Edmund/Edmünd - denna gåta


En av 1950-60-talets stora designgåtor är vem som gjorde "Edmundborden". Jag äger själv ett,
och har gjort ett inlägg om året, ungefär, när det dykt upp fler Edmundbord i min mejl. För det är
på Femtiotalsjakten alla hamnar som googlar "Edmund" och "bord". Nu senast Emma, som äger
bordet på bilden. Hon skriver så här i sitt mejl:


"Hittade bordet på en loppis på Vaksala torg i Uppsala för många
år sedan. Har dock inte heller någon aning om vem Edmund/Edmünd var."
Nej, det verkar det inte finnas någon som har.
Men jag har kommit på ännu ett spår som jag ska utforska.
To be continued...

Ett inlägg med alla Edmundbord som jag plåtat/fått in i mejlen
hittills hittar du här.
 

Jakten på Helmer (gästinlägg: Webrik)


Efter Femtiotalsjaktens senaste inlägg om Helmer Ringströms dekorer och jakten på fler,
kommer här några bilder på min samling. Har tömt köksskåp, porslinsskåp och jagat på vinden för att
fylla matsalsbordet. Från vänster i framkant av bilden:  "Kryss", "Safari", "Campanula", "Dorothy"
& grön "Ruter".


Det finns mycket fint Upsala Ekeby Gefleporslin och när jag köper något nytt
så tänker jag inte så mycket på vem som står bakom dekoren. Gillar mycket av det
som Berit Ternell och Helmer står bakom. Samlingen är aningens spretig, men är porslinet
i bra skick och prisvärt får det följa med hem från loppis eller secondhand-affären.
Här "Hjärter", som används som finporslin, "Ring" och kaffekopp "Majlis".


När jag fick frågan att plåta min "Helmer-samling" så fick jag tänka till och kolla upp vissa dekorer
i Gefle-porslinsboken (som dock inte är heltäckande). Längst fram i bilden "Spinett", både de normala
svartgula + två tefat med blå dekor. Någon som har de blå "Spinett"-tekopparna? =)
Övriga dekorer på bilden: "Grön flox", blå "Tulpan",  gul "Delfi", gul "Safari",  blå "Majlis", "Aurora",
"Zarah" (assietter och mattallrikar), röd "Trio" (kopp), grön "Trio" (assietter).


"Zarah"-kopparna, ett nyförvärv, hade jag tidigare inte koll på att Helmer
stod bakom.


Grön "Flox".


Överst, "Tina" som man ofta brukar se med brun eller gul bård, men här är en mer stilren variant
utan bård. "Atos" till vänster (blå/svart) används flitigt som vardagsporslin och de gröna "Fix".
Övriga dekorer på bilden: "Teve",  "Mexico", "Boj", "Delfi", "Sparta",  "Majlis" och "Spinett".


Tre färger "Fix", trevliga efterrättskålar.

/Webrik

Retropatrullen gör tummen upp!


Va? Vad är detta? Har Coop öppnat en liten sommarbutik i ett skjul på landet?


Vi befinner oss i det lilla samhället Nysättra, cirka 14 km norr om Norrtälje. Där fanns tills
för inte så många decennier sedan två matbutiker, varav en Konsum.


Sedan några år tillbaka är det kiosk och kafé i huset som
var butik. De som driver stället hittade den gamla Konsumskylten
i förrådet och satte nyligen upp den på byggnaden bredvid
(till höger, uanför den här bilden).


Bra gjort! säger Retropatrullen. Kul, snyggt och
det ger besökare litet lokalhistoria om Nysättra.
Det svartvita vykortet hänger inramat inne i fiket.

Så firade vi Femtiotalsjaktens 3-årsdag


Premiär! I dag var första gången Rutger och jag besökte bakluckeloppisen på Täby galopp.
Och hur kan man bättre fira en dag som denna...


... Femtiotalsjaktens tredje födelsedag! Den 17 september
2008 skrev jag första inlägget. Väggkalendern såldes
av en kille som hade något som vi är ute efter...


Nej, inte väggklockan, utan väggklockans nyckel. Vi köpte en likadan, fast
turkos, i Dalarna i somras. Han som sålde den klockan skulle skicka nyckeln om han
hittade den... Den här klockan kostade 150 pix, men då tror vi att det går
att hitta en passande nyckel billigare någonstans.



Nu förstår vi varför folk hänger på Täby galopp om helgerna.
Fyndfaktorn var hög. Kunde vi låta bli att slå till på tekanna,
sockerskål, tre koppar med fat och assietter i Arthur Percys
charmiga servis "Luxor"? Nej. 150 kronor för rubbet.
Rutger håller för övrigt på att bli en Percysamlare, här köpte
han sin Casablanca-servis.


Mer charm, fast sliten. En av de där Gefleserviserna som bara har ett nummer.
774 i det här fallet.


Diskställ med udda tallrikar - det finns inget som lockar mig
mer på loppisar. "Spinett" längst fram är en Helmer Ringström-dekor,
men jag stod över. Hittade inga Helmer i dag som jag inte
redan har.


Bästa 50-60-talsbakluckan! Bara godbitar.


Säljaren berättade att hon själv funderar på att starta en blogg. Helt
rätt, bara att köra!


Mari Simmulson-saker var det gott om.


De här burkarna är också Simmulons. Den bakre har Rutger, fast hans saknar stämpel
under och vi efterlyste ursprung i det här inlägget. Och fick snabbt svar från
FJ:s kunniga läsare, förstås.


Söt spegel såldes av en dam som själv använde
den på 50-talet.


En Rörstrandsskål, vid namn "Pomfrit". Litet kul.


Sådant här är också roligt att hitta på loppisar.


Gefletallrikar, "Korall". Sex djupa, sex flata, 150 pix.


Ljusstakar med prismor, busvassa glas och gamla parfymflaskor. Här fanns allt.


Till vänster: Gustavsberg, tidigt 1900-tal, 400 kronor.
Till höger: Upsala Ekeby, mitten av 1900-talet, 5 kronor.
Jag köpte den högra.


December är räddad! Två adventsstjärnor, 60 pix för båda. Har enligt säljaren hängt "hos försvaret
i Rosersberg". Okay!


Dagens andra toppenfynd. Tre Aladin-lampor, Höganäs. "De börjar ju bli populära
igen", sa säljaren och jag antog att de skulle kosta en del. Men nej. 25 pix/st.
Blir fina på vårt nya sideboard i teak. Bruksanvsining, i original,
följde med. Läs mer om Aladin (ja, Höganäs stavade så), formgivna
av Anne Nilsson, hos Precisensån.


Ja, så kan det bli.

Och nu går Femtiotalsjakten in på sitt fjärde år.
Stay tuned...

Busvassaste bilkudden


Den här fanns på Antikvärldens dag i lördags och busvassare bilkudde har jag aldrig skådat.


Äkta galon, gissar jag att materialet var. 

Trevlig helg!

Retroinredning - framtiden i demensvården?


En retroradio, vackra annonsaffischer från 1940-talet och en telefon i bakelit. Det kunde
vara en beskrivning av en retrofantasts hem - men är också hur sjukvården i brittiska
Surrey har börjat inreda sina demensboenden. I Guardian på nätet läser jag en intressant
artikel om detta, med rubriken "Retro-decorating - the future for dementia care?"


I köken på hemmen sätter man upp affischer från förr. Te- och
kaffereklam berättar vad som finns i skåpen. "Vi använder också
produkter som Pears-tvål, eftersom det är en doft som människor
känner igen från sin ungdom och som hjälper dem komma ihåg
att tvätta händerna", berättar en av cheferna inom demensvården.

Och jag tror att de gör så rätt. Ibland när jag ska fika med
mamma på demensboendet tar jag med hennes och pappas gamla
finkoppar från 1950-talet. Jag ser att hon vagt känner igen dem,
och fikastunden blir liksom litet - finare.


Men även om glada affischer är bra så konstateras
i artikeln att bäst är kanske ändå praktiska saker - som
att man valt svarta toalettsitsar.
"För det är så toalettsitsar ska se ut och de gör att folk känner
sig bekväma och säkra och kommer ihåg att gå på toaletten".
Och teknik som de dementa känner igen. En gammal telefon
i bakelit som man minns hur den används - till skillnad mot mobiltelefoner
som med sjukdomens förlopp blivit obegripliga.
Eller en radio utan en massa förbryllande knappar och val.


Mammas radio i hennes rum på demensboendet. Hon gillar den lika mycket
som jag gillar min, en likadan.
The Guardian-artikeln läser du här.


UPPDATERING: Jo, även i Sverige har många demensboenden förstått detta,
se intressanta kommentarer till inlägget. Det korttidsboende där mamma var först
hade gamla burkar, affischer och andra inredningsdetaljer. Men jag har svårt att se
Lux-tvålar (jfr Pears ovan) och svarta toasitsar i den svenska demensvården.
Hygienkrav och tidsbrist står i vägen för den sortens hemtrivsel.

Ett bildsvep från Antikvärldens dag


Oj, vad roligt det var! Att ha bord på Antikvärldens dag. Träffa FJ-läsare, prata med
bodsgrannarna Tusen Vaser och Randiga tråden, sälja av tre lådor (!) loppisfynd och några möbler.
Och förstås - gå runt och titta vad alla andra hade på sina bord. Fast veckotidningar för 5 pix
var det jag som sålde.


Finaste 50-talsbordet hade Eva Nilsson från Linköping, en av dem som
är med på Antikvärldens dag varje år. Jag hade ålagt mig själv köpförbud,
annars hade blomstället i "string" stått hemma os oss nu.


Glasen i ädel-50-tal var hennes också...


.... liksom golvvasen och plastbandslampan.


Nu blir det ett bildsvep. De tjusiga amerikanska sandaletterna lyste på sin hylla.


Den lilla blå necessären - åhhhhh, så rolig!


Av förklarliga skäl, som säljare hade man ju ett bord och inte en hel monter, sågs inte
så många stora möbler till. Men små varianter fanns hos flera säljare.


Kakburk från Nilsjohan. Vi som inte visste det förut vet nu den här modellens namn:
"Kringlan". Alltid kul med ny info!


En antikvitet från 1960-talet, den till höger hade jag själv som barn. Arlakor av olika
årgångar såg jag på minst tre ställen.


Stig Lindberg-festival! Exponerade på en fantastiskt väl vald duk.


Servisen "Tea", av Karin Björquist, är så enkelt vacker. Kupan längst bak ser ut som
en pudding ur ett recepthäfte från 50-talet, eller hur?


Jodå, nog det fanns vackert porslin. Återigen, hade det inte varit för köpförbudet hade
Geflekoppen "Rosa " varit min nu. Åh, så danande för karaktären detta var! Det kan tyckas
löjligt med köpförbud, men utan det hade jag kunnat komma hem med tre nya lådor.


Ännu en Gefledekor, som jag inte sett tidgare. "Vadstena". Ett exempel på trevliga priser
denna dag. 275 pix/sex koppar med fat. För visst fanns här fyndchanser. Och motsatsen
- obegripligt högt satta priser. Kanske gjorde de som jag, prissatte litet för högt
på några saker man helst vilel ta med hem igen...?


Och en Gefle till! "Standard", i tjockare porslin än normalt, gjord för restaurangbruk.


Snyggaste porslinet av det jag hann se. Vickningstallikar i "Astra"-glasyr. De hamnade
hos Porslinan.


"Har du sett att de säljer Marimekko-stuvar där borta?" Jag hann knappt avsluta
meningen innan en annan bloggvän rusade iväg. Och kom tillbaka med famnen full.
Det är bra när man gillar olika saker och kan spana åt varandra.


Decobyttorna ser man inte ofta med etiketten kvar.


Tyskt 50-tal, alltid rätt.


Vad hade vi själva att erbjuda då, i vårt retrobloggarkvarter? Randiga tråden hade en
av dagens vackraste lampor och ett bord som var en enda glad färgexplosion. Och en
hel del fina tyger, föstås.


Och Tusen Vaser hade så klart tyska vaser, men också andra godbitar. Som askfaten
i originalförpackning. Den närmast heter "Smokeless". Busvassa!


Här mitt eget bord, ganska färgglatt det också. Duken är ett nytt Almedahlstyg som
jag köpte på en mässa. Utbudet: Loppis! Billiga veckotidningar och udda tallikar sålde
bra. Ja, nästan allt sålde bra. Det som förvånade mig var det ljumma intresset för
de gula Jie-burkarna med tulpanmönster. Så heta för några år sedan, nu fick jag ta
med mig en hem igen.


Och varför vill ingen ha den fina blomkrukan med papegojan? frågade jag Rutger.
Han tycker att den är ful, så han förstod mycket väl varför. Rådjursvasen med ett stort nagg
prissatte jag med flit för högt, ville ha den med hem och det fick jag. Kockumspannan
var det inte många som tittade på - håller även den på att rasa på poppislistan?


De ruitiga kokböckerna som jag vet att många samlar på blev jag inte av med, trots priser
på 10-25 kr. Det som gick föst, det var en Salte Peter-ströare med lagning för 125 kr.
Före insläppet gick alla antikhandlare och kände på den och undrade om priset. Det var locket
i perfekt skick de var ute efter. Eftersom jag tyckte att godbitarna skulle finna kvar när
Antikvärldens prenumeranter släpptes in 9.30 la jag undan Salte Peter tills portarna öppnades.
Är dessutom tveksam till att stora proffshandlare ska delta, det här är ju prenumeranternas
evenemang och om inte alla prenumeranter (privatpersoner) som vill delta kan erbjudas bord
så kanske inte handlare ska ta upp platser?

Nästa år hoppas jag att vi blir ett helt gäng retrobloggare som deltar!

Nej, jag har inte lagt bloggande på hyllan...


... pustar bara fortfarande ut efter gårdagens hektiska säljdag på Antikvärldens dag.
Där jag disciplinerat avstod från att köpa. Men hyllbården med julmotiv lockade, kan jag säga.
Tänk att byta hyllbård till påsk och jul! Stilpoäng: 10.
Inlägg med ett bildsvep från Antikvärldens dag kommer senare ikväll.
Stay tuned...

Packad och klar för Antikvärldens dag!


Puh! Nu är fem flyttlådor fyllda med mina gamla loppisfynd - som kan bli dina nya
loppisfynd! Nu på lördag är det Antikvärldens dag i Solnahallen och vid bord E9
hittar ni mig. Många av grejerna har jag prismärkt med loppispriser. Exempel: Stor skål
och uppläggningsfat, "Vardag", 50 kr/st. Diverse tallrikar och udda kaffefat 5-15 kr.


När jag samlade ihop allt som jag "fyndat" under tre års tid men som aldrig hittat sin plats
i mitt förra eller nuvarande hem blev jag lätt chockad.
En 70-talslampa här, en stuvbit där, några dockskåpsmöbler här och ett örngott där.
Hur blev det så här mycket? Känner ni igen er?


Jo, de är söta, de där rutiga kokböckerna. Men man kan inte samla på allt.
De tillhör det som åker nu. Tidningsstället också. Jag har ändå två ställ kvar...

Antikvärldens dag, Solnahallen, lördag 10 september.
Öppnar 9.30 för Antikvärldens prenumeranter, 11.00 för övriga.
Stänger 16.00.
Alla som berättar att de läser Femtiotalsjakten får 20 procent rabatt.
Kom till bord E9 - och E10 och E11! För bredvid mig står Tusen Vaser
och Randiga Tråden.

Fem sorters Helmer och fyra nya dekorfärger


Som trogna FJ-läsare vet samlar jag på Geflemästaren Helmer Ringströms (1916-2010)
dekorer. Här är den senaste tidens skörd:
Framifrån: Boj (1970-76 ), där jag tidigare bara haft fatet men nu fått tag i koppenj,
Bandora (1969-73 ), Solbritt (1945-56 ), Dill (1966-72, om det är Helmers Dill, läs nedan),
Taggen (1961-62 ).


Solbritt ser vid första anblicken bara ut som en dussindekor från 1940-talet.
men ser ni, det är ju en liten Solbritt som springer där - med en bukett
blommor i handen? Charmigt.


Här är några dekorer jag hade sedan tidigare, men där jag hittat fler färgställningar.
Framifrån: Blå Kryss, grön Majlis, grön Ruter och - sensation! - mörkgrön Ruter.
Enligt kunnige Porslinsbloggen-Benny, som var med vid fyndet, är denna tallrik ett färgprov.
Den är bara märkt med H på baksidan, vilket var beteckningen på just den nyansen (som
uppenbarligen ratades för den ljusare mer limebetonade gröna).
Längst bak ljuvliga Hjärter, i gult.


Här ser ni min samling av Helmer Ringströms dekorer samt länkar till samtiga
Helmer-inlägg på Femtiotalsjakten. Jag har nu 36 eller 37 av Helmer Ringströms 50
dokumenterade (källa: boken (Gefleporslin) dekorer. Det finns minst fyra dekorer (Dill, Ring,
Tina och Tulpan) som det gjorts två varianter av, och det är litet oklart vilka som är Helmers.
Dill, Ring och Tina har jag båda av, men inte den Tulpan som jag misstänker
är en Ringström-dekor.

Dessa dekorer har jag inte, än:
Anemoner, Banderoll, Blå blomma, Blå rand, Flox, Gullan, Kerstin, Lilly, Martha,
Prick, Rill, Runa och Zarah. Samt den Tulpan som bestå av stiliserade tulpaner.
Har du? Hör av dig! Mejla
[email protected]

Bilder från ett sommarlov på 50-talet


Sommarlov på 50-talet. Min väninna Monets man delar med sig av bilderna från somrar
i Dalsland då han och hans kompisar hade tillgång till traktorer, bilar och stor frihet
 att vistas i skog och mark.





Härliga bilder, eller hur?

Klädda för Tea at The Ritz


Britterna är bra på retromönster. Både originalmönster och nyframtagna. Jag har tidigare
bland annat skrivit om tapeter och om nytolkningar av Lucienne Days mönster. Nu har jag hittat 
mer, Villanovas nya kollektion "High Society".
Tyget heter "Tea at The Ritz" och det är förstås där på hotellets high tea som damerna
ska visa upp sina nya klänningar. 
 

"High Society" innehåller tapeter också.
Vad sägs om en liten fondvägg i "Coco"?


Sandersons tapet "Fifi" är som en stliserad variant av "Tea at The Ritz".
Den blev jag så förtjust i att jag köpte en rulle, som ligger
och väntar på att bli uppsatt i klädkammaren.

Ny kamera - igen


Jag köpte ju en ny, mer avancerad, kamera i mars. Plåtade litet med den, men blev aldrig vän
med den. Min gamla enkla lilla Samsung fick följa med när det var viktigt att bilderna skulle bli som jag
ville ha dem. Men i veckan packade Samsung d ä totalt ihop. Så i dag köpte jag en likadan, fast tre
och ett halvt år modernare. Älskar den redan. Den gör precis som jag vill.
Samsung d y (PL 170) har också löjligt roliga "frames", som den här med tv-rutan.
Ljusstakarna och underlägget visade jag i färg i det här inlägget.
Och Olympusen ska jag försöka bli kompis med - någon gång i framtiden...

Kom till Bloggarkvarteret på Antikvärldens dag


Nästa lördag, den 10 september, ses vi i Solnahallen. Då är det Antikvärldens
dag. 240 prenumeranter hyr bord och säljer saker. Jag är en av dem.
Och vid borden bredvid Rutger och mig står Randiga tråden och Tusen vaser.
Rena bloggarkvarteret alltså. 
Dagens loppisfynd var retrohyllan för 50 pix (bilden) som ska göra mitt
Antikvärldens dag-bord litet roligt.

Jag måste bli av med en massa saker så min strategi är att hålla
låga priser. Kom och fynda! Alla som berättar att de läst det här
får 20 procent rabatt. Bord E09.

Snyggt som i Mad men och The hour


Klänning och kofta ur Banana Republics nyligen lanserade Mad men-kollektion.
Så snyggt. Brittiska The Guardian föreslår i den här artikeln fler tv-serier som borde
ha en egen klädkollektion. Bland annat "The Hour", som går på SVT just nu och där
rollfigurerna är ännu snyggare klädda än i "Mad men"...
(Foto: Banana Republic)


... eller hur? "The Hour" utspelar sig kring nyhetsdesken på en tv-kanal i London 1956.
Klädmässigt är serien charmigare än "Mad men" eftersom allt inte är lika city slick och elegant.
Kolla koftan! Känn doften av koleldad pub-brasa och brittisk regnfuktig ull.
(Foto: Laurence Cendrowicz/BBC)

Vilken tv-serie tycker du borde lanseras som klädkollektion?