"Bättre än ett riktigt hus"


Jag har sneglat på dockskåpet ett tag, det står hos Funkisboden på Upplandsgatan.
I torsdags slog jag till. I dag hämtar jag hem skåpet. Nu är alltså även jag officiellt
i Dockskåpsträsket. Det trodde jag aldrig, eftersom jag sålde mitt eget
gamla dockskåp förra hösten.  Lundby, decennieskiftet 1960-70-tal, mycket möbler och
i gott skick. Men vad skulle jag med det till?


Kort därefter köpte jag ett annat skåp på en loppis, för att det
var så billigt och jag anade att det skulle gå att sälja vidare.
Ett Dockebo. FInt, eller hur? Det köpte en arbetskamrat av mig, och
sedan har jag killat efter möbler åt henne på loppisar. Men det där letandet
efter dockskåpsmöbler har blivit litet för roligt... jag kände suget efter ett
eget skåp bli allt starkare.


Ettt skåp att göra om. Det här är perfekt. Tapeter och möbler berättar att
skåpet lekts med av flera generationer. Antingen gör jag 1950-tal i hela skåpet,
eller så skapar jag ett rum från varje decennium, 1930-70-tal. Vi får se.


Dessutom har det här skåpet något som mitt gamla inte hade. En extra våning
med garage och (Hej, 70-tal!) en gillestuga. Adas café i Östhammar har ett
fint dockskåp med exakt samma garage. Där står en Volvo.


Det finns hur mycket dockskåpsmöbler som helst därute.
Arne Jacobsens Ägget såg jag på Antikmässan i Älvsjö
i våras. Men priserna är för det mesta löjliga, så jag räknar
med att letandet får ta tid.


Sålde jag den här hunden på loppis i somras eller finns den kvar
i gömmorna? Boxern med sko och matskål är i alla fall precis
den sortens detaljer jag vill ha i mitt dockskåp.


Alla ni som håller på med dockskåp - berätta!
Hur inreder du ditt skåp? Har du barn att skylla på, eller står du för
ditt vuxna dockskåpsintresse? Var hittar du möbler? Jag är novis, vill veta allt.
(Bilden: Möbler som såldes på Auktionshuset i Sundbyberg i vintras.
Kolla det lilla elementet! Utropspris för rubbet var 400 kronor, kollade inte slutpris.)


Alla som har bilder på dockskåp och dockskåpsmöbler
på sina bloggar ombedes länka dit i sina kommentarer!
Inför jul före året hade Moster Mjölgumpa en rad inlägg
där hon illustrerade med scener ur dockskåp. Jättekul,
kolla ett av inläggen här.
(Bilden: Från dockskåpet hos Nybo Café utanför Gävle.)

Femtiotalsmannens kommentar när jag litet förläget berättade
att jag köpt ett dockskåp:
"Det var ju bättre än om du gått och köpt ett riktigt hus."

Trevlig fortsättning på veckan!


... men gladast är nog jag


... för jag har reserverat en sak hos Funkisboden på Upplandsgatan. Källan till min
förväntansfulla glädje finns med i bilden. Vad tror du det är?
UPPDATERING: Rätt svar har inkommit. Dockskåpet, Lundby, tre våningar. Mer om det
på måndag, då jag hämtar det.

En elegant man i neon


Hatt och käpp och oklanderlig kostym. Fem strutlampor av fem i betyg till butiken
George Sörmans neonskylt på S:t Eriksgatan 41. Skylten har funnits där sedan 1938.
Nu när jag läser om företagets historia på Georg Sörmans hemsida ser jag att butiken
har kvar sin inredning från 1930-talet, då den levererades av NK:s möbelsnickeri.
Kanske någon annan bloggare gör det bildreportaget?

Den enda inredningsbok du behöver


Ja, här står ALLT. Boken "Heminredning" kom ut 1955. Författare: Lena Larsson, tongivande
inredningsarkitekt på 1950-talet, konstnärlig ledare på NK Bo samt redaktör för Allt i Hemmet
ihop med Marianna Fredriksson, och Elias Svedberg, chef för NK inredning och möbelformgivare.


"Heminredning" går pedagogiskt igenom hur bostäder
av olika storlekar kan och bör möbleras. I den minsta,
1-rumslägenheten, tänker man sig att ett nygift par flyttar
in. "Bägge parter arbetar på dagarna. Hustrun sköter hemmet
ensam. Mannen har behov av en särskild skrivplats: han
läser per korrespondens.


3-rumslägenheten bebos av en familj med ett barn,
en flicka på 3 år. Som extra familjemedlem har man
hustruns mor boende i det mindre sovrummet intill
kapprummet. "Mannen är ombudsman till yrket och
har en mängd förtroendeuppdrag att sköta hemma på
kvällarna förutom sin ordinarie tjänst."


Men just den här provkartan över tapet och textilier
är avsedd för en ungkarls enkelrum med kokvrå.
Även han förkovrar sig i hemmet, om kvällarna.
"Ungkarlen i vår lägenhet är medicinare och är förutom
sin ordinarie tjänstgöring sysselsatt med privat
forskningsarbete."


Provkarta för 1-rumslägenheten. Litet rött och gult kan
pigga upp när mannen tittar upp från sitt Hermodsbrev
med engelska glosor.


Lämpliga kvalitetsmöbler presenteras på helsidor. Det här skulle man
kunna göra en quiz av, slår det mig. Många av er som läser Femtiotalsjakten
kan säkert pricka in de flesta av silhuetterna. Men modellernas namn
anges inte, endast tillverkaren.


En sida till. Underbart, eller hur? Det finns ytterligare sju, med soffor, bord,
förvaringsmöbler, skåp och fler stolar. Jag sparar dem till en regnig dag.


Just det! God modern karaktär ska det vara! Från några få kvalitetsmöbler i enrummaren,
då mannen fortfarande kämpar med de engelska glosorna eller ingenjörsexamen, till
smakfull villainredning med antika möbler i mixen och smakfull konst när han och hans
familj gjort klassresan uppåt. Många interiörbilder får vi på vägen, och man kan läsa boken
endast som en inredningsbok. Eller se en skildring av ett strävande folkhemsfolk.


Belysning är viktigt, och ägnas ett antal sidor. När hushållsarbetet
är avklarat och timman sen får även hustrun äntligen en stund över
till läsning.


De tänkte på allt när de skrev boken.


Stilfull interiör. "Jalusier och persienner/.../kommer mer och mer till
användning även hos oss."


Vad vore väl ett inlägg om inredning på en femtiotalsblogg utan
någonting av Stig LIndberg och Viola Gråsten? Mönstren är snygga 
till och med i svartvitt...


Gör om, gör rätt. Vi får inte mindre än tre skisser över felaktig möblering
av en enrummare innan denna visas upp som det goda exemplet.

Jag ska nu noga läsa "Heminredning" med dess 250 fotografier, 165 teckningar
och 8 färgbilder. Sedan vet jag exakt hur 1950-talets främsta inredare tänkte sig
att de finaste möblerna och materialen från tiden skulle blandas och ges - för
att skapa de moderna, perfekta hemmen.
("Heminredning" från 1955 är en omarbetad upplaga från 1947. Ja, det hände
en del under de åtta åren.)

TACK till Gunilla, som har härliga Risingeboden, för boken!

Attityd är allt


November 1959. Kollar de efter rymdfarkoster? Det får man inte veta.
Bara att jackan "Lotta" inspirerats av "den präktiga militärpälsen". Jag har
hittat en nästan likadan jacka, nyproducerad, svart, i höst. Nu är det bara
elastabyxan som fattas! Och attityden.

Parkbänk med 1950-talskänsla


Parkbänken står vid strandpromenaden i Hässelby strand. Husen
vid promenaden uppfördes 1956-57. Visst måste bänken ha kommit dit
i samma veva? Jag tycker den doftar 1950-tal. Se här...


... en inomhussläkting, Bengt Rudas
fåtölj Joker för Ikea omkring 1958.
Samma lutning, samma känsla.
Kanske Bengt Ruda svängde ihop
en parkbänk någon dag när han inte 
gjorde möbler för NK eller Ikea...?

Uppsnappat på loppis i Kalmar


Loppisen i Folkets Park i Kalmar var för mig Lilla Glas-skolan.
Jag skämdes inte, utan förklarade glatt för alla med intressant glas på sina bord att jag är
novis vad gäller glas, så berätta för mig. De hörde på min dialekt att jag inte kommer från Glasriket
och berättade snällt. På det här bordet hade försäljaren laddat upp med en massa Gullaskruf.
De två genomskinliga glastallrikarna är 1930-tal, enligt honom. Den gröna tillbringaren
antagligen 1960-tal. Det snyggaste på hans bord var emellertid...


... de här ur Orrefors serie Fuga. Så vackra färger, och sköna att hålla i.
Längst ner i en tråd om Fuga på Precisensån finns bilder på en underbar
samling. Ja, det finns mycket man skulle kunna börja samla på.


Det är svårt att fotografera glas i dåligt ljus... Detta är i alla fall koppar
från Målarås glasbruk, förmodligen 1950-tal. Brukets historia kan du läsa här.
Det finns kvar, men nu är det konst- och prydnadsglas som tillverkas i Målarås.
Mest kända är glasblocken med graverade djurbilder. Not my cup of tea. Men
kopparna är det.


Ännu ett glasbruk som jag aldrig hört talas om.
Björkhults glasbruk. Nedlagt 1978.
Jag ska sluta plåga er med oskarpa glasbilder, men ska fortsätta
prata glas...


Jo, efter denna fantastiska loppis med massor av glas i fint skick med
etiketterna kvar så är målet för nästa sommars bilsemester spikat.
Småland. Fyra loppisar om dagen i Glasriket och jag kommer att lära mig mer
om glas än på ett år här hemma.
(Bilden: Okänd vas, gul Nilsjohanburk, 125 pix, samt kakburk.)


Rör man sig sedan längre inåt landet kommer man till det som
marknadsförs som Möbelriket av Värnamo och Växjö kommuner och
företag som Svenssons i Lammhult. "Ett besök i Möbelriket ger dig kontakt
med själen i den svenska design- och möbelkulturen", som de skriver
på sin hemsida.
(Bilden: Tillbringare, Rondo (Berit Ternell, Gefle) samt tallrikar Svalan
(Sven-Erik Skawonius, Gefle).


Lampriket, var ligger det? Värnamo hade ju EWÅ, vars
små röda bordslampor med skrovlig yta jag suktar efter.
Och Markaryd ligger söder om Värnamo. Är det här
man hittar stiliga 50-talslampor med etiketten kvar...?
Jag ser att det är Antik- och samlarmarknad i
Sparbankshallen, Markaryd, den 8 november. Önskar jag
kunde dra dit över dagen och spana!
(Bilden: Skogsbär, Berit Ternell, Gefle.)

Här en kul artikel av en som redan gjort resan. "Glasriket
runt på tre dagar" av Magnus Palm i Allt om resor 2007.
Nästa sommar är det Femtiotalsmannen och jag som
vallfärdar till Småland - 1950-talsriket.

Smålänningar ombedes särskilt att kommentera detta inlägg
och komma med tips!
UPPDATERING: Kolla - en intressant retro/vintagebutik i Kalmar 
som jag missade men Svenskt Retro har tittat in hos.

Uppfiskat på loppis i Kalmar


Den lilla sjöjungfrun vilade på en hylla på loppisen i Kalmar Folkets Park i söndags.
Nu bor hon i min ena Stringhylla. Hon är signerad Fej, vilket står för Folke och Elsa
Jernberg. "Det var han som gjorde Gunnar Nylunds grejer, men tröttnade på det", sa
mannen som sålde sjöjungfrun. Och jo, Folke Jernberg började som assistent åt Nylund
på Lidköpings porslinsfabrik...


... och öppnade sedan egen verkstad på 1940-talet.
Hustrun Elsa ritade oftast förlagorna till  Folkes figurer.
(Källa: Grödinge Antiks Grodbladet sep/03.)
Jag gav 90 kronor, vilket jag anar var ett bra pris.


Tv-tranan i trä har fått sällskap av ett rådjur i keramik,
tungt som en hel söndagsstek. Min samling av svarta
tranor och rådjur består nu av hela två objekt.
40 pix för bambi.


Fisken vill att fotot tas mot sjön. Det klumpiga roliga gigantiska fatet kommer från
Höganäs. 30 pix vid stängningsdags, jag kunde inte motstå det.


Höganässtämpeln berättar att fatet
tillverkades någon gång mellan 1956
och 1967. Någon som vet vad FH (?)
längst ner står för?

I morgon: Uppsnappat på loppis i Kalmar

Gullaskruf, Reijmyre och ?


God morgon, måndag! Normaltid råder åter, och det mörknar precis så normaltidigt
som det ska i slutet av oktober. Då tar vi fram ljuslyktorna! I helgen införskaffade jag
tre Reffla, av Arthur Percy för Gullaskrufs glasbruk. De står längst bak, en röd och två gröna
i olka nyanser. I mitten lyser Reimyres Pärlan.
Längst fram tre lyktor, som är mina favoriter men som jag inte har namn och ursprung på.


Längst fram igen, framför Reffla och Pärlan.
Vem vet var ljuslyktan är tillverkad?

En trevlig vecka önskar jag er!

Nytt badrum, 1958


De senaste decennierna har de brutalt kastats ut, 1950-talsbadrummen. Grönt
kakel och inbyggda badkar möts av rynkade näsor. Och visst, jag vet, det dolde sig
en del mögel här och där. Före stambytet hade jag själv ett sådant där djupt badkar
och 50-talskakel. Ej längre. Så i dag drömmer vi oss bort till 1950-talets sista år,
då det som nu slits ut och dumpas var modärnt och tjusigt.


Damen på bilden ovan "älskar sitt vackra badrum med dess varma
livsbejakande färger".


Perstorp-Plattan - och "läckert färgsatt sanitetsporslin" från IFÖ-verken.
 

Men annars är det Gustavsberg som dominerar annonserna från
1958-59. Och det handlar om färg!


... ofta om blått.


Ja, blått var flott!


Avslöjad? Det finns hjälp! En artikel
i Allt i Hemmet visar omgjorda badrum
"före" och "efter".


Jo, mina (2000-tals)vänner, detta är EFTER. Vi ser "Nya bekvämligheter
såsom duschhållare, duschförhänge, pall för barnen, mjuk sits på WC-locket
och skålbidé på väggen".  Skålbidé? Aldrig sett. Var den vanlig?


Den lilla hyllan är en Elfahylla. Jag har sett annonser för dem
i tidningar från 1950-talet, skulle vara roligt att ha en "badrummens
String".


Ännu en före och efter. Och även om jag själv tycker att det svarta
badrummet är riktigt tjusigt gissar jag att de flesta i dag skulle välja det
gammaldags badkaret i före-bilden?


Mer stilfullt i svart. Duschförhänge med vackert blommönster.


Till sist: VILL HA, som det heter. Badrummet med rött kakel och svart badkar från
Gustavsberg - vilken skönhet.
Och jag undrar: Finns det någon som faktiskt behållit och renoverat sitt färgglada
1950-talsbadrum istället för att göra om det till vitt spa? I så fall: Var kan jag
få se de bilderna?

Vilket badrum tycker DU är finast av dem i inlägget?

Vi säger gärna DU - men till vem?


Den här skylten såg vi i den alldeles ljuvliga lanthandeln i Gårdby på Öland i dag.
Vid en snabb titt kan man luras att tro att det fanns "du-föreningar", som lokalt drev
du-reformen på 1960-talet. Så tror jag inte att det var. Det finns en symbol som skiljer
d:et och u:et. Vem av er som läser bloggen vet något om Ölands DU-förening?
UPPDATERING: JO, det var en slags du-förening, en enmansförening, som placerade ut
DU-skyltar i lanthandlar "Symbolen" mellan bokstäverna är Ölands silhuett!
Läs allt om detta i en kommentar till inlägget, skriven av Stig-Henrik Viklund., som jag
tackar för den uttömmande förklaringen!

P.S. Dureformen ägde rum på 1960-talet. Den som tillskrivits äran för reformens
genomslag var Bror Rexed, chef för Medicinalstyrelsen (nuvarande Socialstyrelsen) som
i sitt välkomsttal till personalen 1967 gjorde klart att han tänkte dua och duas. Men reformen
började tidigare, läs mer på Wikipedia.
På 1950-talet var det titel, Ni eller han/hon som gällde vid titttal mellan männskor utan
familje- eller vänskapsband. (Det är mycket som inte var bättre förr.)
P.P.S.  Bildreportage från Gårdby lanthandel och andra trevliga platser på Öland dyker upp '
på bloggen efter helgen.

Loppisfynd, kl. 17.58


De skulle precis stänga, men jag hann göra ett snabbt svep. Jag tror att detta är ett
tvålfat, och att det kan vara 1950-60-tal. Bokstäverna läses IFÖ. 10 pix gav jag, kanske
mest för att kunna puffa till söndagens badrumsspecial här på Femtiotalsjakten.
Då får ni se 1950-talsannonser från bland andra IFÖ.
UPPDATERING: Haha, det är ingen tvålkopp, det är ett reklam-askfat. Läs Heléns kommentar
till inlägget. Tack, Helén!


Här har ni Tellus! Det är andra dagen i rad som jag hittar en del
i servisen. Kl. 17.58 betalade jag 5 pix för en något bestickskadad tallrik.
Tellus är alltså en dekor av Helmer Ringström, Gefle, och den servis
jag ska ha som huvudservis i lyan.


Snyggast i loppisbutiken var räcket. Vi befinner oss på Human Bridge i Kalmar.
Femtiotalsmannen och jag är på weekendsemester. Fler inlägg kommer, i snom tid.

En timme före jobbet (helgtips)


Jag brukar försöka göra något svep före jobbet några gånger i veckan. Jag arbetar kväll,
inne i stan, så på eftermiddagar kan man ofta se mig rota i loppisbutiker eller scanna av
antikbodar. I går blev det Roslagsgatan som fick ett besök. Källarbutiken Magasin 13 är
en favorit, där köpte jag min hallspegel och brukar kunna hitta udda Helmer Ringström-fat.
Och så är de bra på små roliga lampor. Jag älskar små roliga lampor.

En dag kommer jag att köpa en lampa här, det vet jag.
Kanske en EWÅ-lampa, i stil med den röda. Runt 500-600 kronor
får man ge för dem. Men då ska man veta att står EWÅ-lampan
i ett fönster på Upplandsgatan så får man lägga ett par
hundringar till. Jag vill dra av ett par istället...

Denna dag hittade jag en charmig burk för 20 pix,
OCH ett par Tellustallrikar (Helmer Ringström, Gefle).
Nu börjar en Tellusservis ta form i lyan!

I den andra källarbutiken, Kenth Lindströms Moderna & Antika, kan
man säga att min jakt på en stol till Svante Skogh-skrivbordet började.
Ett stiligt skrivbord behöver en stilig stol. Den här är inte riktigt min smak,
men väckte alltså tanken på skrivbordsstol.

Här har vi en Schaffenacker. Tysk som startade studio 1948 i Ulm.
Det finns mycket av honom på nätet. Många väggtavlor i keramik, reliefer med
djur, en hel del hästar. Inte heller den min smak, men 1950-tal/tidigt 1960-tal
och så är det litet kul att lära sig ett nytt namn.

Dagens sötaste. Porslinshunden är fransk, 1930-tal. Den stod hos Mästerby Antik.
Kostade lika mycket som en bordslampa hos Magasin 13. Men i går var jag ute för att lära
mig saker och få skönhetsintryck, inte för att shoppa. Om jag inte hade hittat den där
kornischen förstås. Den jag frågar varenda antikhandlare om. Enkel, slät teak, 270 cm lång.
Jag fann den inte nu heller.

En stund senare, Upplandsgatan. Utanför A&F Antik såg jag dagens fynd. Det fina lilla
bordet kostade bara 300 kronor. A&F har ofta trevliga saker till bra pris. Dessutom alltid
gullig skyltning. Nu behövde jag inget bord, men jag är övertygad om att någon gick hem
med det, smålycklig, senare i går.


Helgtipset? Håll ögonen öppna - åt mig - efter den där kornischen. Någonstans inne
i ett dunkelt förråd finns den. Teak, slät, 270 cm lång. Hittelön.
(Bilden tagen på Mästerby Antik.)
Trevlig helg!

Rolig retro i Norrtälje


Nu börjar det likna någonting i Norrtälje. Först Pingstkyrkans stora nya loppis, sedan
butiken Retrorummet. Jag kollade läget härom lördagen (Retrorummet har öppet 11-16
lördagar nu under vinterhalvåret) och gillade vad jag såg. I huvudsak möbler och grejer
från "de tre retrodecennierna", 1950-70-talet.


1950-tal och 1970-tal kan samsas riktigt bra, rätt arrangerade. Bregers
smörask trivs fint ihop med de där kaffeburkarna som jag aldrig minns
vem som gjorde (hjälp mig, retrofolk!). UPPDATERING: 1970-talsburken
heter Sally, av Erik Kold för Nilsjohan (Tack, Benny!).


Ett gäng ljuslyktor från Reijmyre.
Hittade jag något? Jo, en Silva-bricka i teak för 100 kronor och ett par
tallrikar med obetydligt nagg för en tia styck som stod i reastället.
Prisnivån var annars på Stockholmsnivå, vilket känns som ett risktagande
i off-season Norrtälje, men jag hoppas att det ska gå bra.

Retrorummet ligger bredvid Café Tullen, längst upp på Tullportsgatan
mot Stockholmsvägen.

1950-talshunden nummer ett


Har ni tänkt på hur mycket pudlar som svassar omkring i textilier från 1950-talet?
Jodå, överallt är de. Vi börjar med en bilkudde, som finns i Tusses ägo och som
han plåtat åt mig.


Min fina vinterduk, hela finns här. Vad ser vi för hund?


The poodle skirt, vísste ni att den fanns? Det gjorde inte jag, tills jag snubblade
över ordet. Läs allt om pudelkjolen hos Wikipedia. Den på bilden kan man köpa hos
Anniepoodleskirt.com.


Tyskt dockskåp från 1950-talet, jag skrev om Puppenhäuser här.
Vilken sorts jycke bor i skåpet?


Kuddar av retrotyg finns hos brittiska Jane Foster.
Bland annat den här, med en.... (hundras, fem bokstäver).
(Missa inte hennes nätbutik och blogg, om du gillar retrotyger
från 1950-70-talet. Hög "bli glad-faktor"!)

Håll nu ögonen öppna och ni ska se dem överallt
i 1950-talets värld. Pudlarna.

Men... MissWink håller nog inte med om att pudeln är 1950-talets
hund nummer ett - tror jag. Hon gillar skottar, och har ett inlägg
där hon ber om våra teorier om varför pinups och hundar ofta
följes åt. Fina bilder, kolla in!

Håller DU med? Eller vill du utse en annan ras till
"1950-talshunden"?

Spegel, spegel, på väggen där...


... säg vem som viktigast i 1950-talets designhistoria är? Så kanske Stig Lindberg
frågade spegeln som är med på Metropols auktion med Tema Stig Lindberg nu på måndag
den 26 oktober.
Startbud 750 kronor, i skrivande stund upp en femtiolapp på nätet. Spegeln är faktiskt
det första Stig Lindberg-föremål som framkallat ett litet habegär hos mig. Bara 35 cm hög,
lättplacerad som en glad detalj i en 50-talsinredning.


Kannan är inte dum den heller. Startbud 100 kronor,
just nu uppe i 1 100. Målarsignatur Anita Roi. Kannan är
22 cm hög.

Kolla in Tema Stig Lindberg hos Metropol, och berätta vad
ur Stig Lindbergs produktion som du helst skulle vilja äga!

Bonusinfo: Bloggen letaretro är en av mina favoriter. Där får man
tips om intressanta föremål från auktionshus runt om i landet.
UPPDATERING: Och just nu ett stilfullt inlägg med just ett 
Stig Lindberg-svep.


En mångsidig liten kruka

 
 
God morgon, måndag! Jag vill inleda veckan med något rart. Mari
Simmulsons (tror jag, tyckte det var hennes signatur under?) kruka med
fyra frukt&bär-motiv stod hos Myrorna på Adolf Fredriks kyrkogata häromveckan.
Kanske står kvar än, för trots krackelyr och avsaknad av lock (för det ska
den väl ha?) kostade krukan 150 kronor.
Bättre och billigare att ta bilder, bara.
UPPDATERING: Såg den igår igen, i en större storlek, utan sprickor, hos
Magasin 13 på Roslagsgatan. 150 kronor där med, mer prisvärt!

Trevlig fortsättning på veckan!

Först frissan, sedan fiket


Ådryheppurnklippning eller ondulerat? Vi befinner oss i Salong Irba, Hässelby Strand.
Tusse och jag spanar efter tider som flytt. Tjejen som har salongen tillsammans med
sin syster berättar att de tog över efter ett par damer som hade haft salongen sedan
1950-talet. Inredningen i puderrosa och svart är kvar.


Jag blir förtjust över de nätta små platserna. Fond i rosa galon,
matchande stolar i rosa och svart, speglar från tiden.
Tusse ser andra saker, hojtar:


"Åh, Kåwe Ultra!" Alla som följer Tusses blogg vet
att det är gamla instrument, maskiner och apparater
som gäller. Hårtorkarna är alltså Kåwe Ultra Compound,
från Elektriska A.B. Kåwe i Sundbyberg. Bara en så´n sak!


Åhhh, 1950-tal!


"Det blir 6:75, tack."


Vi tackar för titten och för att vi fick ta bilder.


Det var en härlig höstdag, och strandpromenaden var vacker. Och där fanns
mystiska tecken, läs Tusses rapport från "Hässelbydagen". Hunden, den bara trampade
in i bilden.


Vad vore en stadsvandring utan en fika? Centrum i Hässelby strand
är slitet. Det finns planer på att riva delar av centrumbebyggelsen och
bygga fler bostäder. Många lokaler står nu tomma. Men ett fik fanns det!


Kaféet, en halvtrappa ned, var tidigare blomsteraffär. Trots att det
inte var ett äkta 50-talskafé kände jag direkt en stor trivsel. Tusse
och jag diskuterade vad det är som gör att vissa platser ibland känns
så rätt, från första stund. Märkligt.

 
Spår efter 1950-talet fanns ju. Skyltfönster med mosaik och ett vackert
dörrhandtag.


En bedårande gardin med små rosor rörde vid mitt
kitschkära hjärta. 


De flesta husen i Hässelby Strand uppfördes 1956-1957. Tunnelbanan
invigdes 1958. Källa: Wikipedia. Det finns en underbar hemsida,
"Mitt Hässelby", skriven av en man som växte upp där och fortfarande
har järnkoll på sin förort. Fina bilder och berättelser. Rekommenderas
till alla som är allmänt intresserade av "folkhemstiden".

Den rockande norske svarte samen


Vem är det här? Keramiktavlan kommer från norska AWF, Arnold Wiigs Fabrikker.
Jag har visat honom i förbigående en gång tidigare, men plockar fram den här rockande
samen igen eftersom bloggen 50-talskeramik visar upp Svart 50-tal och undrar om fler
hänger på. Jag undrar: Finns det en norsk folksaga med en svart kille på ren?
(För er som inte vet vem den rockande samen är, info här .)