Det stora inlägget om Karlskronas porslin


Porslinet från Karlskrona porslinsfabrik existerar i skuggan av de tre stora, Gustavsberg,
Rörstrand och Gefle. Själv fastnade jag för servisen "Regina" (bilden) i våras när jag hittade några
koppar med fat på en loppis. Jag blev nyfiken på Karlskronaporslinet, och i somras besökte jag därför
Karlskrona porslinsmuseum, inhyst i det som en gång var porslinsfabrikens kolkällare. 


På museet fanns flera dekorvarianter av "Regina". Dekoren på den första bilden,
den som jag har några koppar av och Clinen en hel kaffeservis, ritades av Brita Mellander.
Servisen formgavs av Walter Garstecki, en formgivare bland flera på Karlskrona som gjorde
fina saker men som förblivit förhållandevis anonym.


Garstecki föddes i Tyskland och kom till Karlskrona 1934. "Regina" från 1959 gav honom
pris vid California State Fair. I Upsala-Ekebys produktkatalog "Upsala-Ekeby Given"
från hösten 1959 ser vi "Regina" med gulddekor i svartvitt...


... och så här ser den ut i färg.


"Regina" gjordes också som bordsservis. "Som synes av illustrationen ha
samtliga delar på olika sätt försetts med en reffling, som framhäver den i övrigt strama
formen" (text ur U-E Given våren 1959). Servisen tillverkades i ett antal dekorer.


Såskoppen som syns, halva i alla fall, på katalogbilden
hittade jag i Brita Mellanders ljuvliga dekor på en loppis i somras.

Innan vi fortsätter vill jag beklaga den dåliga bildkvaliteten i det här inlägget.
Men eftersom det finns ganska litet skrivet och få bilder på Karlskronaporslin på nätet
så tänkte jag att det är bättre att visa oskarpa bilder än inga alls!


Karlskrona porslinsfabrik grundades 1918 och la ner 1968. Liksom allt annat, höll jag på att säga,
köptes Karlskrona upp av Upsala-Ekeby. Året var 1942. Karlskrona har flera stora formgivarnamn
gemensamt med Upsala-Ekeby/Gefle. Kopparna på bilden, modell 405, formgavs av Sven-Erik
Skawonius, någon gång under 1950-talet.



Sven-Erik Skawonius var konstnärlig ledare i Upsala-Ekeby-koncernen 1953-58 och 1963-66.
Inför utställningen H55 ritade han modell "55".


"55" med rosendekor.


Och här har vi "Karla", även den av Skawoinus. Busvasst med randig dekor, skulle
jag vilja säga.


"Karla", som mockakopp.


"Karla" som teservis. En mycket engelsk stil på den tekannan! Se massor av "Karla" i olika dekorer
hos Grödinge Antik & Design. För mig är de där kattögda hänklarna det jag mest förknippar
med Karlskronas porslin.


Även kannorna har dem. Och oj, så många modeller det fanns! Karlskronas produktion gick i en
rasande fart. Under de femtio åren som fabriken fanns tillverkades omkring 500 servismodeller
med 7 000 dekorer. Under 1950-talet, Karlskrona porslinsfabriks storhetstid, kunde cirka 20 000 
koppar produceras - per dag. 
Okay, innan vi fortsätter med 1950-talet, litet Karlskronahistoria. Tre stora namn:


EDWARD HALD. Hald kom till Karlskrona porslinsfabrik som konstnärlig ledare 1925. Han hade
då varit formgivare vid Orrefors och just fått sitt internationella genombrott vid Parisutställningen.
Under hans ledning fick Karlskrona en modernare profil. "Brunett" (bilden) var en av hans egna
populära serviser.
VICKE LINDSTRAND. Blev konstnärlig ledare för Karlskrona 1942, då Upsala-Ekeby tog över,
och fram till 1950 då han började på Kosta glasbruk. Under Lindstrands tid anlitades...


... ARTHUR PERCY, då konstnärlig ledare vid Gefle, för att göra en del saker för Karlskrona.
Hans "Casablanca" från 1944 är en skönhet med klassiska Percylinjer. Den blev en försäljningssuccé.
Länkar till artiklar där du kan läsa mer om Karlskrona porslinsfabriks historia finns i slutet av inlägget.
Så nu går vi på 1950-talet igen!


"Bellis" är min dekorfavorit vid sidan av Mellanders "Regina". Vilken glad dekor! Hur många
av er kan uppge formgivaren? Nä, just det. Återigen en av Karlskronas doldisar. Eva Blahd Ståhl
är namnet på dekoren "Bellis" skapare. Läs artikel (aug 2007) om henne i Smålandsposten.


Nummer tre på min lista över Karlskronafavoriter. Modellen heter 498 och är
formgiven av Arthur Percy. UPPDATERING: Kunniga kommentatorer tror att
dekoren är Alf Jarnestads (mer av honom nedan), så jag gissar att det är så.


Mer Percy! Koppen längst bak till vänster heter Tebe, formgiven av Arthur Percy.
Koppen längst fram är modell 498 (också Percy). Koppen med rosen modell 55 igen.
Uppgift saknas om de tre övriga.
UPPDATERING: Wanja på Wanjas Vardagsrum skriver: "Koppen med svarta romber har jag haft
i butiken, en med gult mönster, en med blått, en med grönt och en med svart (har jag för mig att det var).
Dessa var märkta Artium, vilket jag tror var något liknande NK i Göteborg."


Ännu ett formgivarnamn som jag inte heller hade hört förut. Servisen "Sylvias" dekor
ritades av Barbro Löfgren-Örtendahl (1918-2005). Hon ritade dekorer för både Karlskrona
och Gefle innan hon övergick till att jobba med grafik. 
 

"Blåbär" är en annan dekor av Barbro Löfgren-Örtendahl. Läs mer om henne
och om dekoren "Sylvia" här.


I förgruinden en blå modell 405, och till vänster två varianter av "Regina". 
Koppen till höger har dekoren "Louise" av Brita Mellander, 1960-tal. Ni ser den på en bättre
bild hos Porslinsamatören.


Ännu en dekor av Brita Mellander, men namn okänt. Kastrullens modell heter Mums
(form Skawonius) och koppmodellen Eva. Artikel (apr 2006) i Helsingborgs Dagblad
om Brita Mellander här.


Karlskronas största nummer på H55 var den flamfasta ugns- och bordsserien "Dukat".
Ursprungligen användes Skawonius egen bladdekor "Fiesta" (bilden) på Dukatserien.
Senare kom den på 1960-talet mycket populära "Bellis" att användas.


"Dukat" presenteras i "Upsala-Ekebey Given".


Och vi ska minnas att vi befinner oss vid mitten av 1950-talet då
man gick tillväga ingenjörsmässigt när det gällde. Årslånga utredningar
och Hemmets forskningsinstitut (som kräver ett eget inlägg egentligen)
var inkopplat vid skapandet av "Dukat".


Ännu mer Skawonius: Kanna och saladjär modell 498, kastrull modell "Mums", smörask
modell 462 (den till höger dekor "Bellis" av Eva Bladh), kvadratiska saladjärer modell 492.


Och ÄNNU mer Skawonius. Mockakoppen "Lilja" från 1954, i transparent reliefdekor.


Dekor: Alf Jarnestad. Jarnestad kom till Karlskrona porslinsfabrik 1956. Hans kaffeserviser
påminner mycket om brittiska dekorer från sent 50-tal, tidigt 60-tal.


Alf Jarnestad hade arbetat som fajansmålare på Gustavsberg, under Stig Lindberg. 
På Karlskrona utveckalde han konstgodset. Den här keramiktavlan tycker jag är fin.


Sedan... blev det så småningom 1968, lönsamheten hade sjunkit och porslinsfabriken lades ner.
Jag vill rekommendera ett besök på porslinsmuseet i Karlskrona, det finns så mycket mer att se
än det axplock av serviser och dekorer som jag tagit med i det här inlägget.


För dig som vill läsa mer/Källor till detta inlägg:
DN: "En olydig vardagskeramik utan krusiduller"
Antikvärlden: "Karlskronaporslin - inte bara blommor och guldkant"
Smålandsposten: "Mormors kaffekoppar på museum i Karlskrona"
Signaturer.se: Karlskrona porlsinsfabrik 1918-68
Tack till Hans Söderström på Karlskrona porslinsmuseum för
hjälp med faktauppgifter om modeller och dekorer.


Katalogbilderna hämtade ur Upsala-Ekeby Given, UE-koncernens produkttidning
som kom ut två gånger om året 1954-1960. Den innehåller nya produkter från Upsala-Ekeby,
Gefle och Karlskrona. En vänlig själ lånade mig sidorna i inlägget. Jag kände inte
till Upsala-Ekeby Given, som nu naturligtvis är något som jag kommer att leta efter
på loppisar.


Till sist: Sjätte upplagan av Karlskronas porslinsmarknad äger rum
den 5-6 november, i porslinsmuseet och bilmuseet (i samma hus).
Dit borde man åka. Kanske kan man hitta en av Sven-Erik Skawonius
ruskigt snygga smöraskar på marknaden?


Kanske Karlskronas populäraste kopp i nutid? Karlskrona gjorde mycket
restaurangporslin och porslin beställt av företag. Gissingsvis var "Mazetti"
beställd av kakaotillverkaren (inlägg om Ögon-Cacao här). Min kopp köpte
jag hos Risingeboden för 275 kronor, de brukar gå på mer.

Och nu... vill jag ha era kommentarer om Karlskrona!

Kom på bloggarträff i Kista!


Vi försöker igen! Förra försöket till bloggarträff (på Antikmässan i Älvsjö i våras) gick... sådär.
Empire-Amelie hade målat en vacker skylt så att folk skulle hitta oss i kafeterian, men glömde skylten
hemma. Tusen Vaser med man och Husmodern dök upp, och det var trevligt. Men visst vore det
roligt om vi blev några fler den här gången? Det vill säga på Antik & Kuriosa på Kistamässan
lördagen den 2 oktober.
(Bilden tog jag hos Framtids Antiken på Kistamässan i januari.)

 

Några fler bilder från förra Kistamässan. De snygga lamporna stod hos Kära-Mik.
Okay, bloggarträffen var det. Vi är åtminstone tre som kommer att vara där,
lördag eftermiddag, antagligen i fiket, vi bestämmer exakt tid och plats senare.
Porslinsbloggen och Form55 och jag uppmanar nu er andra retrobloggare
att möta upp lördagen den 2 oktober, eftermiddag.
Läs mer om mässan här.

Ni kommer väl?

Var gör du av allt?


Jag fick frågan i går, av en person som jag visade bloggen och mitt senaste fynd, den blå
Vinranka-koppen från Sundbyberg. "Vad gör du av allt?". Jag stirrade tomt på honom.
"Eh... ja, jag har ju sakerna i lägenheten... använder dem... fast sedan börjar ju skåpen
bli proppfulla... och bastun på landet har blivit retrobod för saker jag inte har plats för...
och hyllorna i matkällaren är fulla av udda tallrikar... och eh...jaaa... eh..."


Nästa vår ska jag rensa, lovar jag mig själv. Slumpa bort saker i parti och minut
på loppis, för att få plats och normalfulla skåp. Det här går inte längre!
Fast - tänker jag sedan - jag samlar åtminstone inte på barnvagnar... 
(Känner ni igen er?)

UPPDATERING: Som så ofta är kommentarerna roligare än inlägget... läs dem!
A-L på Skynda Fynda är till exempel benhård mot sig själv: "1 in - 1 ut".

Sumpan blir bara bättre och bättre


Låt mig presentera senaste tillskottet i min samling med blå klassiker. Längst fram står gårdagens
loppisfynd, "Blå vinranka" av Arthur Percy för Gefle. Till vänster skymtar Percys "Grand", bakom syns
Walther Garneckis "Regina" för Karlskrona och till höger stoltserar Marianne Westmans "Mon Amie"
för Rörstrand. Endast 50 pix gav jag för Vinranka, på loppisgallerian i Sundbyberg.


I går upptäckte jag Verdandis "nya" loppis på Vattugatan, fem minuters promenad från
Sundbybergs huvudgata Sturegatan. Den öppnade i januari, men jag har missat den.
Här fanns ett roligt utbud av allt från soffor till småsaker.


Inte Kockumsmärkta, men väldigt trevliga. 45 pix/styck.


Ibland kan jag få ett intensivt habegär efter vackra bruksföremål. Konservburkar är ett
sådant föremål, träslevar ett annat.


De sötaste av söta servisdelar, från "Gustafsberg" stavat med f. Det vill säga
från vilken period? På tallriksbordet hittade jag också en Gefletallrik, dekor "Pigg",
för 20 kronor. Den fick följa med hem.


Trettiofem kronor skulle de ha för den gröna soffan.


Nästa stopp på Sundbybergsrundan var alltså loppisgallerian. I butiken
direkt till höger fanns sex stycken tallrikar i Helmer Ringströms dekor "Dorothy".
Sextio pix/styck. Några i fint skick, någon med nagg. Jag var ståndaktigoch lät dem stå
kvar - till någon som samlar på "Dorothy" (en av Helmers finaste dekorer, enligt mig). 


Carl-Arne Bregers vattenkanna ( till vänster) har vi sett förr. Men den andra var litet rolig.


Stora speceriburkar, märkta Ystad undertill. Enligt lappen ska det vara Ystad Metall.
Tillverkade de burkar? UPPDATERING: Nej, Ystad Klosterkeramik ska det vara, förstås,
tipsar Huset på Lövås som har en tobaksburk som är mycket lik dessa burkar.


Översta tredejedelen av en Triett kakburk. Bara 30 pix!
Jag var lockad, men lät bli.


Det här bordet hade min väninna Empire-Amelie med sin fäbless för det brittiska huggit på.
Endast 500 kronor, på grund av en lagad fot.


Det blev också ett stopp på Myrorna och Stadsmissionen.
Jag gillade den självsäkra gammelrosa fåtöljen hos Myrorna.

Min retroguide till Sthlm + Sundbyberg, från i maj, får uppdateras
med Verdandiloppisen. Och OBS! Verdandi har kvällsöppet onsdagar, till 19.00.
Öppettider: Mån, tis, tor: 10-16. Ons: 10-19. Fredag: 10-13. Lör 10-15.
Sundbyberg blir bara roligare och roligare, en eller ett par loppisar till och man kan
tillbringa en heldag där!

Brunt - veckans färg


En del dagar är blå, andra gula. Och förliden lördag var i mitt fall brun. Ni känner igen det, vi har
konstaterat det förr på olika bloggar, fenomenet med de de enfärgade loppisrundorna.
Plötsligt inser man att allt man köpt går ton i ton. Den här gången blev det en stor plåtburk
(130 pix, har jag tappat stinget?), en glasburk med trälock (10 pix) och sådana träslevar (5 pix/st)
som jag älskar att laga mat med.


De två vaser som kom med hem hade även de brunt som gemensam nämnare.
Den stora är tysk, gissar jag, eftersom den har de karakteristiska klumpiga reliefsiffrorna
undertill. Den lilla är okänd, men tidsbestämd till 1940-50-tal, köpt av samma kvinna
som sålde keramiktavlan med hästen (gårdagens inlägg).


Burken har en vacker E&R-logotyp utanpå och är märkt undertill
med Ericsson & Rabenius. Jag googlar och hittar, hos Gefle Dagblads
emninenta sajt med Gävlehistoria, karamellfabriken
i Gävle som 1919 bytte namn till Pix. Min burk torde alltså
vara nästan antik. Kanske värd sina 130 riksdaler ändå?

En liten 50-talshäst


God morgon, måndag! En liten loppisrunda i Norrtälje lyckades jag få till i lördags.
I industriområdet Görla finns Pingstkyrkans stora loppis, och en mindre där folk hyr bord.
På den sistnämnda hittade jag keramiktavlan med hästen. Hon som sålde den berättade att hon
fått den som barn, och att hon är 60 år. Och då kan till och med jag, som är bättre på bokstäver
än på siffror, räkna ut att den sannolikt är från 1950-talet.


Vad står det på baksidan? Ellvogell ser det ut som, men noll googleträff där.
Ett kul tiokronorsfynd var det i alla fall. UPPDATERING: Elbogen, tycker Bege att det står.
Tja, kanske? En tråd på forumet Precisensan avhandlar Malmöföretaget Elbogen, som fanns
mellan mitten av 1950-talet och början av 1980-talet.
Mer 1950-talshästar: Kolla det intressanta inlägget "Vem var först?" (Londi eller Lindberg)
hos 50-talskeramik.

Trevlig fortsättning på veckan!

... och sedan kom det tobaksbruna 1960-talet


Vädra ut! Vill jag utbrista när jag läser mina loppisfyndade årgångar 1963 och 1965 av
"Allt i hemmet". 1950-talets glada färger och mönster är som bortblåsta. Reportage
och annonser är tobaksbruna.


"Nordiskt blond" är rubriken till den här bilden, i ett reportage om att göra om hallen.
Men det nordiska designundret tycks ha tagit rökpaus de här åren. "Beige" är väl det snällaste
man kan säga om den här hallen.


"Färg, form, mönster". Jo, Wegners Y-stol har röda ben
och rygg, men det ska man inte låta sig luras av. Den klatschiga
ljusbruna väven och loggan med brun bakgrund ger
en ledtråd till hur det kommer att se ut inne i tidningen.


Till och med Wegners finaste fåtölj, "Bamse", lyckas se trist ut i den här miljön.
Vill man ens kalla gardinens och den matchande lampans färg för - färg? Vindruvorna
försöker hjälplöst smälta in och har antagit en sjukt grönbrun kulör.


Trivsamt? Brunetten (!) sveper in sig i en filt som ser ut att vara impregnerad
i röken från tvåhundraåttiosex paket Prince.


Jag slår vad om ett murrigt askfat från Upsala-Ekeby att heltäckningsmattan
bakom det orangebruna draperiet är b-r-u-n.


Ah, litet bättre! Men brun matta förstås, och nåt visset från växtriket på väggen bredvid lampan.


Att luta huvudet mot - och röka in ordentligt.
Nä, hörrni, det här var väl inte alltför roligt?


Så vi återvänder till 1950-talet med en färgglad frukostbild ur en
"Allt i hemmet" från decenniernas decennium.

Trevlig söndag på er!



Vi får inte glömma Hackefors

Porslinet från Hackefors porlsinsfabrik lever en undanskymd tillvaro. Härförleden befann jag mig
i en antikbutik när ett östgötskt par kom in och frågade om butiken hade något Hackeforsporslin.
Men nej, det finns för många anonyma dekorer och modeller - ingen av dem skiljer ut sig tillräckligt
för att få ta plats på finhyllorna.


Själv har jag de två ensamma kopparna på första bilden, "Flora", och de här smörknivställen (?).
Se dem också i rött, ännu finare, hos Retrolux. Hackefors porslinsfabrik utanför Linköping grundades
1929. Från början tillverkades eget porslin men med tiden köptes färdigt porslin in och målades bara på Hackefors. Sedan 2007 lever varumärket  Hackefors kvar som en del av Porslinsfabriken i Lidköping.

Vad har ni andra för förhållande till Hackefors?

Ett rutmönster - tre länder


"Great minds think alike", som det heter. Och det här enkla och vackra rutmönstret har många
tänkt ut. Först såg jag det på några fat från Jie...


... och sedan dök det upp på norska bloggen Tingleter. Och nej, det var inte en gul variant
från Jie utan en dekor av Inger Waage för Stavangerflint. Servisen heter "Smørgås" och hos
Tingleter ser ni kopp, fat och assiett. Men inte nog med det...


... även i Storbritannien hittar vi mönstret. Porslinsfabriken J&G Meakin kallade sin
variant "Habitant". Jag har inte forskat vidare i vem som var först. Men Tingleter hade i alla fall
en teori om att Inger Waage kan ha inspirerats av Jies mönster, och erkänt det genom att döpa
dekoren till det svenska ordet smörgås (som på norska heter smørbrød).
Var engelsmännen allra först?

Fimpa (i) luman!


Men se, vad är det här för ett askfat?Det stod i en rätt nyöppnad loppisbutik i Norrtälje.


Made in Sweden, någon som känner igen stämpeln?


Klart askfatet ska ha inbyggd belysning!

Loppisen ligger på Roslagsgatan, i en före detta antikbutik med flera rum.
Litet porslin, en hel del vinylskivor & stenkakor, diverse prylar.
Öppet vardagar 11-16, lördagar 11-14.
PS. "Fimpa luman". Gammal slang för "Släcka ljuset", efter glödlampsmärket Luma.

I butikshyllorna har tiden stått stilla


Förpackningar från förr. Det var på den tiden kineser kallades Kinamän, och då få hade mött en
utomeuropeisk person. Danska företaget Valdemar Tørsleff lanserade 1941 Atamon, enligt en
uppgift på nätet. Vaniljsockret verkar vara samtida. Jag kan känna en viss förvåning över att
Atamonetiketten inte moderniserats.


Ett annat retrofynd från snabbköpshyllan! När kom SprayStärk? 1962?


Ja, en favorit bland förpackningarna. Den sirliga fjärilen
är fin, tycker jag.

Nu håller vi kvar sommaren!


God morgon, måndag! Hörrni, inga koftor och stadiga höstskor än... nu håller vi kvar
känslan av sommar. Blundar för att loppisskyltarna tas ned längs vägarna, för att alla
lockande fyndlogar plötsligt bara är igenbommade uthus. Tänk sommar! Önsketänk sommar!
Åtminstone.
Trevlig fortsättning på veckan!

Formerly known as Libby

  
När jag började blogga för snart två år sedan
var jag litet försiktig och valde ett alias, Libby (engelskt smeknamn
för Elizabeth, mitt dopnamn). Men nu börjar det kännas litet löjligt
att inte använda mitt riktiga namn.


Så, ni andra retrobloggare som undrar vem
den där Eli är som numera kommenterar
era inlägg - det är alltså bloggaren
"formerly known as Libby".

Hur tänker ni andra bloggare kring det här?
Vad fick er att välja ett alias/använda eget namn?

Inte Marianne Westman, men delikat ändå


Tänk om Marianne Westman skulle ha formgett allt som tillskrivits henne - vilken produktion!
Det är lustigt det där med allt som påstås vara av Marianne Westman (eller Stig Lindberg, för den delen). 
Karotten på bilden heter "Delikat" och är från Rörstrand, men inte av MW.
Den stod i fönstret hos Torgets kuriosa i Gamleby.


Jag har en Delikatkopp med spricka och tillhörande fat med nagg.
Fast från rätt vinkel ser de ju perfekta ut, eller hur? Undrar vem som
ritade dekoren?


På forumet Antikprat finns en tråd där det tillhandahålls en EJ Marianne Westman-lista.
Där står både "Delikat" och den här dekoren, "Eden", med.
Men snygga är de, i alla fall, båda två.
Eller hur?

PS. Gillar du Marianne Westman? Kolla in bloggen Porslinochnostalgi,
som har 44 inlägg taggade MW. (Upptäcker just att även de nyligen skrev
om alla påstådda Westman-dekorer.)

En önskemöbel från Ikea


Årets Ikeakatalog är på väg. Men själv spanar jag efter en önskemöbel som finns med i
1959 års katalog...


Fåtöljen "Joker" från 1958, formgiven av Bengt Ruda. Här skrev jag
om den, inför Liljevalchs Ikeautställning förra sommaren. Jag skulle vilja
ha tag i en "Joker", eftersom den skulle passa fint ihop med...


... bokhyllan "Tema", Ikea 1955. Den blå fåtöljen som skymtar ska bytas ut
mot något litet stiligare, som "Joker" (eller kanske en annan Bengt Ruda-fåtölj
som "Domstolsfåtöljen", ritad för NK). Fast... den blå fåtöljen är seg, vill inte lämna lägenheten.

  
Ett par kataloger från Ikeas barndom. Bloggaren Clinen har redan tipsat om Ikeas
retrosajt, men jag tipsar också! Gå in här och se kataloguppslag från 1951
och framåt. Mycket retronöje!

Vilken Ikeamöbel från ett tidigare decennium skulle DU vilja ha?

Familjens arkiv


Helgens äldsta loppisfynd var mappen "Familjens arkiv". Typografin antyder 1930-tal.


Mappen med det vackra omslaget är just ett litet arkiv, med fickor märkta räkningar,
kontrakt etc. Reklamfinansierad. Kanske fick alla hushåll, eller "bättre" hushåll, i Ludvika
en sådan pärm - av sin bank? Bara gissningar här, förutom det där med Ludvika. Alla annonser
är för företag på den orten.
Jag tänker faktiskt använda arkivet. Skönhet i vardagen!


Brefkortsalbumet är bara med på första bilden för att det såg så platt ut med bara
familjearkivet. Men jag måste ju visa min morfars (1897-1977) gamla album, det är ju så vackert.
Inuti: Vykort från hela världen skickade av släktingen som var sjöman, kolorerade Norrtäljemotiv
och kort på människor som ingen längre vet namnet på.


Som Fanny och Alexander-barnen här. 1910-20-tal? Säkert kan någon av FJ:s läsare tidsbestämma
fotografiet med hjälp av detaljerna på bilden, som gossens byxor och tapetens mönster.
1916? Eller vad säger ni?

Litet mer vackert från tiden före 1950-talet finns att titta på i inlägget
Husmors lilla köksbibliotek (och några 1930-talsbokmärken)

Kornischen kan vara kirrad!


Är sökandet över, efter ett och ett halvt år? I måndags fick jag tag i vad som kan vara
den efterlängtade kornischen, den inredningsdetalj som allra mest saknas min 50-talslya.
Så här ser ändarna ut, kornischen har alltså inte det vanliga rundade avslutet.


Eller... kornischerna. De är två stycken nämligen, 2 x 138 cm. Fogar man ihop
dem bör det bli en 276 cm lång kornisch som passar mitt breda fönster plus balkongdörr.
Jag har nästan gett upp hoppet om att hitta en tillräckligt lång kornisch. Antikhandlarna
skakar på huvudet och säger "de där lämnar vi kvar när vi köper dödsbon", Köpes-annonser
i två lokaltidningar gav inget resultat och på nätet säljs nästan bara ljusa kornischer/kornicher/cornicher/ 
med guldornamentlulllull.


Men jag tror att kornischen är kirrad. Och ser ni vilka vackra
detaljer, de så kallade gliden är i trä. Kornischerna har två kanaler,
om jag vill kan jag ha en elegant gardinuppsättning.


Men så här tänker jag mig att det ska bli. Bara enkla vita gardiner som låter
ljuset sila in i rummet. Bilden är tagen Hemma hos Rune och Marie.

Skål så länge


God morgon, måndag! I helgen skördade jag egna tomater, precis lagom många för den trevliga
plastskålen som tills i lördags var anonym. Då läste jag ett inlägg hos Form55 och fick veta att skålen
tillverkades av Industri AB Plastics, att den finns i två färger till och att ... ja, läs Form55:s inlägg
så får också ni vet allt om skålen!

Trevlig fortsättning på veckan!
(Nästa inlägg kommer först på onsdag, i dag ska nämligen datorn in 
på drygt ett dygns välbehövlig service.)

Ingen sommar utan en sväng till Norduppland


Äntligen kom Femtiotalsmannen och jag iväg till Norduppland! Första stoppet var mitt favorithäng
Risingeboden utanför Gimo. Ägaren Gunilla har alltid roliga saker - och intressanta fakta att berätta om dem.
Stolen närmast är "Te-ve" från 1953, av Alf Svensson för Dux. Bredvid en pall som stått i en klädaffär
i Östhammar i hela sitt liv. På bordet bakom "Te-ve" en tjusig Gunnar Ander-ljusstake.
Och vad är det för en turkos plaststol som lyser så?


Jo, de här två leende munnarna är Ikeastolar från 1970-talet. Mellan dem ett rött bord, också Ikea,
från 1984. Snyggt! De är mer turkosa än ljusblå som min kamera vill göra dem.
Något för Simon på bloggen Retro?
En annan bloggare stötte jag oförhappandes på i Risingeboden. "Är det Femtiotalsjakten?"
hörde jag plötlsigt, och där stod "En sakletares bekännelser"! Hon var på loppisrunda
och hade hittat till Risingeboden med hjälp av min Retroguide till Norduppland.
Själv har hon skapat en fantastisk Retroguide Östergötland, missa inte den om ni är i de
krokarna!


Vi pratade retrotrender och loppisfynd med Gunilla, och skrattade åt tyska vaser-bonanzan
som jag skrev om häromdagen och där "En sakletares bekännelser" kommenterade
(hon anses numera av arbetskamraterna som expert på tyska vaser). De här två fina, en Bay
och en med en etikett jag inte kände igen, ett H, kan det vara Haldensleben, fick dock stå kvar.


Självlysande i mörkret-plastdekoration för barnkammaren. Amerikanska,
litet oklart från när, men giraffen andas funkis? Kanske har Gina Americana koll?


Också för barnkammaren. Dockservis i perfekt skick, från 1950-talet.
Leker barn med dockserviser nuförtiden, undrade jag. "Nej, men vuxna
kvinnor samlar...", sa Gunilla. Jfr dockskåp!


"Spaljé" är så vacker. Av Wilhelm Kåge, Gustavsberg, och tillverkades 1924-58
enligt Svenskt porslin. Den fjärde dekorfärgen var gul.


Visst behöver vi ett par Grythyttanstolar från 1920-talet till landet?
Nej. Sa Femtiotalsmannen.
Men jag fick med mig ett fat och en såskanna med dekor av Helmer Ringström,
och en Karlskronakopp. De dyker upp i kommande inlägg.


Sedvanlig fikapaus i Österbybruk. Deras bröd är värt en resa.
I dag provade vi Österbybullen (fem strutlampor av fem, mitt betyg)
och mandelbullen (fyra starka lampor av fem, Femtiotalsmannens betyg).
Sedan åkte vi utåt kusten igen...


... och hamnade i Helsingborg! Nä, knappast, va? Men utanför Harg ligger
Skogshyddan, en sommaröppen "Antik, loppis & konst". Gustavsbergsfajansen
med studiohand längst till höger på hyllan var inte så dum, fast jag var för fokuserad på annat
för att fråga om det var Stig Lindberg (tror inte det?).


Åhhh, 50-talslampor. Oj, vad fin den var den här tvillinglampan. Betydligt skarpare
än på bilden.


Den perforerade cylindern är en busvass lampa, men funkar inte i lyan. Den lilla blå
nere till vänster skulle kunna passa på skrivbordet. Men innan jag köper fler lampor med gamla
kontakter ska jag lära mig fixa ny el.


Skogshyddan hade många fina gamla burkar. Favoriten här är den gröna med fönster på nedre
hyllan, en Gevaliaburk (text på insidan av locket).

 
Glad blir man av Cloettaburken. En riktigt fin tobaksburk i sgraffiti med två korslagda pipor
och testen "Tobak", tror det var en Alingsås.


Här slog jag till! "Allt i hemmet" från 1963, 1965 och en med mest 1969. Jag har 1958 och 1959,
och ströexemplar från andra år på 50-talet, men inga tidskriftshållare till dem. Det borde gå att
lägga pärmryggen utan årtal i färgkopiatorn några gånger och klistra upp på nya hållare.
Jag gav 250 pix för 36 tidningar, vilket är ett bra pris. De brukar kosta runt 20 kr/ex.


 
Sista stoppet. En laduloppis på en gård utanför Häverödal. Nej, vi behöver inga galonstolar
till landet heller, sa Femtiotalsmannen. Fastän de bara kostade 50 kronor för paret!
I ladan fanns en del smått och gott, som den svartgula lindade plastlampfoten och
mattermosen i illgrönt. Jag gjorde ett litet fynd här - en hel bunt Norrtäljevykort
från 1950-60-tal för sammanlagt fem pix.


Järnvägsstationen i Norrtälje. Hit gick Roslagsbanan fram till 1969. Till vänster bakom stationshuset,
som fanns kvar till slutet på 1970-talet, ser ni en tågvagn. Stor nostalgi för mig som både hann
åka tåg (1968, rälsbuss) till Stockholm innan sträckan Rimbo-Norrtälje lades ner och har arbetat
på Roslagsbanan (som konduktör och tågklarerare i början av 1980-talet.)
Och så knyts det här inlägget ihop - med att Roslagsbanan är en del av den tidigare
Stockholm-Roslagens Järnvägar (SRJ), som en gång i tiden faktiskt trafikerade samtliga de 
orter där vi var på loppis idag. Gimo, Österbybruk, Harg och Häverödal.