Några små sommarfynd


Åhhh, 50-talsmönster! Sommarens loppisrundor har inte bjudit på några stora fynd.
Men som ordspråket lyder: Man ska inte förakta små sår och fattiga vänner - eller enkla loppisfynd.
Det här var ett av de senare.


Receptpärmen, med tidninsgklipp från 1960-80-tal, fanns i loppisavdelningen hos Orrefors
Antik & Design. Visst är den fin? Jag låter den nog bara ligga framme och vara snygg på
perstorpsbänken i köket. Såskoppen hittade jag i Sundbyberg, det är Rörstrands "Wasa".
Smutsig, 35 pix. Rejält rengjord blev den som ny.


Det enklaste fyndet, en stänkflaska (dänkflaska
på vissa dialekter). Nu har jag två stänkflaskor
eftersom jag också hittade en långt inne i städskrubben
på landet. Hur har jag klarat mig utan stänkflaska,
undrar jag. Nu är strykningen så mycket roligare.

Hur har er fyndsommar varit?
Berätta!

Bregers askar håller än


Vardag igen, med jobb och matlåda. Carl-Arne Bregers smöraskar från omkring 1960 passar
perfekt för sallad, morötter eller mellanmålsbär. De gjordes i ett tiotal färger, jag har tre.
Letar efter fler i roliga färger, har ratat ett par i kräkfärger som jag sett på loppis.


Blåbärsblå! Man blir glad av att ha de här burkarna.
Och retrogrejer är ju till för att användas.
Eller hur?

Här ett tidigare inlägg med mina plastgrejer (det borde uppdateras,
slår det mig.)

Goda grannar


God morgon, måndag! Vi har snälla grannar på landet, de vet att jag gillar 1950-talsdesign.
Den fina keramiktavlan från norska AWF fick jag av dem i somras. Och det är nästan kusligt 
så samspelta de är, urnorna på tavlan och de på köksgardinen hemma i lyan.
Goda grannar - de också!
Trevlig fortsättning på veckan!

PS. Tråd med intressanta fakta om AWF, Arnold Wiigs Fabrikker, hos Precisensan.
PPS. UPPDATERING. Norskt 50-tal borde uppmärksammas mer, framförs i två kommentarer
till detta inlägg. Så är det. Tips: En norsk bloggare som alltid är rolig att läsa är Tingleter.

Morfars affisch


Det är en vacker dag, i början/mitten av 1960-talet. Vem vinkar kvinnan och pojken 
till så glatt?


Vinkar de till Saaben därborta - som snart går in i en skarp kurva (på rätt sida vägen
ska tilläggas)?


Nej, till mannen på traktorn. Han är Sörmlandsbonde, ser vi på registreringsskylten, och
har en Ferguson. Det hade vi också på vår lilla gård.


Och i precis en sådan korg packade mamma termos och kaffebröd till
pausen vid åkern. Vetebrödsskivor, kokoskakor. Under höskörden fanns där
också en törstsläckande Lyckholms lättöl till morfar.


Pappersbonaden är reklam för Massey-Ferguson. Den hängde över kökssoffan hos morfar.
Jag gillade den skarpt, antagligen för att det var min verklighet. Varje detalj stämde med vardagen
på gården. Vi bodde i ett sådant rött torp, vi hade sådan Saab. Sjön fins där, och stilla dagar hör
man Vätö kyrkas klockor ringa.
I våras la jag ut en efterlysning efter "Morfars affisch" här på FJ. Och Kulturgryningen hittade den
åt mig på en loppis - stort tack! Nu ska bonaden ramas in och hamna på köksväggen på landet.


Till sist: Vem målade Morfars affisch?
Jo, signaturen Bowen står för Bengt-Olof Wennerberg (1918-2000). Tecknare, illustratör
och mannen bakom skeppet på Explorer-flaskan. Läs mer om honom på Wikipedia.
Hos Skaffaren kan vi läsa om andra pappersbonadskonstnärer.

En äkta 50-talskatt - med flera liv


Första gången jag mötte den här katten var på konditori Sturekatten på Östermalm.
I en fåtölj låg en kudde med kattmönster, och den kändes som äkta 1950-tal. Men en tid
senare såg jag en kvinna på gatan med en kasse i tyget. Jag frågade henne var hon köpt den
och fick veta att det var i den charmiga butiken KattKatt vid Odenplan...


Hos KattKatt fick jag veta att tygets formgivare är Karin Mannerstål (känd från
tv-programmet "Äntligen hemma") och att det heter "Pappas katt" eftersom hennes far
ritade katten - på 1950-talet! Jag mejlade Karin...


... som bekräftade att hennes far, Sven Westerberg, ritat katten
- och ja, på 50-talet. Den ingick i en gouachemålning med gubbar
och andra djur.


Väldigt roligt att den fina katten fick ett nytt liv.
Och jag gläds litet åt att jag kunde ana en originalkatt från 1950-talet.
Som jag konstaterade i det här inlägget: 1950-talskatten hade mer klös

Kolla  in fler fina tyger på Karin Mannerståls hemsida, till exempel söta fågelmönstret
"Love is in the air", som liksom "Pappas katt" är tryckt hos Frösö handtryck
.

Brorsans busvassa bilder


Vad gör ni med alla foton ni tar? Själv lagrar jag dem i en mapp på datorn, och kommer mig
aldrig för att skriva ut dem på papper. Illa. Min bror däremot gör snygga A4-collage av bilderna
från torpet, från familjesammankomster, av djur & natur. Sedan skriver han ut sidorna på fint
fotopapper.
Busvasst, brorsan!

A new kid on the blog


Nåja, ny och ny. JJ är tongivande på Retroforum och har gjort gästinlägg
här på Femtiotalsjakten. Men - bloggat har han inte gjort förrän nu. 
Alla ni som gillar det finaste av 1950-talets design, kolla in JJ:s
blogg Form55! Första inlägget handlade om Stig Lindbergs
klassiska serie "Domino" (bilden, foto: JJ) och kommer att funka som
referenslitteratur för mig.

Ett hemman under klubban


Björhövda gård, förliden lördag. Det är auktion och hela Roslagen är där eftersom man läst
annonsen om det gamla hemmanet och all dess allmoge som ska gå under klubban.
Människor från en annan tid blickar ut över spektaklet.


Vad står det under fatet? Är vasen hel? Mellan klockan tio och elva trängs vi auktionsbesökare
kring borden och synar lådornas innehåll.


Själv vänder jag på fåtöljerna men hittar ingen tillverkare. Fåtöljerna är ett undantag,
det mesta är betydligt äldre grejer.


... som de här vackra flaskorna.

 

Kornischer! Min puls ökar, jag ser mig omkring, ska det också finnas en 270 cm
lång teakkornisch...? Nej.


Auktionen drar igång. Auktionsutroparen är ett proffs som uppfattar alla halvt viskade bud
och diskreta viftningar. Han startar varje utrop på rätt prisnivå så att budgivningen snabbt kommer igång.
Duktiga auktionsutropare imponerar. En undran: Finns det några kvinnor i den branschen?


Ett fynd gjorde mannen som ropade in både Roslagsbro kyrka (bilden) och Vätö kyrka
plus en "tavla med blommor" för 50 kronor. Men det var ett av få 50-kronorskap. Att det skulle
bli dyrt på auktionen förstod man redan under vsiningen. För mycket folk, för många sommargäster
med god ekonomi, och ett gäng handlare.


Pinnarna som man samlar ihop fiskenät med gick för 400-500 kronor för 3-4 stycken.
Jag la ut den här bilden på facebook, och där utbröt en diskussion om de hakkorsliknande
bomärkena. Men diskussionen mynnade ut i att det här korset är en urgammal symbol,
och att det här faktiskt bara är - bomärken från 1800-talet.


Staffordshirehundarna borde stå hemma hos Empire-Amelie. Men efter att ha följt
budgivningen i en timme så insåg jag att de skulle kosta för mycket och brydde mig
inte om att stanna kvar tills det var deras tur.


Också det litet ovanliga hörnskåpet som första bildens porträtt lutar sig mot
skulle stå fint i E-A:s 1800-talsvåning.


Nog fanns det små söta saker i lådorna här och var. 


Och okända föremål. Asktunna bredvid vedspisen, gissade grannen (hela byn var där,
det var ju årets begivenhet), eftersom det fanns askrester. Kanske Skaffaren vet?


Till sist de enda två lådor som på allvar intresserade mig. "Verdi"-kopparna, Gustavsberg,
såg halvfina ut och hade sällskap av ett kitschigt fat. Men jag iddes inte vänta. För, efter att ha förlorat budgivningen på...


... den här lådan la jag ner och åkte hem. Lådan innehöll två uppläggningsfat, "Bellis", Karlskrona,
en ugnsfast form, Gefle, i halvrisigt skick och ett naggat Upsala-Ekeby-fat. Utroparen vet vad som
säljer så han sa "Alltihop Upsala-Ekeby" och lådan slutade någonstans över 250 kronor.
Fynd om man samlar på "Bellis", men det gör ju inte jag.


Men auktion är inte bara köp. Det är folknöje, det är lankigt kaffe
(som smakade 1940-tal, tänk kaffesurr, men som man förlät
eftersom det hembakta till var så gott), det är snack med grannarna,
det är gissningslek om vad grejerna ska gå för.
Det är kul.

Augusti, juli, juni...


God morgon, måndag! Sommaren fejdar, snart är det dags att börja jobba igen.
Jag plockar hallon i kannan från Perstorpsplast, ett loppisfynd från Gävlerundan,
och vill tillbaka i tiden. Inte ända till 1950-talet - men  till juni i år vore fint.
Eller hur?

Trevlig fortsättning på veckan!

Livet före och efter internet


I söndags la jag ut inlägget om Värnamo stadshotell, med bonusbilder från staden. En av bilderna
föreställde det här huset, och jag frågade läsekretesen vad det är för ett hus. I onsdags hade JJ grävt fram
ett gammalt vykort av huset och i dag fredag har Värnamobloggen gjort ett inlägg om huset på sin blogg.
"SAM-huset" ritades av Värnamoarkitekten Ludvig Seda och uppfördes 1960. Läs allt om huset hos Värnamobloggen.
Och förundras tillsammans med en 60-talist, som minns en annan tid utan den här sortens
informationsflöde och nätverkande. Det var inte bättre förr (det var bara vackrare).

Facebook på 1950-talet


Det här är Alice, huvudpersonen i en liten sedelärande utbildningsfilm från 1950-talet. Vi får lära oss
vett och etikett på Facebook. Det finns mycket att tänka på när man använder modärniteten "the electric
friendship regulator". Så låt oss lyssna och lära.


Mer datormaskin-skoj: Lagom till att fjärde säsongen av Mad Men drog igång i USA
i söndags så uppdaterades Madmenyourself-sidan med nya "outfits" och miljöer.


Trevlig helg!

Orrefors revisited


Kudden fanns kvar! Första stoppet på sommarens andra bilsemester var Orrefors.
Jag hade ouppklarade affärer där, ångrade att jag inte slagit till på 1950-talskudden
hos Orrefors Antik & Design. Men nu är den min. Och trivs som bara kuddar från 50-talet kan göra,
i min soffa Belle tillsammans med kudden jag köpte hos Iris.

 

Den som söker 1950-talet hittar alltid något. På favorithotellet Orrefors Hotell
finns reklambilder i restaurangen (fast kanske 60-tal och varför är Löfbergs LILA blå?),
en fin lampa i korridoren på övervåningen samt ett golvskydd på balkongen.


Vi längtade tillbaka inte bara till antikaffären, hotellet (och maten där) utan också till utställningen
på Orrefors glasbruk, den med den räddade samlingen. Jag beundrade än en gång Nils Landbergs
tulpanglas.

Det kom ett mejl om Tallåsenstolen...


I inlägget om Retrorummet i Norrtälje visade jag bild på ett par stolar som var en ny
bekantskap för mig. Tallåsenstolen. Jag nämnde att det fanns mycket litet information på nätet.
Men... då kom ett mejl, från dottersonen till AB Tallåsenstolars grundare:

"Morfar var ursprungligen från Hudiksvall där han arbetade på Sundins skidfabrik. Han fick möjlighet att jobba åt JOFA i Tallåsen vilka också producerade skidor och han flyttade dit och till jobbet som fabrikschef. På JOFA producerade man även stolar och leksaker av björkspillet från skidtillverkningen. Kanske var det där min morfar såg möjligheten och fick intresset för att tillverka stolar och han startade AB Tallåsenstolar 1955-57. I Tallåsen mötte morfar Karl-Gustaf min mormor Iris och de stannade där livet ut."
Fakta/Tallåsenstolar AB
Start 1955-57. Karl-Gustaf Englundh dog 1965 och då upphörde också företaget.
Ungefär 50 anställda
15-20 modeller totalt
Mest kända modeller av SIR arkitekt Jan Hallberg, Stockholm

Tack! säger jag till Niklas Bonnevier. Han för möbeltraditionen vidare i familjen,
som formgivare. Hans hemsida ser ni här.

Här är ett presentpapper med klass


Äntligen! Jag har letat presentpapper så att jag kan slå in "ge bort-loppisfynd" med litet stil.
Bokplasten, som inte känns som plast utan som omslagspapper, från... tja, vad tror vi om årtalet?
blir perfekt. Ett "behålla-loppisfynd".


Vi kan i alla fall tidsbestämma papperet till före 1968. Det året beslutade riksdagen
om skolfria lördagar från och med höstterminen. Femtiotalsmannen minns med rysningar
lördagsskolan. Inte för att man gick i skolan den dagen, utan för den påtvingade
lunchnyponsoppan som serverades före hemgång.
Och - på den tiden tvngades man äta upp.

En ny vas tar sig in i gänget


"Och vem är du?" Gula Bay och Röda Strehla tittar misstänksamt på Den Nya Blåa, som jag fått
av JJ. "Du ser ut att vara tyska precis som vi, men vad gör du här på vår hylla?"


"Jag står väl var jag vill! Är hyllan er, eller? Passa er!"


"Men ska det vara så, då ställer jag mig därborta bredvid de brittiska kopparna istället,
här är man ju tydligen inte välkommen."


"Nämen backa tillbaka, nykomling. Tillsammans kan vi ju faktiskt bli en rätt snygg samling".
"Okay då".


"Nu är det vi tre mot världen!".

Gillar du tyska vaser? Missa inte bloggen Tusen vaser!

Sådant här förstår inte alla (uppdaterad)


Rödby, Blekinge. Två lador fulla av antikt och loppis. En del rätt fina saker (exempel:
Mari Simmulson-ansiiktsfat). Men var blir jag stående längst, drömmande?
Jo, vid köksskåpen i 1950-talsblått med tickor. Bedagad skönhet.


Jag smeker med handen över träet på översidan, beundrar skåpens färg,
öppnar en låda. Vem är/var Bengt som skrev sitt förnamn och något mer, oläsbart,
i blyerts på lådans kant? Vem la in det gladmönstrade vaxade papperet - och när?


Och så får jag lust att börja samla på de här plastbaljorna
från Husqvarna. Jag har en mindre, blekröd. Den är snygg,
stadig och känns bra.

Jaha, en utriven sunkig köksinredning och en smutsig balja...
Vad är det människan visar upp på bild? Och varför?
Alla förstår inte.
Men Femtiotalsjaktens läsare förstår - eller hur?


UPPDATERING: Klart ni förstår! 12 kommentarer redan på förmiddagen, alla med ett
entydigt "Ja" på frågan. Här är loppisen, Antikgården i Rödeby.


Nej, jag köpte inte skåpen (och kollade inte priset, sorry). Jag har ju rediga skåp i lyan,
det enda som fattas är målning (ni ser gammal ljusblå färg skymta under den gula).
Och en hoper tickor och handtag som jag köpt begagnade av grannen på landet ligger
och väntar på att ersätta plasknopparna.


Bengt Orup alltihop - eller?


Johansfors, söndag. Jag skippar glasshoppen och går rakt in i Kristallmuseet och därefter
rakt på montrarna med Bengt Orup-skyltar. Orup (1916-96) var konstnälig ledare för Johansfors glasbruk
åren 1952-62 och 1967-73. Mest känd av hans serviser är den här, "Strict" från 1950-talet.


Mer "Strict"...


... och några till.


Tvåa, eller kanske delad etta, på listan över Orups nuförtiden populäraste serviser är "Party"
som lanserades 1953. En som samlar, och visat upp sin samling i ett gästinlägg på FJ, är JJ.
Av JJ har vi lärt oss att svarta "Party" är ovanligast. Här skymtar ett svart glas bakom det orangea.


"Servis, Garden, 1953" stod det på hyllan i montern märkt Bengt Orup. . Men... är Orup
upphovsman till "Garden"? Museet borde veta, men jag blir ändå tveksam när jag läser
den här tråden på forumet Precisensån. Experterna på forumen brukar ha koll. Och i tråden
anges Sixten Wennerstrand som möjlig upphovsman.
(Jag hoppas på kunniga kommentarer här, så jag kan uppdatera med korrekt info!)


"Servis, Streck, 1953" säger skylten och vi befinner oss fortfarande framför en Orupmärkt monter.
Ingenstans hittar jag "Streck" när jag googlar. Är detta samma serie som Benny på Porslinsbloggens vas?
Där verkar förhållandet vara det motsatta "fallet Garden". Benny skriver att många tror att den vasen är bruksformgivning, av nämnde Wennerstrand, men att hans fyndade vas faktiskt är signerad Orup. 
Hoppas få uppdatera även här.


"Servis Rut, 1953". Oklart om den är Orups. Men sedan kommer Rand...


... och där läser vi "Rand, 1950-tal" och "Servisglas av Bengt Orup".


Fortfarande Orupmontern, men endast informationen "tumbler Ring 1960-tal".

Rörigt inlägg? Oklara fakta? Jo, men FJ har numera så många kunniga läsare att jag räknar
med att kunna uppdatera med klarare besked. Annars kan man bara titta på bilderna också.
Och nu inte alltihop är Orup - så är ju allt på bilderna i alla fall från Johansfors...


På Johansfors finns Johansfors glashytta i glasbrukets gamla lokaler.
Namnet Johansfors glasbruk ägs av norska Magnor. Läs mer på
Johansforshyttans hemsida och Magnors Johansfors glasbruk-sida.

Härlig annons med Gefleburkar


Fandango! Så heter mitt saltkar som jag visat upp i två av de tre senaste inläggen. Och
nu en gång till, fast här i grönt. Njut av annonsen, vilken skönhetschock. Tack till Tusse,
som hittat den i ett nummer av "Det bästa".

Med mästerfyndaren som guide


Årets längsta loppisrunda! I onsdags guidade alltså Benny (bilden) som har Porslinsbloggen
mig och JJ (som skrivit gästinlägg på FJ) runt i Gävletrakten. Vilken dag! Vilken upplevelse att
plöja loppis efter loppis med två likasinnade, och enormt kunniga, personer.
Spegeln konstaterade vi skulle passa hos Empire-Amelie.
UPPDATERING: Läs Bennys version av dagen här på Porslinsbloggen.

   
   
Vi hann med sex loppisar, ett 50-talsfik samt visning av porslinssamling med
överjordiskt god hembakat-fika hemma hos Benny med familj. Jag lämnade gården
kl 06.35 och var hemma 0.25.


Jag lärde mig en hel del av Benny denna dag. Redan på första stoppet, på Myrorna,
visade han upp en litet ovanlig skål och berättade att det är Gefles "Navy". Ja, den hade
jag aldrig sett förr.


... och inte heller de små Geflelöven, kuvertaskfat. Tänk vad tjusigt det var
på den tiden då man inte visste att rökning är farligt!




Va?! Det är ju ett Geflefat! Men ingen Geflestämpel, bara
den här tryckta texten? Benny hade förstås redan sett tallrikarna
hos Kupan under ett tidigare svep, tallrikarna som torde vara ur en provkollektion.
Intressant!


Hos Handelskompaniet fanns Bruno Mathssons Superellips i minsta storleken. Visst är det sött?
Litet kalvigt sådär med de stora benen till den lilla skivan.


Ah, Erik Höglund-glas! Men nej, brunt känns inte som den roligaste färgen,
det var vi eniga om. Men jag hade vid det här laget börjat plocka på mig litet av varje.
Man är ju inte på loppistur i Gävle varje dag!


De första inköpen kommer här, plåtade hemmavid. Min första teakskål!
Ja, jag hade faktiskt ingen förut. Fem pix på Kupan! Stämpel under:
Awara Sweden, eller Awarr Sweden. Vad är det?


Min Rosti mepalskål i orange blev så här glad över den gula Dr Oetker-skålen
i samma stil. Tysken kostade 15 pix på Kupan.


Hey, Clinen! Har du sett! Någon slags servisdel i Regina!
30 kronor hos Myrorna.


Benny ger lektion nummer 26: Visar vas från Sea.


Men - hur uttalas "Sea"? Jag som trodde det var en ort i Småland säger fortfarande
Se-a, fast jag vet att glasbruksnamnet är skapat av de tre ägarnas initialer.
Benny säger Sea, som i hav på engelska.
UPPDATERING: "Vi smålänningar säger Se-a, uttal som i"titta", berättar AudreyFenn
i en kommentar.


Den stora loppisen i gallerian i Sandviken slog oss med häpnad. Många riktigt fina saker.
Upsala-Ekeby, Rörstrand, Johansfors. Skålen på bilden är signerad Bengt Orup. Kul, tyckte
jag, som insåg att jag har en sådan fast osignerad hemma i skåpet. Och Benny gjorde ett
sanslöst fynd som lär dyka upp på hans blogg.
.

Själv hittade jag ett rart litet ställ med nubbeglas, från - ja, från vilket berömt decennium
kan det vara? Superfint skick. Roligt. 40 pix. Fynd!


Sista loppisen låg i Järbo. Där såg jag redan i skyltfönstret ett uppläggningsfat med en
Helmer Ringström-dekor jag inte hade, så det var ett lyckat besök från start. Det litet annorlunda
Stringbordet var kul.


Lyran är en typisk empiresymbol, har Empire-Amelie lärt mig.


Men nu började det bli dags att åka hem till Benny. Jag köpte väckarklockan
(bara prydnad, funkar inte, men kostade bara tio pix) och TVÅ Helmerfat i Järbo.
Saltburken är jag så förtjust i, den fanns på Erikshjälpen i Gävle. 65 pix.


Hemma hos Porslinsbloggaren. JJ och jag fick se samlingarna, och ja, vi blev
imponerade. Tack, Benny, för porslinsvisningen, loppisguidningen och all ny kunskap!


Vad är du mest stolt över, frågade jag Benny. "De här Zebrakopparna."
Zebra ser man ju nästan aldrig i annat än svart. De i färg är ovanliga.
Och snygga.


Fler fynd från Den Stora Loppisresan. Flaskan med ett H i botten är väl fin? 35 pix,
Gävle biståndsgrupp. Ljuslyktan längst bak är Reijmyre, de andra två från ett glasbruk
som Benny sa namnet på men som jag glömt.

Sedan var det ju Helmer då... Jag hittade två dekorer jag inte hade, och ett uppläggningsfat
i en dekor där jag har ett fat, på loppisarna. Men dagens clou var de fem kopparna i gul Safari med
tillhörande fat som Benny hittat åt mig. Jag trodde knappt mina ögon, de är så ovanliga.
Och så hade han en kopp i en annan ovanlig Helmerdekor som jag vet var jag kan köpa assietten till.
Vilken lycka! Ni får se allt Helmer i inlägg framöver.

Trevlig helg!