Upplysande utflykt


God morgon, torsdag. Sent i natt kom jag hem från den fantastiska loppisrundan
med JJ och Porslinsbloggen-Benny. I dag sover jag. I kväll kommer ett inlägg
om vår loppisrunda, där Benny guidade oss bland Gävletraktens godbitar
och berättade en massa saker jag inte visste.
Den söta fotogenlampan fanns på loppisen i Järbo.
Stay tuned...

På loppisräd med JJ och Porslinsbloggen-Benny


I dag hänger jag med de coolaste retrokillarna, JJ och Porslinsbloggen-Benny (bilden).
Vi har plöjt så många loppisar i Gävle och utanför, och pratat så mycket på varje loppis,
 att jag tappat räkningen på var vi varit.


Men jag vet att vi också hann med en fika på 50-talsfiket Lido på Södra Kungsgatan
i Gävle (inlägg kommer) och att den gatan har ett gäng fina neonskyltar.
Strumpan! Busvasst namn.


Mitt finaste fynd i dag (om man räknar bort Helmer Ringström-grejerna, som ju är i en
egen klass) är saltburken från Gefle (modell T, som Benny påpekade). Nu väntar fika
och visning av Bennys porslinssamling. Oh, what a day!

Äntligen är Retrorummet öppet igen


Äntligen! Norrtäljes roligaste butik är öppen igen. Jag skrev om "Retrorummet" i höstas, och blev sedan
kontaktad av ett inredningsmagasin, ett tv-program och flera bloggare som undrade när det var öppet.
Fler än jag uppskattade retromixen hos Rerorummet. Tyvärr var butiken stängd hela vintern (ägaren Jonas pluggar), men nu i sommar är den öppen igen. Mån-lör kl 10-18 i juli-augusti.


En ny bekantskap. Kanske vet alla utom jag att de två stolarna längst fram är "Tallåsenstolen",
formgiven av Jan Hallberg. För när jag googlar kryllar det av Tallåsenstolar. Men jag hade aldrig sett
eller hört talas om dem tidigare. Googlar mig blå men hittar ingen information om vare sig stolen
eller Hallberg.


En anledning till att jag blev så förtjust i Retrorummet var porslinet. Mer Gefle än man brukar
se. I dag hittade jag två Helmer Ringström-tallrikar (vilket innebär att jag bara är två dekorer från inlägget
Sju sorters Helmer V). Jag höll på att svimma när Jonas, butiksägaren, sa att han precis sålt 35 delar
"Safari" - men puh! det var gröna "Safari". Hade det varit den svårfunna gula varianten hade jag
(nästan) brutit ihop.


Jag glömde fråga vad det var för skåp. Ovanpå står diverse gula godbitar. Retrorummet
(och nu börjar detta låta som ett reklaminlägg, men roliga små butiker ska vi tipsa varandra om,
eller hur?) skäms inte för att sälja udda koppar, vilket är trevligt. Oftast är det ju udda fat man hittar,
kopparna brukar ju gå sönder först, här har man chans att fynda den felande koppen.


"Parken", fint textiltryck av Ilse Roempke.


Och så några tyger/gardiner. Det bruna och vita med trekanter hade en kund
sagt "Ikea, 1970-tal", om. Någon annan hävdade Marimekko. Fint var det i alla fall,
och jag önskade att jag hade behövt det till någonting...

I dag ska jag ut på årets längsta loppisrunda. Stay tuned...

Piraten flyttar in i dag


God morgon måndag! ¡Buenos días, lunes! Låt mig presentera "Piraten".
Han fanns på en loppis i lördags, och flyttar i dag in i min lya. Jag har aldrig
tidigare sett ett så intressant gipsansikte - nästan kusligt levande.


Andra fyndet: En assiett, Rosett, Stig Lindberg, 1950-tal. Fem pix.


OM jag var Lindbergfantast och OM jag ville tatuera mig, kanske
skulle jag välja fjärilen.

Ha en fortsatt trevlig vecka!

Bästa sommarläsningen


Bästa sommarläsningen - urrivna sidor ur Antikvärlden/Antikbörsen (som den hette först)
och Antik & Auktion. När jag lyckas hitta tidningar på loppis för några kronor styck köper jag en bunt,
river ur de artiklar som lockar mig och slänger sedan resten av tidningen. Kvar blir läsning motsvarande
ett par nummer - där innehållet bara består av den roligaste retron. Som den tidning jag skulle vilja
prenumerera på. Eller göra.


En ljusstake för juli


Juli månad går mot sin mitt, och kvällarna börjar bli mörkare igen. Framåt elvatiden är det fint
med levande ljus i fönstret. Jag är väldigt förtjust i ljusstaken på bilden, dagens loppisfynd.
Den är tung. Som ett U på fot, tillyxat i is. Bubblor och slöjor i glaset. Jag låtsas att det är en
Erik Höglund-ljusstake, tills någon kunnig FJ-läsare tar mig ur den villfarelsen.


Det blev några saker till, när jag rejdade Hamnladan i Norrtälje. Två ljust vinröda fat som jag tycker
känns Gefle, eller Rörstrand. Tänkte att Porslinsbloggen skulle identifiera dem. En shaker (?),
märkt Ystad Plast under och Tang ovanpå locket. Och så glasburken med texten "Hemlagat"
och två etiketter: Lindshammars glasbruk och Design Catharina Åselius-Lidbeck.
100 kronor sammanlagt.


Och så träffade jag Sonja i loppisladan! En specerihylla - väldigt fin, väldigt 1950-tal
- som hade fått följa med hem om den tredje burkens lock funnits. Undrar vilken färg det
locket hade?


Är litet förbryllad över Sonjas två stilar. Var det tredje lockets "Sonja"
i en ännu fetare stil? Sonja, Reda och Elfa var folkhemshushållens minsta
beståndsdelar. Se dem i ett tidigare inlägg.

Ett blomkrukefynd bland allt glas (Glasrikeresan del XIV)


Glasrikeresan gav mycken ny kunskap, men väldigt få riktiga loppisfynd. Penningmässigt
var bästa köpet de här blomkrukorna. En femma styck på loppisen i Norrbygdens gamla skola
mellan Orrefors och Gadderås. Den gröna och den vita till höger om den gröna är Upsala-Ekeby.
Den längst fram till höger är märkt 2 under. Jag är rätt säker på att jag sett den i 50-talskeramiks ,
Porlsinsbloggens och Upsala-Ekeby-samlarnas bloggstafett Blomkruksskolan/Blomkrukeskolan.
De andra två krukorna vet jag inte, men jag visade två släktingar till den grå och lila-randigakrukan här.


Vi går in och tar en titt på loppisen.


Men - där är ju min lampa! Fast min har fem kupor. Den gav
jag 300 kronor för i Fellingsbro. Här kostade den med tre kupor 400 pix,
så det blev ingen affär. Kul i alla fall att se lampan i ännu en variant.


Det här lilla söta setet kommer från Engshyttans glasbruk. 1950-tal, sa säljaren.


En vit ISI-ishink, Gullaskruf. Formgivare Lennart Andersson.
De ISI jag har sett tidigare har varit i genomskinligt glas.
Läs mer om ISI hos Porslinsbloggen.


En fylleanka, också från Gullaskruf.


(Vi svängde in till samhället Gullaskruf när vi passerade.
Men glasbruket lades ner 1983. Jag gick i alla fall ur bilen, tittade på
gräset som växte framför igenbommade uthus, tog en bild av fabriken.)


Så här ser det inte ut i loppisladorna hemmavid. Hyllor fulla av "Fuga", "Colora" och
andra moderna glasklassiker.

Trevlig helg - med många loppisfynd!

Gammal kärlek rostar aldrig


De träffades i ett ställ utanför biografen Saga en vårkväll 1953. Sedan dess har de hängt ihop. 
Nog börjar väl han bli litet knarrig, och hon orkar inte längre bromsa när saker går överstyr.
"Men - det rullar på", som de säger.  

Var är vi nu? I Eksjö! (Glasrikeresan XIII)


Allt kan man hitta på loppis! Till och med gamla vägskyltar. Vi står vid ingången till
ett antik & kuriosa-magasin, men i vilken stad?


Övervåningen skulle kunna vara en vind i en skräckfilm. Plötsligt... ett vinddrag i nacken...
någonting fladdrar förbi i spegeln på golvet... en golvtilja knarrar bakom oss.
 

Ändå vågar vi oss fram till fönstret. Och får en vy över stadens kyrktorn.
Vi är på väg hemåt från Glasriket. Var är vi? Vet du? Om rätt svar dyker upp blir det fler bilder
härifrån i kväll. Annars också, kanske.


UPPDATERING: Oj, det var snabba svar! Två rätta redan efter en timme.
Okay, vi är alltså i småländska Eksjö...


... känd för sin välbevarade träbebyggelse. Vi vandrade runt, tittade in på bakgårdar och beundrade
portar. Och fick syn på en bio vi gärna hade sett från insidan.


Fint.


Lennarts hade vi googlat på morgonen och planerat in i dagsschemat. Lennarts konditori
öppnade i huset som heter Guldsmedsgården 1967, och bakade 1981 världens längsta
rulltårta (213,85 m). Läs Lennarts historia här.


Ett rejält 1960-talskafé med gott om utrymme för kaffekopp, tårtbit
och ortens lokaltidning Smålands-Tidningen, en av landets få kvarvarande
broadsheet-tidningar.


Tjusig servett. Och Lennarts gjorde oss inte besvikna.
Prinsessbakelsen var perfekt, potatisbakelsen likaså.


Så här ska ett tidningshus se ut - och vara placerat! Tvärs över torget från Lennarts
konditori, granne med Stadshotellet.


Redaktörsgränd. Kanske var det här som radskrivarna en gång i tiden
vinglade hemåt efter att ha druckit upp honoraret på Statt?


 

Eksjö har många fina skyltar...


... och ett gäng loppisar. På "Retro" hittade jag ett Gefle-fat. Butiken fanns
också i en större variant på något industriområde men dit kom vi oss inte iväg.
Jag besökte lokala Kupan, hittade inget. Och köpte inte heller något i
antik&kuriosa-magasinet som startade inlägget. Men detta ska inte hållas
emot Eksjö. Det var helt enkelt sista dagen på resan och jag hade nog helt
enklet inte tillräckligt pigga spanarögon.

Skulle Söndagsfåtöljen lyckas slå ut Den blå?


Låt mig presentera: Söndagsfåtöljen. Så kallad för att jag hittade den i går och för att den
har söndagskänsla. Fåtöljen tänkte jag till lyan, istället för den blå som ska ut, men Femtiotalsmannen 
tycker att "Söndag" ska få stanna på landet. Nu står den i vardagsrummet, där det allt oftare uppstår
ett kluster av loppisföremål på väg till lyan, en kompis eller Blocket. Ibland ser det där hörnet mer ut
som ett hörn i en retrobod än ett vardagsrumshörn. Händer det er också?


Söndagsfåtöljen är i mycket fint skick och luktar fräscht, det har nog inte rökts
en enda cigarett där den tillbringat de senaste 45-50 åren. Jag gav 250 kronor,
vilket är okay för en fåtölj man genast tycker mycket om. Antagligen svensk, ingen
"fin" tillverkare, något slags 1960-tal, var min gissning innan jag vände på fåtöljen...


... och fick (hittills) två rätt av tre, när jag googlade Bröderna Andersson.
Det småländska företaget har varit igång sedan 1940-talet och drivs nu av tredje generationen.
Årtal? Har jag tur så får jag svar på mitt mejl till Bröderna Anderssons, där jag
frågar om de har info om tillverkningsår och namn på Söndagsfåtöljen.


"Den blå", som jag fick gratis förra sommaren för att den skulle slängas,
är seg. Här ser vi den i en nytapetserad och ännu tämligen oinredd 50-talslya.
Den blå är medveten om att den bara är en nödlösning. När drömsoffan dyker upp
så åker den ut.
Men...


... när drömsoffan "Belle" är på plats ser det tomt ut i hörnet snett emot.
Den blå fåtöljen gör sig oumbärlig ännu en tid.
Sedan...


... blir det vinter och bokhyllan Tema, Ikea 1955, tar plötsligt självsäkert plats
i rummet. Lampan från Fellingsbro åker upp på väggen. Och Den blå
är nu litet för hög, litet för sliten, för det nya sällskapet. Men blir ändå kvar,
försöker göra sig lägre och inte störa.

Och det verkar alltså som att Den blå nu har klarat av ännu en kris.
"Söndag", det senaste hotet, blir kvar på landet.

Färgstarkt i väntan på fynden


Så enkelt mönster, så fint. Hos Myrorna på Götgatan, Sthlm, hittade jag tallrikarna "Joker"
från Lidabruk för 15 pix/styck. Lätt slitna av diskmaskinsdisk men ändå. De matchar min favoritduk
perfekt med sina 50-talsfärger gult, grått och rött. Lidabruk var ett varumärke som Rörstrand använde
för porslin tillverkat för EPA-varuhusen.


Sex stycken lustiga ljusstakar för sådana där supertunna ljus. 1 kr/styck och enda fyndet
på de sammanlagt fem loppisar som jag svepte igenom i går. Har litet oflyt i fyndandet
just nu. Antingen hittar jag inget jag vill ha, eller så...


... betalar jag för mycket. Jieburken gav jag 150 kronor för på Hamnladan i Norrtälje,
i ett svagt ögonblick. Locket är snyggt, men fel. Burkarna i den här serien har trälock.


En gräddkanna, Arthur Percys "Grand" för 10 pix, blir fin bredvid de två
"Grand"-koppar jag redan har. Hittade även den på loppis i går.
Handduken är förstås "Fallande löv", Stig Lindbergs mönster som Coop relanserade
på handdukar, servetter och koppar förra hösten.

Färgglada saker, men inga riktiga fynd (eller håller jag på att bli för kräsen?).
Nu vill jag komma in i ett loppis-flow igen!


Allt ljus på Kosta (Glasrikeresan del XI)


Vilket ljus! Vi befinner oss i Kosta glasbruks utställningshall, ritad av Bruno Mathsson 1954.
Först ritade han hallen, sedan glashusen (som vi redan besökt.) Samma luftiga ljusa känsla.
Utställningshallen är byggd nästan helt i glas och har tunna vita gardiner. 
Kosta grundades 1742, här ser vi föremål från brukets första sekel. 


Fönsterglaset är daterat 1742. Vår bildningsresa till Glasriket började ju med ett besök på Orrefors
glasbruk, där en förening och företaget Södra räddade glasbrukets samling från 1700-talet och framåt
när Kosta Bodas och Orrefors ägare New Wave Group behövde pengar och sålde ut hela samlingen.
Kostas glassamling behöll företaget, och det är här i Kosta som man storsatsar. Här finns glasbruk,
designhotell, kafé, utställning, försäljning av Kostas och annat glas. Och en outlet. Effektivt. Turistigt.


Glasbaren i Kosta Boda Art Hotel är en mäktig skapelse i blått. Bilder som gör
hotellet och baren rättvisa finns på hemsidan. Kosta Bodas glaskonstnärer har
designat olika delar av hotellet.


Kolla firren! Utsmyckningen kring bardisken är Kjell Engmans
(han som gjort glasskon som är förstapris i "Let´s Dance").


Men -  tillbaka utställningen i den vackra hallen. Burkarna med präglad information
om glasbruk och rymd hör till de tidiga föremålen.


Karl Lindeberg, tidigt 1900-tal. Detta var som sagt en bildningsresa, med Kosta som en
stor och viktig pusselbit l i svensk glashistoria. Här studerade jag glas av namn som Gunnar Wennerberg,
Karl Lindeberg, Ewald Dahlskog och många fler.


Edvin Ollers, 1917.


Elis Bergh, 1931.


Sven-Erik Skawonius, 1946 och 1948.


Vicke Lindstrand, 1950-tal. Det här var andra mötet med Vicke Lindstrand
under Glasrikeresan. Det första ägde rum på Orrefors, där han började sin karriär
och där hans Cirkusvas finns utställd.


Monica Morales-Schildt, 1965. Inspiration till vaserna "Kvinnor vid havet" fick Monica
Morales-Schildt under sina seglatser i Medelhavet tillsammans med sin make Göran Schildt.
Hon såg fiskarhustrurna stå och vänta på att deras män skulle komma tillbaka och gjorde
glaskonst av vad hon såg. Och han skrev böcker om dera resor med båten Daphne.
Läs ett inlägg om böckerna, läs sedan böckerna!


Ett hopp till nutid och två formgivare som kom till Kosta 2007. Först Ludvig Löfgren,
vars vinglas med rosor är roliga, tycker jag.


Åsa Jungnelius serie "Make Up" med ljuslykta i form av en diamantring vill man liksom ta i.

Och där lämnar vi utställningen om Kosta glasbruks historia och ger oss ut på en sista spaning
i det lilla samhället...


Vad har vi här då? Jo, ett gammalt kommunhus! Omisskännlig 50-talsarkitektur, men
inte Bruno Mathsson denna gång utan anonym arkitekt Vi lyckades få se huset inifrån, guidade
av ägaren som har sitt företag i lokalerna. Ospännande interiör dock, så jag tog inga bilder.
Huset byggdes 1960 om jag minns rätt. Kommunförvaltnng, polisstation och bank
delade på lokalerna.


I entrén en anslående vägg i glasmosaik från Kosta, signerad Sven Pihlström.


Glasblåsaren och skogshuggaren.


Originalgolven i Bruno Mathssons glashus var av Kostamosaik. När husen restaurerades
användes italiensk mosaik. Fint det också, eller hur?

Tidigare inlägg från glasbruk:
Ohhh, Orrefors - en räddad kulturskatt
Is till punchen i Pukeberg
Hemma hos rockstjärnan Höglund (Boda)

Trevlig helg - med fina loppisfynd i glas, kanske!

Vem vet något om den skånska pallen?


Stadig och självsäker stod den där i antikboden i Norberg härförleden, pallen med "Made in Malmö"
och en oläslig signatur (Sture?) undertill. 250 kronor var priset, men sitsen hade en rejäl spricka
så jag lät den stå kvar.


I en veckotiding från slutet av 1950-talet ser jag en bild i en artikel
om sovrumsinredning och tittar närmare. Visst är det den skånska pallen?
Känner någon av Femtiotalsjaktens läsare igen pallen
och kan berätta något om den?

1 000 och 1 inlägg









Femtiotalsjakten är härmed uppe i 1 001 inlägg.
Det började i september 2008, och det bara fortsätter.
Stay tuned...

Två röda stolar på stan


Gjorde ett svep genom stan* i dag, och såg två röda stolar. Här har vi Bolagrets "Bamse"-kopia.
"Bamse" från 1951, ritad av Hans J. Wegner, är min drömfåtölj. Jag har umgåtts med tankar
på att köpa Bolagrets "Eda" som substitut, men nu när jag såg den så... nej. Helt okay fåtölj,
ett smart plagiat, men för den som gillar Bamse lika mycket som jag är tassarna (armstöden) för klumpiga
och hela fåtöljen en halv storlek för stor. (3 495 kronor är priset, sådär runt en tiondel av vad man med
litet tur kan få en "Bamse" i hyfsat skick för.)


1950-talet - det soligaste decenniet. Den charmiga solstolen med tak
stod hos Magazin 13 på Roslagsgatan. Gjord i något slags plast/nylonväv.
1 500 pix, och där var det nära att juli-augustis loppispengar gick åt
till ett enda köp. Jag gissar att solstolen inte står kvar så länge.
Bara fransarna på taket ... åhhh!

*Stockholm.

Oj, så megamycket 1950-tal det finns


Jag tyckte att jag hade litet koll på 1950-talsställen, men oj, så många fler det finns än dem
jag besökt eller hört talas om. Inser jag nu. För när jag kom hem från Glasrikeresan låg Retromega
förlags senaste bok, "Reseguide till 50-talet" med undertiteln "Sommarskrift för motorburen ungdom", 
på hallmattan. Jag har redan börjat stryka under och anteckna i kanten, det är många kaféer och hotell
som jag vill besöka.

 
Göteborg, Österlen, Norrland - och Norge. Vita fläckar på min retrokarta får färg
i reseguiden, med sina vackra och roliga bilder och många bra småtips. Hatten av för
Peter Mannerfelt, redaktör, och Helen Eriksson, som gjort den glada och läsvänliga layouten.
Tidigare har Retromega givit ut "50-talets bästa vänner".

Pausbild


Juldagen och midsommardagen är egentligen bloggfria dagar på Femtiotalsjakten.
Men det såg så tomt ut. Så jordgubbar i en lila Erkerskål från 1950-talet får bli
pausbild. Två väggburkar, ur Jies Tulpanserie, sneglar på bären.
Fortsatt trevlig midsommarhelg!

Glad midsommar!


Femtiotalsjakten ber att med denna bild, tagen på Målerås glasbruk, få önska alla läsare
en glad och vacker midsommar. I morgon, midsommardagen, blir det bloggstiltje här på FJ.
Nästa inlägg dyker upp på söndag.