Rösta fram Henriks retrohem till seger!

Åhhh, som jag beundrar er som håller retrostilen rakt igenom i era hem, ner i minsta detalj!
Och er som inreder med mycket turkost. Därför röstar jag så klart på Henriks bidrag
i tävlingen Sveriges charmigaste hem.

Henrik är en av finalisterna i tävlingen. Vill du som jag rösta fram hans busvassa lya
till seger så röstar du här.

Jaha, då vet vi var vi ses i dag då...


Eller hur? För i dag måndag släpper Coop sin tredje årgång "Coop Retro Edition", porslin
med mönster "inspirerade av Stig Lindberg". I år har muggen sällskap av ett fat och en skål.
Rätt snygga på bild, återstår att se dem i verkligheten.

Som vanligt gäller begränsad upplaga. Första årets
"Fallande löv"-muggar (bilden) sålde snabbt slut
och återfanns sedan på Tradera. Men...
... 2010 års muggar fanns det många kvar av i min lokala
Coopbutik, veckor efter lanseringen. Vi får väl se hur stort
suget är i år...

Pressmeddelande om årets Retro Edition här.

För katten, det är ju tyger av Lisa Larson


Det här är Lisa Larson, formgivaren som skapat keramikklassiker sedan 1950-talet. Framför "Mikey",
ett av två rykande färska textilmönster som hon gjort för Ljungbergs. Den 1 september lanseras
"Mikey" och "Miranda" på Gustavsbergs porslinsmuseum. (Foto: Ola Sundekvist)


Det råder ju knappast något tvivel om vem som ritat
de här katterna, eller hur? (Foto: Erika Norén/Ljungbersg textiltryck)


Och här har vi "Miranda", som liksom "Mikey" finns i flera färgställningar. Även här är det lätt
att se vem som skapat mönstret....
(Foto: Erika Norén/Ljungbersg textiltryck)

 
... för det är bara att tänka sig några av Lisa Larsons kvinnofigurer och djur
överlappande varandra.


Gustavsbergs porslinsmuseum visade förra året en Lisa Larson-utställning, där jag blev bedårad
av ABC-flickorna. Det vackra, liksom Japaninspirerade, tyget på utställningen var däremot inte
ett mönster som tagits i produktion. Det var vepor som museichefen Kjell Lööw lät tillverka med
utgångspunkt i skissmaterial han fått låna av Lisa Larson.

Gustavsbergs porslinsmuseum och Gustavsbergs porslinsfabrik med flera arrangerar för övrigt
Porslinets Dag i morgon söndag den 28 augusti . Hela programmet här. För andra året i rad jobbar
jag och kan inte gå. Men kanske kan man få läsa rapport därifrån på någon annan blogg?

Allt vi behöver till vinylen


Det spisas plattor i vår lya om kvällarna. Jag som inte haft en skivspelare på 15 år njuter av
att åter höra det där speciella ljudet när nålen landar på vinylen. Och av knastret från mina gamla,
hårt spelade plattor från 1970-, 80- och 90-talen. Det är förstås Rutger som bidragit med skivspelare,
förstärkare och högtalare.




Utrustningen:
Skivspelare, Thorens. Inköpt på Lunengs i Sundbyberg.
Förstärkare, Luxman. Rutgers från ungdomstiden.
Högtalare, Carlsson OA5. Inköpt på Lunengs.


Och vad är Lunengs? En synnerligen välsorterad specialaffär för äldre hi-fi - en nostalgikick
för alla vinylälskare.. I källarbutiken på Tulegatan ryms musikanläggningar och tillbehör från
1940-talet och framåt. (Samt den litet otippade sidoverksamheten erotiska hyrfilmer, känsliga
personer råds att skippa det vänstra rummet.)


En Tandberg Tape Recorder.


"Pink Triangle" heter skivspelaren från mitten av 1980-talet. Disco! Glamour! Party!


Och apropos party: Här är Thoren-spelaren för de vildaste festerna. En av
butikens stammisar demonstrerade skivspelarens okänsligheten för vibrationer.
Han satte på en platta (Tom Jones), och dunkade sedan näven i hyllan precis
bredvid skivspelaren. Inte en reaktion från Thoren 126.


Stift, pick-up, ny rem - allt som en gammal skivspelare kan behöva finns hos
Lunengs Hi-Fi. Detta är Rutgers favorithäng (och jag hoppas att det är för utbudet
i det högra rummet).

PS. Skivan som skymtar på första bilden är Brian Wilson Reimagines Gershwin.
Underbara tolkningar, det får bli veckans helgtips.

Trevlig helg!



Välkomna till Femtiotalsjakten (och en utmaning)


Välkomna till Best of Femtiotalsjakten! säger jag till er som hittat hit via Veckans blogg på blogg.se
"FJ" handlar om inredning i retrostil, 50-talsporslin, gammaldags kaféer, stadsvandringar i folkhemsmiljöer,
textilier från tiden, brittiskt mid-century, loppisrundor och antikbutiksrundor och mycket mycket mer.
Här får ni länkar till 12 inlägg som jag vill pråma för. Klicka på bilderna så kommer ni till inläggen.
Det gäller även startbilden, som visar min förra 50-talslya.
Än en gång - välkomna till "FJ"!






Och nu utmanar jag alla andra retrobloggar att göra ett likadant "Best of". 
De där inläggen du jobbade extra mycket med, grävde fram information till,
tog ovanligt många snygga bilder till... Ge dem en chans att bli lästa
av nya bloggläsare!

Jag länkar till alla Best of-inlägg:
Tusse visar sina Höjdare i statistiken


Ljuva 50-tal visar sin fantastiska tio-i-topp.
Missa inte!

Här är 50-talsutställningen som Nordiska (och Almedahls?) borde göra


Jag älskar kökshanddukar med tryck från 1950- och 60-talen. I sommar har jag lagt tre nya
till den ännu blygsamma samlingen. "Pic Nic" hittade jag på en regnig loppmarknad i Rättvik.
Upphovskvinnan är Louise Fougstedt, som gjorde många vackra och roliga handdukar.


"Pic Nic" ingick i Almedahls Linnelinjen, som lanserades på H55. Chefen för
textilkammaren på NK, Astrid Sampe, stod bakom Linnelinjen. Almedahls
som nytrycker flera av Linnelinjens handdukar (som klassikerna "Perssons kryddskåp")
beskriver på sin hemsida det nya linnet som en revolution: "På 50-talet var tryckta
handdukar något nytt".


Och nu till rubriken på det här inlägget. Visst skulle vi vilja
se en utställning om den här textilkonsten? Förslagsvis
på Nordiska museet, kanske sponsrat av Almedahls?


Oj! Ska jag vara med då? verkar den här figuren undra. Ja, det tycker jag.


Han heter Bagare Pigg och även han ritades av Louise Fougstedt för Almedahls.


Bagare Pigg hittade jag också i Rättvik, och han ska vara bakhandduk när det
är pepparkaksdags i december. Det som slår mig, och får mig att efterlysa
en stor utställning, är hur litet skrivet jag hittar på nätet om Louise Fougstedt
och de andra kvinnliga textilkonstnärerna vars namn står som signatur på de fint
illustrerade handdukarna man hittar på loppis (eller Tradera).


Här en annan doldis. Brit Bredström. Kerstin Kokk, som börjar få en samling av hennes dukar,
har gjort eftersökningar - vem är/var hon - men går bet.


Brit B:s stilfulla handduk fick jag av form55 i somras och den är en av mina favoriter
nu. Jag kommer att leta efter fler handdukar av henne.  


Och här ett för mig helt nytt namn. Bibbi Swahn har ritat servetten som jag hittade
på loppis i grannbyn. På Mölnlycke Hemtextil-etiketten på baksidan står motivets namn,
"Plingeling".


Google google - och jag fann det här:


En serie! Och jag hittade den på Etsy, hos säljaren TimeValley som lånat ut bilden. Hon beskrev
servetterna så här: "A very fun group of vintage napkins by Bibbi Swahn, a Scandinavian
designer (likely from Sweden). The figurative motifs are nicely stylized and incorporate a striking
geometric component as well as a great linear quality".
Men - vem var Bibbi Swahn?


Ja, jag vill se den där utställningen. En självklar uppföljare till Plastutställningen
och Ikeautställningen. Nordiska gräver fram handdukar från 1950-talet ur sitt arkiv,
Almedahls likaså. Nordiska uppmanar alla handdukssamlare att bidra med handdukar
och annan köks- textilkonst som de inte har själva. Vi får veta mer om upphovskvinnorna
bakom den glada revolutionerande kökskonsten, säkert finns någon/några av dem fortfarande
med oss och kan berätta. Upplägget är fixat och klart - ska vi säga att utställningen
öppnar vintern 2012?
Bilden ovan från ett tidigare inlägg om roliga 50-talshanddukar.


Till sist, ännu en Louise Fougstedt. "Fågelhandlaren" visade jag här.
Några andra som ritade handdukar:
Ingrid Carling, Bodil Wallman, Marianne Westman (Picknick).

Alla bloggare som skrivit och plåtat inlägg om handdukar med tryck
från 1950-60-talen, berätta i en kommentar så länkar jag!

UPPDATERING: Gamla Konsum i Åsarna visar handdukar ur sin samling.

Minst 100 retrobloggar finns det


... i alla fall i min blogroll. Jag ställde ju frågan "Hur många retrobloggar finns
det?" Och kommentarerna rasade in, med tips om fler retrobloggar. Nu har jag uppdaterat
min blogroll, och där finns nu 100 retrobloggar (och några andra som jag också följer).
Ja, det startar nya retrobloggar hela tiden. Men, som Allt det gamla goda påpekade
i en kommentar, en del somnar också in. Jag har strukit bloggar som inte uppdaterats
på ett halvår. Några få inaktiva får vara kvar, eftersom de innehåller så mycket
bra läsning. (Bilden: Plåtad på Nostalgicum i Göteborg)


Tre bloggar som ni fick mig att upptäcka, och som jag vill tipsa vidare om
som kryddor i tillvaron:
365 vintage days 
"Den franska damen med den enorma samlingen av vintage såpass stor att den bör räcka
för årets alla dagar", skrev Dahlingitsvintagy som tipsade om denna fantastiska blogg.
Just nu visar damen dagens outfit n:o 172 av 365.
Heléns prylar
"Är man intresserad av Nilsjohan så håller jag på och sammanställer en A-Ö-lista." 
Ja - intressant!
Johanna Öst
"Kanske inte så mkt retro, men hon inreder himla fint och är som ett vandrande
femtiotal hela hon!", skrev Fröken Pimpinell som tipsade.
Vackra kläder, vackra bilder!

Man blir ju så glad över bloggpresenter


Busvassa underlägg, eller hur? Dem har jag fått i inflyttningspresent av bloggvännen Starchief.
Han gjorde ett inlägg där han visade en bit 50-talsvaxduk som han lagt vantarna på. Jag kommenterade
att det borde göras vaxdukar i nytryck av de gamla vackra mönstren.
Sedan kom det en dag ett kuvert med posten... Den fiffige Starchief hade skannat in mönstret
och plastat in till underlägg.


Amanita-kopparna på första bilden ler i kapp med Biscuitsburken. Och när
jag plåtar underlägget på nya musikmöbeln tillsammans med ljusstakar från tiden
så ser man att underläggen skulle passa ypperligt på ett teakbord också.
Tack, Starchief! Det var en omtänksam och skojig gåva.

Helgtips: Skicka en bloggpresent! Det är ju så roligt att få en oväntad gåva,
och lika kul att skicka iväg något man vet kommer att uppskattas.
Vad en bloggpresent är? Jo, en present till en annan
bloggare eller bloggläsare, helt enkelt.
Jag ska direkt följa mitt eget tips.

Trevlig helg!

PS. Haha, precis när jag lagt ut det här inlägget ser jag att även Retro-tokig
just i dag skriver om att hon fått bloggpresenter. Kul!

Affischkonst som lyfter


Godmorgon, tisdag!
Vill bara visa en snygg 30-talsaffisch, från ett flygmuseum i Finland som jag ska
göra ett inlägg om framöver. Jag gissade först att motivet är domkyrkan
vid Senatstorget i Helsingfors, men är osäker?

 

Hur många retrobloggar finns det?


Ska jag handla på Domus, Epa eller Tempo? Kunde en husmor fråga sig i början
av 1960-talet. Miriams Kafferep, Porslinsbloggen eller form55? kan en retrobloggläsare
fråga sig 2011. Eller kanske Allt det gamla goda, Bohemiabloggen, Keramiksamlaren,
Jag en loppista, Martin Klasch eller Sid Dox? Eller Porslinan eller StarChief?
Eller Randiga tråden? Eller allihop.

Numera går det lätt att tillbringa en hel kväll med att läsa retrobloggar inom olika genrer.
Det startas nya hela tiden - kanske föds just i detta nu bloggen Retrolampan?
Eller... Sideboardbloggen?


Problemet är tiden. Man hinner ju knappt blogga själv. Vill bara läsa.
Men trots det dilemmat så ber jag er tipsa om retrobloggar jag missat.
Kolla min blogroll - vilka saknas? Din egen som du startade i förrgår?
Eller din favoritblogg som jag inte hittat?
Berätta i en kommentar.

(Och... hur många retrobloggar följer du kontinuerligt?
Hur hittar du tiden?)

Precis en sån necessär...


... som Porslinan visade ville jag också ha! Fast rosa. Det är butiken Precis en sån som bärgat
hem ett helt grossistlager med grejer från 1960-talet, bland annat necessärer.


Och det känns som om hela den kvinnliga delen av retrobloggarvärlden skriker
"Vill ha". Så jag la snabbt in en beställning, och fick lika snabbt hem min pepitarutiga,
och bara älskar den. Så här kändes, och doftade, plast när jag var liten.
En orange klubba fick jag också, matchande Precis en såns
reklamlapp. Snygg marknadsföring.
 

Och en sak till låg det i necessären. En fickspegel med äkta
plastfodral, jag tror faktiskt att mamma hade precis en sån
på 1960-talet.

Allt om Aalto i Jyväskylä


Alvar Aalto blickar in mot utställningen om hans verk och gärning, på museet i Jyväskylä.
Rutger och jag hann med ett besök där under vår Finlandsresa i somras. Det var en alldeles
lagom utställning - en snabblektion om Aalto (1898-1976), en av Nordens största arkitekter
och formgivare.


Vilken vägg! Stolar huvudsakligen från 1930-talet, med Aaltoböljande linjer. Och flera av dem
påminner om min svenske favorits, den samtida Bruno Mathsson, stolar från samma tid. Nordiskt.
Stolarna: 1) "Halli" (Hall), 1929 (?) 2) "Kakkonen" (Number two), 1929 (?) 3) "Aikamme tuote"
(A product of our time), 1930 (?), 4) "Rivituoli" (Auditorium chair), 1929 5) Stol till Triennalen
i Milano 1933 6) Stol till nordiska byggkonferensen i Helsingfors 1932, 7) Stol till Industrial
Design Exhibition, Helsingfors 1929, 8) Stol till triennalen i Milano 1936 9) Stol från 1946/47
10) Stol till the Turku Fair 1929. 11) Stol från 1938/47.
Stolar nummer 1-4 skapade tillsammans med Otto Korhonen. Frågetecknen är museets.



En 30-talsdröm. "Villa Mairea" ritade Aalto för paret Maire och Harry Gullichsen.
Huset stod färdigt 1939.


Bordet står dukat för en romantisk middag på Savoy i Helsingfors, 1937. Aalvar Aalto
och hans hustru Aino har skapat inredningen för den nyöppnade lyxrestaurangen.
Fast bilden ljuger litet. Bordet står på utställningen, resten av restaurangen är ett foto på
väggen. Det var efter Savoy som Aalto döpte vasen med samma namn. Och den står där
på bordet, om än något suddig.


Originalvaser från restaurangen, höjd 140 mm. Vasen skapades dock
inte för restaurangen, utan till världsutställningen i Paris 1937 (där för övrigt
Bruno Mathsson fick sitt internationella genombrott, åh, vilka tider!).


På Aaltomuseet i Jyväskylä visas skisserna där vasen växer fram,
samt vaser i många storlekar och färger. Läs mer om
Savoyvasen här.


Så här skulle det bli - Aaltos hus i svenska Avesta. Han ritade ett helt centrum åt
staden. Men det blev en byggnad, "Blå huset". Men alltid något, Aalto har bara ritat några få hus
i Sverige. Rutger, som är från den delen av världen, noterade stolt Avestainslaget
på museet.


I museishoppen fanns en del Alvar Aalto-saker. Lamporna, tyg,
stolar med mera. Jag lyckades låta bli att köpa någon tjock bok om Aalto.
Referensbokhyllan bågnar, långt ifrån allt blir läst...
Till Jyväskylä måste vi återvända. Förutom museet finns i regionen många exempel
på Aaltos arkitektur. En snabbtur genom staden gav intryck av annan spännande
arkitektur också, från hela 1900-talet.

Läsarfråga: Var hittar jag ett 60-talsgolv?

Lotta ber i en kommentar om hjälp av Femtiotalsjaktens läsare:
"Tänkte bolla över en fundering till dig: Jag är på jakt efter tidstypiska golv till vår lägenhet
från -63 och är lite inne på linoleum. Är ute efter en kall färg, gärna ljusgrå. Upptäckte att du
tycks ha haft intressanta plastgolv i din förra lägenhet. Är det månne Forbos linoleumgolv?
Jag skulle bli jätteglad för tips från såväl dig som dina läsare angående
golvval i tidstypisk stil!"

Kom igen, alla kunniga FJ-läsare, hjälp Lotta med tips!

PS. Mitt golv (bilden) var Forbos plastgolv Novilon Scandinavia, "Vicenza", nr 8523

Sillburk utan ursprungsmärkning (uppdaterad)


"Furuvik" till vänster, "Vardag" till höger. Och i mitten? Burken med sill och dill har Rutger
ärvt. Den har ingen märkning under och vi vet inte varifrån den kommer. Vet du?
UPPDATERING: Ja, naturligtvis kom det snabbt korrekt svar från en FJ-läsare, inom mindre än ett dygn.
Anneli visste att burken är en Upsala-Ekeby, formgivare Mari Simmulson, UE SSweden 1038/17.
Och form55 tipsade om att en (utgången) annons på Tradera med burken. Tack!


Den här sillburken står på Dagnys Hörna i Östhammar. När jag plåtade den tyckte jag att
den såg ut att vara från samma serie som Rutgers burk. Men när jag nu tittar på bilden ser
jag ju att det bara är färgskala och ränder som är liknande. Dagnys burk påminner
om Mari Simmulsons kruka, som jag visade här.
UPPDATERING: Så den första burken var faktiskt Mari Simmulsons. Vad har vi här då?

Antikrunda non stop


I veckan var vi ute på antikrunda och letade sideboard. Istället blev det en radiogrammofon,
som jag visade här. Vi hann titta in i ett antal antik/retrobutiker. Bland annat en ny bekantskap,
Sofo Kult & Design på Bondegatan, en butik som bara funnits ett halvår.
Där fanns soffan som väl är.....?


... "Marshmallow"? Nä. Här ser ni info. Kul, eller hur?
Originalet, Nelsons soffa, ser du här. Den görs fortfarande.


Ej till salu, men fint blickfång. "Ovalia", eller "Egg Chair", av Henrik Thor Larsen 1968
för Thorlan AB, Staffanstorp.


Och vad skymtar bakom det rutiga bordet med Dominofat
och annat?


Jo, "Garden Egg". Ihopfällbar. 9 500 pix. Mycket praktiskt när regnet kommer.
Formgavs av Peter Ghyczy 1968. Har nyligen börjat tillverkas igen, enligt info
på prislappen. Här läser du allt om trädgårdsägget.
Jag uppskattar verkligen butiker som lägger ner litet arbete på att
skriva lappar med uppgift om formgivare, föremålets namn och annan intressant info.
Då lär man sig något och har chans att ställa följdfrågor - och att få lära sig ännu mer.


Mercedes-Benz-stolar, 1960-70-tal. Jag provsatt den
främre och konstaterade att den var komfortabel.
4 500 kronor/styck.


Nej, hörrni, nu reser vi vidare i retro-Stockholm. SAS-värdinnan på Sofo Kult & Design visar vägen!


Och vi landar på Upplandsgatan! Hos Bachhus Antik fanns jordgloben från
Flygsfors. Etsad världskarta, 1950-tal.


Bacchus öppnade för några månader sedan en ny butik bredvid den gamla, i Artifex före detta
lokal. Det var trångt i gamla butiken, i den nya får möbler och annat mer utrymme och syns bättre.
Fast i den gamla staplas fortfarande teakbord på teakbord, litet av en grej hos Bacchus, jag tror
meningen är att det inte ska vara alltför prydligt... Den rosa-lila soffan är en Karl Erik Ekselius.


"Bamse"! Hans J Wegners fåtölj är i mitt tycke möbeln med tidernas starkaste
personlighet. Se hur nallebjörnen sträcker fram sina tassar! 59 papp, har jag
för mig att det stod på prislappen. I det här inlägget beskrev jag min kärlek
till "Bamse".


I Bacchus nya butik används köket både till att koka kaffe och till att presentera köksinredning
och -prylar. Kul! Nu lämnar vi Upplandsgatan för en kort resa, till Roslagsgatan.



Och nu får väl trogna FJ-läsare en chock. Shabby chic????? Njae, ja, kanske litet så.
Vi är hos Knut och Svea. En butik som jag ibland kikar in i för att där är en härlig
trängsel av gamla fina saker, i en vilsam vit-grå-ljusbrun färgskala, och det är bara
så snyggt! Mycket är franskt, från lantstolar till industrilampor. Butiksägaren har
också bloggen Knut och Svea, inte så ofta uppdaterad men trevligt skriven.


Sista stoppet. Magasin 13, också Roslagsgatan, hade en riktigt tjusig lampa.
Från Flygsfors den med, precis som jordgloben. 2 000 kr.


De hade även det här kombibordet, soffbord som kan höjas och bli matbord.
Minns inte vad det stod på prislappen. Bra för trångbodda såväl på 50-talet
som 2010-talet.




Det var en gång ett 50-talsfik


... och det såg ut så här och fanns i Valbo utanför Gävle. Mer bilder från
Nybo café hittar du i det här inlägget från 2009. Men när jag tittade in härom
veckan var 50-talet utplånat. Det var istället vitt, vitt, vitt. Ljust och fräscht.
Som det heter. Googlade och insåg att kaféet bytte ägare redan förra året.
Tydligen ska det finnas kvar ett rum med Elvisbilder. Jaja.


Och Lindéns konditori i Falköping, som min bror gjorde
ett gästinlägg om här, har tydligen stängt igen.


Men i Östhammar håller "Dagnys hörna", 50-talsdelen i Adas Kaffestuga stilen.
En ny sittgrupp förgyller inre rummet.


Och Valand på Surbrunnsgatan i Sthlm är sig likt. Det har det varit sedan
1950-talet. Och paret som driver det har drivit det sedan 1950-talet. Missa inte
ett besök här. För man vet ju inte hur länge de orkar. Och sedan - ja, sedan
kanske allt blir vitt, ljust och fräscht även här.


35 kaféer med originalinredning/retrostuk hittar du under kategorin Kaféer.
Men om du planerar ett besök kan det alltså vara klokt att kolla upp om fiket
fortfarande är öppet. Bilden: Finess, vid Brommaplan, Sthlm.

Fika lugnt!

I stället för sideboard...


Vi är ute på femtiotalsjakt efter ett sideboard i jakaranda. Så i dag gjorde vi en antikrunda
i Sthlm och kollade runt. Inget napp, det enda som fanns var för ljust och hade för stark ådring.
Inte snyggt. Men naturligtvis kom vi hem med någonting annat - denna radiogrammofon.
Det är en Scantic från 1965-66 vid namn "Tango".


Högtalaren är som en skulptur, det är ju den som "gör"
musikmaskinen. Jag blev helt förälskad. Och ljudet
när vi lyssnade på P1 i kväll var ett radioljud som det lät
förr i tiden. På den tiden hemmakvällar tillbringades
i öronlappsfåtölj med en god bok eller ett radioprogram.


Jodå, grammofondelen fungerar också.
Mer om "Tango" och kompisarna "Fanfar"
och "Trollflöjt" hittade jag i en tråd på forumet
Antikprat.


Man kan ta av benen och ställa skulpturen, förlåt radiogrammofonen, på ett sideboard.
Det ser man här, när deni väntan på hemfärd vilar på två av Wegners "Y-stolar", hos Bacchus
Antik där vi köpte den.


Vi kom också hem med en skrivbordsstol till Rutgers "study", som jag kallar inre hallen.
Den är något brittiskt, fanns hos Magasin 13. Och ser ni, mitt finaste loppisfynd genom tiderna,
Svante Skogh-skrivbordet PL Uddebo, har äntligen fått komma in från landet! Det var på tiden.


Matchande papperskorgen i teak ropade vi in på den
roliga auktionen i Lohärad, och där hittade vi också skrivbordslampan
från Boréns Borås (ett företag som verkar ha tillverkat massor
av lampor men som jag inte hittar någon info om på nätet).

Jakten på ett spiffy sideboard fortsätter. Jag skulle allra helst vilja ha Svante Skoghs "Cortina",
men andra snygga i mörk jakaranda (och som inte kostar 40 papp) kan också funka.
Tipsa om ni ser ett "Cortina"!

Klubbad (eller Allt blir inte som man tänkt sig)


Åkte alltså på auktion i lördags. Hoppades på annonsens "barskåp, 1950-talet" och annat smått
och gott. Men när vi klev in i ladan på Bergby gård var den full av mattor och konst. Jodå,
de fanns nämnda som huvudnummer i annonsen men vi hade inte riktigt fattat deras dominans.

 
I andra änden av ladan såg jag enda spåret av 1950/60-talen, en trist byrådel.
Lanternan och klockan klubbades snabbt bort, rätt tippat, shabby chic-grejer.


Men sedan... började auktionsutroparen ropa ut mattorna och konsten och
vi blev kvar tills auktionen var slut. Han var ett superproffs som gav små
allmänbildande miniföreläsningar om konstnärerna bakom verken, och om olika
tekniker, och om mattdistrikt och olika typer av knytningar.
Vi kom inte hem med ett barskåp (det fanns inte ens med på auktionen) utan
med två tavlor och några mattor. Den på bilden lyser nu upp vårt vardagsrum
där nu också en Corneille (en av Rutgers favoritkonstnärer) hänger över soffan.
Och vi är jätteglada att vi stannade kvar trots avsaknaden av 50- och 60-tal.

Så kan det gå....