Badrummet är svårast


Äntligen ett duschdraperi i rätt stil. Jag hittade det på Hemtex, i reakorgen,
129 kronor. Men det svåraste rummet att omvandla till 1950-tal är badrummet.
Före stambytet hade jag ett inkaklat djupt badkar. Nu har jag dusch, tvättmaskinurtag,
handduksvärmare och en massa ljust "fräscht" kakel. Bättre, skulle många tycka. Inte jag.
Det jag hittills gjort för att komma 50 år tillbaka i tiden igen är att köpa ny toalettsits,
svart i gammal stil, och fuskkakla med ett par rader svart kakeldekor.


Badrumsskåpet måste ut. Eller åtminstone målas om. Med ett glatt 50-talsvykort försöker
jag dra uppmärksamheten från den trista vita fyrkantiga plåten. Kanske måla mintgrönt?
Duschdraperiet är nämligen grönturkost, inte blått som kameran envisades med att göra det.


"Tandborstglasen" hittade jag på Dollar Store i somras.
Plastrotting. Inbillar mig att de ser 50-tal ut.
Nej, det är inte lätt att göra om ett nyrenoverat badrum till
1950-tal. Tips på enkla saker som ger 50-talskänsla emottages
tacksamt!

Bäddat för lycka och framgång


Nästan lika tjusiga som "Mad men" är de, människorna i Ekens sängreklam från slutet
av 1950-talet. Och det är en reklam som tv-seriens unga copywriter Peggy Olsen hade
kunnat skapa.


Chic pyjamas, för övrigt. Hans lacktofflor går heller inte av för hackor.


Det är tre olika modeller i annonserna. Den här med sina 1950-talsben är stiligast,
tycker jag.


Egna täcken salufördes också. Ekens startade 1953 - och visst anar man ett ungt
uppstickarföretag bakom dessa annonser?  Ekens gör fortfarande sängar. Och kanske har de
snygga annonser även i dag. Jag följer inte så många inredningstidningar, ni som gör det,
ser ni Ekens-annonser?

Se även "Vilken sovartyp är du?"

Madmen yourself!


Libby Petersen, the new copywriter at Sterling Cooper.
Efter att först ha klämt en julklapps-dvd med säsong ett och sedan fått fyrkantiga ögon av
Kanal 9:s maratonsändning av säsong två så är jag svårt beroende av tv-serien "Mad Men".
Tur att säsong tre börjar på torsdag! Kanal 9, kl. 22.05. Kan också ses på Kanal 5 Play.
Hur skulle DU se ut om du jobbade på Madison Avenue 1961? 
På tv-bolaget AMC:s sajt kan du "madmenyourself".
Enjoy!


Mr Petersen, just made partner.


Mannen med en miljon saker (Åhhh, Gamla stan!)


Hur många saker finns det hos källarloppisen "Loppman" i Gamla stan? Jag glömde
fråga Dan, som tog över stället i somras. Jag gissar att svaret är omkring en miljon.
Hans företrädare Viking hade haft loppis sedan 1970-talet och hunnit samla på sig ett lager.


Jag har faktiskt aldrig sett så många prylar, åtminstone inte på en så liten yta. Det går
knappt att komma fram i gångarna i det innersta rummet. Man får ställa sig och zooma in
med loppisögonen, scanna av kvadratdecimeter för kvadratdecimeter.


Plötlsigt - en fungerande äggklocka från svenska
 Westerstrands och en italiensk saltströare i maffig 1970-talsstil.


Det lilla valvet med de många böckerna och tidskrifterna ska jag ägna en metodisk timme
åt en annan gång. Hittade vid en snabb genomletning Husmoderns köksalmanack från 1964.
Mitt andra fynd från Loppman får ni se i morgon.


Vintagehörnan. Dan håller fortfarande på och går igenom vad som finns
i hans butik. Han har inte hunnit prismärka om, så en del av prislapparna
är från 1970-talet, och priset kan därför vara lägre eller högre än vad
lappen säger.


En upplevelse, tycker jag, och rekommenderar ett besök på Skeppar
Karls Gränd i Gamla stan, Sthlm. Ta av dig ryggsäcken innan du går
nerför källartrappan, och se till att ha god tid på dig!
Tack till Tusse, som tipsade mig om detta typiska "Tusse-ställe".


Men jag började eftermiddagen i Gamla stan med ett besök hos bokhandeln
på Lilla Nygatan. Förutom brittisk och amerikansk litteratur har de också svensk
litteratur i engelsk översättning.


Mug shot. Men den här dagen blev det ingen skönlitteratur, inte ens en
Agatha Christie-mugg. Jag hämtade ett par böcker om brittisk efterkrigsdesign
som bokhandlaren hade tagit hem på beställning.


"Moderne Magnus" på Storkyrkobrinken har bara öppet på lördagar.
Synd, för det mesta därinne ser intressant ut för en som gillar 1950-60-tal.
Jag får se till att stanna i stan någon lördag och ta en sväng hit.

 
Vid Stortorget ligger Stadsmissionens antagligen mest exklusiva butik.
Fler "fin-saker", stilfullt exponerade. Det här fatet, signerat JaNi, i perfekt
skick kostade 250 kronor. Se faktaklipp från "Antikdeckarna" om
Jani keramik.


Två fina blomkrukor, 100 kronor/st. Jag måste skriva ut Blomkruksskolan
och ha med mig, så jag vet vad det är som står där på hyllorna.


Solgult! Tyska kaffekoppar, en norsk smörask (bakom kryddsetet), och den söta lilla
karotten är Gustavsbergs "Weekend".


Hos Konstexpo på Österlånggatan såg jag Nat "King" Cole och Diana Dors
i fönstret. Där hängde även James Dean och bröderna Cartwright.


En kul blandning av antikviteter och retro har Antikaffären PHM på Storkyrkobrinken.
Taklampan är Alingsås eller Tilgman, jag har faktiskt glömt. Men den är fin.


Plötsligt har jag börjat tycka att Mjölby Intarsia gjorde väldigt fina saker. Inte direkt 1950-tal,
företaget hade sin bästa tid under 1930-talet. Och skåpet för ädla drycker har en Bellmanscen,
inte heller min stil. Men jag beundrar det fantastiska detaljarbetet. Många olika träslag
användes för att få motiven levande. Antikaffären hade skåpet, en byrå, och...


...två lampetter, varav denna är den ena. Tjusigt. Men det som fick
följa mig hem var en lampa från Alingsås. Den ska jag visa en av de närmaste
dagarna när jag tagit bilder.


Till sist, ingen antikrunda utan fika. Det blev anrika Sundbergs vid Järntorget.
Inomhus.



Finaste fynden - på olika sätt


Benny på Porslinsbloggen visar "Årets fynd" och det ser jag som en utmaning! Jag blir
filosofisk kring det där med vad som är fynd. Här är min fem-i-topp, med fynd som är
fynd på olika sätt.
5) Sju Percykoppar med elva fat (används, bland annat på stora sommarfesten), glad kakburk
(pryder kökshylla på landet), Mari Simmulson-vas (flitigt använd i somras) och världens
vackraste kaffepanna (står och är snygg vid spisen på landet).
Fynd, därför att: Det är vackra saker som lyser upp vardagen hemma på gården. Kostade
sammanlagt en hundring, på trevlig loppis i grannbyn.


4) Tre x plastic fantastic för nio kronor.
Fynd, därför att: Bara på loppis kan man hitta så vackra, användbara
saker med god kvalitet. Bästa plastfyndet 2009.


3) Favoritkorgen. Perfekt storlek och djup, både som picknickkorg och
sommarväska. 60 pix.
Fynd, därför att: Se motivering till nummer fyra.


2) Skrivbordet Uddebo, design: Svante Skogh.
Fynd, därför att: Monetärt det största fyndet. Jag gav
250 kronor, Skaffaren hittade en nylig auktionsnotering
på 3 000 kronor.
Men än har inte Uddebo lyckats konkurrera ut sekretären,
som tack vare sin charm behåller platsen i min skrivhörna i lyan.
Därför blir inte mer än andraplats.


1) Lampan från Fellingsbro.
Fynd, därför att: Ett äkta fynd, det vill säga
ett fantastiskt vackert föremål till fyndpris.
300 kronor - och jag kan inte se mig mätt på den.

Men nu är det nytt år, och med detta inlägg får det
 vara slut på tillbakablickar.
I morgon kommer ett bildsvep från Gamla stan i Stockholm.
Stay tuned....

Bloggen som hjälper oss att hitta auktionsfynden


Nytt år, och mycket som ska hinnas med. En sak som jag är dålig på är att kolla vad
auktionsverken har på gång. MEN, då finns det en genväg. Bloggen Leta retro scannar av
och tipsar oss andra om intressanta föremål som ska gå under klubban.
Och så har Leta retro utsett Femtiotalsjakten till Årets blogg 2009, och illustrerat detta
tillkännagivande med en bild som är så mycket 1950-tal man kan önska. Därför lånar jag
bilden samt tackar Leta retro för utmärkelsen, som jag blev
väldigt, väldigt glad över.

Gott Nytt År!


Som traditionen bjuder firas nyårsafton på Femtiotalsjakten med en bild på en sparkstötting,
precis som förra året. Visst ska det bli spännande att skåla in ett nytt decennium?
Jag tror att 2010-talet blir det roligaste, modernaste och snyggaste sedan 1950-talet.

Gott Nytt År!

Utmaning: Visa dina favoriter i repris!


Ett bloggår har gått, och gamla inlägg faller i glömska. Men en del jobbade man
mycket med, plåtade, skrev, fixade och donade - ska de inte få ytterligare en chans att bli lästa? Jo!
Kan Berglins så kan väl jag. Och du! Så i dag puffar jag för de fem inlägg under 2009 som jag
är mest stolt över. Och så utmanar jag alla er andra att göra samma sak. Nu kör vi!
1) MITT BÄSTA BILDREPORTAGE. "Har man traktor är man kung" om Veterantraktordagen
i Norrtälje i augusti.


2) HYFSAT TIPSVÄRDE. "Från Kafferepet till middag på Östra station"
hette inlägget där Empire-Amelie och jag under en dag hann med
att både fika och äta - på två av Stockholms måste-ställen för nostalgiker.


3) EN PÅMINNELSE. Det går några decennier - eller bara några år. Och plötsligt
har man glömt bort hur vardagen såg ut alldeles nyss. Om alla jobb som inte längre
existerar handlade inlägget "Hushållerska sökes - yrkena som försvann".


4. AMBITIÖSA SÖNDAGAR. Jag tycker det är roligt att lägga ihop nyvunnen kunskap
och egna föremål med annonser från tiden och få ihop det till något som Femtiotalsjaktens
läsare kan ha nytta av. En av mina "Söndags-features" det gångna året var
"Bra bohag - om än litet svalt".


5. ROLIGAST? I alla fall hade jag roligt när jag läste
andra retrobloggares inlägg om hur ni skamlöst tog er
in på lager/tog för er ur loppiskartonger. I inlägget
"De hänsynslösa" citerade jag er.

Glöm nu inte utmaningen - att plocka fram dina egna favoritinlägg
från 2009! Berätta i en kommentar, så länkar jag till dig.

DE ANTOG UTMANINGEN:
Tusse, i inlägget "Tusse ser tillbaka".
Mira, med "Favoriter i repris".
Skaffaren visar "Årets höjdare"
Svenskt Retro kör "I backspegeln..."
Hos Retro-tokig får vi se "Året som gick"
Mellan dej och mej ger oss "Årets..."

Fristående från utmaningen, men en sådan fin sammanfattning av året som
gick, så jag tycker att ni ska kolla in bloggen Spetsar och annat fints
Resume 2009.

Här är listan över Årets...

2009 är snart slut, och det är dags att utse "Årets". Här är min lista. Hur ser din ut?

ÅRETS HYPE. Coops övriga kunder blev nedtrampade när horder av retrofantaster drog in i butikerna.
"Fallande löv"-koppar, -servetter och -handdukar till ruskigt låga medlemspriser tog slut på bara
några dagar. För att snabbt dyka upp på Tradera.
Nu, drygt tre månader senare, tittar jag på de oöppnade kartongerna med muggar som jag ställde
undan som pensionsförsäkring, men på vars värde jag börjat tvivla, och undrar vad som fick oss
att gå i spinn.
Namnet Stig Lindberg?


ÅRETS TV-PROGRAM. Samma som alla år: Eftermiddagsfilmerna i SVT1,
måndagar och tisdagar. I år har jag bland annat sett klassikern "Sommaren
med Monika" från 1953 med Lars Ekborg och Harriet Andersson (bilden).


ÅRETS GLÄDJECHOCK. Ägaren till ett litet hotell med anor gav mig en hel
kartong med gamla gardiner. De stod ju bara där på vinden och tog plats.
Jag var lycklig i veckor efteråt.


ÅRETS BLOGG.
Miriams Kafferep, för att den är
så vacker, så smart, så rolig att följa.
Så här skrev jag i augusti, och det gäller än:
Miriam "klär sig i sent 30-tal till tidigt 50-tal"
och "vill med bloggen visa och inspirera
 till gamla tiders flärd".  Och om hon gör!
Bilderna på hennes egna och kompisars
kläder, sminkning och frisyrer förflyttar
läsaren till 1947.
(Foto: Alltid Marknadsbyrå)


ÅRETS BUTIK. Iris Mode i Tierp gjorde Femtiotalsmannen och mig hänförda.


ÅRETS FOLKBILDARE/ÅRETS BLOGGSAMARBETE. Mest allmänbildande av årets
blogginlägg var Blomkruksskolan. Yvonne på 50-tals keramik startade den här,
Benny på Porslinsbloggen fortsatte med del 7-14 här, och nu fortsätter skolan hos
Upsala-Ekeby samlarna med del 15-? här. Tack till er tre för rena uppslagsverket,
säger jag.
(Bilden: Krukan från Upsala-Ekeby heter Ann. Foto: 50-tals keramik)


ÅRETS NEONSKYLT. Av alla neonskyltar
jag spanat in och plåtat detta år så tar kondisskylten
i Hedemora priset som allra allra sötast.


ÅRETS LOPPIS. Svårt att utse en vinnare, det har ju blivit några loppisar...
Men den vid bygdegården i Lohärad var så trivsam. Rolig blandning av saker,
inga proffssäljare, och så fick vi en visning av bygdegården.
Hålls första lördagen i månaden, maj-september. Vi ses där i vår!


ÅRETS FRÅGA I: Var står Saaben? Det undrade jag i ett inlägg
i september. Det droppade in gissningar under hösten, efter två
månader kom rätt svar: Trollhättan.
ÅRETS FRÅGA II: Vad händer med Saab? Avgörs de närmaste veckorna.


ÅRETS KAFÉ. "Årets kafé every year, James." Varför? Kolla här.


ÅRETS ANTIKMÄSSA. Jodå, Empire-Amelie och jag hängde på mässorna
i Kista och Älvsjö. Men mässan där jag trivdes bäst var den mindre
i Österbybruk. Sarpanevagrytor, vackra dukningar - och en bedårande
blodhund som låg utanför och tittade på besökarna med tung blick.


ÅRETS BOK. Mest ombloggade retroboken i år var "Tidlösa
mönster" av Gisela Enronn. Mycket skönhet och fakta.
För mig och många andra var detta Årets julklapp.


ÅRETS BAND. The Playtones drabbar min första telefonräkning 2010.
Men det var värt varenda öre. Och vi var tillräckligt många som charmades
och röstade som tokiga för att Blekingebandet skulle vinna "Dansbandskampen".
Bäst: Deras version av Eurovisionvinnarlåten "Fairytale".


ÅRETS SOFFA/ ÅRETS MEST KOMMENTERADE PÅ FEMTIOTALSJAKTEN.
Min blogg fyllde ett år och det firades med en tävling. Döp min soffa! uppmanade
jag och inlägget fick 141 kommentarer. Rekord!
Priserna i tävlingen kan ha haft något med rekordet att göra.  (De inleder det här inlägget.)
Soffans namn blev Belle.

Vad tycker du är "Årets...."?


Följetongen "Dockskåpet" (Del I)


Här ser ni FÖRE-bilden. För nu ska dockskåpet som jag köpte i höstas genomgå en
total make-over. Lundbyskåpet är ju fint som det är för den som vill inreda i 1960-70-talsstil.
Men jag har bestämt mig för 1940-50-tal, och då duger det inte med orange heltäckningsmatta
och en mycket märklig kökstapet.


Puh! Heltäckningsmattorna (den i sovrummet var mörkbrun, brrrr)
tog tid att få bort. Rejält fastklistrade. Men nu är nästan hela övervåningen
befriad. Nästa steg är att rengöra skåpet invändigt, få bort allt mattdamm,
och börja tapetsera. Därefter lägga nytt golv, måla snickerier...
 "Dockskåpet" kommer att bli en lång följetong.
Stay tuned!

Tidlösa julklappar


Jodå, retrotomten hörsammade mina önskningar och kom med en säck full med klappar.
Mest av allt önskade jag mig boken "Tidlösa mönster" av Gisela Enronn, om Astrid Sampes
fantastiska projekt utstälningen "Signerad textil" 1954.


Stig Lindbergs "Pottery" är ett av många mönster som återges i färg.
Jag har tillbringat juldagen med att bläddra, läsa, titta på mönster, hänföras
av kreativiteten, beundra troheten mot hantverket, läsa, hänföras igen.


Men även jag agerade retrotomte i år. Femtiotalsmannen hade önskat sig
"Fånga platsen - guide till Sveriges företagsamma historia" av Anders Johnson -
och den fick han såklart, eftersom jag anade att den skulle vara ruskigt intressant.
560 sidor Sverige så som vi gillar att studera det. Industriminnen och personhistoria,
från Aladdinasken till Axel Wenner-Gren. Guidningen går längs
vattendragen - naturligt, det var där näringar uppstod.
Bilden: Avsnittet Tämnarån. Vi är i Norduppland och illustrationen hör till stycket
om Östervåla, som har ett stolsmuseum i hembygdsgården.

Och efter några dagars stillsamt julfirande börjar vi nu bli rastlösa. Det blir
nog en Nordupplandsresa före nyår...



Pausbild


Julnatt. En liten pausbild som inte har mer med 1950-talet att göra än att den föreställer
skyltfönstret hos färghandeln på Sturegatan i Sundbyberg - som bemöter sina
kunder med gammaldags charm och hjälpsamhet.
Bilden tillägnas min väninna Empire-Amelie, anglofil ut i fingerspetsarna - och snart ute
på antikrunda med mig igen.

God Jul, alla Femtiotalsjaktens läsare!


Snart är julgranen klädd, klapparna fylkas vid granens fot, knäcken
på gottebordet blänker i stearinljusens sken. Julefrid sänker sig över gården.
Jag vill härmed önska Femtiotalsjaktens läsare en riktigt god jul,
med litet veckotidningsgodis från åren 1948-65.


Kolla, vilket busvasst förkläde!


Gammaldags jul. Amerikansk illustration?


Omslag av danske tecknaren Kurt Ard, som ska få ett alldeles eget
inlägg så småningom.


Julchic.


Julchic II.


Julskinkan i all ära - men visst är det väl ett gäng Stig Lindberg-fajanser
som står och lurar bakom Edamern?


Ard igen. Märklig gran, men fina paket. Med blått omslagspapper!

Nu tar Femtiotalsjakten bloggpaus/jullov ett par dagar.
God Jul!

Sista loppisfixen före jul


Sundbyberg, tisdag, sista klapparna inköptes i den rara lilla staden.
Och så hann jag förstås med ett par loppisar också. Slog till på den här
ljuslyktan för 30 pix.


Etiketten. Googlar Leek och hamnar
hos Orrefors och fyra generationer
glaskonstnärer Leek. Men hittar sedan
inga bilder på saker som riktigt stämmer
i stil. Någon som vet?

I sista minuten


Julklappsjakten går in på de sista dygnen. Vill bara påminna er om att ta en paus på kafé
någonstans mitt i stressen. En lussekatt och en kopp gott kaffe ger ny energi.
Kafétips här.
Ett prsivärt julklappstips till retrofolk är väckarklockan från Clas Ohlson, 99 pix.
I prisklassen över...


... en köksklocka, märke: Le Castel. Behöver bara dras upp
var sjunde dag. Fanns hos Magazin 133, Roslagsgatan häromveckan.


En kusin till Le Castel-klockan berättar tiden hos Svenssons café, Frösön.
En Gletscher, upplyser Moster Mjölgumpa i en kommentar.
Liknande, nyproducerade i retrostil har åtminstone tidigare funnits
hos Åhléns, som liksom Clas Ohlson är bra på ny-retro.

God klappjakt!

Ett julkort betyder så mycket...


... och de kommer visst fram före julafton, om man sätter på vanligt porto.
I min lilla flätade korg samlar jag inkommande kort. Jag har bland annat fått ett blått,
tjusigt, det matchar juldukarna.
Men jag måste erkänna, jag skickar bara hälften så många julkort som jag gjorde för tio år
sedan. Hur är det med er andra - är ni duktiga på att skicka?

En härlig julvecka tillönskar jag Er!

1950-talskatten hade mer klös


Inga söta kissemisser. De här små elakingarna i smide stod och fräste åt de andra
julsakerna på ett bord hos Norrmalms Uppköpsaffär på Roslagsgatan, Sthlm. Priset var snällare,
20 pix/styck, så de fiick hänga med hem.


Ännu en 1950-talskatt som skjuter rygg. Den har funnits
med från barndomen, men jag har inte vetat vad det är för
en katt. Fler, bland andra Monet, har sett den här
katten och undrat över ras. Men, i veckan hittade jag svaret...


Det är en skånsk huskatt! Från Ystad Metall, formgiven
av Gunnar Ander (som alltid när man ser något
snyggt 1950-60-tal därifrån, hos bloggen 50-talskeramik 
just nu ett par tjusiga ljusstakar). Katten finns alltså
som bordsmodell också.


Ett öga på kattmaten, ett på fågelungarna som kan bli dessert. Ännu en lömsk katt,
med stamtavla...

 
Stämpeln lyder "W. Goebel 1959, West Germany". Den tyska katten
är en flaska, fanns på loppis i Farsta strand.


Min tes är att avbildade katter på 1950-talet var mindre gulliga än
under halvseklet som följde. I den här stilen tecknades de ofta (exemplet
är från Husmoderns köksalmanack 1959), magra djur med smal blick och
mer jakt i blick än "kom och gulla med mig".


Typiskt långsmal 50-talskatt med omisskännlig
härstamning: Upsala Ekeby-kissen av Dorothy Clough
har gener från faraonsk tid. 


Nyckelkatt. Även den på jakt. Och trots rosetten - familjekattsmarkör -
har också den här katten en bister uppsyn.

  
Sedan kom 1960-talet och katterna blev sötare, för att inte säga
inställsamma. Men för mig är katter karaktärer med klös, jägare som slinker
ner i diken eller under logar som smala streck. Och dyker upp igen med
ett byte mellan tänderna.

 
Därför gläds jag åt att Sveriges mest kända katt sedan 1952, Salta katten, gått motsatt väg.
Här ser ni den gamla asken, inte alls särskilt fräsig. Men för några år sedan fick Salta katten
äntligen en lömsk 1950-talslook. Mikael Eriksson heter formgivaren som gav katten nytt utseende.
Kolla också den roliga reklamfilmen för varianten Nattkatten (Varning! Starka bilder!).

Mer om 50-talsdjur:
Pudeln - 1950-talshunden nummer ett

Grattis, The Playtones!


Grattis till segern i "Dansbandskampen" från en som ringde 16 samtal.
Alla som ännu inte sett och hört rockabillybandet som svängde bäst i tävlingen,
kolla bandets hemsida.


Förra årets vinnare, och som fick mina telefonröster då, Larz-Kristerz,
sjöng med när The Playtones framförde Larz-Krizters "Carina" i finalduellen.

Kul!

Inget julstök utan förkläde!


"Hur klara julen utan innehållet i detta paket?" stod det i kortet från Gunilla som
skickade mig den här fina julklappen. I eftermiddag ska jag koka knäck och då tar jag
naturligtvis på mig förklädet.


Gunilla hittade 1950-tals förklädet, som är "En Marta modell"
med artikelnamnet "Julefin" i en spännande tygbutik.


Som ni vet så röktes det i tid och otid på den tiden. Till och med snögubbarna
bolmade. Pipa, förstås, som alla män. Men... är tomtarna så snälla som de
försöker ge sken av? Snögubben ser misstänksam ut, och det bör han vara
- snart smälter han av värmen från den hjälpsamma tomtens tändsticka.
Tack, snälla Gunilla, för en riktigt rolig julgåva!