I väntan på "Tema"


I det här hörnet av rummet ska Ikeabokhyllan "Tema" från 1955 stå - den dag
jag lyckas lägga vantarna på ett exemplar (tipsa mig om du ser en till salu!). 
Tills dess vikarierar en kapad bokhylla från 1960-talet. Jag testar loppistavlor
genom att ställa dem där, vill jag ha dem kvar eller ska de gå vidare på loppis i vår?
Alingsåslampan trivs med vikarien, hon inser att hon blir omplacerad när/om
 "Tema" dyker upp.


Fruktkorgen är kvintessensen av 1950-talets glada formspråk.
"Alla" har en, i gult eller rött. Jag hittade min den dagen jag satte personligt
loppisrekord i somras.

MISSA INTE! I morgon på Femtiotalsjakten:
Hemma hos Empire-Amelie.

Vem ritade neonskylten?


God morgon, måndag! Än ligger vintermörkret över oss ett bra tag till. Men då ska man
tänka på att neon gör sig bättre nu, när den lyser redan vid 16-tiden, än på sommaren.
Galleriet Gröna Paletten på Odengatan, Sthlm, har en skylt som ser litet hemritad ut.
Någon har inte riktigt lärt sig skriva stora G i skrivstil än. Charmigt.

Trevlig fortsättning på veckan!

Window shopping


I dag går vi på fönstershopping i Stockholm! Men... skyltfönster är svåra att plåta, så ni får
hålla tillgodo med en sämre bildkvalitet än vanligt. Kvällstid speglas i alla fall mindre av omgivningen.
Vi börjar på Upplandsgatan, hos Domino. Byrån är Josef Frank, slutet av 1930-talet.
Fåtöljen Kerstin Hörlin-Holmqvist, serien Paradiset, 1950-tal.


Vi fortsätter Upplandsgatan i riktning Odenplan. Hos Old Touch finns denna skyltning med
skyltdocka och underbara 1950-talstyger uppe till vänster.


Detlajbild från Old Touch. Jag gillar skyltfönster och loppisbord
med korgar, väskor etc som innehåller fler saker än dem man ser vid
första ögonkastet.


Snett emot ligger Bacchus Antik. Fåtöljerna heter Capri, av Johannes Andersen
för Trensum 1958. Soffan som hör till står på golvet bakom.


Runt hörnet, på Odengatan, ligger Epok Antik & Kuriosa. Trevlig tablå med dam i pälsmössa,
skiddress och gammaldags kälke. 


Nu tar vi ett elegant kliv bort till Östermalms torg. Modernity skyltar
med en Arne Jacobsen-stol som syns sådär 100 gånger mer sällan än
Myran och Sjuan. Den heter Tungan, och AJ formgav stolen 1958, speciellt för
en skola i Köpenhamn, får jag lära mig. Skrivbordet är ritat av Severin Hansen Jr,
för Haslev.


Fortfarande Modernity. Kunniga läsare vet vad skålen och vaserna är
för några.


Vi är på Östermalm, som sagt. Hos Sprall finns maskeradkläderna för barnkalaset
med stil...
  

Jacksons längre upp på Sibyllegatan hade precis stängt när jag tittade förbi. På deras hemsida
hittar jag glasen som står på nedersta hyllan. Nils Landbergs Tulip Vase för Orrefors 1957. Jag har
aldrig sett någonting vackrare.


Vilken pjäs. Väldigt väldigt mycket "Price: On request". Josef Hoffmann för österrikiska
företaget J&J Kohn. Året är 1905.


Tillbaka till hemvana trakter. Mästerby Antik på Roslagsgatan har ett Stig Lindberg-
fönster.


Runt hörnet från Roslagsgatan och vi är tillbaka på Odengatan. Milda Matildas ena skyltfönster
är en öppen vy in över affären. Mycket smått och gott.


I andra fönstret, ännu mer små saker. Den röda Ericofonen
trivs ihop med Stig Lindbergs röda sparbösse-terrier.


Runt nästa hörn, på Sveavägen hittar vi Auktionshuset Metropol, som har Tema Lisa Larsson
den 22 februari.


Inte ett skyltfönster, men om man trycker näsan mot Afrodite Antiks dörr så kan man
stå och njuta av en underbart vacker interiör. Vi är på Odengatan igen, mellan Odenplan
och S:t Eriksplan. Jag hade tänkt mig ett svep runt Söder också, men...


... min kamera har inte riktigt vant sig vid Söder än. Enda (knappt) publicerbara bilden
tog jag här, utanför Wigerdals värld på Krukmakargatan. Det var likadant med Östermalm
i början, kameran tog bara oskarpa bilder.

Alright... vilken sorts skyltfönster stannar du till vid? De charmiga röriga med mycket grejer,
eller de med få men stilfullt exponerade föremål? I inlägget finns alla varianter av skyltfönster.
Vilket av dem gillar du bäst?



BP-mosaiken, Ringvägen


Ett monument över gamla tiders bensinstationer. Ringvägen, Sthlm, nära Eriksdal,
en januaritorsdag. Här låg en BP-mack som öppnade 1954. Allt man vill veta om
mosaiken står på Wikipedia, upptäckte jag.

Jag har fått en utmärkelse - och skickar vidare sju


Jag har fått en utmärkelse! Söt som en sommartapet från
1950-talet är den! Jag fick "awarden" av Catrin som har bloggen
Garderobstankar.
Och det är en skicka-vidare-award. Så här funkar det:
A: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!


Okay, nu kör vi. Sju (intressanta?) fakta om mig själv:
1) Mitt dopnamn är Elizabeth. Libby är ett engelskt smeknamn för Elizabeth.
Därför valde jag det som blogg-alias.
2) Jag är nattmänniska och tycker att livet levs bäst kl 11.00-03.00.
3) Jag har aldrig varit i Australien.
4) När jag var tonåring var Elton John och hans textskrivare, Bernie Taupin mina idoler.
Jag hade klockan på höger arm eftersom Bernie hade det och lyckades hitta en likadan
hallonröd sweatshirt som han hade på en bild från när han var 17 år.
5) Det bästa jag vet om sommaren är att kvällssimma i vår insjö, när vattnet är alldeles
stilla och mjukt som sammet.
6) Femtiotalsmannen och jag gifte oss i Åtvidabergs kommunalhus. Därför är det roligt
att ÅFF gick upp i Allsvenskan.
7) Jag tycker inte om filmer med olyckligt slut.


Jag väljer att ge utmärkelsen för kreativ blogg
till dessa sju kokheta bloggar:

Kerstin Kokk - Alltid intressant, kunnigt om retro
Little Rascal - Svenska med underhållande retroblogg skriver från London
Porslinsbloggen - Vet mest av alla om Gefle - och vet mycket annat också
Skaffaren - Med humor och esprit, inifrån antikhandlarvärlden
Sydfranskby - Monet rapporterar om vardagslivet i Provence
Söderfamiljen - Min humorfix varje dag, kommentarerna nästan
lika *roliga* som "Mattias" inlägg
Tusse - Du vet aldrig vad som dyker upp 


Kan inte låta bli...


Födelsedagskaffe hos äldre släkting. Min blick far över lägenhetens tak, golv, väggar
och bord. Får syn på fruktfatet på vardagsrumsbordet. Måste fråga. "Köpt i Österrike för
många många år sedan". Hm... Österrike... kan det finnas en österrikisk keramiktillverkarstämpel
under, en jag aldrig sett förr? Retromissbrukaren i mig klarar tio minuter, sedan frågar jag
om jag får ta en bild. Visst får jag det. Vänder i smyg på fatet: W. Germany.
Det snyggaste West Germany jag stött på.


"Får jag ta en bild på trappstegspallen i hallen också...?"
De jag sett tidigare har varit röda eller blå. Visst är pallen,
ett välskött exemplar, snygg i grönt också?


Inget kan stoppa mig nu. Tar en bild på hallampan också.
Snygg i sin enkelhet. Design?


Carl Thore? Hem till datorn, hittar en träff på forumet
Precisensån. "Carl Thore" var (är?) en svensk arkitekt vars
lampor verkar ha tillverkats i Danmark, 1960-70-tal.
Kolla här, samma lampa fast en annan variant, dock
med "the characteristic fire-like Carl Thore glow".
UPPDATERING: "Carl Thore" hette egentligen Sigurd Lindqvist och var formgivare
på Granhaga i Töreboda, meddelar Björn i en kommentar.

Så har jag snokat hemma hos någon igen. Och lärt
mig ett nytt formgivarnamn - igen.
Kan inte låta bli.

Lysande, Alingsås


Hemmakväll med nya lampan. Den stod hos Antikaffären PHM när jag var i Gamla stan
på spaning i mellandagarna, och var nedsatt på rean till 1 100 kronor. Jag slog till, ett impulsköp.
Precis som med soffan jag såg i fönstret hos Bacchus på Upplandsgatan i höstas. 
Ibland bara vet man att det är rätt.


Lampan är från Alingsås Keramik, gjord i sgraffitoteknik, 
vilket daterar den till slutet av 1950-talet eller senare.
Jag tycker lampan ser ut som en slags blandning av jugend
och 1950-tal.

  
Alingsås Keramik startade 1947, då tillverkade man emaljarbeten. Sedan
övergick företaget till att producera bruksgods och konstkeramik, bland annat
för export till USA. Men min lampa stannade i Sverige och bor numera i Råsunda.
Vem var keramikern S.V. ?

 
Vasen till vänster är Alingsås, tobaksburken är Tilgmans, som också ägnade sig åt sgraffito.
Jag kan tycka att det är svårt att skilja på föremål från Alingsås, Tilgmans och Laholms 
keramik (har tyvärr glömt plåta min lilla Laholmvas). Det är litet samma färgskala och känsla
i de föremål jag sett. Men det kan bara vara okunskap, ett otränat öga.


Fakta om Alingsås har jag hämtat från den här måste-boken,
Svensk keramik under 1900-talet. Lämpligt nog hade jag fotograferat
den (förra julen) tillsammans med en Alingsåsvas!

Okay, nu vill jag veta allt om Alingsås! Finns det några snälla Alingsås
Keramik-samlare därute? Vet ni vad signaturen S.V. står för?
Berätta gärna mer om Alingsås, allt är intressant!




 

1950-tal all the way, baby


Ordningen är återställd. Efter gårdagens inlägg, med bilder från 1970-80-talen som chockade
bland andra Larsson svårt, så är vi nu tillbaka i decenniernas decennium - 1950-talet.
Äntligen har Stringhyllan kommit upp i köket. Men även här finns en koppling till 1970-talet,
hyllan är i furu! Alla tre hyllorna har etikett "BFB-hyllan String Design". Hittade den hos Magazin 13
på Roslagsgatan för 450 kronor.


Baka baka liten kaka. Jag har saknat en hylla för mina kökssaker från 1950-talet.
Nu kan jag börja leka. Kryddburken är ur  Marianne Westmans serie "Arom"
för Rörstrand.


Den kvadratiska skålens dekor bär namnet Rando, Rörstrand. Modellen kan
vara Westmans, men dekoren har okänd upphovsman/kvinna. Men vasen... mitt senaste
loppsifynd, 20 pix på Återbruksaffären Vingen i Råsunda... vad är det för något?
Undertill kan jag urskilja siffrorrna 2015/20 (kanske) och en signatur som kan vara
ett versalt S.


Koppens dekor heter "Delikat" och det är en Rörstrand,
Hertha Bengtssons DM-modell från 1950-talet, upplyser
Benny på Porslinsbloggen som rättat en del i det här inlägget
(se kommentar).

På begäran, fel decennier


Tidigare har jag visat Husmoderns kökslamanack från 1950-talet. Tusse berättade i en
kommentar att han hade ett par favoriter från 1970-talet. Så fastän det är fel decennier
för den här bloggen - varsågod, här kommer några senare almanackor.
Bild 1: Västklänning! Och hur många räkor gick det nu åt till en Västkustsallad - poppis
vid den här tiden. Bild 2: Folklorebroderad vit skjorta! Och kanske blir det hemgjord pizza
- pizzerian var 1974 fortfarande en modernitet i landsorten.


Bild 3: Kanske något vegetariskt? På restaurang erbjöds vegetarianer vid denna tid ofta bara
en sallad eller kokta grönsaker. Men nu kom vegotrenden. 1976 är en av Tusses favoritomslag.
Bild 4: En sådan prydlig 1980-talsfrisyr! Koppar är ännu hett på bonnauktionerna, 25 år
senare hörs få bud.


Nu, mina vänner, är vi lååååångt från 1950-talet. I köksalmanackan
från sent 1970-tal (eller om det var tidigt 1980-tal) dammsuger pappa
tidstypiskt i mjulkiskläder. Vad är det för något på golvet? Har han klippt av sig
Skäggmanslagsskägget?

En syssling till Bamse?


God morgon, måndag! Men... vad har vi här? Den röda fåtöljen stod
på en loppis förra veckan. Utan prislapp, de visste inte vad de skulle ta
för den eftersom ena armstödets trädel fattades. Bakbenen och de där
tassarna (eller tassen, då) andas 1950-tal.


Eller hur? Det finns en liten släktskap med min drömfåtölj
Bamse...


... ritad av Hans J Wegner. Här skrev jag om den,
Världens raraste fåtölj. (Foto: PTV)

Nå, loppisfåtöljen, av mig döpt till "Bamses syssling",
vad vet ni/tror ni om den? 1950-tal? Omklätt 1950-tal?
1980-tal med touch av 1950-tal?

Trevlig fortsättning på veckan!

Magiskt, Mago


Det fanns ett tjusigt teater-1950-tal och Mago hette mannen som ritade kostymerna.
Mago hette egentligen Max Goldstein (1925-2008) och kom från Berlin till Sverige som judisk
flykting 1939. Tio år senare hade han gjort sig ett ett namn. Judiska museet i Stockholm
har en mycket sevärd utställning: "Mago - den svenska scenens elegant".


Vi får se ett urval av hans skapelser för teater, film och tv. Den röda klänningen
i förgrunden bar Eva Dahlbeck i Ingmar Bergmans "Sommarnattens leende" 1955.


Klänningen var snygg i svartvitt också...
Utställningen innehåller kläder, fotografier, skisser. Men först bör man ta sig tid
att se filmen om och med Mago. Den tar cirka en halvtimme och vi får höra Mago
berätta om sitt liv och sin passion - sedan barnsben - för vackra klänningar och glada
1800-talsuniformer. Redan som liten pojke ritade han teaterkostymer.


"Primadonnelogen". I filmen berättar Mago om att han alltid älskat "fala" kvinnor, och föredragit
skurken framför hjälten i dramer. När han som pojke kom till Sverige kände han i alla fall redan
till två svenskar: Greta Garbo och Zarah Leander. Senare i livet blev han nära vän med
Marlene Dietrich. Brev från henne finns med i utställningen.


Mago, Anita Björk och okänd sömmerska.


En av mina favorit-dvd-boxar är Hillmandeckarna från slutet av 1950-talet och början av 1960-talet.
Mago skapade kläderna till Arne Mattsons filmer med Karl-Arne Holmsten och Annalisa Ericson som
deckarparet Hillman. De tjusigaste kläderna ses i "Mannekäng i rött" från 1958, som det här
tidningsreportaget handlar om.

 

Annalisa Ericson bar klänningen överst till vänster i "Mannekäng i rött".
Dräkten bredvid från Scala Revyn 1951. En av kostymerna som jag gillade skarpt
på utställningen är den på väggen, den bars i "Stockholm skrattar" på Södra
teatern 1953.


En av utställningens alla vackra skisser.


"Man ska leka, man FÅR leka", säger Mago i filmen. Och det är så det ska
vara på jobbet, eller hur? Man ska ha roligt. Mago verkar ha haft väldigt roligt.
Och det genomsyrar utställningen, som är verkligt inspirerande.
Gå och se den om du har möjlighet!


Judiska museet ligger på Hälsingegatan 2, T-bana Odenplan.
Mer om utställningen och öppettider på museets hemsida.
Magoutställningen pågår till och med den 15 september.
Recension i SvD här.

Mer tjusigt från 1950-talets teater-Stockholm i ett tidigare inlägg:
Tittade in på ett teaterkafé

Kalascharmigt

 
 
Kockumsreklam från slutet av 1950-talet. Kan ni tänka er en charmigare
kaffekanna, frågar Siv Malmkvist (namnet är felstavat i annonsen, påpekar Larsson!).
Jo, visst är de fina, kannorna och grytorna. Den höga kannan i nedre bilden
till vänster såg jag häromdagen...


... hos Modernretro. Mycket fint skick och med etiketten kvar.
250 pix. Den fick stå kvar, jag har ju redan en Kockumskanna. Inte
en charmkanna, men ändå.


Titta, den höga charmkannan igen! Ur en annons för Alcro. (Och så snyggt det är med den där
ljusblå färgen på köksluckor! UPPDATERING: Här är hela bilden från annonsen, på begäran!
Den har jag publicerat tidigare, i inlägget "Hetaste trenden 1959 - måla om köket")

Vilken är din Kockumsfavorit?

Var i hela världen finns städrockarna?


"Var hittar man städrockar från 1940-60-tal?" undrar Elinor i en kommentar.
Jag har för mig att jag sett sådana någonstans (var det kanske på en antikrunda med
Empire-Amelie?) men kan inte komma på var det i så fall var.
Så - jag har tyvärr inte svaret på frågan. Har du?

UPPDATERING: Klart Femtiotalsjaktens läsare hade svaret! Allt från allmänna tps till
uppgift om en specifik butik samt tips om ett intressant radioprogram hittar du under kommentarer.
TACK!

Lugn, bara lugn...


Lördagens loppisrunda spårade ju ur, som jag berättade här, med bygdesnickarempire 
från 1900-talet och superkitschig klocka. Men från loppisen i Görla, Norrtälje, hemförde
jag också en del annat, mer Femtiotalshjakten-traditionellt gods. Tillbringare och glas,
1960-tal (vet jag, för vi hade en likadan i mitt barndomshem), två blomkrukor och ett gäng
solglasögon. Kökshanddukar som känns som 1950-tal fanns på flyttloppisen.


Några rara saker lämnade jag kvar. Symaskinen med väska kostade
facila 250 kronor. Jag frågade inte, men antar att den fungerar. 
Fin, eller hur?


Åhhh, 1950-tal! Vasen från "West Germany" fick man ge
75 pix för. Inte riktigt loppispris, tycker jag.


Termosar från olika decenneir. Den knubbiga hade 
kvar sin Skaraplastetikett, dock ingen kork, kostade några
tior.


Fem pix styck är de värda. Empire-Amelie och jag hade liknande på 
1980-talet. Men aj! prislappar på "glaset", de visade sig vara väldigt svåra
att få bort.

Jag blev förtjust i den röda krukans flammiga mönster. Det är en
Scheurich, dock inte "West Germany" utan en rätt ny "Germany".
1950-70-tals-Scheurich (vilka godbitar!) ser du här. Krukorna gav
jag 10 kronor styck för. Jag gillar Pingstkyrkans loppis i industriområdet
Görla i Norrtälje. Den ligger väldigt off, men det finns fyndpotential.

Julgransplundringar med stil


I dag är det tjugondag Knut! Så här skoj hade barnen i slutet av 1940-talet när de dansade
ut julen, om man ska tro Mazettis lilla reklamhäfte.


Efter att granen åkt ut vankades det godsaker. Snälla och prydliga satte sig barnen lugnt
vid bordet och drack sin choklad och plockade försiktigt åt sig varsin pepparkaka,
utan att smula - eller stoja -det allra minsta.


Mitt stöd i livet som fejkande husmor, Husmoderns köksalmanack, 
bjöd varje år på tips inför julgransplundringen. Visst är namnkakan
söt? Jan, Annika och de andra får lika stora bitar.


Som sagt, varje år något tips till husmödrar som ville göra sina barns
julgransplundring till kvarterets vassaste.
Glad tjugondag Knut på er!


Ur led är tiden II


Vad är nu detta? Ja, inte är det 1950-tal i alla fall. I lördags var jag på två loppisar.
Den ena var en flyttloppis i en 1970-talsvilla utanför Norrtälje. Där köpte jag till min egen förvåning
den här klockan...


... som inte direkt tillverkades i går. Vilket decennium pratar vi om?
Hjälp mig! Jag tycker ju om den konst de svage kallar kitsch, så jag föll
pladask för klockan, som hamnade i ett av gästrummen på landet.


Visst är den fin? En riktig pjäs. 100 pix!


En spegel följde också med till landet. Enligt säljaren hade hans föräldrar 
köpt den för 30-40 år sedan och "den var gammal redan då". Jaha, hur
gammal då? Och vilken stil är det som härmats? Gustaviansk?


Kanske Skaffaren eller annan antikexpert kan svara?
En stilkopia ihopsnickrad på... 1950-talet, kanske?
Den kostade efter prutning 200 pix och blir också bra 
i ett gästrum.


Till sist en vägglampa, 1960-70-tal. Den hade hängt på Pingstkyrkans loppis
i Norrtälje sedan de öppnade i höstas. 75 pix. En fururam med tyg fastsatt med
häftstift. Jag ser potential - tänk er ett vackert 1950-talstyg belyst från insidan.
Inte så dumt?

Ur led är tiden


God morgon, måndag! Ur led är tiden. För en vecka sedan flyttade mitt jobb till Söder. 
Jag som är en "norr om stan-människa" får nu snällt bege mig till trakter jag annars sällan besöker. 
Men förutom trevligare arbetslokaler finns det också andra ljuspunkter. Jag har ju mest hängt
kring Roslagsgatan, Odengatan och Upplandsgatan - nu ska jag lära känna Söders alla antik- 
och retroställen. 


Klockan på Åhléns Skanstull sattes upp 1943.
Minnestallriken är från 1959, då Åhlén & Holm fyllde 60 år.
Mer om Eriksdal och Skanstulls historia kan du läsa här.

Tips på ställen som du tror att jag skulle gilla emottages tacksamt!
Trevlig fortsättning på veckan!

Fladdermusen - en 1950-talssymbol från 30-talet


En fladdermusfåtölj, en Stringhylla och en Kobra - och vi har skapat en 1950-talshörna.
Få saker symboliserar väl 1950-talet - den lekfulla designens och de första tonåringarnas
decennium - så som fladdermusfåtöljen.


Men... få se, hur var det nu? När flög fladdermusfåtöljen
in i de svenska hemmen? Faktiskt redan i slutet av 1940-talet.
I Sverige var det NK-Bo som var först. Här demonstrerar
NK-Bo:s konstnärliga ledare Lena Larsson fladdermusfåtöljen 1950.
(Foto: Wikimedia)


De ungas möbel. Lena Larsson skriver i sin självbiografi "Varje människa är
ett skåp": "Den blev en trotsmöbel. Att sitta ´rak-i-ryggen´ hörde ju till hela det
vedertagna uppfostringsmönstret för en äldre generation. Det var nästan komiskt att
se denna vattendelare som kom att stå i så många flick- och pojkrum/...". 
Fladdermusfåtöljen, på engelska The Butterfly Chair, kom förstås från Amerika,
där den lanserats av företaget Knoll 1947. Men den är äldre än så..


"The Hardoy Chair" eller "The BKF Chair" skapades redan
1938 av argentinaren Jorge Ferrari-Hardoy, och BKF står för hans och
hans designerkollegers i The Austral Group, Antono Bonet och Juan Kurchan,
efternamn. Argentinaren hade inspirerats av en italiensk jaktstol.
Företaget Knoll skaffade sig rättigheterna till The Hardoy Chair. Sedan kom kopiorna...
(Foto: Knoll museum)


En av miljoner kopior. Ikeas fladdermusfåtölj visades på Liljewalchs
Ikea-utställning förra året. Den fladdermusen hade kudde.


Fortfarande uppskattade som en rolig accent i möblemanget
ser man dem i butiker och på nätet, med en prislapp på strax
under tusenlappen och uppåt. Den blå fotograferade jag
hos Artifex på Upplandsgatan, Sthlm.


The Hardoy Chair från 1938 hade sits av läder. Fladdermössen gjordes
i smärting och "plastläder". Annonsen är från 1956 eller 1957.


"KRAFTIG" smärting och "KRAFTIGT" plastläder. Anar man att en del
av de billigare kopiorna lätt satts sönder? Kanariegul... parsierblå...
så tjusigt.


Teddyklädsel, lite lyxigt. Men det fanns också en budgetvariant. Man kunde
köpa en byggsats - omålat stativ med mall för skynket - för endast 15 kronor.
Ringblomman kallades den runda fåtöljen.

 
Två busvassa exemplar, ett av vardera modell. Ägare är Rune och Marie,
hos vilka jag gjorde ett hemma hos-reportage.

Själv kommer jag nog inte att skaffa en fladdermusfåtölj. Jag har inte plats, och gillar
bekvämare möbler. Men snygga är de. Eller hur?

I dag blir det rester


En dröm-möbel. Den står hos Nybo Café utanför Gävle och om jag skulle ha en gammal
radiomöbel så skulle det vara precis en sådan.
I dag blir det rester på Femtiotalsjakten. Jag har rensat i bildarkivet under helgerna, det
behövdes. Mycket har jag raderat. Men en del bilder som aldrig kom med när jag gjorde
inlägg var det inget större fel på. De blev bara över. Det kan bli så. Men i dag får de vara med!


Tidningshylla i samma serie som de där syskrinen man ser
hyfsat ofta. 1940-50-tal. Trivsamt.


Vem gjorde fatet? Det är Upsala-Ekeby och det stod hos Carléns Antik
(tror jag det var) på Upplandsgatan, Sthlm, i höstas. Väntar mig svar
från någon av Upsala-Ekeby-experterna... UPPDATERING:
Och endast två timmar tog det så hade Upsala-Ekebysamlarna svarat!
Jag gissade för mig själv att det kunde vara ett verk av Taisto Kaasinen,
min UE-favorit, och så var det! Pomona heter serien, här finns en annan del
i serien hos Upsala-Ekebysamlarna. Tack för snabbt besked!


De är inte dumma, de där perstorpsplatteborden med färgad kant. Och så matchande
stolar till. Sågs på Antikmässan i Älvsjö förra våren.
UPPDATERING: Vilken utställare var det som visade bordet, undrar en av Femtiotalsjaktens läsare. 
Är det någon som såg det, och kommer ihåg? 


Ingo-läsk! Hur smakade den? Etiketterna och annan pojknostalgi, som
fotbollsbilder och en här bortbeskurnen "Piff" (nu gråter Larsson och
 Farbror Sid) fanns på bakluckeloppisen i Norrskedika.


Hösten 2009 var det Coop som sålde Stig Lindbergs
"Fallande löv", våren 2005 var det McDonalds som
serverade i muggar med Stig Lindbergs dekorer "Berså"
(bilden) och "Adam". Inga-Lill och Jan-Åke har kvar
några muggar.


En sådan spis hade jag i en andrahandsetta på 1980-talet.
Den här står i fönstret hos ett kafé på Råsundavägen
(glömmer alltid namnet, ligger strax ovanför Stråket).
Kaféet har alltid en söt skyltning, byter oftare än
många affärer. Före jul såg det ut så här.


Javisst ja, jag glömde de här


Klädnyporna glömde jag i förra inlägget. Hittade dem i en påse på loppis. Mycket praktiska
när man handtvättar och hänger upp i badrummet. Någon som kan datera dem? Är de
1950-60-tal, eller kanske rätt nya?


Så var det då. Trångbott och alltid en massa
tvätt i badrummet. Husmor drömde om
en tvättmaskin. Torktumlare fanns väl knappt
ens i drömmarna.
Allt i Hemmet 1958 eller 1959.


4711. En semi-antik talkflaska. Det doftar tantparfym när man öppnar den.