Vad vet vi om våra glas- och flaskhållare?


Du har säkert också några av de där flätade flask/glashållarna från 1950-60-talet.
Man får dem på loppis för en femma eller tia.


De är fina, tycker jag, men jag har inte förrän nyligen börjat fundera över
hållarnas bakgrund. Så fick jag höra, av en trovärdig källa, att de skulle ha tillverkats
i terapin på mentalsjukhusen.


Och som det oftast är så slog slog synkroniciteten till och nästa
hållare jag hittade hade en stämpel: W. Grönberg Arbetsterapi Laholm.
Min gissning är att det inte bara var på mentalsjukhusen utan även
i annan terapi som man flätade flaskställ.


En hel bukett, alla litet olika. UPPDATERING. Och en av Femtiotalsjaktens läsare kan berätta om hur hon
gjorde hållare när hon låg på barnsjukhus. AntaSnaque:
"I min barndom låg jag några dagar på barnsjukhus och de ungar som ville, fick då köpa material
till flaskhållare. Tiden gick ju lite fortare, för oj, vad man längtade hem! ´Pinnarna´ lades i vatten
(för att kunna böjas), sedan stacks de ner i bottenplattan och fästes under, i varandra,
så flätades de färgade plastbanden upp till önskad höjd och sist böjdes bågar upptill.
Flaskhållarna var snabbgjorda och jag minns att jag bara på ett par dagar hann göra sex stycken
- svart, vit, blå, röd, gul och grön."
Kolla in AntaSnaques blogg Snaquesaligt!


Bitte, en av Femtiotalsjaktens läsare skickade en bild och undrade om jag visste
något om dessa flaskhållare i plast. Det gjorde jag inte - men det gav mig idén att
forska i flaskhållarnas bakgrund och göra det här blogginlägget.
Kanske vet DU mer om flask- och glashållare, Bittes och de flätade?

UPPDATERING: På Retroforum visar JJ sina flaskhållare, bland annat två
med roligt snäppfäste för flaskhalsen.

Hoppas de inte tar ner skylten


God morgon, måndag! På Ringvägen mellan Skanstull och Rosenlund är en
blomsteraffär tömd och lappen på skyltfönstret berättar att butiken överlåtes.
Hoppas skylten får sitta kvar även om här blir mäklarkontor eller thai-massage.

Trevlig fortsättning på veckan!

Var med och skapa den största retroguiden!



Den 24 maj gör vi retro/vintagebloggare tillsammans Den Stora Retroguiden,
hoppas Ramon & Helena på bloggen Porslin och Nostalgi och jag. Tanken är så här:
Om alla retrobloggare landet runt gör ett inlägg den dagen och tipsar om sina favoritställen
och om vi sedan länkar kors och tvärs till varandra - då har vi skapat en guide som alla retrointresserade
har nytta av i sommar.
Själv tänkte jag tipsa om tio favoritställen (butiker, fik, loppisar) i Stockholm och tio i Roslagen/Norduppland. Och önskar mig i första hand en retroguide över Öland/Kalmar/Glasriket, eftersom det är dit Femtiotalsmannens och min sommarbilsemester är planerad.
Inga regler, förutom publiceringsdagen den 24 maj. Det blir enklare att hitta andras inlägg
om vi alla kör samma dag.

Ni hänger väl på?

Överraskad i Örbyhus


Vi befinner oss i Örbyhus i Norduppland, där Femtiotalsmannen och jag plötsligt hittade 4:ans loppis.
Loppisen drivs av Christina och Anders och är inhyst i en fint inredd friggebod. Kolla gardinerna 
som Christina sytt av ett gammalt påslakan - helt bedårande, tycker jag. I ett gammalt inlägg ser ni 
hur 50-talsrätt de är!


Massor av roliga småsaker fanns i lådorna under den lilla butikens disk.


På glashyllan stod den busvassa tillbringaren "Snoddas" från Gullaskruf.


Jag kan känna ett begynnande teakbegär. Har börjat så smått med ett Karl Holmberg-fat,
vill ha mer! 4:ans hade väldigt bra priser på sina saker, så nästa gång kanske jag raidar 
teakhyllan...



Litet skojiga saker: Väggtallrik med änder, Hockums familjepussel där tuben
är tredelad och har ett 50-bitars, ett 100-bitars samt ett 200-bitars pussel och så
korttidsgardiner i "rayalin" från 1970-talet.


Kuriosa. En gubbe och - ser ni vad mer som döljer sig i gubben?


Det härliga salt & peppar-stället som jag visade i måndags, och ytterligare ett i samma
stil.


Åhhh, alla dessa gamla kaffeburkar. Den här är från Arabiska kafferosteriet, Hälsingborg.


Den övre karotten är Gefle, den undre Jie om jag minns rätt. 
Jag skulle kunna ha hur många karotter som helst, men stillade mig här.
(Apropos karotter och fat. Dagens tittgodis-tips: En underbar samling ugnsfasta 
fat i ett inlägg på bloggen Retro-tokig.)



En glad påskkanna från Gefle.


Klart jag handlade! Ett fat med Sven-Erik Skawonius dekor Kasper, 25 pix. Två Gefle-
ja-vad-är-det-askfat-eller? för 10 pix styck, märkta "Fonda".


En kanna i Helmer Ringströms dekor "Hellas" från 1940-talet kunde ju inte få
stå kvar, särskilt som jag hade några Hellas-tallrikar sedan tidigare. 
Kannan liksom nästan allt hos 4:ans är i jättefint skick.
Och så blev det några saker till, ett par koppar som kanske ska bli present så dem 
kan jag inte visa, några veckotidningar från 1940-talet och några hyllremsor i sötaste ljusrött
(kommer att dyka upp här när de är uppsatta).

Jag säger bara - Norduppland! Fullt av överraskningar.
PS. Hur kommer man till Örbyhus utan bil? Jo, med tåg från Upplands Väsby eller Uppsala
eller med buss från Östhammar, berättas här.

FJ:s läsare: Vi vill ha loppis, fakta och utflykter


I går natt avslutades läsarundersökningen, där jag bad er läsare av Femtiotalsjakten
(eller som någon kallade bloggen, "FJ") berätta hur ni hittade hit, hur ofta ni tittar in och vilken typ
av inlägg ni gillar bäst. Ni fick gärna berätta något om er själva också. 
60 kommentarer blev det, jätteroliga att läsa. Eftersom jag är bättre på bokstäver än siffror så tar jag 
mig inte före att räkna ut i procent hur många som gillar vad. Men här är 3-i-topp:


1) LOPPIS. En majoritet nämner loppisinlägg som sin favoritgenre.
Så, redan i morgon kommer ett sådant på FJ: "Överraskad i Örbyhus"
.

2) FAKTA. Många tycker att faktatäta inlägg som ger ny kunskap är givande att läsa.
Så, nu på söndag kör jag "Det Stora Inlägget om Brittiskt Porslin".

3) UTFLYKTER. Fler än väntat skriver att ni gillar inlägg om besök i 50-talsförorter samt "utflykter".
Det blir fler utflykter! Kanske till Rö utanför Rimbo, om fd lanthandeln som blev kafé som sedan
stängdes öppnar igen i någon (ny?) skepnad i sommar.

Tack, alla som kommenterat! 
PRISTÄVLINGEN: Jag lovade ju att lotta ut en liten vinst till en av er som kommenterade.
En arbetskamrat fick säga ett nummer mellan 1 och 60, och han sa 32. Det innebär att Audrey Fenn
som skrev kommentar nummer 32 får ett pris, som skickas så fort jag fått adress
mejlad till mig.

Fina loppisar - en krydda i tillvaron


God morgon, måndag! I helgen gjorde Femtiotalsmannen och jag ännu
en utflykt till Norduppland. Vi tittade på konst i Gimo, Österbybruk och Örby slotts
orangeri - och hittade en fin liten loppisbod i Örbyhus. 4:ans loppis heter den
och det blir ett bildsvep därifrån senare i veckan. Salt och peppar-stället fanns hos
4:ans - visst är det roligt?

Trevlig fortsättning på veckan!

Upplysning om min tapet


Flera nytillkomna läsare har frågat vad det är för tapet i bakgrunden på några
bilder från min lya. Svar: En originaltapet från 1950-talet, inhandlad hos
Handtryckta tapeter på Långholmen, Sthlm. Jag har skrivit om hur jag hittade min tapet
och när den var på plats. För dig som inte orkar läsa två blogginlägg - gå direkt
till Handtryckta tapeters hemsida. Där hittar du underbara originaltapeter från olika
decennier, roligt döpta. Enjoy!

När drack du från en dricksvattenfontän senast?


Dryckesfontän, dricksfontän, dricksvattenfontän. Namnen är många när man söker på nätet.
Kanske rör jag mig i fel miljöer, men det var länge sedan jag såg en dricksvattenfontän (det bästa ordet,
tycker jag). Förr fanns de överallt i offentliga miljöer - på apotek, järnvägsstationer med flera ställen.
Historien om hur amerikanen Luther Haws uppfann the drinking faucet/drinking fountain, och en uppsjö
moderna och retromodeller från företaget Haws att titta på, finns här.
(Bilden är ur en annons för barnkläder, sent 1950-tal.)

UPPDATERING: Läsekretsen tipsar om dricksvattenfontäner i bruk:
Göteborg: På Liseberg och utanför domkyrkan (den senare kan dock vara tagen ur bruk).
Stockholm: På gatan mellan Biologiska museet och Lilla ingången till Skansen
samt på Nybroplan/Raoul Wallenbergs torg.

April, april....


10 pix på en loppis i Norrtälje kostade den här vasen.
Inget tyder på att Stig Lindberg skulle ha haft någonting
med den att göra. Alltså:
Förra inlägget var ljug alltihop, eller Inga Sanningar Heller
som Stigs påstådda lärarinnas namn Inga Sannin-Garheller
också kan läsas.
April, april!

Stig Lindbergs allra första alster


Så här på skärtorsdagen vill jag visa er en tupp, den unika Stig Lindberg-vas som jag har i min ägo.
Jag fick vasen när jag var barn, av Stig Lindbergs teckningslärarinna Inga Sannin-Garheller från Umeå.
Inga var pappas syssling och tillbringade som pensionär varje år några sommarveckor hos oss.
Stig Lindberg hade varit hennes elev när hon var nyutexaminerad lärarinna, på 1920-talet.


En sommar hade hon med sig några saker som hennes elever glömt kvar i slöjden
för länge sedan. Stigs vas var en. Jag förstod inte då värdet av hennes gåva, utan lekte
ganska vårdslöst med den. Ser ni hur tuppens färger och mönster går igen
i hans fajanser som pryder omslaget till Gisela Eronns bok
"Stig Lindberg Tusenkonstnären"?

 
Stig gick i femte klass när han och klasskamraterna fick pröva på att skapa keramik.
Jag får nästan rysningar när jag jämför hans allra första alster med Karneval-seriens delar.
Ser ni att det är exakt samma färger på mellanstadievasen som på Karneval-vasen?


Ett annat av Stig Lindbegs mönster, Fallande löv, som i höstas skapade kaos i Coop-butikerna
när vi alla slet och rev efter koppar och handdukar. Ser ni... att lövens färg och form är
en vidareutveckling av mönstret på tuppens bröst!


S vet vi vad det står för. Men "Toledo"? Den frågan kunde
Inga inte besvara. Kanske hade Stig läst någon äventyrsbok som
utspelade sig i Spanien.
Värdet på vasen? Ingen aning. Men kanske tar jag med den
när Antikrundan nästa gång besöker Norrtälje.

UPPDATERING: Detta var alltså 2010 års aprilskämt på Femtiotalsjakten.
Kanske vill du också läsa förra årets skämt, här.

Glad påsk!


I morgon är det skärtorsdag och sista dagen före påsk som posten delas ut.
Du hinner skicka påskkort! Eller så mejlar du e-påskkort. Eller så
mejlar du en länk till det här inlägget och önskar Glad påsk.


Korten är 1930-40-tal och just det här ser ut som ett gammaldags
konfirmationsminne-kort.


Litet lustiga blommor. Rosa tussilago nere til höger. Tussilago skulle
faktiskt passa som rosa blommor. UPPDATERING: Haha, tusenskönor är det
ju, påpekar ett par vakna läsare. Tack! Men ändå... rosa tussilago... skulle vara fint?


Flicka med kycklingar eller höns - poppis motiv.


Höns i svenskt landskap likaså.


... eller bara svenskt landskap. Med torpstuga, grind, sjö och utslagna björkar.


Glitter är aldrig fel.


Och ju mer desto bättre.


Med mitt favoritkort önskar jag er alla en glad påsk!

PS. Och här ser ni min mammas påskkort, som jag visade förra påsken.

1 stol, 2 loppisar, 1 dockskåp och 1 konsttips


Här har vi stolen... ja, vad heter den? Jag köpte den hos Risingeboden i lördags,
men spanade faktiskt på den redan i höstas på Konst- och antikmässan i Österbybruk.
Stolen är en variant på, eller om man ska använda ordet kopia, fast jag tycker inte det,
den är mer "inspirerad av"...

 
"Mademoiselle", som Ilmari Tapiovaara formgav för Edsbyverken
i slutet av 1950-talet. Den svarta Mademoisellen plåtade jag hos
Kungsholmens Antik i vintras. Den kostade 6 000 kronor, om jag
inte minns helt fel. Nästan 10 gånger mer än vad jag gav för...


... "Fröken" kanske den heter? Gunilla på Risingeboden hade fått en hyfsat
pålitlig uppgift om att stolen ska vara en Ikea-stol. Möjligen målar jag den svart
och låter den matcha sin Ikeasläkting, bokhyllan "Tema".
Om någon har en Ikeakatalog från 1950-60-talet där min stol finns med
- låt mig veta!


Som vanligt hade Risingeboden många roliga saker att titta på (och att köpa, se inlägg från i lördags).
Det här är en tallrik av Dorothy Clough, dekorens namn: "Sambo".


Två Geflekoppar i dekoren "Trio" av Helmer Ringström. Snygga, som allt han
ritade. I går hittade jag för övrigt ännu en Helmertallrik, vilket betyder att inlägget
"Sju sorters Helmer IV" närmar sig med stormsteg. Det senaste i serien, "Sju sorters Helmer III",
ser du här.
 

Porslinsbordet bjöd på två Helmerdekorer, "Mexiko" med besticken och "Lansett",
flata och djupa, tillbringare och uppläggningsfat. längst upp till vänster.


Vidare till nästa loppis, i Östhammar (följ skyltarna mot campingen, tre bodar på en tomt).
Där la jag vantarna på vad jag tror är en tysk vas. Siffror i relief undertill och fem sex
bokstäver, likaledes upphöjda, som jag känner men inte kan ursklija eftersom ytan är så grimlig.
Tusen Vaser - har du svaret?


Året är 1975 och Gefleservisen "Agneta" ser dagens ljus. Två år senare lanserar
Arla kefir, som på något sätt passar ihop med den här servisen. Man ser ofta Agneta på loppisar,
till bra pris. På den här loppisen fick man fyra koppar med fat för 100 pix. Jag hittar ingen
uppgift om vem som ritade dekoren Agneta, som jag tycker är rätt trevlig.


Tillbringare, Gefles "Veranda".


Det enklaste av badrumsskåp, långt från de pastellfärgade
italeinska i bullig plast.


Spice Islands kryddor kom på 1950-talet och ses i kryddställ på väggen i många av
Allt i Hemmets köksreportage. På landet där jag växte upp var det ännu på 1960-talet litet hippt
med Spice Islands-burkar. Men inte ens då, innan jag sett en vitlök,  smakade vitlökssalt gott,.
Jag kan känna den där fräna kryddpulverlukten i näsan. Stället med brukarna kostade 50 kronor.
Jag passade.


Allt med katter på kostar mer. 250 kronor för kattkudden, 40 pix för den
med fågel.


Fina flaskor.


Hoppsan - var är vi nu? Jo, på Adas kaffestuga i Östhammar, en av Femtiotalsmannens
och mina favoriter. Där finns ett dockskåp.


Husmor på gränsen till nervsammanbrott - odiskade grytor i diskhon!


Och så ett litet upplyst akvarium.


Konstsafari ingår i Femtiotalsmannens och mina påskplaner. Ett tips för er
som rör er i samma trakter som vi.

Hur hamnade du här?


God morgon, måndag! Den här veckan blir det läsarundersökning med
pristävling på Femtiotalsjakten. Med drygt 500 besökare per dag, men "bara" omkring
30 personer som kontinuerligt kommenterar är det klart att jag är nyfiken
på vilka ni andra är.
Frågorna jag vill ha svar på är: Hur hittade du hit, hur ofta läser du min blogg och vilken
typ av inlägg tycker du är roligast att läsa? Du får gärna berätta något om dig själv också.
Jag hoppas förstås att även i som brukar kommentera svarar, så att ni kan vara med i:
Pristävlingen. Läsarundersökningen pågår till och med midnatt nästa söndag (natt mot måndag).
Nästa måndag ber jag en oväldig person som inte läser bloggen att säga en siffra mellan
1 och det antal kommentarer som kommit in. Den som skrivit kommentar nummer X får ett litet
trevligt pris. Jag försöker hitta något som jag tror kan göra personen som vinner glad.
Vem som vunnit tillkännages nästa tisdag (den 5 april).

Trevlig fortsättning på veckan!

PS. Flickan på bilden och hennes kamrater från andra delstater är poppis bland män med 
äldre bilar, berättade Gunilla på Risingeboden som säljer sådana här amerikanska dekaler
från förr.

Frisersalong med nästan 100 år på nacken


Det var på håret att jag missade salongen. Jag har gått förbi här många gånger, men först
häromdagen tittade jag in genom fönstret när jag passerade Frisören på Hornsgatan 100.


Anno 1912, som det brukar stå i mäklarannonserna. Om två år fyller salongen hundra år!


Det golvet vill jag ha i mitt kök!


Här gäller det håret! Affisch med hårvatten från förr, men hårprodukterna är nutida.
Jag frågade ägarinnan om det är här herrarna och damerna som dansar på Chicago snett över
gatan får håret gjort på gammaldags sätt, men nej, Frisören har ingen sådan specialinrktning
utan är en vanlig, modern hårfrisering.


Askarna har handskrivna etiketter med namn på manliga kunder.
Skrivstilen antyder att de var stamkunder för mycket länge sedan.
Förvarade man sin egen rakkniv och rakborste hos frisören? Jag glömde fråga.


1963, ungefär?


Det finns mycket att titta på, här har min kamera smugit sig nära personalens vrå bakom
salongen. Åhhh, dessa vackra skyltdockor från förr. Och en hel rosenträdgård som tapet.


Sköljdags!


En ljuvlig tapet.


National. Jag lämnar utrymme här för två meningar om kassaapparaternas historia
- tack på förhand, Tusse!

 

Barbie  och skyltdockshuvuden har bara bra hårdagar. Men flickan i Islandströjan
skrattar hysteriskt och har dragit på sig en luva. Precis som jag en gång för länge sedan,
efter en litet för kraftfull permanent.


Uppbygglig läsning.


... eller om man bara vill titta på bilder.


Champonering.


Hej då, Frisören. Tack för att jag fick insupa atmosfären
och ta bilder!

Två tidigare besök på frisersalonger:
Först frissan, sedan fiket och Hair parlour i London

Lyckad loppislördag


Blått en del av inköpen i dag. Femtiotalsmannens och min tur till Gimo ToR blev lyckad.
I Risingeboden (se helgtips i går fredag) hittade vi litet smått och gott. Bregers smörask för Husqvarna
har jag redan i gult och rött, klart jag ville ha den blå också. 50 pix, vilket är samma som jag gett
för de andra två. Femtiotalsmannen förälskade sig i den blå elefanten, 65 pix, som är en vattenkanna.
Snygga 50-talshanddukar, tvättade och manglade, med mitt (riktiga) förnamns intial som monogram,
25 pix/styck. Och så ett fat med Stig Lindbergs dekor "Prunus" för 20 pix, trevligt som fat till liten blomkruka.


På en loppis inne i Östhammar fanns 12 assietter, 20 pix/styck, jag borde prutat eftersom vi
köpte hela traven - men ibland orkar man inte. De behövs här på landet, där vi hittills haft
en udda samling assietter.
Fler bilder från lördagens loppistur kommer i veckan. Då får ni se stolen som följde med
hem från Risinge och som jag är ruskigt glad över.
Berätta vad ni hittat på era loppisrejder i dag!

I morgon på Femtiotalsjakten: Frisörsalong med nästan 100 år på nacken.

Rutigt är rätt


Låt mig presentera mitt senaste loppisfynd: Kylväskan. 20 pix för en rolig väska med
bra kyla, jag testade den i går. De vita plasthandtagen känns 1960-tal och rutorna matchar
baksätesfilten i min bil, där väskan kommer att bo i sommar.
Nu får vi se vad lördagsloppisarna har att bjuda på...

Don Draper hade satt ner foten


En del reklam från 1950-talet och tidigare har en besk ton. Feel bad-reklam. Jag tror inte
att Don Draper i "Mad Men" hade gillat det här.


Utstirrad av alla, om du hade fel skor på danshaket eller kaféet.
Servitrisen bad förmodligen stackarn med skorna att lämna lokalen.

Man misstänker nästan att folk inte hade annat för sig än 
att inspektera andras skor? Eller andras strumpor, för den delen
- se bara här!

Rätt gissat, UE-samlarna!


Så här glad blev jag över ett inlägg hos Upsala-Ekeby-samlarna.
De har ett nytt kul tema den här veckan, de gissar vad andra
bloggare skulle vilja ha. Jag blev smickrad över att få vara med.
Både den här väggplattan och den fina fisk de visar
är gjorda av Taisto Kaasinen under hans tid på
Upsala-Ekeby. Jag gillar Kaasinens litet klumpiga saker.
Hälsa på hos Upsala-Ekeby-samlarna!

En loppistupp till


Vem katten är det där? undrar kissen från Ystad metall misstänksamt. Jo, det är ännu
en tupp som fyndats på loppis i vinter (den förra ser du här). Jag vet ingenting om tuppen,
men den känns som 1950-60-tal.


Tuppen är en ljusstake och väldigt charmig, tycker jag.
Äggkoppen har hängt med sedan min barndom och kommer snart, 
som traditionen bjuder, att jobba extra som vas för årets första 
bukett tussilago.

Måndagsblommor


God morgon, måndag! Glöm inte att köpa dig en bukett blommor i dag.
Den vackra vasen fanns på Kistamässan i januari, det är en Gefle.
UPPDATERING: Modellen heter IP, berättar Benny på Porslinsbloggen. Modellen är
antagligen Arthur Percys, dekoren kan vara Lillemor Mannerheims.
Jag ångrar att jag inte köpte vasen, den är så vacker i sin strama enkelhet och jag känner
att jag är på väg in i en enklare, mer avskalad 1950-talsfas.
Vilken fas befinner DU dig i?

Trevlig fortsättning på veckan!