Lika som bär

 
Ring facket i tid? Fackförbundet Ledarna har en snygg neonskylt
på Fridhemsplan. Kunde dock ha haft ett klatschigare budskap.
I höstas stod retroreklamen som spön i backen, kolla här.

9 av 10 filmstjärnor...


... läser kanske inte Femtiotalsjakten, men än har inte Konsumentombudsmannen
hört av sig. När bloggen fyllde en månad beställde jag visitkort hos min vän
herr K, som har ett accidenstryckeri. Vita, men här ovan har jag lekt med färger.
Visitkort är naturligtvis väldigt old school, low tech, obsolet osv. Men jag har haft
nytta av dem. När antikhandlare eller loppisägare ser  tveksamma ut till min önskan
att fotografera hos dem så langar jag fram ett visitkort.


Förra veckan fyllde bloggen ett halvår.
Jag firade inte, men gladde mig åt
besökssiffrorna. Snittet har sakta klättrat från
i början 8 unika besökare per dag till drygt 150.
Ett par underbara dygn har Femtiotalsjakten
haft över 300 unika besökare.


Bloggen säger att den vill ha en neonskylt när den fyller ett år.
50-tals i klarrött, snirklig stil, JAKTEN i vita versaler. Och så tre stiliserade
strutlampor i rött, gult, grönt med en vit sladd med knorr på.
Ha! säger jag. Då vill jag se minst fyrsiffriga snittsiffror först.
Annars blir det bara en t-shirt.


Roligast med bloggandet, efter ett halvår:
1) Leken. Att skapa helt utan krav. Jag har till exempel börjat fotografera
efter många års uppehåll.
2) Förkovran. Det började med att jag skulle femtiotalisera lyan,
det utvecklades till någonting som liknar en blandad
universitetskurs i historia och konsthistoria.
3) Roliga kontakter. Kommentarer, mejl och korsvisa länkningar - kul!

När Var Hur hade alla svaren


När Var Hur var en populär julklapp för vetgiriga barn och
ungdomar (som Femtiotalsmannen och mig). Årsboken kom ut
första gången hösten 1944 och därefter varje år fram till 2007.
Den redigerades så att NVH 1959 handlade om vad som hänt
okt-dec 1957 och jan-sep 1958. Och den handlade om ALLT...


Till exempel årets nytillkomna yrken, här alltså 1957-58 års nya jobb. Förutom
dem på bild nämndes bland annat yrkesvalslärare och tv-producent.


Och vad kostar ett samtal med utlandet? NVH gav svar. Boken innehöll många
teckningar, bilder och avancerad grafik. Tittgodis!


Somligt till och med i färg. Klart man ville veta hur finska brandskåp såg ut!
Eller...?


Och hur mycket tjänar majjen egentligen?


Dåtidens Läckberg, Marklund och Mankell. Årets bästsäljande deckare 1958. 
NVH sammanfattade årets debatter, inrikes och utrikes händelser, sport och kultur.
Böckerna är en guldgruva för den som snabbt vill skapa sig en bild av ett särskilt
år eller en tidsperiod.  
Hela När Var Hur:s historia har Wikipedia.

Mars - då kommer moppelängtan


Om man som jag fyller år i mars, betyder det att man också fyllde 15 i mars.
På min femtonårsdag tog jag ledigt från skolan och brände omrking på landsvägarna
med mopeden. Den hade varit morfars, det var en Zündapp från början av 1960-talet.
Jag pimpade den med blå långhårig fårskinnsklädsel till sadeln och med glitterblå
bulliga handtag i plast.
Mycket snyggt, tyckte jag. Det var 1970-tal.
(Bilden: Kort från Förlag Håkan Eriksson)

När man bor i en by i skogen betyder mopeden allt. Så fort jag fyllt 15 var jag fri. Nu kunde jag
åka till kompisarna i byn fem kilometer bort när jag ville, och ta ett sommarjobb i Norrtälje,
 två mil bort. Jag älskade min Zündapp. Här finns gamla Zündappmopeder att njuta av.
(Bilden: Konst i tunnelbanan, del av väggmålning på stationen Solna Centrum.)


Jag har bara ägt mopeder från 1950- och 1960-talen. Den här körde jag mycket
på 1990-talet. Den gick i 50 km/tim och var stark i sega uppförsbackar.
Jag tror att det är en Puch Lyx, VS 50 L - 1957, föregångaren till Puch Florida.
Kolla in Puchar här.
Ändå sålde jag den, eftersom jag hittat en nättare och bekvämare moppe, se nästa bild.
Puchen såldes på annons i lokaltidningen. En man kom, såg mopeden, sken upp
och berättade att han haft en likadan när han var grabb.
Då kände jag att min Puch skulle hamna i goda händer.


Husqvarnan stod kedjad utanför mataffären på Vätö en sommardag,
med till salu-skylt. Jag högg den direkt. Jag tror (ja, det är inte så lätt
att skilja på modellerna) att det är en1963 MCB Husqvarna.
Kolla själv här, på en Husqvarnasida, om det kan stämma.
Men jag kör så sällan moped nu, det blir bil. Så Husqvarnan sålde
jag i somras, Monets man köpte den, han ska återställa den till
originalskick. Jag säljer bara mina mopeder till bra människor!


Här ser ni brorsans moped. En Crescent 2000, tror han att
det var. Senare tog han av skärmarna och lackade om mopeden.
Det fanns också en gammal moped hemma på logen, av mig och
kompisarna kallad "Skrället. Den var tung som bly, hade också skärmar. 
Skrället körde jag med över skogen, till byn med kompisarna,
innan jag fyllt moppe. Men det gamla 50-talsåbäket stannade ständigt
(blött tändstift) och var ostadig på höstlerig skogsväg.
Gamla Crescentmopeder här.


Jag måste ju visa några 1950-talsmopeder till. Apollo, "världsrekord-mopeden"!


... och en världsmästar-moped! Ja, moped skulle man ha på 1950-talet. 
Ur Hans Dahlmans bok  Pojkarnas nostalgibok - Det skimrande 1950-talet:
"Riksdag och regering stiftar en lag 1952 som´tillåter ´trampcyklar med hjälpmotor´,
ett fordon med frihet från registrering, körkort, försäkring och skatt.... Redaktör Harald
Nielsen på tidskriften Motor döper nyheten till moped, ´mo´från motor, ´ped´från velociped.
(År 1957 finns 400 000 mopeder i landet.)"


Och vad har vi här? Moppen som satte igång min längtan
denna vår. Den hänger i taket på restaurang Grill på Drottninggatan
i Stockholm. Märket, någon?

Ja, någon gång ska jag ha en 1950-talsmoped igen.
Berätta gärna egna moppeminnen - och vilken 1950-talsmoped
tycker du är den förnämligaste?

Sigge B m fl

I dag rörde jag mig i trakterna av Fridhemsplan, och träffade "Sigge B". Han stod i fönstret hos
Designtorget i Västermalmsgallerian. Sigge B är ett soffbord med "mönster från Sigvard Bernadotte".
Vi snackar Virr-Varr, alltså.


Bordet Sigge B kan också fås i Zebrano och Ebony. Kul
bekantskap, för även om jag vill ha grejer från tiden så gör jag
 tummen upp för ny design som spinner vidare på gammal klassisk.
Man kan aldrig får för mycket Virr-Varr.


På S:t Göransgatan stötte jag på en trevlig bowlingskylt.


... och i en port på samma gata en vacker lampa.


Hey, chicken! En promenad bort, på Odengatan, fick jag påskvittring
i antikhandlarnas fönster. Jag gick in på Mormors Spegel och beundrade
några fat...


... förtjusande Bo Fajans för endast 65 pix/styck. Men jag nöjde mig med att plåta, 
trots att sedlarna prasslade i fickan och gav mig dåliga råd.

Vad händer nu med Sippans kiosk?


Sippans kiosk har funnits på Odenplan sedan 1950-talet. Men nu är den igenbommad, och
ska bort när Odenplan görs om för ny galleria och pendeltågsstation. Sorgligt att ett av Stockholms
glada 1950-talslandmärken försvinner. Vad händer nu med kiosken? Jag googlar, men det verkar oklart.
Gabrielles blogg har ringt Stockholms stad och fått veta den ska rvas eller flyttas.


Flyttas, får man hoppas. För så här fin är inredningen. Och "reklamringarna"
på taket borde få lysa upp en plats någonstans.
På Carlzonz bilder berättas kioskens historia. 

Här ser du mer Sippans kiosk och annat vackert på Odenplan i ett inlägg från i höstas.

Hetaste trenden 1959 - måla om köket


Allt i Hemmet årgång 1958-59 som jag fick köpa när ett 1950-talsfik (tyvärr)
las ner) är fantastisk läsning. Det är mycket fixartips. I ett reportage berättar reportern
Maj Oldin hur hon själv fick ett "nytt" kök för 500 kronor. Det handlade mestadels om 
att trolla med färger. Men några andra inköp blev det också: Strutlampan (Asea, 79 kr),
kaffekoppar (Rörstrands Kadett, 3:50/st), teakbricka (9:20 kr) samt
smörgåsunderlägg av teak (1:95/st)
Strutlampan ser ni en variant av i ett nutida hem, här hos Syltan & Saabmannen.


"Så kom ett cykelbud och hakade av skåpluckorna..."
och  "En eftermiddag kom målarmästaren själv upp..."
(Att anlita cykelbud kostade 7 kr/tim framgår när
totalkostnaden för renoveringen redovisas.)



Man får intrycket att det målades om för fulla muggar i det sena 1950--talets hem.
Måla på lördag! var en serie annonser från Alcro. (Här ser ni ytterligare en i serien.) 
Och det fick gärna bli blått i köket.


Underbara AiH visar här hur samma matplats kan se helt olika ut. Först har 
vi finvarianten, tänkt för middag med gäster. Bord Eva (Hagafors, 80 kr),
stol Minett (Troeds, 88 kr), serveringsvagn (Troeds, 45 kr), neddragslampa
med röd skärm (Svenskt Tenn, 109 kr).
Vill ha den lampan! Och snygg tapet är det också.


Samma matplats, men mer vardaglig. Bord av obehandlad furu (Edsbyn, 60 kr),
trappstege (Wi-Be Stigen, Mora, 19:50 kr), Rotoflexstruten i taket (Bergbom, 40 kr),
blå emaljbyttor till krukväxterna (Kockums, 6:90 kr)


Nu målar vi igen, med husgeråd i accentfärger. Den röda kaffepannan från Kockums
måste ha varit poppis som tusan de här åren. Det här är andra bilden den är med på.
I kryddhyllan tycker jag mig se Spice Island, ny och het kryddserie då.


"Nu kan ni få Er Scandinavia även i läckraste lindblomsgrönt, solgult eller
mjukt himmelsblått. Sätt färg på vardagen - sätt färg på köket - gör det
glatt och vänligt med en Ankarsrum-spis i pastell!"
Ja, tack, säger jag till den solgula.


Och vad tar vi när vi lägger in nytt golv 1959? Jo, vinylasbest, såklart....


Porfritt, smutsavvisande och slitstarkt. Asbest, javisst!


Mer färg! Blått och rött  igen - och nog är det också Kockums IGEN? Fast en
kanna med mer klassisk form på denna bild.


Ännu ett gammalt kök som fått sig en ansiktslyftning. AiH visar i ett reportage
hur ett kök i en storgård från 1860-talet renoveras till total modernitet. Vi kan
konstatera att Syltans Asea-lampa var lika het som Kockums kaffepanna 1958-59
 - här är den igen!


Alright, jag har fattat galoppen, jag SKA måla om köket! Och kanske blir
det faktiskt blå luckor. Notera husmoderns bästa vän - Electrolux
hushållsassistent.


Och så något nytt på väggarna. "Fettbeständig" för
bl. a. varmt smör. En husmors drömtapet!


Och även far i husets.
Väggtrevnad vår hemtrevnad!

Plötsligt - ett spännande fönster

Promenerade Sundbyberg runt i eftermiddags. Konstaterade att en intressant loppisbutik
av typen "knökfullt från golv till tak i liten lokal innanför trång passage" på Stationsgatan hade
upphört. Men hittade en annan, lovande. Fredsgatan 8, Sundbyberg, öppet lördagar 11-15.
Så här såg en del av skyltfönstret ut. Inte mindre än TRE set med fruktknivar! Och därinne
anade jag ett riktigt gott och blandat myller.
Hinner ni eller jag dit först?

Meanwhile, back on the farm


Ungefär samtidigt som Monet drog barnvagn i Västertorp drog jag dockvagn. Hund
hade jag också, schäfern Kim som vakade över mig vart jag än gick på gården. Han mötte
mig på byvägen när jag kom hem från skolan mörka vintereftermiddagar. Jag brukar ju säga
att jag växte upp på 1950-talet, trots att jag är född i början av 1960-talet...


... ni förstår varför? Köket därhemma, 1966.
Vi hade vedspis, och bara kallvatten indraget. Därav
varmvattenkittel på spisen. Stekpannan skulle i dag
kunna vara ett "loppisfynd" men var då en hårt arbetande
stekpanna.
(Foto: Min bror)


Världens centrum.  Och absolut 1950-tal, även
en bit in på 1960-talet.
Vi handmjölkade korna, hässjade höet och allt det som 
mamma konserverade förvarades i jordkällaren.

Veckans loppisfynd har 1950-talsben

1950-talsben I. Den lilla 1950-talsfåtöljen, storleken mindre än de brukar vara och därför
väldigt söt, tycker jag, ville följa med mig hem från Vingens återbruksaffär i Råsunda.
Men nu börjar jag fylla kvoten för små stolar/pallar med 1950-talsben...


1950-talsben II. Den strama svarta pallen bodde tidigare
med Edmund och vasen i Hallstavik. Miniryan köpte jag
på Antik & kuriosa i Kista i höstas, den ska enligt säljaren
komma från NK:s textilkammare.


1950-talsben III. Och så har vi den glada gula och grå.
Pallen som fick ny klädsel, ett örngott.

1950-talsben IV. Skrämmande läsning i tidigare inlägg.

Hägg skriver historieboken bäst själv


Författaren och litteraturdocenten Göran Hägg har under många år recenserat läroböcker
i Aftonbladet. Läsningen brukar vara en blandning av oroande (läromedlens innehåll) och
roande (sågningarnas innehåll).
Hur skriver han själv då? Jag plockade åt mig hans "Välfärdsåren" på bokrean, och sällan
har 39 kronor varit så väl spenderade. Häggs historiebok är en smart, levande och lättläst sak.
Jag hoppade direkt in på 1950-talet. Där blandar han svensk försvarspolitik och ATP-striden
med minnen från sin egen uppväxt i nybyggda folkhemsförorten Tallkrogen.


Det personliga ger ett djup, förklarar tidsandan. Som beskrivningen av
hur man hanterade att en grannes pappa var k o m m u n i s t (schhhhhh!).
Eller hur hushållen var delade i två läger - de som aldrig skulle handla någon 
annanstans än på Konsum och de som aldrig skulle sätta sin fot där.
Du som liksom jag är intresserad av 1950-talet för mer än porslinets
och stringhyllornas skull, och av folkhemmets hela uppgång och fall
- grabba den här boken. (Wahlström & Widstrand, 2005)
(Lilla bilden: Folkhemsfasad, Västertorp)

Hushållerska sökes - yrkena som försvann


Bensinmacksbiträde, hushållerska, stadsbud. Minns ni yrkena som försvann, ett efter ett 
efter att 1950-talet klingat ut? Det här inlägget  tillägnas människorna med jobben som
inte längre finns i platsannonserna. (Bilden: Skyltfönstret hos butiken 1:43, Odengatan, Sthlm)

1) BENSINMACKSBITRÄDET. Tankade bilen, tvättade vindrutan. Åtråvärt jobb för unga grabbar,
säger Femtiotalsmannen, som aldrig fick chansen. "Men man sprang ju ändå där och tiggde
nyckelringar och klistermärken. Mackar var spännande ställen."
Jobbet försvann - ja, när var det, någon gång på 1970-talet?


2) SEKRETERAREN. Hur många var de när yrket stod på topp? Hundratusen? Man kan lätt
tro det, när man ser filmer från 1900-talets mitt. Av filmerna och av annonser som denna, för
Nivella nylonstrumpor, får man också intrycket att snygga ben var lika viktigt som snabb
stenografi. Men så var det väl ändå inte....?


Min Melodi, hösten 1958, berättar i sin yrkesserie om sekreterarjobbet.
"Vidare skall hon med diplomatisk finess sålla chefens telefonsamtal
och diskret småljuga om att han är utgången... gärna ha ett par
kragknappar i beredskap ifall han byter om till frackmiddagen på kontoret...".


Men vikten av en bra skolgrund framhävs också.
"Den som vill ge sig sekreteraryrket i våld och verkligen tjäna pengar,
hon får verkligen jobba och plugga på fritid."
Sekreteraryrket finns naturligtvis kvar, men utövarna är inte många
och man får gå allt högre upp i chefshierarkin för att hitta någon som
har egen sekreterare.


3) SPRINGSCHASEN. Flickan som just fått sin första plats som sekreterare, kanske kilade
hon stadigt med en kille som var springschas?
Även här finns ju jobb med liknande arbetsuppgifter kvar, men schasen - när försvann han
ur vokabulären och platsannonserna? Tidigt 1970-tal?


4) INACKORDERINGSTANTEN. Henne träffade den som var ny
i stan i bostadskrisens Sverige.
På 1950-talet var det vanligt att unga människor bodde inackorderade,
i ett rum, och med delat kök och bad. Många är historierna om allt man
som inackorderad inte fick göra. Ta med springschasen upp på rummet
till exempel.
Fast... man kan också skänka inackorderingstanten en tanke. Hur skojigt
var det egentligen att tvingas ha ungdomar, kanske "på glid", kanske bara
ungdomligt stojiga och slarviga, boende hemma hos sig för att klara hyran?


5 a) HEMBITRÄDET. Jag känner fullt moderna människor som växte upp i hem
med hembiträde. Det var inte längre sedan som det yrket fanns och hade
många utövare. Själv har jag fuskat i yrket, som au pair, och beundrar alla
dessa kvinnor som hade så många roller i en -  anställd, inneboende, fixare,
nästan  familjemedlem men ändå inte, extramamma. Heder åt er!

  
Och alla dessa människoöden. Vad hände effer annonserna? Åkte någon lärarinna
under sommarferierna till en "vacker trakt" och jobbade som hembiträde?
Hur gick det för 5 b) HUSHÅLLERSKAN och ungkarlen i det moderna lanthemmet -
är det bara jag som ser filmen "Under solen" framför mig?


6. STADSBUDET. Stadsbuden med sina vackra metallemblem i mössorna fanns fortfarande
på Stockholm Central vid mitten av 1980-talet, när jag arbetade där. Men tiden är förbi då du
kunde ropa "Stadsbud!" och få väskorna körda till perrongen varifrån ditt snälltåg skulle avgå.
När slutade det sista stadsbudet på Centralen? Tidigt 1990-tal?


7) STINSEN. När vi ändå befinner oss på järnvägsstationen. Förr fanns en stins
med spade på varje station. Han hade ett litet ställverk inne på stationens tågexpedition,
där han la växlarna rätt för ankommande och avgående tåg och vinkade - efter att ha kollat
med stinsen på nästa station att inga andra tåg fanns på linjen - till lokföraren att det var klart
att köra vidare.

Yrket heter numera tågklarerare eller tågledare. Man sitter framför en dataskärm
på någon av de största stationerna och leder tågtrafiken därifrån.

(Bilden: Rörstrands barnservis Tuff-Tuff)

8) PORTVAKTEN. Fanns i nästan alla flerfamiljshus fram till 1950-talet, fasades sedan ut. Portvakten var fastighetsskötare, höll koll på allt och alla, städade, låste porten.
9) SHAMPOFLICKAN. Praktikant på damfriseringen, om jag har fattat det rätt. Vem kan berätta mer om shampoflickan?


10) HUSMODERN/HEMMAFRUN. Sist men sannerligen inte minst. Åh, alla dessa artiklar,
annonser och tävlingar i damtidningarna från 1950-talet som riktar sig till husmor. Ja, det var ett yrke.
Ja, det var ett yrke att beundra. Läs gärna min hyllning till min mamma, en briljant husmor 
- och hemmafru långt efter att det var beundransvärt och istället blivit ett skällsord.

Ja, det var en annan tid. Alla dessa jobb, alla dessa människor som utövade dem.
Vilket jobb skulle du vilja ha tillbaka? Vilka jobb av dessa har du haft?
Själv har jag alltså varit fusk-hembiträde (au pair), också stins med spade (under enkelspårsdrift)
och haft sekreterarhjälp.

Under klubban, söndag


Tog en sväng runt Sundbyberg denna lördag och tittade in på stadens två auktionskammare,
Auktionshuset Kolonn och Sundbybergs Auktionshus. I dag söndag (8/3) bjuds denna låda
med "Parti speceriburkar, bl. a. Gefle" ut på Kolonn.


Jag fattade särskilt tycke för dessa utan någon fabriksstämpel.
De påminner mig om engelska telefonkiosker.


Och så fanns ju de från Gefle, gulligt bulliga från det här
perspektivet. Utropspriset för lådan med alla de ljuvliga
speceriburkarna är 500 kronor.
Kolonns auktionskatalog hittar du här.


Hos Auktionshuset i Sundbyberg går i dag detta  "Parti dockmöbler" under klubban.  
Utropspris 400 kronor. Nu äger jag ju inget dockskåp, ni vet ju varför, jag har skrivit om det förut,
det är en drog, man riskerar att bli en dockskåpsjunkie. Men OM jag vore det så skulle det lilla
elementet till höger i bilden vara det enda jag tänkte på just nu. Åååh!
Se övriga föremål här.

Nu är ju inte de här grejerna typiska för katalogen till dagens auktioner, naturligtvis. De var bara
de sötaste av sakerna jag såg, och jag ville att ni också skulle få se dem.

Var med och fira "Portens dag"!


Vi är några glada personer som kommit överens
om att plåta portar och lägga ut på våra bloggar
nästa lördag, den 14 mars. Och länka till varandra.
Häng på! 
Jag kommer att uppdatera mitt eget portinlägg allteftersom, 
med länkar till alla portinlägg som anmäler sig
i en kommentar här på Femtiotalsjakten.
Regler? Nä. Plåta port/ar du gillar, helt enkelt.

(Bilden: Järnvägshotellet i Frövi, Bergslagen)

Tidig turists tobak


Skulle träffa Empire-Amelie på Kafferepet, höjde blicken strax före kaféet och där såg jag för
första gången den här skylten. Kunde ha satt en tjugofemöring på att namnet kom till
på 1950-talet, inspirerat av chartern till sydliga länder, senaste nytt då.
Gick in i butiken och frågade damen bakom disken. Nä! Tur att jag inte satt någon slant.
Tobaksaffären har hetat Las Palmas mycket längre än jag trodde.
Ägaren till det hus som låg här (Klarabergsgatan 35, Sthlm) innan det föll för grävskoporna
i Klara reste redan i början av förra seklet ofta till Spanien. Därav butikens namn.
Så lärde vi oss något i dag också!


PS. Klart det blir ett bildsvep från konditori
Kafferepet också, någon dag framöver.




Om två månader är det sommar


I dag är det den 3 mars, och enligt min tideräkning är det då knappt två månader tills sommaren
börjar. Den 1 maj slutar jag ha strumpor i skorna, sätter potatisen under närmast anslutande helg
och snackar med rabarbern om att den måste växa upp så jag kan göra årets första paj.
Och börjar på allvar planera sommarens bilsemester tillsammans med Femtiotalsmannen.
(Bilden: Nostalgibyn i Hosta utanför Frövi, ett givet mål i sommar igen. OBS! Med anledning
av fråga i kommentar - nej, bilen är INTE  vår. Bilen är... en Ford Fairlane 1958? Eller en Ford Galaxie
Club Victoria 1959? )


Ingen sommar utan... saft! Tillbringaren med sex glas var ett av mina
bättre loppisfynd i februari. Det är möjligt att de är Ikea från 1997, men det lyser
1950-talskänsla om dem.


Loppistider, hej hej. I år ska vi ha byloppis igen.
Det var jättekul att göra något tillsammans med grannarna,
och praktiskt att bara ha några hundra meter till loppisen.

Nu börjar vi nedräkningen till sommaren!

Lite murrigt, men fint ändå?


Hittade två långa gardinlängder med 50-talsinspirerat mönster på rea,
49 kronor styck. Egentligen är de för murriga för februari, de får bli höstgardiner,
men jag tyckte så mycket om dem att de får sitta uppe någon vecka redan nu.
Jag fick ta av dem, de var för långa. Så jag har till och med litet tyg över. Jag kan ju
i alla fall låtsas att jag är händig och ska sy kuddöverdrag av bitarna.

Come on baby, det är antik & kuriosa-mässa! (helgtips)


I morgon börjar Antik & Kuriosa på Kistamässan. "50-tal och lejontassar" är temat
för mässans esplanadutställning, där det ska stå en Volvo Amazon som tittgodis.
Jag laddar kamerabatteriet och ger mig själv 1 000 kronor i "marknadspengar".
Hur mycket 1950-tal kan jag lägga rabarber på för den slanten? Svaret får ni i morgon kväll
eller lördag här på Femtiotalsjakten. Plus massor av bilder från mässan, förstås.
Vilka av er som läser min blogg ska gå på mässan? Vad är ni på jakt efter?

Antik & Kuriosa, Kistamässan, Kista
I dag: kl 10 - 20
Lördag: 10 - 18
Söndag:10 - 16
Mer info hos Kistamässan.

(Bilden: Plåtad hos Antikboden i Västertorp, en av många utställare på mässan.)

Det var ju lönedag, Mon Amie


Mina kära vänner, det var ju faktiskt lönedag i går och då ska man väl få köpa något litet?
Jag tog vägen om Upplandsgatan (Sthlm) före arbetspasset och gick in hos Antique &
Quriosashopen.  Varför? Jo, de hade Mon Amie-koppar med nagg i fyndlåda utanför,
för bara 50 kronor styck. Och en massa felfria (bilden) för så där åtta gånger mer pengar.


Jag pratade bort en stund med den trevliga damen i butiken. Hon visade mig
det här visitkortsskrinet, som fanns i hennes barndomshem.
Äkta bakelit, gissningsvis 1940-tal.


Och den söta lilla Aladdinasken, från 1940- eller 1950-tal.
Och jaha, hur slutade det här besöket då?


Vad tror ni? Så klart jag köpte en Mon Amie-kopp med fat, 50 pix, och ett extra fat,
10 pix. Ni ser nagget i koppen, och det bakre fatet har en spricka. Men vad gör det?
Mon Amie får bli min kopp för förmiddagskaffet på balkongen i vår.
Det blir fint. Riktigt fint.

Bra artikel i Dala-Demokraten om Marianne Westman som skapade Mon Amie
(och bland mycket annat även Picknick).