Julkort, såklart

(Foto: HA! Designs - Artbyheart)
God morgon, måndag! Nu är det dags att få iväg de sista julkorten
(nej, det är inte för sent, de ska komma fram före jul om man frankerar
med normalporto). För vi hjälps väl åt att hålla liv i traditionen att skicka julkort?
E-kort i all ära, men...
Trevlig fortsättning på veckan!

Dags att ta fram retrokalendern för 2011


Med senaste numret av BBC Home & Antiques följde en rar antikkalender. Den fick mig att börja
titta på 2011. Första kvartalet är mässtätt...


En ny mässa, Retromässan, har premiär i mars. 1920-tal
och framåt är inriktningen, och de flesta av föremålen
på deras flyer är som ni ser kändisar från mitten av förra seklet.
Genom att ha mässan inne i stan hoppas arrangörerna
(Bakåt/Framåt som tidigare hållit vintagemässor) locka
unga penningstarka innerstadsbor, förstår man av
pressmeddelandet. Kul med en ny mässa, tycker jag.


Den Stora Fina Mässan, Antikmässan på Stockholmsmässan
är först ut, redan den 17-20 februari. Här finns de riktiga antikviteterna
och vad som helst kan dyka upp bakom nästa monter. En miljontavla
- eller en björn! Jag brukar behöva ett par dagar för att hinna se allt jag
vill se. I år lockar särskilt Möbelrikets utställning "Småländska designmöbler
1900-1999"
.


Antik & Kuriosamässan på Kistamässan ligger lämpligt vid lön, den 25-27 mars. Monkan & P-A:s monter
med Stig Lindbergs "Prunus" och "Blå Aster" och den något ovanligare fågeln av Taisto Kaasinen,
Upsala-Ekeby, är ganska typisk för utbudet på Antik & Kuriosa. På den mässan gillar jag den höga
retrofaktorn och att fler småhandlare deltar (roliga att prata med, opretentiöst utbud) än i Älvsjö.


Någon gång i mars tänker jag mig en resa till London - samt till någon antikmässa
inom tågavstånd. Shepton Mallet, "The premier antiques event in the West country",
den 16-18 mars ligger bra till i tid. Kolla in brittiska mässarrangören IACF:s,
International Antiques & Collectors Fairs, sajt. Flera mässor ligger inom
bekvämt dagsutflyktsavstånd, ett tips om du ändå ska till London.
(Årets tripp till London resulterade i litet ny kunskap, som jag vidareförmedlade
i det här inlägget om brittiskt 1950-tals-porslin.)


Sedan... är det snart vår och sedan sommar och skyltarna
om loppisar och sommarantikbodar dyker upp överallt längs vägarna.
Men den mässintresserade kan bland annat notera Helsingborgs antikmässa
den 28-31 juli, som jag inte besökt men är nyfiken på. En annan skånsk mässa
som jag borde åka på är Moderna i Bösarp, bara 1900-tal, som i år firar femårsjubileum
och äger rum den 14-16 oktober.


Hösten bjuder förhoppningsvis på Antik & konstmässa i norduppländska Österbybruk. Jag missade
tyvärr årets upplaga men besökte förra årets. En liten trivsam mässa med bra priser i vacker bruksmiljö.
Det här bordet fanns i Risingebodens monter. De randiga faten är Helmer Ringströms "Gulli".


Årets kanske roligaste mässa tyckte jag att Antikmässan i Frihamnen, Stockholm, var.
Det var mitt första besök där och jag gillade blandningen av fin-antikt och retro.
Och storleken, man hann gå igenom mässan ordentligt på tre timmar.
Jag antar att den äger rum i höst igen, men hittar inget datum på nätet.

Vilken mässa eller annat arrangeman missar du inte 2011?

Jag har fått en Gästrik - och Ester har fått en familj


Här är såssnipan "Gästrik", mitt senaste nyförvärv. Jag fick den i går kväll,
i byte. Så här gick det till:


Här skrev jag om "Ester", min favoritkopp på det lokala
fiket på landet. Jag berättade om hur lätt "Ester" har att få kompisar.
På fiket hängde hon ihop med fatet "Vera" från Gefle.


Så kom det ett meddelande i förra veckan, från K:
"Såg ditt inlägg om kopparna Ester från Rörstrand. Jag har letat desperat
efter två koppar till mina. Jag ärvde fem koppar och sex fat, en kopp "diskades"
sönder och kvar står jag nu med fyra koppar och sex fat...
Är så förtjust i kopparna men ack så rädd om dem! Och jag hittar inte några
- har frågat överallt när jag får tillfälle! Är du intresserad av att överlåta
kopparna till faten?"


Ja! Det är klart att "Ester" skulle få bilda familj, och hamna
på rätt fat (se förra bilden). Så jag köpte loss koppen från (lätt
undrande) kaféägare och plockade fram min egen "loppis-Ester" ur skåpet.
Den från fiket var en kaffekopp, och min var en tekopp, visade
det sig. Men K tog gärna båda, och söker nu bara ytterligare en tekopp
- för det var sådana hon hade. Tipsa om du ser en!


Och jag, jag fick
en bedårande såssnipa! Gefledekoren "Gästrik"
har jag bara sett en gång i verkligheten, och den finns knappt
att hitta på nätet heller.
UPPDATERING: Återigen skriver Benny på Porslinsbloggen
och jag i samma ämne. Han mer utförligt och kunskapsbringande
dock. Jag glömde berätta att såssnipan är märkt både "Gästrik"
och "Pyrus". Läs mer om detta i Bennys inlägg, där ni också
ser fler delar i servisen!

Byten är bra, eller hur? Har DU gjort några roliga byten?

En liten Kungsholmsrunda


Gjorde ett svep genom Kungsholmen häromdagen. De snygga 1950-talslamporna i raggsocksgrått
och vitt fanns hos Kungsantik. Där fanns också en fantastisk lampa med mer färg....


... men den kräver litet takhöjd, och spejs omkring sig. Jag blev litet
förälskad i denna 1960-70-talsskapelse. Kungsantik var en rar liten butik med fler
roliga lampor och annat smått & gott. Min väninna Empire-Amelie
blev förtjust i ett par Staffordshirehundar.


Stadsmissionen, Hantverkargatan. Där fanns fina burkar från danska Knabstrup,
märkta mjöl (bilden), socker - och ost (!). Kökshanddukar med monogram för
hiskeliga 60 kr/styck fick mig emellertid att längta intensivt efter sommarens
loppisar där man kan få sådana för fem pix.


En riktigt tung emaljerad gryta fångade mitt intresse...


... och undertill fanns en stämpel jag inte sett.
Bolinders.


Hackefors! Kungsholmens Antik & kuriosa nära Rådhuset hade art deco-servisen från den
östgötska porslinsfabriken. Tjusig!

Trevlig helg!

Tjuren Ferdinand - honom ville jag ha!


Inte under korkeken, men på Loppisgallerian i Sundbyberg, stod tjuren Ferdinand och väntade på mig.


Honom vill jag ha! skrek jag. Bara 50 pix för en underbar keramiktjur vars ursprung
jag inte har en aning om, men räknar med att få veta med hjälp av FJ:s kunniga läsare.
Han är tung som ett mordvapen, och känns gedigen. Men den litet billiga nosringen får mig att
tvivla på en riktigt fin stamtavla.


Stämpeln undertill.
?

HFI - överallt just nu


Några dagar efter att jag publicerade inlägget om Hemmens forskningsinstitut upptäcker jag att
Nordiska museet i lördags öppnade den lilla fotoutställningen... "Hemmens forskningsinstitut".
"Utställningen illustrerar hur detaljrika och grundläggande Hemmets forskningsinstituts
undersökningar var. Ingen detalj var oviktig."
(Foto: Ateljé Sundahl © Nordiska museet)


Precis. Elva som i - elva centimeter hög
brödskiva? Elva som i brödskiva rostad
i testbrödrost nummer elva?
UPPDATERING: ELVA var ett brödrostmärke, hälsar
Anonym och Tusse. Tack!
(Foto Studio Granath © Nordiska museet)

Utställningen pågår till 29/5 2011.

"Fyris" - 100 procent skönhet


Åhhh, så vacker! Jag såg karotten på Loppisgallerian i Sundbyberg, men kände inte igen den.
Så jag frågade Benny på Porslinsbloggen. Och fick svar direkt, för han kan ju allt!
"Visst är det Upsala-Ekeby, serien heter Fyris och är lergods. Den finns i en massa delar och flera
färgkombinationer - också en randig variant. Formgivare är Sven-Erik Skawonius."

UPPDATERING I: Kolla in fler vackra "Fyris" hos Porslinsbloggen.
UPPDATERING II: Inser plötsligt att detta är typiska Skawoniuslinjer, se modellerna
"Karla" och "Mums" i mitt inlägg "Det stora inlägget om Karlskronas porslin".
 
  

Stjärngossen med de röda skorna är tillbaka


God morgon, luciamåndag! För tredje året i rad lussar stjärngossen
med de röda skorna här på Femtiotalsjakten.
Alla FJ-läsare tillönskas en skön luciadag, med kaffe och lussekatt och några
riktigt goda pepparkakor.


Undrar hur Stjärnbagarens engelska pepparkakor
smakade? Jag plåtade burkarna hos 4:ans loppis
i Örbyhus förra vintern.

Hemmens Forskningsinstitut: Så ska ett kök se ut


Vid första anblick - bara en avslappnad familj i ett snyggt 50-talskök med Stringbord.
Men vi ska veta att allt är uträknat, uppmätt och byggt till perfektion, ner till varje enskild
skåpluckas bredd. Bilden är hämtad ur en liten bok från Hemmens Forskningsinstitut,
"Kök", från 1952.


För fem kronor på loppis får vi en bild av hur idealköken skapades
och varje beståndsdel i ett 1950-talskök får sin förklaring.
Hemmens forskninsginstitut, HFI, grundades 1944, i syfte att rationalisera
hem- och hushållsarbete. I mars 1950 fastställdes en svensk standard
för köksinredningsenheter. Den utarbetades av Byggstandardiseringen,
och presenteras utförligt i "Kök".


FÖRE. Köket på bilden var ett omodernt kök från omkring 1920. Typisk diskbänk med marmorskiva,
låg bänkhöjd och öppna hyllor som sitter för högt.
"Lådor för redskap fattas."


EFTER. Rätt bänkhöjd. Ny spis. Gott om skåp och lådor. ""De sneda väggskåpen med skjutluckor
är visserligen inte idealiska (fast ruggigt snygga! min anm.) men ger dock förbättrade
möjligheter för förvaring av berednings- och uppläggningskärl." OBS! Arbetsbänken, som
vi ska återkomma till.


Åhhh, vad jag en gång skulle vilja bo i en 50-talsvilla med matplats
intill köket! En planlösning med så mycket trivsel. Notera lampan över spisen
och den blommiga tapeten. "Den teakfanerade bänkytan används för framdukning
och avställning."


Men här blir HFI så praktiska och präktiga att köket liknar ett provkök. "Det är önskvärt
att så stor del av arbetet som möjligt utföres i sittande ställning.... För dessa arbeten
är det lätt att ordna en särskild sittplats." Och visst har man bra med plats här vid den långa
arbetsbänken, att både vika tvätt, baka bullar och sy julgardiner.


Precis som i boken "Heminredning" från 1955 (inlägg här,
missa inte!) så får vi tips om bra möbler. Finfina stolar, med info
om tillverkare och i vissa fall modellnamn:
a. KF b. Triva c. KF d. Artek e. Artek f. NK:s arbetsstol g. Triva h. Nässjö stolfabrik
i. Malmsten, "Nåtarö" j. SMF Bodafors, stapelbar Åkerblomsmodell k. Nässjö
stolfabrik, Åkerblomsmodell l. Malmsten, "Åland" m. Hagafors Möbelfabrik, "Haga".


"Det minsta utrymme, som behövs för varje kuvert, är ca 35x35 cm. Vidare
behövs ett fritt "armbågsrum" på ca 60 cm för varje person. Småbarnen behöver
i regel lika god plats som de äldre därför att de inte har så god kontroll över sina rörelser."
Tänk på det, när ni noga mäter bord i bosättningsbutiken, så att alla i familjen får
60 centimeter!


Några bilder från en kunskapsbringande film på Kunskapskanalen,
jag har för mig att HFI även här var inblandade. Min dröminredningsdetalj
specerifacken och dess användning beskrivs så här i "Kök":
"Facken kan sättas under ett väggskåp eller, då man inte har plats för ett väggskåp
intill spisen, på annan plats i närheten av denna. I det senare fallet kan man använda
ett större, flerradigt fack."


"Har man ett väggskåp för huvudförrådet av specerier
är det tillräckligt med
ett enradigt fack under det skåp (80-100 cm) som sitter intill spisen. Inget specerifack
skall placeras direkt över spisen, då värme, fukt och fett skadar specerierna och
försvårar renhållningen. Inte heller ska det placeras mitt över disklådorna så att
vattenåmgan kan förstöra specerierna, som ju i första hand ska förvaras torrt."
Så nu vet vi varför de olika sorternas specerifack i 1950-talslägenheter sitter där de sitter.


"Ovanför eller intill diskbänken bör finnas plats för torkställ, handduk,
hushållspapper, diskmedel och helst en mindre hylla eller korg för borstar."


Kylskåpet, vid denna tid fortfarande inte helt självklart i hushållet:
" Ett kylskåp är i hög grad önskvärt i hyreshus och sådana villor och gårdar,
där man saknar kalla, välventilerade källarutrymmen för förvaring av färskvaror."
Nota bene: "Ett inbyggt kylskåp skall placeras så, att man om möjligt har kylskåpets
mest använda hyllor i bekväm räckhöjd."



Tillbaka till bokens bilder.
"Om kylskåpet är placerat utan lättillgängliga avställningsytor,
bör det förses med en utdragsskiva."


"Köket i en bostad används först och främst av husmodern, som ofta
tillbringar 6-8 timmar dagligen där". Och med sig hade hon barnen.
Två saker älskade HFI, förstår man när man läser "Kök". Arbetsbänken
vid vilken man (läs: husmor) kunde sitta och arbeta, och Utdragsskivan.
"Utdragsskivan (här på 60 cm höjd) är en utmärkt plats för barnen
då de "hjälper till" i köket."


Här är den igen! Utdragsskivan. "Kök på 13 kvadratmeter i en hyreslägenhet i en av Stockholms
förorter, byggd 1951. Den parallelluppställda inredningen ansluter i huvudsak till standarden... Det innebär
en stor fördel att avståndet mellan dessa skåp och arbetsbänken gjorts så stort - 145 cm - att två
personer utan att hindra varandra kan arbeta på samma gång."
Enradigt specerifack,check, inbyggt kylskåp, check, bra pinnstol att sitta på och arbeta, check!


Blir ett kök vackrare? Rena porrbilden för oss 1950-talsköksfantaster - eller hur?
Men inte heller här är en enda kvadratcentimeter köksinredning tillkommen av en slump:


Bänken som hushållsassistenten står på är "standardens bänkskåp", med nummer
och allt. Och du får också veta vilka köksredskap som ska finnas i skåpet.
Bara att börja återskapa, ni som är begåvade med bevarade 1950-talskök!

UPPDATERING. Vill ni se ett renoverat 50-talskök som får fem av fem strutlampor
(FJ:s högsta betyg), titta in hos Fröken Pimpinell.

Mer kök på Femtiotalsjakten:
Hetaste trenden 1959 - måla om köket
I huvudrollen: Amerikanska kök
Västetorp, i Monets fotspår
När stålborstat inte ens var påtänkt



Stig Lindbergs glada julltallrikar


Vad gör jultallrikar från 1980-talet på en blogg med femtiotalsnamn? Jo, men det är ju
tallrikar av Stig Lindberg! Och de andas glad-50-tal, tycker jag. Tallrikarna gavs ut av Gustavsberg
åren 1981-85, i begränsad upplaga. Dock inte mer begränsad än att man ser dem rätt ofta.

 
 
Men jag tror att några år är mer sällsynta än andra. Kanske vet någon av FJ:s läsare
mer om Lindbergs jultallrikar och kan berätta?
Tallrikarna plåtade jag på en loppis i Norrtälje. De fick stanna kvar där,
samlartallrikar är inte riktigt min grej. Än. För man vet aldrig hur ens smak
utvecklas, eller hur?

Vem väger nu på min gamla våg?


Ibland, läs bakluckeloppis om sommaren, så händer det faktiskt att jag säljer av saker också
(även om vinsten brukar gå till nya inköp, gärna direkt på samma loppis). Den lilla vågen
sålde jag i somras. Undrar vem som har den? Som kanske väger någon liten ingrediens till
julbaket på den? Själv hade jag vågen bara som prydnad på kökshyllan, så jag hoppas den
har fått ett hederligt arbete nu.

Trevlig helg! (Och missa inte söndagens inlägg här på FJ,
med massor av svartvita, vackra och kunskapsbringande bilder
på 1950-talskök!)

Nya bekantskaper i Gamla stan


Finns det några snälla retrobloggare här? Jodå. Åtminstone en, som älskar den gammaldags
sockervaddsskylten, men... som inte tycker att svenska tomtar ska gasta Ho-ho-ho. Avdrag
i stilpoängen där. Nåväl, så vi är i Gamla stan, Sthlm, på den traditionella julmarknaden.


Iakttag ordning och snygghet! Det lille skyltmakeriet
hade många festliga och stiliga skyltar. 


Efter glöggdrickande på Stortorget och inköp av marsipancigarrer tog vi
en promenad genom Gamla stan och tittade i skyltfönster. Den här butiken
hade vacker vintageskyltning, med Marilyn i bakgrunden.


Och här är vi hos Moderna Magnus på Storkyrkobrinken. Bilden sammanfattar hans roliga
retrobutik. Mina tonårsidoler Kiss samsas med en karott i Marianne Westmans dekor "Canaria",
Rörstrand, 1950-tal. Läs ett inlägg om "Canaria", som också existerar under namnet "Handy",
hos Porslin och Nostalgi (med en uttömmande kommentar från Porslinsbloggen om de två
dekornamnen).


Magnus butik är liten och knökfull av intressanta saker. Det var mitt första besök här,
men det får bli fler. Rutger var också nöjd med besöket. Han hittade en "Casablanca"-tekanna,
Karlskrona porslinsfabrik, och har ju redan kaffekannan och mockakoppar som han fyndade
i Älmsta härförleden.


Skojigast i hyllan! Paul Hoffs fisk ingår
i serien "Tarzan", Gustavsberg. Inlägg
om serien, med bilder på de övriga delarna,
finns på forumet Antikprat.

Vad hade Stickan själv för mugg på jobbet?


Även jag sprang till min lokala Coop i går,
och köpte på mig ett gäng muggar
med Stig Lindberg-dekor. Varför? Kanske för att jag gissar att Coop kommer att släppa
Lindbergmuggar en gång om året, och då kan det vara kul att ha några ur varje serie.
Eller kanske bara för att känna sig som en i retrogänget? För alla verkar ju ha varit
ute och rejdat butikerna i går, att döma av blogginlägg här och var.
En av muggarna får bli jobbmugg. Undrar vad Stig Lindberg, Wilhelm Kåge
och de andra på Gustavsberg drack kaffe ur för koppar på rasterna...?

Här ser du "Fallande löv", förra årets slagdänga.

Man borde måla om sin garagedörr


God morgon, måndag! Vilka vackra garageportar, eller hur? Jag har lånat annonsbilden
från den amerikanska bloggen Retro renovation. Min favorit bland dörrarna är nummer två i rad två,
den med dovt blå rutor. En vit Ford Taunus framför den - skönhetschock!
Vilken port gillar du bäst?
Trevlig fortsättning på veckan!



Our little town

En del av burkarna i Anita Nylunds Jie-serie "Vår lila stad" finns med engelsk text.
Tillverkade för export, enligt en antikhandlare. Och det verkar ju rimligt.
Efter att han ärvt Biscuits och hittat Coffee på senaste Kistamässan kan man nog säga att
Rutger samlar på "Our little town", som jag döpt burkarna till. 



"Coffee" heter "Kaffekvarnen" i den svenskspråkiga versionen. Och där
är den ju, kvarnen! "Bedas bageri" blir "Cookies" på engelska burken.
De svenska namnen är ju roligare. Men dekoren är samma i båda versionerna,
vad jag kan se. Biscuits är 14 cm hög, Kaffekvarnen 12,5 cm.


"Tea" fanns hos Antikbod Saker man minns utanför Avesta, men den fick stå kvar
eftersom locket inte verkade vara av rätt modell. Jag tror att det ska vara den svarta
knoppen som på de två första burkarna. "Tea" heter "Theo Thungs Tehus" som originalburk,
och här verkar dekoren skilja en del. Se originalet på bloggen Svenskt Retro, som
samlar på "Vår lilla stad", och även har ett intressant inlägg om originalserien och den
så kallade andra upplagan, som togs fram till Jies 50-årsjubileum 1992.

Här finns en samling "Vår lilla stad"-burkar med svensk text att beundra.
Nu undrar jag bara hur många av dem som "översattes?"
På nätet har jag sett "Rice" (en variant där gurkdetaljer från "Grönkvists Gröna Gurkor" är med),
och "Sugar". Vilka fler känner ni till?


Plötsligt - ett vackert 50-talshus


På promenad i stadsdelen Haga i Norrköping förra helgen stötte vi på några
intressanta hus. Det var portarna som fick mig att titta till en extra gång
och ta fram kameran.


Husen på Hagagatan uppfördes 1950. Se harmonin i proportionerna.


Balkongerna - som små gräddvita smycken.


En googling visar att HSB-bostadsrättsföreningens
namn är Ryttartorpet.

Tre koppar med kompistycke


Tre femkronorskoppar från olika loppisar gör sällskap på min nyinköpta "Picknick"-handduk.
Närmast "Groblad" från Gefle, läs om den dekoren hos KerstinKokk, den med blå plommon är "Victoria"
från Rörstrand och den svartvita - ja, hjälp mig här, vad är det för dekor och fabrik? Fatet följde
med den koppen, men båda delarna är omärkta.

Om antikhundar kunde tala...


Har ni tänkt på hur många antikhandlare som har hund? Det ger själ åt butiken, tycker jag,
när man skymtar en nos bakom hyllorna. Balder Karlsson på bilden jobbar som antikhund hos Skaffaren.
"Han har sin egen humor", säger husse. "Här ligger en kund begraven, kan han säga när vi tittar
på ett dödsbo."


Precis som Balder jobbar Kiwi ibland på kontoret. Han är antikhund i butiken
60-talet i Lessebo.


En del andra antikhundar smälter in i miljön så att man nästan inte ser dem.
Först trodde jag att antikhunden hos Möbelgruppen i Midsommarkransen var en rya.


På mässan i Frihamnen i höstas höll Donna och Daisy koll
i Mästerby Antiks monter. Vem av dem som fastnade på bild är oklart.
Det är ett hundgöra att fotografera antikhandlarens bästa vän...


 
... vilket illustreras här. Flex på Second half i Älmsta skällde inte ut mig, men visade
tydligt vad han tycker om att bli plåtad.


Tänk om antikhundar kunde tala (ja, Balder kan ju, förstås). Vad skulle de
berätta? Vad tror du?

Arbetets museum, än en gång


God morgon, måndag! Kanske stämplade du in  tidigt i morse och sitter nu på pinnstolen
i fabrikens lunchrum, dricker en vichyvatten och längtar till lördag. Precis som textilarbetarna
i Strykjärnet i Norrköping en gång i tiden. Numera inhyser den gamla fabriken Arbetets museum,
ett av mina favoritmuseer. I helgen såg jag utställningen "Industriland - när
Sverige blev modernt"
för tredje eller fjärde gången.

 
 
På löpande bandet visas föremål från 1930-tal till 1980-tal. Klassiker och klassiska
formgivare från 1950-talet: Arthur Percys kanna och skål "Räffla" (är det väl?) för Gullaskruf,
Bengt Orups glasservis för Johansfors och Marianne Westmans "Picknick" för Rörstrand.
Och så nytryckta "Picknick"-handduken i museibutiken. Kanske är jag sist
att köpa den, men nu har jag en i alla fall!"


En gång i tiden arbetade jag i Norrköping. Min cykel på Holmbrogränd,
i början av 1990-talet. Strykjärnets gula fasad i bakgrunden.

Trevlig fortsättning på veckan!