En salt sailor


God morgon, måndag!
Salte Peter är en av många kryddburkar som Anita Nylund
gjorde för Jie. Jag fiskade upp honom på en loppis. 
Nylunds burkar är dyra. Salte Peter har en, nästan osynlig, lagning 
och kostade därför "bara" 100 pix.
Hans flickvän Sockerpullan kan du se hos Svenskt Retro.


Salte Peters skuta heter Ada.
En trevlig vecka önskar jag Er!

Så pimpar jag min bil


Vad gör man om man önskar sig en bil från 1950-60-talet, men inte kan
mecka? Jo, man pimpar sin lilla Toyota så att den ska se äldre ut! Jag hämtade ut
bilen för bara några veckor sedan. Med rutig filt och en skum kudde som egentligen
är värmekudde så ser åtminstone baksätet redan äldre ut!

 
 
Varvmätaren (varför har man en sådan?) ser ju faktiskt litet "retro" ut.
Och så kartor från 1930-40-talet, nöjesläsning i form av "Teknikens Värld"
för passagerarna plus busvass musik.


Roslagsbanan går till Norrtälje, Vätöbron ligger många decennier bort, och har man
ens färja (F) till Yxlan och Blidö? Sydväst om Norrtälje hittar ni byn Libby, som faktiskt inte
har et dugg med mig att göra. Gamla kartor är kul.


Bara att köra! Fast... var ligger närmaste mack?


Körkortet är med, i min mammas gamla fodral från
tidigt 1950-tal.


Men det finns mer att göra i retrofieringen
av bilen! En broderad bilkudde står på listan,
liksom en vas med plastblomma till instrumentbrädan.
Den här nytillverkade fanns hos Flowers-Up!, men jag är
på jakt efter en äkta svensk plastvas med blomma,
helst liljekonvalj. Kanske Grandprix63 eller Larsson
har koll på var jag ska leta? Och kan ge fler tips på hur man
pimpar en ny bil tillbaka till 1950-talet?

Och nu vill jag veta... är det bara jag som... nej, visst
är ni väl fler som retropimpar era bilar?
Hur?

Jenny vann dekorationsljusen!



Tävlingen om de rosa-gröna dekorationsljusen, här, har fått en vinnare.
Jenny segrade med denna motivering:
"Varför skulle jag vilja vinna? Jo, jag satt länge på Tradera och letade fina femtiotalsgrejer
att pynta lägenheten med, då second hand-affärerna i min stad tar hutlösa priser. Men att gång
på gång bli överbjuden av någon som lägger ned mycket mer pengar känns surt, speciellt när
jag inte har den ekonomin att röra mig med som student. Dessutom hade det varit en fin
födelsedagspresent, då jag fyller år på lördag. Då skulle jag gärna önska mig de rosa-gröna."

Så - grattis på födelsedagen, Jenny!
(Och tack till er andra som också deltog och som alla hade bra motiveringar!)

Upplandsgatan, kl. 17.37, fredag före första advent


Äntligen julstämning i skyltfönstren. Jag vandrar Upplandsgatan från Tegnérlunden till Odenplan.
"Titta! Vilket pepparkakshus!" ropar barn till sina föräldrar.
Det fina huset står hos Nybergs konditori.


A&F Antik har alltid vacker skyltning. Här är julen enkel och stämningsfull...


... med adventsskålar, en ny favorit hos mig.


Hos Taberman Målat och Annat står pepparkaksgubbarna och deras
vänner snögubbarna och tomtarna på en stol.


Julklappsdockan hos Old Touch, vem ska få henne?


Antik & Quriosa visar upp julgranskulor. Jag vill ha allihop
i mittersta raden.


Utanför i en skål finns fler kulor, i klassiskt rött och guld.


Och leksaksbilen hos Bacchus Antik, vem ska få den? Fred Flinta - är han en blinkning
till oss som minns när den gamla tecknade Familjen Flinta visades på... var det annandagen?


En salig blandning hos Bacchus. Nog skulle glöggen smaka gott ur den röda termosen.


Indiska avslutar Upplandsgatan. Jag tar bussen hem till Råsunda,
glad över att det nu stundar en månad med rött, guld, glitter
och extra allt av sådan som glimmar.

Annonsarkeologi (helgtips)


Tänk, det fanns sex modeller av Ticka-regeln! Till mina favoritsysselsättningar,
när jag har en timme över, hör att bläddra i gamla tidskrifter och titta på
annonser.  Det är en tidsresa att se Tickor, svenskt glas, möbler i String
- uppvisade inte som retro-objekt utan som det allra senaste, det modärnaste.

Så, två tips detta veckoslut:  
Ät många lussekatter på första advent och ägna dig åt litet annonsarkeologi!

Trevlig helg!

Nu kan jag sova gott om natten


Äntligen! Efter ett års sökande hittade jag fanerväv! Det var Framtids Antiken som grävde
fram hela två tremeters väv, den ena ouppackad, den andra begagnad men i nyskick.
Så här ser min sängvrå i lyan ut nu. (Ja, lampan ska flyttas ner en decimeter.)


Väven är provisoriskt uppsatt med häftstift.


Syrran, som var barn på 1950-talet och minns väven som
skyddar tapeten, ville också ha en när hon hörde om mitt fynd.
Hon får den oöppnade. Se hur teakspånen skiftar i olika nyanser.
Det ger väven liv.


Ingen utom killen på Framtids Antiken trodde att det skulle gå att få tag i äkta teakfanerväv
i fint skick. Antikhandlare skakade på huvudet (precis som när jag frågar om de kan skaffa fram
en 270 cm lång kornisch i teak). Några föreslog bastväv, typ strandmatta. Här ser ni vad många
olika sorters väv det fanns en gång. Halmväv, stråväv, sävmatta, stråväv, halmväv, rottingväv,
bastväv, fanerväv, björkfaner. (Ur "Villatidskriften Hem i Sverige" 7/1960.)


En 1950-talspall istället för nattygsbord! Läsning just
nu: Sickan Carlssons memoarer.

Nu saknar jag bara en sak till sänghörnan:
Ett överkast i 1940-50-talsstil med rynkad kappa runt om, till
min 140 cm-säng.
Något tips om var jag ska leta?

Och ni andra retromänniskor, hur har ni fixat sovrum/sänghörna?
Nyfiken!

Här kan DU fynda en kornisch!


En bloggläsare hörde av sig... det fanns en lång kornisch i en lägenhet hon håller på att röja
åt en gammal släkting. Jag stack dit, mätte och konstaterade med en djup suck att den var cirka
240 cm lång. Mitt rumsfönster är bredare, kornischen måste vara minst 265 cm.
Men - kanske är ni fler som letar kornisch? Den här är i fint skick och säljaren vill ha
blygsamma 200 pix för den. Avhämtas i Solna senast fredag. Mejla mig om du är intresserad,
så skickar jag vidare mejlet.


Hon har två kortare också, en i teak och en brunmålad.
Samma styckepris.


Även den gamla blunddockan söker köpare.  Någon som har koll kanske
kan berätta hur gammal den är?


Och vad är det här? Otroligt vacker (oskarp här, tyvärr) sak som jag gissar är 1930-40-tal?
Gissar också att man ställer glaset på den lilla "brickan" och konjaksflaskan på den stora?
Eller? Kanske Skaffaren har koll?
Till salu den här också. Mejla mig om du är intresserad, så mejlar jag alltså vidare till
lägenhetsröjerskan.
Men jag då? Blev jag så bitter över kornischens längd att jag inte köpte något?
Knappast, va...


Om jag säger så här: Jag kom dit helt tomhänt. Jag fick ta taxi hem.
Med en taklampa i teak, en liten resväska, dra-maten på bilden
samt en stor klädplastpåse - alla med saker i.
Rapport kommer någon dag framöver när jag packat upp och plåtat
allting.
 



Du kan få ett av mina fynd (Hökarängen del III)


Vi backar bandet några dagar, till besöket  i Hökarängen. Jag grävde och snokade
i järnhandelns hyllor och hittade några saker som jag tog med mig hem. Två kartonger
med "dekorations-ljus". Ljusstakarna är i gips eller liknande material.


Det är litet förvuxna tårtljus över dem?


Varje husmor önskar sig en tång för kakor och sandwich. En kvalitetsvara från Eskilstuna.
Nu har jag en tång, nu är det bara att börja baka julkakor! Eller bjuda en väninna på sandwichar?
Sandvikare, som man också sa.


"Har du hört att den där Libby på Femtiotalsjakten tänker ge bort ett av sina
fynd från järnhandeln?" "Nej, men ohhh, så spännande! Är det den där kapsylen
som gör läskedryckksflaskan till stänkflaska?"


"Den här? Nej, den behåller hon, har tydligen bestämt sig
för att bli en duktigare husmor och stryka litet oftare".
Nej, men här ska du se:


"Det är ju de här vansinnigt tjusiga dekorationsljusen med ljusstakar hon
tänkte ge bort en kartong av. En annan skulle ju ställa till med bjudning på
momangen om man fick sådana att dekorera bordet med!"


Jo, så här är det: När jag kom hem insåg jag att pastellfärgade dekorationsljus
med gipsljusstakar kanske inte riktigt är min grej. Men de är fina, de är 1940-50-tal
och det finns säkert någon bloggläsare som vet att bättre uppskatta dem. 
Så - jag ger bort den ena kartongen i en...

TÄVLING
* Berätta i en kommentar till det här inlägget varför du vill ha en kartong
ljus. Berätta också om du vill ha de gröna och gula, eller de gröna och rosa
ljusstakarna, om du vinner (ljusen är i något slags blekgult och blekgrönt).
* Vid midnatt fredag natt mot lördag går tiden för tävlingen ut. Vinnaren meddelas
via mejl på lördag. Vinnande kommentar publiceras här på bloggen i helgen.

Mina favoritomslag från 1950-talet


Hemmets Veckotidning, 1957. Av alla tidningar från 50-talet som trängs i mina tidskriftspärmar
gilalr jag de här bäst när det gäller omslag. Pastellbakgrund, rejäl logga, vackra omslagsbilder.
Innehållet? Njae, mycket följetonger och ingen inredning.  Därför gör det inget om jag river
av omslagen och ramar in.
Praktiskt!

Nisses neon (Hökarängen del II)


Vi befinner oss alltså i Hökarängen. I förra inlägget berättade jag om Nisse i Hökarängen
och om järnhandeln som har allt. Men jag åkte till söderföroten för att jag fått tips om att det
skulle finnas mycket neon där. Titta här hur fontänen i förgrunden såg ut i original och hur den
renoverades.  


Alla butiker i centrum har neonskylt. När husen renoverades under
Ytterstadsprojektet i slutet av 1990-talet sattes neonskyltar i 1950-talsstil upp.
(Källa: Wikipedia) Man blir litet lurad av det, tror att även butikslokalerna
ska ha kvar 50-talsinredningen...


... men i kondtoriet är trappräcket och skyltfönstren i trä med sitt vackra glas
det enda som minner om 1950-talet.


Men vi ska vara tacksamma över all neon. Till och med vårdcentralen
har bokstäver som lyser.



 
Fint, eller hur?


I höghuset vid foten av centrum finns pizzabutiken med träinfattat fönster och neonskylt.
Jag blir glad av neon, och av att se alla bevarade dörrar i trä. Här har aluminiumterrorn
inte härjat.


Till sist, en bild genom Konstiga fönstrets fönster. Första intrycket var
polskt ölkafé 1988, gråttgråttgrått med helgardiner för fönstren. Men det
är ett galleri. Busvass sittgrupp, i samma stil som Porslinsbloggen-Bennys
Kandidaten. Är 50-60-talsskönheterna till för att sitta i eller är de en del
av en utställning?

På onsdag: Mina fynd (Hökarängen del III)


En järnhandel av rätta virket (Hökarängen del I)


Jag träffade Nisse i Hökarängen* när jag strosade omkring i hans förort och plåtade
neonskyltar. Nisse har bott där sedan 1949 och centrum stod färdigt 1952, så han har järnkoll
på vilka butiker som funnits och finns. Han pekade och sa att där har du en riktig
järnhandel. "Folk åker hit från hela stan, för att köpa någon skruv eller mutter
som inte finns att få tag på någon annanstans numera."  


Och så är det, bekräftade Lasse, som driver butiken Järnman och som jag fick en pratstund
med. 1952 startade hans far affärsverksamheten. Järnman låg fram till början av 1990-talet
på hörnet i samma butikslänga, då stod skåp som dessa längs hela väggarna. Nu täcker
skåpen "bara" en långvägg, men det finns kvar grejer från 1950-talet...


Kolla! Gammaldags blanka häftstift från Aneby. Och kartonger med
enkel och stilig typografi. Allt var inte bättre förr, men det var vackrare.


En lokaltidning skrev om Järnman, och vips! kom Söderorts alla
fastighetsskötare och rensade lådorna på gamla gångjärn och beslag
som... just det, inte går att få tag på någon annanstans numera.
Gångjärnet på bilden är sista exemplaret av just den modellen.


Och åhhh, runda "tickor". Samma där, de sex på bilden plus en eller ett par
till är de sista (till höger den vanligare, fyrkantiga tickan). De runda kostar 59 pix/styck,
att jämföra med drygt en hundring för nyproducerade fyrkantiga. Men jag
behöver fler än sju åtta stycken så jag lämnade kvar de runda
originaltickorna.


Järnaffär - och retrobutik! Jag trodde inte mina ögon när jag började titta
bland grejerna på några undanskymda hyllor. Mina bloggvänner 70-talsfantaster
- om ni ska inreda ett badrum i "ert" decenniums stil - här har ni handdukskrokarna.
Notera särskilt de bruna, mörkorangea och mörkgula färgerna. Bara 10 pix/st. 


Och på dörren sätter ni ett målat trähjärta med skojigt budskap.


Nu vandrar vi bakåt i tiden. Kryddställ och brcka med glasburkar. Jag
gissar tidigt 1970-tal eller sent 1960-tal. Arabias tekoppar "Arctica Te"
i originalförpackning nedanför.


Kapsyler? Ja, men med hål i. I stället för att slösaktigt lägga pengar
på en stänkflaska så kunde man köpa en kapsyl och sätta på en
glasflaska. För Ni stänker väl tvätten och låter den ligga en stund
innan ni stryker?


1950-tal, gissar Lasse, som efterhand flyttar saker från sitt lager med
grejer från butikens barndom. Stiligt fat, fanns i rökfärgat och théfärgat, bara 45 pix,
men jag lät dem stanna kvar. Jag antog att det inte är ett antikfynd, eftersom
antikhandlarna liksom fastighetsskötarna gjort sina raider i butiken.
En antikhandlare stannade en hel dag, berättade Lasse.


Järnhandel - eller antikhandel? De två gröna är Ystad keramik,
den ensamma gröna är märkt West Germany, det gula fatet är
Upsala-Ekeby.


Nu nuddar vi nästan 1940-talet, tror jag. Googlar E & L Lindquist Norrköping,
det var den firman som tillverkade dekorations-ljusen. Hittar inget. Kicki och Lina
i Norrköping,vet ni någonting om detta?
Jag ska visa ljus och ljusstakar i övermorgon, när jag hunnit plåta dem, för jag
la nämligen rabarber på de två sista kompletta kartongerna.


Telefonen har hängt med sedan 1950-talet och är fortfarande i bruk.
Den ringer med en uppfordrande signal. Notera den röda "flerpen"! Den hjälper
till att hålla telefonluren på plats när man har luren mellan hakan och axeln så att
man obehindrat kan prata och skriva samtidigt. Det funkar - jag fick testa.


"Vågen gör vi oss inte av med", sa Lasse. Det förstår jag. Så vacker. Hur många kilo
spik har den vägt upp genom decennierna?


Jag hade svårt att slita mig. Medan jag betalade för ljusstakarna 
fick jag syn på de utdragbara hyllorna i den gamla affärsdisken, fulla med
grejer de också. Till exempel denna blomkratta, ansjovisskedar från Nilsjohan
- och en liten sandwichtång som fick följa med hem och som ni också ska
få se på onsdag.


Behöver jag säga att jag rekommenderar ett besök? Jag har bara visat
en bråkdel av allt roligt som finns hos Järnman i Hökarängen.
Tack, Lasse, för visning och trevlig pratstund!

* "Nisse i Hökarängen", fiktiv medelålders man ur arbetarklassen som nyhetsjournalister
förr (1970-80-tal) såg framför sig som mottagare av deras tv-program/artiklar:
Intresserar det här Nisse i Hökarängen? Skulle i dag kunna översättas med
"Sara, 26, på Skånegatan". Se här ett härligt klipp om och med "Nisse i Hökarängen"
av filmaren Tom Alandh.
Den man i Hökarängens centrum som slog sig i slang med mig på ett trevligt sätt
hade koll på läget och snackade stockholmsdialekt och jag tänker
mig honom som Nisse i Hökarängen. Fast... han skulle lika gärna kunna vara en
gammal murvel.

Andra butiker jag vill rekommendera:
Iris mode i Tierp
Gårdby café och lanthandel på Öland

I morgon på Femtiotalsjakten: Nisses neon (Hökarängen del II)

Ska Svantes skrivbord bli kvar i 1960-talet?


Varför får jag inte komma in till lyan? undrar PL Uddebo. Jag fyndade skrivbordet,
som ritades av Svante Skogh i slutet av 1950-talet, på en loppis i somras. Meningen är att det
ska stå i alkoven i lyan och bidra med litet tjusighet. Men ingen jag känner har tillräckligt stor bil,
och dessutom vill min nuvarande skrivmöbel, Sekretären, inte flytta ut.
Så nu står PL Uddebo kvar på landet, i sällskap med 60-talskompisarna Stolen och Vasen.
Ska skrivbordet någonsin få bli stadsbo?
To be continued...

God burkjakt! (helgtips)


Höj blicken! Den här vackra hyllan kompositionen finns hos Framtids Antiken på Surbrunnsgatan, Sthlm.
Det är en liten butik fullproppad med massor av roliga retrosaker, vykort och vecko- och 
månadstidningar. Kan rekommenderas om du letar en liten rar julklapp till rimligt pris. 
Kanske en fin burk?


I dag är det burkdag på Femtiotalsjakten. De här stod i Loppisgallerian
i Sundbyberg. Jag gillar den gula skarpt.


Och det här gänget såg jag på Antik & Kuriosa i Kista i oktober. Tusse,
vad är Lebkuchen? UPPDATERING: EN slags pepparkaka, svarar Botilda,
Ebba och Tusse!


Ett par söta burkar som en gång innehållit Luxus-kaffe. De bodde hos Nybo Café utanför Gävle.
Man kan aldrig få nog av burkar, eller hur? 


Loppisburkar. Den understa är jättestor och ska få
härbärgera julsaker. Jag tycker att den är så söt med sina
snögubbar. Den mittersta amerikansk, har innehållit
 "De Luxe fruitcake". Den översta med blomkärran
är brittisk. Burkarna kostade 5-10 pix.

God burkjakt önskar jag er i helgen!
(Man får köpa nya burkar med kakor eller choklad i också!)

Veckans loppisfynd


Åhhh, julgranskulor från 1950-talet. Eller åtminstone 1960-talet. Vingens återbruksaffär
i Råsunda öppnade sin julmarknad i går, det vill säga de började plocka fram julsaker.
Jag var sen, men av någon outgrundlig anledning hade ingen norpat kartongen med
julkulorna.


Jag gav 30 pix, och det var ett fynd. Originalkartong
(UPPATERING: Ja, från Åhlén och Holm) med prislappen kvar
och - bedårande julkulor. Tunna, i fint skick, i färger
med gammaldags lyster.

För alltid utstött ur syjuntan


... vägrad medlemskap i Lottakåren, nekad krita i snabbköpet, pekad finger åt på spårvagnen.
Hade jag blivit om jag varit husmor på 1950-talet och ställt fram adventsljusstaken redan
i mitten av november. 
Allt var inte bättre förr.

Loppis är den nya ciggen


Handduken "Året om" av Ingrid Carling gav jag 50 kronor för på loppis nyligen. 
Det är några tior för mycket om man kollar sålda exemplar på Tradera. Hur resonerar ni 
när ni betalat mer än ni borde? Jag tänker så här:


50 kronor är lite drygt vad ett paket cigaretter kostar. Och loppis
är den nya ciggen. Tre likheter: 
1) Suget.
2) Hur fattig man än är - det finns alltid pengar till cig/loppis 
3) Det är socialt. Rökare finner varandra på fester, arbetsplatser, kurser. 
På loppis hamnar man lätt i samma lättsammt småprat med okända. 

 
Och... eftersom jag bara feströker nuförtiden så kan jag unna mig en
handduk på loppis. Eller hur? För övrigt kan man tro att handduken hängt
hos en kedjerökare. Men den ÄR faktiskt vit, inte gul, det är bara det muggiga 
novemberljuset i mitt kök. Här ser ni min andra Ingrid Carling-handduk,
ett äkta loppisfynd.

Äntligen - jag har en blogroll!


God morgon, måndag! I helgen kom jag mig äntligen för att skapa en blogroll. Insåg då
hur många roliga och intressanta bloggar jag följer. Ni hittar dem alla nere till höger under Länkar.
Gemensamt för de flesta är Retro all the way, baby! och kontinuerliga uppdateringar.
(Någon retrobloggare som saknar sin blogg i rollen? Hör av dig!)

Trevlig läsning och en fantastisk fortsättning på veckan önskar jag er!

Trendigast: Husmoderns köksalmanack


Husmoderns köksalmanack är en favorit. Jag samlar på almanackorna,
läser dem och läser av tidsandan genom dem. I dag ska ni få se mina 50-talsalmanackor.
Vi börjar med 1953, den äldsta i min ägo. Ovanligt nog finns en man med i bilden.
Annars är det mamma och ett eller två barn, och senare, på 1960-talet,
ibland en ensam husmor.


Ett tidstypiskt tips i boken är "Chefen med fru på middag".
"Inte gå in för något i ögonfallande överdåd - då kanske högst densamme anser den
till hälften utlovade löneförhöjningen onödig - men inte heller bjuda på en så enkel och tråkig
middag att gästerna kommer på misshumör."
Det blev buljong med smörgås till förrätt, boeuf à la mode till huvdrätt
och aprikossufflé till dessert.


Det är 1954 och det vispas i likadana förkläden. Man gillade att matcha, även 1955.


Här får vi lära oss att putsa fönster. Med tidningspapper, något jag själv
provade nyligen - och som till min förvåning gjorde fönstren renare
än någonsin tidigare. 


Hemvävt 1956, lite arty 1957 med Mondrianinspirerad duk.


1958 och 1959 hade almanackan tecknade omslag. 1958 fyllde Husmoderns köksalmanack
25 år. Jag hoppas någon gång hitta almanackor från 1930- och 1940-talen. Har ni sett några?


Almanackan har alltid varit med sin tid. I slutet av 1950-talet bjöds recept
på pizza och annonserades det för spaghetti. Man hade börjat resa utomlands
och ville laga den italienska maten man ätit, kanske på Capri?

 
 
Åh, vad jag gillar illustrationerna till månadernas startsidor.

Husmoderns köksalmanack kommer fortfarande ut, fast numera heter den bara
"Köksalmanack". Den speglar ännu tidens trender. Ur almanackan 2010, som nu finns ute:
Färdiga matkassar som levereras till dörren, hemmaspa, besök på ett gårdsmejeri, 
Plura Jonsson minns sin barndoms mat.
Om 50 år kan en retrobloggare läsa den Köksalmanackan och göra ett inlägg
om det tidiga 2000-talets trender. "Kommer ni ihåg hemmaspat? Åh, vilken nostalgitripp!"

 





Vilket toilettbord passar just Er?


Det har handlat alldeles för litet om toilettbord, toalettbord, sminkbord, eller vad du vill kalla
möbeln, här på Femtiotalsjakten. Det tar vi igen i dag! Först ut ett trevligt litet bord som står hos
Funkisboden och väntar på en köpare. Det visar att sminkbord kan funka som skrivbord också.
Visst är det snyggt mot det röda elementet?


"Detta är Strings enkla och billiga lösning av toalettbordsfrågan."
Femina, 1957. Ja, säg det som inte finns i String! De små gavlarna
kostade 4:85 kronor styck.


Alla gjorde toalettbord. Yngve Ekströms bord för Emmaboda
möbelfabrik var "marknadens bästa och billigaste, i teak och
naturell bok". Kostade 195 kronor.


Teakbord av arkitekt Ove Feuk för NK. Rymliga sidofack
och nedfällbar spegel. Kostade 395 kronor.


Perstorsplatta, färgglada gardiner (är det inte Viola
Gråsten vi ser igen?) och lurvig vit matta. Ett läsarbidrag
i "toalettbordsnumret" av Femina.


"Gör det själv-bord" med rynkad kappa och rysch kring
spegeln i samma tyg (två blå nyanser på vit botten) från Svenskt Tenn.
Ur Lena Larssons och Elias Svedbergs bok "Heminredning" från 1955.
Där får vi tips, som direkt diskvalifícerar det bordet:
- Ett toalettbord ska inte bara vara som en krokan, det ska ge god och
tillräckligt stor, väl belyst spegelmöjlighet.
- Toalettbestyren är ganska dammande, puder lägger sig som ett moln
över omgivningen. Undvik därför alltför tygrik toalettbordsutstyrsel eller
en långhårig mattyp.


Tillbaka till i dag. Eller, nu på måndag. Då går detta bord med spegel
och pall på auktion hos Metropol. Startbud 300 kronor. (Känns mer som ett
skrivbord med spegel?)
Sminkbord från 1950-talet är ganska lätta att få tag i till rimliga priser.
Det producerades uppenbarligen många bord, och det är ju inte en möbel som
alla känner sig bekväma med i ett modernt sovrum.


Men det här skulle vara litet roligt i blå gästrummet på landet.
Toalettbord i rokokostil, 1900-tal. Under klubban i morgon
söndag på Kolonn. Utrop 600 kronor.


Ibland ser man en spegeldel ensam på loppis. Den här fanns i Loppisgallerian
i Sundbyberg.


Nå, så till frågan: Vilket toilettbord passar just er?

Drömmer mig bort


Längtar till London. Längtar efter att promenera på Hampstead Heath, efter att gå på
puben The Holly Bush där de om vintern eldar med kol i den öppna spisen, längtar efter
att sitta på ett kafé med en bunt kilotunga söndagstidningar. Längtar till februari-mars
då allt detta ska bli verklighet. 

 
Jag planerar nämligen en femdagars intensiv ensamresa
till London. Då ska jag förkovra mig i brittisk "retro modern".
Gå på museer som Museum of Domestic Design & Architecture
och se den här utställningen. Kanske finns Melaware-kopparna
med i utställningen...


... eller kanske porslinsföretaget Midwinters melaminserie.
Båda bilderna kommer från Retrowow, en sajt jag kan rekommendera
om man är nyfiken på brittisk retro.


Och så blir det loppisar och alla relevanta retrobutiker jag kan hitta
och hinner med. Där hoppas jag hitta allt från gamla exemplar av tidskriften
"Practical householder" till tyger av Lucienne Day. Du som har koll på
retro-London, tipsa mig om ställen att besöka!

Det är skönt att drömma sig bort i november.
Vad drömmer DU om?

Trevlig helg!



En ficklampa från förr


Hoho! En nattuggla fångad i ficklampans sken. Jag gillar de där gamla platta rundade
lamporna, som mer ser  ut som en plunta än som en ficklampa. Den här är av fabrikatet JEAB.


Jag hittade den på loppisen i Kalmar härförleden. Den gjordes i blått,
rött och grönt, berättade försäljaren. Företaget JEAB verkade i Kalmartrakten.
Kanske Tusse vet mer?
Fler snajdiga gamla ficklampor visas här.

På skattjakt i Sumpan


Det här är ett Äkta Loppisfynd. Skattkistan hittade jag på Loppisgallerian i Sundbyberg,
i den lilla butiken precis till höger om ingången. Ingen nyckel, och ett av gångjärnen är borta,
därav priset 10 pix. Men den är vacker och har nu hedersplatsen på sekretären.
Ljusstaken kostade också 10 pix.


Men jag började loppisrundan hos Kupan i Råsunda.
Hittade två gardinlängder av det här tyget för 30 pix.
Någon som känner igen tyget?


Du kan få en hel servis för bara några hundralappar, som det står i tipsrutan till varenda
loppisartikel. Damerna på Röda korset hade dukat fint med en Rörstrandsservis.
250 kronor för hela servisen.


Vacker, eller hur? Men är det någon som verkligen
köper en hel gammal servis? Till sommarstugan, kanske?


Efter en stärkande långpromenad var jag framme i Sundbyberg och källarloppisen.
Det första som fångade min blick var krydd- och speceriburkarna från Jie. Solgula! Jag har
två av hängvarianten (längst bak till höger, här utan lock) men hade inte sett den smala
sockerburken och kardemummaditon förr. Fina, men dyra.


Vi har ju konstaterat att man behöver solgult i november.
Finfin kopp, men glömde kolla under. Räknar med att
någon bloggläsare identifierar!


Om jag hade ett skafferi (hade det i en vindsvåning i Norrköping en gång, ljuva minnen)
så skulle jag förköpa mig på burkar. Nu får de liksom inte plats någonstans. Tur kanske.


Fyndläge! Den solgula brödburken från JH Fabrikerna Sävsjö hade skrapmärke
fram, och ett litet långt bak, men var annars i fint skick. Bara 30 pix skulle
de ha. Men jag har redan två brödburkar - och man KAN bara inte börja
samla på brödburkar.


Sätt i pappskivan med små bilder, titta in i Viewmastern och se bilderna
i 3D! Skivorna som hör till innehöll bland annat bilder på flygplan och pingviner.
Spännande! 125 pix.


Hemma igen. En necessär med Revlonmärke följde med från Sumpan
för att bli förvaringsplats för diverse vantar och halsdukar. De vinröda
sammetshandskarna med leopardbräm hittade jag på en loppis i Norrtälje.
Nej, jag använder dem inte, de är prydnad.


Två små väskor som hör till necessären vilar på hallbordet
i väntan på uppgift.


Ljusstaken är märkt Design C A Breger. Tänkte att den ska lysa upp
ett av köksfönstren på landet. Jag gav 120 kronor, vilket ju inte är loppispris,
men tja, jag gillar den skarpt. Om den inte hade gammal el så skulle den få
stanna i lyan.

Bara så snyggt, 1955


Lila på 1950-talsvis. Bilden hittade jag i en Femina från 1955, i ett reportage om att
sätta färg på sitt hem. Överkasten är Viola Gråsten. Den assymetriska gouachen målad av
Åke Hassbjer. "Undra på att rammakaren skakade på huvudet!", står det i bildtexten.
Jag tycker bara att det är så snyggt, så 1950-tal, alltihop.

PS. Vem vet var jag kan få tag på mörk fanérväv till väggen runt min säng?

Så gör du ditt dockskåp till 1950-tal (gästinlägg)


Bloggläsaren Stina vet var skåpet ska stå! Hon hörde av sig efter inlägget där jag
berättade att jag köpt ett dockskåp. Jag bad om ett gästinlägg, och lämnar nu över ordet till Stina:
I dag visar jag mitt skåp som är inrett i 50/60-talsstil,  som en inspirationskälla för er
andra som är intresserade och kanske väcker det ett nytt intresse hos någon? Jag köpte dockskåpet
i somras på en antik/kuriosamarknad. Damen jag köpte det av, hade fått det i 5-årspresent 1944
och det var tydligen begagnat redan då. Det är av trä, har tre våningar, charmigt målade originalgolv
och härliga originaltapeter som andas 30/40-tal.
 

I huset bor en präst, som ännu inte har något namn! Men prästutstyrsel
har han, jag har sytt hans kläder. Han har en fru som är inköpt på en
antik/kuriosamarknad. Hon är enligt säljaren gjord av en dansk
dockmakare på 50-talet. Är hon inte lik Edith Piaf?
Paret har även en inneboende, en tjej i tonåren.
 

Köket är inrett i rött, blått och vitt. Såklart måste jag som är design-intresserad ha röda
Sjuan-stolar, tillverkade av Brio, i mitt dockskåp. Jag har sytt gardinerna och draperiet.
 

Det enda rummet som inte är inrett i 50/60-talsstil är matsalen som
kanske är gustaviansk, eller vad säger ni? Kungen och Silvia pryder väggen.
 

I det stora vardagsrummet finns både soffhörna med radiogrammofon och soffhörna
med TV. Alla möbler i skåpet är begagnade från tiden och mestadels från svenska
dockskåpsjätten Lundby.
 

Här sitter prästen och prästfrun vid TV:n. Prästfrun sitter i en röd Ägget-fåtölj
från Brio. Den öppna spisen värmer i höstmörkret.
 

Teak är ju nostalgins träslag så prästparets sovrum har sänggavlar, byrå och stol i teak.
Här kan de slappna av i blått, rött och orange. Jag har sytt alla textilier.
 

Tonårstjejen är som sagt inneboende i huset, och som andra tonåringar så har hon idoler
på väggarna! Hon lyssnar på skivor och läser böcker i sin turkosa Svanen-fåtölj från Brio.
Idolerna här, är som ni ser Michael Landon och Paul Anka! 
 
TRE TIPS NÄR DU INREDER DITT DOCKSKÅP
Skalan. Skalan är viktig, när du ska köpa saker. Lundby-dockskåpen är i skala 1:18. Passande skala
att inreda är därför 1:18 eller 1:16, som också funkar. Se upp så du inte köper för stora saker! I många
webshoppar säljs engelska eller amerikanska möbler som ofta är i skala 1:12 eller 1:14, vilket är för stort
för Lundby-dockskåpen.


Affischerna. Jag kollar i tidningar, till exempel Elle Interiör, Sköna Hem,
Allt i Hemmet. Ur dem klipper jag sen ut allt som passar att sätta i dockskåpet.
I Antikvärlden och Antik&Auktion finns köp&sälj-sidorna långt bak i tidningen, där folk
säljer bland annat tavlor, tryck och emaljskyltar! Bilderna av objekten passar utmärkt
att klippa ut och hänga i dockskåpet.


Roliga detaljer hos webbshopparna. Vissa av dem har riktigt trevliga tillbehör
av olika slag, som glas, porslin, toalettartiklar, livsmedel. Vetemjölspåsen på bilden 
går på en tjuga. Men möblerna brukar vara i 1800-talsstil, typ engelsk eller amerikansk stil.
Mörkt trä, klädda möbler eller vitt, vitt, vitt.
- Dockhus.se
- Mini-shoppen
- Skalaminimal
- Minimissmattasant
- Swedish Dollshouses

Hoppas att ni tyckte det var trevligt med en titt i mitt nostalgidockskåp!
Och kommentera gärna!
Stina

Tittade in på ett teaterkafé


Vasateaterns kafé, en eftermiddag i november. Vid årsskiftet stänger teatern eftersom
fastigheten på Vasagatan renoveras för att bli hotell. Det är osäkert om teatern kan flytta
tillbaka, läste jag i SvD och DN. Kaféet ska ha originalinredning från 1950-talet, snappade
jag upp i en av artiklarna. Så jag bad att få ta en titt och bilder till Femtiotalsjakten.
Visst fick jag det.


De tände upp för mig. Kaféet öppnar annars en timme före föreställning, och endast
för teaterbesökarna.  


Imposant bardisk.


Originalinredning, till stor del. Men soffan vill jag nog placera i ett senare
decennium. Fint ändå.


Stolsits.


Ser ni de uppklädda teaterbesökarna? Hör ni det förväntansfulla sorlet över ett glas champagne
i kaféet? Decennium efter decennium...


Väggmålningarna gjordes 1956, av Harald Garmland, som var scenograf
på Vasan en kort period.


Luckor i min allmänbildning gör att jag inte kan identifiera pjäsen
som detta motiv är hämtat ur...


... eller detta. Någon som kan?


Nu släcker vi. Knapparna finns i det fiffigt inmålade skåpet.


På vägen ut passerar vi den mer modesta "Göstas bar".


En vacker postlåda på väggen mitt emot kassorna.


Oklart alltså vad som händer med teatern från 1886.
Men väggmålningarna och en stor del av lokalerna får inte
röras, också detta enligt artiklarna i SvD och DN.
Läs mer där, och håll tummarna för att det inte blir ännu
ett konferenscenter i lokalerna.

Serverat på Silvabrickan


Vilken lutning, kompassen snurrar. Här är Silva-brickan, en klassiker som jag inte förrän
nyligen visste vad den hette. Den fanns i alla lunchkantiner och skolbespisningar före plastbrickans intåg,
och kanske faktiskt finns kvar här och var? Jag köpte brickan hos Retrorummet i Norrtälje, och hittade
annonsen i en Damernas Värld från 1952.


Tänk om man kunde resa i tiden (Porslinsbloggen har varit inne på den tanken tidigare)
och gå in i en bosättningsaffär på  1950-talet! Här skönjer vi Kockums mjölkflaskor och Lindells
vågar i bakgrunden. Silva-brickan fanns i en rad modeller. Jag gissar att min är yngre än dessa.


Stoppar mot diskmedel! AB Bröderna Kjellström står
som annonsens avsändare. 1933 etablerades Bröderna Kjellström och
Instrumentverken "grundat på varumärket Silva och uppfinningen
av den första vätskefyllda kompassen" berättar Silvas hemsida,
där brickorna tyvärr inte nämns.
Synd på en sådan klassiker!

Ge Far vad han förtjänar (helgtips)


Ett elegant cigarettetui till far på hans dag? Eller något annat från guldsmeden?
Ja, "ska det vara, så ska det vara en vara som varar!"


Fast en pyjamas går också bra. Och förhoppningsvis även kaffe
med prinsesstårta, vilket min far kommer att firas med på söndag.
Annonserna är från tidigt 1950-tal.

Hur firar du fars dag?

Solgult i november


Solgult är ju en av Femtiotalsjaktens favoritfärger på porslin och 1950-talstextilier.
Särskilt nu i novembermörkret. Den här Gefleservisen heter faktiskt just Sol. Fanns hos
Drakens Antik, S:t Göransgatan, Sthlm.


Här har jag plockat fram alla mina Helmer Ringström-tallrikar med gult i. 
Medurs från lilla fatet nere till vänster: Tellus, Dorothy, Kryss, Campanula, Gulli, Tina, Safari.
Safari, Tellus och Dorothy är mina absoluta Helmerfavoriter hittills. Jag vet att ni är många
som också tycker om Dorothy.


Gula Safari (finns som grön också, den är mycket vanligare) har jag
några flata och djupa tallrikar av - och så en härlig mugg, som jag fått
av Benny på Porslinsbloggen. Se alla mina Helmertallrikar här.


Jag gillar ju Gefle bäst, men börjar
också uppskatta Rörstrands Gefleliknande dekorer.
Därför får Gefletallriken Neptun (närmast,
dekor Dorothy Clough) här sällskap av
en Rörstrands Citron (okänd upphovsman
/kvinna).

En cool loppis - och en bekännelse


Nu var det 1951, kanske. Hos Coola Loppan i Färjestaden på Öland fanns mycket att titta på.


Snyggaste 1950-talsföremålet var bastlampan. Tyvärr inte felfri och
då ger jag inte 345 kronor. Men fin var den, och litet grann ångrar jag mig.


Den här bilden med en femtedels 50-talslampa och en 60-talare i glas
(Fåglaviks glasbruk, berättar JJ i en kommentar). Men framför allt en vit-orange
i omisskännligt 1970-tal som jag tillägnar Simon med bloggen Retronu, som
man alltid blir glad av att titta in på.
UPPDATERING: Samme Simon berättar nu att 70-talslampan är Ikea,
av Gillis Lundgren. Tack för identifieringarna,  JJ och Simon. Om jag visat mer
av 50-talsslampan så hade säkert någon kunnig läsare satt den också!


... eftersom jag inte direkt har järnkoll på 1970-talet. MEN, och här kommer en bekännelse,
jag börjar gilla en del av designen från mitt barn- och ungdomsdecennium. Vissa lampor,
vissa plastgrejer. Som den lilla gula kompositionen på bilden.


De där reklamsparbössorna är söta.
Tidigt 1960-tal? Själv hade jag förstås
en MC-kossa, då på 1960-70-talet...

Det här var sista inlägget från Femtiotalsmannens
och min Kalmar-Öland-resa förra helgen. Tidigare inlägg:
På kondis i Kalmar.
Uppsnappat på loppis i Kalmar.
Öland - en lång kärleksaffär.

Det var som katten, vilka vintagetyger


Vintage fabric 1950s. Tre bra ord att googla om man vill försjunka i sköna bilder
på 1950-talstyger från engelskspråkiga länder. Bland annat får man träff på företaget
Retro Age Vintage Fabric, Australien. De har bomullstyget med handväskan. Scarf, mynt,
puderdosa, läppstift, hårnål och, ja vad är det blå föremålet mellan läppstiftet och hårnålen?
Jag ser inte, ser du? UPPDATERING: Ett tändsticksplån, svarade alla som kommenterade.
Såklart, det var ju tjusigt att röka.


Kitty cats - so kitsch! Kattyget är flanell och ljuvligt.


"Kvinnan som vilar sig efter trädgårdsarbete finns inte med i bilden,
men man vet att hon är där!" Retro Age Vintage Fabrics skriver små
kommentarer om tygen. Det här gissar de är från 1940-tal.


Rödhåriga små engelska barn. Det här är ett brittiskt bomullstyg
"från efterkrigstiden".


Poppis 1950-talsmotiv, som liksom de föregående
känns mer brittiskt än skandinaviskt? Det är roligt att titta sig
omkring på nätet och jämföra tyger, möbler och saker från
samma decennium men från olika länder och kontinenter.

 
Aha! Under tyger, 1970-tal känner man igen sig. Under bilden till den
högra bilden står det "This is a very Scandinavian design".
Som nybliven dockskåpsägare är jag mest sugen på företagets påsar
med små stuvbitar. Härligt!

(Photo, all pictures: Retro Age Vintage Fabric)

"Bättre än ett riktigt hus"


Jag har sneglat på dockskåpet ett tag, det står hos Funkisboden på Upplandsgatan.
I torsdags slog jag till. I dag hämtar jag hem skåpet. Nu är alltså även jag officiellt
i Dockskåpsträsket. Det trodde jag aldrig, eftersom jag sålde mitt eget
gamla dockskåp förra hösten.  Lundby, decennieskiftet 1960-70-tal, mycket möbler och
i gott skick. Men vad skulle jag med det till?


Kort därefter köpte jag ett annat skåp på en loppis, för att det
var så billigt och jag anade att det skulle gå att sälja vidare.
Ett Dockebo. FInt, eller hur? Det köpte en arbetskamrat av mig, och
sedan har jag killat efter möbler åt henne på loppisar. Men det där letandet
efter dockskåpsmöbler har blivit litet för roligt... jag kände suget efter ett
eget skåp bli allt starkare.


Ettt skåp att göra om. Det här är perfekt. Tapeter och möbler berättar att
skåpet lekts med av flera generationer. Antingen gör jag 1950-tal i hela skåpet,
eller så skapar jag ett rum från varje decennium, 1930-70-tal. Vi får se.


Dessutom har det här skåpet något som mitt gamla inte hade. En extra våning
med garage och (Hej, 70-tal!) en gillestuga. Adas café i Östhammar har ett
fint dockskåp med exakt samma garage. Där står en Volvo.


Det finns hur mycket dockskåpsmöbler som helst därute.
Arne Jacobsens Ägget såg jag på Antikmässan i Älvsjö
i våras. Men priserna är för det mesta löjliga, så jag räknar
med att letandet får ta tid.


Sålde jag den här hunden på loppis i somras eller finns den kvar
i gömmorna? Boxern med sko och matskål är i alla fall precis
den sortens detaljer jag vill ha i mitt dockskåp.


Alla ni som håller på med dockskåp - berätta!
Hur inreder du ditt skåp? Har du barn att skylla på, eller står du för
ditt vuxna dockskåpsintresse? Var hittar du möbler? Jag är novis, vill veta allt.
(Bilden: Möbler som såldes på Auktionshuset i Sundbyberg i vintras.
Kolla det lilla elementet! Utropspris för rubbet var 400 kronor, kollade inte slutpris.)


Alla som har bilder på dockskåp och dockskåpsmöbler
på sina bloggar ombedes länka dit i sina kommentarer!
Inför jul före året hade Moster Mjölgumpa en rad inlägg
där hon illustrerade med scener ur dockskåp. Jättekul,
kolla ett av inläggen här.
(Bilden: Från dockskåpet hos Nybo Café utanför Gävle.)

Femtiotalsmannens kommentar när jag litet förläget berättade
att jag köpt ett dockskåp:
"Det var ju bättre än om du gått och köpt ett riktigt hus."

Trevlig fortsättning på veckan!


Öland - en lång kärleksaffär


Femtiotalsmannen och jag älskar Öland. Första gången vi var där tillsammans var 1992.
Då var lanthandeln i Vickleby öppen, det skulle den vara några år till. Numera är den
privatbostad.


Vi pratade litet med kvinnan i paret som nu senast köpt huset där det
var affär. Hon berättade att de inte bestämt sig vad de ska göra
med butikslokalen. "Affärsidéer mottages!" sa hon, litet skämtsamt.


De har känslor för sin gamla affär!
Lapparna med Icander och Monica hittade
paret i källaren och har skrivit små
meddelanden på.


... och de har gjort det fint i skyltfönstren!


Vi önskar lycka till!


Nu rör vi oss söderut, det är södra Öland vi tycker så mycket om.
Hos Kupan i Mörbylånga fanns den broderade tavlan.


Vi blir litet deppiga i Mörbylånga. Bokhandeln är nedlagd, och det gamla
fina fiket. Hur är det med fiskaffären...?


Jo, Ideströms fisk har öppet. Men fisken har just sålt slut denna dag. Vi beundrar
det rutiga golvet och fåtöljen.


Affären är öppen de dagar fiskaren varit ute på morgonen och kommit
hem med fångst. Sedan stänger den när fisken är slut. Enkelt, eller hur?


Husets bostadsdel har vacker dörr
och glasbetong.


I Kastlösa finns mack och bilverkstad, som verkar vara igång. Men livsmedelsbutiken
lades ner förra året. Nu är butikerna nedlagda i samtliga byar där Femtiotalsmannen och jag
hyrt hus under åren. Vickleby, Kastlösa, Hulterstad.


Men Kastlösa har i alla fall sin verkstadsservice.
Och när vi korsar ön och kör en bit norrut hittar vi
något som inger hopp...


Gårdby kafé och lanthandel slår det mesta i sin genre.


Romantiskt renoverad, och med både basvaror och roligheter.


Honung, saft och chokladdoppat tunnbröd.


En riktig lanthandel har allt, även kläder.


En strut karameller och hundra procent nostalgi.


Mer godis! Läs om DU-skylten i ett tidigare inlägg.


Kaféet. Citronmarängkakan rekommenderas. Jag gillar inte shabby chic och helvitt,
och vill säga: Se hur fint det blir om gamla möbler får behålla sin färg, och så kör man
vitt som accentfärg istället.


Nu lämnar vi Öland för den här gången.
På återseende!