Kul när kommentatorerna själva börjar blogga....


... tycker jag. Bakom nya retrobloggen Allt det gamla goda står en av FJ:s
flitiga kommentatorer, så därför vill jag göra litet reklam för den. Hon går ut hårt,
med en fyndhistoria som får en av kippa av återhållen avundsjuka.
Välkommen in i retrobloggarvärlden, Allt det gamla goda!

PS. Och en alla hjärtans dag-hälsning till alla som läser Femtiotalsjakten!
Ha en trevlig fortsättning på veckan.

70-talslamporna dras till mig


Det är någonting mellan mig och 70-talslampor. Jag hittar ofta sådana på loppisar, särskilt
på välgörenhetsloppisar i landsorten. De står där på hyllorna i Lenhovda, Morgongåva eller
som de här två, "Hemi Klot 3", i en lada utanför Enköping. De liksom ropar till mig: "Tyck om oss,
tyck inte bara om 50-talslampor. Ta med oss!".


Och ofta gör jag det. Den ganska oemotståndliga blomlampan gömde sig på källarvåningen
på en loppis i Krylbo, men när jag kom förbi blinkade den liksom till. Så jag köpte den.
Fast - jag behåller aldrig 70-talslamporna. De följer med hem, sedan åker de ut på Blocket.
Lågt prissatta, så att de snabbt får ett nytt hem som förstår att älska dem.
Kanske är det därför de ropar på mig? För att de vet att jag räddar dem, från mörkret i en lokal
endast öppen onsdagar mellan 12 och 18 till ett ljust och lyckligt liv igen?
(Och jag, jag har på så sätt finansierat just den loppisdagen.)



Den orangea taklampan är designad av Thorsten Ohrling, Scanlight. Den bytte
jag först till mig och sedan snabbt bort. Den gula med glasknappar tror jag att jag fyndade
i Tierp. Den är bara märkt Design Safiren, men föll ändå snabbt en Blocketköpare på läppen.
De två i gulmetall är "Kostalampan", fanns i Lenhovda. Både på dem och "Hemi"
hade jag ett helt gäng intresserade köpare samma kväll jag la ut dem.
Men de röda "Aneta" (också från Lenhovda) står kvar hos mig, noll köpare på tre månader.
Varför? Rastret kvar och allt!

Gör ni andra också så här? Vad köper DU i så fall på loppisarna
och tar hem och säljer av?
Berätta! (Som det hette i skolböckerna på 1970-talet...)

Ännu ett par stolar att identifiera


Håller Femtiotalsjakten på att bli Sveriges främsta stolsidentiferingsblogg?
Det kan verka så. Nu senast har kunniga FJ-läsare bidragit med information om
en amerikansk fåtölj och om stolen "Haga". Här är nästa stol att identifiera!
Det kom, som vanligt, ett mejl:
"Jag köpte dessa i somras på en auktion, jag fullständigt älskade dem fast de är lite
skamfilade. Jag har sökt med ljus och lykta var dessa kan vara tillverkade och vem som
designat, men finner ingenting", skriver Lena.

Vem vet något om de vackra stolarna?
UPPDATERING: Stolarna kommer från Tibro, kommenterar Fynddagboken.
Tack!

Mer Mazetti, hos favoriten i Sundbyberg


Äntligen litet loppisflyt igen! Två "Mazetti"-koppar på Loppisgallerian i Sundbyberg,
för bara 50 pix/styck. Att "Mazetti" kommer från Karlskrona porslinsfabrik ser ni på den
fantastiska hänkeln. På antikmässan i Frihamnen i höstas följde ett helt gäng "Mazetti"
med hem, nu siktar vi på dussinet fullt!


Chokladkopparna stod i Monter 3, strax till vänster om ingången.
Det är min nya favoritbutik. Det var där jag hittade Gefleburken
med fiskarna i havet. I dag såg jag som vanligt flera fina saker
bland annat såskannan i Rörstrands "Rotunda"
och de vita ljusstakarna.


Priserna är bra i Monter 3, mittemellan antikhandel och loppis, men med
antikhandelskick på de flesta grejerna. Jag rekommenderar ett besök!
Marmeladburken är Karin Björquists "Delikatess", Gustavsberg.

Men det intressantaste fyndet i dag gjorde jag på en annan loppis
i Sumpan. Det är ett par bokstöd som jag undrar litet över. Så de dyker
snart upp endera dagen. Stay tuned...

Fyndet som bara blev mindre och mindre fynd


Jag prutade ner sockerskålen till 25 kronor och hembar den i triumf. Hade fått för mig att den hörde
till Arthur Percy-servisen "Casablanca", som Rutger samlar på. Det var de tunna fina linjerna på tunt
porlslin som lurade mig. När jag kom hem insåg jag att så där ser inte "Casablanca" alls ut.
Och sedan... upptäckte jag att locket och skålen (vad det nu är för någonting) inte ens hör ihop.
Jaja, jag får glädja mig åt duken. Det är en grön version av "Pilblad" som jag skrivit om,
och Anna på Ljuva Femtiotal också. Nu har jag fått Annas gröna! Och en ny jakt
har börjat - den på övriga färgställningar. "Pilblad" ska även finnas i rött, blått och lila.

Semiantikt från fiskeboden


God morgon, måndag! Vilken dag det var i går - första dagen som solen kändes varm och första
gången på många år som jag pimplade. Den fyra decimeter tjocka insjöisen var en utmaning
för Rutger och för den gamla isborren made in Torshälla.


Först när vi kom hem igen och googlade på Torshälla och isborr
insåg vi att det fattas en del, en stång som ska gå mellan öglan och hylsan.
50 pix verkar man kunna få en retroborr från Torshälla för på Tradera.
Men någon info om Torshällas isborrsfabrik hittar jag inte.
Kanske kan kunniga FJ-läsare bidra med fakta?
UPPDATERING: Nä, borren är nog komplett som borr,
se kommentar från Jan Skär (!).
UPPDATERING II: Och Mrs Universum har svaret på frågan om företaget:
"Denna borr är tillverkad av EMINENTVERKTYG i just Torsla, min nuvarande hembygd.
Byggnaden finns kvar, men inte verksamheten, grindarna har kvar detta emblem
i tredimensionella stålrör. Nu inryms Ebelingmuseet i en stor del av bygganden.
Allan Ebeling var formgivare på Bo Fajans på 20-talet.
Här i stan finns flera offentliga skulpturer av honom.


I sjöboden finns fler redskap från semiantik tid.
Isdobbarna med trähandtag är så vackra.
Och nästa gång ska jag ta ut pimpelspöna
från 1950-60-talen, också de i trä, och
ge dem ny frisk lina. Plastvarianten för 89 pix
- bah! säger jag. Spärren rök vid första hålet.
Och ingen fisk blev det heller.
Hade aldrig hänt på 1950-talet!

Trevlig fortsättning på veckan!


Ringrostig och tio minuter för sen


Ja, är man det så blir inte loppisskörden större än så här. I dag var Rutgers och min ambition
att hänga på låset kl 10.00 när Pingstkyrkans loppis på Görla i Norrtälje öppnade. Men vi kom dit 10.10,
och då var det jobbigt trångt i gångarna och SÅLD-lapparna duggade redan tätt bland möblerna.
Jag fick i alla fall med mig två Rörstrandskrukor modell mindre, för fem pix styck.
Den söta lilla brickan inköptes för 20 pix på en "bodar hemma på gården-loppis" i Grind. Man kan
aldrig ha för många brickor på landet.


Dagens fyndchans för den som gillar Arabias blå gods. "Sotka" i finfint skick för 25 kr/kopp och fat
och 25/assiett fanns hos Pingstkyrkan. Jag gissar på tio gånger så mycket i antikbutik för kopp och fat,
och Myrorna hade väl tagit ännu mer (ja, det där sista var elakt, men skulle kunna vara sant). Jag gillar
Pingstkyrkans loppis i Norrtälje, det finns godbitar där till rimliga priser och personalen är vänlig.

Men jag får se till att komma i tid - och ställa in fyndradarn på nytt.
Vi hann med två loppisar till utöverPingstkyrkan och gårdsbodarna. Ändå hittade jag bara krukorna
och brickan. Jag känner mig ringrostig...
UPPDATERNG. Rättelse: Jag hade skrivit S:t Erikshjälpen, men det är Pingstkyrkan som driver loppisen på Görla.
Tack, Anneli som rättade mig i en kommentar.

Vad gör fiskaren hos Tobias tobak?


Hörrni, jag kör en burk till när jag ändå är inne på ämnet. Tobias Tobak ska vara
en av de ovanligare burkarna i serien "Vår lilla stad" (Anita Nylund, Jie).
Jag såg den hos Bacchus Antik, Sthlm, häromveckan och blev bedårad av motiven
runt om burken.


Här ska snart vägas upp litet piptobak?


Och här tjänar snustunnorna som ljugarbänk.


Men... hur kommer fiskaren in i sammanhanget? Vad har han
och hans nyfångade firrei tobaksaffären att göra?

Fiskarna i havet (Geflebukten?)


Inspirerad av Porslinsbloggen som visar sin fina samling Gefleburkar här och här, visar jag
ett av mina mer lyckade köp i vinter. Jag älskar ju detaljer och här finns många att titta på.
Man vet inte vem som ritat motivet till "Fiskarna i havet" (mitt eget namn på  burken).
Synd!


Skålen i bakgrunden pryds av Berit Ternells dekor "Furuvik". Visst ser man
att burken och skålen är Geflesläktingar?


Den här delen av burken ger nästan intryck av att upphovsmannen/kvinnan
lekte med utkast till några olika dekorer till tallrikar. Och jag ser släktskap igen,
ett med marint tema, med Dorothy Cloughs "Neptun".

Det kom ett pressmeddelande...


... som berättade att klassikern Toy är tillbaka i butikerna. Jag kunde inte
stå emot frestelsen att publicera den glada 60-talsbilden av Alice Babs och dottern
Titti som följde med i pressutskicket. Tydligen sjöng de in en reklamlåt,
"Frisk i mun med Toy". Tuggummit kom 1934 och försvann 1998. En jubileumsupplaga
såldes 2004, då sockerfri precis som den Toy som nu gör ett nytt försök. 


Är relanseringen av Toy ett försök att casha in på retrotrenden?
Själv går jag förmodligen på flirten med 1940-60-talen, tar det lugnt och tar en Toy.
Främst för att paketet har en snygg grafisk form. Redesignad och därmed med tunnare
bokstäver i logotypen, det brukar bli så, men helt okay.

PS. Tack alla som kommenterat mitt förra inlägg. Ni ska veta att era kommentarer
värmde. Nu blir det inlägg igen, men inte riktigt varje dag än på ett tag.

Bloggpaus


Trogna FJ-läsare har börjat höra av sig, eftersom jag inte skrivit några nya inlägg sedan i fredags.
Normalt postar jag ett inlägg om dagen. Jag brukar vara personlig men inte privat här på bloggen,
jag skriver om min hobby men inte om mitt liv. Nu gör jag ett undantag. Min far gick bort i lördags.
När det återigen känns roligt att skriva glada inlägg om 50-talsdesign- då blir det sådana.
Men tills vidare tar jag en bloggpaus.
På återseende.

Duken heter Pilblad


Det är alltid lika roligt när man hittar dokumentation om sina saker. Duken
på bilden fick jag av Helena som har bloggen Retro-tokig. Jag har ju undrat över
vem K.H. var, signaturen nere till vänster.
Det undrar jag fortfarande, men - jag har nu ett namn på duken...


""Pilblad" heter mönstret på de välkomponerade handtryckta linnetabletterna
som ni kan få i  så friska, fräscha färger - ni har fyra bottenfärger att välja på:
rött, blått, lila och grönt. Tabletterna är rejäla, 25 x 40 cm stora och priset pr st
är endast kr 3:50 plus porto."

Jag hittade "Pilblad" i en veckotidning från mitten/slutet av 1950-talet (måste
bli bättre på att anteckna info om bilderna jag tar). Allt stämmer utom färgerna,
min duk är gul men gult finns inte med i uppräkningen.
Men kanske blev "Pilblad" en sådan succé att man tryckte mönstret
i fler färgställningar? Kanske har några av FJ:s läsare "Pilblad" i andra färger?

Fler inlägg med dukar:
Duken svänger lika bra som blandbanden
Vår lilla stad som 50-talsduk
Det kom ett paket
Blå juldukar - trendigt på 1950-talet (och nu)

Bimbo - ingen dum servis


Ett bord med "Bimbo". Bilden på dukningen med den charmiga servisen "Bimbo" från Rörstrand
hittade jag i en Allt i Hemmet från 1960, eller om det var 1962. Man blir glad av "Bimbo"
som känns väldigt mycket "happy 50-tal". Men "Bimbos" ursprung är trots dekorens popularitet
faktiskt höljt i dunkel. Både lanseringsår och formgivare är mig veterligen okända.  


Loppisfynd häromveckan: Två "Bimbo"-koppar
för fem kr/st. Nu var det bara faten då...

PS. Se fina bilder på Bimbodukning hos Porslinsbloggen. 

Ett sent nyårslöfte


Wilhelm Kåge-boken fick jag i julklapp - har bara bläddrat i den.
"Rikare Vardag" köpte jag på Solnamässan förra helgen - har bara snabbtittat på bilderna.
Svenska Bostäders "Bostadskonst" köpte jag på loppis för två veckor sedan - har bara ögnat.
Mitt referensbibliotek börjar bli omfattande, men böckerna i det olästa.
Så mitt litet sena nyårslöfte är: När jag får eller köper böcker ska jag läsa dem direkt.
Inte lägga dem åt sidan och tänka "sedan".
Någon som känner igen sig...?

Spartomten lever farligt


God morgon, måndag! Va? Är julen redan över? undrar Spartomten. Han fanns hos

Hamnladan i Norrtälje och hade en sådan trubbig söt uppsyn att jag inte kunde låta bli

att ta med honom hem. Spartomtens ursprung är Upsala-Ekeby, av Göran Andersson, för Åhlén & Holm.

Litet lustigt är att han har en springa i nacken att lägga ner slantarna i, men inget hål i botten

så att man kan ta ut pengarna. En sådan sparbössa lever farligt i mitten av januari...

Trevlig fortsättning på veckan!

 

 

Prydno, Pira, Polyform och andra 1950- och 1960-talsbokhyllor


Var är vi nu? Jo på ovansidan av en "Prydno"-hylla! I dag blir det ett bildsvep med bokhyllor
från 1950- och 1960-talen. Det gjordes många, många snygga hyllor. Jag har inte så mycket information
om de olika hyllorna, men inlägg med bilder brukar ändå uppskattas - så nu kör vi!


Om "Prydno" vet jag att hyllan tillverkades av Bröderna Gustafsson AB i Virserum
och att den bara gjordes i teak (Källa: Tråd på retroforum.se) Det här exemplaret står
i antikbutiken Monkan & PA i Spånga.


... och den här fanns förr hos Vingens återbruksaffär i Råsunda.


"Prydno"-hyllan hos Magazin 13 på Roslagsgatan i Sthlm hade en prislapp
där det stod 3 600 kronor. Tänk en sådan stilfull bokhylla, perfekt som rumsavdelare.
Någon gjorde ett fynd.


Hörnskåp med nyckel hade "Prydno" också.


Vi går vidare, men är kvar på bokstaven P. P som i Pirahyllor. I den här 1950-talsannonsen
är Aktiebolaget Olof Pira avsändare...


... men 1965 ingår Pira i Strings utbud. Notera "Parad" - ännu en bokhylla med namn
som börjar på P. Panelbokhyllor är litet tjusigt, tycker jag.


String Paroll, 1965.


Hondurasmahogny, minsann!
Titta också in hos bloggen Form55, som har
ett kul inlägg om en String-broschyr.


"Polyform" tillverkades av Axel Ståhls möbelfabriks AB i Vimmerby. "En oändligt varierbar
förvaringsmöbel". Det finns alltid välkända föremål att spana in i de här gamla annonserna.
Här: Bertoia-stol, lampa som kan vara Luxus (?) och tidstypiska ljusstakar i bokhyllan.


"Premo" tillverkades av Premo-möbler AB i Virserum. Annonsen är från 1965:
"Golvbokhylla med många fördelar." "Står stadigt på golvet, ingen fastsättning i hårda
och ömtåliga väggar." Snygg teve!
Här sätter vi P för bokhyllorna på P.
.

Så här nöjt såg ett nygift par ut 1960, när man fått hem sin "Librett"-hylla från Bodafors.


Bosättningskonsulten hjälpte till.


Och vi är också glada - för "Vi vann på att bygga uppåt väggarna!. Skåpserien "Domi"
från Troeds var så modärn att den också innehöll en tv-bänk.
"Domi" var "Bra bohag"-märkt.


Horreds möbelindustri gav oss "Cuba", i teak och ek.


Bokhyllan "Reform", från Skaraborgs möbelindustri i Tibro. Karmstolen heter "Ideal".


Vilken snygging! Bokhyllan "Bo" från Möbelfabriken Balder i Vaggeryd gillar jag skarpt.




Lundqvists snickerier på Brunkebergs torg, Sthlm, satsade på anonyma hyllor,
och hade en ritkigt trist slogan. Viss trivsel uppstod ändå i läshörnan.


Naturligtvis måste min egen favorit, Gillis Lundgrens "Tema" för Ikea 1955, få vara med.
Jag köpte hyllan till vänster på Kistamässan. Borde naturligtvis ha lagt rabarber även på
den andra, men hade ju inte plats för den...


Hallå. kan jag också få en panelhylla ritad av Bruno Mathsson? Åh, så vackert det var
allting, inklusive bokhyllorna, i Bruno Mathsson Center i Värnamo.

Nu hoppas jag att ni fyller på med information om bokhyllorna och berättar vilken
av dem ni helst skulle vilja ha (eller redan har).

Bonzo & bokhyllebonanzan


I morgon blir det bokhyllespecial här på FJ. Jag har samlat ihop bilder och tidningsannonser
med bokhyllor från 1950- och 1960-talen.
Stay tuned...

(Den stackars hunden Bonzo gjorde reklam för "Stora bokringen" från förlaget Örnen.
Fin tidig 1950-talsstämning, tycker jag.)

Ännu en stol söker sitt ursprung


Ack, alla dessa 1950-talsstolar därute som söker sitt ursprung, sin historia! Nu senast
var det stolen "Haga" som fick ett namn, efter efterlysning här. Och i går kom det ännu ett mejl
med en stolsfråga till Femtiotalsjakten:
"Jag har ärvt en gammal fåtölj av en släkting. Jag skulle vilja veta bakgrund om den.
Vet du något? Stolen är omklädd, den var vinröd tidigare."
Nej, jag vet inte, men FJ:s kunniga läsare brukar veta.
Så - vad har vi för stol här?

UPPDATERING: Amerikansk, eluppvärmd och roterande. Ofta även med vibrations-apparat,
berättar David i en kommentar.

Vad är det för ett Jie-fat vi fyndat?


Visst är det fint, fatet med krusbär och jordgubbar? När Rutger och jag först såg det
på Huvudsta loppis fick det stå kvar, eftersom handtaget var gulbrunt av inbränt (trodde jag)
fett. Men när fatet stod kvar dagen därpå prutade jag ned det till 120 pix och tog med
det hem. Rutger skred sedan till verket med trasa och ett rengöringsmedel för spishällar.
Och jag häpnade - resultatet blev närapå antikbutiksfint!

 
Uppläggningsfatet har samma form och mått (17x36 cm), 
nummer (113) och dekormålarsignatur (?) som en av delarna
i Anita Nylunds kända "Janssons frestelse"
(se ett sådant här på Tradera).


Fatet har också någon form av signatur (längst ner,
till vänster). MEN vårt fat saknar Anita Nylund-stämpel.
Så - vet någon av Femtiotalsjaktens läsare
mer om fatet vi fyndat? För ett fynd är det,
Nylundformgivet eler inte, och kommer
att användas flitigt.

UPPDATERING: Tydligen Anita Nylund och "Janssons Frestelse"
ändå - trots avsaknad av stämpel! Tack, P-E Fronning för
länken jag själv inte lyckades hitta!