Gott Nytt År!


Som traditionen bjuder firas nyårsafton på Femtiotalsjakten med en bild på en sparkstötting,
precis som förra året. Visst ska det bli spännande att skåla in ett nytt decennium?
Jag tror att 2010-talet blir det roligaste, modernaste och snyggaste sedan 1950-talet.

Gott Nytt År!

Årets sista gästinlägg (Av Maj-Britt och Sune)


Det lilla ovala intarsiabordet - i princip helt felfritt och alldeles, alldeles underbart - köpte vi
på vår favoritsecondhandaffär Quriosum i Västervik. Det har fått sin plats bredvid
Laminofåtöljen.


Mattan, som passar jättebra i vårt nyrenoverade kök i retrostil, hittade vi på den härliga
sommarloppisen i Krokstorp utanför Oskarshamn i somras. Den kostade hela tjugo kronor!
Det jag fortfarande retar mig på är att vi inte slog till på en gigantisk, knallorange superfräsch
finsk ryamatta som gick för femtiolappen... Morr.
 

Köket fick luckor från Ikea men bänkskivan blev Sigvard Bernadottes
"Virrvarr" i färgen antracit. Sååå fin... Go, Perstorp!
  

Blå Eld-servisen (Hertha Bengtsson) är ju en klassiker, vi är särskilt förtjusta i de ovala
uppläggningsfaten, som finns i flera storlekar. Picknickbyttan (formgivare Marianne Westman)
fick också vara med på ett hörn på köksbordet.

 
Lampan är Rörstrand med ett "Mon amie"-liknande mönster.
Jag ärvde den (i två ex) efter min mamma. Tror att hon
och pappa fick dem i bröllopspresent 1960.
De är himla fina tycker jag.

  
Golvvasen från Uppsala Ekeby, "Spiral" (formgivare Ingrid Atterberg),
har vi gömt undan i ett hörn så inte vårt 1,5-åriga barnbarn ska springa ner den...
 

Hissgardinen är sydd av femtiotalstyg från den årliga loppisen i Mörtfors
- även den utanför Oskarshamn i Småland. Det är vår händiga granne Gun
som har suttit vid symaskinen. Ugglan är från Uppsala Ekeby och ljusstaken
från Luma. Några "Koka"-skålar fick också hänga med på bilden,
samt en schyst vas.

 
Vår favorit"prydnadssak" Facitgubben skapades redan 1948
av Ivan Hammar, som var PR-ansvarig på Facit i Åtvidaberg.
Mer än en miljon gubbar lär ha tillverkats i Tyskland, och de går
för runt 800 kr på Tradera. Vi köpte vår på Quriosum i Västervik.

Med vänliga hälsningar
Sune och Maj-Britt
Frågor? Kontakta oss gärna på [email protected] !

Utmaning: Visa dina favoriter i repris!


Ett bloggår har gått, och gamla inlägg faller i glömska. Men en del jobbade man
mycket med, plåtade, skrev, fixade och donade - ska de inte få ytterligare en chans att bli lästa? Jo!
Kan Berglins så kan väl jag. Och du! Så i dag puffar jag för de fem inlägg under 2009 som jag
är mest stolt över. Och så utmanar jag alla er andra att göra samma sak. Nu kör vi!
1) MITT BÄSTA BILDREPORTAGE. "Har man traktor är man kung" om Veterantraktordagen
i Norrtälje i augusti.


2) HYFSAT TIPSVÄRDE. "Från Kafferepet till middag på Östra station"
hette inlägget där Empire-Amelie och jag under en dag hann med
att både fika och äta - på två av Stockholms måste-ställen för nostalgiker.


3) EN PÅMINNELSE. Det går några decennier - eller bara några år. Och plötsligt
har man glömt bort hur vardagen såg ut alldeles nyss. Om alla jobb som inte längre
existerar handlade inlägget "Hushållerska sökes - yrkena som försvann".


4. AMBITIÖSA SÖNDAGAR. Jag tycker det är roligt att lägga ihop nyvunnen kunskap
och egna föremål med annonser från tiden och få ihop det till något som Femtiotalsjaktens
läsare kan ha nytta av. En av mina "Söndags-features" det gångna året var
"Bra bohag - om än litet svalt".


5. ROLIGAST? I alla fall hade jag roligt när jag läste
andra retrobloggares inlägg om hur ni skamlöst tog er
in på lager/tog för er ur loppiskartonger. I inlägget
"De hänsynslösa" citerade jag er.

Glöm nu inte utmaningen - att plocka fram dina egna favoritinlägg
från 2009! Berätta i en kommentar, så länkar jag till dig.

DE ANTOG UTMANINGEN:
Tusse, i inlägget "Tusse ser tillbaka".
Mira, med "Favoriter i repris".
Skaffaren visar "Årets höjdare"
Svenskt Retro kör "I backspegeln..."
Hos Retro-tokig får vi se "Året som gick"
Mellan dej och mej ger oss "Årets..."

Fristående från utmaningen, men en sådan fin sammanfattning av året som
gick, så jag tycker att ni ska kolla in bloggen Spetsar och annat fints
Resume 2009.

Här är listan över Årets...

2009 är snart slut, och det är dags att utse "Årets". Här är min lista. Hur ser din ut?

ÅRETS HYPE. Coops övriga kunder blev nedtrampade när horder av retrofantaster drog in i butikerna.
"Fallande löv"-koppar, -servetter och -handdukar till ruskigt låga medlemspriser tog slut på bara
några dagar. För att snabbt dyka upp på Tradera.
Nu, drygt tre månader senare, tittar jag på de oöppnade kartongerna med muggar som jag ställde
undan som pensionsförsäkring, men på vars värde jag börjat tvivla, och undrar vad som fick oss
att gå i spinn.
Namnet Stig Lindberg?


ÅRETS TV-PROGRAM. Samma som alla år: Eftermiddagsfilmerna i SVT1,
måndagar och tisdagar. I år har jag bland annat sett klassikern "Sommaren
med Monika" från 1953 med Lars Ekborg och Harriet Andersson (bilden).


ÅRETS GLÄDJECHOCK. Ägaren till ett litet hotell med anor gav mig en hel
kartong med gamla gardiner. De stod ju bara där på vinden och tog plats.
Jag var lycklig i veckor efteråt.


ÅRETS BLOGG.
Miriams Kafferep, för att den är
så vacker, så smart, så rolig att följa.
Så här skrev jag i augusti, och det gäller än:
Miriam "klär sig i sent 30-tal till tidigt 50-tal"
och "vill med bloggen visa och inspirera
 till gamla tiders flärd".  Och om hon gör!
Bilderna på hennes egna och kompisars
kläder, sminkning och frisyrer förflyttar
läsaren till 1947.
(Foto: Alltid Marknadsbyrå)


ÅRETS BUTIK. Iris Mode i Tierp gjorde Femtiotalsmannen och mig hänförda.


ÅRETS FOLKBILDARE/ÅRETS BLOGGSAMARBETE. Mest allmänbildande av årets
blogginlägg var Blomkruksskolan. Yvonne på 50-tals keramik startade den här,
Benny på Porslinsbloggen fortsatte med del 7-14 här, och nu fortsätter skolan hos
Upsala-Ekeby samlarna med del 15-? här. Tack till er tre för rena uppslagsverket,
säger jag.
(Bilden: Krukan från Upsala-Ekeby heter Ann. Foto: 50-tals keramik)


ÅRETS NEONSKYLT. Av alla neonskyltar
jag spanat in och plåtat detta år så tar kondisskylten
i Hedemora priset som allra allra sötast.


ÅRETS LOPPIS. Svårt att utse en vinnare, det har ju blivit några loppisar...
Men den vid bygdegården i Lohärad var så trivsam. Rolig blandning av saker,
inga proffssäljare, och så fick vi en visning av bygdegården.
Hålls första lördagen i månaden, maj-september. Vi ses där i vår!


ÅRETS FRÅGA I: Var står Saaben? Det undrade jag i ett inlägg
i september. Det droppade in gissningar under hösten, efter två
månader kom rätt svar: Trollhättan.
ÅRETS FRÅGA II: Vad händer med Saab? Avgörs de närmaste veckorna.


ÅRETS KAFÉ. "Årets kafé every year, James." Varför? Kolla här.


ÅRETS ANTIKMÄSSA. Jodå, Empire-Amelie och jag hängde på mässorna
i Kista och Älvsjö. Men mässan där jag trivdes bäst var den mindre
i Österbybruk. Sarpanevagrytor, vackra dukningar - och en bedårande
blodhund som låg utanför och tittade på besökarna med tung blick.


ÅRETS BOK. Mest ombloggade retroboken i år var "Tidlösa
mönster" av Gisela Enronn. Mycket skönhet och fakta.
För mig och många andra var detta Årets julklapp.


ÅRETS BAND. The Playtones drabbar min första telefonräkning 2010.
Men det var värt varenda öre. Och vi var tillräckligt många som charmades
och röstade som tokiga för att Blekingebandet skulle vinna "Dansbandskampen".
Bäst: Deras version av Eurovisionvinnarlåten "Fairytale".


ÅRETS SOFFA/ ÅRETS MEST KOMMENTERADE PÅ FEMTIOTALSJAKTEN.
Min blogg fyllde ett år och det firades med en tävling. Döp min soffa! uppmanade
jag och inlägget fick 141 kommentarer. Rekord!
Priserna i tävlingen kan ha haft något med rekordet att göra.  (De inleder det här inlägget.)
Soffans namn blev Belle.

Vad tycker du är "Årets...."?


Följetongen "Dockskåpet" (Del I)


Här ser ni FÖRE-bilden. För nu ska dockskåpet som jag köpte i höstas genomgå en
total make-over. Lundbyskåpet är ju fint som det är för den som vill inreda i 1960-70-talsstil.
Men jag har bestämt mig för 1940-50-tal, och då duger det inte med orange heltäckningsmatta
och en mycket märklig kökstapet.


Puh! Heltäckningsmattorna (den i sovrummet var mörkbrun, brrrr)
tog tid att få bort. Rejält fastklistrade. Men nu är nästan hela övervåningen
befriad. Nästa steg är att rengöra skåpet invändigt, få bort allt mattdamm,
och börja tapetsera. Därefter lägga nytt golv, måla snickerier...
 "Dockskåpet" kommer att bli en lång följetong.
Stay tuned!

Kurt Ard tecknade de ljusa decennierna


Skolstart 1966, och på Allers omslag tornar terminens böcker och skrivhäften upp sig bakom
pojken som ser nervös och förväntansfull ut på samma gång. En typisk vardagsbild av den
danske konstnären Kurt Ard (1925-), som under 1950- och 1960-talen bland annat tecknade omslag
till svenska och norska Allers, tyska tv-tidningen Hörzu och amerikanska Saturday Evening Post.


Kurt Ard tecknade i amerikanen Norman Rockwells tradition, bilder som ibland var svåra
att skilja från fotografier. 2004 gavs hans självbiografi "Kurt Ard... So gesehen" ut av ett tyskt förlag.
I en intervju med tidningen Hamburger Abendblatt svarade han då på frågan "Vad var hemligheten
med Era bilder?" Ard svarade:


"Moderna magasin visar bara bilder på främmande människor, Schröder, Bush, popstjärnor, kungar.
Min hemlighet var, att visa läsaren en bild av honom själv. Han såg sig visserligen i en skrattspegel,
men det var ändå tydligt: Det där är ju jag!"
Kurt Ard skildrade det moderna efterkrigslivets fånigheter och förtretligheter. 1961 var det nog
rätt mycket skrattspegel över paret som knappt ser vad de äter där de sitter fångna i det bå skenet
(vardagsmat i dag... ). Och när den härliga moderniteten gick sönder var det kanske den
första maskinen som far i familjen inte kunde fixa själv.


Den självlärde Ard tecknade både ur minnet och använde sig av foton som förlagor.
I en artkel på Puppenhaus.de berättar han att han hittade många av sina karaktärer "på gatan".
"Man kunde ju inte bara ringa en modellagentur och beställa en gammal skomakare eller en 
sjungande farmor". I denna bild som alltid i Ards bilder, en glimt av humor: Skomakarens
egna skosulor är trasiga... Också som alltid många små detaljer, här verktyg och små flaskor.


"Men HAR ni hört!"


Den här bilden tycker jag är fin. Tänk allt som ryms i ett par fickor, tänk så många
fynd och skatter och "bra att ha". Ard använde sina egna barn som modeller, kanske är
det här en son? Vilka modellerna än var, Kurt Ard hade en kärleksfull penna.


Kritiken mot Ard var att han målade en helt och hållet ljus värld, att problemen aldrig var
större än en trasig strumpa som man kunde le åt. Men som Puppenhaus.de skriver, budskapet i Ards
teckningar, att allt är väl, var precis vad efterkrigstidens tyskar törstade efter. Och... är det
inte egentligen vad vi alla, alltid, törstar efter...?
Ard var stor i Tyskland, och arbetade också ett tag i USA. Sedan 1970-talet bor han i Spanien.
Han kan inte längre teckna, ryggen tog stryk efter många års dålig arbetsställning.


Men Kurt Ards konst är fortfarande beundrad och går för bra summor, ser man
om man googlar. Tack till Skaffaren, som nämnde Ard i ett blogginlägg och fick mig att leta
efter Kurt Ard-omslag hos Framtids Antiken. Nu ska jag bara hitta ramar också,
så jag kan skapa en Ard-hörna i lyan.

Till sist, Kurt Ards svar (kortat) på "Abendblatts" fråga om hans tidskriftsomslag skulle kunna funka idag:
"På den tiden sa läsarna: Precis, sådant är livet! Idag ser alla magasin likadana ut. Men också de berättar sanningen: Det är en grym värld vi lever i. Alltid samma tema: Vackra kvinnor, skandaler i kungahusen.... Hemska krigsbilder. Politiker som apar sig. Vem skulle då våga ha en av mina bilder på omslaget?
Men får läsarna verkligen vad de vill ha, eller tror de bara det?"

Tja, skulle DU köpa en veckotidning där omslaget var en teckning i Kurt Ards stil?

Källor:
Wikipedia. Artikel om Kurt Ard.
Puppenhaus.de. Artikel om Kurt Ard (på tyska).
Hamburger Abendblatt.de. Intervju med Kurt Ard, 2004 (på tyska).

Tidlösa julklappar


Jodå, retrotomten hörsammade mina önskningar och kom med en säck full med klappar.
Mest av allt önskade jag mig boken "Tidlösa mönster" av Gisela Enronn, om Astrid Sampes
fantastiska projekt utstälningen "Signerad textil" 1954.


Stig Lindbergs "Pottery" är ett av många mönster som återges i färg.
Jag har tillbringat juldagen med att bläddra, läsa, titta på mönster, hänföras
av kreativiteten, beundra troheten mot hantverket, läsa, hänföras igen.


Men även jag agerade retrotomte i år. Femtiotalsmannen hade önskat sig
"Fånga platsen - guide till Sveriges företagsamma historia" av Anders Johnson -
och den fick han såklart, eftersom jag anade att den skulle vara ruskigt intressant.
560 sidor Sverige så som vi gillar att studera det. Industriminnen och personhistoria,
från Aladdinasken till Axel Wenner-Gren. Guidningen går längs
vattendragen - naturligt, det var där näringar uppstod.
Bilden: Avsnittet Tämnarån. Vi är i Norduppland och illustrationen hör till stycket
om Östervåla, som har ett stolsmuseum i hembygdsgården.

Och efter några dagars stillsamt julfirande börjar vi nu bli rastlösa. Det blir
nog en Nordupplandsresa före nyår...



Pausbild


Julnatt. En liten pausbild som inte har mer med 1950-talet att göra än att den föreställer
skyltfönstret hos färghandeln på Sturegatan i Sundbyberg - som bemöter sina
kunder med gammaldags charm och hjälpsamhet.
Bilden tillägnas min väninna Empire-Amelie, anglofil ut i fingerspetsarna - och snart ute
på antikrunda med mig igen.

God Jul, alla Femtiotalsjaktens läsare!


Snart är julgranen klädd, klapparna fylkas vid granens fot, knäcken
på gottebordet blänker i stearinljusens sken. Julefrid sänker sig över gården.
Jag vill härmed önska Femtiotalsjaktens läsare en riktigt god jul,
med litet veckotidningsgodis från åren 1948-65.


Kolla, vilket busvasst förkläde!


Gammaldags jul. Amerikansk illustration?


Omslag av danske tecknaren Kurt Ard, som ska få ett alldeles eget
inlägg så småningom.


Julchic.


Julchic II.


Julskinkan i all ära - men visst är det väl ett gäng Stig Lindberg-fajanser
som står och lurar bakom Edamern?


Ard igen. Märklig gran, men fina paket. Med blått omslagspapper!

Nu tar Femtiotalsjakten bloggpaus/jullov ett par dagar.
God Jul!

Sista loppisfixen före jul


Sundbyberg, tisdag, sista klapparna inköptes i den rara lilla staden.
Och så hann jag förstås med ett par loppisar också. Slog till på den här
ljuslyktan för 30 pix.


Etiketten. Googlar Leek och hamnar
hos Orrefors och fyra generationer
glaskonstnärer Leek. Men hittar sedan
inga bilder på saker som riktigt stämmer
i stil. Någon som vet?

I sista minuten


Julklappsjakten går in på de sista dygnen. Vill bara påminna er om att ta en paus på kafé
någonstans mitt i stressen. En lussekatt och en kopp gott kaffe ger ny energi.
Kafétips här.
Ett prsivärt julklappstips till retrofolk är väckarklockan från Clas Ohlson, 99 pix.
I prisklassen över...


... en köksklocka, märke: Le Castel. Behöver bara dras upp
var sjunde dag. Fanns hos Magazin 133, Roslagsgatan häromveckan.


En kusin till Le Castel-klockan berättar tiden hos Svenssons café, Frösön.
En Gletscher, upplyser Moster Mjölgumpa i en kommentar.
Liknande, nyproducerade i retrostil har åtminstone tidigare funnits
hos Åhléns, som liksom Clas Ohlson är bra på ny-retro.

God klappjakt!

Ett julkort betyder så mycket...


... och de kommer visst fram före julafton, om man sätter på vanligt porto.
I min lilla flätade korg samlar jag inkommande kort. Jag har bland annat fått ett blått,
tjusigt, det matchar juldukarna.
Men jag måste erkänna, jag skickar bara hälften så många julkort som jag gjorde för tio år
sedan. Hur är det med er andra - är ni duktiga på att skicka?

En härlig julvecka tillönskar jag Er!

1950-talskatten hade mer klös


Inga söta kissemisser. De här små elakingarna i smide stod och fräste åt de andra
julsakerna på ett bord hos Norrmalms Uppköpsaffär på Roslagsgatan, Sthlm. Priset var snällare,
20 pix/styck, så de fiick hänga med hem.


Ännu en 1950-talskatt som skjuter rygg. Den har funnits
med från barndomen, men jag har inte vetat vad det är för
en katt. Fler, bland andra Monet, har sett den här
katten och undrat över ras. Men, i veckan hittade jag svaret...


Det är en skånsk huskatt! Från Ystad Metall, formgiven
av Gunnar Ander (som alltid när man ser något
snyggt 1950-60-tal därifrån, hos bloggen 50-talskeramik 
just nu ett par tjusiga ljusstakar). Katten finns alltså
som bordsmodell också.


Ett öga på kattmaten, ett på fågelungarna som kan bli dessert. Ännu en lömsk katt,
med stamtavla...

 
Stämpeln lyder "W. Goebel 1959, West Germany". Den tyska katten
är en flaska, fanns på loppis i Farsta strand.


Min tes är att avbildade katter på 1950-talet var mindre gulliga än
under halvseklet som följde. I den här stilen tecknades de ofta (exemplet
är från Husmoderns köksalmanack 1959), magra djur med smal blick och
mer jakt i blick än "kom och gulla med mig".


Typiskt långsmal 50-talskatt med omisskännlig
härstamning: Upsala Ekeby-kissen av Dorothy Clough
har gener från faraonsk tid. 


Nyckelkatt. Även den på jakt. Och trots rosetten - familjekattsmarkör -
har också den här katten en bister uppsyn.

  
Sedan kom 1960-talet och katterna blev sötare, för att inte säga
inställsamma. Men för mig är katter karaktärer med klös, jägare som slinker
ner i diken eller under logar som smala streck. Och dyker upp igen med
ett byte mellan tänderna.

 
Därför gläds jag åt att Sveriges mest kända katt sedan 1952, Salta katten, gått motsatt väg.
Här ser ni den gamla asken, inte alls särskilt fräsig. Men för några år sedan fick Salta katten
äntligen en lömsk 1950-talslook. Mikael Eriksson heter formgivaren som gav katten nytt utseende.
Kolla också den roliga reklamfilmen för varianten Nattkatten (Varning! Starka bilder!).

Mer om 50-talsdjur:
Pudeln - 1950-talshunden nummer ett

Grattis, The Playtones!


Grattis till segern i "Dansbandskampen" från en som ringde 16 samtal.
Alla som ännu inte sett och hört rockabillybandet som svängde bäst i tävlingen,
kolla bandets hemsida.


Förra årets vinnare, och som fick mina telefonröster då, Larz-Kristerz,
sjöng med när The Playtones framförde Larz-Krizters "Carina" i finalduellen.

Kul!

Inget julstök utan förkläde!


"Hur klara julen utan innehållet i detta paket?" stod det i kortet från Gunilla som
skickade mig den här fina julklappen. I eftermiddag ska jag koka knäck och då tar jag
naturligtvis på mig förklädet.


Gunilla hittade 1950-tals förklädet, som är "En Marta modell"
med artikelnamnet "Julefin" i en spännande tygbutik.


Som ni vet så röktes det i tid och otid på den tiden. Till och med snögubbarna
bolmade. Pipa, förstås, som alla män. Men... är tomtarna så snälla som de
försöker ge sken av? Snögubben ser misstänksam ut, och det bör han vara
- snart smälter han av värmen från den hjälpsamma tomtens tändsticka.
Tack, snälla Gunilla, för en riktigt rolig julgåva!

Foto: Femtiotalsjakten


Det skulle bli en artikel med tips om retrobloggar, bland annat min, sas det. I stället
blev det ett uppslag om trenden 1900-talsnostalgi. Ja, min bild från Retrorummet i Norrtälje 
tog de i alla fall, Hus & Hem, och satte rubriken "Loppis-hets".
Här några pressklipp som jag tycker är roligare.

Har du bokat julresan?


... annars rsikerar du att få stå längst bak i tåget tillsammans med snögubben.
Fin gammal affisch, eller hur? Den sitter på en vänthallsvägg på en järnvägsstation
någonstans i Sverige (plåtade den under Jämtlandsresan i somras, har glömt var...).

En julklapp med skruf (helgtips)


Den här ljusstaken är så fin att jag skulle kunna ge bort den i julklapp trots att den är
ett loppisfynd för endast 5 pix. Varje gång jag hittar en glasgrej med etikett på blir jag
väldigt glad. De är ju svåra att härleda, om man inte har järnkoll på glas. 
Den isiga hunden bredvid tror jag är Skansen glas. Tror - eftersom den ser ut som de brukar
göra, men den var så billig (10 kronor) att jag undrar om det kan vara en kopia. Men det 
gjordes väl inga kopior på de där Skansendjuren?


Reijmyre, tydligen. De här ljusstakarna stod hos Magazin 13 på Roslagsgatan,
Sthlm. Lägger det på minnet, tills jag ser dem igen någonstans, kanske i en
loppislåda för 5 pix...

Trevlig helg och fortsatt god julklappsjakt!

En smula 50-tal på Upplandsgatans kondis


Efter en shoppingtur längs Upplandsgatan med alla sina roliga antik- och retrobutiker finns 
det faktiskt ett ståndsmässigt fik på gatan. Nybergs! Det här är inre rummet.


Neon! Såklart.

 

Lampan saknar en kupa och två av lamporna vill inte lysa. Men så kan 
det vara ibland. Fin tapet, och stiliga rockhängare vid bordet. 
Nu tar vi en kopp kaffe och en kondisbit!


Nej, det var inget fynd


Allt är inte lyckosamma superfynd. En retrobloggkollega (vem, har glömt, om du läser detta
så kommentera så kan jag länka till dig) presenterade sina sämsta köp för ett tag sedan.
Den här vågen är mitt sämsta köp den här säsongen. Kändes som ett fynd på loppisen,
1950-60-tal, fullt fungerande, bara 75 kronor.
Men den vägde bly att bära hem, och väl på plats i mitt badrum såg den bara illamåendegrön
ut och tog upp (nästan) halva duschutrymmet. Började rosta. Påminde om min vikt. Var riktigt ful.
Jag blev irriterad varje gång jag såg vågen.
Så det blev ett lågt satt pris på Blocket - och snart hade den tack och lov lämnat min lägenhet.
Brrrr.

Vilket är ditt sämsta köp?

Min önskelista till retrotomten


Nej, tomten, det är inte lamporna i förgrunden jag önskar mig, utan en dvd med första
säsongen av "Mad men". Den amerikanska tv-serien om människorna på en reklambyrå 
i New York i början av 1960-talet har gått i Kanal 9, men av någon outgrundlig anledning
har jag missat den.


På nyåret visas säsong 1 och 2 i ett reprismaraton. 
Den 7 januari börjar sedan säsong 3. (Foto:AMCTV)

  
Retrotomten får också gärna ha en bok eller två i säcken. Tidlösa mönster
toppar önskelistan. Mer lärorik läsning innehåller boken om Rörstrand.

 
Storbandsjazz är cool. Kanske får jag en cd med
Thore Ehrling om jag ätit min gröt och
varit snäll?

Vad önskar DU dig av retrotomten?

Kryddor till julbordet


Godmorgon, måndag! Jag berättade i lördags om fyndplatsen Fellingsbro. Hos Blå skåpet
fanns även det lilla gula 1950-tals-setet. Visst är det rart? Kostade 30 eller 40 pix. Och så
ett superfynd: Två burkar ur Marianne Westmans serie Arom. 50 pix för båda, hos
Strandloppan i Arboga. Man brukar inte få en Arom-burk för under hundralappen.

En trevlig vecka med fina, juliga, loppisfynd önskar jag Er!

Önska dig en julklapp hos Skaffaren


En av mina favoritbloggar, Skaffaren, firar 10 000 inlägg med att låta sina
läare önska sig en julklapp. Missa inte chansen att tävla om något från hans
lager! Din önskelista ska vara innan senast midnatt.
Grattis till besökssiffran säger jag och skickar Skaffaren ett par virtuella
chokladaskar!

Blå juldukar - trendigt på 1950-talet (och nu)


"Blå juldukar var modernt på 1950-talet", berättade en antikhandlare för mig i höstas
och jag förstod plötsligt varför jag tycker att blå juldukar är fina. I dag får ni se min lilla
samling. Berätta gärna i en kommentar vilken du tycker bäst om!


Den här gissar jag är 1950-tal. Rådjur och fågel, litet
old school Disney så där. Tomten som läser saknar ett halvt
ben, 5 pix på loppis. Den andra tomten är 1940-50-tal,
hemifrån.


Fler fåglar. Och ax från kärvar, som man ju sätter ut åt fåglarna i juletid.
Tre flugsvampsljusstakar i trä och droppformade julkulor är loppisfynd, smälkaramellen låg
i en gammal låda på landet. Den här blå duken pryder mitt köksbord nu i luciatider.


Sekretären denna vecka. Mamma broderade löparen, på 1950- eller 1960-talet.
Ljusstaksduon kostade bara 40 kronor för båda i antikbod, förstod varför när jag kom hem:
Den ena är sned. Men de är pure 50s och trivs bra ihop med stjärnljusstaken och den
lilla, lilla Liljan.


Duken på byrån är nog mer 1960-70-tal (gissning). Men med litet hjälp av bildbehandlings-
programmet har jag fått 1950-talsljusstakarna att se ut precis som färgbilderna i veckotidningar
från den tiden. Suddigt, muggigt men samtidigt färgstarkt. Det är jag litet stolt över.
Duken har jag fått av Helena som har bloggen Retro-tokig, den ingick i det fina dukpaketet
som hon skickade mig i höstas.


Dukens decennium, någon? Julgransljusen låg i samma gamla låda på landet
som smällkaramellen.


Ihopvikt, en 50-talare i samma stil som tjänstgörande köksduk.
De gjordes som tabletter/smådukar också, en mönsterruta blev en tablett.


Nu är vi nog definitivt inne på 1970-talet. Men vad gör det,
när figurinen i tomtemössa ser så entusiastisk ut?
Och litet norsk? Kanske ska gå på tur och hämta hem mossa?

 
Till sist en adventsvepa som jag såg
hos Milda Matilda på Odengatan i veckan.
De skulle ha 175 kronor, om jag minns rätt.
Ett mycket bra pris för en och en halv meter
kul korsstygnsarbete. Men den fick vara
kvar, vepor är inte min passion. Än.

Nå... vad tycker Ni om blå juldukar?
Fler än jag som har en samling?

UPPDATERING: Fler blå juldukar, varav en med en underbar bister
liten fågel, här. Ett bidrag från Betty Lou, kolla in hennes blogg också.

Åhhh, Playtones!


The Playtones!!!!!! Femtiotalsmannen och jag är lyriska efter kvällens "Dansbandskampen".
Till final gick med hjälp av våra telefonröster The Playtones, rockabillyband från Blekinge.
Hot damn! säger jag om deras version av förra årets Eurovisonvinnare "Fairytale".
Lyssna på den här, på bandets hemsida.
Och hörrni - nästa lördag röstar vi The Playtones till förstaplatsen, eller hur?!
Precis som vi röstade fram Larz-Kristerz i fjol - eller hur?

Fyndplats Fellingsbro


En orgel för 500 kronor. Den fanns hos församlingsloppisen i Fellingsbro förrförra helgen.
Den loppisen är en av mina favoriter utanför Stockholmsområdet. Jag hittar alltid något,
det är bra priser och damerna som driver den är trevliga.


De brukar ha dockskåpsmöbler. Den här gången såg jag inga stå framme, 
så jag frågade - och vips! så kom de här fina stolarna och bordet fram. 
75 pix för hela setet. Gick direkt vidare till Åsa, som jag dealar dockskåpsmöbler åt.
De var i fel skala för mitt skåp. Spegeln med guldram, pallen och en 
risig tv utan bild behöll jag.


Det finns också en antik & kuriosa-butik i Fellingsbro, "Blå skåpet".
Kul saker, bättre priser än i Sthlm, och ett trevligt handlarpar. 
De hade vackra möbler för finaste blunddockan. Och massor av 
härliga burkar....




Ja, man skulle ju vilja ha allihop. Eller hur?

Månadens fynd gjorde jag hos Blå skåpet: Vägglampan 
som jag skrev om här
.
Fotnot: Fellingsbro ligger mellan Arboga
och Lindesberg, cirka 17 mil från Stockholm.

Blå lucia (helgtips)


En glad luciahelg tillönskas Femtiotalsjaktens läsare, traditionsenligt med denna bild.
Feminas omslag från december 1950 har en vacker blå bakgrund. På söndag,
luciadagen, blir det blått för hela (loppis)slanten...


... då jag ska visa er min lilla samling med blå juldukar.
Den lilla ljusstaken längst fram är en pytteliten Liljan.
När jag pillade bort prislappen (20 pix) hitade jag "Ystad Metall" under.

Trevlig helg! 
(Javisst ja, helgtipset. Det lyder:
Spara inte på saffranet!)

Fyndchans på Femtiotalsjakten


En av lamporna som hänger löst. Som jag berättade i förra inlägget har det kommit
in två nya lampor i lyan. Då blir det två över. Och eftersom jag inte har tänkt bygga upp ett
lamplager så säljer jag nu de två som ersatts plus en som levt i exil på landet ett tag
efter att ha befunnits för stor både för lägenheten och de ganska små rummen på landet.


Innan jag lägger ut dem på Blocket så tänkte jag se om några läsare
av Femtiotalsjakten är intresserade. Först ut:
Taklampa i fint skick, Epa (etikett i sladdkupan), 1950- eller 1960-tal.
UPPDATERING: Har fått ny ägare


Den är jättefin, plastbandslampan. Läs om hur jag bytte till
mig den här. Men det har blivit alltmer uppenbart att den är helt fel
i färgskala och stil för min lya som är mer "tant-50-tal" (se inlägget
"Vilket 50-tal är du?") med mörka träslag och frostade glaskupor.


Plastbandslampan är 145 cm hög,
med fräscha plastband och ny el.
UPPDATERING: Lampan är hämtad.
Den får ett bra nytt hem.

 
 
Till sist, golvlampan som hängt med mig från Norrköping 1991,
där jag köpte den i en antikbod. Nya skärmar, ny el, cirka
2 meter sladd. En bit av en "krage" till en av glödlampshållarna
är borta, men det syns inte utanpå.
Träslag? Björk?
UPPDATERING: Liksom de övriga två har denna lampa nu fått 
en ny, bättre, ägare..

Två nya lampor (som tvingar ut tre gamla)


Jag älskar vackra lampor. Så låt mig presentera "Fellingsbro", döpt
efter fyndplatsen.
Den hängde där bakom dsken hos antik & kuriosaboden "Blå skåpet".
Den ville hem till mig. Den kostade bara 300 kronor (leve landsorten!).
Nu väntar Fellingsbro på att sättas upp i den skumma vrån till vänster
om balkongdörren. Den lampan kommer att göra hela rummet vackrare.


Finaste fyndet från lägenhetsröjningen, där jag skulle titta på kornisch
och sedan fick en privat loppisvisning, var taklampan. Här i väntan på taxi ser
den inte mycket ut för världen...


... men efter kuprengörning gnistrar det fint i det frostade glaset och lampan har snabbt
blivit en ny favorit.

 
Men med två nya lampor in måste några
gamla ut, hur mycket jag än gillar dem. Mitt hem får inte
bli ett lager.
Så...

I morgon: 3 lampor ska ut. Bytes eller säljes.
Innan jag lägger ut dem på Blocket
- kolla, kanske någon passar dig?
(Ni som följer Femtiotalsjakten kommer att känna igen alla tre.)


PS.UPPDATERING: Vad är det för ett E,
på taklampans etikett, frågade jag och gissade
på Epa. Korrekt, säger Staffan och Tusse. 
(Fast just den här etiketten sitter på den taklampa
som ska ut och som visas imorgon.)

Om jag hade en Duett


Ruskigt väder, halvskymning redan klockan två. Och så plötsligt på en parkering - en Volvo Duett.
Underbart! Bilen på bilden är en P 210, en uppföljare till den första Duetten PV 445 som lanserade efter
industrisemestern 1960. (Det där lärde jag mig just på Wikipedia.)
Om jag hade en Duett skulle jag åka omkring och leka antikhandlare.

Lyckade retromönster


Det hade kunnat vara en originaltapet från 1950-talet, eller omslaget till en dagbok
från den tiden. "Paris" heter tapeten. Jag såg den i järnhandeln i går och började genast
fundera på om det skulle funka med en halv våd, som dekoration, på min vita köksvägg.
595 kr/rulle, här ser du kollektionen.


Ullpläd med julmönster. Den hade kompisar i andra
gammeldags mönster. Mycket snyggt. Tyvärr blir man ju
loppisskadad och ryggar tillbaka för en prislapp med 499:-
på en filt. Men, vi får se. Den finns hos Hemtex.


Det här är Rörstrandsdekoren Sickan från 1958,
som också blev gardintyg och nu gör comeback på
majonnästubar. Nä, det där var inte riktigt sant.
Men visst är det väldigt mycket solgult 50-tal
över mönstret?

Sött från Søholm


Godmorgon, måndag! Jag vet inte om te-setet från danska Søholm är från 1950-talet,
men det har en glad 50-talskänsla och platsar därför här en kulen måndag i december.
Jag såg Søholmarna i en antikbod i Arboga.

Trevlig fortsättning på veckan!
(Har ni hunnit börja handla julklappar? Inte jag.)

Jag ska få en symaskin i julklapp


Åhhh, 1950-tal! "Syplats i köket får de flesta husmödrar ha", skriver Allt i Hemmet 1958.
Så blir det även för mig i lyan. Jag ska nämligen få en symaskin i julklapp, av mig själv.
För avsaknaden av maskin börjar bli plågsam. Jag har 1950-talstyger, men kan inte sy gardiner
eller kuddöverdrag vare sig till lägenheten, gården eller dockskåpet.


Men vilken modell ska jag välja? Allt i Hemmets symaskinstest 1958
är inte till mycken hjälp 2009, om jag inte ska leta en begagnad förstås.
Men jag är övertygad om att AiH:s "provsömmerska" gjorde ett bra jobb.


Mammas symaskin. Med Elna sydde hon klänningar till sig och
alla möjliga kläder till oss barn. Symaskinens väska fälldes ut och blev
arbetsbord, väldigt fiffigt! Schweiziska Elna finns än i dag, men deras
hemsida där pdf-broschyrer återfinns för nedladdning under rubriken
"Nedlastning" ger inget förtroendeingivande intryck.


Kanske en amerikanare? Singer har en stolt historia. Isaac Merrit Singer startade
sin symaskinsfabrik redan 1851, och var först med bra villkor vid avbetalningsköp.
(Kölla: Wikipedia)


Och inte nog med det, symaksinstillverkaren Singer var
också först med sicksack-symaskinen. Här, 1960, hade
senaste modellen Suverän hela 24 mönsterbrickor, med vilka
"Ni syr hundratals olika mönstersömmar".


"Ok! Eh..." ser hon ut att säga, men "Oh! en Pfaff!" ska det vara.
Den tyska symaskinen presenterar sin "enastående nyhet", nämligen
automatisk nålpåträdare. 


Vem vill inte ha en tjusig sportjacka? Med en krage som skulle ta upp Elnas
hela arbetsbord. Svenska Husqvarna vapenfabrik hade gjort symaskiner sedan
1872, och nu 1960 kunde de erbjuda en symaskin "avstörd för TV, UKV och Radio".
Jag tycker mig minnas störningar på teven när mamma sydde, jag minns alltså
antagligen rätt. (UKV?)


Snygg annons. Läs mer om Husqvarnas historia hos Husqvarna fabriksmuseum.
Sedan 2006 ingår Husqvarna, Singer och Pfaff i samma företag, VSM Group,
som ägs av bolaget SVP. SVP säger sig vara världens största symaskinsföretag.


Men tillbaka till det praktiska.
Jo, det blir nog en Husqvarna. I affären där jag rekade
häromdagen lovade de en liten handhavandekurs när
jag hämtar ut symaskinen. Det fick man faktiskt
redan 1960.


Armkilar? Låt mig säga så här: Mtt första mål är att få till ett enda
kuddöverdrag med raka sömmar.

 
Husqvarna Automatic, 1957.               Husqvarna E20, 2009.
Raksöm, sicksack och en bruksanvisning skriven för någon som inte
trätt en symaskin på 30 år är vad jag behöver. Husqvarna E20 verkar ha detta.


Vem vet, kanske blir det även min käraste hobby, att sy.


En liten syhörna i köket, ur AiH 1958. En sådan praktisk Perstorpsbänk!

Och nu... vill jag veta allt om era nya och gamla symaskiner och höra
symaskinsberättelser!

Julen är räddad (Gästinlägg: Kryckan)


Nu har jag lekt elektriker så nu kommer lite bilder på julsakerna. Efter att ha missat
en likadan på en bakluckeloppis fixade jag denna på Tradera.


Jag tycker att kartongen är snyggare en själva ljusstaken.

 
"Det brukar vara spännande att ibland försöka sig på något nytt, något utöver
det vanliga, och därför hoppas vi att de här nya sju sorterna skall pigga upp
både Er och det festliga gammaldags kaffebordet, som vi alla brukar samlas
kring under julen", lyder bildtexten.


Det finns sju recept: Julens guldgula fina saffransbröd, Hasselnötskakor,
Äppelmoskakor, Chokladmuffins, Russinkakor, Mördegskakor, Citronkakor
samt den jag hoppas hinna prova baka under jullovet:
De många möjligheternas kaka.


Här kommer även en liten historia - om Tore och Inga som tillsammans med barnen Håkan
och Anders klär granen. Allt e klart men…ljusen fungerar inte, barnen får något mörkt i ögonen
och Inga ser mer vit ut än vad man borde den 24:e december...


Men från Torsgatan är det inte långt till Konsum vid St:Eriksplan.
20 minuter senare lyser granen grann och fin. "Den grannaste granen i stan!"
tjoar barnen.


Avslutningsvis adventsstjärnan. Kanske inte 50-tal men snygg ändå.
Och fem kronor var den ju värd!

Tidigare gästinlägg av Kryckan;
Välkommen hem till mig.

Om du bara ska läsa en blogg den här helgen


(förutom Femtiotalsjakten förstås) ... så är det 50-talskeramik.
Där ges just nu en blomkruksskola. Otroligt intressant läsning med massor
av bilder. Åttio procent är Upsala Ekeby, men vi får även se Nittsjö, Rörstrand
och Bo Fajans. Missa inte!!!
Blomkruksskoaln är nu uppe i del 4, men börja här med del 1.
Jag lyfter på hatten för Yvonne. Och hoppas på ännu fler delar i skolan!

UPPDATERING: Nu fortsätter skolan med del 7 hos Porslinsbloggen .
Kul med samarbeten!

(Bilden är ur en annons för Edet hushållspapper.
De är fina de där krukskydden.)

Lysande, Enköping (helgtips)


Konditori Tammerfors, Enköping. Detta kallar jag neon med stil! Femtiotalsmannen
och jag tog en titt på staden under förra lördagens Bergslagsresa. Vi hade redan fikat
två gånger och en snabb blick genom fönstret gav vid handen att Tammerfors inte bjöd
på någon 1950-talsinteriör, så det blev bara en bild. Men vi återkommer. Ett kafé med
sådan skylt måste väl ha gott bröd?
 

Elbyrån Thorsell & Son blixtrade till i novemberskymningen. Liksom
Tammerfors har man två neonskyltar. Plus till Elbyrån som har båda igång!


En lysande kringla annonserar att det finns mer än ett fik
i den lilla staden.


Selma Janson saluför moderna plagg för kvinnor. På hörnet av huset
ligger butiken Fridolf, med herrmode. Skoj.

Efter två lördagsutflykter till Wienerkonditoriet i Lindesberg med tillhörande
loppisraider i Fellingsbro, Lindesberg och Arboga  blir det frisk luft, adventspyssel
och glögg på landet denna helg. Så mitt helgtips är: Passa på att lata er litet
så att ni orkar fira jul sedan!

Trevlig helg!

I väntan på Hyllbo


Utan resultat har jag letat efter gammaldags vaxat hyllpapper. Till slut la jag in julpapper
som provisorium. Jag tycker att det ser hyfsat trevligt ut, men det är knappast hållbart i längden. 
Servisen heter Tellus, dekor: Helmer Ringström.


Var är Hyllbopapperet när man behöver det? Det är ju
sådant där rutigt jag vill ha. Men sedan jag efter ett års
letande slutligen fann teakfanérväv är jag mer optimistisk.


Klart jag hittar äkta hyllpapper också. Till slut. Någonstans.
Fascinett såldes i "välsorterade speceri-, kemikalie- och
pappaersaffärer".

Tills vidare får koppar och fat hålla till godo med julpapper.
Gräddsnäckan är en 70-talare som heter Carmen, från Rörstrand
precis som faten Bimbo till höger. Carmens fat hör till
koppen Ruta, röd, av Helmer.

Som vanligt, en nyfiken fråga: Hur gör du?

Det var då, det


Då var framtiden Saabs. Amerika var imponerat. Annons från 1957.


Min barndoms bil. Vi hade diverse begagnade röda Saabar, och en beige.
Jag drömmer fortfarande om att äga en Saab 95, herrgårdsvagn.
Annons från 1960.


Då var det 1960 års julklapp. I år kan allt ta slut vid nyår.

Konditori med sagolik tapet


Femtiotalsmannen och jag (det är inte han på bilden) har bilat till Bergslagen två lördagar i rad. 
På vägen till målet, favoritkonditoriet Nya Wienerkonditoriet i Lindesberg, hann vi också titta in 
på Konditori Saga i Arboga. Tipset kom från Tusse. 


Utsikt från fönsterbord på kaféets övervåning. Kondisbesök med 
lokaltidningsläsning är en av våra favoritsysselsättningar.


Murrigt och trevligt. Inskriptioner i räcket.

  
Konditoriet öppnade 1943, och får inte göras om, berättade tjejen bakom disken.
Jag antar att det betyder någon slags k-märkning. Lamporna är gamla, 
liksom tapeten. 

Tapeten var faktiskt det mest imponerande med kaféet. Visst är den sagolik?
Och ja, det blev några loppisar också. Inlägg kommer.

Fler kaféer hittar du under kategorin Kaféer.

I stället för kornisch


Är inte det här tidningsstället fint? Det är en av sakerna jag fick med mig hem från besöket
i lägenheten som T höll på att tömma, och dit jag gick för att titta på en kornisch. Gardinstången
var för kort, men oj, vad jag fyndade annat! 


En liten nätt resväska, för en övernattning. Jättefint skick, med söta detaljer,
som det lilla spännet...


... och adresslappsfodralet. 


Just nu vanligast uppvisade föremål på retrobloggarna: Adventsskålen. 
Siffror stämplade under, plus en pytteliten signatur, två bokstäver.
Men jag gissar att någon av Femtiotalsjaktens läsare känner till skålens ursprung? 
UPPDATERING: Karin berättar i en kommentar att skålen är en Gabriel. (Det gissade
faktiskt också lägenhetsröjande T på, men jag var litet skeptisk eftersom det inte finns
någon Gabrielstämpel under.)


Burkar, burkar, burkar. Den lilla turkosa innehöll en gång "Sommarkarameller". De två 
orangea är kaffeburkar. Och så en härlig plåtburk till Marie-kexen! Den vinröda
med blommor till höger tycker jag är jättefin, men är den gammal?


Jag har sedan tidigare ett par stilfulla 
grytunderlägg från 1950-talet. Här ett
mer vardagsbetonat i blått och vitt.
Den röda skärbrädan hängde också med hem.


Väskan på hjul hittade jag också på den roliga "lägenhetsloppisen".
Den står nu i min hall och väntar på att få följa med på många 
roliga loppisraider. 
Men mitt finaste fynd var en taklampa i teak. Jag ska visa upp den 
så fort kontakten är fixad och kuporna tvättade och putsade. 
To be continued...