Nu vill man ha solstolar igen - eller hur?


Ja - sommar, sol och plaststolar från 1950- och 1960-talen vill man ha nu. De här är gjorda
på KWA, 1961, och fanns hos Magazin 13 för ett tag sedan. 5 000 kronor begärde de för
fyra stolar. Två röda, två gula.


KWA gör fortfarande trädgårdsstolar, några är riktigt retrofina. Den här heter
"Pasta", jag ville ha den redan förra sommaren och tja, vi får se i sommar...


 
Några som varit med några somrar. Plåtade i en skånsk trädgård av min
väninna Monet. 1940-50-tal, 1960-tal, 1950-tal är mina gissningar.


Två oidentifierade godingar från Kistamässan.

Tidigare inlägg med trädgårdsstolar och solstolar:
En plats i 50-talssolen och Stolar med stil

Låt det inte regna


Skyltarna är fixade, åkern är gräsklippt, loppisprylarna prismärkta, bord norpade från
andras grovsophögar så att det ska finnas tillräckligt många till alla sakerna, grannens barnbarn
har en plan för bullbaket till Kafé Gubbhörnan.
Åh, vädergudar, låt oss får uppehållsväder på lördag!

En till, så har jag en trio Trio

 
God morgon, måndag! I lördags skrev jag om mitt förstoringsglas med lampa.
I kommentarerna fanns för och emot nagg. Själv kan jag leva med nagg som
knappt syns, bara jag vet om det när jag köper saken. Fatet på bilden har två pyttesmå
nagg, jag tycker ändå att jag gjorde ett fynd när jag fick det för 35 kronor.
På Myrorna dessutom (den på Adolf Fredriks kyrkogata, Sthlm) där man sällan gör fynd.
Vasen köpte jag på en mässa för 40 kronor.


Serien, som är ganska vanlig och gillas av många, heter Trio, av Hjördis Oldfors, Upsala-Ekeby.
Det här fatet med etiketten kvar fanns hos Eriksdals antik för ett tag sedan,
för 800 kronor. Två andra delar Trio ser du i ett inlägg hos Porslinsbloggen.
Hur många delar finns det?

Trevlig fortsättning på veckan!

Grattis, Jiges, 60 år!


Klädbutiken Jiges i Ånge fyller 60 år i år och firade jubileet
med mannekänguppvisning av kläder från 1950-80-talet en afton i början av maj.
Man fyllde Folkets hus i Ånge - 200 platser - och extrastolar fick ställas in.
I dag ska ni få se bilder från visningen och litet butikshistoria.


Annica från Jiges berättar:
"Visningen blev en succe, folk fick minnesbilder från hur deras
föräldrar eller de själva var klädda. Butiksnamnet Jiges kommer ifrån min farfar
Johan-Gustaf Jansson, Han kallades alltid JG - uttalat Jige."


"Han började som handelsresande som det hette då med konfektion, kostymer
och hattar.Sedan startade han butik med herrkläder, eftersom har vi utökat
med damkläder och skor."


"Vi är inne på 4:e generationen som jobbar där nu. Mamma jobbar kvar
fast bara lördag och lite extra hon är 76 år, pappa sköter fortfarande en del
pappersjobb, han fyller 82 i år."


"Jag är inne på 34:e året i butiken och min äldsta dotter har varit
där i 10 år och min yngsta började i våras."


Bilderna är tagna av fotograf Pelle Nilsson. På hans
hemsida ljungandalen.se hittar ni fler bilder från Jiges visning,
bland annat långklänningar från 1970-talet och axelvaddar från
1980-talet. Missa inte!


Annica: "Den ena neonskylten är från affärens början, den andra beställde vi
till när vi öppnade dam för 25 år sedan. Vi har bara bytt ut några rör under åren,
 annars är den intakt.Jag har lovat kunder att inte byta ut neonskylten. De tycker att den
"hör till Ånges city", så länge det finns delar och allt håller så får den sitta kvar."

Jiges är ett äkta 1940-50-talsnamn, skapat av två initialer.
I Sundbyberg finns herrmodebutiken Kåges Herr, som fyllde 50 förra året.
I Aneby hittar vi HåGes herr- & gosskläder, i Kristinehamn Ellges garn & handarbeten
och förstås - i Ullared Gekås (Gunnar Karlsson).
Och i Roslagens huvudstad Norrtälje fanns när jag växte upp bosättningsaffären Peves.

Det är tjusigt med initialnamn på affärer, och ännu tjusigare att fira sitt jubileum
med sådan stil som butiken i Ånge gjorde.
Grattis, Jiges, 60 år!

Retroguiden en vecka försenad


Bloggarparet på Porslin och Nostalgi och jag hade ju ett upprop för ett tag sedan, där vi
uppmanade andra bloggare att vara med och skapa en stor retroguide. Idén är att om alla gör
varsitt inläggg om sina favoritställen (loppisar, antikbutiker, fik med mera) och sedan länkar härs
och tvärs till andras inlägg så har vi plötsligt en retroguide som vi alla kan dra nytta av i sommar.
Vi satte 23 maj som publiceringsdatum. Nu visar det sig att vi själva inte hinner göra klart våra
retroguider till i morgon... Men nästa söndag kör vi.
Häng på! Berätta om dina favoritställen i din del av Sverige!

Hur synar du "fynden"?


Salte Peter är ett loppisköp som inte riktigt var det fynd jag först trodde.
Men visst är han fin där på hyllan (det är min kökshylla, ska tilläggas, inte en loppishylla även om
man kan tro det)?


Jag såg lagningen redan i affären, efter att ha vridit och vänt på burken. Jag förstod ju att
något  var fel, eftersom den "bara" kostade 100 kronor. Anita Nylunds Jie-burkar brukar vara betydligt
dyrare. Men jag har köpt andra saker i tron att jag gjort ett fynd, och sedan upptäckt nagg/spricka
först vid hemkomsten. Vis av erfarenheten har jag införskaffat ett finfint litet redskap.
Det hade snabbt avslöjat Salte Peters lagning där i loppisdunklet.


Förstoringsglaset med belysning hittade jag i en bokhandel.
Det finns alltid med i min väska, liksom ett måttband
och listan på alla dekorer som Helmer Ringström skapat.
Förutom att avslöja lagningar så är förstoringsglaset bra när det bara finns
ett litet svårläst hörn kvar av en etikett, till exempel.

Hur gör du för att se alla knappt märkbara skavanker på "fynd"?

Läs också ett intressant inlägg hos En sakletares bekännelser, som resonerar
kring detta med dolda fel.

Fler Edmundbord – och en ny teori


Det finns många bord signerade Edmund därute, men ingen information. Jag köpte ett
1950-talsbord med kakel för två år sedan och har sedan gjort ett par inlägg om mysteriet Edmund. 
Nu har tre andra Edmundägare hört av sig till mig - uppenbarligen är mina inlägg det enda
som skrivits om dessa bord. Och här kommer ett inlägg till, med fler bilder på vackra bord.
Och kanske har det tillkommit någon FJ-läsare sedan sist, som kan berätta något om Edmund?


Här är Annas Edmundbord. Hon hittade sitt på Helsingborgs auktionsverk
för några år sedan. Bordsskivan liknar den på mitt bord (som finns sist i inlägget).


Och här har vi Marias Edmundbord, som hon fått efter sin mormors bror.


Marias bord är mer 1960-tal i stilen.


Och så Evas Edmundbord, som tyvärr saknar två kakelplattor men har ett spännande
mönster. Denne Edmund har samma stuk på bordsskivan som Annas bord...


... men det har andra ben.

  
Och jag undrar igen: Är det Edmund, eller Edmünd? Jag har googlat båda varianterna på svenska, 
engelska och tyska - men hamnar bara på min egen blogg.


Det här bordet plåtade jag i en antikhandel vid Mariatorget. Ytterligare en variant.
Handlarens gissning var att borden är svenska, eftersom kvaliteten inte är så hög - och man inte
importerade så enkla möbler i en tid då det fanns möbelsnickerier i var och varannnan stad.  


Signaturen på handlarens bord.


Det strama Edmundbordet med "blixtlås" har jag visat tidigare, det fanns också i en antikhandel
i Stockholm, men jag tar med det även i detta inlägg. Så har vi ett helt gäng Edmundbord samlade! 
En tanke jag fick när jag grubblade över Edmund/Edmünd häromdagen var denna:
Borden är så olika i stil. Tänk om det var så att Edmunds kakel såldes till möbelfabriker/snickerier? 
Att man kunde köpa till exempel 18-plattors eller 27-plattors dekorkakel i olika mått att sätta
på de bord man tillverkade? Det kanske inte finns några Edmundbord, bara bord med Edmundkakel?


Tja, det var en teori. Och här är mitt eget bord, köpt i Hallstavik. Ytterligare
en variant, med hylla undertill. Liksom alla som äger ett Edmundbord 
tycker jag väldigt mycket om mitt bord.
Vet du något om Edmund/Edmünd? Berätta!
Äger du ett Edmundbord? Mejla en bild så kan jag uppdatera det här inlägget med ditt bord.
(Bilden: Kaklet på Marias Edmundbord.)

Snart är det byloppis


Byloppisen närmar sig och i helgen rotade jag därför på logmagasinet efter saker att sälja.
En del av skörden: Ett bord med 50-talsben, en grön 70-talslampa, en orange 60-70-talslampa och en
60-talslampa med trasig skärm. Den sistnämnda hade jag planer för...


Jag hittade en mycket vacker rosaröd skärm på en loppis nyligen. Så jag putsade glaset
och monterade den nya skärmen. Så långt kommen bestämde jag mig för att jag gillar lampan så mycket 
att den inte ska säljas. MEN, när jag sätter i kontakten så flimrar bara glödlampan till. Sedan - ingen reaktion. Suck. Lampan åkte ut på logen för några år sedan, och jag hade för mig att den bara brädats av en
ny lampa och faktiskt funkade.
Note to self: Måste lära mig dra ny el. Kan ni andra sådant?


Skrivbordslampans etikett. Någon som känner igen den?
T-1 och Twist står det. Twist torde syfta på att lampan kan vridas åt alla håll.


Aj, så oskarpt. Men jag ville visa konstruktionen där hyllan
hålls på plats av ring runt stolsbenet och liten vingmutter. 
Rar detalj.


Morfar byggde logen på 1920-talet. Det finns fortfarande lådor jag inte
gått igenom ordentligt, uppe på magasinet. Som att ha en egen loppis där man
kan göra fynd... varje år! Förra våren visade jag litet bilder från magasinet och lidret.

 
I lördags hittade jag bland annat min systers gamla psalmbok från småskolan. 
Visst är omslagspapperet fint? Sent 1950-tal.


Psalmboken är illustrerad av Kerstin Frykstrand, hon som gjorde de fina månadsbilderna till
KFUM/KFUK:s väggalmanackor och söta veckodagstallrikar (finns i detta inlägg) med mera.


Behöver vädras. Den här mattan/väggprydnaden med en mindre kompis
låg längst ner i en koffert. Men den är i perfekt skick, tack vare tät påse.
1940-50-tal? Finns det köpare på en sådan här?


Flickornas julbok, en potatispress (?), en uppbruten sparbössa, en kvarn (fin!)
och Det Bästa från december 1961. UPPDATERING: Lökhackare ska det vara, inte potatispress,
meddelar kunnigare personer i kommentarer...


Det Bästa var det bästa "fyndet", på grund av alla sköna annonser,
Åhhh, Hans-Agne Jakobsson. De där blå glaskuporna, så vackra!

Tja, vi får väl se om orangea lampan, kvarnen och 50-talsbordet
får nya ägare på byloppisen. "Det Bästa" hamnar i mitt referensbibliotek.
Nu hoppas vi bara på uppehållsväder lördagen den 29 maj...

Elvis portad från FJ-läsarnas fik!


"Don´t be cruel" ber Elvis förtvivlat. Han vill också hänga på det trivsamma fiket med
enkla trästolar, små kanelsnurror - och pannbiff med lök för lastbilschaufförer.
Men när frågan ställs vad ni vill ha och inte ha på ett 50-talskafé - ja, då är Femtiotalsjaktens läsare
obevekliga: Släpp inte in Elvis!
"Dra inte in Elvis överallt, även om han känns 50-tal."
"Har sett alltför många kitschiga Elvisgrejer totalt ruinera i övrigt trivsamma nostalgiställen."
"Jag skulle försöka komma ifrån den där "retrokänslan... dvs nytryckta affischer med gamla reklammmotiv, väggklockor med Elvis/Marilyn Monroe-motiv".
"Inga Elvis-tavlor."

Vad tycker du? Fortsätt kommentera förra inlägget,
"Vad måste finnas på ett 50-talskafé?"


"Vad måste finnas på ett 50-talskafé?"


Agata behöver vår hjälp! Så här skriver hon i en kommentar:
"Jag går i tankar av att öppna ett 50/60-talskafé... Jag har ju visserligen en del kunskaper
om vad det spisades förr, men vad tycker du/ni måste finnas på ett 50-talskafé och vad får
absolut inte serveras - jag vill att det ska vara så genuint som möjligt!
Hjälp mig!"
Agata

Så - kom igen nu, alla Femtiotalsjaktens läsare!
Hjälp Agata!

(Bilden är tagen på Svenssons café på Frösön)

Syttende mai


God morgon, måndag! I dag är det sjuttonde maj och vi firar våra norska vänner. Det vimlar
ju inte av norska saker i svenska butiker, men hos Bacchus antik plåtade jag de här
charmiga kopparna.


Jag gissar sent 60-tal eller 70-tal? Kanske vet Tingleter,
min norska favoritblogg, besked?

För där hittade jag i alla fall svaret på vem
som formgivit Elvira. "Turi design" betyder att
Turid (Turi) Gramstad Oliver, Figgjo Flint,
är upphovskvinna. Här visar Tingleter servisen
Daisy av Turi.

Äldre inlägg med norska saker:
Nordisk lördagsblandning

Ha en skön syttende mai!

Lisa Larson - den utställningen får vi för katten inte missa


Keramikern Lisa Larson, sommaren 1959. Nästa lördag öppnar utställningen
"Lisa Larson" på Gustavsbergs porslinsmuseum. Jag är dålig på att gå på utställningar.
Och har faktiskt inte ens varit på Gustavsbergs porslinsmuseum. Men "Lisa Larson"
får jag inte missa. Det blir en halvdagsutflykt till Gustavsberg framöver.
(Foto: Lisa Larsons arkiv)


Ingen tvekan om vem som gett de här katterna formen. Jag börjar gilla Lisa Larsons saker allt mer. 
Hon debuterade 1955, detta fantastiska år, på Gustavsberg med just djurfigurer. Lisa Larson är fortfarande verksam, vid 79 års ålder. Imponerande.
Museet utovar "ett generöst urval av hennes älskade ”seriefigurer”, men också många exempel
på hennes unika produktion – alltifrån tidiga verk från ungdomsåren till nyligen producerade alster från 2009".
(Foto: Bertil Wreting) 


"Stina med katt" heter den här underbara
figuren från 1958. Kolla kattens min!
(Foto: Bertil Wreting/Nationalmuseum)


Två äggkoppar är mina enda Lisa Larson-föremål.
De jag helst skulle vilja ha är ABC-flickorna.

Utställningen "Lisa Larson" invigs lördagen den 22 maj och pågår
till den 24 oktober. Läs mer hos Gustavsbergs Porslinsmuseum.

En låda Lotus och en ovanlig (?) Pärlan


Jojo, det lönar sig tydligen att göra som ni andra, hänga på låset när loppisarna öppnar.
I dag stod min väninna P och jag utanför Vätö IK:s klubbhus i Nysättra kl 9.59 och sedan
gled vi snabbt in genom dörren och jag försökte scanna av alla bord samtidigt. "Du var som en
målstyrd robot", sade P efteråt och det tar jag som en komplimang - skulle inte ni?
Det första jag fick syn på var "Lotus", 10 assietter, 12 tallrikar, för 100 pix. Några av dem naggade, men
väldigt litet knivmärken. Fynd!


Jag höll en föreläsning för P (som fick alla Lotus till sin nyinköpta husvagn, man försöker
ju prångla in 1950-talet även i vännernas hushåll) om Bibi Breger som ritade dekoren Lotus (1958-70)
för Gustavsberg. Läs mer om Bibi B hos Form 1900.


Gräddkannan i grön Safari (Helmer Ringström) i perfekt skick måste med hem. 30 pix. 
Men har du någonting i gul Safari så byter jag gärna bort den. En marmeladburk utan lock, 10 pix,
märkt Sweden och 593. UPPDATERING: Burken är från Töreboda keramik, meddelar JJ.
Och längst bak....
 

... en sak ur serien "Pärlan", Reijmyre. Ni har sett de små ljuslyktorna, men har
ni sett den här betydligt större varianten? Det hade inte jag, och tjugo minuters googlande ger
inget svar. Det känns som om något fattas - ett inlägg av något slag eller ett lock?
Och är det en stor ljuslykta - eller vad?


UPPDATERING: Hittade en kompis till loppisfyndet i en låda
på landet.

Dagens näst bästa fynd var skottkärran för 50 kronor som jag hittade på en annan
av Norrtäljetraktens otaliga loppisar denna dag. Även den present till P, som själv fyndade
en rejäl spade från Fiskars för 40 kronor. Det är roligt att ha en anledning att spana efter annat
än bara 50-talsprylar och porslin!

I stället för


Egentligen hade jag planerat ett jätteintressant inlägg här, men så gjorde jag en massa
andra roliga saker i går istället för att blogga. Och nu är klockan snart ett på natten och åtta ska jag
upp för att återigen (andra gången på två veckor, det börjar bli en vana) hänga på låset när en
närbelägen loppis öppnar.
Så det blir en bild, bara. På vasen Florence från tyska Bay, Importvasen märkt Dec Brazil (mer om den
längst ner i det här inlägget) och ljusstaken ur serien Trio av Hjördis Oldfors/Upsala-Ekeby.

God Kristi himmelfärd-loppisjakt önskar jag er!

Rea på Remington


En quiet-riter stod där på återbruksaffären häromdagen och tittade tyst och bedjande
på oss kunder. Nedsatt från 50 till 15 kronor. Ingen vill längre ha en gammal skrivmaskin,
hur tyst den än skriver.


En gång i tiden, kanske i början av 1960-talet, var den åtråvärd,
gestaltade en dröm om författarskap. Var det en Remington reseskrivmaskin som farbror
Melker i Saltkråkan satt och hamrade på? Åh, jag var frestad att ta den med
mig hem, rädda den. Men jag vet ju - Quiet-Ritern skulle aldrig bli använd.
Hoppas någon annan...

Bonusinfo: Allt vi vill veta om gamla skrivmaskiner finns på den här sajten. 

Bara en söt annons...


... så här en mulen lördagseftermiddag i maj. Det är 1950-tal och Husqvarna tillverkar
allt från symaksiner till borstar.


Hittade du någon delfinborste på loppisrundan i dag?

Vi gick till Stadsmissionen


I dag gjorde Empire-Amelie, min väninna med en begynnande 1800-talsvåning, och jag
en utflykt till den trivsamma förorten Gröndal. Reportage därifrån kommer på söndag.
Bland annat besökte vi Stadsmissionen, stans största.
Jag fick tji vad gällde fynd - men imponerade stort på E-A när jag kunde pricka in vilka muggar
i deras hyllor som var brittiska. E-A köpte ett par böcker och teburkar. Roligast var borden med skor.
Runt hundralappen skulle de ha för bland annat de här busvassa 60-talssandaletterna.

Här är bonaden jag letar efter

Den här pappersbonaden satt på köksväggen hos min morfar. Jag beskrev den i ett tidigare inlägg,
och Josephzohn berättade att han plåtat bonaden i ett utedass. Bilden är lånad från hans blogg.
Bonde med traktor, bondhustru med barn som kommit ut till åkern med kaffekorg, en Saab
kör på vägen, insjön är vacker i bakgrunden. Fint.
Jag hoppas hitta reklambonaden någonstans, gärna i ett litet bättre skick än den på bilden...
Ett helgtips? Kanske att bakluckeloppisen på Täby Galopp har säsongspremiär i morgon lördag?
Jag har faktiskt aldrig varit där, men ska försöka hinna med ett besök i år.

Trevlig helg!

Ester har lätt att få kompisar


Ester heter kaffekoppen som jag brukar grabba när jag tar en fika på Ovansundets café
i Nysättra. Ester är från Rörstrand och har någon gång i tiden tappat bort sitt fat. Men ingen
fara - hon har hittat fatet Vera från Gefle istället!

 
Ester och Vera. Esters originalfat ser du hos Svenskt porslin.


Nyligen hittade jag en annan vilsekommen fatlös Ester, en tekopp, på loppis.
Också hon hittade snabbt ett nytt fat att bli kompis med, i köksskåpet. Hjärter från Gefle 
ser ju ut att gilla Ester, inte sant?

Här är det kväll i köket, och Ester småpratar med 
skålen Colores från Gustavsberg. Bimbo från Rörstrand
tjuvlyssnar.
Vad handlade det här inlägget om egentligen? 
Kanske om att en udda kopp som är fin alltid passar in
någonstans, med eller utan fat?
Jo. Så är det.

UPPDATERING: Apropos kökshyllan med bården - när kom det vita häftstiftet,
undrar Larsson.  Liksom han minns jag de guldfärgade. På häfsttiften som fäster
väggskyddet i fanérväv har jag numera pillat bort det vita plastöverdraget för att få
"originalutseende" på stiften.