Kärlek vid första ögonkastet


I dag fick jag ett plötlsigt sug efter en fin 50-talskopp. Tittade in i en butik på
Upplandsgatan, där jag hittade den här enkla vackra från Gefle Upsala Ekeby.
Koppen fick följa med ut på landet i kväll, och hittade genast en kompis: lilla gräddkannan
Carmen från Rörstrand, 1970-tal. Carmen har stått ensam långt inne i ett skåp alldeles
för länge. Nu får hon följa med in till lägenheten i morgon.
För jag tror att de här två blir oskiljaktiga.

De talade ju så vackert (helgtips)


De talade ju så vacker svenska, då för femtio år sedan. Klart och tydligt,
varierat ordförråd. Sveriges Radios arkiv på webben ger oss chansen att lyssna på
1950-talets röster. Häromkvällen hade jag radiokväll, medan jag skrev till bloggen.
Först spisade jag plattor, till radioprogrammet "Spisarparty".  Programledarna Maud Allenäs
och Johan Sandström hade också en sida i tidningen "Min melodi", där de presenterade
"veckans skivskörd" (bilden).


"Spisarparty" var det första discjockeyprogrammet för unga, och enligt sr.se satt
svenska ungdomar "klistrade vid radioapparaterna". Och även om just det här avsnittet
lät ganska prydligt med jazz och inte så mycket rock så kunde jag känna hur
modernt det ändå måste ha låtit då.


Sedan lyssnade jag på "Ge mig fem minuter" från 1953, där tre hemmafruar intervjuas
av Ingrid Samuelsson. En kvinna är nöjd med sitt arbete, de andra två talar uppriktigt
om sin ambivalens. En jobbar deltid, en har börjat studera. Hon som är nöjd påpekar
hur viktigt det är att inte slarva med sitt utseende, att man inte tar på "en smutsig städrock"
på morgonen. Eftersom maken nog mer uppskattar en ren och fin fru än rena fönster.

Varför inte unna dig en radiokväll från 1950-talet i helgen? Hos Sveriges Radios
Lyssnarnas Arkiv  får vi ledtrådar till hur man tänkte, sa och gjorde under gångna decennier.
Och, som sagt, man kan njuta bara av hur de talade svenska.

Hemmakväll à la 1958


Gick förbi butiken Framtids Antiken på väg hem från jobbet och hittade ett antal trevliga veckotidningar från 1950-talet. Så nu stundar hemmakväll med "Damernas värld" från tidigt 1950-tal, "Antikdeckarna" på teve (TV4 Plus 20.00) och en kopp thé. Jag önskar även er andra en lugn och skön femtiotalskväll!

I varje fåtölj en piprökande man


"Direktören hade sin cigarr och familjefadern utstrålade trygghet med pipan
i mungipan. Tobak var en relativt oproblematisk konsumtionsvara."
Så beskrivs rökningen på 1950-talet i baksidestexten till Ulrika Torells "Den
rökande människan. Bilden av tobaksbruk i Sverige mellan 1950-tal och 1990-tal".


Och det verkar ha bolmats friskt. Den här bilden hör till en annons som börjar
"HAN älskar kålsoppa lika högt som sin pipa. HON tål inte lukten av vare sig
kålsoppa eller piprök."  (Problemet avhjälps lätt med sprayen Air-wick, får man veta)


H.-K. Rönbloms detektivromanshjälte Paul Kennet hade inte mindre än tre pipor.
"Han ägde tre pipor som han brukade turvis; deras namn var Sadra, Mesak och
Abednegro. Sadrak var rak och smal, Mesak tjock och krum, Abednegro vackert böjd
och dyrbarare än de andra.
Uppradade liknade de tes, antites och syntes i ett hegelskt schema."
(Ur "Död balnd de döda")
Kanske hade läroverksläraren Kennet tagit snälltåget till Göteborg och köpt sina pipor
hos Brobergs i Göteborg (bilden)?
Även Maria Langs kriminalkommisarie Christer Wijk har en pipa, som han "blossar 
begrundande på".

De här killarna har ni sett i tidigare inlägg på bloggen. Piprökare med attityd.
Häromåret när det var dags att köpa present till en arbetskamrat sa någon att "han
är ju piprökare, köp en ny fin pipa"...


Så jag kollade litet på nätet. Den här bilden (med teckningarna litet i 1950-talsstil, snyggt)
är från Brobergs hemsida, där de har pipskola http://www.brobergs.com/pipafs.htm
Jag insåg snabbt att man inte bara köper "en pipa" vilken som helst åt en konnässör.


Men tillbaka till 1950-talet. Då det gick för sig att röka och göra reklam
för mjölk på samma gång. (Vykort från Förlag Håkan Eriksson)


Och när världens första IKEA varuhus invigdes i Älmhult den 28 oktober 1958
stod mannen som än i dag möblerar de svenska hemmen, Ingvar Kamprad, där
- med pipan i handen. Snacka om trygghetssymbol. (Foto: Ikea)

På söndag är det fars dag. Här kommer en hälsning bakåt i tiden till alla fäder som satt
där i fåtöljen och sög på sin pipa medan mor dukade fram tv-kanna och tigerkaka.
Har den äran - och ett paket med piprensare i glada färger till er!

Empire-Amelies guldfynd (gästinlägg)


Jag och Libby är goda vänner sedan London 1980, då vi jobbade som
au-pair flickor hos den engelska överklassen. Vi hade god smak redan då.
Som medelålders flickor anno 2008 har vi samtidigt, fast på varsitt håll,
kommit på att antikviteter och design är värt att ägna resten av sitt liv åt.
Bara en sån sak att vi träffas en gång i månaden, istället för att det går ett helt
år mellan gångerna, är värt alla mina impulsköp. 

Vi är lite olika Libby och jag, men vi funkar bra ihop. Hon vet mer vad hon vill ha,
ganska kräsen faktiskt (jo!) och jag har istället femtioelva olika idéer och har lite
svårt att fokusera på vad jag egentligen gillar. Lätt för impulsköp he, he... 
Jo, mitt specialintresse är empire men det finns ju så mycket mer! Hela
1800-talet och allt som är engelskt och orientaliskt och... STOPP!"

 
Detta är gårdagens impulsköp som jag fortfarande inte har ångrat måste jag säga. 
Inhandlat på London W8 och ska sprayas i GULD vid första bästa tillfälle.
Plats; i mitt kommande empire-badrum förstås:
http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/october/empire-amelie-sager-det-bast-gastinlagg.html#comment
Pris: minns ej...
(Libbys anm: Den är silver nu, men jag har lyckats göra den guldfärgad på bilden...) 
 
 
Fortfarande kvar på London W8 ser jag detta fantastiska skrivbord i skyltfönstret
på Odengatan. Den har drag av empire tycker jag mig se. Inne i butiken finns även en ball
stol av samme designer, Mark Brazier-Jones.


Jag får en broschyr att ta med hem, där visas det ännu fler coola möbler som jag
kan tänka mig, men det är bara att glömma. Elton John m fl är kunder hos denne
hippa möbeldesigner.
Men som inspirationskälla är det toppen. Hans grejer finns förstås på nätet,  
http://www.brazier-jones.com/ Kolla på möbler som heter "Angel chair" och "Dragon table" etc.
Kanske inte för var mans hem, det är för brutalt, men roligt att det finns!!
 
 
Slutligen är vi inne hos Alvar Aalto på Sibyllegatan. Jag tror jag somnar för det
är FÖR mycket stilrena möbler utan humor. Jag får en deprimerande känsla inombords
och vill bara ut ur affären, men Libby har hittat något i ljusblått och jag är kvar för att visa
att jag är vidsynt och tar hennes intressen på allvar.
Men så ser jag en guldlampa som lyser upp bland allt det vita, och jag blir glad igen.
Här ser Ni den på bild; en sorts massiv strålkastare som inte går att missa. Tar stor plats men
är ändå diskret på något sätt. Passar hemma hos mig där jag helst vill ha moderna lampor. 
 
Hej från mig för den här gången. Vi kanske ses igen
nästa månad när Libby och jag gör en ny antikrunda,
om jag får skriva här igen.

PS från Libby: Klart Amelie dyker upp igen som gästskribent.
Bilderna på oss högst upp i inlägget är från Dingwalls vid Camden Lock, 1980.
Där hängde vi på marknaden om lördagarna och spenderade våra knapra au pair-löner.
Jag bodde i posha Hampstead, NW3, och Amelie i coolare Camden Town, NW1.

 

Hos handlar´n


Femtiotalet dyker sällan upp rakt framför en. Man får höja blicken, sänka blicken,
titta runt hörn. I dag lyfte jag blicken mot hyllorna i snabbköpet.
Och där! Stod Prinsesskaffet och Ädel-Moccan.
Jag handlade hos Ica Furuviks i Råsunda, som marknadsför sig med "3:e generation
med Personlig service". På hyllor i butiken och i skyltfönstren visar de upp burkar,
kartonger, mjölk-, pilsner- och läskflaskor och annat livsmedelsorienterat från,
gissar jag, 1930-tal till 1970-tal. Kul!


Butiken är  trång och i tre plan, mycket trivsamt. Och här och var ser vi spår från
tidigare decennier. Rutigt golv på översta planet, trappräcken i trä och svart järn (där det svarta
är delvis avflagnat och man skymtar en grön färg under).

 
Det är 1958 och vi köper en ask Kent
och tidningen "Vår fantastiska värld",
med hisnande reportage om rymden
och robotar.
Hur sa? 2008? Ny kvällstidningssatsning.
Aha.

Oförutspått trevligt på Sibyllegatan


Jaha, då var det dags för antikrunda på Östermalm. Tidigare har Empire-Amelie
och jag gjort Upplandsgatan, Roslagsgatan och en bit av Söder. I dag koncentrerade
vi oss på en särskild gata igen, det blev Sibyllegatan. Rehns Antikhandel (bilden) besökte
vi, men först tittade vi in i en port på Sibyllegatan 35...


Trappa med kantstötta steg, en cykel i gammal stil, sliten skönhet. Empire-Amelie,
som en gång i tiden ockuperade hus i Haga i Göteborg för att rädda kakelugnar
från rivning, blev överförtjust och bad mig ta en bild. Sedan ringde vi på där vi trodde
att det var antikhandel, och fick komma in i JP Willborgs ateljé...


... där man förbereder utställningen STHLM STHLM, som öppnar den 14 november.
På utställningen  visas 39 Stockholmsmålningar från 1880 till 1970.
En av dem ser ni här: Gamla stan och Katarinahissen, av Sven-Erik Jansson, 1956.
Fler bilder och information om utställningen: http://www.jpwillborg.com
Efter en trevlig pratstund med mannen som jobbade med utställningskatalogen, gick vi
vidare till företagets butik några portar bort. Där träffade vi Peter Willborg själv, som gav
mattnovisen Amelie några tips.
Det här skulle bli de trevliga pratstundernas eftermiddag.
Härnäst tittade vi in hos Modernity längre ner på Sibyllegatan...


... där jag träffade Charles Eames elefant, en skultpur och barnleksak i plywood,
designad 1945. Av dagens butiksbesök tycker jag nog Modernity var roligast.
Här fanns fler klassiker från designböckerna, livs levande, om man kan säga så
om saker. Ingeborg Lundins vackra luftiga glasvas Äpplet. Ägget, Sjuan och Myran.
En PH-bordslampa från 1930-talet. Och...


... Arne Jacobsens nätta bord i jakaranda, som han gjorde till stolarna Myran (t v)
och Sjuan (t h). Jag slukade bordet med ögonen, och blev så distraherad att jag
inte lyckades ta en enda skarp bild, inte heller någon där hela benen är med.
Även på Modernity fick vi en pratstund med en trevlig man. Jag frågade
litet om Bamse, min önskefåtölj och förmodligen det enda riktigt dyra
designföremål som jag kommer att köpa.
Tillbaka till Rehns Antikhandel...

.
... där jag fick syn på ett par morianer från 1950-60-tal, som jag tyckte Amelie
borde pryda sin empirevåning med. Men kameran fortsatte att bete sig lustigt,
färgerna är inte korrekt återgivna och jag lyckades inte få till en skarp bild där båda
morianerna finns med. Det var som om min billiga kamera kände att den var
på Östermalm, och blev litet nervös.
Också på Rehns fick vi en - just det, en trevlig pratstund, med killen som har butiken.
Han visade på en renoverad karmstol hur ett gott tapetsörarbete ser ut, och Amelie
som ska gå tapetserarkurs i höst fick ny kunskap.


Men nu rullar vi tillbaka filmen till dagens början. För vi startade faktiskt hos
London W8 på Odengatan. Empire-Amelie skriver mer om det senare, i ett
gästinlägg, men redan här vill jag visa taklampan Grand Siecle - där hennes
och min smak möts. Litet 1800-tal, litet 1950-tal.


Och, hm, nu blir det faktiskt förfilm också. Amelie var litet försenad, och jag tog
tillfället i akt att besöka Magazin 13 på Roslagsgatan. Jag och kameran var
tvungna att tanka litet budget-1950-tal, vi kände nog på oss att det skulle bli mycket
22 000-kronorsgrejer under dagen. Den här Bodaforsstolen gillade vi, och det
som skymtar där bakom, någonting rött...


Åhhh 55! Jag är ledsen, Arne Jacobsen, jag beundrar dina möbler. Men min
smak är enkel, mitt 1950-tal är det enkla, glada, och det är en sådan här stol
som får mig att le.

To be continued... Empire-Amelie skriver om sina guldfynd - senare idag

Empire-Amelie efter lyckad antikrunda


Det här är min väninna Empire-Amelie, anno 1984. Hon satt plötsligt där inne i en port
i Filmstaden i Råsunda när jag kikade in. Eller... så här är det:
Damen på bilden är ju en stol, av konstnären Aja som har ateljé i Filmstaden.
Hon gör både fantasistolar som denna, och porträttstolar. Biografen i Råsunda har en
Nils Poppe-stol. Kolla in den roliga storyn om hur Aja började göra stolar på hennes
hemsida www.aja.se
I dag har Empire-Amelie och jag varit ute på vår månatliga antikrunda, denna gång
på Östermalm. Nu ska jag sortera bland intrycken och bilderna. Rapport kommer senare i kväll.

Mina 50-talslampor behöver hjälp


Någon taklampa ska jag då inte köpa när Empire-Amelie och jag går på
antikrunda i dag. Jag har redan två fina 1950-talslampor - som inte fungerar.
Den gula köpte jag i Dalarna i juli, den vinröda/gräddgula i Bergshamra utanför
Norrtälje i augusti. Men när jag pluggar in dem i takuttaget händer ingenting. Trots
att båda lamporna fungerade i affärerna, och pappa satte dit ny kontakt som
passar i uttaget.


Jo, jag vet, jag måste ta dem till elaffär och få dem fixade. Snart.
I fortsättningen kommer jag att köpa armaturer på öppet köp. Man kan ju välja
nyproducerat i 1950-talsstil också, men det känns som att kapitulera?
Vad har ni för erfarenhet av gamla lampor ni köpt i antikaffär?

Åhhh - folkbiblioteket!


Alla de här böckerna är mina allihop, i fyra veckor, gratis. Som sagt, jag hade glömt
hur underbart det är med bibliotek.
Förutom att skaffa lånekort och ta hem tre kilo designläsning hann jag också sitta
ner en stund och bläddra i tidskrifter, en annan lyx som folkbiblioteken bjuder på.
 

Nostalgias senaste nummer, med en Volvospecial. Jag lärde mig bland annat
att det fanns en PV Cabriolet (om än bara i cirka 40 exemplar) och fick titta in i en
av mina bilfavoriter, den vackra och praktiska Duetten.


Slutligen köpte jag ett par vykort, biblioteket i Solna bjuder nämligen litet shopping-
möjligheter också. Kortet föreställer Pelle Svanslös. Maja Gräddnos och "trillingarna
Svanslös".
Den stronge och renhårige Pelle är ju en riktig 50-talskatt. Och se hur bra min
loppisfyndade keramikkatt trivs i familjen Svanslös sällskap!

Visst känns de som en folkhemsskapelse, folkbiblioteken. Men så är det inte alls, det
första folkbiblioteket planerades 1799. Jag hittade en intressant artikel om de svenska
folkbiblioteken.Läs mer:
http://eskilstuna.se/templates/Page____58071.aspx

När gav du ditt bibliotek ett besök senast?


Det här är långt från det lilla foilkbiblioteket nära byskolan där jag lånade mina
första böcker. Då var det Cherry Ames och Kulla-Gulla, två romanhjältinnor från 1950-talet,
som fick följa med hem.
Men känslan är densamma som då. I fredags tittade jag in på Solna bibliotek, kände doften
av tusentals böcker och mindes hur mycket jag tycker om att tillbringa timmar bland hyllorna. 
Men det är åratal sedan jag lånade en bok. (Pocket)böcker är så billiga att köpa nuförtiden. ¨
Nu är det dags. I dag ska jag skaffa nytt lånekort. Det känns litet högtidligt.

Eeester - det är matiné med Martin Ljung nu!*


I eftermiddag visar SVT Knäppupp-filmen "I rök och dans" från 1954. Giganten Martin Ljung
har 16 roller, bara det en anledning att titta.
Bäst i filmen: kultklassikern kortkortfilmen "Från ax till limpa", som driver med undervisningsfilmer,
och den fullständigt mördande parodin på svenska landsbygsmelodramer där Martin Ljung spelar 
 "Tattar-Martin".
SVT1 kl 13.00
Affischen finns på Auktionshuset Metropol, som har temaauktion filmaffischer den 17 november:
http://www.metropol.se/tema/default.asp?tema={1FE45005-E742-456B-8539-FB479158F8A0}

* Rubriken är en travesti på sketchen "Ester" från 1958 (tror jag), i vilken Martin Ljung ropar "Eeester - vi
är här nu". Under hela 1960-talet rullade den på radio och de vuxna tyckte den var väldigt rolig, minns jag.
På den tiden hade hitsen en lång hållbarhet...
"Ester" finns tyvärr inte på youtube, men där hittar man en annan Martin Ljung-klassiker: "Fingal Olsson".

Tuletorget medan tiden står stilla


På Tuletorget i Sundbyberg står tiden stilla, men snart dras klockan upp igen. 
Nästa år ska det rivas och byggas nytt här. Bland annat ryker den låga byggnaden
i mitten. Husen kring torget är 1960-tal, kopplingen på den här bloggen är att
detaljplanen för området togs 1958,  i Sundbybergs kommunfullmäktige.
Nu ska vi gå in på torget och se vad vi hittar där!


Jag hoppas och tror att man inte rör pelarna. De är ljuvligt vackra, de blå....


... och de gråbrunsvarta med alla sina nyanser.
Pelarna finns även på andra sidan gatan, inne i auktionshuset Kolonns lokaler,
där de är övertapetserade, och...


... till och med inne i matvaruaffären, där de bevarats fast har en del fläckar
och småskador.
Nu tillbaka till Tuletorget:


... med sin bassäng och fontän. Lite bedagade båda två, får man väl säga, men vill
man se skönhet så finns den. Jag vill, så jag tittar ned genom det lövgrumliga
oktobervattnet...


... och visst är det fint? Tänk er en vacker sommardag, när solen glittrar i de turkosa
pelarna och bassängens botten.


Ur Sundbybergs översiktsplan, antagen i kommunfullmäktige 2001:
"Affärscentrum vid Tuletorget har med tunnelbanan och pendeltågens utbyggnad
mist sin centrala position. Tidigare torgbildning inne i kvarteret har upphört
att vara attraktivt affärsläge."
Jo, så är det nog. Tuletorget ligger lite off, man blir nästan förvånad när det plötsligt
dyker upp när man promenerar från Råsunda in mot Sundbyberg. MEN, det finns EN
intressant butik. Svea Antik.


Det var där jag fann min gulsvarta termoskanna. Och när man viker av in på ett torg
där tiden står stilla kan man också möta människor som har lust att byta några ord.
I butiken träffade jag "Lille" som minns 1950-talet och hur hans familj liksom många
andra skaffade tv till fotbolls-VM 1958. Han fixade så att jag fick en perfekt fungerande
termoskanna, genom att ta en packning från en annan kanna och mecka litet.
Dessutom...


... visade han mig den här spegeln, design Uno och Östen Kristiansson. Antagligen
borde jag känna till dem, men det gjorde jag inte. Så nu fick jag ny kunskap. Bröderna
Kristiansson drev företaget Luxus i Vittsjö, och när jag söker på nätet ser jag att det
nyligen kommit ut en bok om dem, "Under Luxus tak" av Bo Sigeback.
Kristianstadsbladet berättar mer:
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20081016/HASSLEHOLM/660726216/1020

Sensmoral: Gå ALDRIG bara förbi när du ser ett skrabbigt 50-60-talscentrum.

En skrämmande historia ur verkligheten

Jag berättar för pappa att jag hittade ett 50-talsdockskåp på loppis och sålde det vidare direkt
- fick en spekulant bara timmar efter att jag skrev om det på bloggen. Jag förklarar vilket sug det är
efter gamla dockskåp.
Han säger "Var var det nu jag såg ett dockskåp...". Efter ett tag kommer han på det.
 "Det var i grovsoprummet hemma... för ett par veckor sedan... det stod ett gammalt dockskåp
där.. fullt med möbler."
Jag: ÄR DET KVAR!!!????
Nej, förstås inte. Jag kände mig nästan fysiskt illamående vid tanken på det missade fyndet.
Ett gammalt dockskåp fullt med möbler, kastat, bara att grabba.
Fly mig luksaltet! Nu känner jag mig yr igen.

Filmstjärnorna: Klart bloggen ska ha ett visitkort


Första upplagan av bloggens visitkort,  tryckt i all hast av min vän K. Klichén med det
dansande paret var försvunnen, så det fick bli ett 1950-talsöga istället. Till nästa upplaga
ska vi byta bild eller flytta ögat, vänsterställa adressen - och kanske fixa litet till.
Men rubriken - den ändrar vi inte!


"Nä, dra på trissor...


... den flickan har ju samma ögontusch som jag!
Men säg mig, kära du, vad är en blogg?"
(Annonser ur veckotidningen Levande livet 1959)

Kaffe i höstsolen


I går var det lön och jag belönade mig för en månads hårt arbete - med en termoskanna
som jag sneglat på ett tag. Alla1950-talshushåll måste ju ha en med flätat plastfodral!
Det fanns två röda också (hos Svea Antik i Sundbyberg), men jag valde den svarta - för
att den på något vis har mer karaktär.
"Kom nu, medan kaffet fortfarande är hett!" kan man höra den ropa uppfordrande.
Så i dag blir det kaffe i oktobersolen.

Det händer i helgen x 3



Megaloppis. Lördag och söndag. Jag tipsar er andra, men skulle aldrig gå själv.
Loppisar ska vara små. Om det inte är sol, sommar och backluckeloppis. Men för den
som gillar STORA loppisar är säkert det här helgens händelse.
En förmildrande omständighet är att den hålls i Solnahallen, bara ett stenkast eller två
från vackra 1950-talsgatan Virebergsvägen. Kolla in portar och balkonger där när ni ändå
är i krokarna (se inlägget om 1950-talets Solna nedan).
Tunnelbana: Solna C.


I filmstjärnornas spår. På söndag kl 14.00 är det guidad vandring i Filmstaden, Råsunda.
Näst sista för säsongen. Vill man inte betala 60 pix kan man vandra runt själv i området,
som är fantastiskt fint renoverat.


Ta tunnelbanan till station Näckrosen. Den egna vandringen börjar vid en vacker
informationstavla utanför Filmstaden. Den gudade visningen utanför biografen.


Här jobbade alla de stora. På tisdag visar SVT filmen "Med glorian på sned" från 1957,
med Sickan Carlsson foch Hasse Ekman. Den spelades in i Filmstaden.
Och en av biosalongerna i Råsunda heter just Sickan.


Även gator och serveringar i området är uppkallade efter filmstjärnor och regissörer.


I min bok stavas kafé med k. Men art deco-typsnitet är snyggt.
Läs mer: http://www.filmstadenskultur.se/


På söndag kl 12.00 är det auktion på Auktionshuset Kolonn i Sundbyberg.
Visning lördag kl 10-16 och söndag kl 10-12.
Det här skrivbordet (skyltmärkt Hadar Schmidt, 1950-tal) är mitt drömskrivbord.
Jag lyckas inte riktigt få fram på bilden hur mäktigt det är - 237 cm brett enligt
beskrivningen på nätet. Som skapt för filmmogulerna i Filmstadion. Eller för mig
om jag skaffar mig ett - stort - rum till.


En Lamino (av Yngve Ekström) går också under klubban. Sliten men snygg.
Alla objekt: http://www.kolonn.se
Buss 515 till Tuletorget i Sundbyberg. Kolonn ligger på Tulegatan 15.

Loppisfynd à la Bukowskis


Här är ett foto jag tog för Bukowskis moderna i veckan. Haha, nä, det är en vas
i blytungt glas, kristall påstod säljaren, som jag hittade på loppis häromdagen. Plåtad mot
en gråsvart skifferplatta, i ljuset som tar sig in genom mitt oputsade vardagsrumsfönster.
Kom-ihåg-lapp till mig själv: Köp långsmal diskborste, vasen ska skina när jag
väl lämnar in den till Bukowskis (och här hade det behövts en smiley-blinkning,
men sorry, de är inte samtida).


Tallrikarna är Stig Lindbergs Terra (Gustavsberg), karotten Hertha Bengtsons Koka
(Rörstrand). Jag köpte dem bara för att känna och titta på dem i lugn och ro hemmavid, som
jag gör när jag hittar servisdelar i fint skick ur kända serviser. Eller signerade keramikgrejer
med karaktär.
Sedan får sådant jag inte vill behålla gå på loppis i vår.


Allt detta fick jag för 10 pix! Inte 1950-tal, men lyser upp i "skojiga lådan"
på egen loppis.

Ord (5) Dålig flicka i modellklänning

Lista i veckotidningen Hela världen, maj 1959

NÄR VI TALAR OM
oss själva:                                    andra:
dyrbar modellklänning                  billigt skräp
bra äkta man                                 toffelhjälte
flicka med "det"                           "dålig flicka"





1950-talsmode med Monet och Bardot


Det är dags för litet 1950-talsmode!
Här är Monet, min franska väninna,  i juni 1960, men bilden får 1950-talsdispens
eftersom hon hade samma stuk på kläderna även 1959. Mademoiselle Monet
bodde hos familj i Frankrike den sommaren. På söndagarna gick man i kyrkan.
Och var tvungen att sätta sjalett på huvudet.
Monet: "Det här är min konfirmationsklänning som färgades blå - apropå sparsamhet!
Notera att den bärs med skumgummiunderkjol och sedan stärkt brodyrunderkjol på det.
Det skulle "stå ut"!


Sedan kom 1960-talet. Monet började klä sig i svart och basker och läsa Francoise Sagans
"Bonjour Tristesse", Sartre och Camus. Och då såg hon ännu coolare ut. Nu har hon just flyttat
"tillbaka" till Frankrike. Ni hittar hennes blogg om livet i Provence på
http://sydfranskby.blogspot.com/


Sista skriket 1959: Bardotrutan. Skådespelerskan Brigitte Bardot gifter sig i rosarutig
bomullsklänning, designad av Jacques Esterel, och bardotrutan blir mode.
Bilden: Monet hade till och med brevpapper i bardotrutigt!
På engelska heter mönstret gingham. Läs mer om "the sophisticated simplicity
of seductive cotton check":
http://www.iht.com/articles/1999/05/18/fash.2.t_0.php

I väntan på visitkorten...


I dag eller i morgon får jag mina visitkort med bloggens adress, i 1950-talsstil,
tryckta av min vän K i hans accidenstryckeri. Jag är så nyfiken på hur de blev.
I väntan på visitkorten tittar jag på lite gamla annonsér. Jag tycker om hela 1950-talets
typografi. I decenniets början är det fortfarande  mycket 1940-tal, som
i annonsen här från 1950. I slutet blev det rundare former och fantasifullare,
som i stilen Rondo på mina visitkort.

Dagens nostalgitips (5) Blodet droppar...


Du kan hitta böcker från 1950-talet i loppisaffärerna - och få ett stycke
skönhetsupplevelse för några enkronor. Maria Langs "En skugga blott" 
kom ut 1960 (vilket innebär att den skrevs 1959, och därför platsar här)

En droppe blott, på ryggen. Snyggt, snyggt, snyggt.
Men...


.. vad har vi här? Dubletter? Nej, den ena är
H.-K. Rönbloms "Död bland de döda", den andra
 Maria Langs "Rosor, kyssar och döden".
Exakt samma omslag. Kan ni tänka er Liza Marklunds
och Leif GW Perssons senaste deckare lite blygsamt
 inbundna i samma omslag?
Reflektion: Såg inte boklådornas hyllor lite enahanda ut?

Kolla också in en riktig pärla: "Solbåten".
http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/october/reseskildraren-schildt.html

Hur katten kan man se så nöjd ut?


Den här underbara katten hittade jag på en loppis i går, efter promenaden. 
Kissen stod på mitt skrivbord på jobbet hela kvällen och fick mig och andra att le.
Den är gjord i tung keramik och signerad., fast som alltid med ett par svårtydda kråkor. 
Under nästa ledighet ska jag forska i vem som skapat den. Jag ska börja med att lägga in
en bild på katten på härliga www.retroforum.se där trevliga och hjälpsamma människor
bistår med identifikation av möbler, porslin, ja, allt som är gammalt och intressant.

En promenad i 1950-talets Solna


Hur ofta blir man inspirerad av en kommuns hemsida? Jag blev det faktiskt i går.
På www.solna.se hittade jag en arkitekturguide till stadens hus och miljöer. Solna stad
har lagt ut boken Arkitektur i Solna, utgiven av byggnadsnämnden 1994, på sin webb.
Jag klickade mig fram genom stadsdelarna och insåg att här finns en hel del intressant
1950-talsbebyggelse som jag inte kände till. Den ambitiösa arkitekturguiden på www.solna.se
har så rätt: "Många av bostäderna som byggdes under 50-talet i Solna är goda exempel
på trivsam vardagsarkitektur."
http://www.solna.se/templates/Page_solna_submenu____19760.aspx

Så jag tog kameran och flanerade litet före jobbet.


Virebergsvägen 2-4 nämns i Solna stads arkitekturguide. Byggår 1953-54, arkitekt
Oscar Bylund. Virebergsvägen är en genuin och mycket vacker 1950-talsgata...


... med en fin port här....


... och en fin port där...


... och balkonger med rundade utskjut för blomkrukor...


... och så en bänk att ta igen sig på.


Glöm inte - vi är i Allmänna Idrottsklubbens land. Så: balkong i svart och gult.
Med nyrenoverat (?) stiligt träräcke.


Mitt favoritmaterial glasbetong. På den här balkongen stod Inga-Lills pojkvän
Tommy och rökte på rasten en oktobereftermiddag 1959, och längtade till 1960-talet.
Han var springschas och ville vidare i livet. Mer Inga-Lill och Tommy:
http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/september/utkast-4.html


Bullens bageri borde ha en gammaldags skylt. Men fiket håller ställningarna
med bord utomhus den 21 oktober, bra.


Vid Framnäsbacken tittar man lika gärna ned som upp. Någon som vet något
om den här typen av mönstrad stenläggning?


The only way is up! 1950-tal och punkthusen strävade mot skyn. Framtidstron
stod på topp.

Min barndom är antik


De här emaljerade skålarna från Kockums stod ofta på matbordet när jag var barn, med
inlagd gurka eller annat tillbehör til middagen. Nu står de i ett skåp på landet och jag använder
dem inte, men tittar på dem ibland. De är vackra vardagsföremål.
Så ser jag samma skålar på mässan Antik & kuriosa. Kommer inte ihåg exakt pris, men
det var omkring den skrämmande stora summan av  hundra kronor per styck.
De skålarna var som ni ser mindre slitna än mina, men ändå...


Kockums skålar. De måste ha funnits i fler färger än lila och turkos?

Jag skulle tvätta varje dag...


... om jag hade den här tvättmaskinen i retrostil. Den är nästan overkligt SÖT, jag får
samma känsla som inför dockskåpet Dockebo. Mitt lilla badrum har tvättmaskinuttag,
kanske skapar jag i framtiden ett 50-talsbadrum kring denna rosa karamell.
Apropos att göra om badrummet till en annan tid, missa inte Empire-Amelies beskrivning av hur
hon ska göra 1800-tal av sitt (ligger som kommentar till "Empire-Amelie säger det bäst")
Vilken nyproducerad retrogrej skulle du vilja ha i ditt hem?

(Foto: Smeg)

Hyllning till en hemmafru


Amerikanska TV Guide tog "50-talsbilder" på Desperate Housewives-
kvinnsen, till reportage inför säsongspremiären häromveckan.

Jag brukar säga att jag gärna skulle bli hemmafru. Med en reservation, att jag  slipper städa.
Och då faller väl hela grejen, förstås. Då är det bättre att leva 2008 och plocka det bästa
från 1950-talet.

Skämt åsido. Mamma jobbade i hemmet och på gården fram till mitten av 1970-talet (då hon började
jobba extra inom åldringsvården, som många andra hemmafruar/bondhustrur på landet). Vid slutet av
1960-talet började hemmafru bli ett skällsord, och hon tog illa vid sig. Och det är förståeligt. Hon satt
verkligen inte och fikade med väninnor om dagarna, eller hur nidbilden nu såg ut.

Hon lagade all mat. Och innan dess hade hon fixat råvarorna också. Plockat lingonen till sylten, plockat
och konserverat svampen till stuvningen, satt och plockat potatisen, odlat morötterna, odlat och lagt in
gurkan, fött upp kalven, mjölkat kon och bakat brödet. Plockat hallonen, skummat grädden. Gjort saften.
Hon sydde, stickade och virkade. Kläder till hela familjen. Gardiner, grytlappar och dukar till hemmet.
Hon städade, pyntade, skapade ett hem.
Hon fixade lyxen. Manglade lakanen,  veckade örngottsbanden. Gjorde världens godaste gräddtårta. Stickade fina tröjor till mina dockor - och sydde julaftonsklänning med guldknappar till mig.
Och - så skötte hon gården ihop med morfar och pappa.
Med mera med mera med mera.
Mamma var ett proffs, en stjärna., i sitt mycket kvalificerade yrke: hemmafru.
Hur mycket av det jag räknat upp klarar ni av?
Jag kan inte ens sy upp ett par jeans...

Innan reklamfilmerna om Blue Village








De här illustrationerna låg som ett band i botten på en resebroschyr från Europaresor
i Hälsingborg. Man kan roa sig med att beundra de stiliserade bilderna och gissa resmål.
Grekiska urnor, hjulångare från Södern, Big Ben. Att det är 1950-tal och inte 2000-tal skvallrar
 den svarta killen på sista raden om. Vad ska han illustrera? Hela Afrika...?


Modärna resor från Hälsingborg.

Leva sparsamt - en 1950-talsdygd i tiden


I går fick byrån komma hem till lägenheten. Den är egentligen en halv bokhylla,
 räddad undan grovsoporna och därefter aniktslyft av min far. Byrån hade sällskap av
 de två stolarna som jag hittade i lusthuset, se
 http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/september/markeshysteri-hemmavid.html
Även de har putsats upp.
Det känns rätt just nu att fixa till gamla möbler istället för att köpa nya. Den gamla dygden
"sparsamhet" i skön förening med "Så klarar du lågkonjunkturen".

Och det gäller inte bara möbler. I veckan hämtade jag ut min duffel hos skräddaren. Han har
lagat hålen i fickorna, de som gjort att duffeln fått stanna i garderoben några vintrar.
Kostnaden för "ny" vinterkappa = 240 kronor.
Nu låter det här väldigt präktigt, jag känner ju det. Så, okej, det är väl så här egentligen:
All denna sparsamhet gör att jag kan lägga pengar på... ännu fler 1950-talssaker.


Fick också lämna garaget. Kommer att visas i hemmiljö när furubordet från Ikea
bytts ut mot något 1950-talsaktigt.

Jag smyger sakta in 1950-talet...


Jag delar huset på landet med Femtiotalsmannen. Än så länge inreder vi det i normal-
blandningsstil. Men när jag röjde under trappan i somras lyckades jag efter röjningen
smyga in litet retro. Radio: gissningsvis 1950-tal. Skåpet: 1960-tal. Barnen på bilden: Mina syskon,
bilden tagen på 1950-talet. Fåtöljen vars armstöd skymtar: Antagligen 1960-tal.
Och pentryt på nedervåningen skulle ju passa så bra som sent 1950-tal, tidigt 1960-tal...
Det kan ju tänkas att jag får över litet saker från lägenheten...
Hm...

Plötsliga skönhetsupplevelser på landet


Denna Chrysler rullade ut från fabriken 1947. I går stod den där utanför pizzerian occh skänkte
alla som passerade en skönhetsupplevelse. Snyggt parkerad framför anslagstvala,
en underskattad informationskälla.


Därhemma tog jag ett varv med kamera och sökarögon. Hittade två Gunillaburkar. Den ena stod
i garaget bland andra burkar som jobbar, dvs förvarar pappas prylar&skrot. Den andra bor
i matkällaren och är full med gamal fröpåsar. Där får de stå kvar, och bara vara snygga.


Då: 10 kg Äkta mandelmassa. Nu: Gamla trädgårdsfröer.

Empire-Amelie säger det bäst (gästinlägg)


Min vän Empire-Amelie (Anneli) beskriver "jakten" så bra i en lång kommentar att jag gör
ett gästinlägg av den. Jag vill att fler läser än om den ligger under ett av mina egna inlägg.
I går blev jag nämligen varse företeelsen kollektivblogg och tyckte det lät sympatiskt.
Nu kör vi Annelis text, litet lång men va sjutton.
Hon skriver så bra!
(Bilden: Anneli och jag var barn under Perstorpsplattans och de blå köksluckornas tid)

Anneli:
"DET SOM ÄR KUL MED ATT INTRESSERA SIG FÖR TEX. 50-TAL - som denna bloggskriverska
(ja det är en hon) eller som jag då, som hellre, av någon underlig anledning (eftersom jag inte är tät),
vill börja gräva djupare och plötsligt blir namnad som empire-amelie på denna blogg bla. för att jag under
vår månatliga antikrunda helt hysteriskt köper Rörstrands "Svart Sverige" i halvdant skick (det är ju 1800-tal
för fan!) för mina näst sista slantar, de båda kannorna går inte ens att använda - ÄR (nu till saken!)
SJÄLVA JAKTEN PÅ FÖREMÅL SOM PASSAR IHOP.
Att leta efter just "den" grejen som passar in i en helhet som man skapar själv. Det är hur kul som helst!!
För mig handlar det inte längre om att spara gamla grejer bara för att det är gammalt och inte nytt, det blir
bara rörigt till slut (om man inte målar allt i vitt, vilket jag inte vill, hatar shabby chic!) - utan det handlar om
att iscensätta ett hem som motsvarar den bild jag har inom mig´, som har växt till sig. Man kanske har blivit
inspirerad av en bok eller en film. Eller en historisk miljö. Och man tänker varje gång; det här gillar jag!
Så här vill jag bo! Det här vill jag ha! Fan vad coolt! Efter ett tag vill jag ha likadant, fast på mitt eget sätt förstås!

 
(Libby: Den här emmafåtöljen fick Anneli och jag fick hennes fina original-
Stringhylla när vi bytte)

Hemma hos mig vill jag bli inspirerad till nya kreativa projekt, inte bara koppla av, som de flesta
verkar vilja idag. Därför har jag inte behov av stimulifattig miljö med fria ytor och spa-liknande
inredning samt dessa obligatoriska vita väggar. Det får jag nog av på jobbet (psykavdelning).
Fy vad trist! Hemma vill jag bli glad! Denna bloggsida förmedlar detta. Glädje över tingen och dess
historia. Att leta efter speciella saker, alltså inte vilka saker som helst. En lampa, ja, men den ska vara,
förutom 50-tal, just den jag drömt om, den som passar in hemma med resten och då duger inget annat.
Men ibland måste man ju göra kompromisser innan "den rätte" dyker upp. Då byter man ut det man har.
Man kanske aldrig blir nöjd men till slut börjar det åtminstone likna något, ens hem alltså, man har då
en fast grund att utgå ifrån. Sen letar man vidare. Och under tiden har man kul. Det ska bli spännande
att besöka Libbys begynnande 50-tals lya snart.


(Libby: Det här badrumsskåpet kan Anneli tänka sig i sitt hem, vet jag. Och jag förstår det,
för empirebadrum verkar jobbigt. Vad var morgontoiletten? Lite puder i håruppsättningen
och lite dåtida raggartvätt vid kommoden? Hehe.)

Apropå "svanen"
http://femtiotalsjakten.blogg.se/2008/october/borja-spara-snart-slapps-1-958-svanen.html 
eller ska vi säga den "fula ankungen" så är frågan; passar den könlösa svanstolen
 ihop med möbler från 1800-talet? Låt oss säga en stilig chiffonjé i mahogny. Är det en hit? Ja det
bestämmer man själv. Men för min del så går det bort, det blir för oskönt på något sätt (läs; fult). Däremot
gillar jag moderna lampor till det 1800-talistiska. Tex. en röd PH-lampa är fin (50-tal?) eller 30-tals funkis
eller till och med 2000-tal, gärna i favoritfärgen svart. Alltså det som står på golvet bör passa ihop, det som
svävar i luften får vara kaxiga utropstecken i rummet jämte datorer och annat som påminner om att jag
lever i modern tid.
Man behöver inte gömma stereon i ett skåp tycker jag. Så stilbrytning är jag inte emot. Sen ovanpå detta
 har man ju sina egna personliga prylar av varierad art. Det som är gulligt, trist, osmakligt, töntigt,
mormors, etc. you name it! Men gillar man sina ägodelar så brukar det ändå passa ihop i slutändan,
oavsett årtionde eller århundrade, om man inte är helt färgblind."
Anneli


(Libby: En riktig PJÄS, en tung soffa som Anneli och jag spanade in på Kupan under vår
antikrunda på Söder häromleden. Vi tyckte båda att den var häftig, men den skulle nog
 inte passa in i något av våra hem.)

Höj blicken - möt Margit Bodin och de andra


Östberlin 1987? Nej, Råsundavägen i Solna hösten 2008. Men visst känns det som
svunnen tid? I skyltskåpet ligger en gammal urblekt reklambild. Här onduleras inte längre, ingen
damfrisering står att finna när jag söker på den här adressen på Eniro. Men jag blir glad av
att Margit Bodins skylt får vara kvar.
Nu går vi på skyltjakt!


Östgötagatan, Sthlm. Härunder klipps det fortfarande. Notera betongbalkong i härlig
brutalfunkis bakom neonskylten.


Tullportsgatan, Norrtälje. En bra gata för skyltspaning...


... för här hittar man bland annat den här vackra.


På Antik & kuriosa i Kista kunde man köpa sig en egen skylt. Hmm... var skulle
man placera den?


Nä, jag nöjer mig nog med att spana på stan. Höj blicken i helgen, det finns massor
 av skönhetsupplevelser några meter upp! Gamla klassiker som biografen Victoria
på Götgatan, Sthlm. Men också...


... nya glada överraskningar. Billighetsbutiken Eden bräcker sina finare konkurrenter
- med en gammaldags neonskylt. Bravo! Den här butiken ligger i början på
Drottninggatsbacken.

Och snart utses Årest skylt, Stockholm stads och Ljusreklamförbundets tävling där
priset går till den skylt "som mest berikat det nattliga stadsrummet och förhöjt Stockholms
skönhet under dygnets mörka timmar". Det är tävlingens elfte år. Förra året gick priset till
Konstfacks skylt på fasaden vid Telefonplan.

Gör om dig till 1950-tal (helgtips)


Det här är jag 1952. Va? Var jag inte ens född då?
Men jag har ju bildbevis!
Det kan du också skaffa dig. 
Du behöver ett porträtt taget rakt framifrån och utan 
lugg eller hårslingor i ansiktet. Gå sedan till 
http://www.yearbookyourself.com 
Ruskigt skojigt!

Karl-Gerhard, min ärade kollega. Först ut bland mina vänner att göra om sig! 

Tillbaka på jobbet


Dags att återvända till arbetet, efter en veckas ledighet.
På bilden ser ni några av mina arbetskamrater!
Nä, det är en omslagsbild till amerikanska Saturday Evening Post (februari 1958),
av danske illustratören Kurt Ard. Ni som läste Allersnoveller känner igen hans stil.
På sajten nedan hittar ni förutom Ard även den amerikanske giganten
Norman Rockwells många Post-omslag.
Kitsch, skulle somliga säga om både Ard och Rockwell.
Fantastiskt! säger jag.
http://www.curtispublishing.com/other-artists/html/ard.shtml

Antikdeckarna toppar min lista


                                                                                                                    Foto: TV4
I kväll torsdag är det säsongspremiär för "Antikdeckarna" i TV4 Plus. Tyvärr verkar den ene av
programledarna, min favorit Anders Welander, vara utbytt. Men innehållet i första avsnittet
låter lovande. Den nya programledaren Li Pamp gör en runda i sina favoritaffärer
i Stockholm, och man är ju nyfiken på vilka det är,. Och så ska det handla om
amerikanska formgivarparet Ray och Charles Eames, förgrundsgestalter inom
modernismen over there.

Bästa antikprogrammen, enligt mig:
1) Antikdeckarna, TV4 Plus, torsdagar. De två antikdeckarna besöker privatpersoner,
antikaffärer, samlare och tävlar sedan mot varandra på auktion med varsitt föremål från
stället de besökt. Roligt upplägg och folkbildande små faktainslag. Tonvikt på modernt 1900-tal.
Programledare: Pontus Silfverstolpe och Li Kamp (bilden). Sjunde säsongen startar i kväll.
2) Första, andra, tredje, TV4, måndagar. Ernst Kirschsteiger är programledare och har med sig 
Peder Lamm och ytterligare ett gäng värderare. En mer avslappnad sorts Antikrundan.
Folk bjuds in till auktion och Ernst och värderarna tittar på utvalda grejer och föreslår ett
utropspris. Även här faktainslag. Ernst känns bekvämare i rollen nu när säsong två dragit igång.
Trivsamt. Blandar traktens allmoge med 1950-talsporslin.
3) Antikrundan, SVT, uppehåll just nu. Programledare: Ann Lundberg. Mer av stora pjäser, maritima
målningar och 1700-talssilver än i de andra programmen. Behöver förnya sig - och det kanske de gör
 i nästa säsong, som drar igång i januari 2009. 

Börja spara - snart släpps 1 958 Svanen


Arne Jacobsens fåtölj Svanen fyller 50 år i år. Det firar danska möbelföretaget Fritz
Hansen med att släppa en "limited edition" i 1 958 exemplar. Jubileumsfåtöljen har
skinnklädsel i "svanvitt". Svanarna är numrerade - och ringmärkta. Varje exemplar har en ring
i silver runt foten, med numret graverat.
De 1 958 svanarna börjar säljas den 1 november, i "utvalda butiker över hela världen".
Pris? Jag hittar ingen uppgift, men någonting säger mig att det kanske är för sent att börja
spara...

Foto: Pressbild, Fritz Hansen

Här hittar du Svanen, Ägget, Myran med flera klassiker:
http://www.fritzhansen.com/content/us/products

Ägget, en annan 50-åring.

Det fanns mer än dockskåp


Jag hade ju på känn att stoppet i Hamnladan skulle ge utdelning. Förutom Dockebo
köpte jag ett par roliga saker till, och strosade omkring i lågsäsongslugnet och
plåtade litet. Två kakburkar, Triett, ser ni här. Den tredje kakburken fattas, den var orange.
Det vet jag för vi hade en sådan kakburkstrio hemma.


Ett äkta fynd. 10 pix för en Köksalmanack från 1950-talet. Se tidigare inlägg
under Nostalgitips om Husmoderns köksalmanack.


Oklart decennium på stolen och bordet. Men i min fantasi står de på en veranda
i Savannah, Georgia, en het eftermiddag sensommaren 1959.


Ja, inte är det 50-tal, men fruktknivssetet har andra kvaliteter. Man blir glad.
Så även bananerna fick följa med mig hem.

Åhhh, ett dockskåp från 1950-talet!


Hamnladan, Norrtälje, tisdag kl 13.20. Plötsligt stod det där, dockskåpet Dockebo.
Jag blev bedårad och slog till direkt när butiksföreståndaren sa att det var 1950-tal.
Lite irrationellt - jag sålde mitt eget Lundbyskåp från
1970-talet i somras eftersom jag inte tyckte att jag behövde ett dockskåp.
Men när jag var i sälsjvängen med mitt Lundby fick jag en inblick i dockskåpsentusiasternas
värld. Jag skulle beskriva dem så här:
Folk i 35-årsåldern med barn som de säger ska ha skåpet.
Sure.
Men han som köpte mitt skåp tindrade med hela ansiktet när han berättade hur han
skulle fixa el och lampor osv  till skåpet. Och jag har en bekant som delar dockskåpet med
sin dotter. Låt oss säga så här: Det är inte dottern som inreder rummen med Myran-stolar,
1970-talstapeter och den svartvita tv-n från mitt gamla skåp.
Out there vimlar det av föräldrar som längtar efter ett 1950-talsskåp åt sina åttaåringar.
Så att föräldrarna får börja leta dockskåpsmöbler från tiden på Blocket, Tradera och loppisar.
Sy gardiner i tyg med 50-talsmönster. Måla små tallrikar i Spisa Ribb-mönster.
Jag vet vad ni håller på med.
Och när jag tittat mig mätt på Dockebo så kommer ni att hitta
skåpet på Blocket.

Dockebo bor inte här längre. Femtiotalslampan i Hamnladan får klara sig
utan sin kompis.

Tvättdag på landet


Från flygmaskin till tvättmaskin. Är hemma från ett härligt veckoslut i Provence
och ska ut till landet och tvätta. Kanske tar jag en titt i Hamnladan i Norrtälje,
700 kvadratmeter prylar i hamnen mitt emot restaurangbåten S/S Norrtelje.
Brötigt och dammigt, men jag gillar lador, och har fyndvittring. Tror jag kommer
att hitta något riktigt fint där. I dag, nästa månad eller om ett år? Vet inte när, men
jag vet att det kommer att hända.
Visst känner ni igen den känslan?

Tillbaka i hemmets lugna vrå


Det här hörnet av min lya gillar jag skarpt. trots att lampan
nog är 1940-tal. MEN, på 1950-talet hade ännu inte slit-och-släng
gjort entré - och jag är på jakt efter det vardagliga, autentiska.
Så visst stod den här lampan i en lägenhet någonstans och
spred ett varmt ljus även hösten... 1957?

Dagens nostalgitips (5) Matiné i morgon: Nobelpristagarens favorit


På måndagar och tisdagar visar SVT matinéfilm. Oftast är det 1940- och 1950-talsfilmer. 
I dag kunde vi se Tor Modéen från 1940.  I morgon tisdag bjuds Ingmar Bergmans "Sommaren
 med Monika" från 1953. Regi: Ingmar Bergman. I huvudrollerna: Harriet Andersson
och Lars Ekborg. Enligt SvD Kultur ska litteraturpristagaren Le Clézio tycka att den filmen är "en
av Bergmans allra vackraste".
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1857729.svd
Ställ in dvd-spelaren på SVT1 tisdag kl 13.35!

PS Jag hör från väninna, namne med titelrollen, att filmen gjorde det jobbigt för alla svenska
Monikor när de reste utomlands åren efter att filmen kom ut. Ja, på grund av nakenscenerna, såklart.

Mintgrönt - så fann jag mitt 50-tal i sydfransk by


Okej, sydfransk by gav mig all time high i antal besök på min blogg. Så här
kommer fler bilder. Kopplingen är mintgrönt, en klassisk färg från 1950-talet. Tänk
badrumsskåp eller Chevrolet -56. (Foto: Monet)
(Mintgröna båten Fifi och hennes kompisar bor i Le Brusc, övriga bilder tagna i byn Belgentier.)


Små citroner gula...  (Foto: Monet)


Mintgrönt och olivgrönt.


Roligare än balkonglådor, eller hur?


Utsikt från restaurangbordet.


Från ax till limpa på två meter.


Hus till salu. Här slutar inlägget. Här börjar drömmarna?
(Foto: Monet)

Den glade liftaren - var är han nu?


Söndagsmorgon i Provence. Vid frukosten visar Monet sin dagbok från 1950-talet.
Omslaget får mg att tindra. Se! Liftaren, den unge mannen med skägg och pipa,
på väg mot Paris. Paret på vespa, järnvägskorsning, bil med 1950-talsgrin.
Resedrömmar från ett decennium då chartern föddes, och ungdoma liftade genom Europa.
Liftare - var är du nu?


Coolaste killen, dagboksomslag från 1956.

Fina 50-talsvykort ett klick bort



Hittade en blogg med massor av e-vykort, varav
en hel del är 1950-tal. Insåg efter ett tag att de kör
Post Card Direct, en tjänst som alla icke kommersiella
sajter tydligen kan lägga upp gratis. Men det verkar jobbigt.
Jag behöver min tid till annat. Idag ska jag ju söndagspromenera i fransk by.
Dessutom är det en lantlig trevlig blogg, den där jag hittade vykorten.
http://www.necessities.info/pages/humor.html

Länk till Post Card Direct:
http://ginini.com/software/pd/

På jakt efter 50-talet i en sydfransk by


Kanske var det bageri här redan på 1950-talet? Hur gammal kan den hängiga
skylten vara? Det är svårt utomlands att se vad som är från vilket decennium.
Hemma känner man igen arkitektur, grafisk form, linjer från sitt 1950-tal. Här:
ingen aning.
Men det finns inga Pressbyråer, 7-Eleven, kiosker, gatukök. Nu lördag kväll verkar
allt utom (de många) restaurangerna vara stängt. Det känns i alla fall som svunnen tid.
Och i morgon ska vi finpromenera lite i byn.

När man är en glad pensionär



Det var stil på valaffischerna på 1950-talet. Det här är nummer 1 (av 1) i min samling. 
Jag hittade den i en loppisaffär i Sumpan, kommissionsbutiken off Sturegatan.
Det är valåret 1958. Valet ska gå til historien som "ATP-valet". En något mer känd  affisch
från den valrörelsen är socialdemokraternas, med parollen "Gärna medalj men först
en rejäl pension".

Fotnot. ATP = Allmänna Tjänstepensionen.

Bytes: Spegel från 1961 mot ? från 1950-talet


Ibland hittar man saker som är fel för en själv, men för fina för att inte tas om hand.
När jag fann Edmund (se annat  inlägg) köpte jag samtidigt denna hallspegel. Jag tänkte att jag
skulle sälja den vidare. Men jag tror jag ska försöka byta den istället. Det är roligare. Så nu
öppnar jag kategorin Byt med mig här på bloggen.
Kom med förslag, helt enkelt. Har du någonting från 1950-talet att byta med? Skicka förslaget som
kommentar, jag publicerar det inte utan läser bara för egen del.

Fakta om spegeln:
Spegel, hylla, två lampetter. Teak/"kristallglas".
Fröseke, Nybrofabriken. Ingick i Bra Bohag-serien. Inköpt till nybyggd villa 1961,
enda ägaren före mig.
Fint skick, även de vackra lampetterna. Ett avtryck från ett dricksglas på hyllan.


Lampetterna. Nya sladdar och kontakter.


"Inköpt 21/8 1961." Etikett på hyllans undersida.


Etikett på spegelns baksida.

Mot Frankrike med Frankie



"Weatherwise it is such a lovely day."
i dag bär det av!  Med aeroplan till Nice. Och ett veckoslut hos goda vänner
som flyttat till Provence. De säger att det råder 50-talsstämning i byn om söndagarna...
Tyst och fridfullt, affärerna stängda och kyrkklocka som slår.
Du som inte flyger med mig, får istället Frank Sinatras luftigaste, lättaste 1950-talsbit.
Snyggt bildspel också, Sinatra från tre decennier:
http://www.youtube.com/watch?v=HmQq6yLe2ww´

Och om ni trodde annat - bloggen uppdateras såklart under helgen.
I morgon lördag: Missa inte BYT MED MIG - nytt inslag på Femtiotalsjakten

Fattiga riddare - en gammal goding (helgtips)

Fattiga riddare är en bortglömd godsak från förr.  Då gjorde man dem på halvgamla
vetelängdsskivor. Kolla med ditt lokala konditori: Säljer de gårdagens bröd (eller ännu
äldre - nej, det är inte farligt) till halva priset?  I så fall: Slå omvärlden med häpnad - var
lågkonjunktursmart och bjud på fattiga riddare som efterrätt eller godis till kaffet.

Recept:

Vispa ihop 1 ägg med litet mjölk eller grädde.

Doppa vetelängdskivorna i blandningen.

Stek dem i smör på bägge sidor.

Vänd sedan i socker, och servera!
Eller, lyxigare: servera med sylt och vispad grädde!

(Recept: Min syrras granne Sara)

Det där med fiken... 1950-talsstaden Norrtälje del 2


Jo, jag skrev ju i mitt förra inlägg om Norrtälje att ett av mina
kriterier för en 1950-talsstad är att det finns ett 1950-talskafé. Och så tipsade jag
om Frankie´s på Stora Brogatan, som är ett nytt fik men med 50-talsprylar
och -läsning. Frankie´s är min favorit.
Men Norrtälje har fler fik. Tvåa på min topplista är Sockerbagaren. 
Inredningen är verkligen inte från tiden men stämningen är det. Kafélokal med 
rymd,  bröd i genren "mazariner och verkligt gott vetebröd", och hantverkartider
(öppnar tidigt på morgonen, stänger lite som man vill). Varken charmigt, snyggt
eller modernt. Bara lugnt och rejält.
Och så har de ju skylten, då.

Ord (4) Människan, äv. En liten människa

"Jag hade talat med vårt hembiträde, och hon hade lovat att säga att jag var hemma i söndags...hela kvällen, och jag hade till och med givit människan tre par nylonstrumpor."
(Ur "En skugga blott" av Maria Lang, 1960)

Mysteriet Edmund


Vem var Edmund? En man, en myt, ett företag? Jag undrar eftersom jag köpte
ett 1950-talsbord signerat Edmund i somras. Mitt finaste fynd hittills i år.
Jag hittade Edmund i bruksorten Hallstavik, där han hade bott hos en familj
sedan 1950-talet.
På nätet har jag sett några Edmundbord till. Det verkar som om kakelplattemönstret
alltid föreställer något motiv i genrerna träd eller jordbruksprodukter.
Kastanjekvist, beta och sädesax (mitt bord) är de jag fått nys om hittills.
Signaturen Edmund i tunna kursiva versaler finns på kakelplattan längst ner till höger.


I går fick Edmund en kompis. I en loppisbutik hittade jag fruktfatet som direkt
vi kom hem till lägenheten placerade sig på Edmund och sa : Här passar jag in.
Och visst är det så.
 

Om du inte kan få den lampa du vill ha - gilla den du har


Tittade in som hastigast på roliga Magazin 13 på Roslagsgatan. Det var där
jag hittade min hallspegel med lampetter.
I går hade de en tjusig lampa som skulle passa så bra på min sekretär. Men dels
var den för dyr (550 kronor), dels har jag ju röd-förbud tills jag gör mig av med
något annat rött i lägenheten. Men ni ser vilken vacker liten lampa det är.
Så enkel, så snygga linjer. Tillverking: EWÅ, Värnamo (se nedan).


MEN, den gröna som jag nyligen hittade på varuhus, smälter in bra
här hemma på sekretären den också..

Bonusinfo:
På Länsstyrelsens i Jönkping län hemsida:
"EWÅ Värnamo armaturfabrik, vid Värnamos sydöstra del, är ett ovanligt renodlat exempel på 1950-talets stilideal inom byggnadskonsten." "Verkstadens fasad har fått en karaktäristisk utsmyckning i form av trekantiga fält, vilka putsats i olika färger.".Läs mer, och se fasaden:
http://www.f.lst.se/f/amnen/Kulturmiljo/Industrimiljoer/ewa_varnamo_armaturfabrik.htm

En visit på tryckeriet


I går hälsade jag på min vän K på hans lilla accidenstryckeri. K:s tryckpressar
är  från1940-50-talen, och han har kasten fulla med stilar och klichéer
från tiden. Vi talar bly, alltså.
Jag beställde ett visitkort av honom. Det ska bli ett kort med bloggens adress.

Sättanvisningen ser ni på bilden:
Til höger "dansande paret" - en kliché som föreställer ett dansande
par i Stadshotellmiljö.
Text:
9 av 10 filmstjärnor
går till... (stil: kursiv Rondo, 36 samt 24 punkter, gemena bokstäver)
HTTP://FEMTIOTALSJAKTEN.BLOGG.SE (valfri linjär stil som passar med Rondo, versaler, cirka 12 punkter)

Kan bli rätt klämmigt?

Radio Days



Den här fina radion är mammas. Men inte 1950-tal som man kan tro, utan 2008. Jag hittade den åt henne på Clas Ohlson och ska köpa en till mig själv också. Som jag konstaterat tidigare, den här hösten finns det mycket nyproducerat 1950-tal med stil i butikerna.

Solbåten Daphne


"Solbåten" kom ut 1956. Souvenirkamelerna i trä är några år yngre.

Ute virvlar höstlöven och mörkret faller på. Dags att krypa upp i länstolen med en god bok.
Jag vill tipsa om om en serie underbara reseskildringar från efterkrigstidens Medelhavsområde, med segelbåten "Daphne" som huvudperson. Finlandssvenske författaren Göran Schildt och hans hustru Mona köpte "Daphne" 1947. De seglade sedan under en rad år i Medelhavet, tre fyra månader varje år. Resorna blev böcker. Det är äventyr, seglingsstrapatser och - framför allt - möten med människor i ett Europa (och Egypten!) bara några år efter kriget. 

Göran Schildt själv, i "Solbåten":
"Men om äventyrslusten varit huvuddrivfjädern som fört oss ut på våra resor, har också en annan faktor från början varit med och bestämt deras riktning .... Jag antar att de flesta människor har ett personligt intellektuellt problem, någon fråga de lever med och på olika sätt försöker fördjupa. Min fråga har samband med den västerländska människans personlighet: vilka faktorer har skapat den, vilka traditioner är värdefulla och levande för den, vari ligger svårigheterna och misstagen? ... Europa har varit som en stor bok för mig, en bok där jag lärt mig mycket som inte kan inhämtas i de vanliga böckerna."

Några av böckerna om resorna med "Daphne": Önskeresan, 1949 (Frankrike och Italien), I Odysseus kölvatten, 1951(Grekland) och Solbåten, 1956 (På Nilen genom Egypten).

Fotnot: Solbåten kom ut 1956, men boken på bilden är en senare upplaga, 1961.

NEWS FLASH: Det blir vit String!


Stringklassiker. Läser mig till på nätet att den bör vara äkta: hyllan har
etikett och ledade krokar på ena sidan.

Jo, nu är det klart. Efter en månads velande fram och tillbaka har jag tagit beslutet.
Vit eller svart String i min lya? Vit!
För, i helgen fick jag hem min första Stringhylla, den jag bytte till mig mot en vinröd emma (av Empire-Amelie). Och den är så fin. Mörka hyllor, lite slitna, javisst, men ni vet - en anledning till att jag gillar 1950-talet är ju att allt inte var perfekt. Så det är klart att den ska upp. Ovanför byrån som är på renovering på landet (där min händige far putsar upp möbler jag hittar).
Dessutom skulle svart bli för mörkt. Jag gillar ju vinrött och mörkt trä. Svarta Stringgrejer därtill skulle göra lyan luguber.
Vitt blir klämmigt!

Glad termos



Godmorgon, måndag! Här är mitt senaste loppisfynd (fem pix!!!).
Jag blir glad bara jag tittar på den. Och den funkar. Jag testade. Hällde i kokhett
vatten kl. 22.00. Nästa morgon 06.00 var det fortfarande hett. Bra jobbat av en 
så gammal termos!

Dagens nostalgitips (4) Husmoderns köksalmanack


VI HAR SÅ MYCKET TEAK I HUSHÅLLET
... men hur ska det skötas för att hålla sig vackert?
Så lyder rubriken till en av artiklarna i  "Husmoderns köksalmanack", årgång 1960.
Skötselråden för teak är fortfarande till hjälp (i princip desamma som i artikeln jag tipsade om i går).
Däremot kanske inte artikeln om att göra vårfint i garderoben och bli av med malen. Medan kläderna vädras råds läsarna att tvätta garderoben grundligt. "När den är torr sprutar vi med något DDT-medel."
Köksalmanackan är en svensk klassiker som fortfarande kommer ut. Jag köper den varje höst. Almanackan speglar alltid sin tid och dess trender.

"Säg, fröken, det var väl en alla tiders antikmässa?"



Lördag och Antik & Kuriosa på Kistamässan. Inte bara Sickan Carlsson och Stig Järrel var där (på bild) utan även Empire-Amelie, Femtiotalsmannen och jag. Mycket 1950-tal att titta på, men ganska dyrt, och alldeles för litet möbler. Kanske gick de åt de första dagarna. Kul var det i alla fall, och jag kom hem med ett par fynd. En röd trappstegsstol (Lindqvist AB, Motala) och en liten rya.
Övrigt:
Suktade efter alla dessa "Vår lilla stad"-burkar, men inser att nej, det är för mycket pengar för... burkar.
Hittade tre arkivnummer av Antikvärlden med 1950-talsteman.
Höll mig ifrån att köpa ännu fler röda saker än ryan och trappstegsstolen. Det blir liksom alltid röda saker när jag handlar. Nu är det röd-förbud. Nu ska det in ljusgrönt och gräddfärgat i lyan. Och kanske lite gult?


Solgult och fint hos Asken Antik (Kristinehamn). Fåtöljen Jetson av Bruno Mathsson för Dux..


... och ett härligt fruktfat.


För EP-samlingen. De stod på en röd Stringhylla hos Leva Antikt
& modernt (Fagersta), där jag köpte ryan.


Mon Amie-chock - jag tror de fanns i minst var fjärde monter. Men visst,
man känner junikvällens ljumhet och syrenernas doft i bersån.


Plötsligt stod den där, och det var egentligen inte alls meningen att den
skulle säljas utan vara till hjälp i montern. Men jag fick den med mig hem,
den glada trappstegsstolen! Veras Antik (Trosa) sålde den.


Sedan blev det förbud för mig att köpa mer rött till lägenheten! Fast
 fin var den, tidingshyllan som jag har glömt var den stod. Hos Bacchus
Antik (Sthlm), tror jag.


Badrumsskåp i gräddvitt. Ska jag ha ett sådant får jag skaffa större
badrum. Och så ska skåpet vara mintgrönt. Hos Framtids Antiken (Sthlm).


Visst är de söta! När jag har allt annat jag behöver - då ska jag börja
samla på Anita Nylunds "Vår lilla stad".


En cool lampa.


Stötte på ett stim fiskar, just ur serien Stim av formgivaren Sven Wejsfelt,
som jag inte kände till. Dufwans antik (Ludvika) hade tre firrar. Abborren här
är ju för härlig! Enligt en tråd på Antikprat ska Wejfelt ha "stått i skuggan" av
Stig Lindberg och "haft ansvar för drejning av Stigs alla saker". Måste
kolla upp mannen.


Mer ur fablernas värld. Jag gillar egentligen inte alls Lisa Larsson, för grovt
uttryck för min smak. Dispens för LL här: den vita hunden är nämligen så lik
syrrans shih-tzu. Vinner jag på triss ska jag köpa den i julklapp åt henne.
Fanns hos Jons Antik (Jonstorp).


Till sist, stiligt teakbord med stolar. Kolla hur stolsryggen passar in perfekt
i bordsskivan när man skjuter in stolen helt. Borde kollat vad det var för bord
(danskt?), men nu var det dags att springa ut till väntande bil.
UPPDATERING: FJ-läsaren "S" hälsar att bordets formgivare är Hans Olsen,
och att det är från 1952 och tillverkat av Frem Röjle.


Allra sist, lite mer solgult. Trevlig lampa med bord.
Hos Fröjel Retro & Deisgn (Klintehamn).

Och här hemma har redan ryan funnit sin plats!

Ball Clock, original och kopian


Kopian.

Hittade en kul och billig väggklocka i 1950-talsstil på Åhléns förra veckan. Jag visste att jag sett den som original någonstans... och visst, det är en kopia på George Nelsons Ball Clock från 1948. Den nyproduceras av tyska Vitra, som tillverkat Nelsons design sedan 1957. George Nelson beskrivs som en av förgrundsgestalterna inom amerikansk modernism och skulle i år ha fyllt 100 år. Vitra Design Museum i Weil am Rhein har just öppnat en minnesutställning, som pågår till 1 mars 2009. Och Åhléns firar alltså Nelson på sitt eget sätt.

Originalet i nytillverkning.

Mot antikmässan! (helgtips)



"Det här är det populäraste av 50-talsvykorten", sa killen på Framtids Antiken när jag letade klämmiga kort härförleden. 
Och på Söder i går tittade en annan antikhandlare på kortet jag valt och sa:
 "Mmm.. med bil på... 5 kronor".
Det verkade som om de andra korten i lådan kostade en eller ett par kronor.
"Är det något särskilt med bilmotiv?" frågade jag.
"Oh, ja."
"Jaha, och några särskilda märken?"
"Ja, framför allt de där trehjuliga... "
"Messerschmitt?"
"Ja, just det. Och här i Sverige, Volvo. Äldre Volvobilar."
Ny kunskap! Varje gång man anstränger sig och ställer följdfrågor i en antikbod.
I morgon bär det av till Antikmässan i Kista. Den började i går och fortsätter till söndag. Hundratals utställare. Massor av 1950-talssaker att titta på, känna på, vilja ha.
Och förmodligen en del vykortslådor. Jag kommer att bläddra igenom dem med nya ögon.

Ord (3) Store-bought candy - litet amerikansk nostalgi


Store-bought candy, for sure.

Jag fick ta del av ett nostalgiskt mejl, som just nu cirkulerar från kust till kust "over there".
Mejlförfattaren skriver "Om du är under 30, se det som en historielektion och skicka vidare till ett gäng andra ungar".

Ur mejlet:
"I miss those made-up marketing words that were meant to sound so modern and now sounds so retro. Words like DynaFlow and Electrolux. Introducing the 1963 Admiral TV now with SpectraVision!

 "Coast to coast" is a phrase that once held all sorts of excitement and now means almost nothing. Now we take the term "world wide" for granted.

Here´s a phrase I heard all the time in my youth but never anymore - "store-bought". Of course, just about everything is store-bought these days. But once it was bragging rights to have a store-bought dress or a store-bought cookie or even better, a bag of store-bought candy."

      

Fler 1950-talsord - och så säger man i dag

Percolator - coffee maker

Picture show - movie.

Being in a family way - pregnant

PS Motsvarigheter härhemma: "rikssamtal", "köpebröd" och "vara på det viset".

Svunnen skönhet, fortfarande omsvärmad


Den blå fåtöljen. Åhhh 55!

Ser ni vilken fin fåtölj det här är? Den stod där på nedre plan hos Kupan på Östgötagatan och ägde rummet. Empire-Amelie och jag satte oss ned en stund och bara beundrade. Under den korta tiden provsatt flera andra kunder fåtöljen, och alla som passerade fastnade med blicken.
Den blå fåtöljen har varit älskad, det syns. Armstöden är slitna. Tyvärr också smutsiga, och stoppningen är torr och knastrig. Priset: 350 kronor. Ett fynd för den som kan klä om själv. Jag får en plötslig lust att gå tapetserarkurs.
Den blå fåtöljen viskar god design - någon som känner igen modellen?


Två Svenskt Tenn-underlägg. Det ena är mitt nu.

Det blev en återhållsam antikrunda i dag. Jag köpte ett Svenskt Tenn-underlägg för 20 pix hos M&L Antik&Inredning på Södermannagatan. Förmodligen 1970-tal, men med happy 50-talsattityd. Och så matchar underlägget mina gardiner (se dem under kategorin Glad idag). M&L får extrapoäng för sin trevliga butikshund.
Jag hittade också ett nummer av veckotidningen "Hela världen" från maj 1959, i en bod på Skånegatan. "Hela världen" innehåller bland annat noveller ("En hustru utan ansvar"), kontaktannonser ("Två flickor önskar brevväxla med var sin pojke mellan 20 och 25") och annonser ("9 av 10 filmstjärnor använder LUX").

Dagens Åhhh 55: Den blå fåtöljen, naturligtvis.


Snyggt ekerskydd på Söder.

Vi handlar bara av de trevliga


I
 Kaffet är klart! I en antikrunda med Empire-Amelie ingår alltid kafébesök.

I dag ska jag ut på antikrunda med min väninna Empire-Amelie. En eftermiddag i månaden kollar vi av antikvitetsaffärer, i ett särskilt område. Förra gången var det Roslagsgatan. Hon hittade en Biedermeierstol och jag min fina hallspegel med lampetter (se den under kategorin Glad i dag). Det är bra att vi intresserar oss för olika perioder. Ingen konkurrens om fynden, och så lär vi oss saker av varandra. Men vi delar en princip: Vi köper bara av trevliga handlare.
Fast i dag blir det nog mest titta. Jag ska spara mina slantar till lördag, då det är antikmässa i Kista.