Nästa... Delsbo station!


Det är för litet järnväg på Femtiotalsjakten. Som gammal järnvägare som jobbat på en riktig
järnväg, smalspåriga Roslagsbanan på den tiden då vagnarna var från första delen av 1900-talet,
borde jag skriva mer om tåg. Sagt och gjort, när Empire-Amelie och jag gjorde en utflykt till Delsbo
häromdagen ramlade jag över samhällets gamla station.


Dellenbanans vänner har sommarkafé i stationshuset och hyr ut dressiner. Hela 1 300 uthyrningar
säsongen som gick, berättade den trevlige mannen som visade mig runt på stationen.
Fåtöljerna är från Sveriges "första snabbtåg", X5, som utvecklades under 1940-talet.


Allt var inte bättre förr, men det var vackrare.


Kaffe med rälsbuss (pepparkaksrälsbuss) kan man få i fiket när det är öppet. Jag fick en
titt och fick plåta, och det är jag tacksam för. 


1985 lade SJ ned persontrafiken. Dellenbanans vänner kör rälsbuss några gånger
varje sommar, mellan Delsbo och Fredriksfors, och har en vision om att banan ska kunna bli
Sveriges första elektrifierade museijärnväg.


Pengar läggs i lådan, så skjuts den andra lådan ut med biljetten i.


25 öre kostade toalettbesöket.


Brandsläckare i höstsol.


Tänk, en stringhylla också!




Hörrni, det får bli ett besök nästa sommar! 

Nypåstigen på FJ-Expressen? Ett par andra inlägg med järnvägsankytning
hittar du här:

70 mil och sjusärdeles kul


I går firade Empire-Amelie och jag 30 år som vänner. Det gjorde vi med en
resa Sthlm-Delsbo ToR. 70 mil, massa kul. En av höjdpunkterna var
Rådhuskonditoriet i Söderhamn, ett av Sveriges bäst bevarade 50-talsfik.
Det kommer inlägg med massor av bilder framöver.


Loppis & antikbutiken Åkes i Söderhamn hade handdukar med E som monogram
för fem pix/st. Köpte förstås några, och den kitschiga lampskärmen för 20 kronor.


Termosmuseet i Delsbo. Har ni varit där? Inte? Okay, inlägg med många bilder
därifrån kommer också att dyka upp här på FJ vad det lider.
Stay tuned...

Vill du byta grejer?


I lördags stod det lilla rara fatet och väntade på en loppis på landet. En till nittiosju procent
bortnött stämpel under går inte att tyda. Men jag har sett mönstret förut, har kanske till och med
haft någon bild på det här på bloggen. Hjälp mig, vad är det?
20 pix, fräscht skick. Fynd för en som älskar rött och bått och mönster som de här två.
Burken i bakgrunden är Rörstrands "Rando".


På samma loppis - en ask med Gensebestick för nedprutade 20 pix.
Aldrig använda. Kommer att hamna i ett skåp, för de tillhör genren "egentligen
inte min favorit, men kan inte lämna kvar dem när de bara kostar X kronor".
Så om någon vill byta till sig besticken mot något porslin i rött och blått
så är det bara att höra av sig.

Fint möte


God morgon, måndag! Lampa från 1950-talet, tapet från 2000-talet. Ett fint möte.
Trevlig fortsättning på veckan!

Giganterna på Gustavsberg


Hej, Gustavsberg! Härom söndagen besökte jag porslinsmuseet.
Det var faktiskt mitt första besök. Jag upptäckte en hel värld där ute
på Värmdölandet. Vi börjar med Gustavsbergs porslinsmuseum.


 

En porslinsfabrik med anor, since 1825. Runt 1930 verkar Gustafsberg
ha bytts till Gustavsberg. Se alla stämplar genom tiderna på sajten Signatur.se


Men här är det 1950-tal! Basutställningarna visar Gustavsbergs finaste porslin, och dit
hör ju Stig Linbergs "Spisa Ribb" och "Terma", skapade till utställningen H55.


En av mina Lindbergfavoriter är "Terra", en 1970-talsservis. Jag tycker att den är riktigt,
riktigt snygg. Den blommiga är samtida "Emma", av Paul Hoff.


Mer Stig Lindberg. Visst ser vasen med "Fallande löv" ut som en luftballong så här plåtad
underifrån?


Vas av Wilhelm Kåge, konstnärlig ledare på Gustavsberg
1917-1948 och minst lika spiännande som efterträdaren Stig Lindberg.
Nästa projekt i min bildningsjakt är att lära mig mer om Kåge.


Fatet är också hans. Bra artikel om Wilhelm Kåge (1889-1960), med bilder på hans"best of" 
finns hos Sköna hem. Det var för övrigt Kåge som ritade Gustavsbergs studiohand, se första bilden.


"De mjuka formernas servis" av Kåge kom 1939. Den känns så modern,
än i dag.


Storsäljaren "Argenta" från 1930 är kanske Wilhelm Kåges mest kända serie. Det framgår
inte av bilden, men den här pjäsen var gigantisk. Finns det någon FJ-läsare som samlar
på "Argenta" och kan berätta mer - till exempel vilka föremål i serien som är mest eftertraktade/
ovanliga?


Cigarrburken är min egen "Argenta"-favorit hittills.


Nu backar vi till anno 1905 och servisen "Allmoge". I början av 1940-talet fick Stig Lindberg
syn på några gamla "Allmoge" i ett hörn av fabriken och gjorde den stiliserade varianten "Ranka".
I alla fall är det min gissning om hur det gick till när "Ranka" blev till. Kolla länken och se
likheten.


"Allmoge" i en annan färgställning och "Gullviva" från 1896, av den tredje giganten - eller
rättare sagt förste - giganten på Gustavsberg, Gunnar Wennerberg (1863-1914). "Gullviva"
skapades till Stockholmsutställningen 1897.


Jasperware kallas den här relieftekniken, från England. Wennerberg igen.
Han tyckte om svenska vårblommor. Liljekonvaljen dyker upp igen...


... på krukan som finns i nyproduktion, i porslinsfabrikens butik.
Annars är Gunnar Wennerberg känd för sin förnyelse av svenskt glas
under jugendtiden. Mer vackra blommor! Läs även om honom hos Sköna hem. 


Nu är vi inne på Empire-Amelies 1800-tal, det med svart dekor på tallrikarna.
(Till E-A: Rörstrands "Svart Sverige" i all ära - men kolla den här tekoppen från Gustavsberg!)


 
Jag var litet sen ut till Gustavsberg och missade öppettiden hos en av
antikbutikerna. Men promenaden i området gav mersmak. Här finns
inrednings- och glasbutiker, restauranger och till coh med ett hotell.
Och så ligger det vackert vid vattnet. Bra höstutflykt!


Och en antikbutik, Värmdö Antik, var ändå öppen. Där såg jag en del godis,
som teservisen från Bo Fajans. Busvass!


Ett gäng fruktfat (?) från tyska Ilkra Keramik.


Och litet glad-Arabia. Kul butik.

Sedan tittade jag förstås på Lisa Larson-utställningen, om den kommer 
ett separat inlägg. Utställningen pågår en månad till, till och med den 24 oktober,
missa inte!

Karlskrona några kvarter bort


Vingens återbruksaffär, Solnavägen 53A, min närmaste loppisbutik. I en hylla står en kaffeservis
med omisskännliga hänklar. Det är porslin från Karlskrona, förstås. Men jag tror att det är tre olika
servismodeller med samma dekor. Sockerskålen med sina räfflor ser ut som en "Regina".
Men den bulliga kannan är en helt annan modell, och...


... gräddkannan som jag tror är i samma modell som kopparna har beteckningen 5595.
Trots att jag grävde ned mig i Karlskrona när jag gjorde det här inlägget förbryllas jag
fortfarande av hur fabriken blandade sina många modeller och dekorer hej vilt.
 

Som H55-servisen "Dukat" av Sven-Erik Skawonius". Den gjordes med flera olika dekorer.
Det här uppläggningsfatet, som också stod hos Vingens, har en ganska medioker dekor, tycker jag.
Men det får vara med ändå, eftersom Karlskrona bör uppmärksammas mer än som sker.


Vingens har två butiker. "Den fina" i en lokal ut mot gatan, den är nyöppnad
i höst. Pusslet prydde skyltfönstret i torsdags. Den andra har ingång på baksidan av huset,
och där finns de billigare grejerna. Karlskronagrejerna fanns i butiken mot gatan, 
kaffeservisen till ett litet för fint pris.
500 pix skulle de ha för den.
 

Grattis, Farsta!

Grattis, Farsta Centrum, 50 år! I helgen firar köpcentret för fullt. På söndag underhåller
Annelie Rydé - gissningsvis sjungandes ett och annat 1960-talsörhänge. Klockan 14.00 samma
dag leder Farsta hembygdsförening historiska stadsvandring. Program för firandet här.
Den härliga pressbilden bör vara från 1960-talets början.
Trevlig helg!

Kolla, Viola Gråstens filt har ett namn!


Zzzzzzzzzzz... kanske har jag sovit och missat vad alla andra vet - att den här fortfarande mycket
populära Viola Gråsten-filten heter "Snark". Hittade annonsen i min favorittidskrift från 1950-60-talet,
"Allt i Hemmet". Filten gjordes alltså i tio färgställningar. Jag har sett orange och blå. Vilka fler har ni sett?
En tråd om "Snark" finns på retrofourm.se.
Och ett tidigare inlägg om filtar här, naturligtvis är Violas klassiker med.

UPPDATERING. Och kolla kommentarerna - ALLA har en "Snark".
Och Benny på Porslinsbloggen har en bild på filtar i fler färger.

Kan vi få nog av bilder på 50-talskök?

Inte jag i alla fall! Det här köket är hämtat ur en annons för Perstorp-Plattan från slutet av 50-talet,
men känns inte riktigt svenskt i färgsättningen? Och vad är det för spis?
Fast hushållsassistenten står ju där halvgömd bredvid kylen och Nilsjohan-kastrullerna regerar på spisen.
Och den svarta tillbringaren på bordet ser ut som Erik Flemings melaminkanna för SM-Plast.
Men - vad är det som ligger på golvet? Jo, en grillvante.
Den är något skumt med den här bilden, tycker jag.
Vad tycker ni?

Pricken över i


Vi är kvar på Antik & konstmässan i Frihamnen förliden helg. Det här var sötaste bordet.
À La Carte Antik hade dukat upp ett matchande kit med Gefles "Amanita"-koppar och stort fat
i samma servis, en tysk kanna och en liten gräddkanna som jag också tror jag var tysk.


Och så ett förälskat par med flugsvampar. Litet udda, väldigt kul.


Fyra ljuvliga trädgårdsstolar ingick i tablån. Åh, vad fint det var.
Eller hur?

Mässan i Frihamnen (lampor och kuriosa)


Se upp i österled! Här kommer mässans coolaste lampa. Den hängde hos Kenth Lindström
Moderna & Antika och jag hade svårt att slita mig. Gissningsvis 1940-50-tal. Tygsladd.
1 200 pix.


En Joe Colombo-klassiker i kontorstappning, med fack för pennor med mera.
Asken Antik hade den, för 1 850 kronor.


Leva Antikt & Modernt hade en vacker golvlampa från Glössner, från vilka  jag tidigare bara
hade sett ett par lampetter (i samma stil). Glössner var ett Stockholmsföretag verksamt
under 1940-talet.


Nu till kuriosan! De små kuvertljusstakarna till kräftskivan
låg och latade sig hos Leva Antikt & Modernt.


Det fanns flera montrar med kinesiskt porslin och konst. Jag trodde affischerna var 1950-tal
Men de var nya, sa man i Ling Trades monter. 100 pix/styck.


Hos Sjöströms antik låg George Orwells "1984". Romanen kom 1949.
Den här i översättning, häftad, är tryckt 1950.


Emaljmuggen med Musse och Mimmi Pigg hade skador, men kostade
trots det 750 kronor hos Mästerby Antikt. Samlarobjekt är väl en
kvalificerad gissning.


Stämpeln under muggen.

I morgon på FJ: Pricken över i på mässan
Stay tuned...

Mässan i Frihamnen (stolarna och porslinet)


Det var en snygg liten mässa. Och snyggast var buketten med tulpanglas som stod
litet nonchalant på et bord hos Knutsson Antik & Konsthandel. Nils Landberg gjorde serien
med de tunna tunna stjälkarna för Orrefors på 1950-talet.


Hos Leva Antik & Modernt fanns stolarna som väckte ett svårt habegär (trots att de
är fyrtio år äldre än 1950-talet). Från NK, anno 1909. Oj, vad snygga de skulle vara
i en rymlig hall.


Överlag var montrarna lättöverskådliga, inte så proppfulla som på Kista och Älvsjö.
Eller så var det fler utställare av den finare sorten, och de brukar ju inte ha
överlastade montrar. Hos Deco Design fanns Alvar Aalto-stolen från 1930-40-tal.


Okay, kanske ska ta tillbaka det där med överlastat. Men visst blir man glad av montern,
vars skylt jag glömde plåta och därmed inte har namnet på. Soffan av Josef Frank är från 1934,
en av hans första saker för Svenskt Tenn, berättade i alla fall den trevlige mannen i montern.
Soffan heter "Liljevalchs" och gjordes till en utställning på konsthallen.


En fladdermusfåtölj från 1950-talet? Nej, originalet! "The Hardoy Chair" eller "The BKF Chair" 
skapades redan 1938 av argentinaren Jorge Ferrari-Hardoy, och BKF står för hans och
hans designerkollegers i The Austral Group, Antono Bonet och Juan Kurchan, efternamn.
Läs mer om fladdermusfåtöljens historia i ett tidigare inlägg.
"Hardoyen" prydde Deco Designs monter.


Några år innan Yngve Ekström ritade superklassikern "Lamino", som kom 1956,
övade han litet och skapade "Kurva". Jag tycker faktiskt mer om "Kurva", men det sägs
att "Lamino" är skönare att sitta i. Jag har inte suttit nog för att ha en uppfattning.
Någon som har? Kurvan stod hos Kenth Lindström Moderna & Antika.


"Jetson", en av mina Bruno Mathsson-favoriter hade en räv bakom örat,
hos Asken Antik. Mathsson är min senaste formgivarförälskelse, sedan
besöket på Bruno Mathsson Center i somras.


Det fanns en del bra priser på Frihamnsmässan. De här Geflekopparna i AU-modellen, 
dekor "Etta", kostade någonting på 200 kronor/styck. De såg helt nya ut, stod hos hos
Stockholm Design och Antik. Ni har väl kollat in Porslinsbloggens alla Geflekoppar (och annat),
börja här med AU-modellen! VARNING! Du fastnar i timmar.


Arabia all the way, baby. Hos monter jag inte har namnet på. Kul att få se så mycket
snygga Arabiakoppar på en gång.


En liten UE-kanna, hos Kära-Mik.


... och där stod även de två kopparna utan stämpel under. Rara.


Kunde jag låta bli att lägga in en bild på dagens fynd, trots att jag redan visade "Mazetti"-
kopparna från Karlskrona i gårdagens inlägg? Fyra koppar med fat och assietter, 550 pix.
Flera kunniga retromänniskor jag frågat säger sig aldrig ens ha sett assietten tidigare.
Har du?


Ännu en klassiker. Sagaflo hade Marianne Westmans kryddserie "Aroma",
i ett ställ där burkarna passade perfekt. Originalställ? är frågan som de själva och jag
och en annan mässbesökare som tittade samtidigt undrar över.


Jag gillade den lilla vasen och skålen från Syco. De fanns liksom några tyskar (?) i bakgrunden
hos Kära-Mik.


Till sist i dag, interiör från Lars Koraen Konst & Antikviteter. Soffan, av
Børge Mogensen, måste väl vara ett av mässans fynd? 5 500 kronor för en
dagbädd med originaklädsel i fint skick. Gitarren i glas av Kjell Engman,
stolarna av en finsk formgivare som jag tyvärr glömt namnet på.


Femtiotalskonst. Johan Ahrle heter konstnären, vars collage också fanns hos Lars Koraen.

I morgon på FJ: Frihamnsmässan (Lampor och kuriosa).
Stay tuned...

Finaste fyndet i Frihamnen


Åhhh, vad jag vill rekommendera antik & konst-mässan i Frihamnshallen, Sthlm! Dagens besök
var mitt första på den mässan, och jag blev så förtjust. Tre lagom långa gångar, till skillnad mot Kista
och framför allt Älvsjö där man vandrar tills fötterna blöder och kamerabatteriet dör.
Och jisses, vilket fynd som dolde sig hos KB Antik o Design. Fyra "Mazetti"-koppar med fat
och ASSIETTER (!!!) för 550 kronor. En av Karlskronas porslinsfabriks fina serviser.
Fick de stå kvar? Vad tror ni?


Fina fisken - ett uppläggningsfat från "Italy" fanns också hos KB Antik o Design.


Och så hängde där även en brukspatron Blom (1774-1838), som min väninna
Empire-Amelie nog hade suktat över?
Mässan i Frihamnen var en kul blandning av "riktiga" antikviteter och retro,
och jag såg en del andra grejer med bra priser. Den pågår i morgon söndag också.
Så har du möjlighet, kvista över till Frihamnen!

Tack för i dag. Mer bilder från mässan kommer i morgon!

Var inte en soffliggare!


Femtiotalsjakten går in på sitt tredje år  - och det med sitt allra första
off-topic-inlägg. Det är bara en uppmaning:
Vi lever i en demokrati. Det ska vi vara tacksamma över. Så använd din rösträtt.
Gå och rösta om du inte redan gjort det. Var inte en soffliggare.


Soffa av Hans J. Wegner, Modernity, Sthlm, i vintras.


Bänkar, Tierps hembygdspark.


Soffa, Retrorummet i Norrtälje, förra hösten.


Säng, utställning i Orsa, förra sommaren.


Femtiotalsjakten, 2 år, blickar framåt


I dag fyller Femtiotalsjakten två år. Under de två åren med bloggen har jag haft vansinnigt kul,
lärt mig massor och fått nya kompisar. Min 1950-talslya är nu nästan så retro att jag är nöjd
(förutom badrummet, suck). Besökarantalet på FJ har sakta stigit och ligger just nu på drygt
600 unika/dygn. och vissa dagar över 700! Men ju mer man lär sig, desto mer vill man se och veta.
Så "jakten" går vidare, redan nu i helgen...


... för här är en antikmässa jag inte besökt förr, trots att den hålls i Stockholm.
I morgon lördag blir det Frihamnen. Och på söndag en rapport därifrån,
här på Femtiotalsjakten. Om, som jag brukar säga, kameran vill och datorn håller.
Och kanske ses vi på mässan? Läs mer om den här.

Trevlig helg!

På fyrtiotalsjakt i Årsta


Åhh, geometriska mönster! Här är vi i Årsta centrum, ett fint 1940-talscentrum.
1946 gick startskottet för bygget, som planerats sedan 1930-talet. 
Den stolta skulpturen ingår i "Gycklarna" av Bror Marklund.


Väggarnas mönster var kontroverisella, arkitekterna (Erik och Tore Ahlsén) fick själva
måla eftersom målarna inte tyckte att man kunde göra så med hus.


Hör Erik och Tore Ahlsén berätta om sitt arbete som arkitekter, och om Årsta centrum
hos SVT Öppet Arkiv. Reportaget är från 1976.


Kaféet Javasavi i bibliopteksbyggnaden har en vacker soffa och ett 50-talsbord.

 

Jag går igång på sköna detaljer som handtag och räcken.
Skylten? Se nedan!


Bilden är lånad av härliga faktasajten Stockholmskällan. Det är 1965 och torghandeln
är i full gång på Årsta torg.


Tyvärr åkte jag hem före skymningens ankomst, vanligt misstag av mig.
Men neonskyltarna är fina även dagtid.

 
Kolla glajorna! Och en rostig frisörskylt är också en frisörskylt.


Mitt bland folkhemstallarna - en folkhemskiosk. Men tiden går, och löpsedelshållarna gapar tomma.
Nu serveras här asiatisk fast food.


Tänk att få bo i ett 1950-talshus med vinbärsbuske på baksidan.


Det är mycket vacker sten i 1940-50-talsförorterna. Murar, trappsteg,
kantade gångvägar. Visst är det fint? Så enkelt, men det ger sådant liv.


Var är vi nu då? En fransk balkong med stil.


Jo, vi är på Bränningevägen och tittar på EPA-husen. De uppfördes på uppdrag av varuhuset,
som tjänstebostäder åt unga kvinnliga anställda.


EPA-husen har loftgång, en modernitet vid denna tid, 1947. Arkitekten Gunnar Jacobson
tog idén från Tyskland och de två husen är troligen de första av sitt slag i Sverige.
Husen är i dag skyddade enligt kulturminneslagen. (Källa: Wikipedia)


På EPA-flickornas tid bodde en husmor i ett av husen och höll ett öga på dem.
Aj, vad hade husmor sagt om den slarvigt hängda galgen?


Garagenedfarten ser litet oanvänd ut. Var det där nere som husmors makes
Buick Roadmaster stod parkerad? Nej, han hade nog en Opel Rekord...

 

.. och full koll på alla hus.


Daghemmet Sköntorpsgården på Kolsnarsvägen uppfördes 1947. De fyra husen fick namnet
"Negerbyn". Arkitekt var Axel Grönwall.


Än i dag är här förskoleverksamhet, i de kulturmärkta lokalerna.


Till sist, en rolig krokodil. Konstnären Thomas Karlssons betongdjur
i skulpturgruppen "Zoo" får vara med trots att de är från 2008.

Ja, visst är Årsta värt en höstpromenad - och det finns ett fik! Årsta konditori,
mitt emot Årsta centrum, har väggpanel och en disk från 1950-talet, därutöver moderniserat
men på ett civiliserat sätt. Napoleonbakelsen var modell XL och kaffet synnerligen gott.

Faktakälla till detta inlägg: Wikipedias artikel om Årsta.

Äntligen en stadsvandring igen


Äntligen kom jag iväg på en stadsvandring med kamera igen. På onsdag kommer
inlägg från en av Stockholms fina folkhemsförorter. På en gata stod den här Opel Rekorden.
Bara baksätets filt var en skönhetsupplevelse.
Tidigare stadsvandringar, i Gröndal, Hökarängen med flera ställen, hittar du här.

Stay tuned...

Ljuset kommer från Värnamo


Äntligen! Det står en EWÅ-lampa på min sekretär! Jag har önskat mig en
sådan i snart två år, men inte riktigt hittat exakt den modell jag vil ha. Men till sist stod den där,
på Bacchus Antik på Upplandsgatan, Sthlm. EWÅ? undrar ni....


... och det gör jag med. EWÅ Värnamo armaturfabriks lokaler är kulturhistoriskt
intressanta, dem kan man läsa om här. Mer än så finns inte at läsa på nätet
om EWÅ. Kanske kan FJ:s läsare från Värnamo, som ryckt ut tidigare och
bringat klarhet i frågor kring den fantastiska lilla småländska staden*,
hjälpa till även denna gång?


EWÅ-lamporna jag har sett har alla varit av en behändig storlek, haft
en matt, litet skrovlig yta och varit hallonröda (eller, jag tror att jag har sett en blå också).
De brukar ligga runt femhundringen i pris, här i Stockholm.

* Därför är Värnamo fantastiskt:
Här finns det modärnaste av modärna hotell
Här finns Bruno Mathsson Center
EWÅ-lamporna.


Plötsligt - en tulpansamling!


God morgon, måndag! Och hur gick det här till då? Jag kommer hem från en loppis i Norrtälje
med en liten vas för 40 pix - och inser plötsligt att jag har tre saker, det vill säga början på en samling,
ur Mari Simmulsons Tulpanserie. Helt oplanerat.

Fatet och den stora vasen är tidigare loppisfynd,
båda har ett nagg.Men den lilla vasen är felfri (och nu har jag diskat den också).
Märkligt detta med samlingar som uppstår.
Eller hur?

Mer Mari Simmulson hittar du till exempel hos Upsala-Ekeby Samlarna,
som har 56 inlägg taggade Mari S.

UPPDATERING: Som vanligt, missa inte de roliga kommentarernat:
"Upptäckte i går att jag har 16 glasfiskar stående på en hylla."
"För några år sedan insåg jag plötsligt att jag, bland mina andra samlingar,
även hade en med senapsburkar."

Trevlig fortsättning på veckan!

Här rosar jag Designarkivet


"Romantica" heter Ulla Ericson-Åströms tyg från 1955 som jag visade i det här inlägget
från Pukebergs glasbruk i somras. Fler än jag blev störtförälskade i mönstret. Jag kollade med
Designarkivet, som huserar på Pukeberg och vars kontor vi ser bakom gardinen, om mönstret
finns i nyproduktion. Men tyvärr. Kanske skulle vi höra av oss till Ljungbergs Textiltryck och föreslå
att de tar upp mönstret?


Men - nu var det Designarkivet som inlägget skulle handla om. Arkivets samlingar
innehåller närmare 100 000 objekt inom textil, glas, mode och industridesign, mestadels
skisser och ritningar. Databasen är under uppdateirng, så just nu går det inte
att söka i samlingarna. Men det finns annat godis på hemsidan...
(Bilden: "Festivo." Viola Gråsten 1954. Foto: Designarkivet)


... som Kvartalets textil. "Boogie Woogie", från firma Eric Ewers 1957,
var kvartalets textil jan-mar 2010. Jag blir nyfiken på Eric Ewers - ett namn
jag inte sett tidigare. Hittar mycket litet info om företaget EE på nätet. Han startade företaget
Eric Ewers AB på 1940-talet, en firma som verkar ha sålt tyger och mattor. Nu har jag
mejlat Designarkivet och hoppas på mer info. Eller upplysningar från FJ-läsare.
To be continued...


Under Månadens formgivare hittar vi många av de stora namnen, och skisser på deras klassiker.
Här ser vi till exempel Arthur Percys skiss till Vinranka. Mäktigt.


Tänk att få jobba på Designarkivet
och varje kvartal få fästa ögonen på en ny
uppsättning vackra tygklassiker!
Drömmer om en arbetsplats där jag fick
inreda min hörna på redaktionen med
egna retromöbler och -tyger ...
(Bilden: "Satellit", Eric Ewers AB, 1957)

Jaha, och vad har vi här då?


Ibland kommer det mejl från FJ-läsare som undrar om jag kan identifera någon 50-talsgrej.
Tyvärr måste jag erkänna att jag sällan kan det... Men med 600 unika läsare/dygn (OBS! skryt!)
är chansen ganska god att någon annan kan ge ett korrekt svar.
Så kom igen nu! Hjälp till! Här har vi ett fat som Maria vill ha identifierat. Det enda som står under
fatet är 308-126.


UPPDATERING. På begäran: Undersidan. Fatet mäter 34 centimeter
på längden.

UPPDATERING II: Det verkar nu stå klart att detta är ett fat från Rörstrand,
se kommentarerna. Vem som formgivit, det är nästa nöt att knäcka! Som vanligt
rekommenderar jag alla som har oidentifierade objekt i sin ägo
att gå in på retroforum.se och be om hjälp.

Antikvärldens dag (Helgtips)


Min tajming är osviklig - jag åker alltid till landet de helger det händer grejer i stan.
I morgon lördag är det Antikvärldens dag i Solnahallen. Jag missar den alltså,
men annars hade jag gått direkt till bord H10. Där utlovas en härlig
färgchock i orange, av Brittmari på Randiga Tråden.
Ta med en matchande varukorg!

Mer om läsarnas egen antik&kuriosa-mässa hos Antikvärlden.

Trevlig helg!

En oemotståndlig italienare

"Martingala" heter fåtöljen från 1954 av Marco Zanuso (1916-2001).
Arkitekten och formgivaren Zanuso ritade flera klassiker för företaget Arflex
i Milano som startade 1947. "Martingala" är min favorit.
(Foto: Arflex)

Zanuso och det unga gänget på Arflex experimenterade lyckosamt och vann
utmärkelse efter utmärkelse på möbelmässorna i Milano, bland annat för Zanusos "Lady"
från 1951. Visst känns den fortfarande modärn?
(Foto: Arflex)

Italienskt 1950-60-tal kan man fördjupa sig i för att aldrig ta sig ur igen, eftersom det skapades
så mycket fantastiskt. Men för mig som håller svenskt hemvävt 50-tal högst är det tillfälligt tittgodis,
(även om faktiskt "Martingala" skulle funka i min lya). Möblerna på bilden stod hos Francesca Martire
på Alfies Antique Market i London. Jag har tappat anteckningarna, men de bägge rosa känns
italienska.

Arflex är still going strong, kolla in deras möbler här.
Till exempel Franco Albinis "Fiorenza" (bilden).

Och så måste ni ta en titt på Marco Zanusis härliga soffa/säng
"Sleep-o-matic" från 1954, på bilden i länken i samma tyg svartvitrutiga tyg
som "Martingala" ovan. Vad heter "busvass" på italienska..?

Vem startar Retroresor?


Det här var väl snyggt? Servisen fanns hos Läkarmissionens roliga loppis i Johannelund
(t-bana Johannelund på Hässelbylinjen). Vacker dekor och lustiga öron. Under faten läser
jag Carlsbad Czechoslovakia och namnet "Cornelia".


En tjeck till! Även här en hänkel med fin form. Rätt ofta ser jag serviser/delar jag tycker
om där det står Czechoslovakia under. Om resebyrån "Retroresor" fanns kunde den kanske
ha weekendresor till Prag, med spaning efter tjeckiskt porslin?


Oklart ursprung här... men jag fortsätter på tanken om
retrospaning utomlands. Berlin skulle vara kul, leta prylar från
"die Nierentichzeitalter" (de njurformade borden tidsålder).
Och Italien förstås - skönhetschock på skönhetschock. 


Och på nära håll, Norge. Någon gång ska jag följa i Ericas fotspår och gå på loppisjakt
i Oslo. Det norska fatet från AWF fanns hos Läkarmissionen. 30 pix, ett fynd.


Istället för De rosa bussarna - Retrobussarna!
Som tar evigheter... eftersom de stannar till vid varje loppisskylt.
Vilket är ditt drömresemål på retroområdet?
Mitt är fortfarande engelska Staffordshire - eftersom jag vill

Sängen det svängde om!


Överkastet med rynkad kappa - åhhh, ett sådant vill jag ha till min säng.
Svängbädden från Dux verkar ju också så oerhört praktisk!


1950-talet - trångboddhetens men också de fiffiga lösningarnas decennium.
Många är heminredningsreportagen och annonserna där sängarna
om dagen förvandlats till vinkelsoffa.

Glas till varje pris


God morgon, måndag! Här är ett av loppisfynden från rundan i Sundbyberg förra veckan.
En flaska i vackert rött glas. Den har ett H i botten. Kan det vara Hammars glasbruk?
20 pix betalade jag. Där fick jag mycket skönhet för pengarna, tycker jag.
UPPDATERING: Haha, läser kommentarerna och inser att jag tydligen har köpt
en Blossa glögg-flaska. Men, tja, jag tycker fortfarande att den är lika fin!


Litet dyrare blev grejerna när Birgitta Crafoord Collection gick på auktion i helgen.
Jag skrev om auktionen i det här inlägget för en månad sedan. Högsta budet lades
på arielvasen "Kvinna i grönt" av Edvin Öhström från 1937. Köparen fick ge
480 000 kronor. Artikel om Crafoord-auktionen finns hos Sydsvenskan.
Trevlig fortsättning på veckan!

Det stora inlägget om Karlskronas porslin


Porslinet från Karlskrona porslinsfabrik existerar i skuggan av de tre stora, Gustavsberg,
Rörstrand och Gefle. Själv fastnade jag för servisen "Regina" (bilden) i våras när jag hittade några
koppar med fat på en loppis. Jag blev nyfiken på Karlskronaporslinet, och i somras besökte jag därför
Karlskrona porslinsmuseum, inhyst i det som en gång var porslinsfabrikens kolkällare. 


På museet fanns flera dekorvarianter av "Regina". Dekoren på den första bilden,
den som jag har några koppar av och Clinen en hel kaffeservis, ritades av Brita Mellander.
Servisen formgavs av Walter Garstecki, en formgivare bland flera på Karlskrona som gjorde
fina saker men som förblivit förhållandevis anonym.


Garstecki föddes i Tyskland och kom till Karlskrona 1934. "Regina" från 1959 gav honom
pris vid California State Fair. I Upsala-Ekebys produktkatalog "Upsala-Ekeby Given"
från hösten 1959 ser vi "Regina" med gulddekor i svartvitt...


... och så här ser den ut i färg.


"Regina" gjordes också som bordsservis. "Som synes av illustrationen ha
samtliga delar på olika sätt försetts med en reffling, som framhäver den i övrigt strama
formen" (text ur U-E Given våren 1959). Servisen tillverkades i ett antal dekorer.


Såskoppen som syns, halva i alla fall, på katalogbilden
hittade jag i Brita Mellanders ljuvliga dekor på en loppis i somras.

Innan vi fortsätter vill jag beklaga den dåliga bildkvaliteten i det här inlägget.
Men eftersom det finns ganska litet skrivet och få bilder på Karlskronaporslin på nätet
så tänkte jag att det är bättre att visa oskarpa bilder än inga alls!


Karlskrona porslinsfabrik grundades 1918 och la ner 1968. Liksom allt annat, höll jag på att säga,
köptes Karlskrona upp av Upsala-Ekeby. Året var 1942. Karlskrona har flera stora formgivarnamn
gemensamt med Upsala-Ekeby/Gefle. Kopparna på bilden, modell 405, formgavs av Sven-Erik
Skawonius, någon gång under 1950-talet.



Sven-Erik Skawonius var konstnärlig ledare i Upsala-Ekeby-koncernen 1953-58 och 1963-66.
Inför utställningen H55 ritade han modell "55".


"55" med rosendekor.


Och här har vi "Karla", även den av Skawoinus. Busvasst med randig dekor, skulle
jag vilja säga.


"Karla", som mockakopp.


"Karla" som teservis. En mycket engelsk stil på den tekannan! Se massor av "Karla" i olika dekorer
hos Grödinge Antik & Design. För mig är de där kattögda hänklarna det jag mest förknippar
med Karlskronas porslin.


Även kannorna har dem. Och oj, så många modeller det fanns! Karlskronas produktion gick i en
rasande fart. Under de femtio åren som fabriken fanns tillverkades omkring 500 servismodeller
med 7 000 dekorer. Under 1950-talet, Karlskrona porslinsfabriks storhetstid, kunde cirka 20 000 
koppar produceras - per dag. 
Okay, innan vi fortsätter med 1950-talet, litet Karlskronahistoria. Tre stora namn:


EDWARD HALD. Hald kom till Karlskrona porslinsfabrik som konstnärlig ledare 1925. Han hade
då varit formgivare vid Orrefors och just fått sitt internationella genombrott vid Parisutställningen.
Under hans ledning fick Karlskrona en modernare profil. "Brunett" (bilden) var en av hans egna
populära serviser.
VICKE LINDSTRAND. Blev konstnärlig ledare för Karlskrona 1942, då Upsala-Ekeby tog över,
och fram till 1950 då han började på Kosta glasbruk. Under Lindstrands tid anlitades...


... ARTHUR PERCY, då konstnärlig ledare vid Gefle, för att göra en del saker för Karlskrona.
Hans "Casablanca" från 1944 är en skönhet med klassiska Percylinjer. Den blev en försäljningssuccé.
Länkar till artiklar där du kan läsa mer om Karlskrona porslinsfabriks historia finns i slutet av inlägget.
Så nu går vi på 1950-talet igen!


"Bellis" är min dekorfavorit vid sidan av Mellanders "Regina". Vilken glad dekor! Hur många
av er kan uppge formgivaren? Nä, just det. Återigen en av Karlskronas doldisar. Eva Blahd Ståhl
är namnet på dekoren "Bellis" skapare. Läs artikel (aug 2007) om henne i Smålandsposten.


Nummer tre på min lista över Karlskronafavoriter. Modellen heter 498 och är
formgiven av Arthur Percy. UPPDATERING: Kunniga kommentatorer tror att
dekoren är Alf Jarnestads (mer av honom nedan), så jag gissar att det är så.


Mer Percy! Koppen längst bak till vänster heter Tebe, formgiven av Arthur Percy.
Koppen längst fram är modell 498 (också Percy). Koppen med rosen modell 55 igen.
Uppgift saknas om de tre övriga.
UPPDATERING: Wanja på Wanjas Vardagsrum skriver: "Koppen med svarta romber har jag haft
i butiken, en med gult mönster, en med blått, en med grönt och en med svart (har jag för mig att det var).
Dessa var märkta Artium, vilket jag tror var något liknande NK i Göteborg."


Ännu ett formgivarnamn som jag inte heller hade hört förut. Servisen "Sylvias" dekor
ritades av Barbro Löfgren-Örtendahl (1918-2005). Hon ritade dekorer för både Karlskrona
och Gefle innan hon övergick till att jobba med grafik. 
 

"Blåbär" är en annan dekor av Barbro Löfgren-Örtendahl. Läs mer om henne
och om dekoren "Sylvia" här.


I förgruinden en blå modell 405, och till vänster två varianter av "Regina". 
Koppen till höger har dekoren "Louise" av Brita Mellander, 1960-tal. Ni ser den på en bättre
bild hos Porslinsamatören.


Ännu en dekor av Brita Mellander, men namn okänt. Kastrullens modell heter Mums
(form Skawonius) och koppmodellen Eva. Artikel (apr 2006) i Helsingborgs Dagblad
om Brita Mellander här.


Karlskronas största nummer på H55 var den flamfasta ugns- och bordsserien "Dukat".
Ursprungligen användes Skawonius egen bladdekor "Fiesta" (bilden) på Dukatserien.
Senare kom den på 1960-talet mycket populära "Bellis" att användas.


"Dukat" presenteras i "Upsala-Ekebey Given".


Och vi ska minnas att vi befinner oss vid mitten av 1950-talet då
man gick tillväga ingenjörsmässigt när det gällde. Årslånga utredningar
och Hemmets forskningsinstitut (som kräver ett eget inlägg egentligen)
var inkopplat vid skapandet av "Dukat".


Ännu mer Skawonius: Kanna och saladjär modell 498, kastrull modell "Mums", smörask
modell 462 (den till höger dekor "Bellis" av Eva Bladh), kvadratiska saladjärer modell 492.


Och ÄNNU mer Skawonius. Mockakoppen "Lilja" från 1954, i transparent reliefdekor.


Dekor: Alf Jarnestad. Jarnestad kom till Karlskrona porslinsfabrik 1956. Hans kaffeserviser
påminner mycket om brittiska dekorer från sent 50-tal, tidigt 60-tal.


Alf Jarnestad hade arbetat som fajansmålare på Gustavsberg, under Stig Lindberg. 
På Karlskrona utveckalde han konstgodset. Den här keramiktavlan tycker jag är fin.


Sedan... blev det så småningom 1968, lönsamheten hade sjunkit och porslinsfabriken lades ner.
Jag vill rekommendera ett besök på porslinsmuseet i Karlskrona, det finns så mycket mer att se
än det axplock av serviser och dekorer som jag tagit med i det här inlägget.


För dig som vill läsa mer/Källor till detta inlägg:
DN: "En olydig vardagskeramik utan krusiduller"
Antikvärlden: "Karlskronaporslin - inte bara blommor och guldkant"
Smålandsposten: "Mormors kaffekoppar på museum i Karlskrona"
Signaturer.se: Karlskrona porlsinsfabrik 1918-68
Tack till Hans Söderström på Karlskrona porslinsmuseum för
hjälp med faktauppgifter om modeller och dekorer.


Katalogbilderna hämtade ur Upsala-Ekeby Given, UE-koncernens produkttidning
som kom ut två gånger om året 1954-1960. Den innehåller nya produkter från Upsala-Ekeby,
Gefle och Karlskrona. En vänlig själ lånade mig sidorna i inlägget. Jag kände inte
till Upsala-Ekeby Given, som nu naturligtvis är något som jag kommer att leta efter
på loppisar.


Till sist: Sjätte upplagan av Karlskronas porslinsmarknad äger rum
den 5-6 november, i porslinsmuseet och bilmuseet (i samma hus).
Dit borde man åka. Kanske kan man hitta en av Sven-Erik Skawonius
ruskigt snygga smöraskar på marknaden?


Kanske Karlskronas populäraste kopp i nutid? Karlskrona gjorde mycket
restaurangporslin och porslin beställt av företag. Gissingsvis var "Mazetti"
beställd av kakaotillverkaren (inlägg om Ögon-Cacao här). Min kopp köpte
jag hos Risingeboden för 275 kronor, de brukar gå på mer.

Och nu... vill jag ha era kommentarer om Karlskrona!

Kom på bloggarträff i Kista!


Vi försöker igen! Förra försöket till bloggarträff (på Antikmässan i Älvsjö i våras) gick... sådär.
Empire-Amelie hade målat en vacker skylt så att folk skulle hitta oss i kafeterian, men glömde skylten
hemma. Tusen Vaser med man och Husmodern dök upp, och det var trevligt. Men visst vore det
roligt om vi blev några fler den här gången? Det vill säga på Antik & Kuriosa på Kistamässan
lördagen den 2 oktober.
(Bilden tog jag hos Framtids Antiken på Kistamässan i januari.)

 

Några fler bilder från förra Kistamässan. De snygga lamporna stod hos Kära-Mik.
Okay, bloggarträffen var det. Vi är åtminstone tre som kommer att vara där,
lördag eftermiddag, antagligen i fiket, vi bestämmer exakt tid och plats senare.
Porslinsbloggen och Form55 och jag uppmanar nu er andra retrobloggare
att möta upp lördagen den 2 oktober, eftermiddag.
Läs mer om mässan här.

Ni kommer väl?

Fikasäsong (Helgtips)


Tira, vilken busvass lampa! Den står på Fenix konditori i Emmaboda.
Man får väl acceptera att det börjar bli höst (brrrr) och se det som är bra med årstiden.
Det är till exempel roligare att gå på kafé på hösten än på sommaren.
Fenix och 28 andra fik som är värda ett besök tipsar jag om under kategorin Kaféer.
Tipsa mig om fler!

Trevlig helg!
(PS. Om du har småtråkigt och ännu inte har läst kommentarerna
till föregående inlägg - lgör det!)

Var gör du av allt?


Jag fick frågan i går, av en person som jag visade bloggen och mitt senaste fynd, den blå
Vinranka-koppen från Sundbyberg. "Vad gör du av allt?". Jag stirrade tomt på honom.
"Eh... ja, jag har ju sakerna i lägenheten... använder dem... fast sedan börjar ju skåpen
bli proppfulla... och bastun på landet har blivit retrobod för saker jag inte har plats för...
och hyllorna i matkällaren är fulla av udda tallrikar... och eh...jaaa... eh..."


Nästa vår ska jag rensa, lovar jag mig själv. Slumpa bort saker i parti och minut
på loppis, för att få plats och normalfulla skåp. Det här går inte längre!
Fast - tänker jag sedan - jag samlar åtminstone inte på barnvagnar... 
(Känner ni igen er?)

UPPDATERING: Som så ofta är kommentarerna roligare än inlägget... läs dem!
A-L på Skynda Fynda är till exempel benhård mot sig själv: "1 in - 1 ut".