Gott Nytt År på er alla!

 
Gott Nytt År, alla bloggläsare!
1957 eller 2009. Det spelar ingen roll - förväntan inför ett nytt år är härlig och  tidlös. 

MINA NYÅRSLÖFTEN FÖR 2009:
Förkovra mig.
Tapetsera lyan i 1950-talsstil.
Åka amerikanare (har aldrig gjort det, nu måste det bli av).

(Vilka nyårslöften avger du?)



Minns ni MC-kossan?

Jag hade en sådan här kossa, Mjölkcentralens (MC) symbol,när jag var barn. En leksak,
eller om det var en sparbössa, i gladrött trä. Trodde den var en 1960-talare, men hittar den 
nu i en tidning från början av 1950-talet. 
UPPDATERING: Kolla in "Klas och Kristina i lustiga landet", ett pedagogiskt häfte där
MC-kossan medverkar, på Margarethas blogg! Tack, Margaretha för att du förädlade
detta inlägg!


Det var mycket ostreklam i 1950-talets tidningar. Ett gott och nyttigt livsmedel 
rikt på kalk."Er make kommer att skicka er en tacksam tanke när han öppnar
sitt smörgåspaket... "
Inga tjocka ciabattas proppfulla med fyllning, utan en liten nätt smörgås
med Nordost, tre gurkskivor och en perisljekvist. Kanske några rädisor också.
Visst var smörgåsarna i 50-talsreklamen snygga?

Roslagsrunda (bättre bedagade butiker)

 
Roslagsrundan i lördags inbegrep även "modärna ruiner-spotting". Lanthandeln i Söderby,
Roslagsbro, var ännu öppen en bit in på 1990-talet. Det var vår närmaste affär, bara fyra
kilometers cykelväg bort.


Man kunde trampa iväg dit och köpa en Igloo, hänga lite och titta ut över gärdena.
Badkaren intog svenska åkrar och hagar på 1950- och 1960-talen när den gamla
badrumsinredningen revs ut. Perfekt för korna att dricka ur. Och en intressant
detaj i landskapet. Men det här badkaret hamnade nog hos korna några
decennier senare.


Bedagat var ordet, för huset mitt emot affären. Men lapparna om trädfällning
och annat är från i år.


Sedan åkte vi vidare via Älmsta och antikbodarna till Hallstavik. Där finns detta
50-talshus, gissar jag att det är. Åhhh, denna omsorg om detaljerna. Till och med garagets
dörrar har vackra fönster.


Bruksorten Hallstavik har Norrtälje kommuns enda riktiga fiskaffär, öppen året runt. Jag
tycker mig ha läst nyligen att den ska säljas eller stängas. Det vore synd. Av detta inläggs
butiker är det den här affären som står för "bättre", de andra två är bara bedagade.


Som en radar scannar mina ögon av vägkanterna efter
sådana här skyltar. Denna  ledde till hästen och tillbringaren
i förra inlägget.


Fiskaffärens lapp har något av 1950-tal över sig, eller hur?


Bättre bedagad postlådeställning och anslagstavla. Om jag var ekonomiskt
oberoende skulle jag ägna livet åt sådant som att åka runt och plåta
anslagstavlor i landsbygden och ge ut coffee table-böcker om dem, bara
för mitt eget höga nöjes skull.
Vad skulle DU göra?


Nu var vi Herräng, och här fanns en affär för länge sedan. Också i dag finns 
en liten butik, snett över gatan från ruinen. Men den uppfyllde inte
skönhetsvillkoren för att få vara med på bild.


I Herräng hålls varje sommar Herräng Dance Camp för folk från hela världen.
Här dansas under fem veckor lindy hop, swing med mera, around the clock.
Kjell Alinge har gjort en underbar dokumentär om danslägret, den har visats
på tv några gånger. Se den om den sänds igen! 100 procent glädje.
Bilden: Egen t-bana har Herräng också. Fantastiskt, eller hur?


Inte de riktiga gamla, sådan ser man bara en var tredje mil nuförtiden, och
jag såg ingen i lördags. De gamla har ju texten i relief. Men de här är hyfsat
fina, de också.

Roslagsrunda (inköp)


I lördags gjorde Femtiotalsmannen och jag en biltur upp i norra Roslagen.
Jag hade ett uppdämt köpsug. Hästen hittade jag i en garageloppis i Hallstavik.
Trots min nya bibel, den som hästen står på, så kan jag inte placera den. Säljaren
påstod bestämt at det är Upsala-Ekeby. Signaturen under, som jag borde ha plåtat,
får göra det i morgon, ser kanske ut som ett UE och en siffra - eller inte.
To be continued...


Åååh, Dorothy. Från butiken Second half i Älmsta var jag tvungen att hemföra denna tallrik.
Servisen heter alltså Dorothy, formgivare Helmer Ringström, Gefle.


Perfekt liten tillbringare till kaffemjölken, hon heter Maria, är från Gefle.
Och smörasken! Den...


... är en Breger, sa antikhandlaren i Älmsta som har en butik där allt är i fint skick
och vackert presenterat. Den ligger snett emot Ica. Don´t miss om du har vägarna
förbi! Läs mer om Carl-Arne Breger här.


Mer plastic fantastic, här hos Second half. Den djupblå tillbringaren designad av Sigvard
Bernadotte har jag redan. Jag tyckte att Sigge behöver sällskap, så jag plockade med mig det
ljusblå halvlitermåttet...


... och en Rondo-assiett, Upsala-Ekeby. Sedan fick det vara nog. Nu blir det inga inköp förrän
nästa onsdag, då Empire-Amelie och jag ska på vår månatliga antikrunda. Se våra tidigare rundor
under Antikrundor med Empire-Amelie här till höger.


De här kompisarna fick stå kvar. Nu är vi inne på 1970-talet, jag minns hur
ljummen apelsinsaft ur sådan där flaska till höger smakade. Isch.

I morgon på bloggen: Roslagsrunda (bättre bedagade butiker).

Åååh, neon!


I Solna centrum finns det några trevliga nyare neonskyltar. Klassiska Korv-Ingvars har såklart en skylt...  


... och bilskolan tvärs över torget också. Dessutom har flera portar sin siffra i blå neon. Trevligt, tycker jag.

 
Det finns en sida med neonskyltar, som
jag vill tipsa om. Den heter Svenska neonskyltar,
och visar över 2 000 skyltar från hela landet.
Där finns...


... 4 bilder från Kungsör, bland annat på nedlagda Algots järn.


... 7 bilder från Frövi, flera av dem på fina Frövi hotell vid järnvägsstationen.


... 2 bilder från Lindesberg, dock inte Wienerkonditoriets. Så jag ska tipsa
dem om kaféets skyltar. De vill nämligen att man hör av
sig om skyltar som ännu inte finns i deras arkiv.
Seså, skynda nu iväg till svenskaneonskyltar.se och mer än 2 000
skönhetsupplevelser!

Litet 1950-tal på dvd


Får jag rekommendera en Hillmanthriller? I Arne Mattssons filmserie
från slutet av 1950-talet och början av 1960-talet löser privatdetektiven
kapten Hillman (Karl-Arne Holmsten) och hans käcka hustru Kajsa (Annalisa
Ericson) brott med gott humör.
Alla filmerna bär ett namn med en färg i titeln. Damen i svart, Mannekäng i rött,
Ryttare i blått, Vita frun, Den gula bilen.
Visst är filmerna daterade, nutida tittare fängslas inte särskilt mycket av själva
mordhistorierna. Men för en 1950-talsälskare är filmerna värda varenda krona - för
miljöerna, kläderna(av kostymskaparen Mago), sättet att tala, och som sagt , för denna
käcka glada 1950-talsattityd. Och filmfotot! Underbart!
Boxen, sammanställd av Ronny Svensson och Markus Strömqvist, innehåller alla fem
filmerna och extramaterial som intervjuer med bland andra Mago och Annalisa Ericson.
Fyra sjaletter i betyg från Femtiotalsjakten.

 
Under solen är min favoritfilm i 50-talsgenren. Handling: Ensamme
lantbrukaren Olof (Rolf Lassgård) sätter in annons och till gården kommer
Ellen (Helena Bergström) som hushållerska. Sedan följer romantik, litet
tårar och ett slut så som de ska se ut, enligt mig.
Och  ett trovärdigt1950-tal, mitt i en brytningstid mellan gammalt och modärnt. 
I Olofs hus har inte mycket hänt i inredningen sedan 1920-talet. Nattpottan töms
vid knuten, badar gör man i balja i köket. Ólof är stolt ägare till en Buick, som ser ut
att vara sent 1940-tal.
Samtidigt bär Ellen 50-talschica klänningar och snygga hårband. Och ormen
i paradiset, Olofs vän Erik, har en röd amerikanare och är enligt egen utsago "nog
den ende svensk som skakat hand med Elvis".
Detta är ett 50-tal där Femtiotalsjaktens lantliga jag känner sig hemma.
Filmen får 5 hässjor i betyg.

 
Omslagen, på svenska och på engelska. Men
vad är det för träd och (amerikansk?) lada på
det högra omslaget?

De här ska jag se om snart, det var länge sedan, och jag är litet osäker på
hur bra jag tycker att de är, men 1950-tal är de helt klart:
* De där romantiska komedierna
från mitten/slutet av 1950-talet
med Sickan Carlsson och Hasse Ekman
och/eller Gunnar Björnstrand 
(Sjunde himlen, Fröken Chic, Du är mitt äventyr m fl)
* Mitt liv som hund, Lasse Hallströms film från 1985,
om pojken Ingemars liv året 1959

Rekommendera dina favoritfilmer från eller om 1950-talet!

Gården, juldagen, då tiden står nästan stilla


Juldagen är årets skönaste dag. Tiden går långsamt, inget ska göras. Mellan skinksmörgåsar
och läsning ur "Svensk keramik" tog Femtiotalsmannen och jag en promenad genom byn.
När vi kom hem tittade jag mig runt efter ting från 1950-talet. I garaget hittade jag 
väckarklockan. Visst är den fin?


Men jag minns hur otäckt den skräller... Så den får stå kvar
i dammet på hyllan i garaget, tillsammans med den snart
antika telefonen och en gammal transistor.


Logen reste morfar på 1920-talet. På 1950-talet tog pappa upp fler dörrar,
jag tror att kontakten är från den tiden. Se hur det faluröda glöder i eftermiddagssolen.


Beslaget bör ha satts dit på 1950-talet, men kan vara mycket äldre.
Förr tog man ju tillvara gammalt material och återanvände det.


Verktyg.


Till sist: mitt tvåhundrafemtiokronorsbord med perstorpsplatta. Ska skuras
av och komma in till lyan. Blir perfekt till mina Edsbynstolar.

1950-talstomten var här i går


När sista tomteblosset sprakat klart i går kom tomten. Hela hösten har jag önskat mig en sådan här
radio, som mamma har. Nyproducerad, men med genuin retrokänsla. Nu kan jag slänga ut den grå bulkiga
1990-talssaken som står där hemma i lyan. Notera frisyren, sådan hade jag en gång, äkta pottlugg,
klippt av pappa (det var första och sista gången han fick klippa mig).
Fler radioapparater här, här och här.


Äntligen! Nu kan jag identfiera alla keramikgrejer med mystiska signaturer
som jag plockar upp på loppisar. "Svensk keramik under 1900-talet" har fått
fin kritik, och det förstår jag efter att ha försjunkit i den så fort tomten försvunnit
bort över gärdena med lyktan i hand. Den verkar heltäckande, minsta lilla keramiker
i minsta lilla hörn av minsta lilla stad är med. Och massor av bilder. Efter den
stärkande juldagspromenaden är det jag som försjunker igen.
Vasen: Alingsås.


Åååh, Gunnar Wiklund! Här finns alla de bästa bitarna. "Nu tändas åter
ljusen i vår lilla stad", "Minns du den sommar", "Han måste gå".
Rösten, fraseringen. Texterna! Pär Rådström skrev den svenska texten till
"Minns du den sommar", så vacker.
(Och inte en linnehandduk i sikte, se tidigare inlägg.)

Fick du någon retroklapp? Berätta!

Ge mig linne, tomten - och jag klappar till dig (en julsaga)


Godmorgon och God Jul!
Förlåt, kära ni, min bryska ton i rubriken, men vad ska man säga när veckotidningar tipsar
männen om att ge linne i julklapp??? Tack, men nej tack, säger jag - nu på ett litet artigare
 50-talsmanér.


För så här vill man ju att julaftonskvällen ska sluta. Även om jag personligen inte skulle bli
fullt så upprymd över en ljusblå skjortblus.


Nyttig eller lyxig? Bestäm dig, tomte! Själv fick jag förra julen mottaga en
välkommen klapp - ett par tofflor i modärn design. De har värmt mig hela året.


Men de börjar bli slitna. Så - var kan man finna dessa tjusiga inneskor
nuförtiden? Säg, är inte de med rosett oemotståndliga?


Så var det dags för julmiddagen - och en liten sedlärande berättelse! Far skrattar gott, tänker nöjt
på de vackra linnehanddukarna han köpt åt mor. Mor skrattar också, tror att hon ska få en brosch eller
den där klänningen på Nordiska Kompaniet som hon nämnt för sin make.


Och barnen tänker också de på hur glad mor ska bli när hon öppnar paketet
med diskhyllan. Hon tycker ju om String.


Husgeråd, linnedukar, tråkiga sandaler... Tomten vet hur mycken gråt och
tandagnisslan han ska tvingas skåda under arbetspasset. Han tar täta pauser
med kaffe, och någonting starkt i, att döma av blicken.


Nu är familjen med de glada skratten framme vid kexen och ostarna.
Barnen får ett glas must till, det är ju ändå julafton.


De frågar: Får vi senapsprinsar imorgon, mor? Men självklart, barn, säger mor.
Hon är ännu på bra humör, för ingen har märkt att julskinkan är gjord på grishals,
och ingen har berättat vad hon ska få i julklapp.


Vad hände då sedan? Jo, efter middagen var det dags för julklappsutdelning.
Och vi kan säga så här: När hela den nya Mon Amie-servisen låg i spillror,
fem ryor var sönderslitna tills det bara återstod garntussar och allt som hette
String hade slagits till småved - då gick det upp en Luma för far och barnen.
"Kära du, hade du hellre velat ha den där klänningen?" frågar far.


"Och inga fler saker till hushållet?" viskade barnen förskrämt eftersom mor 
plötsligt börjat titta konstigt ömsom på dem, ömsom på skärmaskinen hon
fått av make och barn då hon fyllde år i oktober.


Men... slutet gott, allting gott. Make och barn undkom mors vrede med blotta förskräckelsen
och när nästa jul kom hade familjen flyttat till en ännu modärnare våning, i Ljura i Norrköping,
med frysbox och tvättmaskin.
Far hade tagit över köksarbetet, medan mor tog igen sig och väntade på Kalle Anka. (Hon fick
vänta länge, Kalle började sändas först två år senare, 1960.)
På juldagen stod barnen vid spisen och tillagade sina egna senapsprinsar.
Och bland klapparna den julen fanns inte en enda linnesak.

                                                                  S L U T

(Tack till Hyresbostäder för bilden. Ett exempel på kul och lyckad retroreklam)

Granen står så grön och grann


Nu är granen huggen, tinad och klädd. Inspirerad av en annan blogg
har jag satt fast gammaldags klämmor parallellt med den vanliga
belysningen, och köpt julgransljus. Kulan på bilden är den enda
jag har som är garanterat 1950-tal eller äldre.


Fallen ängel med för mycket smink? Eller frihetsgudinna från Liljeholmen?
Till nästa jul ska jag leta julprydnader från 1950-talet. Kanske i USA, jag har
en känsla av att julgrejerna från deras 50-tal är exakt min smak.

Dagens Gefle


Det var glitter, fikon och jultårta som skulle kompletteringshandlas i Norrtälje - men kunde
jag låta bli en runda i Hamnladan? Tyvärr gav den inget, bara en lätt irritation nu i kväll över
att inte kunna hitta Gefles "Ohio" (bilden, tog i alla fall en bild i ladan) någonstans på nätet.
Jag VET att jag sett den, eftersom jag komme rihåg att Ohio var en av flera serviser med namn
som amerikanska stater. Nu får jag hoppas att Porslinsbloggen-Benny tittar förbi här och
ger mig fakta om Ohio. Decennium - 1940-tal? Formgivare?

Aladdin - folkhemschokladen


Mmm...Marabou lanserades för första gången i en reklamfilm 1956, enligt Wikipedia.
Chokladasken Aladdin gjorde entré redan 1939. Susning.nu skriver så här: 
"Aladdin var den första svenska chokladasken som var överkomlig för 'vanligt folk'.  Tidigare
hade chokladpraliner varit förbehållna en köpstarkare kundkrets." 
Reklamaffischen för Aladdin visade följdriktigt en ask med locket på glänt och texten
"Högklassig choklad i funktionalstisk förpackning möjliggör lågt pris".
Aladdin -  folkhemschokladen!

Ord (8) Järnpiller

"Järnpiller, nu glömde jag notan hemma."
(Mamma, i Saaben på väg in till staden för veckans inköp, mitten av 1960-talet.)

Kraftuttrycket "Järnpiller!" eller ibland "Järnvägar!" ackompanjerades oftast av näve som slogs
i bordet eller i det här fallet, i ratten (då något mildare i anslaget).
Fler substitut för svordomar från 1940- till 1960-tal emottages gärna i kommentarsform!

Fotnot. "Nota" = inköpslista.

Okej, här kommer en gul&grå till!


Har ju sett på andra bloggar att det inte bara är jag som gillar 1950-talsporslin i gult och grått.
Så här kommer en till, som jag inte tagit mig tid att identifiera. Vem vet vad koppen heter? Och är det
Upsala-Ekeby eller Rörstrand?
(Plåtad på Arbetets Museum, Norrköping)

Julklappstips på burk


Just nu har antikhandlare och loppisbutiker ställt fram mycket fint i burkväg. Allt från vackra
kakburkar och chokladskrin till keramikgrejer som denna. Jag hittade den på Hamnladan
(ständigt denna Hamnlada, ja, jag vet, men man fyndar där, och de är trevliga, se min och
Empire-Amelies princip) för endast 25 pix.
Burken är signerad "Tällberg keramik GB", förmodligen 1960-tal, läs mer om Tällberg här. 
Jag fyllde den med knäck och presentade min syster med den, när hon bjöd på sedvanligt
julkaffe i går.Fast hade burken varit 1950-tal är det osäkert om hon fått den...
Men detta är i alla fall dagens julklappstips: Lägg vantarna på en vacker, rolig, udda burk
-  fyll den med godis.
Fler burkar i ett tidigare inlägg.

Billig och bra ersättning för julskinka

... lyder rubriken över ett av julrecepten i Femina, december 1950.
Jag kan inte undanhålla er detta:

"En bit grishals ingnides med en blandning av 1 msk socker, 1/2 msk salpeter och 2 msk salt
samt får ligga 1 dygn.
En lag kokas av 5 liter vatten, 1 hg grovt salt, 2 hg socker och 10 gr salpeter,
skummas och slås het över köttet.
"Skinkan" är färdig att koka efter 14 dagar, men den kan ligga längre i lagen utan att bli för salt.
Kokas nästan färdig och bredes sedan på vanligt sätt med senap och skorpmjöl samt stekes."

Antecknar genast i min almanacka för 2009:
Den 9 december:
1) Lägga lutfisken i blöt
2) Köpa grishals och gnida in densamma

Mumin - since 1950


Mumin som porslin kom första gången på 1950-talet. Det var en barnservis och Mumintrollen
som figuriner. Tove Jansson själv stod för dekoren. På 1990-talet lanserade Arabia Mumin
en andra gång. Femtiotalsmannen och jag började köpa en Muminmugg då och då för att de
är så lustiga. Det var först för någon vecka sedan som jag insåg att muggarna
är samlarobjekt. Här är våra Muminmuggar med vintermotiv.


Årets julmugg med Mumin. Man blir varm i hjärtat av Muminmuggarna.


Baksidan av julmugg 2008.


 "Moomintroll on ice", 1990-. Dekor på den och muggarna nedan:
Tove Slotte-Elevant.

 
"Winter night", 2006.

   
"Christmas greeting", 1997-2002. 

 
Mugg från första 1950-talsservisen. Dekor: Tove Jansson. Foto: Arabia.
Alla Muminsaker från Arabia, från 1950 och framåt, hittar du här. 

Fina fisken!


Den här fiskgrytan såg jag hos Mormors prylar i Norrtälje i dag. Kände inte igen dekoren,
vände så på kastrullen och såg att det var norska Stavanger Flint. Kul!


Jag har en grön teservis i Stavanger Flint. Eftersom jag hade
många fler delar än jag behöver så har jag precis sålt dem ni ser
på bilden (minus kopparna, någon som är intresserad?)
Men jag har inte stött på något annat från Stavanger Flint,
så det var roligt att se den fina kastrullen.


Fler fiskar i samma butik. Men det var såklart Gefles Campanula-fat som fångade min blick.


Men jag hade redan gjort veckans Gefle-inköp. Hittade detta lilla trevliga
tefat (?) på Hamnladan. Har inte hunnit spåra dekoren än, så jag vet inte vad
detta mitt senaste fynd heter. Hur många snygga mönster i gult och grått
gjorde de egentligen? 
UPPDATERING: Kryss heter dekoren, får jag veta av Moster Mjölgumpa
och Rutan, se kommentarer på inlägget. Och jag minns plötsligt att jag har
haft bild på den kopp som M Mjölgumpa nämner, i ett inlägg från Norrköping...


Här ser ni koppen Kryss, det är den gula och grå koppen. Och här ser ni
inlägget från ett härligt kafé i Norrköping.
Jag inser att jag måste lägga upp något slags register över
Gefles/Upsala-Ekebys gula och grå dekorer. Många att hålla reda på.

Pip i väg till en annan blogg en stund!


På 1950-talet rökte männen pipa, har jag ju konstaterat i ett tidigare inlägg.
Det gör inte männen i Rutans bloggsåpa "Tant söker farbror", men herregud
så roligt skrivet. Ta en paus i julstökandet, läs här och få dig ett gott skratt.
Rutan framstår allt mer som en överlägsen vinnare i 50-talstävlingen här
på  bloggen, i dag skickar jag Volvon till henne.

Ingen jul utan hemgjord knäck


I kväll kokade jag knäck, efter mammas gamla recept. Det är den enda knäcken för mig.
Här får ni receptet. Den ska koka länge, så att den blir stenhård.
Det funkar bra att höfta.1 kkp är en kaffekopp av äldre modell, ungefär 1 dl.
1 knivsudd är - en knivsudd. Skorpsmulor: översättes med ströbröd.

Ingredienser
1 kkp socker
1 kkp ljus sirap
1 kkp grädde
3 msk smör
50 gr sötmandel, hackad
1/2 kkp skorpsmulor
1 knivsudd bakpulver

Blanda socker, sirap, smör och grädde i tjockbottnad kastrull.
Låt sakta koka under omrörning tills knäcksmeten vid prov i kallt vatten
är lagom seg och hård.
Ta av grytan.
Mandel, skorpsmulor, bakpulver blandas i.
Skeda upp i formar.

Förvara kallt, så att knäcken förblir hård.

Tanka litet 1950-talsreklam! (helgtips)


Nä, inte är  reklampumpen från 1950-talet. Men den får dispens av två skäl.
1) Den är från Norrtälje, fyndad i Hamnladan, ett av mina stamställen.
2) Den har sällskap av en PV.
3) Den fångar din blick så att du läser det här inlägget, och hittar ett roligt helgtips:
Koppla av med lite reklamfilm mellan julbestyren i helgen...


I den här reklamfilmen för Caltex ser vi en PV med precis samma
färg som den på min nyckelring. Någon som kallar sig Josephzohn har lagt upp
fler fantastiskt underhållande reklamfilmer från 1950-talet på Youtube. Bland annat
Mazetti (med Owe Thörnqvist), Hudsonstrumpan och Fyffes bananer.

Tack för tipset om reklamfilmen, Monet!

Och vinnaren i 50-talstävlingen är...


... en 50-talist!

FÖRSTAPRISET i tävlingen "Vad var det bästa med 1950-talet?", en Volvo PV i form av en 
nyckelring går till "Rutan" för hennes svar:
"Det bästa med 50-talet är att det fanns kvar även efter att det var slut (som du har nämnt)
och fortfarande finns. Stringhyllan har aldrig blivit omodern t ex.
Fast egentligen är det bästa vi 50-talister. En generation som funnit sig i sin lott mellan
de stora och konsumerande 40-talisterna och de revolutionerande 60-talisterna.
Där har vi stått stadigt när det stormat från alla håll, som ett mellanbarn i syskonskaran."

Min kommentar: Det är bara rättvist att en 50-talist för en gångs skull får glänsa.
Jag gillar er, ni finns där och är bara bra, liksom. Och - vad kan vara MER 1950-tal än
någon som faktiskt tillverkades då?
(Femtiotalsmannen som svarade något liknande får en kram som pris.)

ANDRAPRISET, servetterna med Saabar, Cobror och Zebror, går till Annika för att hon
sammanfattar det 1950-tal som Femtiotalsjakten är på jakt efter:
"Det bästa med femtiotalet var sommaren l955 som alla minns som lång, solig och
härlig. Det bästa med femtiotalet för övrigt var de bulliga bilarna, den kvardröjande glädjen
över att kriget var slut och världen öppen igen, framtidshoppet - gärna symboliserat med
ett rundhyllt flygplan över den blå himlen och rosiga barn i en bil på väg till sommarlovet.
Framtiden var vår!

Min kommentar: 100 procent känsla. Och titta på grabben ovan. Han tittar upp mot de
bulliga flygplanen och ler mot den ljusa framtiden!


HEDERSOMNÄMNANDE till "Åsas kompis":
"Nu skulle man kanske dra till med folkhemmet eller Sputnik men jag säger brylcreem.
De fysiska spåren av den finns kvar på tapeter än i denna dag."

Min kommentar: Sådana samtidsarkeologiska studier väcker min beundran.

Till sist: Tack, alla som deltog i tävlingen!
(Brylcreemefotot: Wikipedia Commons)


"Den bästa julklappen kommer hela året"


Damernas Värld, Året Runt, Teknikens Värld... flera av magasinen från 1951 fins kvar 
än idag. Och en prenumeration är fortfarande en väldigt trevlig julklapp. 
Här är mina tre favoriter just nu – i "retrofacket":


1) Antikvärlden. Jag prenumererar på både Antikvärlden och Antik&Auktion,
men tycker att Antikvärlden är strået vassare. Dessutom har de en piggare
sajt, med chefredaktören Winston Håkansons blogg.
2) Classic Motor. Samma här, jag köper lösnummer av litet olika tidningar
i genren. Men Classic Motor har mest känsla av veteranmotortidningarna.
Flest leenden per spaltcentimeter, liksom.
3) Språktidningen. Ingen retrotidning, egentligen, men folkbildande,
underhållande, smart.
Och med en mycket bra hemsida.


På den tiden det fanns poststationer...


... och enkel, vacker, typografi....


... och blanketter med många små fält och plats för minst en sorts stämpel.


Julklappen som kommer hela året.
Majnummer av Hela Världen 1959.

En 1940-50-talsfika i Kungsör


På hemvägen från Lindesberg (se Bergslagresan förra helgen) tänkte vi först stanna
i Arboga,  men beslutade oss för att utforska en ny ort. Kungsör låg där på kartan,
bara ett snäpp från E18 hem, men helt okänt för oss.
Det var ett lyckosamt beslut. För i Kungsör fanns ett förtjusande konditori.
FANNS, se uppdatering i slutet av inlägget.


Jag gissade först 1950-tal, men den här glasväggen, som är det första man
ser när man kommer in, gjorde mig konfunderad. Den föreställer Karl XI jagandes
björn med allmogen, Gustav Vasa mottagandes gåvor och drottning Kristina
ridandes ut. Inte särskil modernt - utan en konst som känns äldre än jukeboxarnas
decennium? Och det visade sig vara riktigt.


Ulla Skogh heter konstnären, och hon gjorde glasväggen till
konditoriets öppnande 1947. Även lampan på bilden ovan är från
det året, liksom en lustig vinröd baldakin över halvtrappan
upp till kaféavdelningen.


Kanske är blombordet och tidningsstället även de från 1940-talet. Jag glömde
fråga den trevliga personalen, som berättade att Kungsör konditori tidigare
låg på ett annat ställe, och flyttade till detta hus när det stod klart 1947.


Men det här måste vara 1950-tal.


Och wow! Coolare kafémöbel än så här går inte att finna.


Och högsta betyg igen! Lokaltidning i tidningsstället, fint porslin (Rörstrand)
och servetter med eget tryck! Hit till Kungsörs konditori återvänder vi,
Femtiotalsmannen och jag.


Det här vykortet köpte jag i tobaks- och pappershandeln i Kungsör...

... sedan gick jag ut och tog en bild på samma hus. Borta är det stora fönstret på gaveln, och Jordbrukskassans/Föreningsbankens imposanta neonskylt med ek. Balkongerna som var
målade i framtidstrons ljusgula och ljusblåa färger har ändrats till utslätat vitt och grönt.
Synd.


Men det här var litet kul, om än inte 1950-tal. Se hur svängarna i GH matchar
svängen i räcket.
Hej då, Kungsör, och på återseende!

UPPDATERING, november 2013. Så här rapportera en av Femtiotalsjaktens läsare:
" Det har hunnit varit två ägare sen jag skrev sist. Kondiset har förändrats med de nya. Glasfönstret och den gamla disken har funnits kvar till helt nyligen. Den sista ägaren tog med sig både disken och det fina glasfönstret när han stack och lämnade lokalen. Så där den fina gamla rutan skall sitta gapar tomma hål. Många i byn är ledsna och mycket upprörda över just glasrutan. Jag har hört att rutan skulle vara försäkrad men om det har någon betydelse när den nu är borta och kanske trasig spelar ju ingen roll. Rutan återställs ju inte med det. Just nu står kondiset tomt igen. Riktigt tomt! Jag kan lova dig att det är kul att kolla på dina bilder där man ser hur det var. Egentligen skulle du skicka dom till Kungsörs kultur för skojs skull. "
Och här en artikel i Bärgslagsbladet om kulturförstörelsen:
http://bblat.se/nyheter/kungsor/1.2293408-glasmysterium-pa-kungsors-konditori
(Länkning funkar inte på min blogg just nu)

Julkort från förr - och dags att skicka årets!


Har ni sett ett sådant tjusigt julkort! Jag hittade en hel bunt julkort från förr, i min
mammas album. Här kommer en kavalkad. De är från 1930- och 1940-talen, men jag ger
dem dispens från bloggens 1950-talskrav.


Ett litet märkligt kort. Det är jul, men de ser inte glada ut. Ville ingen köpa
deras grisar på marknaden?


Visst är det här vackert?


"Seså, gå ut med gröten till tomten nu! Annars blir han vred!"


"Wow! Backning!"


God jul i en röd liten stuga i skogen ...


... var ett populärt motiv.


Det här skickades av en beundrare, framgår det av texten på baksidan.
B. är mammas förnamnsinitial.


Från en tid då folk faktiskt åkte till kyrkan så här, på riktigt, eftersom man
hade häst men inte bil.


Och tomtarna packade kälken och stretade på.


Men... VAD gömmer tomtenissen i luvan???


Så nära 1950-talet vi kommer här. Julkortet skickades 1949.


Änglar plockar stjärnor...


... och tomtar spanar in fåglar.

Glöm nu inte att skicka julkort! Alltså sådana här på papper som man skickar med posten...

Pristävling: Vad var det bästa med 1950-talet?


Vad var det bästa med 1950-talet? Svara på den frågan - och du deltar i Femtiotalsjaktens
första pristävling!  Vad kan du vinna? Jo, en Volvo PV544 i form av nyckelring/ficklampa,
eller ett paket retroservetter med Saabar! 
Skriv ditt svar som kommentar. Svaren publiceras allteftersom de kommer in.
De  två roligaste, konstigaste eller mest tänkvärda svaren vinner.
Pristävlingen pågår till midnatt nu på torsdag. På fredag utser jag två vinnare och
skickar vinsterna (lämna din mejladress i fältet för den uppgiften när du skriver svaret,
så att jag kan mejla dig och be om adressen om du vinner).

Förstapris: Volvon
Andrapris: Saabarna
Tredjepris: Hedersomnämnande

Lars-Åkes och Birgittas önskelistor julen 1959


Lars-Åke, 12, och hans lillasyster Birgitta, 8, skrev varsin lång önskelista till julen
1959. Vi ska tjuvkika på listorna...
Högst upp på Lars-Åkes stod:
Ett eget rum. Han hade tröttnat på sin fåniga lillasyster, som han delade rum med.


Till det egna rummet önskade sig Lars-Åke en grammofon, förstås.


Ja, tänk om han äntligen kunde få vara ifred för syrran så att han fick läsa sina
julklappsböcker i lugn och ro. "Bigg-les" och andra flygarböcker.


Alright, ett eget rum var väl kanske orealistiskt. Det förstod Lars-Åke. Men ett hockeyspel?


Ishockeyspelet hette Puck och var tillverkat i Stockholm.


"Och så vore det ruskigt trevligt att ha ett garage till alla mina bilar", skrev
Lars-Åke till tomten.


Birgitta hade lika många dockor som Lars-Åke hade bilar (tre). Så hon önskade
sig en dockvagn. Och inte ett eget rum, utan ett helt hus - ett dockskåp.


Allra helst ett tvåvåningsskåp. Och så en docka till - en Barbie. Birgittas bästa
vän Kerstin hade en morbror som var flygkapten. Han hade köpt en Barbiedocka
åt Kerstin den hösten, i AMERIKA.
Nu drömde Birgitta om att tomten kunde ta en sväng med renarna till AMERIKA,
så att hon också fick en Barbie.


Birgitta hoppades också att mamma hade sytt den där fina docksängen med
matchande blankt täcke, som de tittat på tillsammans i en veckotidning.

Hur gick det då? Fick Lars-Åke och Birgitta ett hockeyspel och en Barbie? Eller....


... oh, hemska tanke - hade mamma och pappa "handlat klokt" och bett tomten
ordna "nyttiga klappar"? Kanske en sandalett i brunt till Birgitta....


... och en varm och präktig mössa till Lars-Åke?

Nej, jag tror att Lars-Åke fick "ett eget rum" när pappa byggde om en
garderob på jullovet. Och att en Barbie nummer två hemfördes av
flygkaptenen, från AMERIKA.
För på Femtiotalsjakten vill vi bara veta av lyckliga slut. Eller hur?

Bildinfo:
Bilderna på hockeyspelet, dockvagnen och garaget tog jag på Sundbybergs museum.
Barbie och mössorna på Sivletto.
Lars-Åkes "rum" på Arbetets museum, Norrköping.

... vattnar sina fålar fem ...


Hämtade upp det reserverade köksbordet med perstorpsplatta hos Hamnladan i Norrtälje.
Gjorde ett svep genom ladan och hittade en litet skamfilad vattenkanna. Efter en rejäl
rengörning blev den så här fin. I morgon kväll kommer den med in till lyan.

Staffan var en stalledräng... men vad har pojkstackarn på fötterna?


En ljus och fröjdefull Lucia tillönskas Eder alla! Men vi lider med den stackars
stalledrängen på Feminas omslag i december 1950. Ordet mobbning fanns väl inte 1950, 
men de där röda sandalerna måste ha resulterat  i en ordentlig omgång kamratförtryck. 
Kallt om benen också.
Hoppas den tappre pojken i alla fall fick det han önskade sig i julklapp!
I morgon på bloggen: Barnen Lars-Åkes och Birgittas önskelistor julen 1959.

Första kondistipset har kommit in!


I hlegtipset nedan bad jag ju om tips på 50-talskaféer. Monet, som på sin blogg
just nu pendlar mellan sin nya hembygd Sydfrankrike och sin släkts gamla, Kiruna,
kommer med det första tipset: Hamréns i Harads, Norrbotten.


Eftersom mycket av inredningen på bilderna andas mer 1990-tal än 1950-tal
(och jukeboxen på en av dem har Trasig-lapp) så nöjer jag mig med att visa
ett par väggprydnader. Sockerskorpor!


Och lördagsflickan - sitter hon på Hamréns imorgon, tro? Och
mumsar på en pepparkaka och tittar ut i det norrbottniska mörkret.

Tack, Monet!
Har DU också 50-talskafétips? Låt mig veta!

Analys: Retrorecept kan rädda Saab och Volvo


"Grön teknologi" - bra. Men av de 28 miljarderna som regeringens krispaket för svensk
bilindustri innehåller ska tre gå till forskning och utveckling - ännu bättre. Det vill säga
om pengarna används till att utveckla en retrolinje, Swedish Classic Cars.
Tänk er följande bilar i nyproduktion.
Volvo: Pv:n, Amazonen och P1800. Saab: "Djungektrumman" Saab 96, Sonetten...


... och herrgårdsvagnen Saab 95. Vi är många som drömmer om att äga en av
vår barndoms bilar, men som inte kan mecka och därför skyr allt vad veteranfordon
heter. Men en nyproducerad Saab 95 - åhhh, ingen bil i världen skulle bräda den.


Och sedan har vi ju den fantastiska futuristiska skapelsen "ur-saaben", den
första bilprototypen från flygplansfabriken Saab. Design: Sixten Sason.
Den enda riktiga retrobilen hittills, Chryslers överreklamerade PT Cruiser, skulle
backa in i garaget fort som ögat, och gömma sig under en gammal filt, om
ur-saaben kom körande.


Så, vad väntar ni på, GM och Ford? Titta så den ler, Saaben på Arbetets museum
i Norrköping, vid tanken på att få återuppstå som miljöbil!
Det är dags för ett joint venture. Kör igång!

Bilderna:
PV 544 som nyckelring, Playsam. Finns att köpa bland annat
hos Liten Amanda i Gamla stan, Sthlm, 105 kronor. Även i midnattsblått.
Saab 95: Vykort, Förlag Håkan Eriksson.
Ur-saaben: Foto: Ballista/Wikipedia.
Saab 96: ingår i utställningen Industriland - när Sverige blev modernt.

En inställd antikrunda är också en antikrunda


Empire-Amelie och jag hade planerat en antikrunda, men hennes hund blev krasslig.
En femtimmars inne i stan fick därför istället bli en 90-minuters i Råsunda.
Jag visade Amelie mina stamställen, Vingens återbruksaffär och Kupan.


Hos Vingens återbruksaffär har jag fyndat mycket. Bland annat en Cathrineholmkastrull,
en 50-talspall och ett fruktfat. I dag hittade jag läroboken "Stockholm vår hembygd",
tryckår 1955. Den tar upp allt från Skansen till tunnelbanan, "den nyaste trafiklinjen,
som ännu inte är färdigbyggd". Vi får också veta att "många firmor har låtit sätta upp
färgsprakande neonskyltar".


Och så fick jag tag i ett par sommargardiner till gästrummet på landet!
Amelie höll i slantarna. Som hon så riktigt konstaterade:
Man kan ju gå in i en affär utan att köpa något.

På vägen till Kupan passerade vi Nostalgia, antikvitetsaffär på Råsundavägen 122.
Den stänger den 18 december och det är 30 procent rabatt på allt utom julsaker.
Tips: Om du gillar vackra svenska majolikakrukor - här fanns många.


Det första vi såg hos Kupan, Röda korsets loppisaffär, var en julgransbelysning.
Bara den vackra kartongen är värd 30 kronor!


Vi började med att fika. Amelie gav smörgåsarna gott betyg, själv tog jag en
slät kopp kaffe. I fönstret vid vårt bord fick jag syn på ljusstakarna som inleder
det här inlägget. Jag slog till på dem, och på en vacker linnehandduk från
Oskarströms.
Och så detta märkliga set. Ingen av Röda korset-damerna kunde svara på
vad den knivliknande spetsiga saken eller tvåan från vänster är för redskap.
Vet ni?


Kunde inte låta dem vara kvar i affären. Ni förstår det, va?
Motorsporthögklackat. Wow.

Tidigare antikrundor hittar du under Antikrundor med Amelie i spalten till höger.

Hur ofta får vi klä opp oss i Stor Gala?


Vi som inte är inbjudna till kvällens, ja, årets, stora bal, suckar djupt och trånande. Men
vi får roa oss själva - och förströ oss med vackra klänningar från det tjusiga 1950-talet.
En doft av förfinad kultur...
(Artiklar, bilder och citat ur Damernas Värld 1950-52)


"Hur ofta får vi klä opp oss i Stor Gala, det som alla kvinnor trängtar efter,
häftigt utan utlopp för sina lidelser, annat än vid de mest upphaussade
premiärextaserna, åtminstone här i Stockholm."
Klänningen: Grå organza med invävda guldlamébårder, Regent.

 
Bettina och Sophie från"Paris ojämförligt skönaste mannekängstall"
visar Givenchyskapelser. Kanske något för vår statsministerfru i kväll?


Och för diplomatfruar på Nobelfesten föreslår vi den här modellen,
 "Ambassadrice" från Germaine Lecomte.


Klänningen med stort K. "Den ska förvandla vårt vardagsjag till allt det vi önskar vi vore - femme fatale,
balens drottning och Hans Stolthet." Klänningarna: Från Sidenhuset, NK och Regent.


Men även Han måste veta att bete sig. En balkavaljer ska vara så uppmärksam
att han utan anmodan (anmodan!) tänder sin dams cigarett", lär vi oss i Damernas
Världs etikettskola vintern 1952.


En riktig prinsessklänning. Får vi se något liknande i kväll? Tyll, med garnering av röda och
vita strasspärlor.


"En rar liten sjöjungfru klädd i havsgrön duchesse med flätad stjärtfena."
Vi hoppas att den unga damen läst igenom etikettråden inför balen:
"I samma veva varnar jag för alltför avancerad och lössläppt dans, sådant går
utmärkt bra för sig i dne trängre kamratkretsen, men på ett dansgolv där man är
omgiven av en massa obekanta eller mindre bekanta människor väcker det
uppmärksamhet - och för det mesta mindre smickrande uppmärksamhet."


Men tänk så skoj ändå, om någon ur regeringen ville ta ut svängarna på
Nobelfesten. Till exempel i en vintage Schiaparelli, 1951.


En dam i gala bar päls, när det var Nobelfest i början av 1950-talet. I dag är ju den här
läsartävlingen fullständigt omöjlig. Den som kan identtifiera djurarterna på bilderna och
skickar in en kupong med djurnamnen deltar i utlottningen av en "ljuvlig" lokattpäls.

Trevlig Nobelkväll!
- både till er i Stor Gala och er andra i hemmaklänning framför teveapparaten

Loppisfynd på Bergslagsresan


Bergslagsresans gladaste fynd.
En brödburk från JH fabrikerna, Sävsjö. Endast 20 pix i en antik & kuriosa-
butik i Lindesberg. Ett sådant där ställe som är knökfullt och garanterat gömmer fynd om man letar med
rätt blick. Jag är verkligen jätteglad över min brödburk, som genast intog hyllan mellan köksskåpen.
Handduken den står på är klassiskt 50-talsgulochgrå, från loppisen i Fellingsbro.
Den gula skålen är Gefle fajans, fanns på loppis i Kungsör.


Bersglagsresans ovanligaste fynd.
Jag behöver inget mer soffbord, men kunde bara inte låta detta stå kvar på loppisen
i Fellingsbro. Bordet har alltså två lägen, normalläge och så kan man genom en
smart lösning göra det cirka en decimeter högre. På bilden har den det högre läget,
men vi har inte skjutit skivan på plats. Jag har aldrig sett ett sådant bord
förut. Har du? Jag kan tänka mig att sälja det, om en bra människa kommer
med ett bra bud.


Bergslagsresans mest oväntade fynd.
Nummer tre i min samling "Vårblommor från porslinsfabrikerna".
Tallrik med gullviva (Rörstrand) på Fellingsbroloppisen.
Tidigare har jag tussilago och blåsippa. Visste inte ens att det fanns ett porslin
med gullviva. Jakten går vidare - finns vitsippa och liljekonvalj?

  
I väntan på våren. Porslinsblommor.

Ord (7) Annadagen

Ni vet väl vad man ska göra på Annadagen? Dvs i dag, den 9 december, då Anna har namnsdag.
Jo, lägga lutfisken i blöt, om den ska bli klar till jul. Så gjorde man på 1950-talet, och in på 1960-talet, hemma på gården. Mamma la de platta, torkade långabitarna i ett gammalt badkar i ladugårdens mjölkrum.
Svensk fisk.se vet hur man gör:
"Till lutningen behövs soda och kalk som blandas i vatten och hälls över fisken... Varefter fisken känns färdig, tas den upp... Kalken tvättas bort under rinnande vatten. Därefter läggs fisken i vatten för att lakas ur."
En process på ungefär två veckor, alltså.
Bara att sätta igång!

En 1950-talsresa till Bergslagen


Det gångna veckoslutet gjorde Femtiotalsmannen och jag en Bergslagsresa, en 1950-talsresa.
Som traditionen bjuder tittade vi först till Fellingsbro och Frövi.
Järnvägshotellet i Frövi serverade julbord, berättade skyltar utanför. Stationshuset snett emot såg ut
precis som det gjorde i somras. Vi undrar nyfiket vad som ska hända med det  efter försäljningen
förra året. Det var till salu för omkring en halv miljon, om jag inte minns fel.
Klart man hade drömmar om att köpa ett stationshus då.


I Fellingsbro hade loppisen öppet. Där fyndade jag. Mer om det i inlägg
senare i veckan.


Äntligen!!! Vi hade längtat sedan i somras, efter härliga Wienerkonditoriet i Lindesberg.
Sommartid sitter man utanför och fikar, och tittar på folk och beundrar vyn: litet torg med låg
taxibyggnad på andra sidan, ser ut som Jugoslavien på 1980-talet, säger Femtiotalsmannen.
Nu drack vi kaffe med diverse läckerheter...


... för här bakas bröd med smör, grädde och kärlek. Notera de två små hjärtana
i n:et och g:et. Lussekatter, doftande av rikligt med saffran, franska våfflor precis som
de ska vara  men sällan är (tunna, litet kräm, smaka mer än bara socker), sockerbullar
som var värda hela resan bara de, en hallonbakelse som smälte i munnen.


Huset där Wienerkonditoriet ligger
stod klart 1960. Mosaikpelare!


Bergslagen är en väl bevarad hemlighet. Här finns sådana här fynd. Ett helt
1950-talshus för 280 000 kronor!
Kolla in min gode vän Staffans blogg, han har fattat, och köpt hus i Bergslagen.
Det tar bara två timmar med bil från Stockholm till Lindesberg.
Ungefär som till norraste Roslagen. Prisskillnad: en sådär 400 000 kronor.


Sedan rullade vi i iväg till bilen och vidare mot Nora, där det var julmarknad. Så här såg julskyltningen ut
när vi var barn, i våra små städer. Okonstlat, klädesplaggen rakt upp och ned, med en ljusstake i fönstret
och lite ris som ram runtom. Skyltsöndag à la 1960-tal.


Tittade in på några loppisar. Rara vågar, många men rätt dyra Kockumsgrejer
(ni vet de där i gräddgul och ljusgrön emalj)  - och så Maria Lang-deckare i massor.
Langs böcker utspelade sig i "Skoga", som modellerades efter Nora, där
Dagmar Lange som författarinnan egentligen hette, växte upp.


Prästgatan, Nora. Tro inte att jag missar en mosaikpelare!


Åker man på 1950-talsresa finns det naturlgitvis bara två typer av övernattningsställen
att välja på. Järnvägshotell och stadshotell. Den här gången blev det favoriten
Lindesbergs stadshotell. Efter en lång dags färd, julmarknad i regn och allmänt
ruggigt väder var det skönt att omslutas av stadshotellvärmen.


Här hängde författaren Kar de Mumma på sina Bergslagsresor. Nu hänger
hans porträtt, teckningar och brev om rumsbokning hänger inramade på
matsalens väggar.


Revyer, böcker, kåserier. Kar de Mumma (Erik Zetterström, 1904-1997) var en
nöjesgigant på sin tid. Kar de Mumma-revyn gick på Folkan i Stockholm mellan
1955 och 1978. Själv läste jag ungdomsböckerna "Två år i varje klass" och
"Sigge Nilsson och jag" när jag var barn. Fråga mig inte varför, de skrevs 1923
och 1926. (Fakta: Wikipedia)


Jo, visst, Lindesbergs stadshotell är trivsamt. Och julbordet som serverades
var ett av de bästa vi ätit. Allt fanns, och det var vällagat, och vackert upplagt.


Man ska egentligen inte plåta mat om man inte är (mat)fotograf. Men ändå.
Detta är ungefär en fjärdedel av efterrättsbordet. Ville bara berätta det.


Åhhh, Stadshotell!


Åhhh, Stadshotell II.


Åhhh, Stadshotell III.


Åhhh, Stadshotell IV.
Jag älskar ju det här. Gammaldags, slitet men med stil.


Hej då, Lindesbergs stadshotell. Nu fortsatte1950-talsresan. För på hemvägen
besöktes ännu en liten ort med 1950-talskafé och gjordes det ytterligare loppisfynd.
To be continued under veckan...

Det är tanken som räknas - tänk retro (julklappstips)


Slå på stort för liten penning. Tänk - en Saab, en Cobra och en Stig Lindberg-kopp i samma paket.
Så poppis du ska bli! Servetterna hittade jag på Arbetets museum i Norrköping, för 29 kronor.
Hos tillverkaren Skogstokig.se hittar du också glasunderlägg, musmatta och bordsunderlägg
för några tior. Kolla under "Rea".


Virrvarr, Sigvard Bernadottes klassiska mönster från 1958, finns nu
som kollegieblock. Du hittar Docusmarts  virrvarrblock (och pärmar, block
och mappar i samma mönster) hos Lilon.se
Blocket (A5-storlek) kostar 29 kronor.


Ett säkert ställe för julklappsletaren är retromeckat Sivletto på Söder i Sthlm.
Där finns Elvisboken för 249 kronor...


... och ett snyggt litet lip balm för 49 kronor...


.. och ljuva jumprar och cardigans. Kollade inte priset på just dessa, men de
 snyggaste tröjorna verkar ligga strax under tusenlappen...


... då är en rolig handduk (fast jag ska ha den som sommarduk) för 149 kronor
litet överkomligare. Och mycket mycket mer såklart, kolla Sivlettos on-line shopping.


Minns ni "monnibox"? Jag hade en på 1970-talet. Blev sådär löjligt retroglad
när jag fick syn på den här nytillverkade i Liljevalchs museishop. Perfekt i bilen,
att ha parkeringsmynt i. Om du har långt till Kungliga Djurgården säljs den här.
40 kronor får man ge.


Ge bort en resa! Till Norrköping, till exempel. Förlägg resan någon månad framåt 
och boka nu, så blir SJ-resan billig.
Sedan går ni (för du följer ju med själv, såklart) på Arbetets museum och kollar in coola
1950-talsgrejer och mycket mycket annat på utställningen "Industriland - när Sverige blev modernt."
Inträde: Gratis.
Ta en billig men väldigt trevlig fika på Café Väster, några hundra meter från museet. 
Promenera på Norrköpings promenader och titta på vackra hus med byggår angivna på fasaderna.
Ta en macka och drick mer kaffe på Café Broadway.
En heldag för två  under 1 000 kronor, om ni har omkring en och en halv timmes
tågresa till Norrköping

Behöver du inte tänka på vad saker kostar? Då får du gärna ge mig en
Chevrolet Bel Air-soffa. Skulle passa fint under de kulörta lamporna i ett hörn
av logen på Sommarfesten 2009. Tyvärr hinner jag inte få den före jul, shippingen
från USA tar mellan 10 och 14 veckor. Men det är okej. Berätta bara när du beställt den,
från Retroplanet, så lovar jag att tindra hela julafton.
(4,399 USD + frakt vill de ha. Och den väger 180 kilo. Sorry)
 
Vi fortsätter i den litet exklusivare branschen. Men här blir fraktkostnaden lägre.
Miniatyren Lounge Chair and Ottoman (design: Eames, 1956) mäter bara 89x70x109 mm
och kostar 452 euro. Den och Watermelon Clock (George Nelson, 1954) hittar du
på tyska Vitra Design Museums nätbutik. Klockan kostar 222,90 euro och
har måtten 100x126x200 mm)


Nä, nu tittar vi på några billigare klappar igen. Tre almanackor!
Scouternas klassiker, since 1946. Endast 70 kronor. Läs mer här.


En annan klassiker. Husmoderns köksalmanack. Som julklapp till mig letar ni
fram årgångarna 1950-56 samt 58-59 på antikvariat eller loppis.
Alla andra blir kanske gladare av 2009 års almanack. En några år gammal
men underhållande artikel om köksalmanackan genom decennierna kan du läsa på hd.se.
Köksalmanackan 2009 (de fegisarna har kapat "Husmoderns" från namnet, kulturskandal!)
kostar 110 kronor på Adlibris, de från 1950-talet från 10 loppiskronor och uppåt.


Riktigt lika länge som de två första almanackorna har inte den här
kommit ut, men den är ändå inne på fjortonde året! Trafiknostalgiska förlaget
har massor av intressanta böcker och almanackor, till hemula priser.
Stockholms trafikalmanackan kostar 95 kronor.

Åhhh, vårt 1950-tal! "Guldkorn ur Spårvägsmuseets samlingar över
trafiken och staden under årets alla tider och skiften", just nu på rea hos
Trafiknostalgiska - endast 100 kronor.


Det här kallar jag fynd - och hoppas de inte tar slut innan jag hinner iväg till en
Länsförsäkringarbutik. Ljushållare, som man ställer på gamla vackra fat. Och
sådana har både ni och jag en hel del, eller hur? Finns alltså, enligt stora
helsidesannonser i dagspressen, i en rad Länsförsäkringarbutiker.
Priset: 75 kornor.


Och så en leksak!  USB-minne, 4 GBg, från Coolstuff. 349 kronor.
Finns också som MP3-spelare, 249 kronor.


Visst ser den gammal ut på riktigt? Clas Ohlson har den söta och mycket
enkla retroradion för 349 kronor.


Ge bort ditt bästa loppisfynd. Den här katten fick Femtiotalsmannen av mig
i födelsedagspresent i höstas. Jag hade fyndat den för 60 kronor (jaja, han fick
en annan present också).
Det vimlar av gamla vackra, roliga, själfulla saker därute, på loppisar, men framför
allt i antikvitetsaffärer. Det går i allmänhet snabbare att hitta en fantastisk present
i en liten antikbod än i ett svettigt varuhus. Det finns fina saker för bara några
hundralappar.


Tänk framåt, tänk annorlunda! Snart är det vår igen, och då vill man ha en moped
från 1950- eller 1960-talet. Du kan få en väl fungerande sådan för cirka
4 000 kronor och uppåt på Blocket och diverse motorbörser. (Jo, det finns billigare,
men vill man/kan man mecka varannan mil?) 
Begrunda överraskningen när någon ombeds av tomten att följa med utomhus...


... där vederbörande får öppna detta gigantiska paket och inuti finner en moped! Eller en krokodil?
Tänk utanför boxen, som man sa i början av 2000-talet.
Bild från NK:s julskyltning.

Lycka till i julklappsjakten! Och... glöm inte att fika mellan inköpen!

Fler söta och kamratliga bokhjältinnor


Vi har ju tidigare i veckan diskuterat Cherry Ames, flickan som aldrig lyckades behålla ett jobb,
men ändå blev älskad och beundrad av alla. Här är några av hennes generationskamrater,
också de med hjärtat på rätta stället och glimten i ögat:.

Kicki vet vad hon vill (The Naughtiest Girl Again), Enid Blyton, här den svenska utgåvan  från1957.
Den elaka och uppnosiga flickan Kicki utvecklas på internatskolan till en käck och glad kamrat
med fina studieresultat. Kronan på verket kommer på sista sidan i boken:
"Och där lämnar vi Kicki, sittande vid juryns bord, fylld av drömmar om allt det underbara hon
skulle göra nästa termin. Kunde det verkligen vara sant, att skolans värsta flicka hade
blivit ordningsman?"
Mai simmarflickan (1961) är inte sämre hon!
När hon börjar gymnasiet i en ny stad känner hon sig ful och klumpig, och "hånas för sin skånska
dialekt". Men... "Mai gick från klarhet till klarhet, och med sitt okonstlade och naturliga sätt, sitt sinne
 för gott kamratskap... tillvann hon sig klassens odelade uppskattning."
Och så ett världsrekord på åttahundra meter på det!
Malin vid spakarna (1959) tar ändå priset.
"Den blå uniformen med de gyllene vingarna och den käcka båtmössan lät hennes djupa varma
färger komma väl till sin rätt: det brunbrända ansiktet, de gyllenbruna ögonen och det blonda håret
i chic pagefrisyr. Den gav utsökt relief också åt den smärta figuren.
- Sitter strumpsömmarna rätt? frågade hon andtrutet."
Men inte nog med att flickan är vidunderligt söt, hon går och nödlandar ett flygplan också,
så att boken slutar lyckligt.

THE END

Finn tre fel - ett på väg att åtgärdas


Ett kökshörn på väg att bli 1950-tal. Finn tre fel! Se rätt svar under bilden på kakfatet.


Kakfatet finns i Liljevalchs museishop. Jag känner inte igen faten,
men gissar att de två stora faten är 1950-tal. Gefle/Upsala Ekeby? Eller är
det understa för plottrigt i mönstret för att kunna vara UE? 
Kaffefatet? 1960-tal?
Fatets pelare är klädd i gamla annonser.
Lite kul. 

Svar till Finn tre fel:
1) Skåpluckornas färg. Ljusgula. Under det gula, ljusblått.
Men vilken färg hade de på 1950-talet?
2) Knopparna på luckorna. Jag vet, hemskt. När jag bestämmer ny färg
på skåpluckorna (ROT-avdrag år 2010) ska jag också hitta rätt knoppar/handtag.
3) Furubord, Ikea. Har idag fyndat ett litet perstorpsplattebord i Hamnladan, Norrtälje,
för 250 kronor. Som vanligt när jag köper slitna 50-talsmöbler billigt får min far fixa till lystern.
Slipa och lacka benen -  förmodligen vet han hur man snyggar till plattan också.

Sjuans spårvagn eller ångtåg? (helgtips)


I lördags besökte Femtiotalsmannen och jag Liljevalchs och utställningen Färgskrällen. Den kan
rekommenderas, och har just förlängts till den 11 januari. 
(Även om den här bloggen handlar om 1950-talet kan det väl avslöjas att jag även är svag för mycket annat
också. Från jugend via  Isaac Grünewald-tid och art deco till design fram till ungefär 1969.)
Naturligtvis tog vi en åktur med sjuans spårvagn.
Det är ett litet skojigt och gratis helgtips. SL-kortet gäller! Och alla är glada!

 
Djurgårdslinjens tidtabell hittar du på SL:s sida. Nu på vintern är det trafik bara på lördagar och
söndagar. Men det är nu det känns mest autentiskt att åka spårvagn. Trängas lite bland paraplyer
och pampuscher. Som på 1950-talet.


I helgen kan man även åka ångtåg. Det är  Nynäshamns Järnvägsmuseum som kör till
Nynäshamn och julmarknaden i hamnen där. Avgång från Stockholm Central 10.33, lördag
och söndag. Tidtabell, biljettpris och all annan info på Nynäshamns järnvägsmuseums
hemsida.


Eller så stannar du hemma vid datorn och klickar hem trafikrelaterade julklappar
till mig, dig själv eller andra. Hos Trafiknostalgiska förlaget hittar man allt
i bok- och kalenderväg om tåg, bussar, spårvagnar och relaterade ämnen.
Den här boken har jag redan, men jag suktar efter fler böcker med 1950-talsmiljöer.

På söndag på Femtiotalsjakten:
Retrojulklappar från 29 till 35 000 kronor. Missa inte!

Jag tog inte Tulo i tid...


... så nu är jag förkyld och hemma från jobbet. För det ska man vara, säger denna skolplansch
från 1950-talet. Den finns på Sundbybergs museums 1950-talsutställning.


Där hittar man också denna pojke med sitt förnumstiga råd till systern.
Och vem vore väl jag att säga emot? Så i dag blir det inte mer bloggande än så här.
En bild till bara, som påminnelse till er andra så att ni inte också drabbas:


Fast Emser går också bra.

Hjälp mig välja tapetstil!


Jag har nu hittat en målare, som ska ta sig an och måla/tapetsera min enrummare
 i februari. Jag har alltså gott om tid att leta mig fram till rätt tapet. Tyvärr ska inte köket
tapetseras, det har vita betongväggar och gammaldags kökskåp (som dock ska målas om så
småningom, men vi tar en sak i taget).
Annars hade den här tapeten från interior1900 varit given. Det blir inte mer 1950-tal än så här.
Och ni som följer bloggen vet att jag gillar äggkoppar, se här och här. Tänk att ha en tapet
med tre glada äggkoppar!

 
Nej, det är mer någonting i den här stilen som är aktuellt. Vi talar alltså om
fondtapet till alkoven. Jag tror nämligen att jag redan nu har bestämt mig för att
måla resten av rummet vitt. Det är en liten lägenhet och vitt gör den större.
Dessutom är 1950-talets gröna, gula, grå och röda nyanser snyggt mot vitt.
(Även dessa tapeter är från interior1900)


Fast kanske ska jag vara litet vågad i alkoven då, när resten är vitt?
Tänk vad snyggt med matchande röd rya, och allt annat rött som jag lär
dra hem till lyan. Oxblod heter tapeten, från Birgit Burström Handtryckta
Tapeter AB.

   
Flerfilig 50-talare, Vågigt nät, Spårvagnar och lakrits. Man vill ju ha allihop, eller hur?
Samtliga från Birgit Burström Handtryckta Tapeter AB.
Nå, vad tycker ni? Får jag presentera Alkoven:


Förutsättningar inför tapetseringen:
Alkoven återfinns längst in i rummet. Till vänster ligger hallen och till höger
badrummet.
En Stringhylla ska upp där affischen hänger (den är för övrigt
till salu, jag har kommit på att jag inte gillar den).
Med tiden ska byrån som är en halv bokhylla ersättas med en snyggare
förvaringsmöbel från tiden, alternativt med en liten fåtölj plus soffbord.

Tyck till, ge mig råd!

Cherry Ames - hjältinna eller hoppjerka?


Cherry Ames var en av mina främsta bokhjältinnor när jag var liten flicka.
Den superkompetenta, äventyrliga, och naturligtvis söta, amerikanska sköterskan
vårdade sjuka och löste mysterier över hela världen. Den första boken om Cherry
kom redan 1943, den sista 1968.
På www.cherryamespage.com finns allt vi ville veta om henne, bland annat allt om
utgivningen i Sverige. Här hemma kom första boken, "Cherry Ames Sköterskeelev" ut 1957.
"Cherry Ames i fält" (bilden) året därpå, fjorton år efter originalupplagan.


Vår hjältinna jobbade på allt från krigssjukhus till lyxkryssare, som skolsköterska,
nattsköterska, varuhussköterska, barnsköterska och privatsköterska. Däremellan
han hon också med att göra världen bättre, till exempel genom att bygga upp en klinik
i en by i Kenya.
Men... hur bra hade egentligen Cherrys cv sett ut, om hon funnits på riktigt?
Över 20 år i yrket - och bara en massa korta anställningar och vikariat... 

Vilken sovartyp är du?


Just nu kan man inte få nog av sömn. Jag hittade litet roliga annonser på temat.


Jojo, så är det. Det vet man ju.


Ännu en sovartyp. Jag tycker mig känna igen den här mörkgröna madrassen
hemifrån. Eller så förväxlar jag den med en soffa vi hade, i liknande
grönmurrigt med "brokadmönster".


När jag var barn hade vi sådana här täcken i rött. Det var våra gästtäcken.
Jag övertog dem och bäddade under en tid i min ungdom med de blanka
röda täckena och mammas hemsydda under- och överlakan. De sistnämnda
hade broderat monogram, naturligtvis. Mycket stiligt i svart extrabred dubbelsäng.


"Ta det lugnt, Kalle. Pyjamasen kan ju gå sönder."
"Det är ingen risk. Vi har ju stjärnpoplin i våra pyjamas."

Sov gott!