Lite murrigt, men fint ändå?


Hittade två långa gardinlängder med 50-talsinspirerat mönster på rea,
49 kronor styck. Egentligen är de för murriga för februari, de får bli höstgardiner,
men jag tyckte så mycket om dem att de får sitta uppe någon vecka redan nu.
Jag fick ta av dem, de var för långa. Så jag har till och med litet tyg över. Jag kan ju
i alla fall låtsas att jag är händig och ska sy kuddöverdrag av bitarna.

Bara glada miner på Antik & kuriosa


Det här är Lennart, som i mitt tycke hade den finaste montern på Antik & kuriosa, Kistamässan.
Han ser glad ut, för han fick en massa komplimanger för sin monter när jag var där. Så, du som
ska på mässan och liksom jag gillar "retro modern" kolla in monter C:09, Leva Antikt & Modernt
från Fagersta.


Leva hade orange som genomgående färg i sin monterkomposition.
Jag vet, det mesta på den här bilden är 1960-tal. Men snyggt, så det får
så kallad 50-talsdispens.


Fagerstabutiken hade Bengt Orups glasservis Strict i olika varianter. Lennart visade
mig hur man kan kombinera dricksglasen med efterrättsskålarnas fat och så vidare.


Mer ljuvligt Johansforsglas. Efterrättskoppar att sukta efter.


Jag glömde fråga, men visst är väl den vita stolen en äkta Yngve Ekströms Arka?
Och så dukat bord bakom, väldigt tjusiga stolar med tyg i gulgrönsvart.


Det här är Holgers favoritstol. Eller var, för kanske har han sålt den nu - trots
att han satte ett högt pris (900 pix) för att ingen skulle köpa den.
Holger berättade att han till vardags är "byråkrat i Uppsala". På fritiden köper
och säljer han antikviteter. Det känns som om han lever den dröm som många
av oss har. Korrens kuriosa heter hans företag.


Holger hade många coola plastsaker från 1950/60-talet
i sin monter.


Man blir glad av den lilla korgen.


... och lampan med gula plastband. Jag var litet sugen på den, men funderade litet
över de där 500 kronorna den kostade, tog en sväng förbi Holger senare på eftermiddagen,
men då var den såld. Grattis till dig som köpte!


Alla var glada på mässan. 40-talisterna som spanade in 1960-talshörnan med
resegrammofonen. Handlarna, som fick se oväntat många besökare (mässan
i höstas var inte alls välbesökt), jag som såg en massa vackra och roliga saker
och skaffade mig ny kunskap. Jag gick dit ensam och kunde ostörd drälla omkring
i tre och en halv timme.


Det blir inte så mycket mer 1950-tal än så här, va? Modernt & antikt från Järfälla
skulle ha 650 pix för lampan. Jag gissar att de får det.


Voff! Ser ni kunden som blir utskälld? Hos Sammelsurium från Slöinge
gjorde jag ett av dagens fynd (berättar mer om det i senare inlägg). De hade
några trevliga leksaker, som gunghästen...


... och symaskinen "Elektra", fullt fungerande med originalkartong. Och en
liten möbel i 1950-talsstil. Mysmonter!


Åååh, Helmer Ringström. Står det Gefle eller Upsala-Ekeby under och är
mönstret vardagsskönt på det där alldeles speciella sättet - då kan man ge
sig den på att Helmer gjort dekoren. Här ser ni hans Ruter, sent 1950-tal.
Gillar du också UE/Gefle? Då har du väl inte missat att följa Porslinsbloggen?


Jag såg många roliga flätade fat på mässan.


Tro inte att ni slipper undan Stig Lindberg! Tyget heter "Vågor", han ritade det för NK. Strax innan
jag plåtade tyget hade andra fotograferat det för en kommande bok.
Antik, konst och design på Brunnbäcks herrgård hade tygvåden.


Vi fortsätter på finlinjen. Gungstol av Hans Wegner, 1957.
4 500 kronor skulle Modernt & Antikt från Järfälla ha för den danska stolen.


Ett tjusigt kryddskåp med litet annorlunda handtag, Reda Lyx heter det.
Jag såg det hos Country Hill.


Fynd för distriktssköterskan! Det var mycket Picknick, Mon Amie, stringfat och
konformade lampor. Och jag gillar ju det. Men det är roligt med udda saker också.
Dagens mest udda: Syster Elnas våg, monterad i resväska. Den fanns hos
Kullersten. Vem köper? Samlande sjuksköterska?


Men... hur gick det med fyndandet för mig då? Jag gav mig själv en tusenlapp
i marknadspengar. Det gick åt 813 kronor. Bra att jag fick pengar över, för mitt
kamerabatteri  dog på mässan och måste ersättas.
Ryakudden på bilden blev min för 75 pix. Vad jag köpte för de resterande 738 pixen
berättar jag måndag kväll när jag köpt batteri och plåtat fynden!

(Men förfäras inte, det blir blogginlägg under helgen, jag har varit på kafé och har
annat att berätta också...)

Här skrev jag om höstens mässa.

Begåvad retroreklam (och en gul stol)


Den nya Lottoreklamen är reklam som gör mig på bra humör. De
spinner vidare på trisslotternas drömtema, med citat, av  poeten Stephane Mallarmé,
författaren Victor Hugo, USA:s 28:e president Woodrow Wilson och ett till namn
som jag glömde kolla och inte kan tyda på mina bilder.
 "Det du drömmer är lika viktigt som det du gör" har 50-talsinspirerad typografi.
Visst är det en tilltalande tanke, nu i lågkonjunkturen...?


Rådmansgatans t-banestation. "Jag drömmer, alltså blir jag", "Det du drömmer
är lika viktigt som det du gör", "Inget formar framtiden som drömmen" och "Alla stora
männiksor är drömmare". Lotta Kühlhorn heter formgivaren som gjort de fina affischerna.
Mer retroreklam, i ett inlägg i höstas, här.


Mer fin fuskretro. Stolen såg jag hos Village på Kungsgatan. Solgul!

Come on baby, det är antik & kuriosa-mässa! (helgtips)


I morgon börjar Antik & Kuriosa på Kistamässan. "50-tal och lejontassar" är temat
för mässans esplanadutställning, där det ska stå en Volvo Amazon som tittgodis.
Jag laddar kamerabatteriet och ger mig själv 1 000 kronor i "marknadspengar".
Hur mycket 1950-tal kan jag lägga rabarber på för den slanten? Svaret får ni i morgon kväll
eller lördag här på Femtiotalsjakten. Plus massor av bilder från mässan, förstås.
Vilka av er som läser min blogg ska gå på mässan? Vad är ni på jakt efter?

Antik & Kuriosa, Kistamässan, Kista
I dag: kl 10 - 20
Lördag: 10 - 18
Söndag:10 - 16
Mer info hos Kistamässan.

(Bilden: Plåtad hos Antikboden i Västertorp, en av många utställare på mässan.)

Det var ju lönedag, Mon Amie


Mina kära vänner, det var ju faktiskt lönedag i går och då ska man väl få köpa något litet?
Jag tog vägen om Upplandsgatan (Sthlm) före arbetspasset och gick in hos Antique &
Quriosashopen.  Varför? Jo, de hade Mon Amie-koppar med nagg i fyndlåda utanför,
för bara 50 kronor styck. Och en massa felfria (bilden) för så där åtta gånger mer pengar.


Jag pratade bort en stund med den trevliga damen i butiken. Hon visade mig
det här visitkortsskrinet, som fanns i hennes barndomshem.
Äkta bakelit, gissningsvis 1940-tal.


Och den söta lilla Aladdinasken, från 1940- eller 1950-tal.
Och jaha, hur slutade det här besöket då?


Vad tror ni? Så klart jag köpte en Mon Amie-kopp med fat, 50 pix, och ett extra fat,
10 pix. Ni ser nagget i koppen, och det bakre fatet har en spricka. Men vad gör det?
Mon Amie får bli min kopp för förmiddagskaffet på balkongen i vår.
Det blir fint. Riktigt fint.

Bra artikel i Dala-Demokraten om Marianne Westman som skapade Mon Amie
(och bland mycket annat även Picknick).

Klippdockorna visade vad som gällde


Jag blev nostalgisk när jag fick se klippdockor med vackra kläder hos Rutan. Hennes klippdocka,
eller pappersdocka, är en ung dam med väldigt tjusiga klänningar från, gissar jag, tidigt 1960-tal.
I mina gömmor hittade jag den här annonsen från textilföretaget Mab och Mya. Året var 1951.


Fröken Rustibuss 1951 har en liten gåbortsklänning med vita handskar.
Men också en präktig jacka och rejäla stövlar. Det fascinerande med
klippdockor är ju att de visade modeidealt då de skapades.
Vare sig det gällde skumgummiunderkjolar för tonåringar
eller finkläder för barn.

Första svängen på bokrean


Här är min skörd hittills. Litet lättsam läsning, med mycket bilder. Alltid lär man sig något!
Mest lovande känns vid en snabb bläddring 20th Design, med bland annat förpackningar, 
typsnitt och heminredning från 1950-talet (och övriga decennier på 1900-talet också, förstås).


Ur 20th Design: Den glada citronen,
en 1950-talsförpackning.
Plastic fantastic som finns än idag
i exakt samma form.

Är litet nyfiken - vad har ni andra plockat åt er ur boklådornas hyllor?

Låt oss öppna en konserv!


Ur ett annonshäfte ffrån Fyrtornet 1954. Ansjovisburken känner vi igen, men de andra har
flyttat till den stora konservburkshimlen.


I Husmoderns köksalmanack 1957 finns pigga middagstips där en konservburk
utgör grunden. Men snälla far i huset, sådär öppnar man väl inte burken?


Nej, se här - och lär! Fyrtornet har en heslidesmanual, med alla existerande
konservöppnarmodeller! Notera att dagens minsta modell ännu inte gjort entré...


... men vad gör det när varianten med nyckel finns? Just den här
modellen kan jag sakna, när man står där med makrilltomatsåsen
skvättande kring handleden. Sakta och metodiskt vred man nyckeln,
nästan meditativt.

Två andra skribenter om 1950-talet


Om du blev bjuden på kaffekalas hos moster på 1950-talet såg det troligen ut som på bilden. 

Hon hade inte dukat med de senaste Stig Lindberg-kopparna på teakbord av Johannes Andersen.

Hon satte bo på 1940-talet och ägde inget sådant.
Bloggaren Larsson skriver bra om fallgroparna när man ska femtiotalisera sin lya. Läs det inlägget 

och annat av honom, han skriver smart och roligt och har mycket 50- och 60-talsbilar och -musik 

på sin blogg.

(Bilden tog jag på Arbetets museum, Norrköping)


Kolumnisten Stephan Mendel-Enks senaste text  i tidningen Metro är en humororgie
i nakenfluktande 1950-tal, eller rättare sagt bilden av detta 1950-tal på film. Missa inte.

Som fisken i vattnet i Västertorp


Jag är alltså på Västertorpsvandring, efter tips från flera personer. Steg av vid "Åsen", Hägerstensåsen,
och gick Skidvägen och Terrängvägen ner till Västertorp Centrum. Här står jag med ryggen mot
t-banestationen, svårt drabbad av skönhetschock. Ser ni hur skivhuset liksom lyfter upp mot skyn,
som en ståtlig drake, bara lätt förankrad i de lägre husen på var sida.


"Besökare från Nollberga", av Ulf Lundkvist?  Nej, "Gubben med geten",
av Allan Runefeldt.


Fina fisken, tycker en marsfödd människa som  jag. Detalj ur
Endre Nemes Zodiakklockan på en fasad på Störtloppsvägen.
Hela klockan får du se längre ner i inlägget.


Vad roligt de måste ha haft på stadsbyggnadskontoret
när de gav Västertorps gator namn. Störtloppsvägen,
Isgränd, Puckgränd, Snöbollsgränd, Skridskovägen...
Och kvarteret Kälkbacken. Sött.


Det här är ju faktiskt 1960-talsnostalgi. Bottenvåningen i det höga skivhuset.


Här låg biografen Västan. Annonsen från 1950-talet...

... avslöjade vad som skulle hända med bion.

 
Man blir så glad i Västertorp, det är fortfarande butiker i nästan alla lokaler.


Lundins konditori har rester kvar av den gamla inredningen. Här kan man sitta och titta ut
på folkliv och trafik på Störtloppsvägen


1970-tal? Rustika kakelplattor längs disken.


Alla dessa frisksportarnamn! Blir man
hurtigare av att bo i Västertorp?


Man får i alla fall en liten bit egen glasbetong, och en folkhemsbalkong.


Och en del får fina fönsterluckor.


... eller ett burspråksfönster med petroleumblått foder.


Här tror jag vi parkerar en stund. Vi är på Terrängvägen igen, och jag vill titta in i portar.


Är detta inte vardagsskönhet av högsta klass? Betänk att vi är i ett alldeles
vanligt litet blygsamt bostadsområde i en enkel förort. Men byggt på en tid
då man kunde och ville.


Ljuset som faller in!  Den vackra ledstången - se hur trähandtaget skuttar uppför
trappan, bit för bit.


En liten detaljtitt till bara, portens överljus utifrån...


... och inifrån.


Gå ut ur din port,och titta ner, så får du
dagens första skönhetsupplevelse. 


Västertorp har allt. Till och med en trevlig antikbod, som heter så också.


Varför är du så förtjust i 1950-talet, frågar folk. De här äggkopparna och porten
ovan är en del av svaret. Hantverk och happiness.


Antikboden hade litet roliga saker. Som leksakstvättmaskinen.


Kannan blev mitt shoppingminne från Västertorp. Från Kockums,
i den för det företaget litet ovanligare gröna färgen. Läs mer om mina
Kockumsköp. Antikboden finns på nätet också.


Också på sidogatorna, butiker och verksamheter i alla lokaler. Trevligt.


Damfriseringar också, såklart.


Gesters på Stårtloppsvägen. År 2009....


... och 1968. Min vän Monet, som berättar om sin 1950-talslägenhet
och livet i Västertorp här.


Nu börjar det skymma. Men det  lyser i den gamla Shellmacken, vad händer där? 


Jo, där serveras enligt mina källor Västertorps godaste kaffebröd. Jag tar bara
en kaffe, men gillar miljön. Delar den lilla lokalen med en hantverkargubbe med blåställ,
alltså sådant i tjockt bomullstyg med hängslen som regleras med mässingsspänne, 
en barnfamilj och ett par medelålders killkompisar.


Mörkret faller på, neonen tänds. Borde ha tagit ett neonvarv runt centrum, men det får bli
en annan gång.


Gesters från sin bästa sida.


Till sist en helbild av Zodiakklockan.
Ta dig tid att åka till Västertorp!
Mina andra stadsvandringar hittar du här.


Ni bara måste också titta på bildspelet från Västertorp, från byggstarten
i slutet av 1940-talet fram till 1960-talet. Bildspelet finns på hemsidan 
"En vandring i ord och bild genom Brännkyrkabygd", en kulturgärning
av sidans skapare Lennart Hjelm. Där finns också en berättelse om Västertorp
nu och då, med mycket historia och hårdfakta om hus, konst och butiker.

Det har alltid funnits en Ribbing


"Varenda dag måste fru Exberg fyra av minst en vänlighet som innehåller
uppskattning och uppmuntran för maken. Det är nödvändigare än att sy i
knappar och tänka på stångkorv åt honom till frukost och kokt torsk
med äggsås till middagen."
Gerd Ribbing ger råd i Damernas Värld, januari 1950. Här handlar det om
"de uppskattande orden". Lika viktiga för man som hustru, påpekar hon, men
vänder sig just i denna spalt  till damerna.
""Det är tillräckligt om ni säger sådana små saker som "Åh, vad du har en stilig
färg på din slips!" eller "Det är verkligen skönt att ha en man som inte kommer
för sent till måltiderna."

Jag googlar och hittar en intervju med Magdalena Ribbing, etikettguru. Hon berättar
för Expressens Cecilia Hagen att Gerd Ribbing var hennes styvfarmor, och kvinnan
bakom allra första "På stan" i DN. Artikeln här.

En förtjusande filt


Fick syn på en filt häromdagen och visste direkt vad 129 pix av den kommande lönen ska
användas till. Ni vet, jag älskar det solgula 1950-talet och gärna med grått till. Här får mina
andra gula saker en kompis som smälter in perfekt i deras gäng.


Jaaaaa, köp!!!!! säger mitt kuddvar från tiden.
(Filten finns på Hemtex.)

Stadsvandring - så funkar det (helgtips)


Helgen före lön, då passar det bra att vara sin egen turistbyrå och lägga upp en spännande
stadsvandring. Sådana kan fås från 0 kronor, men en kostnad på 30 kronor per person bör
man ändå budgetera för . Även om det är gratis att gå så vill man ju ha en kopp kaffe
någonstans. (Bilden: Lindesbergs vackra turistbyrå)
Här får du en guide till stadsvandring på egen hand.


1) Välj promenad. Vad vill du titta på? Förort från 1950-talet? Stora villor i
nationalromantisk stil?  Offentlig konst/skulpturer?
Jag vill ju - nästan - alltid spana in stadsdelar byggda på 1950-talet. En dag nyligen
 ville jag ha något sådant, men inte för långt bort från där jag bor. Så jag googlade
ungefär "1950-tal*", "Sundbyberg" och "byggår". På så sätt hittade jag lilla anspråkslösa
stadsdelen Storskogen (bilden), bara tio minuters promenad från min bostad.


2) Eller vill du chansa?  Välj en busslinje/spårvagnslinje/t-banelinje du inte åkt förut.
Hoppa på, titta ut genom fönstret, gå av när du ser något som verkar intressant.
Femtiotalsmannen gjorde så en söndag häromsistens och gick av i Lilla Alby
i Sundbyberg, ett trevligt område byggt på 1960-talet. En annan söndag tog han samma
buss, 509, men åt andra hållet och hamnade i Djursholm och gick nästan vilse bland alla
grandiosa hus.
Sedan promenerar du tills du vill hem, då tar du första bästa buss/t-bana i någorlunda
rätt riktningoch rör dig så sakta hemåt.
(Bilden: Norrköping, min favoritstad efter Stockholm. Du hittar flera inlägg därifrån om du
söker på Norrköping här på bloggen.)


3) Finns det fik? När jag hittat ett tänkbart mål för stadsvandring
kollar jag två saker. Den viktigaste: finns det ett kafé i området?
Eller på vägen dit eller hem?
(Bilden: Hembageri, Wallingatan, Sthlm)


4) Och finns det loppis? Det är nummer två
på min checklista. Inte ett måste, men roligt.
(Bilden: Jie-fat, Myrorna, Hantverkargatan, Sthlm)

Bästa stadsvandringen blir oftast den som är så där lagom researchad i förväg.
För mig räcker det att veta att det är en 50-talsförort och att det finns ett fik
i området. Sedan bara går jag, lyfter blicken, tittar in i portar och ner på stenläggningar,
kollar bakgårdar, pratar med folk jag möter och får veta saker.

Trevlig helg och skön stadsvandring!
Mina vandringar hittar du här.
På söndag på femtiotalsjakten: Vackra Västertorp, del II.

Kockums eller inte Kockums?


Jaha, vad säger ni? Vad är Kockums här, och vad är inte? Ni ser tre saker som jag köpt den
senaste veckan. Två av dem  loppisbutiker, en i antikhandel.

  

  
En av sakerna kostade 225 kronor, de andra två 20 kronor styck.
Vilken var den dyra?
Och vilka två tror ni har Kockumsstämpel?
(Och berätta gärna om era egna Kockumsgrejer!)

UPPDATERING, RÄTT SVAR:
   
Kristin som svarade först hade också helt rätt! Kannan och durkslaget är Kockums.
Stämpeln till vänster finns under kannan, den i mitten i kannans plastlock
och så till höger durkslagets stämpel.
Kannan kostade 225 pix (jaja, säkert alldeles för dyrt, men jag var inte på pruthumör,
precis som man ska välja sina strider ska man välja sina prutningar, anser jag),
durkslaget och den lustiga ljusstaken fick jag för 20 pix styck.


Durkslaget blir "ytterkruka" till blomma
här vid pumpen i vår, så att
Kockumshink-kopian från Granngården
får en kompis!

Läs mer om Kockums Emaljerverk i Ronneby hos Utsigten.
Artikel i TTELA om Kockums-samlare, bilder på
hennes köksuppsättning.

Västertorp värt en omväg


Ja, det måste erkännas. Det är fantastiskt fint i Västertorp. I dag tog jag tunnelbanan söderut,
kände en lätt ilning av oro när tåget lämnade Hornstull och sprängde fram på för mig okänd
mark. Men det gick bra. Jag hade fått rådet att gå av vid Hägerstensåsen, så det gjorde jag.


"Ta Skidvägen till höger", lydde väganvisningen. Där ligger
fyra vackra stjärnhus på rad, med fönsterkarmar i grönt, gult och rött.
Och mosaik ute och inne i varje port. Husen byggdes 1950.

  
Snyggt. Jag träffade en dam som bott i ett av husen sedan 1955.
Hon lät mig följa in i trappuppgången...


Om ni kisar med ögonen, ser ni vad jag ser? En korpulent person i gul morgonrock som
böjer sig framåt för att ta Metro! Och precis till vänster om personens stliserade ansikte
ett grönt hjärta.


Västertorp - en enda stor skulpturpark. Här "Oskuld" av Liss Eriksson 1958,
utanför Skidvägen 3. Jag vill OCKSÅ ha en skulptur utanför mitt hus!


Bara en mosaikbild till innan vi fortsätter in på Terrängvägen,
upp till höger i backen.


Åhhh, folkhemsbyggen - med en liten balkong till alla. Och åhhh, gammaldags
typsnitt utan tillstymmelse till charm, bara funktion.


Kolla balkongväggarna! Kanske såddes första fröet till drömmen om en
tegelvilla när familjen satt på balkongen en solvarm sommardag? De gula
nätta tegelvillorna från sent 1950-tal är ett försummat kapitel på den här
bloggen. Men jag vet var de finns. Återkommer med villaspecial så småningom...


Solljust 1950-tal. Fönsterbyte pågår på Terrängvägen. Nu vill jag se 
nystrukna gardiner med vackra geometriska mönster i gult, ljusgrått
och vitt i alla fönster framåt våren.


Kolla baksidan av 1950-talshus, du kommer att hitta något. Som små trekanter
med franska balkonger.


Och kolla - där sitter ju Faster! Skulpturen heter så, och konstnären är
Liss Eriksson igen. Faster  finns i lekparken Gåsen.
Men nu slutar vi för i dag. Fler inlägg från mitt besök i Västertorp kommer
att trilla in här under veckan som kommer. För jag hittade mer konst, neon, två fik,
en antikbod, en sanslöst vacker port och litet annat.
Stay tuned!

Västertorp, i Monets fotspår


I morgon ska jag ut på äventyr. Åka söder om stan, ohhh, litet läskigt...
Men jag måste. Oberoende av varandra har  tre personer under loppet av några
veckor tagit upp förorten Västertorp med mig (och en gammal Damernas
Värld fallit upp vid ett reportage om livet där). En av dem är min vän Monet,
här med barnvagn på Slalomvägen i Västertorp 1968. Hon förstår
inte riktigt min fäbless för 1950-talsinredning. Det finns en förklaring.
Jag lämnar ordet till Monet:


"Västertorp var jättefint, hade också ett fint utomhusbad och väldigt
trevliga promenadstråk. Vi var saliga över denna fantastiska lilla tvåa,
helt i sitt femtiotalsoriginal. Men mina köksbestyr består av disk utan
diskmaskin (förstås). Kolla det pyttelilla kylskåpet (det syns inte, är så litet att det
skyms av Monet, Libbys anm.). Och sneskåpen med sina hyllremsor."



"Vad jag gör vid spisen? KOKAR BEBISTVÄTT! På mammas råd - och det här
var hennes erfarenheter från bebisskötsel under kriget - så smorde man in ungen
i alla halsveck och i stjärten med matolja. Billigare än salvor sa hon.
Och alla småskjortor och tröjor måste förstås KOKAS för att bli riktigt rena. Det gjordes
på spisen i stor gryta. Du ser mig med sleven. Det som inte framgår är att hela köket
luktade pommes frites. Haha. Kokt matolja!"
Men nu kanske du förstår varför jag inte faller i trans över de här miljöerna. Jag har levt
i den här köksfemtiotalsmiljön för sista gången i mitt liv faktiskt."

Libby: Men attans vad fint med speceriskåp och hyllremsor ändå, eller hur, Monet?

Tidigare inlägg av och med Monet (herregud, hon skriver ju halva den här bloggen!)
Mode med Monet och Bardot
Mer mode med Monet
50-talet i litet format
Middag med Picknick och Pomona

Monets egen blogg.

Litet o-femtiotalsaktig attityd


Promenerade Hantverkargatan upp från Kungsholms torg häromdagen. Fick syn på butiken
Signhilds skyltfönster. Söta kläder, kul "50-tals"-tryck.


Mer Desperate housewives än Nygift i Lillköping, eller min mamma
på 1950-talet, om man säger så.
Underhållande krock dock, mellan bilder och text.


Litet underhållande var det också när jag tog den här bilden och en man
som vagt påminde om "Ska du ha en stänkare" skrek "Ja, det ÄR en
porrbiograf!" åt mig.
Skrika åt främmande damer på gatan, gör man så?


Stänkaren trodde antagligen att jag var ute för att plåta biobesökare och
hänga ut dem någonstans. Men jag tog bilden för att  visa er Manhattan, som 
en gång var en klassisk biograf, som senare bytte namn till Rimondo
innan den blev porrbio och fick tillbaka namnet Manhattan.
Läs mer om Ri-biograferna på Wikipedia.
Eller mitt inlägg om biografer häromveckan.


Den enklaste av neonskyltar. Liten men naggande god.

Tittade också in, men plåtade av någon anledning inte,
på Kungsholmens Antik & Kuriosa. Ska dra med Empire-Amelie
dit när vi går på en av våra antikrundor framöver. Intressant bod i två våningar
med möbler, tyger, uppstoppade djur och ungefär 5 000 saker till.

Reklamgåtans lösning is it


Otippad lösning på Reklamgåtan, va? För ingen svarade rätt. Måste vara den mest hemvävda
reklamen för den amerikanska läskedrycken hittills. Lovely. Och - glöm inte smörgåsarna!


Se hur Coca-Colabilen rullar in i det lilla svenska brukssamhället!
Sveriges första Coca-Cola blandades ihop på Minreralvattenfabriken
Tre kronor i Sundbyberg, enligt Wikipedia 1953.
En intressant artikel om reklamen i Sverige på 1950-talet hittade jag
på bloggen Please copy me.
(Annonsen fanns i tidningen Se, februari 1956.)

Hemma hos Syltan och Saabmannen (del II)


Att hälsa på hos Syltan & Saabmannen var en ljus idé. Jag gick omkring i timmar,
kamerabatteriet fick laddas om under middagen. Förra söndagen visade jag bilder från
nedervåningen. Nu går vi en trappa upp, och därefter ner i källaren!
Saabmannen om den stora lampan:
"Den kommer från min mormor och är designad på Sigvard Bernadottes designkontor, vet
dock inte om det är han själv som gjort den. Citat från boken Designprinsen:
 " Taklampan TR13 i Rotoflexplast för Malmöföretaget Bergboms tillverkad 1960."


Okej, jag har mixtrat litet med färgerna. Men det blev ju så snyggt med
rosa toner till vågen och toalettrullhållaren i pistagegrönt.

 
Vi tar en nummerlapp, och snart är det
Empire-Amelies (Syltans syster) och min  tur att titta
på kläder från 1950-talet.


Klänningarna hade Saabmannens mamma och moster,
som är födda 1944 och 1946.


En sparkdräkt (?) i 1950-talsmönster finns också.


En tjusig negligé från tiden! Ärvd av Saabmannens mormor.
Modärna Camilla Thulin-rosor under.


Överallt små samlingar av saker. Vackra askar, kartonger och stämplar....


... eller väskor och skrin.


Innan vi går två våningar ner, till källaren säger vi hej till giraffen från Steiff.
Hundra pix på loppis gav Syltan och tyckte att det var ganska mycket tills hon
visade den för en antikhandlare som sa 10 000. Giraffen är helt olekt, och har 
Steiffs Knopf im Ohr-originallapp i behåll.


Vi passerar hallen, med detta söta fack för post och papper.


Åhhh, S&S har satt in glasbetong i tvättrummet. DET kallar jag stil.


Nytt blått  skåp i gammal stil, från Ikea. Allt annat på bilden (minus handduken)
är från andra decennier.
(Bonusinfo: Här tipsar jag om Ikeakatalogen genom tiderna.)

 
HJÄLP TILL ATT IDENTIFIERA! En dammsugare och - ja, vadå för något?
S&S som annars har koll på det mesta vet inte vad den här hinken användes
till. Öppningen framtill ser ut som en liten pip. Långa skåror på sidorna.


En dammsugare av märket Hoover. I Storbritannnien blev märket ett verb.
Att dammsuga heter "to hoover". Man kan säga "to vacuum-clean" också...


... men för de gamla au pairerna Empire-Amelie
och Libby finns bara "to hoover".


En friluftservis för 4 personer. Design: Huset Bernadottes klarast lysande stjärna, Sigvard
Bernadotte, ihop med kompanjonen Acton Bjørn, för Husqvarna.
Ja, snart är det vår och sommar och dags för en tur med bilen...

 
... med bältet på, naturligtvis. En del reklam från 1950-talet är verkligen
pang på, som här, Räddningskårens säkerhetsbälte.


Oj, klockan är redan halv åtta. Hej och tack för den här gången,
Syltan & Saabmannen. Och ja tack till inbjudan att komma tillbaka
i sommar, och fika i Stringhammocken!


Kanske  blir det en tur i en Saab också?


PS. Jag tror att jag gör ett litet inlägg till från S&S
under veckan, med små söta saker jag såg
på väggar och hyllor. Stay tuned...
Och här finns Syltans blogg!

Nygift - det allra tjusigaste


Glad alla hjärtans dag på er! Denna romantikens dag vill jag uppmärksamma ett
1950-talsideal. Nygift. Det var ungefär det tjusigaste man kunde vara i början av 1950-talet.
Om man var kvinna.
Annars var det väl ingenjör.
(Kåserierna av Fru Nygift  hittade man i Min Melodi.)


Damernas Värld körde en artikelserie om unga äktenskap 1951.


Det fanns mycket att berätta...


I del tre av serien åkte de unga tu på semester.


Allt i Hemmets bosättningsspecial från 1958.De unga nygifta kunde söka Riksbankens
bosättningslån, på upp till 3 000 kronor. För att det skulle beviljas ställdes dessa villkor:
 "Maken ska vara svensk medborgare och ha fast anställning, och båda makarna måste vara
kända för skötsamhet och ekonomisk förtänksamhet".
Vem intygade det?


Allt i Hemmet visar ett skötsamt och förtänksamt par, med sin sittgrupp för 1 700 kronor.
Fåtöljen är Carl Larssons klassiska "Farmor" (578 kr), soffan, den bäddbara, kommer från
String (730 kr) , bord (165 kr) och hennes fåtölj (187 kr) är från Triva.


AiH:s bosättningsspecial är grundlig konsumentjournalistik. De nygifta får
råd om allt från hur man inreder med färger som passar ihop till vilka
uppsättningar porslin man behöver.
Gissa om jag studerar denna inredningsspecial inifrån 1950-talet i detalj.
Kolla, ser ni Picknick-fatet?

Var nu förtänksamma när ni sätter bo, alla ni nygifta!

Reklamgåta - var med och gissa!


Den enda reklam jag hittills sett där en gärdesgård får vara största bilden i annonsen.
Fantastiskt! säger jag, som är från landet och såg morfar sätta upp gärdesgård under
det jag kallar mitt 1950-tal (mitten av 1960-talet, i liten by).
MEN... vad gör annonsen reklam för?
Gissa, och delta i Femtiotalsjaktens andra tävling. Den första vann Rutan.
Pris till den som svarar rätt först är "bara" ett hedersomnämnande  - eller en kaffetår med
kondisbit om det är någon bekant till mig som vinner. Men ni är väl med ändå?
Svar på bildgåtan publiceras så fort någon svarat/gissat rätt (och jag finns vid datamaskinen)
Annonsen är från 1956.

Ge litet kärlek (helgtips)


Alla hjärtans dag firades inte i Sverige förrän framåt 1980-talet, om jag minns rätt. Men
här på Femtiotalsjakten lever vi i nuet, och skickar några rara 50-talskort med den modärna
så kallade "e-posten". Elviskortet och massor av andra fina, roliga, kitschiga* kort hittar
du hos Paola.


Var söt mot någon denna Valentinhelg. Bjud på middag, ring ett samtal till
en äldre bekant som sitter ensam, var bara litet extra snäll. 


En hjärtans trevlig helg önskar jag er som läser min blogg!
Och... glöm inte att fika!

Så till sist får ni receptet på Den Perfekta Kladdkakan.
Ni har inte ätit en godare. Jag hittade receptet i SvD i juni 2007, i en kolumn
av Stina Cederholm. Lyd hennes råd att inte försöka förbättra den.
Gör e x a k t som det står i receptet. Gör den i kväll, servera den imorgon.
Godast är den faktiskt efter två dygn, då börjar den bli som tryffel.
Recept här.

* Kitsch/kitschigt är här på Femtiotalsjakten något bra.
Man blir glad av kitsch, alltså gillar vi kitsch. Eller hur?

Vimplar - från 1950-talet?

Körde ett loppisbutiksvep före jobbet i går. Hittade bland annat ett gäng vimplar.
Svampen i Örebro invigdes 1958, läste jag någonsin. Men svårt att hitta info om vimplar.


Alvastra, Eskilstuna, Köping, Arboga och Örebro. En söt liten samling, eller hur?
På 1950-talet hängde man dem på väggen hemma. Det känns inte aktuellt. Men tror att de blir
fina som flaggspel på mitt loppisbord i vår.

Kul killar x 2


Jojo, nog verkar de ha kul alltid. Fjorton år och egen lya? Har inte läst boken,
och kommer nog inte heller att göra det. Köpte den för omslagets skull.
Återigen en trekronorsfix på loppis för en 1950-talsfantast.
Notera gardinerna i gult och grått, och det solgula porslinet i diskhon.


Här är grabbarna några år yngre. Annonsen är från tidigt 1950-tal, boken 
från sent dito. Min vän Monet brukar påpeka den oerhörda skillnaden mellan
början och slutet på decenniet för mig.
Särskilt sedan jag spräckte myten om tonåringen här (hon håller inte med och
försöker febrilt upprätthålla myten att det är hon och hennes jämnåriga
som är den r i k t i g a första tonårsgenerationen).
Men det där är en av de fascinerande sakerna med 1950-talet. Vi går från från
gammaldags efterkrigstid till en tid med modärnare anda än något decennium
därefter, hittills.
(Kolla han till vänster! Klämmiga Converse-föregångare han ligger inne med, grabben.)

Middag med Picknick och Pomona

 
Min vän Monet, som numera bor i Frankrike, fortsätter hålla koll på 1950-talet åt mig.
Nu fick hon syn på en klassisk servis en kväll...
"Vi blir bjudna på ost och vin "efter maten" av närmaste svenska grannen. Vi går dit och
får en massa goda ostar, vackert dukat. Först ser jag ingenting och ingenting."

"Men din jäkla blogg har ju fått mig att börja se saker jag inte såg förut. Och
simsalabim - vad har dolt sig under ostarna om inte ett riktigt äkta femtiotalsfat.
Pomona. Tror jag."


"Har du mer, frågar jag min granne och tänker på din blogg. Jodå, i det här
franska köket tre minuter från vårt hus döljs dessa porslinsvarianter. "


"Välbevarade får man ju säga. Och mig ger de barndomskänslor."


"Jag känner igen varenda färg, varje mönster. Mamma har inte sparat mer än
några få saker. Men grannen har sitt kvar! Och det används, som ikväll, det var det roliga."


"Det här fatet var det enda jag inte kände igen. Frisco."

 
"Jag gillar stavningen på baksidan också: Ugns-Eldfast!"

Libby: Tack, Monet, för att du spanar efter 50-tal åt mig! Men - Pomona? Det där ser
ju ut som Marianne Westmans servis Picknick? Jag går in på Svenskt porslin och hittar
un der Rörstrand både Picknick  (1956-69) och Pomona (1956-71), båda Westmans.
De är snarlika? 


Jag googlar vidare och hittar bland annat detta om Picknick hos Antik-Anna: "Servisen
ändrades under årens lopp. Enfärgade delar och vissa fat och karotter togs ur produktion
till förmån för det mer klassiska rödbetsmönstret...Tallrikar och kaffekoppar (2 olika sorter)
ur den snarlika servisen Pomona räknades in i Picknick-serien."
Bilden tog jag på Antik & kuriosa i Kista i höstas. Här ser vi litet fler delar.
(Frisco är också Marianne Westmans, 1950-tal, förstås.)

En sväng runt Råsunda, februari


Pistagegrönt staket, och ett par brevlådor som ger mig lätt 1950-talsaning.
Tänk er att "taket" skjuter utåt och uppåt betydligt mer, och så själva lådan
mer rundad upptill och konformad nedåt. Och så svart istället för grön. 
DÅ hade lådan kunnat vara skapad av Sixten Sason, mannen bakom ur-saaben med mera.


Balkong, med 1950-talskänsla den också. Man blir ju så glad av det röda i februarisolen.
Tja, det var allt. Enligt devisen "Man har inte roligare än man gör sig" (vem myntade den?).
 Här hittar du mer "känns som 50-tal".

En sväng runt Norrtälje, februari

Mopeden har stått utanför ett hyreshus hela vintern, och något säger mig att den körs.
Rex står det på märke baktill. Studier på nätet ger vid handen att det kan vara en Rex Royal -56.
Fin!


Kul på Ica Flygfyren, om man höjer blicken, till ovanför osthyllorna.


En till! Någon har ramat in ett gäng annonser från 1950- och 1960-talen.


Kollade in Hamnladan, såklart. Mitt fyndställe. Köpte inte Nils-Johan-burken,
men beundrade den.


Anrika (sedan 1950-talet) damkonfektionsbutiken Henrikssons, med den
litet roliga loggan, har flyttat från Stora Brogatan till gallerian.
Vad blir det här nu?

En födelsedagsdröm för fyraåringar


God morgon, måndag! Vi börjar väl veckan med något riktigt sött. Art deco möter
Chevrolet Bel Air. Så vill jag beskriva den här glada barnfåtöljen som jag såg i butiken Kalikås
fönster i Gamla stan, Sthlm, häromkvällen. Om jag vore fyra år skulle den här toppa önskelistan
till min födelsedag som inträffar om drygt en månad.
Nu kan ni få ge mig Chevan istället. Det är helt okej.

Hemma hos Syltan och Saabmannen (del I)


Empire-Amelie bjöd in sig och mig till hennes syster Syltan och Syltans man Saabmannen.
De och deras barn bor i ett hus byggt 1964. Amelie trodde att jag skulle hitta en del till min
blogg där. Och om jag gjorde!
(Gardinerna hittade Saabmannen på en loppismarknad för 300 kronor, lampan fyndades
för 10 kronor...)


Det började redan utanför. Har ni sett en sådan här ringknapp? Det hade
inte jag. Och få andra heller, berättade Syltan, folk brukar knacka istället för
att ringa (dra den lilla spaken från läge 1 till 2).


Första skönhetsupplevelsen, i trappan upp från hallen.


Och rådjuren i köksfönstret är Syltans stolthet.
Loppisfynd, de stod tillsammans på en hylla
på loppisen och har fått fortsätta vara tillsammans.


I köket hos Syltan och Saabmannen upptäcker man hela tiden nya saker...

 

Köksredskap från förr, och den gamla pålitliga hushållsassistenten.


Och skåpen - skattgömmor.  "Syrran och hennes man har rätt mycket gamla
grejer", sa Empire-Amelie före besöket. Årets understatement.
Mina vänner, den här orgien har bara börjat...


Vi kan gå in i vardagsrummet ett slag. Fladdermusfåtölj, musikmöbel med högtalare
i mitten och ett skåp som Syltan målat vackert .


Knatter, knatter från skrivmaskinen. Lampan ler.Stockholmstavlor på väggarna.


Stockholm-Motala! Radion har bra ljud - och kolla här...


... den har fjärrkontroll! En Grundig Dirigent.
Sprache - när du lyssnar på tal. Orch, Solo och Jazz ger ökad
diskant eller bas, välj efter musiken du lyssnar på.


Och se där, där står en tv designad av Stig Lindberg,
tidigt 1960-tal.


En Lisa Larsson-hund vaktar rummets äldsta radio.


Söt 1950-talslampa. Men vad är den matchande röda prydnaden
på väggen, undrar både värdparet och jag. Vet du?


Åhhh, franska Rivieran!


Telefonen kostade 80 pix på loppis, och fungerar perfekt. Notisblock till förstås,
att skriva ned meddelanden på. Kanske kommer det ett rikssamtal!


Ut i hallen igen, där hänger spegeln som avslöjar ännu en
vacker vas i trappan. Men vi stannar på första våningen ett tag till.


Klart de har ett sådant där badrumsskåp som alla vi 50-talsfantaster
vill ha. Fast... det är från 1961.


Shantung Talcum bor granne med en kavat figur.


Läsning av främsta slag, Riksettan vilar i tidningsstället.


Gördel på tub. Amerikas bäst säljande!


Men låt oss gå in i köket igen. Syltan håller på och lagar middag, och...


... åhhh, hon har dukat med H55-besticket Focus de Luxe, designat av
Folke Arström för Gense till Den Stora Utställningen! Arvegods, med originalask
(glömde plåta den, det får bli nästa gång, för asken var ju också snygg, naturligtvis).
Porslinet är Rörstrands Karneval.


Salt- och pepparströare med stil.

  

Och överallt, ö  v e r a l l t, något vackert. Stig Lindbergs Karneval
(namnmatchning med servisen) under 1950-talsklockan.
Och ett av många mosaikbord. Och en gul Gefle med blå plastkompis.


Men det har blivit kväll, och dags att åka hem.
Beundrar först hemstickade vintage-vantar på hallväggen


Nästa söndag blir det Hemma hos Syltan & Saabmannen (del II)
här på Femtiotalsjakten. Då går vi ner och säger åååh! över alla
spännande grejer i källarvåningen och spanar in vackra ting 
på  övervåningen.
Stay tuned!
Och - kolla in Syltans egen blogg.

Tack, Syltan och Saabmannen, för er gästfrihet!
(Saabmannen kallar vi så för att han vet allt om gamla saabar,
har flera egna plus en massa saabiana, mer om det en annan gång)

Ett litet lördagspotpurri

Inspirerad av bildutmaningen tittade jag i mina bildmappar och har gjort
ett litet potpurri. Det är väl trevligt en lördag?
Först ser ni ett verk av två storheter. Astrid Lindgren skrev "Kerstin och jag".
Kerstin Thorwall-Falk, då illustratör, med tiden mer känd som författare,
gjorde omslaget. Boken trycktes 1960, alltså skrevs den på 1950-talet,
alltså platsar den.
Och klänningarna kunde min vän Monet ha ritat!


Lördag - kanske dags för ett besök hos frisören? Skyltens
grafiska form ger ett förtroendeingivande intryck.
Klippning, och en tub bryl-creme?


Förnämligt är ett ord vi använder för sällan, tycker jag.


Sedan jag tog den här bilden för en månad sedan, i antikhandeln Afrodite
på Odengatan, så har jag tittat på den ett antal gånger och ställt mig
frågan: Är den här ostkupan från Jie 1) snygg 2) lustig 3) rätt gräslig?
Har inte bestämt mig än. Vad tycker ni?


Inte konstigt att "J Koy" ser trumpen ut. När Olle snott all ost. Inte bussigt!
En del reklam från 1950-talet är... intressant.


Kanske vankas det gräddstrutar med sylt som efterrätt i dag.
Vem vill vispa grädden?


Hjälp mig identifiera I: Penna, pennvässare och ett äpple
till magistern. Plåtade detta fat i en antikhandel i höstas.
Har glömt  servisens namn. Vem vet det? Och formgivare är?
UPPDATERING: Jessi berättar i kommentar nedan att detta är servisen Pynta,
Gustavsberg. Formgivare: Ingen mindre än Stig Lindberg. Jag vill
rekommendera ett besök på Jessis blogg, där hon visar roliga
och söta titt- och dockskåp!


Hjälp mig identifiera II: Dagens Gefle (Upsala-Ekeby).
Vad heter servisen/dekoren? Fick den för fem pix på grund
av stort nagg, men vad bryr sig väl mammas broderade duk
från (gissningsvis) 1950-tal om ett nagg - när tallrikens
rand matchar duken så fint?

Jämna veckor Saab, udda Volvo


Råkade gå förbi butiken Lilla Amanda i Gamla stan i går. Det brukar bara sluta på ett sätt.
Jag kommer ut med en leksak. Till mig själv. Jag hade redan nyckleringen med en vinröd
Volvo PV. Nu fick jag syn på ur-Saaben, design Sixten Sason.


Vad gör man? Jo, man byter nyckelring varje vecka. Saab jämna veckor,
Volvo udda.


Volvon, från ett tidigare inlägg.

Ut i friska luften! (helgtips)

... så blir du så här frisk och rödrosig! Det här är 1950-talsestetik från början av decenniet.
Visst är den snygg, hela ensemblen? Matchande femtiotalsrött från läppstift till pjäxsnören.
Bilden hör till en stickbeskrivning i en damtidning.


Söt liten röd rubrik. Fler jumperflickor (och gosspullovrar)  här och här.


Seså, ut i det vackra (eller intressanta) vädret nu! 
Så dricker vi kaffe sedan!

På söndag: Missa inte "Hemma hos Syltan & Saabmannen", bildreportage här på Femtiotalsjakten!

50-talet i litet format (Gästinlägg: Monet och Joel)


Monet, som ni träffat tidigare här, plåtade systersonen Joels
modellbilar från 1950-talet, med tanken att jag kanske skulle vilja
visa dem på min blogg. Såklart! Jag bad Joel skriva ett gästinlägg:

"Mormor och morfar började ge mig bilar på födelsedagar och i julklappar.
Sedan har jag fått fler samt köpt själv under årens lopp. Jag har ca 50 bilar
i skala 1:18, sedan tillkommer ett 30-tal i mindre skala.
Det här är en Chevrolet Bel Air Convertible av1956 års modell. Fabrikanterna
bokstavligen spottade ut modeller på marknaden. Detta var en sportig men ändå
relativt billig bil på 50-talet, med alltifrån 6-cylindriga till lite större V8:or."


"Nästa bil (gul med rött tak) är också en Chevrolet Bel Air, fast från 1950. Den lila bilen är
en Ford Thunderbird från 1957 - en av de första bilarna som slog igenom som "folkbil".
Den sålde bra och var billig, jämfört med nedan nämnda Corvette som var dyr och inte
sålde alls så bra."


"Den guldiga med röd inredning, är en Pontiac Bonneville
av 1958 års modell. Utmärkande för nästan samtliga amerikanska
märken av denna årsmodell är att de har dubbla strålkastare
på var sida (4 totalt). En rolig detalj på just denna modellbil
är att sätena är i äkta läder.
Till höger den Chevrolet Bel Air Convertible jag håller i handen på första bilden."


"Här ser vi:
Mercedes-Benz 300 SL "Måsvinge" 1954 (kallades måsvinge eftersom
dörrarna är upphängda i överkant och bilen får därför utseendet av måsvingar när dessa
är öppna). Nästa bil (grön, ser svart ut på bilden) är en Jaguar E-type av -61 års modell.
Den ljusblå är en italiensk Lancia Aurelia B24 Spider från 1955.
Den röda bilen är en Chevrolet Corvette från 1957. Lite kuriosa är att dessa bilar hade
kaross gjuten i plast, vilket sänkte vikten, men samtidigt gav relativt dåliga vägegenskaper
eftersom motorn var så kraftig och man därför inte fick ner effekten i marken riktigt. Kaross
i plast är ju annars ett rätt så modernt påfund. Nästa bil (gräddvit) är en Mercedes-Benz
den också, 300 SL precis som den grå måsvingen - samma modell men detta är en cabriolet.
Den sista bilen är samma som den första - jag har dubletter utav vissa.

Det finns ett rikligt utbud av modeller - de jag gillar mest är Burago (italienska modeller)
och de kostar cirka 300 kr nypris. Då är de färdigbyggda, alltså inga byggsatser."

Tack, Joel, för ny kunskap. Vilken tur jag har som har bilkorrespondenter till min blogg,
se även detta inlägg om amerikanska 50-talsbilar på frimärke.

Bildutmaningen - nu rullar den igång här


Jag fick en bildutmaning av Monet. Plocka fram fjärde bilden ur fjärde mappen på din
dator - och lägg ut den på bloggen. Vad hittar jag då? Jo, en bild från Arbetets museums utställning
Industriland. Den var tänkt som bild en dag då jag absolut inte hade något att skriva om.
Men nu är den körd - man fuskar inte med bildutmaningen!
Jag skickar utmaningen vidare, kom igen Paola, Cecilia, Staffan och Moster Mjölgumpa!

Åhhh, två årgångar 1950-tal


Norrtälje har ju mist sitt fina 1950-talsfik Frankie´s, som jag berättat om i tidigare inlägg,
här och här. Tjejerna som drev kaféet (Någon som letar unga duktiga entrepenörer? Ring
dem!) lät mig köpa Allt i hemmet 1958-59, som låg på Frankie´s stringhylla som läsning
för gästerna.


I går kväll plöjde jag första årgången. Här får man 1950-talet inifrån.
Marianne Fredriksson, sedermera författare, var andreredaktör och
skrev många av artiklarna. Ja, en ser ni i föregående inlägg, om ericofonen.
Artiklarna är genomgående smart vinklade, angelägna, mitt i tiden.
Det handlar om att sätta upp extraväggar så att tonåringen kan få sin egen lya,
om moderniteten frysboxens vara eller icke vara, om hur köket rätt inrett kan
vara syhörna för henne och hemmaarbetsplats för honom.


Och man kan sitta en hel stund framför en förstasida eller
ett reportage och bara ta in 1950-talets färger och grafiska form.
Tapeten! Den matchande pyjamasen! Den där kamelhårsgula filten
(har ett vagt minne av en sådan från barndomen, den var väldigt tjock
och väldigt mjuk)! Kvällspilsner och smörgås, som hon (?) gjort!
Den lilla lampan! Extrafilten i 5o-talsfärger!


Och naturligtvis handlar många artiklar åren 1958-59 om TV-n. Vilken modell är bäst
- fristående tv-apparat eller tv-möbel? Vilken tumstorlek behövs egentligen?
Och hur möblera med tv i rummet?
Inte så olikt reportagen och konsumentjournalistiken kring 2000-talets platt-tv, eller hur?

Hallå där, jag ringer om ericofonen

 

En annorlunda telefon. 1954 kom LM Ericsson med ericofonen. De första åren kunde man bara få den som sidoapparat, det krävdes en annan huvudtelefon i bostaden, och den fanns bara i benvitt. Men 1959 slog
ericofonen igenom på bred front, som huvudtelefon och i fler färger. I Allt i hemmet oktober 1959 samtalade
arkitekten Lena Larsson och journalisten Marianne Fredriksson om för- och nackdelar med ericofonen.
Eller kobran, som vi snarare känner den som nuförtiden.

"Hur fungerar den och är den lika behändig som den verkar?"
Utdrag ur samtalet/artikeln:

M.F. - Det är festligt och stimulerande med ett bruksföremål, som är så nytt och djärvt annorlunda.
Jag har haft kul med min helt enkelt.
L.L. - Jag också, trots att jag nog tycker att ericofonen nästan är prestigebetonat modern
i formgivningen.
....
M.F. Den är betydligt mycket lättare att damma av och att hålla snygg än min gamla svarta.
L.L. ... men Inte begriper jag hur man skall få den ren under nummerskivan, som man dessutom
rispar med nageln var gång man slår.
....
M.F. - Däremot tyckte jag i början att apparaten blev blytung i handen vid långa samtal. Efter en kvart
fick jag ont i handleden.
...
L.L. - Och i början hade jag samma bekymmer som du, men efter ett tag lärde jag mig att
ericofonen kräver en delvis ny metodik. Vid långa samtal får man luta sig tillbaka i stolen, sjunka ner
en smula och luta apparaten mot bröstet. Sedan räcker det om man bara stöder den med ett finger.


Ni som har ericofon/kobra i dag - vad tycker ni? Använder ni den eller får den 
bara vara prydnadssak?
(Bild: Plåtad på Sundbybergs museum, 1950-talsutställningen)

Läs även min vän Staffans inlägg om ericofonen!

Ta Tabergs textilier - lättare sagt än gjort!


Stig Lindberg-koppar dräller det av, klämmiga 1950-talslampor hittar man lätt, teakborden
står staplade på varandra. Men snygga tyger i gott skick från 1950-talet, det är svårare! Eller,
rättare sagt, snygga tyger i mer än en gardinlängd eller stuvbitar.
För att inte tala om vintage vaxdukar! Men här är i alla fall litet bilder att sukta över.
Vilka färger! Vilka mönster!


Det röda med grönt mönster i mitten - sååå 1950-tal. Fast det prickiga är snyggare.


Alla tyger kanske inte var så speciella, men annonserna var snygga. Riktade till de
hundratusentals husmödrar som sydde till barn, make och sig själva.


Var hittar man vintage vaxdukar? Oanvända, på rulle? Finns det?


Vaxdukar från Anneberg. 50-talskombinationen solgult & grått, så klart.
Och fem andra tjusiga mönster.


Stiligt, va?!

(Annonserna är hämtade ur olika damtidningar, 1950-54.)

En amerikansk "exmosters" scrapbook, 1949-51


Min vän Monet, som ni träffat tidigare, i inlägg här och här, har gett mig
härliga bilder ur scrapbooks som hennes exmakes moster gjorde under en
vistelse i USA mellan 1949 och 1951. 
 

Monets "exmoster" hade ett par fantastiska år i Amerika. Hon arbetade som barnsköterska,
men satt också barnvakt åt ett antal Hollywoodstjärnor. Stewart Granger och Alan Ladd
bland andra.


Men hon rörde på sig också, och verkar ha roat sig en hel del.
Hon var (citat Monet) "en mycket vacker kvinna".
 

"Hon hade mängder med uppvaktande kavaljerer men ingen dög
- och hon gifte sig aldrig."


Vad gjorde mostern i Santa Barbara?


En del uppvaktande kavaljerer var det, ja.


Exmoster hängde uppenbarligen på en och annan diner, som här i Utah. Soda pop!


Sun Valley. Här arbetade hon också.


Åhhh, sjaletten!


Sound of Music, in Sun Valley?


När exmoster och bikinin var ung.


Minns ni tiden då man skickade telegram? Monets exmoster skulle senare komma att 
tillbringa många år av sitt liv i Amerika.

Tack, Monet för underbara bilder. Ni som gillar släktsagor och bloggare som skriver
närapå litterärt, besök Monet!