Look to Libby´s...


FJ-läsare har tipsat om de här annonserna på nätet, och nu har jag faktiskt hittat dem
i några amerikanska magasin från början av 1950-talet. Härlig sommarkänsla, eller hur? 
"Mai-kai" påminner mig om restaurangen med sámma namn i Fort Lauderdale, som jag
besökte för några år sedan i glada vänners lag. Romdrinkarna var oförglömliga.


Libby´s ketchup fanns även i Sverige, av Skaffaren fick jag en veckotidning med denna annons. 
På söndag blir det amerikansk köksspecial på Femtiotalsjakten. Kromade stolar och bulliga kylskåp.
Stay tuned... and look to Libby´s for perfection!

Vad är ett rimligt pris? (Helgfundering)


Vad är ett rimligt pris för Gefle-tallrikar, frågade någon mig i ett mejl nyligen. Och fick i gång
mig så klart. Trots att frågan ju inte går att svara vettigt på. Det lilla kaffefatet "Variant" i fyndkorgen
(till höger om blåprickiga "Adam") på bilden betingar ju inte samma pris som en tallrik i gula "Safari",
som jag aldrig ser på loppis eller i antikbutik.
Sedan blev jag filosfisk. Vad är "ett rimligt pris" - överhuvudtaget?
Tja, till syvende och sist är det väl bara man själv som kan avgöra vad som är ett rimligt pris.


Exempel: Det finns en assiett i en ovanlig dekor av Helmer Ringström som jag ännu inte har,
på en loppis i Norrtäljetrakten. De ska ha 125 kronor för ett ensamt fat, som inte ens är i perfekt skick.
Två gånger har jag försökt pruta, men inte lyckats. Jag är svårt irriterad på priset, men i vår kommer
jag att slå till (det lär ju finnas kvar, ingen annan skulle betala mer än 15 kronor).
Efter ett år har jag nu kommit fram till att det är ett pris jag kan betala och snabbt förtränga - för att sedan
bara vara glad över att ha fått tag i den ovanliga Helmer-assietten. Rimligt pris? Nej, men för mig är fatet
värt 125 kronor.
Hur tänker du kring "rimligt pris?"
(Bilden: Den underbara gul "Safari", av vilken som jag äger några tallrikar och en kopp.
Dekor: Helmer Ringström. "Rimligt pris": Ganska högt.)

Trevlig loppishelg!

Vår på Upplandsgatan


Ett underbart vårtecken är antikbodarnas gatuskyltning. Upplandsgatan bjöd i eftermiddags
på på fyndbord och många olika sorters trädgårdsstolar. Den här hos Evensen Antik får mig att vilja
dricka brunn, eller åtminstone sockerdricka i skuggan en het julidag.


Ramar i en liten låda såg trevligt ut.


Två karameller, med ryggar i form av snirkliga hjärtan, utanför Bacchus.
Bredvid står en ormbunkssoffa. Senaste numret av Antikvärlden innehåller
en artikel om trädgårdsmöbler, där lär jag mig att original-ormbunkssoffan
tillverkades av brittiska Coalbrookdale Company på 1850-talet. Britterna var galna
i ormbunkar på den viktorianska tiden. Åkomman, som satte sina spår i tidens formgivning,
fick till och med ett latinskt namn: Pteridomania.


Tillbaka till år 2010, och Upplandsgatan. Antique & Quriosashopen hade ett klassiskt
set med två stolar och ett bord.


Till sist, en stol med kjol. Det franska testamentet heter butiken som för
antika franska möbler och mycket annat.

Se, sådana soliga underlägg


Visst är det ett roligt underlägg? Jag köpte det hos Wigerdahls värld på Söder för ett tag sedan.
Jag fick ge 150 kronor. Roligt att kunna hitta någonting vettigt i retrobutik i Stockholm för
den relativt blygsamma summan. Underlägget är gissningsvis 1950- eller 1960-tal.
Handduken kostade en femma på loppis, manglad och klar.
Traven med tallrikar är alla Helmer Ringströms dekorer - förstås.


Tallrikarna, från vänster: Tellus, Kryss, Gulli och Safari. Och så ännu
ett solgult underlägg - ett i nyretro av Lotta Kühlhorn, köpt på roliga Retro etc
på Folkungagatan, Sthlm. Mycket "Helmerkänsla" över det underlägget!

Nytt nummer av Riksettan


Nytt nummer av Riksettan! Jag grabbade snabbt ett exemplar så fort den landade i kiosken i går.
Underbar läsning i vårsolen. Bara reportaget om de finska plasthusen Venturo och Futuro, eller "Ostkupan
och Tefatet", från 1960-talet är värt de 79 kronorna. Sedan är det 116 sidor till, med K-span längs Rikssexan (Södertälje-Göteborg) och mycket annat. Riksettan är min retrofavorit på papper.
Jag hyllade den i ett gammalt inlägg.
(Koppen är Safari, dekor av Helmer Ringström)

Min Furuvik-vas


Va!? säger Benny på Porsliinsbloggen med flera. Det finns väl ingen vas i Gefledekoren
"Furuvik"? Nej, men en burk som rymmer en rejäl bukett vitsippor.
Furuvik är en rolig dekor, se nämnde Bennys imponerande servis här.
(Skjulet nere vid sjön befinner sig i K-märkningsstadiet...)

Litet loppis i alla fall!


God morgon, måndag! Loppissäsongen har kommit i gång och härliga fynd från den gångna helgen
visas upp på andra bloggar. Själv hann jag bara med en enda liten loppis, men tycker ändå att jag gjorde
ett par trevliga inköp, om än inte fynd. Affischen med Mors lilla Olle plus björn av Elsa Beskow för 30 pix
är rar, tycker jag. Den kommer att pryda sin plats på landet. Badrumshyllan kanske är Ikea, 1990-tal,
men har snygga 50-talsliknande former. Tallriken är Rörstrands "Fiesta", med solgul och svart dekor.
 

Fjolårsgräset är eländigt och äppelträdens grenar ännu nakna. MEN, snart plockar
jag en sommarbukett till den fina blå vasen (tio pix) och serverar kaffegrädde ur den tjeckiska
lilla grädkannan (fem pix) när vi har rabarberpaj-fika på uteplatsen.
Kan man ha för många vaser? Eller gräddkannor?

Trevlig fortsättning på veckan!

Fiket i Falköping får en femma (gästinlägg)


I dag blir det ett gästinlägg av min bror. När han och hans sambo nyligen var på bilresa
i Västsverige upptäckte de Lindéns konditori på Danska vägen i Falköping.


 

Konditoriet öppnade visserligen redan 1947, men bär en stark prägel av 1950-tal.
Det mesta av den ursprungliga inredningen finns kvar. Den förre ägaren stängde butiken
i slutet av 1980-talet men lät den stå kvar i orört skick...


... och 2009 öppnades konditoriet på nytt.
-  Jag kunde inte bara låta bli, när jag såg lokalen, säger konditorn Markus Ståhlberg.




Han är ung, men ändå med 11 års erfarenhet i yrket. Det ger förhoppningar om en framtid för konditoriet,
så att vi även vid vårt nästa besök i Falköping kan få vårt kaffe med wienerkam och giffel med äppelmos.


1950-talskök.


Tre sorters bakpapper? (Red:s gissning.)


Gott var det. Fem stjärnor för både bröd, lokalerna och bemötandet,  
tycker 50-talsjaktens testpatrull.


Och tack till testpatrullen, säger Femtiotalsjakten, som tycker att skyltfönstret är alldeles
fantastiskt stiligt.


Även på Cafékartan är omdömena samstämmiga. Femma i betyg, vilket
på Femtiotalsjakten översätts till fem strutlampor av fem.


Port intill kaféet.
(Text & bilder: Janne Åhman.)
UPPDATERING, augusti 2011: Konditoriet har stängt.

Fler inlägg om 1950-talskaféer hittar du under Kaféer.


Drömmer om ett rödrutigt köksgolv


Det är ju något särskilt med rödrutiga golv. När jag gräver i mitt bildarkiv hittar jag fyra bilder
med rödrutigt. Salongen "Frisören" på Hornsgatan, Sthlm, har ett golv med stora rutor.


Hos Iris Mode i Tierp, butiken med de vackra hattarna,
var rutorna sexkantiga och lagda i ett vackert mönster.


Traditionellt rutmönster har "Ideströms fisk" i Mörbylånga, Öland.


Antikviteterna hos Bacchus, Upplandsgatan, Sthlm,
står på ett vackert rödrutigt golv.


Jag drömmer om ett rödrutigt köksgolv i min 50-talslya. Har funderat över om rutigt
fungerar på liten yta, men visst gör det? Med rutorna lagda som på bilden förlängs
ju nästan köket. Den här bilden var med i ett inlägg om golv, på den tiden jag funderade över
golv till rummet (det blev grått).


Mitt kök gillar rött. Jag tror det också drömmer om ett rödrutigt golv.

Vad drömmer du om?

Om Femtiotalsjakten vore magasin (Helgtips)


Om din blogg vore ett magasin - hur skulle det se ut? På sajten Magcover
kan du leka fram ett omslag. Det gjorde jag. Hittade väl inte den idealiska bilden, kanske
Berätta om du gör ett Magcoveromslag och visar det på din blogg, så länkar jag.
På Retroforum ser du ett fint omslag som Ada gjort med en bild från
JJ:s Hemma hos-inlägg här på Femtiotalsjakten.

UPPDATERING:
Tusse hänger på, med ett omslag till "Cat World".
Clinen har gjort ett klockrent 50-talsomslag.

Trevlig helg!

En butik med det lilla extra


Emmaus, Götgatan, Sthlm. Vi befinner oss i den mittersta av de tre Emmausbutikerna som ligger
dörr i dörr i Götgatsbacken. En verkade mest vara full med barnkläder, en såg ut som de flesta
välgörenhetsaffärer gör, med diverse saker och rätt mycket porslin - och en, den här, den mittersta, 
var rolig och inbjudande. Se bara den lilla fågeln som "gör" bordet i blått och silver.


Också trevligt! I krydd- och specerihyllans lådor fanns knappar och andra
småsaker. Smart, man skulle kunna ha en sådan hylla som förvaringsställe för
allt smågrejs, och det skulle inte behöva vara i köket.
Ljusslingan gör att det ser pyssligt och hemtrevligt ut.


Spegeln med rosengirland ger djup åt rummet och får en att titta till
på skivbacken. Någon eller någon som jobbar i den här butiken gör ett
bra jobb.


Kvartslampan (sollampa) kostade en femtiolapp.


En julröd skål av Mari Simmulson, i perfekt skick. Jag har aldrig sett en UE-sak
i den färgen. Ovanlig? I jultider hade jag kanske slagit till, nu fick den stå kvar.
Köpte inget, men kommer tillbaka till den här trivsamma butiken!

Den sötaste hyllbården


Visst är den söt, hyllbården? Jag hittade den i loppisboden i Örbyhus. Tyvärr är bården bara så lång
att den räcker till en och en halv hylla... Tallriken: Helmer Ringströms dekor "Hjärter".


Jag berättade här att jag i väntan på riktigt gammaldags rutigt vaxat hyllpapper
har klätt hyllorna med presentpapper. Koppen heter "Ester", Rörstrand.


Och nu väntar jag dessutom på att hitta mer av exakt den här hyllbården.
Kopparna: Arthur Percys "Grand".


Bården fanns i gult och grönt också. Är den norsk?


Här en gammal hyllbård av papper som jag köpte på loppis förra sommaren.
Kändes inte riktigt rätt, trots allt. Koppar: "Mon Amie", förstås, och "Bimbo", Rörstrand.
Det finns snygga hyllbårder i nyretro, av Lotta Kühlhorn. På bloggen
Aprill Aprill ser du dem på plats.

Vilken sorts hyllbård föredrar du?

 

Skobell - en lång historia


"Det 35 meter långa skyltfönstret lät tala om sig. Här syntes skor som ingen annan hade."
Citatet är hämtat ur en intressant artikel om Blenda Margaretha Törnquist, grundaren av Skobell-kedjan.
Redan 1918, när hon var 16 år, började den blivande skodrottningens karriär med att hon visade
skor i skyltfönstret till svågerns butik. Drygt tio år senare hade hon sin första egna skoaffär.


Under en period hade Blenda Margareta sex affärer bara på Götgatan,
långt innan Starbucks kom på idén med butikskluster. Butiken på bilderna
hade - och har - 35 meter skyltfönster. En sevärdhet även i dag, tycker jag.


Skodrottningens paradbutik på Götgatan har en imponerande
balustrad, så jag trodde att den var en ombyggd biograf. Men så var
alltså inte fallet. Jag har faktiskt inte varit inne i butiken, tyckte ju bara
neonskyltarna var fina och därinne såg det bara vanligt modernt ut.
Men nu när jag läst om Blenda Margaretha måste jag förstås
gå in och titta.

Toalettbord från Tusse (del II)


God morgon, måndag! I serien "Toalettbord ur Tusses arkiv" kommer här del två.
Annonsen för Randbox Hempermanent publicerades i "Det Bästa" september 1955.
Kolla toalettbordets tyg - köpt samtidigt som klänningstyget?
Första delen i serien hittar du här.

Trevlig fortsättning på veckan!

I min Stringhylla (gästinlägg)

 
Jag heter Erica och har idag fått äran att gästblogga här! Mitt intresse för loppisar började redan
vid fem års ålder när jag följde med mormor på sommarloppisar i Skåne. Några decennier senare är kärleken
till fina fynd, speciellt från 50-talet, fortfarande stark. Nu bor jag i Oslo och har upptäckt en helt ny värld
med norska formgivare och tillverkare.
Välkommen på en liten guidad tur i min Stringhylla!
 

Jag bodde mitt emot Jie-fabriken i Gantofta när jag var liten, så Jie är speciellt för mig.
Dessa burkar är nog mina favoriter i porslinssamlingen; mönstret, färgerna...


... och framförallt knoppen på locket är ju helt underbara!
Möjlig designer är Staffan Johnsson, men jag skulle gärna
veta mer om bakgrunden till burkarna.

 
Texterna på burkarna följer säkert nåt system, men har inte klurat ut det helt än.
De små har i alla fall kryddnamn; grönt är olika sorters peppar och gult har kanske
nåt med bakning att göra?


Det finns olika delar i tulpanserien men jag gillar bäst burkarna.


Socker- och saltströaren får dock vara med i hyllan också. Det finns även
burkar att hänga på väggen, och jag har sett ett fat med samma mönster.


Den här Jie-serien känner säkert de flesta igen. Favoritburken är Kyllans Kondis.


Min gammelfarmor hette Astrid men kallades för Kyllan, och hon jobbade på en chokladfabrik
i Helsingborg på 40- och 50-talet. Chansen att hon kände Anita Nylund är ju ganska liten, (Gantofta
ligger strax utanför Helsingborg), men eftersom det är sagt att hon döpte burkarna efter folk hon kände
brukar jag låtsas att det är min Kyllan som är inspirationen :-)


Cathrineholm var ett emaljverk i Norska Halden, precis vid gränsen till Sverige. '
Deras mest kända produkter är skålar, grytor och fat som Grete Prytz Kittelsen designade
på 50-talet. Från början gjorde hon serien utan dekor, och det mest kända mönstret, Lotusmönstret,
var det fabriken som la till. Grete själv lär ha sagt att hon tyckte mönstret var förfärligt...


Annons från Cathrineholm i Bryllupsboken II från 1965.


"Betydelig motstandsdyktig mot mekanisk påkjenning" var en stor överdrift, minsta bestickbruk
ger stora repor i emaljen.


Min största Catrineholm-skål fick jag av min norska svärmor. Jag gillar rand-dekoren bättre
än lotusmönstret, och tycker den mintgröna färgen är väldigt fin. Några månader senare hittade
jag de mindre skålarna i samma färg och mönster på Ebay!


Jag är också väldigt glad i de två skålarna med färgad emalj på insidan
och rostfritt på utsidan. Dessa två är dessutom de enda i samlingen som är
märkta Cathrineholm.


Min dyrgrip är det lilla stället med tre små skålar i. Det är väldigt svårt att hitta,
och att hitta en i samma färger som jag hade innan var en ren lyckoträff!
Att jag dessutom fick den väldigt billigt gör det extra roligt :-)


En annan norsk emaljtillverkare är Emalox där Björn Engö var designer. Precis som med Cathrineholm
är skålarna ömtåliga och ska inte användas med hårda bestick, men det är ganska lätt att hitta fina exemplar.
De finns i en mängd olika färger och storlekar, som skålar, ljusstakar, fat, servettringar... Mina små skålar används flitigt som godisskålar. Den lite smalare, högre gula skålen på toppen är för cigaretter. Det såldes
kit med 6 kuvertaskfat och en cigarettbehållare i en förpackning.


Gunnar Sträng och hans lilla hund är otroligt charmiga tycker jag.
Se bara på hundens lätt förvirrade ansiktsuttryck! Jag är ett stort fan av Lisa Larson
och tycker hennes figurer är superfina.


Den stora vasen köpte jag på loppis för 20 kr. Den är omärkt och jag
visste inte var den var ifrån, bara att mönstret och färgen var väldigt tilltalande.
Nåt år senare såg jag den mindre kompisen på Ebay, och att den var från Arabia.
Jag gillar strukturen på dem, tycker de påminner lite om Stig Lindbergs reptilvaser.


Den lilla Rörstrandvasen fick hänga med eftersom den stämde så bra
i färgerna. Även den är ett loppisfynd för runt en tia.
Tur att folk har olika smak!


Detta var kärlek vid första ögonkastet!! Den stod på en loppis och var smutsig,
lite trasig och inte speciellt billig. Men namnet... Jag heter ju Erica :-) Jag vet inte hur gammal
den är, men på en av knapparna står A/S Abeco Oslo och ett femsiffrigt telefonnummer,
så den har säkert några år på nacken. Fin är den iallafall!

Sommardrömmar


Härligt, eller hur? Tavlan hängde på ett av Österbybruks kaféer i höstas. Jag gissar mitten av 1960-talet.
Mannen som låter ungarna åka hölass är klädd som min morfar var om somrarna. Keps, arbetsblus,
blåbyxor - och kängor mitt i julihettan. Gärna en väst också.


En affisch från samma ställe. Själv letar jag efter reklamaffischen som morfar hade i sitt kök.
Den föreställde kvinna med barn och kaffekorg som vinkar till man på traktor, och gjorde reklam
för traktormärket, tror jag. Eller för en kaffesort?

Oj, två awards!



Två awards har jag fått denna vecka, och jag är naturligtvis stolt och glad!
Från Lee-nah kommer Kreativ Blogger-awarden, och från Tinkerbell "Este Blog é um encanto" ("Den här
bloggen är en charm" blir det om man kör google translate från portugisiska till svenska.)
Tack! Sedan var det ju det här med fortsättningen, får man en award förväntas man göra vissa saker.
Länka till den som givit en awarden (fixat), ge den vidare till x antal personer (fixas längre ned i inlägget)
och i Kreativ Blogger-fallet berätta sju saker om sig själv. Det senare tänker jag fuska med.
Jag berättade sju saker tidigare en gång när jag fick en Kreativ Blogger, och jag har också visat bilder
från min barndom hemma på gården. Så nu kör jag istället för mer fakta om mig själv en bild jag tog häromdagen:


Jag tycker om att köra omkring på små landsvägar, DET kan jag ju berätta.
Men här var det riktigt ruggigt. Tjälskadan håller på att dela vägen i två.


Okay, jag skickar vidare "Denna blogg är en charm" till tre bloggare.
Gemensamt för dem är att de har visat bilder på Helmer Ringström-tallrikar,
i inläggen jag länkar till:
Porslinsbloggen - kolla Helmer-orgien!
Ciccis Tjusiga - snygg duk, tjusigt glas och Helmers "Delfi"
En sakletares bekännelser - Helmer väl representerad i tallrikssamlingen

Och ni som fått utmärkelsen får själva bestämma hur ni vill skicka vidare/hantera den!
Frihet under ansvar...



 


"När flaggan är uppe, är det öppet" (Helgtips)


Äntligen! Antikboden "Eriksdals Antik" på Ringvägen, snett emot Eriksdalshallen, har varit
stängd varje gång jag gått förbi. Jag har tittat in genom skyltfönstret, sett några
Upsala-Ekeby-saker och blivit nyfiken. Hade nästan gett upp hoppet...


Men i dag var det öppet och jag klev in. Det första jag fick syn på var en spelmaskin,
som GrandPrix63 kanske skulle gilla!


Få kvadrat, men många saker. Fina gamla sockerdricksflaskor och annat på hyllorna.


En "Trio"-skål, av Hjördis Oldfors, var det mest 1950-taliga
i butiken. 700 kronor betingade det.


En trivsam radio stod på 1960-talsbyrån.


En radio till, och till höger om barnvagnen en gång med en mängd böcker, varav en hel del
romaner i Stockholmsmiljö av Ivar Lo-Johansson, Per Anders Fogelström, Lars Widding med flera.


Jag frågade butiksägaren om öppettider. "När flaggan är uppe, är det
öppet... litet oftare nu på vårkanten".

Helgtipset? Ge aldrig upp! Plötsligt händer det... flaggan är uppe.

Trevlig helg!

Bloggpaus bland penséerna


Det är vår och då är det hektiskt på landet. Förgro potatis, beskära fruktträd, plantera penséer,
förkultivera gurka, städa upp på tomten, olja bryggan, röja sly, slipa av och måla om trädgårdsbordet,
jordfräsa potatisland och grönsaksplätt...
I dag körde jag till och med förbi en loppis trots att den var öppen, hade inte tid.
Ägnade istället dagen åt päronträd och penséer.

UPPDATERING: Alltså, jag menade inte att jag helt ska pausa bloggandet. Men det är möjligt att det blir
en dags uppehåll emellanåt, nu under "vårbruket".

Loppisfirre


Fem pix kostade firren som står på sekretären och får mig att le varje gång jag tittar upp från datorn.
Varför ser den lilla fisken så rädd ut? Jo, den känner sig jagad av Bokstödsugglan i bakgrunden.
Vad är då fisken till för? Är den ett pennställ? Nej, jag tror att den ska stå längst ner i en stor glasvas
och lura i vassen, det vill säga bakom de blomstjälkar som stuckits ner i hålen.


Eller vad tror du?

Vad vet vi om våra glas- och flaskhållare?


Du har säkert också några av de där flätade flask/glashållarna från 1950-60-talet.
Man får dem på loppis för en femma eller tia.


De är fina, tycker jag, men jag har inte förrän nyligen börjat fundera över
hållarnas bakgrund. Så fick jag höra, av en trovärdig källa, att de skulle ha tillverkats
i terapin på mentalsjukhusen.


Och som det oftast är så slog slog synkroniciteten till och nästa
hållare jag hittade hade en stämpel: W. Grönberg Arbetsterapi Laholm.
Min gissning är att det inte bara var på mentalsjukhusen utan även
i annan terapi som man flätade flaskställ.


En hel bukett, alla litet olika. UPPDATERING. Och en av Femtiotalsjaktens läsare kan berätta om hur hon
gjorde hållare när hon låg på barnsjukhus. AntaSnaque:
"I min barndom låg jag några dagar på barnsjukhus och de ungar som ville, fick då köpa material
till flaskhållare. Tiden gick ju lite fortare, för oj, vad man längtade hem! ´Pinnarna´ lades i vatten
(för att kunna böjas), sedan stacks de ner i bottenplattan och fästes under, i varandra,
så flätades de färgade plastbanden upp till önskad höjd och sist böjdes bågar upptill.
Flaskhållarna var snabbgjorda och jag minns att jag bara på ett par dagar hann göra sex stycken
- svart, vit, blå, röd, gul och grön."
Kolla in AntaSnaques blogg Snaquesaligt!


Bitte, en av Femtiotalsjaktens läsare skickade en bild och undrade om jag visste
något om dessa flaskhållare i plast. Det gjorde jag inte - men det gav mig idén att
forska i flaskhållarnas bakgrund och göra det här blogginlägget.
Kanske vet DU mer om flask- och glashållare, Bittes och de flätade?

UPPDATERING: På Retroforum visar JJ sina flaskhållare, bland annat två
med roligt snäppfäste för flaskhalsen.

Hoppas de inte tar ner skylten


God morgon, måndag! På Ringvägen mellan Skanstull och Rosenlund är en
blomsteraffär tömd och lappen på skyltfönstret berättar att butiken överlåtes.
Hoppas skylten får sitta kvar även om här blir mäklarkontor eller thai-massage.

Trevlig fortsättning på veckan!

Det stora inlägget om brittiskt 1950-talsporslin


Mitt intresse för brittiskt "mid-century"-porslin vaknade i vintras när jag började läsa på
inför resan till London. Där ägnade jag fem dagar åt marknader, loppisar och antikbutiker. Därefter
grävde jag ner mig i inköpta böcker och tidningar samtidigt som jag googlade vilt, efter mer info och
efter bilder på porslin som jag inte själv lyckats hitta. Jag har lärt mig massor, och hoppas att inlägget ska
fungera som en första guide för er som också vill lära er mer om brittiskt porslin från mitten av förra seklet.


MIDWINTER hette företaget som var 1950-talets klarast lysande stjärna på den brittiska
porslinshimlen. Roy Midwinter, son till grundaren, gjorde sin research under många resor
till Nordamerika åren efter kriget. På västkusten hittade han en ny look, som han trodde
skulle locka brittiska unga par som var på väg att sätta bo. Han fick rätt.
Modellen "Stylecraft" såg dagens ljus 1953. Designklassikern "Red Domino" var en av 
dekorerna. Formgivare: Jessie Tait, som ritade många av Midwinters storsäljare.


Ett paraply som kakfat, så passande i England! Det ingår i serien "Fashion",
som kom 1954. "Fashion" och "Stylecraft" lanserades tillsammans under namnet
"Midwinter Modern".
Britterna var svältfödda på modern lustfylld design, efter tio år (1942-52) av ransoneringsprogrammet
"the Utility Furniture Scheme" med praktiska men inte alltför roliga möbler, enkelt skräddade
Utility clothing-kläder och spartanskt Utility ware-porslin.


Delarna i "Fashion" har en böljande, härlig form. Dekoren "Nature Study" skapades av en ung
Terence Conran, numera "Sir" och kanske mest känd för att ha grundat inredningskedjan Habitat.
(Foto publicerat med benäget tillstånd av nätbutiken Pips-trip.)


"Nature Study" kom 1955. Terence Conran var en av många formgivare
som jobbade på frilansbasis för Midwinter.
(Foto: Pips-trip)


Mer "Fashion", från 1956. Dekoren heter "Monaco", och är Jessie Taits.
Är inte den lilla vinägerbyttan (?) en otroligt söt variant i miniatyr av
karotten ovan?
(Foto: © www.artefactonline.com)


Mer "Fashion shape", dekoren "Cassandra" fanns också på
"Stylecraft"-modellen. Formgivare antagligen okänd, eftersom jag inte
hittar någon i min referenslitteratur. Men när "Cassandra" säljs på nätet anges ofta
"design by Jessie Tait". En brittisk motsvarighet till allt som tillskrivs Stig Lindberg?
(Foto: Pips-trip)


En annan bästsäljare - dekoren "Riviera", från mitten av 1950-talet. Hugh Casson var arkitekt
och akvarellkonstnär. Hans målningar från en Frankrikeresa överfördes till porslin. Senare
döptes dekoren om till "Cannes" när den modifierades i färgerna och trycktes på "Fashion".
En sak som skiljer brittiskt och nordiskt porslin från 1950-talet är den här typen av motiv. I mitten
av decenniet kom "The Murray Curvex offset litho process", som gjorde det möjligt att trycka även
på rundade former. Redan på 1940-talet kom "on-glaze silk screen". Ni som intresserar er för teknik
vill förstås ha mer än denna knapphändiga halvöversatta information, och kan få litet mer här, vi andra
konstaterar att man snabbt ser att "Riviera" inte är en svensk 1950-talsdekor.
(Foto: Pips-trip)


RIDGWAYS. Här har vi en riktlig designklassiker. "Homemaker" blev inte så uppmärksammad
när servisen kom 1958, men Enid Seeneys skapelse finns nu med i varenda bok och artikel om brittisk
1950-talsdesign. Den såldes på Woolworths från 1958 fram till slutet av 1960-talet, vilket förklarar att den
är ganska lätt att få tag på. Jag köpte en litet skamfilad kopp med fat på Portobello Market för 10 pund.
Kul att ha en "Homemaker".


"Homemaker"är en illustration av 1950-talet, bokstavligen.
Motivet är möbler och inredningsdetaljer. På assietter/tallrikar ser vi
bland annat ett Gordon Russel-sideboard och en Robin Day-fåtölj. Och så
Sigvard Bernadottes soffa, förstås, som jag skrev om här.
(Foto: Andy Roberts/Object Wiki)


YO-YO CERAMICS. Det här är roligt! En blinkning till Ridgways klassiker. Hos Treacle på
Columbia Rd såldes "Yoyomaker", design Helen Johannessen, stämplad "homage to Homemaker
1957" undertill. Ni känner igen Alessi-citruspressen, mobiltelefon, freestyle och Verner Pantons stol.


WADE. "Zamba" från omkring 1957 lanserades i varukatalogen med "Zamba... ¨
you can almost hear the beat of tribal drums". "Dekoren gjordes på modellen
"Harmony", Wades populäraste under 1950-talet.


POUNTNEY. Ett par köksserier! "Long line" (övre raden) kom 1961. Den fanns i tre färger,
formgivare var Honor Elliot. SADLER. "Kleen kitchenware" är tydligt inspirerad av blårandiga klassikern
"Cornish Kitchen Ware" från T.G. Green (se längre ner i inlägget). "Kleen" har tunnare ränder och är enligt
sajten Retroselect av betydligt sämre kvalitet. De här exemplaren i en butik off Portobello Road såg
i alla fall hela och fina ut. Visst får de en att vilja ha ett lantkök i Cornwall - nu!


KIRKHAM. De här grejerna vet jag inget om, förutom att de har stämpeln "Kirkham".
Jag tyckte bara att de såg trevliga ut, och så är de ytterligare en variant i svart och vitt,
populärt i brittiskt 1950-talsporslin. 


JOHNSON BROTHERS. Mer svart och vitt! Ett fat jag hittade i London och blev
förtjust i. Jag har sett en del Johnson Brothers-stämplade saker här hemma,
kanske var företaget ett av dem med mest export?


BARKER BROS. "Fiesta"-koppen med fat och assiett följde med hem från samma loppisgalleria
på Portobello Market som "Homemaker". Jag gillar den skarpt, tycker det doftar engelsk
frukost om dekoren. "Fiesta" från början av 1960-talet var en av många dekorer inspirerade
av "Homemaker".


PALISSY. "Regatta", en av tidens succéer, är rätt vanlig. Den såldes på postorder och kom därför
antagligen upp i ordentliga volymer. Den finns också i rött. Modellen heter "New Elizabethan" och formgavs
av Lady Margaret Casson, gift med Hugh Casson (han som målade "Riviera"-mönstret, se ovan).
Oklart vem som formgav dekoren. Intressant minnesord över Lady Margaret berättar om parets liv.


HORNSEA. De flesta porslins- och keramifabrikerna låg i Stoke-on-Trent
i Staffordshire. Men i östra Yorkshire hittar vi Hornsea, som jag börjar få
"Gefle-känslor" för - här tror jag att jag hittat min brittiska favorit. Hornsea
grundades så sent som 1949, men bara tio år senare var företaget ett av Englands
främsta.
Framgången berodde främst på sonen till en av grundarna. John Clappison blev Horneas 
konstnärlige ledare och har bland annat formgivit serien "Elegance" (bilden) 
- så vacker att det gör ont i ögonen. "Elegance" producerades cirka 1955-59.
(Foto: Pottery Studio)


Min Clappison! På Portobello Market köpte jag vad jag trodde var
en vas, men det är en liten kanna för olja, en av tre delar i ett kryddset.
Formgivare John Clappison, mönstret heter "Alpine".


POOLE. På 1930-talet började Poole tillverka teserviser med insidan i pastellfärger och utsidan i grått.
Efter ett uppehåll under kriget relanserades servisen (och ritades antagligen om litet) med namnet
"Twintone". Det mesta jag sett av Pooles saker ger det här mjuka, lugna intrycket.
Poole (beläget i staden Poole) var liksom Hornsea "out-potters", det vill säga låg inte i Staffordshire.
Vid mitten av 1950-talet hade Storbritannien runt 280 fabriker som tillverkade hushållsporslin
för hemmamarknaden, 100 av dem var out-potters.


T.G. GREEN. Klassikern Cornish Kitchen Ware började tillverkas i början av 1920-talet, av T.G. Green
i Derbyshire. Delarna var många: Puddingskålar, muffinsformar, frukttallrikar - jag ser framför mig köket
i filmen "The Remains of the Day" (Återstoden av dagen). Cornish Kitchen Ware exporterades till många
länder, kanske även till Sverige? Det finns i alla fall en koppling:
I boken "Ceramics of the 1950s" berättas att Berit Ternell (bra Sköna Hem- artikel om henne här)
engagerades för att uppdatera Cornish med ugnsfasta delar i slutet av 1950-talet. Cornishware gjordes
också i gult.


STAFFORDSHIRE POTTERIES. Den stod på en hylla i en välgörenhetsbutik i Highgate,
och jag trodde att jag fyndat en Cornish Kitchen Ware-kanna för £8. Men det var
en av alla liknande serviser, "Chef Cordon Bleu" från Staffordshire Potteries.
Fin ändå, och med roligt handtag.


OCH SÅ KOM 1960-TALET... Midwinters nya modellserie hette "Fine". Dess skapare
David Queensberry citeras i boken "Midwinter pottery - a revolution in British tableware":
"1950-talets starka formspråk började mot slutet av decenniet att se ut som gårdagens mode...
Det som tog över på 60-talet var cylinderformen... En av formens största fördelar är den härliga yta
som blir tillgänglig för dekor."
Dekoren "Sienna" från 1962 blev en av företagets mest populära under 1960-talet.
Snygg? Nja. För mig kommer 1950-talets former aldrig att kännas gamla.


60-talare från Ridgways. Cylindrarna Andorra (brun, okänt årtal) och Ondine,
som kom 1965 och ritades av Gerald Benney.


BARKER BROS. Gladmönstrade, stapelbara "Offbeat" känns väldigt
mycket 1960-tal. Sugen på att läsa mer om brittiskt 1960-talsporslin?
Kolla in magasinet Vintage Lifes artikel om kaffekannor från 60-talet!


JOHNSON BROTHERS. Hemma igen efter studieresan till London vänder jag
på allt som känns engelskt. Här på loppisgallerian i Sundbyberg fanns
en halv Johnson Brothers-servis!


... och på Myrorna i samma stad några bedårande kaffekoppar från
WOOD & SONS. Det har blivit ännu roligare att gå i loppisbutiker efter Londonresan.
Porslin som jag förut inte ägnat många sekunder får nu min uppmärksamhet
om det är stämplat med ett brittiskt fabriksnamn.


... och nästa vinter tror jag att det är dags för Den Stora Porslinsresan
till England! Några dagar i London, några dagar i Stoke-on-Trent, kanske en sväng
upp till Hornsea.
Stokes hemsida vänder sig till oss: "If pottery is your passion then you will not be
disappointed...". Museer, fabriksturer, fabriksbutiker... minst 30 sevärdheter utlovas,
och här tillverkas fortfarande porslin.
I Hornsea, uppe i Yorkshire, stängde fabriken år 2000. Men stadens museum visar
över 2 000 föremål från porslinsfabriken. Och man kan ju tänka sig att en sväng på loppisar
och i antikbodarna skulle kunna ge en del...

KÄLLFÖRTECKNING
Vill du veta mer? Här är mina källor till inlägget.

 
  
BÖCKER
"Midwinter pottery - a revolution in British tableware"/Steven Jenkins
"Ceramics of the 1950s"/Graham McLaren
"Starting to collect 20th Century Ceramics"/Andrew Casey
"Collecting the 1950s"/Madeleine Marsh (Tack, JJ!)

MAGASIN
BBC Home & Antiques (april/2010)

NÄTET
Sajten Pottery Studio - register med kortfakta om porslinstillverkare
i Storbritannien och Europa. 
Sajten Retroselect - samlare som visar sina saker från 1950- till 1980-tal. 
Mycket info, överskådligt.
Sajten Retrowow - presenterar sig som "online resource about retro style and the 50s,
60s, 70s and 80s". Yep. Porslin, möbler, livsstil - de täcker in allt.
Pips-trip - nätbutik med 1950-70-tal. Brittiskt, men även skandinaviskt, italienskt, tyskt.
Mycket kul att titta på.
The Potteries - lokalhistoria om Stoke-on-Trent.


Sedan fanns det ju så många fler än de porslinstillverkare
jag nämnt i det här inlägget. John Beswick, Carlton Ware, Denby, Beswick,
Portmeiron, Spode, Wedgwood... det får bli en annan gång!
(Bilden: En trave Midwinter, kannan är i "Stylecraft")


Och så några relevanta inlägg från min Londonresa:
Fem timmar på Portobello Road (London del II)
Mina första fynd (London del III)
Challenged! (London del V)
Columbia Road Cup Cakes (London del VI)
En blommig retrobutik (London del VII)
Modern konst (London del VIII)
Kände mig hemma hos Ian (London del X)
Oxkind och stout-paj i kolbrasans sken (London del XI)
Internationella möbeldagen (London del XIII)
Tre tjejer som förtjänar en 8th of March award (London del XIV )


Posta en kommentar!
Vad var snyggast i inlägget?
Har du eget brittiskt porslin - berätta!
Är du till och med expert på brittiskt mid-century - bidra gärna
med litet ny kunskap!

To English-speaking readers: My blog Femtiotalsjakten (In Pursuit of the 50s)
is about 1950s design and lifestyle, from a solely happy perspective. Comments from you
on this posting about British mid-century potteries and ceramics would be much appreciated.



Var med och skapa den största retroguiden!



Den 24 maj gör vi retro/vintagebloggare tillsammans Den Stora Retroguiden,
hoppas Ramon & Helena på bloggen Porslin och Nostalgi och jag. Tanken är så här:
Om alla retrobloggare landet runt gör ett inlägg den dagen och tipsar om sina favoritställen
och om vi sedan länkar kors och tvärs till varandra - då har vi skapat en guide som alla retrointresserade
har nytta av i sommar.
Själv tänkte jag tipsa om tio favoritställen (butiker, fik, loppisar) i Stockholm och tio i Roslagen/Norduppland. Och önskar mig i första hand en retroguide över Öland/Kalmar/Glasriket, eftersom det är dit Femtiotalsmannens och min sommarbilsemester är planerad.
Inga regler, förutom publiceringsdagen den 24 maj. Det blir enklare att hitta andras inlägg
om vi alla kör samma dag.

Ni hänger väl på?

Trekvart i "Kransen" (helgtips)


Tillbringade 45 minuter i Midsommarkransen en dag förra veckan. Hade gjort ett återbesök
i Västertorp och skannat av Antikbodens hyllor, tittat litet på Fruängen centrum och var på väg tillbaka.
Fick ett infall, gick av tricken och där - snett emot t-baneuppgången låg Kalaskransen!


Konditoriet öppnade någon gång på 1930-40-talet (glömde anteckna). Åh, en sådan vilsam
oas! Spartansk inredning, så som den kunde se ut på enklare fik. Träpanel, brunt, enkelt.
Jag bytte några ord med ägaren, som har ambitionen att återställa i gammalt skick.


Han har tagit bort Coca-Cola-automaten där barnstolen står, och vill byta ut stolarna
som han kallade "taverna" mot stilfullare från 1950-talet. Närmast dörren står en 50-talsstol,
köpt i antikboden som ligger granne med fiket (och dit vi strax ska gå - lugn!).


Jag vill rekommendera morotskakan, saftig
och faktiskt innehållande rivna morötter.
Jordgubbe ovanpå! Och snyggt fat.


Nu är vi nere i källaren hos Möbelgruppen, antikboden bredvid Kalaskransen.
Här grävde jag bland grejerna och kom upp med en Gefletallrik med Helmer
Ringströms dekor "Atos".


Jag gillade lampan skarpt också, glasprydnaderna såg ut som lakritsbitar. Men de var blå
när jag tittade närmare på dem. Men modellen är fin, tycker jag.


En burk att förvara påskprydnaderna i?


Jag skulle vidare, så det blev ingen stadsvandring i "Kransen". Men jag kommer
tillbaka. Ett konditori med 1950-talsatmosfär och en antikbod med en Helmertallrik.
Och en Saab herrgårdsvagn på gatan. Vad mer kan man begära av livet en ledig eftermiddag?

Trevlig helg!

Solgul Ifö och klassiska blandare (gästinlägg)


I dag visar Elof och Helena upp sitt badrum, som de gör om i 1950-60-tal. Svårt avundsjuk
på deras badrumsporslin lämnar jag över ordet till Elof, som har en egen blogg, The StarChief, 
som ni bör titta in på.


Målsättningen när jag byggde vårt badrum var att mixa funktionalitet med en gammal touch.
Badrummet har jag klätt med klassisk vit kakel och målningen är en ljusgul nyans som skall matcha
porslinet som är IFÖ från tidigt 1960-tal. Även lampetter och lamphållare är IFÖ. Toaborstehållare,
toarullehållare samt badrumskåp är från 1960. Skåpet är daterat den 15 mars 1960 - det köpte min morsa
nytt då det begav sig.
I duschhörnan valde vi kråm och spiralslang. Handtagen är 60-tal, samma som handfatets blandare.
Försäljaren försökte i 30 minuter övertala mig om en modern automatisk blandare, varpå jag sade
att man har ställt in vattnet i 100 år och jag kan nog göra det också.

 
Jag har byggt en bänk efter egen design med underdel för prylar
och en större plats för tvättkorgen.På bänken skall det så småningom stå
ett akvarium som är byggt 1959. Spegeln satt i den damsalong som fanns i den
gamla delen av huset på 1950-talet, lampetterna tillhör resten av badrumsporslinet.
Rakapparatväskan är gammal och fattas bara den gamla hyveln - annars är den komplett. 
Fönen är också gammal och funkar perfekt.


Mot ena väggen som vi klätt med fiskenät och vrakgods har vi satt upp en stol och ett bord,
som även de stod i frisersalongen från 1950-talet. Sedan har jag lackat upp dem i matchande färger,
samt lagt på glaset från en 50-talsspegel lik den som hänger på väggen. Krukan med vass
och sjömotiv är från 1950-talet medan tidskrifterna är från 1960. Om man vill sitta och ta ett glas vin
och läsa lite nostalgi efter en varm dusch så går det nu utmärkt.


Lampett i rundare modell.

PS. från Libby: Ett inlägg med badrumsannonser från tiden finns här. 

 

 

Överraskad i Örbyhus


Vi befinner oss i Örbyhus i Norduppland, där Femtiotalsmannen och jag plötsligt hittade 4:ans loppis.
Loppisen drivs av Christina och Anders och är inhyst i en fint inredd friggebod. Kolla gardinerna 
som Christina sytt av ett gammalt påslakan - helt bedårande, tycker jag. I ett gammalt inlägg ser ni 
hur 50-talsrätt de är!


Massor av roliga småsaker fanns i lådorna under den lilla butikens disk.


På glashyllan stod den busvassa tillbringaren "Snoddas" från Gullaskruf.


Jag kan känna ett begynnande teakbegär. Har börjat så smått med ett Karl Holmberg-fat,
vill ha mer! 4:ans hade väldigt bra priser på sina saker, så nästa gång kanske jag raidar 
teakhyllan...



Litet skojiga saker: Väggtallrik med änder, Hockums familjepussel där tuben
är tredelad och har ett 50-bitars, ett 100-bitars samt ett 200-bitars pussel och så
korttidsgardiner i "rayalin" från 1970-talet.


Kuriosa. En gubbe och - ser ni vad mer som döljer sig i gubben?


Det härliga salt & peppar-stället som jag visade i måndags, och ytterligare ett i samma
stil.


Åhhh, alla dessa gamla kaffeburkar. Den här är från Arabiska kafferosteriet, Hälsingborg.


Den övre karotten är Gefle, den undre Jie om jag minns rätt. 
Jag skulle kunna ha hur många karotter som helst, men stillade mig här.
(Apropos karotter och fat. Dagens tittgodis-tips: En underbar samling ugnsfasta 
fat i ett inlägg på bloggen Retro-tokig.)



En glad påskkanna från Gefle.


Klart jag handlade! Ett fat med Sven-Erik Skawonius dekor Kasper, 25 pix. Två Gefle-
ja-vad-är-det-askfat-eller? för 10 pix styck, märkta "Fonda".


En kanna i Helmer Ringströms dekor "Hellas" från 1940-talet kunde ju inte få
stå kvar, särskilt som jag hade några Hellas-tallrikar sedan tidigare. 
Kannan liksom nästan allt hos 4:ans är i jättefint skick.
Och så blev det några saker till, ett par koppar som kanske ska bli present så dem 
kan jag inte visa, några veckotidningar från 1940-talet och några hyllremsor i sötaste ljusrött
(kommer att dyka upp här när de är uppsatta).

Jag säger bara - Norduppland! Fullt av överraskningar.
PS. Hur kommer man till Örbyhus utan bil? Jo, med tåg från Upplands Väsby eller Uppsala
eller med buss från Östhammar, berättas här.

FJ:s läsare: Vi vill ha loppis, fakta och utflykter


I går natt avslutades läsarundersökningen, där jag bad er läsare av Femtiotalsjakten
(eller som någon kallade bloggen, "FJ") berätta hur ni hittade hit, hur ofta ni tittar in och vilken typ
av inlägg ni gillar bäst. Ni fick gärna berätta något om er själva också. 
60 kommentarer blev det, jätteroliga att läsa. Eftersom jag är bättre på bokstäver än siffror så tar jag 
mig inte före att räkna ut i procent hur många som gillar vad. Men här är 3-i-topp:


1) LOPPIS. En majoritet nämner loppisinlägg som sin favoritgenre.
Så, redan i morgon kommer ett sådant på FJ: "Överraskad i Örbyhus"
.

2) FAKTA. Många tycker att faktatäta inlägg som ger ny kunskap är givande att läsa.
Så, nu på söndag kör jag "Det Stora Inlägget om Brittiskt Porslin".

3) UTFLYKTER. Fler än väntat skriver att ni gillar inlägg om besök i 50-talsförorter samt "utflykter".
Det blir fler utflykter! Kanske till Rö utanför Rimbo, om fd lanthandeln som blev kafé som sedan
stängdes öppnar igen i någon (ny?) skepnad i sommar.

Tack, alla som kommenterat! 
PRISTÄVLINGEN: Jag lovade ju att lotta ut en liten vinst till en av er som kommenterade.
En arbetskamrat fick säga ett nummer mellan 1 och 60, och han sa 32. Det innebär att Audrey Fenn
som skrev kommentar nummer 32 får ett pris, som skickas så fort jag fått adress
mejlad till mig.

Fina loppisar - en krydda i tillvaron


God morgon, måndag! I helgen gjorde Femtiotalsmannen och jag ännu
en utflykt till Norduppland. Vi tittade på konst i Gimo, Österbybruk och Örby slotts
orangeri - och hittade en fin liten loppisbod i Örbyhus. 4:ans loppis heter den
och det blir ett bildsvep därifrån senare i veckan. Salt och peppar-stället fanns hos
4:ans - visst är det roligt?

Trevlig fortsättning på veckan!

Sju sorters Helmer (IV)


Hm... vad har vi här? Jo, det är dags igen! För sju sorters Helmer Ringström-dekorer.
Jag samlar ju på fat med Geflemästarens dekorer, och har nu återigen skrapat ihop sju
stycken...


... eller är de åtta - eller kanske bara sex och en halv? Bakifrån: Teve (1961-65), Gulli (1962-64),
Atos (1966-74), Hjärter (1961-65), Amanita (1940-tal), Ruta, kopp med fat (1966-67), Stina (1972-76),
Amanita igen, med koppar. På snedden Ylva (1970).
Ett frågetecken för Ruta. Det finns två olika dekorer som heter Ruta, och det är oklart om min är den som
Helmer Ringström ritat. MEN, den har "that Helmer feeling" så jag hoppas att det är Ringströms Ruta!
Även Amanitas bakgrund är litet oklar. I den utmärkta artikeln "Tusenkonstnär i fabrikens tjänst"
av Nella Bergström (Antikvärldens specialnummer om porslin 2008) berättas detta om Amanita: 
Tre år innan Helmer Ringström började på Gefle (vilket han gjorde 1944) fanns en variant med svart kant
ritad av Arthur Percy. Helmer Ringström modifierade sedan dekoren till den på bilden ovan.
En halv Helmerdekor, alltså...


Hjärter - min favorit i den här omgången. 


Sju sorters Helmer (I) hittar du här.


Sju sorters Helmer (II) hittar du här.


Sju sorters Helmer (III) - fast egentligen bara sex - hittar du här.

Gulli i detta inläggs diskställ är väldigt lik
Berit Ternells Rondo, se dem tillsammans här.

Men det börjar bli svårare att hitta dekorer (jag är inte på Tradera).
Helmer gjorde cirka 50 dekorer, varav jag nu har drygt hälften.
Nästa två i min samling tror jag blir Ruter och Solbritt,
dem vet jag var jag kan få tag i. Jakten går vidare.

Stay tuned, Helmer Ringström lovers...

Upplysning om min tapet


Flera nytillkomna läsare har frågat vad det är för tapet i bakgrunden på några
bilder från min lya. Svar: En originaltapet från 1950-talet, inhandlad hos
Handtryckta tapeter på Långholmen, Sthlm. Jag har skrivit om hur jag hittade min tapet
och när den var på plats. För dig som inte orkar läsa två blogginlägg - gå direkt
till Handtryckta tapeters hemsida. Där hittar du underbara originaltapeter från olika
decennier, roligt döpta. Enjoy!

När drack du från en dricksvattenfontän senast?


Dryckesfontän, dricksfontän, dricksvattenfontän. Namnen är många när man söker på nätet.
Kanske rör jag mig i fel miljöer, men det var länge sedan jag såg en dricksvattenfontän (det bästa ordet,
tycker jag). Förr fanns de överallt i offentliga miljöer - på apotek, järnvägsstationer med flera ställen.
Historien om hur amerikanen Luther Haws uppfann the drinking faucet/drinking fountain, och en uppsjö
moderna och retromodeller från företaget Haws att titta på, finns här.
(Bilden är ur en annons för barnkläder, sent 1950-tal.)

UPPDATERING: Läsekretsen tipsar om dricksvattenfontäner i bruk:
Göteborg: På Liseberg och utanför domkyrkan (den senare kan dock vara tagen ur bruk).
Stockholm: På gatan mellan Biologiska museet och Lilla ingången till Skansen
samt på Nybroplan/Raoul Wallenbergs torg.

Världen är så stor, så stor... (helgtips)


... och den börjar redan i Norge. I går fick jag en ny favoritblogg, norska Tingleter.
Jag upptäckte den genom att Basse som har Tingleter ställde en fråga här på Femtiotalsjakten.
Jag gick in på Basses blogg - och konstaterade att här kommer jag att lära mig en massa om norsk retro.
Efter bara några minuters läsning på Tingleter känner jag nu till Emalox (norsk ljuvligt vacker emalj),
har sett att Stavanger flint gjort Kalle Anka-tefat på licens och vet att norska blomkrukor från 1950-talet
kan vara ruskigt snygga.
Missa inte Tingleter!
(Bilden: Koppar och fat från norska Figgjo. UPPDATERING: "Serviset fra Figgjo heter "Sissel",
og finnes også i rosa, lyseblått og mintgrønt! Veldig populære samlerobjekter i Norge",
berättar Basse i en kommentar.)

Trevlig påskhelg!

April, april....


10 pix på en loppis i Norrtälje kostade den här vasen.
Inget tyder på att Stig Lindberg skulle ha haft någonting
med den att göra. Alltså:
Förra inlägget var ljug alltihop, eller Inga Sanningar Heller
som Stigs påstådda lärarinnas namn Inga Sannin-Garheller
också kan läsas.
April, april!

Stig Lindbergs allra första alster


Så här på skärtorsdagen vill jag visa er en tupp, den unika Stig Lindberg-vas som jag har i min ägo.
Jag fick vasen när jag var barn, av Stig Lindbergs teckningslärarinna Inga Sannin-Garheller från Umeå.
Inga var pappas syssling och tillbringade som pensionär varje år några sommarveckor hos oss.
Stig Lindberg hade varit hennes elev när hon var nyutexaminerad lärarinna, på 1920-talet.


En sommar hade hon med sig några saker som hennes elever glömt kvar i slöjden
för länge sedan. Stigs vas var en. Jag förstod inte då värdet av hennes gåva, utan lekte
ganska vårdslöst med den. Ser ni hur tuppens färger och mönster går igen
i hans fajanser som pryder omslaget till Gisela Eronns bok
"Stig Lindberg Tusenkonstnären"?

 
Stig gick i femte klass när han och klasskamraterna fick pröva på att skapa keramik.
Jag får nästan rysningar när jag jämför hans allra första alster med Karneval-seriens delar.
Ser ni att det är exakt samma färger på mellanstadievasen som på Karneval-vasen?


Ett annat av Stig Lindbegs mönster, Fallande löv, som i höstas skapade kaos i Coop-butikerna
när vi alla slet och rev efter koppar och handdukar. Ser ni... att lövens färg och form är
en vidareutveckling av mönstret på tuppens bröst!


S vet vi vad det står för. Men "Toledo"? Den frågan kunde
Inga inte besvara. Kanske hade Stig läst någon äventyrsbok som
utspelade sig i Spanien.
Värdet på vasen? Ingen aning. Men kanske tar jag med den
när Antikrundan nästa gång besöker Norrtälje.

UPPDATERING: Detta var alltså 2010 års aprilskämt på Femtiotalsjakten.
Kanske vill du också läsa förra årets skämt, här.