Var med i "10 steg från min port" på lördag!


Dags för temadag igen! Förra gången var vi ett gäng bloggare som plåtade portar
och la ut samma dag och länkade till varandra. Nu på lördag, den 2 maj, kör vi ett nytt tema:
"10 steg från min port (eller dörr)".
Jag vet att bland andra Staffan och Mira är med. Häng på du också, och berätta det i en
kommentar till mitt 10 steg-inlägg så länkar jag till din blogg!
(Bilden: En enkel men vacker stensättning - kvadrater, rektanglar och assymetriskt runda -
utanför 1950-talshus i Västertorp, Sthlm.)

Sköna maj, välkommen!


1950.                1951.              1952.              1953.              1954.

1955.                 1956.              1957.              1958.              1959.
 
Glad valborg på er! Ni har väl köpt en majblomma?
Kolla in alla blommor sedan starten på Majblommans hemsida.
Vilken är din favorit? Min är vitsippan från 1955.

Snyggt i svart och grått på Söder


Tog en promenad på Söder i fredags, med ett fånigt leende på läpparna efter att ha hittat
MIN tapet. Tittade in i en antikbod jag inte besökt förut, Allsköns antik och design på Hornsgatan.
Där fanns Kockums klassiska raka 1950-tals-kaffepanna - i svart! Jag hade bara sett den
i rött tidigare, det här var en ny trevlig bekanstkap.


Jag tog litet bilder, och insåg när jag kom hem att temat var grått och svart!
Det här fatet är det Upsala-Ekeby-föremål som fallit mig mest i smaken
av dem jag hittills sett. "Ax" av Mari Simmulson.


I framtiden, när lyan är inredd och jag har
allt jag behöver - då ska jag börja samla burkar.


Den grå barnvagnen är 1940-tal, men rullade säkert en bit in på 1950-talet.
Öppna luckan och du har en förvaringsplats under ungen!

Så mycket mer än Focus de Luxe (lästips)


Om du gör Femtiotalsjaktens stolsquiz kommer du sannolikt att kunna namnet
på flera 1950-talsstolar och känna igen ett än större antal till utseendet. Men hur många bestick
från 1950-talet kan du namnge? Själv hade jag ungefär koll på Focus de Luxe innan jag läste
senaste numret av tidningen Antikvärlden.
Folke Arströms Focus de Luxe kom 1955, då var det helt i rostfritt. Annonsen där besticket
har fått "nylonskaft - oöverträffat i styrka, tål kokning och alla i hushållet förekommande
syror och diskmedel" är från 1958 eller 1959.


I Antikvärlden 5/2009 får vi en grundkurs
i de mest kända besticken från mitten
av förra seklet.
Jag slukade reportaget, och nu går inte
en besticklåda säker för mig på loppisarna.


Min väninna Empire-Amelie var igång redan på antikmässan i Kista. Hon
köpte en orange sked, för att man blir glad av den. Kan det möjligen
vara en Singoalla?


Nix. Nilsjohans Singoalla (1958) har en elegantare hals. EA:s sked är
förmodligen en av alla Japan- och Hong Kong-tillverkade namnlösa modeller
som var poppis på 1950- och 1960-talen. De hade stansade blad och skaft
i härdplast. (Källa: Antikvärlden)


En krona styck kostade de här gafflarna på loppis.
Inga kändisar, tror jag?
Gaffeln längst till vänster är märkt "Rostfritt stål KA Import",
paret i mitten "Nils Johan Stainless 18-8 Sweden" och den
längst till höger "Rostfritt stål" plus en symbol som ser ut
som ett kvadratiskt kors.


18-8 är inte en bestickserie, utan anger att det är rejält stål,
enligt Dreamweddings.se där jag läser detta:
"Kvalitetsstål är alltid märkt med 18/10 eller 18/8. Rostfritt stål
18/10 består av stål med tillsats av 18% krom och 10% nickel.
Nickel gör besticken rostfria och kromet gör de resistenta
mot sura ingredienser."
Annonsen: "Parad" från G.A.B. (Guldsmedsaktiebolaget).


Folke Arström igen, med Facette från 1949, enligt Antikvärlden, annonsen
är från 1951. Men på den tiden kunde nyheter få vara nyheter litet längre
än en säsong. Folke Arström formgav redan 1944 Thebe, en annnan klassiker,
tyvärr ej med på bild här.


Vi ses där ute i besticksdjungeln! När vi kan allt om 1950-talets rostfria
skedar med nylonskaft finns det en värld av antikt silver att ta sig an! Empire-Amelie
ligger alltid steget före, eller efter, hon befinner sig ju på 1800-talet.
Men tillbaka till där jag började - det här inlägget var egentligen bara ett lästips.
Antikvärldens reportage ger dig allt som inlägget inte gav. De kändaste
företagen, formgivarna, modellerna. Snyggt plåtade bilder att ha som referens
när man hoppfull kommer hem med ännu en tvåkronorsgaffel.
Mest kunskap för pengarna just nu!

Nu har jag på fötter


Grävde bland alla gamla grejer ovanpå logen, hittade långt inne i en
byrålåda dessa gymnastikskor från 1959.
Nä, det där var inte riktigt sant.
Jag köpte dem i en skoaffär i dag. Men visst är de retrofina?
(Märke Vagabond, hyfsat pris också - 350 pix.)

1950-talsmode i Sundbyberg


Men, hörrni, nu är det väl ändå dags för lite vårmode från 1950-talet? Empire-Amelie
och jag besökte Sundbyberg i går, scannade loppisar och fikade på Café Boullan. Kaféet
ligger på Esplanaden, vilket kanske är det tjusigaste av alla gatunamn, och det gör även
Fröken Nilssons Vintage Mode. Där log de här sommarklänningarna emot oss
från skyltfönstret.


Den längst till vänster är sydd av Lisbet Jobs-tyg. Jag hade
litet dålig koll på Lisbet (Jobs-Söderlundh, 1909-61), kollade
Wikipedia och insåg att jag sett många av hennes klassiska
textilier. Det har du också, kolla in Aurora, Lingonkrans
och underbara Leksandsstolar hos Jobsboden.


Inne i butiken stod Inga-Lill (visst ser hon ut att heta så?) och visade
ännu en femtiotalsklänning. Obs! Den lila 60-talsbaddräkten i bakgrunden.


Kanske stod Inga-Lill och drömde om en ny sommarpyjamas?
Det fanns en hos Fröken Nilsson som påminde mycket om 
pyjamasen som mamma sydde åt min syster i början av 1960-talet.


Inga-Lill poserar i den mittersta blå klänningen från skyltfönstret. På 1950-talet
hade de stora modehusen mannekänger anställda. De visade upp kläder
för kunderna, som kunde luta sig tillbaka i soffan och studera hur plaggen tog sig ut
i rörelse. Detta kan man se i den bästa av Hillmandeckarna, "Mannekäng i rött".
Rekommenderas!


Jag fick syn på ett snyggt draperi också.
Butiksföreståndarinnan berättade att hon fått tag
i flera meter av tyget, hon hade även sytt upp en
väska av det.
Mönstret känns bekant, som om man blandat
Stig Lindberg och Lisbet Jobs.
Någon som känner igen tyget?

Välkommen in i 1950-talet!


God morgon, måndag! Och välkomna in på Femtiotalsjakten! Det förra inlägget innehöll
litet för litet 1950-tal. Jag kompenserar därför med denna härliga bild från 1959, ur en
annons för eternit och asbestbetong, och vill med den önska Er en trevlig valborgsvecka.

Funbo-Ofvandahls-Knutby (Uppsalaresan del II)


På klassiska konditoriet Ofvandahls i Uppsala satt studenterna på 1950-talet.
Och på 1910-talet. Och nu. Ofvandahls ska ni få se mer av, men vi backar bandet. Efter den
trevliga stoppet i Almunge fortsatte vi vår Uppsalaresa i går.
Vid Funbo, en mil norr om Uppsala, satt nästa loppisskylt. Vi svängde in, förstås.


Loppisen i Funbo är av typen "sommaröppen bod på gården".
Mycket trevlig, fina saker. Jag höll på att drabbas av burkbegär,
den där mörkblå längst ner var inte dum.


Men jag köpte istället en 1950-talsmatta, som kommer att bli fin när jag tvättat den.
Loppisen i Funbo har öppet varannan helg, det här var första för säsongen.
Kan rekommenderas.


I Uppsala gick vi på vernissage, men jag har svårt att hitta en 50-talskoppling till den, så vi
går direkt på konditoribesöket! Här har vi Ofvandahls, since 1878. Vi tar väl och stiger in?


Man känner historiens vingslag. Ack, hur många vittra upsaliensare har inte
suttit in detta kafé.


Studenter och studentskor har rabatt, studentskorna även
en kaka.


Men studierna får skötas någon annanstans!


Såg ni tapeten? Ljuvlig. Jag gissar att man beställt
nytryck av originalet?


Tiden stod liksom stilla på Ofvandahls.


Vackra klockor visar olika tid, ingen
av dem ritkitg rätt heller.


Antika stolar och take away-latte. Vi gillade Ofvandahls, som
denna dag, liksom hela stan, var full med finklädda studenter
med blomsterkvastar och vad som föreföll vara äldre
ditresta släktingar.


Bakverken vi testade fick fyra strutlampor i betyg. Miljön
fick fem! Wikipedia berättar allt övrigt du vill veta om Ofvandahls.


På hemvägen stannade vi till i Knutby, käkade en bit på Knutby krog
och beundrade fönstermålningen. Numera är Knutby skyltat igen. För några år
sedan när vi åkte igenom samhället stod nakna stolpar vid infarterna,
utan Knutbyskylt. De stals som souvenirer efter Knutbydramat.
Nu var vi trötta och åkte sakta hem mot gården. Det hade varit en rolig dag,
med många intryck. Som dagar ska vara.

We love Almunge (Uppsalaresan del I)


Vi skulle till Uppsala på en vernissage, fann Almunge på vägen. Vi blev inte besvikna.
Det började med att vi såg en loppisskylt, "loppis i HV-gården". Svängde av, in på en byvägs-
liknande sak, nästan tvärbromsade efter en halv minut. Vad? Röda kvarn?! En biograf
i ett så litet samhälle???
(Den rallymärka VW-bubblan är inte vår, den stod på en uppfart, om någon undrar.)


Neonskylten är original från 1950-talet när Röda kvarn öppnade. Här visas
fortfarande bio, i Lions regi. I kväll söndag den 26 april kl. 18.00 Clint Eastwoods
senaste, "Gran Torino".


Tyvärr kom vi ju inte in, men jag plåtade genom fönstret.
Det ska finnas en kiosk därinne, från tiden, original den med.


Papperskorg/askfat från Kockums.


Efter skönhetschocken Röda kvarn körde vi vidare till loppisen vid HV-gården.
Femtiotalsmannen fick syn på skylten om kaffeservering och försvann in i huset.
Jag plöjde igenom loppisen, sedan följde jag nyfiket efter.


Oj! Tjusigt! Nu ska vi ägna oss åt HV-gården, byggd 1954, ett tag. För Femtiotalsmannen
satt därinne och sörplade kaffe och åt hembakade bullar och hade slagit sig i slang med
en av bygdegårdens eldsjälar. Hon berättade att bygdegårdens storhetstid var på 1960-talet.
Då spelade Hep Stars, Tages och Shanes där. Publikrekordet ska ha varit 1 000 besökare.
Numera tillåter brandskyddsreglerna bara 150 personer...


Här sjöng Svenne Hedlund! Men tillbaka till 1950-talet. HV-gården byggdes
av hemvärnet, därav namnet, och Almungeborna. Vi visades runt i byggnaden,
och vår "guide" berättade att 1950-talet var bygdegårdens stora decennium.


Lamporna är original, även tyget. De fick vila under 20 år,
då satt det uppe sådana där runda porslinslampor.
Men sedan gick en glaslampa sönder, och de här fina togs fram igen.
Vår guide tvättade tyget, och vips så hade lokalen fått tillbaka sina
vackra 1950-talslampor!


Kolla handtagen! En trappa ner ligger köket, och en lokal där det var servering förr.
Originalköket är kvar, fast omtapetserat och med ommålade luckor.
Nu ska köket rustas. Kanske blir luckorna ljusblå? Vår guide berättade om föreningens
kamp för att få ekonomin att gå ihop. Bygdegården är stor, och bara elen slukar
stora slantar varje år.


Också original. Gamla utgångsskyltar, infällda i väggen. (De nya sitter bredvid,
men får inte vara med på bild.) Det var dags att rulla vidare på de uppländska vägarna.
Tack för visningen! Det var jätteroligt att få se hela HV-gården, och loppisen var trevlig!
Vi kommer tillbaka.


Almunge station. "Tåg till Rimbo och Norrtälje! Klart för avgång!" Nej, persontrafiken dit
lades ner 1967. Men om somrarna kör museijärnvägen Upsala-Lenna Jernväg rälsbuss
och ångtåg mellan Uppsala och Faringe (stationen efter Almunge). Kolla tidtabell här.
Den gula vagnen på bilden är en spårriktare, vi hejade på killen som jobbade med att 
rikta till rälsen efter vårens sliperbyten.


Slutsignalerna sitter på plats.
Och här kommer slutbilden...


Mina loppisinköp utanför HV-gården:
Tre skålar, Nybro glasbruk. De går under namnet Tant Berta-skålarna, eftersom
Femtiotalsmannens gammelmoster kallades så och bodde i Nybro. "Hela
släkten hade de där skålarna", berättar han. Tant Berta var poppis, varje gång hon
kom på besök fick barnen varsin tvåkrona. Och de vuxna ytterligare en skål?
Två av Nybroskålarna är perfekta, en har nagg. 
Vas med rosor, till gästrummet på landet där jag ställer in all kitsch som jag älskar.
Djup 50-talstallrik, märkt "Import".
Söt burk. Kanske en present till Syltan, som jag gjort hemma hos-reportage hos?

Det livfulla Almunges egen hemsida hittar du här.

To be continued.... vi fortsatte till Uppsala och klassiska Ofvandahls konditori. Inlägg kommer.

Så hittade jag då min tapet


Ett av mina tre nyårslöften var ju att tapetsera lyan. Nu äntligen är det på gång. Häromdagen
var målaren och tittade och mätte, och vi bestämde att han ska göra jobbet i juni.
Tapet? Den hade jag ännu inte hittat. Men jag visste att det måste bli någon form
av originaltapet. Inte de stora kedjornas retroförsök.
Så i går begav jag mig till Långholmen i Sthlm. Där bredvid fängelset, som nu är hotell,
ligger Handtryckta tapeter i ett vackert rött trähus.


Vilket ställe!!! Tapetprover från golv till tak, tryckpressen - som såg ut som en
gigantisk mangel, verktyg, mer tapeter. Jag hade tagit bilder på lyan 
som jag visade för Birgit, som sålt och tryckt  tapeter i sådär 30 år.
Sedan började vi gå igenom hennes 1950-talstapetprover. Den här vackra
svarta, "Lakrits", ett nytryck av en 1950-talstapet,  blev min första förälskelse.
Plötsligt var jag på väg att måla hela rummet och hallen i vitt för att kunna ha den
som fondtapet i alkoven. Hm....


Jag bad att få titta på fler mönstrade. Den här var ju också häftig, eller hur?
Den heter "Mosaik".


Eller den här, "Karaff och glas", kanske? Alla 50-talsfärger är med. Men nej,
jag slet mig från idén om mönstrad fond och  ljus omönstrad tapet.
Jag vill ha en kul tapet som funkar i hela rummet plus hallen. Och så
en enfärgad fondvägg.


Färgerna återges inte helt korrekt, men ni ser ungefär hur tapeten ser ut.
Den tyckte jag mycket om. Men... nej. För dominerande mönster för ett
helt rum.


Åh, det var så roligt att prata med Birgit, bläddra i hennes 50-talspärm,
kolla i hyllorna, och få råd. Den här är också ett nytryck. Cool. Men jag hade
fortarande inte hittat Tapeten. Då tog Birgit fram....


... tapeten med namnet "Geometriskt mönster 1". Supermycket 1950-tal,
mönstrad, med mycket karaktär, men med bara två färger förutom vitt och gråbeige:
mörkare grå och ljust tegelröd.
Här ser Tapeten ganska modest ut, men ju mer jag tittade på den, desto
säkrare blev jag: Det här är min tapet!
Och alkoven, den blir enfärgad, i ljust tegelrött. Snyggt mot min fina stringhyllor
(vit string, trähyllorna i trä vackert mörka av ålder). Då kan jag vräka på med mönstrade
vaser och koppar och saker på hyllorna.

  
Vilken lycka att ha hittat sin tapet, och att ha en plan.Saker som skulle passa bra
 i ett rum med "Geometriskt mönster 2": De där lamporna och en röd Bamse.
Här hittar du Handtryckta tapeter. Du ser min tapet och många många andra. Enjoy!
(Fotot på Bamse: Duna, kolla deras bildspel med omklädda fåtöljer, kul).

Nå, vad säger nì? Snyggt, kul...eller för mycket?

Svampens dag! (Extra helgtips)


Bloggaren Grandprix63 tipsar om ett utflyktsmål i morgon, lördag:
Svampens dag i Örebro.
Vattentornet stod klart 1958 och var ett av Mellansveriges populäraste
turistmål på 1960-talet. Jag tror jag var sju eller åtta när jag, djupt imponerad,  
besökte Svampen tillsammans med mamma och pappa.  
Det hade varit kul att övervara Svampens dag i morgon. Men jag antar att den
firas varje år, så nu siktar Femtiotalsmannen och jag på 2010.
Läs mer om Svampens dag här. 
Tack, Grandprix63!

Det kan bli årets bästa helg hittills (helgtips)


Nu kommer första helgen med sommarvärme. I Roslagen kan det bli 20 grader.
Solglasögon på! Och dags att börja leta i butikerna efter lika snygga sandaler som dem
på denna mycket märkliga bild ur veckotidningen från 1951!


Dessutom är det löningshelg. Sol, 20 graders värme plus nya pengar
- det här kan bli årets bästa helg hittills. Om Femtiotalsmannen följer med
på en loppis eller två så kanske jag lagar något gott till lördagsmiddag. 

Trevlig helg!
(Och vad var helgtipset denna gång? Jo: Njut av livet, bara!)

Upsala-Ekeby? Njae... eller?


Nästan allt jag stöter på från Gefle porslinsfabrik tycker jag om. Ögat tränas, numera kan
jag oftast direkt se att en tallrik kommer att ha en Geflestämpel om jag vänder på den. 
Gefle införlivades på 1930-talet i den alltslukande Upsala-Ekeby-koncernen.
Som upplänning försöker jag lära mig tycka om även Upsala-Ekebys eget gods.
Men det är inte helt lättt. Ett undantag är den här grymma fågeln (grym både i ordets nya
och gamla betydelse). Fågeln hade sällskap med andra UE-djur hos Leva antik
på antikmässan i Kista.


Jag hade sett fågeln förut, i par. Grävde i fotoarkivet, och där! De här gynnarna
sitter i fönstret hos underbara 1950-talsfiket Valand i Sthlm.
Formgivaren heter Taisto Kaasinen. Inte ett av de vanligaste UE-namnen.
Kollar på nätet, hittar en Kaasinen-papegoja som sålts för  2 590 kronor.


Keramikern Mari Simmulson däremot är en de mest kända Upsala-Ekeby-
namnen. På antikmässan såg jag mycket av henne, som de här figurerna.
Men - njae...jag har svårt för superpopulära Lisa Larssons grejer, och jag kan
inte riktigt ta till mig Upsala Ekebys keramik heller.
Men båda hör ju till 1950-talets designhistoria, så det är bara att försöka igen!


För er som gillar det där litet grova UE-uttrycket,
här kan ni läsa mer uppskattande ord:
Bloggen UpsalaEkeby.
Nystartade bloggen Upsala-Ekebysamlarna.
Två artiklar i Upsala Nya Tidning, om det ökade intresset för Upsala-Ekebys keramik
och om en butik fylld med UE-elefanter och annat UE-gods.
Porslinsbloggen, som har haft flera inlägg om Upsala-Ekeby nu i april.
Grödinge Antik & Design, som har "Sveriges största samling av Upsala-Ekeby-keramik".

Och till sist, ur en artikel i DN från 2007:
"Konstnärerna hade ett enda material att utveckla och de slog knut på sig själva
för att hitta spännande sätt att få den enkla leran att verka lyxig och modern"


PRESSTOPP!!!!!!!!!! Skrev det här inlägget klart igår. Gick sedan
på loppis, hittade det här askfatet. Och tyckte att det var...
riktigt, riktigt snyggt. Hrmmm... det är bara att inse att jag har ett
komplicerat förhållande till Upsala-Ekeby.
Fatet har en pratbubbla undertill med vad jag tror är "ms", dvs
Mari Simmulson. Hallå UE-experter, berätta för mig om fatet!

Vem minns Erax cocosersättning?


Javisst ja, det här "fyndet" på Antikmässan har jag glömt visa. I en monter
salufördes dessa papperspåsar för 2 kronor styck. Eftersom jag bor i Råsunda
köpte jag ett par. Googlar Erax, men hittar inget. Söta är påsarna i alla fall.
Googlar även "cocosersättning" och får svaret "Menar du a-kasseersättning?"
Vem vet något om Erax och "cocosersättningen"?
Och vad bestod den av, ersättningen?

Sju sorters Helmer


Ni vet ju att jag gillar Gefle. Mest av allt gillar jag Helmer Ringströms dekorer.
Helmer Ringström (1916-2010) var verkmästare och mönsterritare och skapade under sina år
(1944-80 ) på Gefle  minst 50 dekorer. Jag har tallrikar med sju av dem. Här ser ni (med
början bakifrån) Dorothy, Safari, Tellus, Kryss, Tulpan, Lansett, Mexiko.
Mitt mål är att ha minst en tallrik av varje Helmer Ringström-dekor.
Jag kan inte riktigt förklara varför jag är Helmer-fan. Det är liksom bara en bra känsla
kring hans dekorer.


Jag tänkte försöka få ihop ett gäng flata och djupa Tellus som
landetservis. Och även Safari i gult trots att det är en 60-talare -
eftersom det var min barndoms servis.
Men som allt annat i min 50-talsvärld (läs: tapetsering och fåtöljköp)
så får Helmersamlandet ta tid. För jag hänger inte på Tradera.
Det blir grävande i loppislådorna i sommar. Och ett gäng somrar till, säkert.
Charmen med samlande är väl just att man inte snabbt
köper ihop en hel samling?

Här läser du mer om Helmer Ringström:
Artikeln "Tusenkonstnär i fabrikens tjänst" (Antikvärlden Porslin 2008)
Boken "Gefle Porslinsfabrik" (Tord Gyllenhammar och Björn Holm,
Albinsson & Sjöberg förlag 2008)
(Koppen: Dekoren Ruta, röd, Helmer Ringström 1966-67)

UPPDATERING: Helmerorgie på Porslinsbloggen. Åhhhhhhhhh!

Vilken formgivare/dekoratör samlar du på? Och varför?

Kärrtorp, kl. 16.33, onsdag


Onsdag, 16.33. Ännu en gång har jag, en norr om stan-människa, vågat mig söderöver. Fick 
ett infall och tog gröna linjen till 1950-talsförorten Kärrtorp. 


Den fina klockan pryder Kärrtorps gymnasium. Skolbyggnaderna uppfördes 
1956 -1957, arkitekt var Kjell Ödéen. Jag gick in, såklart...


Först ser det ut som kladdiga streck på väggen. Men ta ett steg tillbaka, och du ser
 tre ungdomar. En med boll och korg. En med bok. En med kulram.
Jag har sökt  på nätet efter information  om konsten i Kärrtorps gymnasium, men
kammat noll. Är väggmålningen 1950-tal?
(Och är det ondskefulla ansiktet bakom flickan med kulram - Caligula från filmen "Hets"?)


I Kärrtorp har gatunamnnen skärgårdsanknytning. Söderarmsvägen, 
Arkövägen, Huvudskärsvägen. Och här har vi en seglare (?) 
utanför gymnasiet.


Lamporna ser på nära håll ut som om de varit med sedan 1950-tal. 
Småsmutsiga. Men visst är de vackra!


Anledningen till att jag valde Kärrtorp för en liten onsdagsutflykt var att jag sett 
kaféet Santa Fé på bloggen Potatisbakelse. Neonskylten är ju så stilig. Tyvärr är 
1950-talet bortrenoverat inne på kaféet. Enligt Potatisbakelse öppnade Santa Fé
antagligen 1952.


Nej, inte "urteatern", det fattas ett T. Kärrtorp centrum, med tunnelbanestationen
i bakgrunden. På Reflexen visas ännu film.


En röd neonslinga löper runt centrumfasaderna. Alla förorter med klass har
en loppisbutik. Så även här, i ett annat hörn av torget finns en S:t Erikshjälpen-affär.
Där hittade jag en tennvas.


Till sist, litet mer konst. Hittade dessa fiskare/sovjetiska soldater
med sin fyr i korsningen Söderarmsvägen och (jag tror att 
det var) Fyrskeppsvägen.
Man kan få veta allt om Kärrtorps gamla torp och gränsstenar
om man googlar, men inte mycket om 1950-talets Kärrtorp.
Här står det litet i alla fall, på Wikipedia.
Om någon Kärrtorpskunnig läser inlägget, berätta om skolans konst!

Fina fiskgrytan - festligaste fyndet


Här ser ni den gångna helgens loppisfynd - Svarta Pannan från Nilsjohan.
Den var dammig utanpå, men knappt använd. Så jag putsade upp den.


Inuti fanns instruktioner, det är baksidan av receptbladet på bilden ovan.
Jag blev litet sugen på att laga fisk i grytan, eftersom...


... fiskgallret också fanns med, ouppackat till och med.


Det är roligare med retroprylar som man kan använda än sådana
som bara är prydnad. Därför tycker jag om kaffekannan, förra helgens fynd,
och Svarta Pannan. Kanske drar jag upp en gädda nästa helg.


Visst är den snygg? Vem kan ge mig årtalet? Typografi, minnen från
barndomen och priset säger mig 1960-talets mitt/slut. Hittar inget på nätet.


7 kronor och 25 öre kostade
Svarta Pannan då.
Nu fick jag ge 50 kronor, vilket ni
loppisproffs tycker är för mycket 
- men, som sagt, det är en fullt
fungerande fiskgryta!

Här har ni min plast


Förra helgen berättade jag ju om min påskläsning, "Bruksföremål av plast", som jag ville
rekommendera. Inspirerad av bokens författare, samlaren Thomas Lindblad, samlade jag ihop
alla mina bruksföremål i plast.
Det blev en del! Jag har härlett ursprunget hos de flesta sakerna, med hjälp av boken. 
De flesta fakta kommer därifrån. Låt se...


Carl-Arne Breger för Hammarplast och Husqvarna. Vi börjar med de
dyraste grejerna! Fast... dyrt och dyrt... plast kan man fortfarande få för några tior.
Vispskålen gjorde Breger för Hammarplast 1968-69. Det finns också en
vispkanna i samma design.


Smörasken gjorde han för Husqvarna omkring 1960, i ett tiotal färger. Både
vispskålen och smörasken har stående räfflor (man ser dem inte på bilden,
men på asken finns räfflorna längs lockets nederkant). "Ett typiskt bregerskt
stildrag", skriver Thomas Lindblad.


"Etenskålen", Skaraplast, årtal okänt.


SIgvard Bernadotte & Acton Björn för Skaraplast 1958. En sådan här
kanna hade vi mjölk i när jag var barn. Jag tycker att den är vacker.


Akrylnitrilstyrenplast! Lindblad beskriver i sin bok hur
konsumenterna på 1940- och 1950-talen hade svårt
med alla plastsorter som lanserades. Inte ens
butikspersonalen hade koll.
Tillbringaren är också märkt "Kristallon"...


Saftkalas utan kras! Den slagtåliga styrenplasten Kristallon
lanserades 1954.


Perstorp, Industri AB Plastics/Skaraplast, SM-plast.
Och här har vi melamingänget!  I USA hade serviser i melamin använts
i armén sedan 1940-talet. "Melmac" ¨blir poppis även i amerikanska hushåll
och under tidigt 1950-tal börjar svenska plastfabriker tillverka melaminserviser.

 
De blå faten är Perstorp, omkring 1950. Tillbringaren är märkt SM-plast
och ser ut som Erik Flemings kanna i boken, 1951. Men den är även
märkt Mepal, som var en servis från SM-plast - fast inte Flemings?
Det orange fatet är märkt P+ Skara. Märkningen P+ använde Skaraplast
bara på melaminprodukterna. Tidigt 1950-tal.


Per Bjelving för Plast-teknik i Göteborg, märket "Jonas".
Ostkupa, det fanns en smörask i samma serie. Tidigt 1960-tal.
Skoporna är av okänt ursprung.


Tallrik i ornamin, Gustavsberg, 1960-tal.


Ornamin står för ORNAMenterad melanIN.
Fast det här fatet är helt vitt, inget mönster.


Tillbringaren är märkt Sinjet Husqvarna. En reviderad
variant av den som Bernadotte & Björn formgav för Husqvarna
1963, i röd, blå och gul styrenplast. På originaltillbringaren
går inte locket ut över handtaget.


Gehå, Made in Sweden samt okänd. Vattenkannan är omärkt, men verkar
ha varit vanlig. Jag har sett ett antal ex av den i affärer/på mässor. De vill ha
75-120 kronor. jag gav en tia. Sådant piggar upp.
UPPDATERING: Kunnig kommentar från Jörgen har inkommit:
Gehå (GE-HÅ Bakelitindustri AB i Ängelholm) tillverkade bland annat termosfodral, elprodukter,
hushållsburkar, stänkflaskor, smöraskar och kylskåpsburkar redan under 1950-talet.
Den gula vattenkannan på samma bild är tillverkad av Skaraplast.


Plast-teknik i Göteborg, "Jonas". Märkt Luran, ett av många
styrenvarumärken.


Mer Plast-teknik. 1970-tal?


Finsk plast från Orthex. Årtal okänt. Plastboken ägnar två kapitel
åt Finlands och Danmarks produktion av bruksföremål i plast.


Sist i min samling: Ägkoppar. Kycklingen okänd. Likaså
den runda gröna - men den ser man ofta, det finns även
bland annat en sockerskål i samma serie. Känns utländsk?
Den gula är SM-plast, melamin, tidigt 1950-tal.


Livet blir sig aldrig likt sedan jag skaffade
"Bruksföremål av plast". Jag kommer att vända
på varenda plastpryttel jag hittar.
Och - det är så kul!
Vill du titta på mer plast på en kul hemsida....


... så rekommenderar jag ett besök på den här sidan, varifrån jag
fått reklambilden. Skaraplast för hela slanten!

Och nu vill jag se ERA bruksföremål i plast. Generell utmaning till alla
bloggare som läser detta: Rota i skåpen, gör sedan ett inlägg om retroplast!
(Och berätta om det i en kommentar till det här inlägget!)

UPPDATERING. Moster Mjölgumpa hängde på utmaningen, kolla in hennes plast!

En sväng till snabbköpet


Här ser ni mitt Konsum, där jag handlar mjölk och specerivaror. Men ni ser inte mig, för jag
har precis gått in.


Jag och de andra husmödrarna letar förmånliga priser. Vi har fått pengar till
veckans hushållskassa, skulle vi be om mer lyfter vära femtiotalsmän
på ögonbrynen och undrar vad som nu blivit så fasligt dyrt?
Åh, där borta ser jag att det är bra pris på kalopsköttet! Skynda, skynda innan
 fru Persson i porten bredvid lyckas armbåga sig fram!


De är så duktiga, personalen i vår konsumbutik! I år har de fått pris! Och det
är ju ruskigt gott, kaffet. Nog kunde man väl dra in på eftermiddagståren
med de andra fruarna, men då skulle man ju inget få veta om vad som
händer på vår gata! Nej, hellre då ändå be sin man om en extra slant till veckans
inköp än att hamna utanför husmorsgemenskapen.


Lindbergs i porten bredvid har bil, vilken lyx! I sommar ska vi få följa med
på söndagsutflykt, kanske till den där Svampen i Örebro eller djurparken
i Furuvik. Det vore spännande! (Frysbox har de också, Lindbergs!)


Nej, nu är det dags att gå hem och göra middag. Men först en liten pratstund
med någon av de andra fruarna. Det är alltid folk vid snabbköpet! Och vet ni vad
jag fick se häromdagen? Jo...


... ett kolorerat fotografi av vårt konsum, som - ja, jag vet inte vad man gjort
med det. Så här kommer butiken att se ut om 50 år, sa föreståndaren.
Vi fruar bara skakade på huvudet. Vilka dumheter!
Sedan gick vi hem till oss och drack kaffe. Tretår blev det den dagen.

(De svartvita bilderna fotograferade inne hos Coop på Södra Långgatan, Råsunda.)

Du missar väl inte quizzen?


Drack du en toddy för mycket i påskas - och glömde göra Femtiotalsjaktens
stol-quiz? Du får en andra chans. Här hittar du quizzen. 20 stol- och fåtöljklassiker.
Tävla mot dig själv eller kunniga kompisar!

Vårstäda bland vinterns klipp (helgtips - hjälp till!)


Jag älskar tidningsklipp. Att riva ur dem, för framtida omläsning - eller för att ge någon vän.
Att bläddra bland dem och hitta artiklar jag glömt. Att ha många av dem, det känns som en
slags rikedom. Här ser ni ungefär en tredjedel av vinterns skörd. Överallt ligger urrivna
eller utskrivna klipp.
Jag har ännu inte hittat ett bra sätt att förvara klipp. Har du?
I så fall får du gärna vara med och skapa veckans helgtips. Berätta hur du arkiverar
dina tidningsklipp - de bästa tipsen lyfter jag upp och uppdaterar inlägget med.
Trevlig helg!

Om 100 minuter: Mitt favoritprogram på teve


Antikdeckarna är igång igen! Mitt favoritprogram i antikgenren. I kväll besöker
den ene programledaren, Pontus Silfverstolpe, "Per som har många föremål
som fångar Pontus intresse. Bland annat en lampa som Pers farmor och farfar
köpte i Italien på 50-talet." Låter lovande.
Li Pamp, programledare nummer två, fast nummer ett i min bok, hon är verkligen bra,
utstrålar kärlek till sakerna hon berättar om, letar 1900-talsdesign på Söder
i Stockholm.
Vi bänkar oss väl, och tar med tv-kannan?
TV4 Plus kl. 20.00 (repris lördag kl. 18.00).
(Bilden: annons för Philips, 1958 eller 1959)

Veckans fynd + Månadens borde ha köpt


Sedan tre dagar tillbaka ler jag varje gång jag går in i köket. Där på spisen står
Kockumskannan som hittade mig när jag rotade omkring på hyllorna hos butiken
Second Half i Älmsta. Kärlek vid första ögonkastet.
Nu håller jag på att lära mig koka kaffe. Jag ska inte gå in på vad jag tycker om smaken
på det kokkaffe som jag hittills presterat. To be continued...
Läs gärna alla engagerade kommentarer i mitt förra inlägg om kokkaffe!
(Handduken, Åhléns, hängaren Designtorget)


Här har vi Månadens "borde ha köpt". Den vackra vackra lampan fanns
på Antikmässan i Kista. Den är ju både kul och har stil! Men jag var litet
mässtrött efter två heldagar och kollade inte ens priset, orkade bara lyfta
kameran. Och glömde skriva upp monternumret.
Om någon av er som läser detta såg den på mässan och kommer ihåg
butikens namn - mejla mig!


Veckans Borde kanske ha köpt? Speceriskåpsburken med
 rött... tryne, ja visst ser det ut så? Omgiven av Orrefors (t v)
och Reda (t h) stod den där utan namn, hos Second Half,
och var charmig.
Någon som känner till fabrikatet? Skulle du ha köpt den?
(Tror priset var en dryg femtiolapp.)

Oss bil-kvinnor emellan


Våren kom i år också. Och drömmen om en ny bil vaknar till liv. Här kommer ett litet
annonsplock från åren 1958-59. Bilkunniga läsare uppmanas kommentera!


Oss bil-kvinnor emellan - är du nöjd med din bil? Hm. Jag skulle gärna vilja ha en
Saab 93 eller Volvo PV544 - fast nyproducerad. Läs min lösning på bilindustrikrisen här.


När jag var barn fanns det gott om Taunusar på vägarna. Jag tyckte,
och tycker, att de var fina. Var det bra bilar? Ni som kan sådant.


Opel Rekord rullade det också en mängd av på vägarna. Och Opel Kapitän?


Mercedes var en lyxbil. Man såg inte många på byvägarna. Men en bättre
bemedlad klasskamrats familj ägde en sådan. Jag var imponerad av 
bilens bulliga front. I Östergötland var det de rika slättbönderna som
körde Mercedes, säger Femtiotalsmannen.


En östgötabonde i full fart? Ånej, kolla registreringsskylten! En stockholmare.
Jag har skrivit om gamla tiders registreringsskyltar här.


Amazonerna blir alltmer sällsynta på vägarna. Kördes de slut
som blöjraggarbilar på 1970- och 1980-talen?


"Har du nya 4-växlade lådan på din PV544?"
"Skriv upp det - med den är jag vägarnas konung!"

Nå, vilken är finaste retrobilen - vad tycker, ni bil-kvinnor och bil-män?
Här ser ni den jag vill ha:


Foto: Förlag Håkan Eriksson

Uppspelt över en utmaning


Jag har blivit utmanad. Av  Helena med bloggen Retro-Tokig.
Utmaningen går ut på att man ska välja ut sina tre roligaste rubriker
och motivera varför. Och vem tackar nej till chansen att få vara
litet självgod? Inte jag. Okej, här kommer rubrikerna:

1) "Här avslöjas myten om de första tonåringarna"
Ett inlägg från i höstas, där jag förde i bevis att 40-talisterna inte alls
var "de första tonåringarna", vilket de alltför länge tutat i alla oss andra.
Men - till läggen! Där hittade jag tonåringar i damtidningarna redan 1950.
Bildtexten till bilden ovan börjar "Tonåringen älskar svart, som
är flott och damigt..."
Rubben gillar jag för att den direkt signalerar stort journalistiskt grävjobb.


2) "Willkommen im Puppenhaus"
Puppenhaus (dockskåp) är ett roligt ord, och jag var litet stolt över att ha lyckats
författa en förfrågan på tyska om tillstånd för bildpublicering - och fått både ett ja och
beröm för min tyska av dockskåpsmuseiföreståndaren, som för övrigt har en
fantastisk sajt dit ni alla borde vallfärda. Inlägget här.
(Men översätt först föregående mening till tyska!)


3) "Oförutspått trevligt på Sibyllegatan"
Som redigerare av den gamla skolan tycker jag att det är fyndigt
med ordlekar (sibylla = spådam). Och det är alltid roligt att gå på
antikrundor med min vän Empire-Amelie, det här var en sådan runda.
Elefanten är en leksak från 1945 av amerikanen Charles Eames.
Den fanns hos butiken Modernity på Sibyllegatan.

Utmaningen skickar jag vidare till
Tusse
Monet
Stribergs station

Fina gatan (om man gillar 1950-tal)

Förvaltarvägen, bakom Solna station, ser inte mycket ut för världen. Men som i alla
1950-talskvarter lönar det sig att hålla ögonen öppna.


Enkel skönhet. Förvaltarvägen byggdes 1951-53. Arkitekten
hette Ernst Grönwall. I veckan tänkte jag våga mig söder om
stan igen, och kolla in någon annan av "hans" förorter.


En av de snyggare inramningarna av ett
sopnedkast som jag sett. Originalmönster,
eller kom det till vid renoveringen?
 

Och ni vet att jag är svag för portar med stil!


Folkhemsfint med plats för lek och stoj. Husen närmast Råsundavägen har varsin liten
park på baksidan. Balkongerna är original. Den fina gatan Förvaltarvägen äger 1950-talets
anspråkslösa charm.
(Faktakälla: Solna stads hemsida)

Om du bara ska köpa en fackbok i år...


... och är det minsta intresserad av retroplast - skaffa den häftade upplagan av Tomas
Lindblads "Bruksföremål av plast". Har suktat efter den ett tag, men förfärats över priset
för den inbunden. Insåg plötsligt att den kommit ut i häftad version, 151 kronor.
Sällan har jag fått så mycket för de pengarna. Lindblad redogör för svensk plasts historia
1945-75, grundligt och lättläst.
Den har varit min påskläsning. Har inte gjort mycket nytta på gården, hade svårt att slita mig
från boken.


Men jag satte ändå några penséer vid logknuten, fick som belöning
gå på nutidsarkeologisk exkursion uppe på magasinet. Hittade några
plastföremål. Det ena var faktiskt ett fynd, den gula 70-talsbaljan
från Hammarplast är precis vad jag behöver till potatissköljning
i sommar. 2009 återanvänder man en praktisk balja
i stället för att köpa en ny.
Hammarplast (Hammargrens Industri AB) är en av de stora svenska
plastfabrikanterna som har eget kapitel i "plastboken".


Skopan är en doldis, gissningsvis från 1960-talet.
Sverige låg 1967 på första plats bland de nordiska länderna
när det gäller plastförbrukning, 27 kilo per person
och år (Källa: Bruksföremål av plast).
All plast var inte designad av kända formgivare och
försedd med etikett, det vräktes ut plastföremål
av skiftande kvalitet. 


Jag har redan hittat några av mina plastgrejer i "Bruksföremål av plast".
Och förstås saker jag sett på loppisar och antikaffärer. Vara-Fyndet hade
massor av kul plast i sin monter på Antikmässan förra helgen. Bland annat
de här kopparna i två delar, poppis på 1960-talet och början av 1970-talet.

Återkommer med mer plast här på Femtiotalsjakten när jag läst ut boken
och artbestämt mina plastföremål!

En vårdag på gården


Ovanpå logen på vår gård finns det före detta sädesmagasinet. Dit upp åker saker som
inte riktigt är färdiga för grovsophämtningen. En del har fått respit i decennier.
Somt ska gå på byloppis i vår. Som den anspråkslösa 60-talsfåtöljen. 
Och de lite slitna skyltarna, mot kärnkraft från 1979-80, och om högertrafik från 1967. 


Under sädesmagasinet finns lidret. Där kan man ägna sig
åt nutidsarkeologi. Hitta en ljusblå låda som ingick i vår
köksinrtedning på 1950-60-talet. Titta på gamla kaffeburkar.


Hej 70-tal! Tänk vad användbara de var,
burkarna. Spik, snören, metmask - de
funkade som förvaringsplats åt det mesta.
Och kommer ni ihåg pyset och kaffedoften
precis när konservöppnaren
gïck igenom locket?


I gamla lider och på logar kan en vägg vara fodrad med
banankartonger. Hej Fyffes!


De där verktygen fanns på 1950-talet
- och många tal dessförinnan.
Liderfönstret.


Kockumssilen, ett loppisfynd från i vintras, har blivit blomkruka.
Hinken är "fusk-Kockums" från Granngården.


"Bonn-gullviva" kallas den här blomman. Min favorit
blommar tyvärr bara ett par veckor om året. 
Varma vårhälsningar från en före detta bondgård i Roslagen!

En nypa porslinskunskap


Spisa Ribb, av Stig Lindberg, Gustavsberg, 1955.
En kopp i porslin - men vilket slags porslin? Jag hittade
en fantastisk annons i en Allt i hemmet från 1959.
Den lär oss allt!


Här hittar vi en rad serviser som numera är klassiker. Själv är jag litet svag för Lotus,
servisen i flintporslin.


Benporslin. Ett dussin Spisa Ribb för 40 kronor. Ja, tack!


Kaffekannan i Terma - åhhh, 1950-tal!


Lärorikt, som sagt, och klassikerna radar upp sig.
Visst var det här en kul annons?

Jag köpte en tavla...


Jag håller ju på att femtiotalisera min lya, som ni vet. Börjar få ihop det nu.
Det är bara den där tapetseringen som måste till någon gång ( ett av mina nyårslöften),
den utgör ju liksom hela grunden för 1950-talskänslan. Saknas gör också rätt soffa/fåtöljer.
Och konst från tiden. Men nu har jag börjat ta tag i det också. 
I förra veckan fick jag syn på den här tavlan, hos Svea Antik i Sumpan.
"Stockholmsmotiv", av Olle Zetterquist, 1949.
Jag tycker om den. Paret i vintrig förort, spårvagnen, funkishus och runda lampor.
De går mot 1950-talet, och livet leker.

Vad tycker du skulle passa på en anspråkslös enrummares väggar?
Alla förslag läses intresserat (förutom 1950-talets "svarta människor-konst").

Sätter du fåtöljen? (Stor stol-quiz!)


 
  
Vad var den nu den hette, den där liksom runda 1950-talsfåtöljen? I dag bjuder
Femtiotalsbloggen på stor stol- och fåtöljquiz.
Tävla mot dig själv, eller mot kompisar. En poäng per rätt svar. 
Misströsta inte om du inte kan alla svaren - för när du gjort quizzen så kan du ju!
Svaren hittar du längst ner i inlägget.
(Och ja, det är low tech, så ta fram papper och penna...)


ETT. Det är ju påsk, så naturligtvis börjar vi quizzen med Ägget. Vem ritade stolen?
1) Arne Jacobsen X) Verner Panton 2) Eero Arnio
Året var 1958, och fåtöljen skapades för 
1) Christansborgs slott X) SAS Hotel i Köpenhamn 2) Museet Louisanas foajé


TVÅ. På Antikmässan i Älvsjö tronade The Heart Cone Chair i en scen
med titeln "Paris 1968". Men stolen kom redan i slutet av 1950-talet. Vem formgav?
1) Verner Panton X) Andy Warhol 2) George Nelson


TRE. En älskad klassiker, i ett inredningsreportage i Allt i Hemmet 1958.
Vad heter stolen som vi här ser fyra av?
1) Sjuan X) Grand Prix 2) Myran
Den ritades redan 1952, av...
1) Arne Jacobsen X) Kerstin Hörlin-Holmquist 2) Arne Mattsson


FYRA. Fåtöljernas fåtölj, enligt Femtiotalsjakten. Vad heter Hans J. Wegners
klassiker från 1951?
1) Nalle X) Bamse 2) Björnen
Produktnamnet är PP 19, men sedan fick den ju sitt smeknamn. Hur?
1) Det var den största fåtöljen som någonsin hade tillverkats i Danmark
X) En journalist beskrev den som att bli kramad bakifrån av en stor björn
2) Zoologisk have i Köpenhamn köpte in fyra exemplar till en björnutställning


FEM. Den här personligheten finns i alla möjliga varianter.
Här i mysversion med gul velour. Namnet?
1) Samson X) Jetson 2) Bison
Och vem skapade klassikern 1966?
1) Eero Arnio X) Sigvard Bernadotte 2) Bruno Mathsson 

  
SEX. På engelska heter den...
1) The Roman Chair X) The Persian Chair 2) The Egyptian chair
 Dess skapare, Finn Juhl, var möbeldesigner, men också utbildad...
1) Homeopat X) Silversmed 2) Arkitekt


SJU. Omklädda i velour, utställda på Antikmässan. Vad heter möbelkollektionen?
1) Paradiset X) Kod Orange 2) Hemmakväll
Vem formgav?
1) Carl Malmsten X) Kerstin Hörlin-Holmquist 2) Yngve Ekström
Vad hette NK:s möbelserie, där denna ingick?
1) Trivas X) Trivial 2) Triva


ÅTTA. Så nöjd kan man bara vara om man skapat en modern klassiker.
Vad heter mannen på bilden?
1) Eero Arnio X) Ilmari Tapiovaara 2) Eero Saarinen
Stolen från 1966 är The Ball Chair, på svenska också kallad
1) Ägghalvan X) Åskbollen 2) Bullen


NIO. Samme man slog till med en ny rund sak, två år senare. Vad heter de
hängande stolarna som hans till synes motvilliga barn sitter i?
1) The Round Chair X) The Bubble Chair 2) The Transparent Chair
Materialet i stolarna är...
1) Glas X) Super-Gelatin  2) Akrylplast

 
TIO. Ja, i slutet av 1960-talet var det cool med en rund stol. Vad heter den här?
1) Ovalia X) Pop 2) The Egg
Formgivaren?
1) Verner Panton X) Eero Arnio  2) Henrik Thor-Larsen


ELVA. Stolen längst till vänster ser lite sliten ut. Men 1999 utsåg
 "Sköna Hems" läsare den till århundradets svenska möbel.
Namnet?
1) Limbo X) Morbror 2) Lamino 
Mannen bakom succén från 1956?
1) Yngve Ekström X) Bruno Mathsson 2) Carl Malmsten 

TOLV. Arne Jacobsens skapelse fyllde 50 år förra året.
Vad heter fåtöljen?
1) Svanen X) Ägget 2) Grand Prix


TRETTON. Nu gäller det fåtöljen till vänster. Svenssons i Lammhult: "Visst utstrålar den här
fåtöljen...kvinnligheten och hemtrevnaden  som man gärna förknippar med ordet...
1) Farmor X) Mormor 2) Svärmor
Vilket år kom Carl Malmstens  kvinnliga fåtölj?
1) 1956 X) 1966 2) 1971


FJORTON. Inte bara en stol, utan en hel garderob, skapade Hans J. Wegner
när han ritade...
1) The Valet Chair X) The Ballet Chair 2) The Multi Chair
Första versionen, 1943, var han inte nöjd med, den hade...
 1) Ingen rygg X) Dubbla "galgar" 2) Fyra ben


FEMTON. Vad heter denna sköna skapelse från 1952?
1) Stora Kraal X) Bali 2) Afrikaan
Formgivare?
1) Hans J. Wegner X) Mies van der Rohe 2) Kerstin Hörlin-Holmquist


SEXTON. Okej, nu kommer vi till pinnstolsavdelningen.
 Vad heter den vita stolen i förgrunden?
1) Rundel X) Arka 2) Lilla Åland
Vem formgav den?
1) Yngve Ekström X) Folke Jansson 2) Kerstin Hörlin-Holmquist
Och året var?
1) 1955 X) 1965 2) 1975

 
SJUTTON. Två versioner av samma stol. Gungstolen har av  Stiftelsen Siv och Carl Malmstens
minne utsetts till ”Årets Carl Malmsten-möbel 2009”. Namnet?
1) Lilla Öland X) Lilla Åland 2) Lilla Vickleby
När pinnade den här stolen in i svenska hem?
1) i början av 1920-talet X) I början av 1930-talet 2) I början av 1940-talet


ARTON. Edsbyverken stoltserade med sina VDN-märkta stolar. Vad heter den till vänster?
1) Pimpinett X) Mademoiselle 2) Stolette
Formgivaren?
1) Ilmari Tapiovaara X) Carl Malmsten 2) Bruno Mathsson


NITTON. Arne Jacobsens stol finns också i vitt och svart, och kallas ibland Måsen.
Men dess riktiga namn är...
1) Tulpan X) Liljan  2) Rosen
Den presenterades på Möbelmässan i Köpenhamn...
1) 1970 X) 1980 2) 2000
TJUGO. Till sist en amerikan. Vad heter stolen från 1955?
1)  Cocnut Chair X) Kokos 2) Palm Heart
George Nelson ritade stolen. Vilken tysk fabrik har licensrättigheterna i Europa?
1) Deutsche Bahn X) Vitra 2) Bauhaus

Tänkt färdigt? Alright - rätt svar hittar du under bilden!



SVAR TILL QUIZZEN:
ETT. 1) Arne Jacobsen X) SAS hotell i Köpenhamn
TVÅ. 1) Verner Panton 
TRE. 2) Myran 1) Arne Jacobsen
FYRA. X) Bamse X) En journalist beskrev den som att bli
kramad av en stor björn baikfrån 
FEM. X) Jetson 2) Bruno Mathsson
SEX. 2) The Egyptian Chair 2) Arkitekt
SJU. 1) Paradiset X) Kerstin Hörlin-Holmquist 2) Triva
ÅTTA. 1) Eero Arnio X) Åskbollen
NIO. X) The Bubble Chair 2) Akrylplast
TIO. 1) Ovalia 2) Henrik Thor-Larsen
ELVA. 2) Lamino 1) Yngve Ekström
TOLV. 1) Svanen
TRETTON. 1) Farmor 1) 1956
FJORTON. 1) The Valet Chair 2) Den hade fyra ben
FEMTON. 1) Stora Kraal 2) Kerstin Hörlin-Holmquist
SEXTON X) Arka 1) Yngve Ekström 1) 1955
SJUTTON. X) Lilla Åland 2) 1940-talet
ARTON. X) Mademoiselle 1) Ilmari Tapiovaara
NITTON. X) Liljan 1)1970
TJUGO. 1) The Coconut Chair X) Vitra
Sammanlagt: 40 möjliga poäng.

BÄTTRE PÅ ANNAT - ELLER ANTIKHANDLARE?
0-5 poäng: Du är säkert bra på andra saker. Och fortsätt läsa
Femtiotalsjakten så kommer du att få bättre resultat i nästa quiz.
6-15 poäng: Du har ärvt en Ägget, och har kompisar som bara inreder
med retromöbler och tvingar dig att lyssna på deras utläggningar.
16-25: Du fick nog bäst poäng av alla i din bekantskapskrets. Nu kommer du att
hänga ännu mer på danska möbelföretags hemsidor för att vinna även nästa gång.
26-34 poäng: Du har skrivit en tvåbetygsuppsats om modernismens möbler
och kommer fortfarande ihåg en hel del.
35-39 poäng: Du är antikhandlare - eller drömmer om att bli det.
40 poäng: Du kan hoppa in och göra Femtiotalsjakten under min semester.

BILDINFO
Ägget, Svanen, Bamse, The Valet Chair, Liljan. Foto: www.kadec.dk
The Ball Chair/Åskbollen och The Bubble Chair. Foto: www.eero-arnio.com
Ovalia. Foto: www.ovalia.com
Stora Kraal. Foto: Bebop Antik
Lilla Åland. Foto: Svenssons i Lammhult
Tack för att jag fick plåta The Egyptian Chair hos ScandinavianClassics.com
Bilderna på Myran, Farmor och Mademoiselle hittade jag i Allt i hemmet, 1958-59.

Sugen på mer frågesport? Testa dina porslinskunskaper
i Femtiotalsjaktens quiz "Kan du koppen?"

Glad påsk!


Skärtorsdag - alltså dags att dra till Blåkulla! Innan vi far tänkte jag önska
er glad påsk med några påskkort från 1940-talet.



Påskkorten är mammas sparade, från åren 1941-47. Gamla tiders påskkort var mycket
mindre än dagens, från visitkortsstorlek upp till litet vykort, men naggande goda.


Vårvindar friska, och blåsippor även på detta kort.
Och påskliljor, förstås.


Tidigt 1940-tal, och litet mer påpälsat. Kanske var det
krigsvinter, och påsk redan i mars?


Här är vi å andra sidan framme i vitsippstid.


Litet kul kort, tycker jag. Men ack så slitsamt för den lilla kycklingen!


Hmmm... vem var "Bengt K"? Så heter inte min pappa.
Mamma ler hemlighetsfullt.


Kort signerat "Nerman", gissningsvis Einar Nerman, mannen
bakom Solstickan.


Men... nu har du väl blandat ihop dig med tomten, kyckling?
Vad ska du ner i skorstenen att göra?


Glad påsk! önskar jag er alla.

Mammas julkort från förr hittar du i ett tidigare inlägg.

Sätter du fåtöljen? Stor stols-quiz i morgon!


På 1950-talet skulle man ha tråkigt på långfredagen.
Men 2009 kan du roa dig med Femtiotalsjaktens stols-quiz.
Kolla vad du kan om 20 klassiska stolar och fåtöljer.
I morgon fredag alltså. Missa inte denna påskpresent från mig till er!
Tills dess: Värm upp med porslinsquizzen!

Senare i dag: Påskkort från förr.

Hermods - för energiskt folk


Se här något att begrunda. Din chef VILL ge dig påökt - men då får du ta och gå en
Hermodskurs först! Det gjorde unga framåt män och kvinnor på 1950-talet,
och decennierna dessförinnan. Annonsen är från 1956.


"Det är inte bara våra hus och möbler som skola vara
funktionalistiska. Modern undervisning för energiskt folk måste
tillgodose praktiska krav. Den skall ge resultat."
Annonsen är från 1938.


Nu springschas - men snart Hermodsingenjör? Kolla in honom
i filmen om Hermods historia!
Hermods grundades redan 1898 av lantbrukarsonen H S Hermod, och
hade väl sin storhetstid under 1930-50-talen. Institutet var en klassutjämnare
- för läsa per korrespondens kunde vem som helst med huvudet på skaft göra,
oavsett var i landet man bodde. Och det gick att ha ett arbete samtidigt.
Hermods finns än idag. Nuförtiden har varje elev "sin coach och webblärare".


Det började med språklektioner. Hermod, som rest jorden runt som 22-åring
började med korrespondensutbildning i bland annat engelska och tyska.
Eleverna fick översätta stycken som han läste och korrigerade.
Med tiden kom andra företag att ge sig in i korrespondenskursbranschen,
här annons från NKI , januari 1949. För folk med framåtanda,
med full fart in i 1950-talet!


Ännu en aktör, här är det Gebers BBC-service/Almqvist & Wiksell som
år 1958 vill lära svenska folket engelska, genom att låta oss lyssna
på språkskivor. Men "Helen" i dialogexemplet verkar litet bakom flötet...
John och Helen Benedict på hotellrummet.
Helen: John, what´s that thing on the wall?
John: Where?
Helen: There - over the bed. Is it a picture?
John: Oh, no, it isn´t a picture; it is a photo.
Helen: Are all our cases here?
John: Yes, they are all here.
Helen: Where? Are they in the cupboard?
John: Yes, they are.

Och sedan fanns...
... Arne Tammer "Ge mig en kvart om dagen" med sin brevkurs i styrketräning hemma utan redskap
... Åke Skiöld med "Alla kan lära sig teckna"-kursen, annons på baksidan av alla veckotidningar
... Dennis "Det roliga efternamnet" Gotobed, med engelskkurser på radio och tv (nu snackar vi 1970-tal)
... en mängd andra, förstås!

Har DU gått en korrespondenskurs? Gav den dig högre lön...?

Trä, helt enkelt


Tänk allt vackert som gjordes i trä för inte så många decennier sedan. Här kommer en
liten träspecial. Kylskåp och träinredning, kaféet Ritorno, Odengatan, Sthlm.


Port, Råsunda.


Fönster, Lokette, Sundbyberg.


Husqvarnas pålitliga glassmaskin,
Arbetets museum, Norrköping.


Skåp för Chadwick sytråd, Framtids Antiken, Surbrunnsgatan, Sthlm.


Trärullar med Chadwick sytråd. Annons, tidigt 1950-tal.


Spegel med klocka, bowlinghallen, Sankt Göransgatan, Sthlm.


Radiola, Hamnladan, Norrtälje.

Hemgjord 1950-talsdesign

I dag är jag köksa hos min syster, som har födelsedagsbjudning (jag tar bara
en bloggpaus innan det är dags att ta hand om nästa omgång disk).
Fick plötsligt syn på skärbrädan, ett av pappas träarbeten från 1950-60-talet.
Härlig hemgjord 1950-talsdesign, eller hur?

I morgon på Femtiotalsjakten: Liten träspecial.

Dags att köpa kokkaffe?


God morgon, måndag! De stora kedjorna har ju sina ljusa stunder. Hos Åhléns ser jag
den här kaffekannan i retrostil och börjar fundera på att köpa ett paket kokkaffe.
Kakburken är söt också, men synd att de inte gjorde en med tre våningar. Det ska va´en triett!


Åhhh, kaffe från Amerika! 1959 var Nescafé nytt och tjusigt. I dag smäller det
betydligt högre att bjuda på riktigt kokkaffe. Med äkta grädde till, förstås.
Kanske är ni många out there som faktiskt kokar kaffe?
Själv är jag för lat.

Lantägg och tussilago på 1950-talsvis


Årets första tussilago plockade jag i går, i en blöt dikeskant. Och satte i en äggkopp
från 1950-talet. Nu är det officiellt vår.


Gjorde också en ny upptäckt i lanthandeln på Vätö. Ägg i plastförpackning,
modell 1950-talets ägghämtare. Som små raketer ser de ut, bubblorna.
Kanske har förpackningen funnits länge, men det var första gången jag såg
 "Viewpack" som Svenska lantägg kallar sitt inhopp i retrobranschen.
Hönan frågar beskäftigt: Är detta verkligen miljövänligt? (Ett ord som
inte fanns på 1950-talet)

Kulan i luften! (Gästinlägg: Femtiotalsmannen)


Solen lyser över både fattig och rik, över både ung som gammal. Nu åker lädret fram
- som man sa på 1950-talet när jag var liten. Nu är det inte så mycket läder
och fotbollsskorna  ser helt annorlunda ut.



Lördagens matcher var uppvärmning. I dag går
AIK in i  leken. Samtidigt som påskriset i Solna
är gult och svart. Den vackraste färgkombinationen.

Vi ses på läktaren. Nyklippta och förväntansfulla.

Hälsningar, Femtiotalsmannen

Fortsatt spaning på Antikmässan

Vaknade i går morse med ett sug efter mer antikmässa, ringde Empire-Amelie
som hängde på och drog med sig vår gemensamme vän 1700-talsmannen.
Vi spanade vidare på mässan, som hade fler besökare, och med lägre medelålder,
denna dag.
(Lampan och stolen i gräset prydde entrén)


1700-talsmannen, vår tyskbördige antikexpert, beskådar byrå hos
Thunér antikhandel.....


Själv fortsatte jag att slänga lystna blickar åt 1950-talshållet. Kerstin Hörlin-Holmquists
Paradisetsoffor och -fåtölj är omklädda i 1970-talsfärgerna orange och grönt. Hade aldrig
trott att jag skulle kunna gilla det. Men, jo, snyggt!
(Inredning Nittonhundra)


Kryddsetet i Spisa Ribb hade jag inte sett tidigare. Visst är det rart?
(Rågers Antik & Design)


Jag fortsatte kryddspaningen. Salta priser för något man ändå bara skulle
ha som prydnad. Men om man ser det som konst? Tja, då är ju 2 200 pix
genast rimligare. (Har tyvärr glömt var jag plåtade dem)


Grrrrrrrrrrrrrr... Hjälp! Vart tog Empire-Amelie och 1700-talsmannen vägen?
De borde vara här, det är ju deras tidsepoker!
Den uppstoppade björnen fanns hos Larssons Antik.


Aha... de spanade också på kryddset. Som jag kunde få ge
dem i bröllopspresent, sa 1700-talsmannen. Men han ställde
snabbt in (det för mig överraskande) bröllopet när Empire-Amelie
avslöjade  att hon avsåg att använda flaskorna till Patchouliparfym.


När jag fick ett interurbansamtal lånade de där kanaljerna
min kamera och jag hittar efteråt denna bild. Det är väl empire, förstås?


Ny diskussion utbröt vid denna tjusiga monter med bland annat PH-lampor,
Stig Lindberg-skålar och silver: Gillar vi Josef Franks tyger?
Ja, de ljusa, sa 1700-talsmannen och jag. Nej, inte alls, sa Empire-Amelie.
(Plåtat hos Hans Olsson)


En annan stil, inte så Frank. Hos Larshans fanns den söta barnkammarsoffan
och en massa annat kul.


Jag ångrar att jag inte tillbringade mer tid i montrar med allmoge.
Det fanns en hel del slagbord, gamla tråg, vävda storkuddar
och annat rustikt att titta på. (Larshans igen)


Allmogechock. Jag kan tänka mig en
av de lamporna ovanför slagbordet på landet.
(Gullaboden)


This is what we in Sweden call a "sommartorp". A hundred years ago we all
lived in little red cottages in the countryside.
(Okänt plåtningsställe)


Och vi har alla läst Vilhelm Mobergs Utvandrarna-serie
och minns när Karl-Oskar räddade livet på sin son i snöstormen,
genom att klubba ihjäl familjens oxe och stuva in pojken
i den varma kroppen.
Leksaksoxen är från 1950-talet.
(Larssons Antik)


Then came what we in Sweden call "Folkhemmet". Everybody got a nice
place to live and nytt roligt 1950-talsporslin, too. Fat från Jie.


Vi avslutar rapporteringen från antikmässan med en riktig godbit.
Åååh 55 - en utställningskatalog från H55!
Ann-Louise Hansson i samma monter håller ett vakande öga
över "vägledningen".

Antikmässan 2009 i Älvsjö pågår
i dag lördag 10.00-18.00
och i morgon söndag 10.00-17.00

Tidigare inlägg från Antikmässan:
- En första titt på Antikmässan
- När handlarna själva får välja
. En svart dag (gästinlägg: Empire-Amelie

En svart dag (gästinlägg: Empire-Amelie)


Alla goda ting är runda! Art decó-lampor...


... Lisa Larssons (?) runda örn och jag själv
(ej på bild) på antikmässan i Älvsjö i går.
(Plåtat hos Leva Antik)


Både jag och Libby gillar art decó. Den chica lampfoten kanske
man kan göra själv?! Limma ihop lite träkulor och måla svart,
guld och turkos. Hur svårt kan det vara?
(Den här och första bilden ingick i utställning
om vintageinredning, här "Berlin 1931")


Även denna mattsvarta rokokobyrå är lite rund, fast den hade varit snyggare i blankare
finish. Den röda Strindbergslampan är fin och till höger står en stol i empirestil. Tror inte
att det är 1800-tal. Men jag är ingen antikexpert.
(Plåtat hos Nora diversehandel)


Porfyrlampa? Nej det är en lampa med träfot och porfyrimiterad
målning. Och det fanns två stycken i montern. Tänk ett stort
skrivbord och en lampa i varsitt hörn.
Imponerande! (de är snyggare i verkligheten! )
Porfyr från Älvdalen är modernt under empiren i Sverige.
Den första Bernadotten älskade Älvdalsporfyr!!!
(Plåtat hos Robert Halvarson)


Mycket svart från mig idag. Min favoritfärg sedan 1978. Får jag presentera
Svart Sverige, mina damer och herrar!! Denna servis från Rörstrand är mycket
ovanlig. Ursprungligen från 1800-talet någon gång.
Denna är "modern" (första halvan av 1900) och rubbet kostar 2 500 kr
denna dag. Men jag avstår. Jag tycker inte den har lika fint tryck
som den äldre varianten.
(Plåtat hos Sture Bergström)


När jag ser det här ekipaget inser jag att jag är född i fel
familj. Det är billigare för Libby som vill ha 50-talssaker.
Spegeln är troligtvis empire.
(Plåtat hos Winterhagens antikhandel).


Dessa skor kan man ha på sig när man dricker te
ur Svart Sverige, eller hur?! Jag tycker att tjejer kan ha
herrskor på sig utan att skämmas!
(Utställningen om vintageinredning)
Till sist vill jag sammanfatta Camilla Thulins föredrag
om vintage- och secondhand-kläder på antikmässan.
Man kan se ut som man vill, bara man är snäll!


PS från Libby: Och här servisen som slutligen fick Empire-Amelie att halvt bryta ihop av habegär.
Empireporslin, förmodligen franskt.


Hon glömde skriva upp namnet på antikhandlaren som
hade montern, men har ringt mig och yrat om servisen
åtta gånger sedan vi skiljdes åt efter antikmässan.
"Det känns i hela kroppen", säger hon. "Servisen är till
och med finare än Svart Sverige".
Nu håller jag tummarna för att en lottovinst
hamnar hos E-A.

FEMTIOTALSJÀKTEN I MORGON LÖRDAG:
Antikmässan del III, litet smått och gott från 1950-
och andra tal.

När handlarna själva får välja


TIO antikhandlare på Antikmässan i Älvsjö fick frågan:
Vad i din monter tycker du är häftigast/roligast att visa/är du mest stolt över?

ETT. Bacchus Antik. Vasen i mitten på bilden ovan är en mer sällan
förekommande del ur Stig Lindbergs serie Karneval.
Det hade jag aldrig gissat, men visst, det är Karnevalfärgerna. Kul!


Bacchus var också nöjda med sin vårdukning. Porslinet är Carl Harry Stålhanes
"Entré" (Rörstrand). En modern Bumling lyser upp bordet.


Besticken: Focus de Lux.


TVÅ. Smögen Antik. Här köpte jag den vackra gardinvåden, se förra inlägget.
Själva tyckte de att Stringhyllan med plexisidor var fin. Det tycker jag också!


TRE. Leva Antik. Apan i trä är en Kay Bojesen (1886-1958).
Den pekade Lennart på Leva själv på, men....


... jag föll pladask för Hans J. Wegners lilla fåtölj. Ni som
följer Femtiotalsjakten känner till min kärlek till Wegners
fåtölj Bamse. Här har vi Bamses lillebror, kolla tassarna!


Bara en bild till från Leva. Stringkonst och cool lampa,
Leva har alltid en kul monter.


FYRA. Galon Antik & Design. Men visst, ja, det var ju handlarnas val jag
skulle visa. Galon tyckte om sitt verk av Picasso, förlåt, sitt fodral för bastuba.
Tjejen vi pratade med hade haft den roliga pjäsen i sitt eget vardagsrum.
Men nu var den till salu. Mer karneval i bakgrunden.


FEM. Kajsa Adelöw. "Vår monter ser ut som ett slagfält", sa Kajsa.
Fast ett snyggt slagfält, tyckte jag. Hon visade serveringsvagnen i jakaranda,
som just kommit in från bilen och fått göra entré i montern.


Och den vackra blomkrukan gillade
Empire-Amelie och jag.


SEX. Mest femtiotal. En 1980-talssvan valde Mest femtiotal att visa. Men
den var så fin, simmade på blått mosaikbord och hade med sig en
Upsala-Ekeby-vas så den fick 1950-talsdispens.


SJU. Vara-Fyndet. Antikhandlare gillar djur? Vara-Fyndet
visade oss den här träskulpturen av svensk-norske Willy Stenberg.
Först såg jag bara en träbit, men det är ju ett mårddjur, eller
en lämmel, som står upprät och tittar ut över fjället?
Återigen ett föremål jag själv aldrig hade valt att plåta - men jag
tycker allt mer om skulpturen ju mer jag tittar på den.


Men! Ett djur till! Också det Vara-Fyndets val. En isbjörn från Jie.


ÅTTA. Stefhan Olsson. En del handlare valde djur. Andra valde sig själva. På frågan vad
han var stoltast över i sin monter svarade Stefhan "mig själv".
Okej. Empire-Amelie tyckte i alla fall att lampan med jugendskärm var finast...


... och jag gillade "Rosebud", som jag döpte kälken till, efter den
i filmen "Citizen Kane", ni vet.


Och du Stefhan... spaljén och piedestalen gillade vi också.


NIO. Wictoria Axell. Den skira lampan kan man se framför
sig i ett flickrum på 1950-talet, eller hur?


Wictoria visade också några ulliga härliga filtar från tiden.


TIO. Form Design Scandinavia. Finast? Det måste vara våra skrivbord, två identiska,
av Gunni Omann, sa killen hos Form Design. Omann var ett okänt namn för mig, man lär sig
något nytt hela tiden. Tack till alla er antikhandlare som svarade på Empire-Amelies och
mina många frågor!


Till sist, lite tittgodis. Plastfaten hade Vara-Fyndet...


... den fina smörasken av Anita Nylund för Jie såg jag
hos Ödebo antik...


... som också saluförde västtyska vaser.


Det söta kryddsetet fanns hos L & P Antik.


Avdelningen "Hur tänkte ni nu?"
En våg framför kafé- och restauranglängan. Hm.

NÄSTA INLÄGG:
Empire-Amelie skriver gästinlägg om en svart dag.

En första titt på Antikmässan


Ser du vad det står på den diagonala raden? S-k-o-r!  Empire-Amelie
och jag tillbringade över fem timmar på Antikmässan i Älvsjö i dag. Där fanns
butiksskylten, hos Galon Antik & Design.


Fly mig en pall! Ögonen tröttnar aldrig på en antikmässa, jag hade kunnat titta
hela kvällen om de hade fortsatt hålla öppet. Men fötterna är trötta och vill
bara krypa upp i soffan och se säsongens sista avsnitt av Antikrundan.
Barstolarna plus disk stod hos Repris Stockholm.


En kopp kaffe blir det också, till Antikrundan. De här fanns hos Patriks Antik.
Det är Gefle men jag har aldrig sett den här dekoren förr.
UPPDATERING: Benny på Porslinsbloggen berättar i kommentar nedan att
dekoren heter Standard, upphovsman Eugen Trost.


Och vems tror ni det här tyget är numera? Mitt? Rätt! Faktiskt mitt enda inköp,
förutom tre Femina från 1956-57 och några påskkort från 1940-talet.
Det är en ensam gardinvåd, den ropade på mig från Smögen Antiks monter,
den ska bli två dukar.


Och nu.... är det dags för Antikrundan! Men ni FÅR mer!
Nästa inlägg, som dyker upp i natt, har rubriken
"När handlarna själva får välja".
Jag frågade 10 antikhandlare vad de var mest stolta över/tyckte
var litet extra roligt i deras montrar. Det blev en spännande blandning.
Och så blir det fler bilder av saker som jag tycker var fina.
(Sista bilden: Den gröna mattan i bakgrunden är
Marianne Richters Muren, hos Galleri Frendberg)

Pausbild

Medan jag lyckligt lallar omkring på Antikmässan får denna pausbild pryda bloggen.
Vardagsrummet i Sundbybergs museums 1950-talsutställning. Jag har skrivit om den förr,
men vill återigen uppmana er att gå dit.

Mot antikmässan!

I dag står det en enda sak i min kalender:
ANTIKMÄSSA!!!!!!
Älvsjö, stort, förhoppningsvis roligt, antikviteter, utställningar, kanske något köp,
jag ska dit med Empire-Amelie som kollar in empire och annat 1800-tal, själv
har jag fokus på 1950-tal, båda gillar vi även jugend och art deco.
Extra kamerabatteri är laddat och packat. Om kameran vill och datorn håller
så blir det rapport från Antikmässan här på bloggen i kväll!
(Bilden: Skyltfönstret hos Kungsholmens Antik & Kuriosa, kul butik!)

April, april...

Femtiotalsjakten förblir femtiotalsjakten.
Inlägget tidigare i dag om att jag skulle överge 1950-talet
och låta bloggen bli Sextiotalsjakten var naturligtvis ett aprilskämt.
Men det hade ni ju redan räknat ut.
Jag var faktiskt litet orolig innan jag tryckte på publicera-knappen.
Tänk om era svar istället lytt:
"JA! Börja med något nytt, vi är trötta på 1950-talet."
Puh!
(Bilden: KFUK:s/KFUM:s väggalmanacka)

Femtiotalsjakten blir Sextiotalsjakten!


Nej, hörrni, nu har jag faktiskt tröttnat på 1950-talet. I dag, den 1 april, döper
jag om Femtiotalsjakten till Sextiotalsjakten och kommer att ägna bloggen helt
och hållet åt 1960-talet. För - vad har väl Capribyxor och skumgummiunderkjolar
att sätta emot en västklänning från 1967?


Och små balkonger med utskjut i all ära,  men 1960-talets kontorsbyggnader
med plattfasader är väl ändå tjusigare? Här Vasahuset på Vasagatan i Stockholm.
Det invigdes1961. Ursprungligen tänkt att härbärgera Morgon-Tidningen och
Aftontidningen (AT), men båda tidningarna las ner flera år innan Vasahuset
stod färdigt.


Förra veckans loppisfynd. Två vackra gröna saker,
1960-tal eller till och med 1970-tal.


Visst har vi tröttnat på Spisa Ribb? Visst vill vi ha gröna koppar
i glas istället? Även dessa gissningsvis 1960-tal, fanns
på Myrorna för någon vecka sedan.


Och istället för att köra 1950-tal med viss lutning åt sent 1940-tal blir det nu
mer sådant här rustikt sent 1960-tal med en glidning in på1970-talet.
Rörstrands teservis Sahara, det andra fyndet förra veckan.
Ja, nu ska femtiotalet ut!  Kanske, kanske blir det - som en motreaktion till String,
strutlampor och träportar - till och med litet 80-talistiskt mönstrade aprikosfärgade
soffgrupper här på bloggen?
Fortsättning följer på detta inlägg senare i dag, missa inte!!!

UPPDATERING: Ja, visst är detta ett aprilskämt.