Hej, macken


God morgon, måndag! Ska vi inte börja veckan med litet macknostalgi?
Någonstans i det sköna Roslagen finns den här fina Gulfmacken.


Boink! Man kan höra bensinfaten prata med varandra. 


Moppe (eller... det är väl en cykel med påhängsmotor?),
"sjukvårdsartiklar" och solsken.
Vad kan gå fel en sådan dag?

Gillar du mackar? Då är du säkert redan stammis hos Grandprix63
och läser hans serie "Soppatorsk", som nu är framme vid del 72.
Annars borde du göra det. Enjoy!

Trevlig fortsättning på veckan!

String - mer än bara hyllan


I dag blir det String för hela slanten! Jag har bläddrat i tidningar från 1957-59 och hittat
mer string än bara hyllorna. Men vi börjar med en sådan, ändå. Bildtexten i Allt i Hemmet:
"En utbyggd String-vägg lämpar sig utmärkt som "radiomöbel"/.../I hyllserien ingår
dessutom bl.a. en specialinredning för förvaring av skivor. Just med en taburett som
"skötarmöbel" och med närhet till skivor respektive grammofonverk blir ett arrangemang
som detta både praktiskt och lyssnarmässigt bra."


Annonstexten: "Den här studerkammaren (härligt ord, min anm.)
visar bordsbockarna som är stapelbara, stringsängen med massiv
trägavel och en hyllvariant."


Stringsäng... hmmm... hur bekväm
- egentligen?


De får den att låta skön i alla fall. Någon som sovit
i en Stringsäng?


Släpp in String i ert hem, uppmanar annonsen. "Ni
kommer att trivas i Stringmiljön." Fast lampan känns
litet stel, tycker jag.


Skrivskivan skulle funka bra som laptopskiva också.
Framsynt av företaget.


Till sist - en hylla till. Varianten längst ner är en snygg kombination,
eller hur?


I en annan annons för samma kombinationshylla får vi pedagogisk information.


Snart ska jag väl äntligen få upp mina egna Stringhyllor,
två treplanshyllor med vita gavlar. Eller BFB-hyllan som
den hette först, efter Bonniers Folkbibliotek som utlyste
tävlingen som Nisse och Kajsa Strinning vann.


Jag har inte bestämt mig om jag ska 
skaffa fler delar (nya som på bilden,
eller på loppis/antikbod) så att jag får en
kombinationshylla, eller om jag ska nöja
mig med mina fristående treplansstring
och köpa en annan stor bokhylla.
(Foto: Johan Kalén/String)


Till köket ska jag köpa en ny stringhylla,
för där vill jag ha en röd till mina Husmoderns
köksalmanack. Antingen den här med plexigavlar,
eller den röda pockethyllan. Plexihyllan började
tillverkas redan 1953.
(Foto: String)

Stringhyllans historia läser du hos Wikpedia och
hos String själva hittar du förstås alla hyllor som saluförs
i dag.

Vilka String hardu/vill du ha?
UPPDATERING: Läs även de många intressanta kommentarerna
till detta inlägg, där finns bland annat två länkar till snygga
stringkombinationer och en till en annons för BFB-hyllan.



Kanske drömsoffa ändå


Äntligen! Nu har min lya en soffa. Jag hittade den på vägen till jobbet i förrgår. Den
hade stått i Bacchus Antiks skyltfönster i 30 minuter - då passerade jag. Och slog till direkt.
Kanske inte min häftiga drömsoffa, men den rosa färgen skimrar så fint och soffan
är så skön att sitta i.


Rejält gammalt hantverk (kolla fjädrarna!). Litet grovt uttryck,
inga stämplar. Omklädd. Jag undrar vad min soffa hade för originaltyg?


På plats! Den trivs ihop med tapeten. Litet piff! Kuddarna passar perfekt.
Men... jag undrar om dynorna är original? De känns litet 80-talsbulliga.


Nu när soffan finns kan jag planera resten av rummet och få upp stringhyllor och tavlor.
Den blå fåtöljen blev inte långvarig i lyan - nu får den flytta ut på landet.
Okej, vad gav jag för soffan? undrar ni. Det här är en soffa som man skulle kunna
hitta på en logloppis för 300 kronor. Jag gav nästan tio gånger så mycket. Korkat? Njae.
Man kan få leta ett par säsonger efter den där logsoffan. Jag ville ha en soffa NU.
Och den rosa färgen skimrar så fint.
Kanske blir det här min drömsoffa, med tiden.

Här ser ni Fallande löv redan i dag


Här ser ni muggarna och handduken med Stig Lindbergs mönster "Fallande löv". De är
jubileumsprodukter från Kooperativa Förbundet, KF, som fyller 110 år. På måndag börjar de
säljas i Coops butiker. Pressbilden som ligger ute på nio av tio designbloggar just nu är rätt
sval, men jag blev glatt överraskad när jag öppnade kartongen och hösten dansade in
i mustiga glada färger.


KF ägde Gustavsbergs porslinsfabrik mellan 1937 och 1987.
Stig Lindberg var konstnärlig ledare på Gustavsberg under 1950-talet,
då han ritade  "Fallande löv" (jag hittar tyvärr ingenstans exakt årtal).
Den här jubileumsprodukten får man säga är ett smart drag, med
tanke på rådande Stig Lindberg-feber. Alla magasin och bloggare
skriver...


... och jag tror att KF:s billiga muggar kan bli samma succé som Ica:s mjukishundar för några
år sedan. De kostade nästan ingenting med medlemskupong, och den sötaste hunden
(cockerspanieln, eller var det labradoren?) tog slut rekordsnabbt. "Begränsad upplaga" står
det i KF:s pressmeddelande. Sådant kan vara pr-trixande, men jag tänkte på de söta
cockerspanielhundarna och såg till att få tag i muggar och handdukar redan i dag.


Men hur är de då, muggarna? Inte lövtunna, förstås, men med hyfsat tunn
tjocklek på porslinet och greppvänligt handtag. De är 10,5 cm höga, perfekt
storlek enligt mig. Tillverkningsland Kina, enligt Elle Interiör.

En liten teakbjudning, kanske? (helgtips)


"Help yourself..." - amerikanarnas trevliga och lediga bjudningsform blir allt populärare här
i Sverige. Alla trivs och hjälper till... värdinnan slipper jaga och jäkta för att hinna med och
passa på alla. Och bäst av allt, den glada, otvungna feststämningen kommer på en gång."
(Annons i Allt i hemmet 1958.)

Fram med all teak ni har, så löser sig resten.
Trevlig helg!

Svante ritade mitt skrivbord


Minns ni det fina skrivbordet jag fyndade på en loppis för några veckor sedan? Nu har
superhjälten Benny på Porslinsbloggen hittat skrivbordet i ett gammalt nummer (6/1959)
av tidningen Form. Det heter PL. Uddebo och han som ritade det Svante Skogh.


Jag gav 250 kronor...


Skrivbordet ritade Svante för möbelfabriken Balder i Vaggeryd.
Förra hösten såg jag denna fåtölj på Återbruksaffären Vingen
i Råsunda, den hade Svante Skogh gjort för Seffle
möbelfabrik. Inte så dum, han Svante.
Här på Deconet ser du stolen, med dynor, och annat av honom.

De hänsynslösa


Vi är ständigt på jakt. Vi har fantasin, fräckheten - och utrustningen. Vi är De Hänsynslösa. 
Här kommer några citat från andra retrobloggar, bara från de senaste veckorna.


VI KOMMER TILLBAKA  - BEVÄPNADE
"Dom hade ställt upp fyra stora kartonger proppfyllda med bestick, 1 kr styck stod det. Jisses tänkte
jag och började rota runt som en galning/ ... /Dock blev mina händer helt såriga av alla kniv och
gaffelstick, naglarna gick av och jag var helt svart efteråt. Så dagen efter åkte jag dit igen - med
arbetshandskar! Haha jag kände mig som en riktig lodis. Folk kom fram och frågade grejer för de
trodde att jag var anställd. Nåja. Det var värt det, för titta vad jag hittade!"
LOPPISFIA

VI FÅR DEM ATT KOPIERA INFORMATION
"Själva utställningen var lite av en besvikelse/.../ inte var det heller mycket, bara ett enda rum...
dock lyckades jag att övertala personalen att kopiera ett stort antal produktblad mm som
fanns att skåda i utställningsrummet."
PORSLINSBLOGGEN

VI TAR OSS IN PÅ LAGREN

"Jag frågade/.../och specifikt om tidningen Form som jag ju lyckats fynda tidigare, men hon 

sa att dom inte hade den, när jag sen frågade efter en annan tidning fick jag följa med
och kolla själv på lagret."
PORSLINSBLOGGEN

VI MÅSTE FÅ VÅR FIX
"Efter inköpet kände jag ett sådant där konstigt lugn ;-). Man blir liksom nöjd och harmonisk.
Jag hade ju lyckats att göra fyndet jag drömt om innan jag åkte och gick runt med påsen
som hästen var nerpackad i, klappade den och kallade den "my Precious" *asg*."
50-TALSKERAMIK


Grundkurs: Tumstock, måttband, förstoringsglas, putsduk
och väckarklocka (upp kl. 04.30 om loppisstarten
är annonserad till kl. 10.00!).
Påbyggnads: Arbetshandskar och skruvmejslar (man
kan ju behöva titta inuti någonting).
Överkurs, rekommenderas ej:  Brandyxa.
Åk tillbaka när det är öppet istället.

Mina egna bravader? Hm... dem ska jag avslöja en annan gång.
Jag säger som jag brukar -  to be continued...
Vad är det mest förslagna DU gjort? Berätta så lyfter jag upp det i inlägget!

In till kamrern och hämta lönekuvertet


Äntligen kommer kosingen! I dag är det den 25:e, och man går in till kamrern och hämtar sitt
lönekuvert med sedlar. Men de var vackrare förr. Sedlarna alltså, kamrererna vet jag inget om.
Hundralappen på bilden trycktes mellan 1898 och 1963. Mer info om alla gamla sedlar 
finns hos Riksbanken.  


Den här månaden hoppas jag få lägga pengar på en sådan här kornisch
i teakfaner. Hoppas, skriver jag, för den jag ska ha måste vara cirka 270 
centimeter och hittills har jag inte hittat någon så lång.
Bilden tog jag hos Rune och Marie.


Jag är också på jakt efter hyllpapper, sådant där gammaldags
 vaxat, eller om det heter lackat. Det finns några på Designtorget,
snygga, men fel mönster för mig. Jag vill ha ett  enfärgat eller
med ett svagt rutmönster i en färg som matchar de här
hyllremsorna som jag köpte i somras.

Ska du köpa någonting kul för augustilönen?

Plastlycka, 9 kronor


God morgon, måndag! Får jag presentera helgens loppisfynd:
Skål från danska Rosti, jag tror det är Sigvard Bernadottes Margretheskål. Gummiringen
undertill är sprucken, men man kan köpa en ny här.
Tillbringaren Sinjet, Husqvarna, design Bernadotte & Björn.
Blå skål, okänd, men trivsamt format och känsla.
Tre kronor styck betalade jag för sakerna. Ni ser alltså nio kronor plastlycka.
Min platssamling som den såg ut i april,  här. Sålde av en del på loppis i somras.

Trevlig fortsättning på veckan!

Roliga handdukar från 1950-talet


Visst ser hon nöjd ut, den unga husmodern? Och det ska hon vara. Boken kom ut 1960
och under det föregående decenniet hade kökshanddukar och toaletthanddukar i glada färger
gjort entré i de svenska hemmen. Handduken på bilden är ett loppisfynd för 5 pix, gissingsvis
från 1950- eller 1960-talet.


Klassikernas klassiker - Perssons kryddskåp, med kompisar. Ur Femina 49/1956.
Bildtexten lyder: "Så här roligt linne finns det att köpa idag. Det kan pigga upp vilket linneförråd
som helst, eller hur? Se bara på gångehandduken "Perssons kryddskåp" med alla kryddburkarna,
användbar både som förkläde och som dekoration på köksväggen. Och kött- och fiskhanddukarna
 "Kirre-Korv" och "Fina-Fisken" eller "Bagar Bergströms" bakhandduk."
Handduken därunder heter "Frukostklubben" och den rosa linnedamastduken "Skogsbrynet".
Alla nämnda från Almedahls "Linnelinjen".  Designer: Astrid Sampe, chef för NK:s
textilkammare, och Marianne Nilsson.
Läs en fantastiskt bra artikel om Astrid Sampe, hennes favoirtprojekt Linnelinjen och
"textiliernas årtionde" hos Form 1900.
De randiga handdukarna nere till höger är linnehanddukar på metervara, av Anna-Greta
Söderlund för Ditzingers.


Perssons kryddskåp och Fina-Fisken finns i nyproduktion,
i alla möjliga varianter. Handdukar, brickor, burkar, servetter.
Bilden tog jag hos Stinas Syateljé i Tierp...


... där jag köpte gångehandduken "Perssons kryddskåp",
Nu väntar jag bara på nytryck av "Kirre-Korv" och "Bagar Bergström".
Och på att någon ska förklara ordet "gångehandduk" för mig.


Mer handdukar i Femina 1956:
"Djärvt men roligt och praktiskt för en ung dam eller ungkarl är sådana här färgglada
handdukar. Inte minst den mörkgrå mönstrade toaletthandduken - för fötterna - lär
varje ung man uppskatta."
Samtliga fyra linnehanddukar på väggen ingår i Almedahls "Linnelinjen", liksom
den randiga i frotté. Den grå och blårandiga linnehandduken heter "Morgonstund",
den orange "Mouchen" och den grå-svarta betecknande nog "Ungkarlen".


"Trevligt - hygieniskt - förebygger konflikter!" Ja, ingen annan ville väl 
riskera att ta storebrors handduk som han använde till fötterna.
Annons för Dalsjöfors från Allt i Hemmet, 1958.


Fler toaletthanddukar i hellinne. Design: Märta Maria Dahlin.
Dalsjöfors textilfabrik hade 1919 gått ihop med Almedahls, men namnet användes
uppenbarligen fortfarande som en egen linje.


Tilbaka till - den mycket moderna - boken "Linneskåpet".
För det  har hänt en del sedan kötthandduken "Kirre-Korv"
och fiskhandduken  "Fina-Fisken" presenterades, bara fem år tidigare:
"Den förr så vanliga rikligt tilltagna sorteringen av kökshanddukar,
uppdelade på porslins- glas- kniv- kött- fisk- handdukar, har i många
moderna hem krympt ihop till en enda sort."
Handdukarna på bilden: De tre översta är linnehanddukar, "med klara
enkla randningar, så fint avvägda i färg och mönster att kan aldrig
tröttnar på dem." Längst ner bomullshanddukar av frotté och våffelväv
i olika format.


Till sist ett tips för den slabbiga kräftskivan, ur UNT:s bilaga
Bostadsguiden: Duka med gamla kökshanddukar som
servetter. Mitt tilläggstips: Extra smart blir det med personliga
monogram som placeringskort. Se där en utmärkt anledning
att köpa alla vackert märkta handdukar vi ser på loppisar!
Den enkla kökshandduken på bilden är mammas. Hon blev
husmor innan 1950-talet hade börjat, och slutade minsann inte 
brodera monogram - hur många roliga modärna kökshanddukar
man än lanserade.
Hon krusade örngottsbanden långt in på detta sekel
också. Men sänglinnet, det tar vi en annan gång.

I väntan på drömsoffan


Jakten på drömsoffan fortsätter. Jag slår inte till förrän jag hittat riktigt rätt.
Men under tiden måste jag ju ändå ha någonstans att sitta när jag läser en god bok
eller tar del av televisonens digra höstutbud.
Den blå fåtöljen fick jag av en snäll människa som tänkt slänga den, men
istället lät mig ta den. Nästan en hel burk textiltvätt gick det åt. Och visst är den
trådsliten. Men den trivs hos mig. Och  jag tror att  alla människor någon gång i livet
bör äga en blå fåtölj.

En utvikning kring antikrundorna, 1 år (gästinlägg: Empire-Amelie)


Ut i solskenet med min gamla vän Libby igen! För exakt ett år sedan började vi med våra antikrundor,
alltså en månad innan hon startade bloggen. Första antikaffären vi anträdde var Funkisboden på
Upplandsgatan. Sedan köpte jag en liten vit byst av guden Apollon, damen i antikaffären nära
Odenplan sa att han hade varit utlånad några gånger till heminredningsreportage i Sköna hem,
ja det avgjorde ju saken! Han var min trots 250 pix. Ville rädda Apollon från eventuella minimalistiska
miljöer.
Ett år senare: Denna grekiska gudinna är en lampskärm som jag skulle vilja köpa till min hundvakt,
som skulle uppskatta den eftersom hon samlar på konstnärliga kvinnoporträtt. Men jag vågar inte
fråga om priset. Kan även tänka mig att äga den själv, men den känns lite femtiotal... 
Den fanns hos Cedergrens antik och Second hand på Sankt Eriksgatan.
 
 
Däremot känns inte denna fina tapet som 50-tal. Utan mer typiskt
engelskt, som jag också gillar. Kanske mitt nya kök skulle vara
lite uppiggande blommig?! Resten av köket är i stort sett 50-tal,
det får räcka så. Jag går inte igång på 50-talsnostalgi även om jag
tycker att det fanns en hel del fint då. 
 

Men nog är jag nostalgisk alltid! Denna trattgrammofon är
helt underbar! Som en lila blomma. Vill ha! Jag har aldrig sett
en lila trattgrammofon förr, har Ni?
Den stod hos Nostalgipalatset.
 

Nu går vi bakåt till 1800-talet med denna oljelampa för inomhusbruk
som inte är omgjord till el. Andra halvan av det decenniet, kanske
1862, 100 år innan jag föddes.
Praktfull, undrar vart den har stått? Kanske hemma hos Selma.
 
Tidigare Antikrundor enligt Empire-Amelie:
En svart dag
Fantastiskt!
Empire-Amelies guldfynd

Anställ ett askfat (helgtips)


Alla slutar röka. Kvar står askfaten - arbetslösa och oönskade. Det är vår uppgift att ge dem
ett nytt jobb och rädda dem till eftervärlden. Ta med dig ett askfat hem när du går på loppis
i helgen! Själv har jag hjälpt fyra, hittills. Det ska bli fler.

   
BO FAJANS.
Nytt jobb: Förvara en bunt av Femtiotalsjaktens visitkort.
Arbetsplats: Ovanpå sekretären.                      


OKÄND.
Nytt jobb: Se snygg ut bredvid andra saker i grönt glas.
Arbetsplats: På ett sideboard.

 
UPSALA-EKEBY.
Nytt jobb: Askfat, för en eller ett par festcigaretter då och då.
Arbetsplats: På Edmundbordet.                

 
TRIVA, NK.
Nytt jobb: Stå och se snygg ut med sin Trivalogga.
Arbetsplats: På sekretären.

Jag vet också askfat som jobbar som värmeljusfat, godisfat
och "bra plats för smågrejer". 
Har DU räddat ett askfat från arbetslöshet och glömska?
Vad har det fått för arbetsuppgifter?

Trevlig helg!
 

De lamporna var allt annat än trötta


Säsongens första antikrunda med Empire-Amelie fick mig att säga farväl och gonatt till 450 pix
- när jag mötte den här sänglampan. Den fanns hos Cedergrens Antik & Second hand
på Sankt Eriksgatan. Jag föll för "prickarna" såklart, men också för att trekanten i trä är så
snyggt sliten.


Men vi började på Odengatan. Där kollade vi av några gamla favoritbutiker.
Afrodite Antik  är en dröm att gå in i. Det glittrar av glas och kristallkronor,
växter ger liv och grönska och det doftar gott.
I fönstret de här burkarna från Deco Helsingborg.


Mormors Spegel hade några trevliga delar ur Karin Björquists Vardag,
först presenterad på H55 och en av alla serviser jag vill ha.


Jag letar efter en slät kornisch i teak, cirka 270 centimeter läng. Det här var
det närmaste jag kom i dag, en svängd kornisch med guldrand, se högst
upp på hyllan. Det närmaste jag kommit hittills är en i rätt modell, men "bara"
135 lång...


Dagens finaste lampa (sänglampan var dagens coolaste) stod hos Wolfe & Wolfe
på Sankt Eriksgatan, dit vi promenerade från Odengatan.


Där fanns även detta roliga fat. Ser ni, det är Åhlénsklockan
vid Skanstull!


Ett litet minnesfat till 50-årsjubileet.


Mellan antikaffärerna. en rysk mataffär med gammal inredning.


Och för den som vill öppna fiskaffär - hos Nostalgipalatset
finns skylten!


Hmmmm... hur länge ska jag lyckas stå emot? Klart jag vill ha ett badrumsskåp i den här stilen.
Italienskt, själva skåpet i fint skick, spegleln litet ankommen. 600 pix. Jag gissar att det skåpet 
kommer att  försvinna ganska omgående. Fast själv vill jag nog ha ett mintgrönt.
Mintgrönt och svart, det är snyggt i ett badrum, det.


Nu är vi tillbaka på Cedergrens Antik & Second hand. Jag tittade på sänglampan,
plåtade lampor och gnagare, tittade på sänglampan, pratade med den trevlige
antikhandlaren...



... plåtade en dansk stol, tittade på sänglampan....


... plåtade en Bodaforsfåtölj från 1960, pratade med
Empire-Amelie och antikhandlaren, tittade på sänglampan....


... plåtade en Trabantbeige duschpall
märkt "JADE" samt RP, tittade på sänglampan....


... plåtade en vacker plafond, tittade på sänglampan...
KÖPTE sänglampan. Det var ju oundvikligt, det stod mitt namn på den.

 
Klockan två började vår runda, med ett par rediga smörgåsar på kaféet
Ritorno på Odengatan.


Klockan halv sex avslutade vi dagen med en fika på Valand på Surbrunnsgatan,
ett av våra absoluta favoritfik. Vi berättade om det här. Morkullorna i fönstret
inhandlades på Svenskt tenn på 1950-talet, fick vi veta.

 
Och de här praktfulla fåglarna är Upsala-Ekeby, formgivna
Taisto Kaasinen.
Nu hoppas jag att Empire-Amelei ska skriva några rader till bilder
jag tog för hennes räkning.
Så antagligen... To be continued...

Så börjar en bra dag


Kommer in till lyan efter fem dagar på gården. I posten finns roliga saker. Senaste numret
av Antik&Auktion, julnumret av Femina 1965 (som Skaffaren skickat mig eftersom annonsen
med Libby´s catchup finns i den) plus ett vykort från metropolen Hova (ni ser hotellet och
förvaltningsbyggnaden) samt slutligen en flyer för antik- och konstmässan i norduppländska
Österbybruk den 5-6 september (kolla - både traktor och Reijmyreglas på bilden, vi ses väl där?).
Sedan fortsatte dagen med att Empire-Amelie och jag tog en antikrunda.
Rapport kommer!

Säsongens första antikrunda med Empire-Amelie


Äntligen! En ny säsong är här, för antikrundor med min väninna Empire-Amelie. I dag blir det
litet Kungsholmen och litet Odengatan. Hon ska få en present av mig, fatet på bilden, loppisfynd.
EA gillar porslin med svart dekor, allra mest Rörstrands "Svart Sverige" från sent 1800-tal.
Det här fatet är tyskt 1920-tal, Rosslaufabriken Schomburg & Söhnes servis "Alt England"
(Gamla England). Fin liten ståltrådsupphängning har den också, bara den värd priset (fem pix,
är jag inte generös med mina gåvor?)
Asken bakom är också tysk. Den köpte jag på samma loppis, det är en originalask till ett par
ganska anonyma ljusstakar från Bavaria. Det var asken jag var ute efter.

I morgon kommer rapport från antikrundan!
Tidigare antikrundor finns dokumenterade här.

Fem burkar - fem års ströbröd


På samma loppis som jag köpte Lazy Susan grabbade jag de här burkarna. 30 pix för fem burkar,
och så praktiska dessutom...


... alla ryms i den största. Sent 1950-tal, tidigt 1960-tal,
 gissar jag och baserar antagandet på färgerna, klisteretiketterna
och hur plasten känns. Konstaterar att den husmor som köpte
burkarna nya använde mer ströbröd än jag.

Hatten av för Iris i Tierp!


Här ser ni det tjusigaste som finns norr om Nordiska Kompaniet i Stockholm. Vi befinner
oss i Iris Asplunds butik i Tierp. Hon har drivit hattaffär sedan 1952, i de här lokalerna (som
dessförinnan var kondis) sedan 1958.


Ett stenkast från järnvägsstationen ligger affären.


Det är bara att sitta fram för provning framför spegeln.


Kanske en handgjord skapelse i rosa? Hit till Iris kommer damer från Stockholm, Uppsala
och Gävle. Det skulle jag också göra, om jag använde hatt. Femtiotalsmannen och blev kvar
i en och  halv timme. Iris berättade om hattar och om sitt spännande liv.


En prickig turban? Kan det vara något? Annars finns "Silviahatten", den
 lila i mitten.


Coola skopor. Förr ville alla ha ny hatt till valborg och första maj. Då var det ruljangs.
Och till begravningar: svart sorgflor. Alla damer i familjen skulle ha, det kunde bli fem
sorgflorsbeställningar i ett svep.


Min favorit. I en sorts ull jag tyvärr inte minns namnet på.


Och den är vintage, som många av hattarna i butiken.
Det avslöjar etiketten, från den tid då Tierps
telefonnummer var tresiffriga.


Senaste versionen.

 

Värmande huvudbonader till hösten. Inte heller de ur 2009 års kollektion.


För herrar som bär hatt på sin person erbjuds naturligtvis ett smakfullt urval,
strax innanför dörren.


Sedan kan mannen sitta här och vänta medan hustrun
provar hattar och turbaner. Och studera det vackra golvet.


Iris butik är två butiker. Hattaffär och handarbetsaffär. En gång i tiden hade hon 38 syföreningar
som kunder, berättade hon för oss. De fick komma till butiken på kvällarna och välja i lugn och ro.
Iris jobbade dubbla skift på den tiden. Vi fick litet modevisning också, Iris har sparat en del av
sina tjusiga plagg från 1940-talet och framåt.


Kappan är från 1949, The New Look.


I ett av fönstren: Kuddar från olika decennier. Det är visingsexemplar, sedan köper
man material och mönster, förstås. Fast jag köpte en färdig kudde i stället,
den turkosa som sticker upp längst ner i bilden.


Då fick jag en papperskasse från 1960-talet.
Den är mer chockrosa än vad bilden visar.
Iris berättade att Konstfackelever varit upp till Tierp
och kollat in hennes gamla hattar och även
papperskassen. Jag förstår det.


Alla borde åka till Tierp och träffa Iris och inhandla
något vackert från hennes fantastiska butik. Men passa på,
för Iris kommer att avveckla butiken någon gång de närmaste åren.


Nu skriver jag inte mer, utan hänvisar er till den utmärkta artikeln om Iris
i Upsala Nya Tidning, från förra året. Där kan ni läsa om hennes spännande liv.
Tack, Iris, för att du tog dig tid med oss!

Det var bara en tidsfråga...


... innan jag skulle falla, och köpa en svart gipsstaty. Den väntade på mig
högst upp på en hylla hos Kupan i Gimo. Litet naggad. 20 pix. Guilty pleasure.
(Här sa jag ALDRIG...)


Eftersom alla hämningar nu har släppt så kör vi på. Jag tycker på allvar
att det rosa kakfatet i glas som fanns hos antikhandlaren i Hökhuvud är fint.
Femtiotalsmannen bara log.


Det här var en förtrollad dag. I morgon ska ni få titta in hos Iris i Tierp,
där jag köpte kudden på bilden. Hon driver en ljuvlig hattaffär - sedan
1950-talet....

Vad är det här då? Lazy Susan!


Hittade den här roterande glasbrickan på loppis i går. Säljaren påstod att den var från
1950-talet  "för folk hade sagt det". Jag var skeptisk. Men köpte den ändå, för att den är litet fin
och kändes ovanlig. Man snurrar den genom att peta på de vita knopparna.


Så här ser den ut undertill. Jag la ut den på forumet Precisensån och
fick svar omgående. Jo, 1950- eller 1960-tal, tror flera forummedlemmar.
Och så lärde jag mig att en sådan här snurrbar bricka heter rondell
på svenska och Lazy Susan på engelska.


Jag bildgooglar Lazy Susan och skulle kunna sitta hela
natten och titta. Brickan finns i alla material man kan
tänka sig, från körsbärsträ till keramik, silver och plast.
Men mitt loppisfynd fanns inte med bland de 50 första
sidorna. Kanske har DU sett den?
Läs allt om Lazy Susan på Wikipedia.

Bra bohag - om än litet svalt


Jag köpte spegeln förra hösten, oklart varför, den är för rak för min smak,
 tillsammans med ett par lampetter. La ut allt på Blocket, lampetterna försvann
snabbt. Men spegeln hittade ingen ägare. Synd, tycker jag, för den är i felfritt
skick, från 1961, en ägare. Och så är den ju en Bra bohag-spegel!

 
Nybrofabriken i Fröseke var ett av företagen i samarbetet Bra bohag.
Ur Svenska Hem och Trädgårdstidningen 12/1957:
""Bra bohag som förra året hade sitt första framträdande i Byrenius bilsalonger
 i Stockholm, avslutar Röhsska museets höstsalong med en utställning
 "Att bo i dag". De tio producenterna i nämnda bostadskartell, som specialiserat
sig på var sin serie av föremål, nödvändiga vid ett hems möblering, låter årligen
en jury bedöma de resultat deras formgivare nått fram till - estetikt, tekniskt
och försäljningsmässigt."


Vi fortsätter läsa om Bra bohag: "Detta team-work eftersträvar en gedigen
standardvara, fri från modebetonade tendenser och där de skilda föremålen
tillsammans bildar en harmonisk enhet."
Kanske är det min spegel, nummer 563, i den här Frösekeannonsen? 


Det andas en viss präkltighet över Bra bohag.  "Fria från modebetonade tendenser" var det ju,
 och här "En elitkollektion med genomgående tåliga kvaliteter i hög ljussäkerhet." Hem och
Trädgårdstidningen kallade utstälningen 1957 "sakligt sval" och "sober och välplanerad".


Men... hur många företag ingick i Bra bohag? I notisen i Hem och
Trädgårdstidningen står det tio. Annonsen (från 1958 eller 1959) anger elva.
Kanske anslöt fler tillverkare allteftersom. Här följer i alla fall de elva som jag
kan belägga:


TABERGS YLLEFABRIK.


MÖLNLYCKE, där Viola Gråsten var konstnärlig ledare och formgav gardiner
för Bra bohag. Mönstret på bilden, "Girland" är av Annika Malmström.


TROEDS. Ja, här kommer mamma med tevagnen Rollo till resten av familjen - som
förväntansfulla sitter vid bordet Ove.


TINGSTRÖMS. Är familjen modärn har den tv.
Och Tingströms tv-bord, "den samlande medelpunkten för all
Er kvällsunderhållning".


EILAS. "Corentt har blivit den naturliga samlingsplatsen för oss, och när
vi får gäster finns det gott om plats i vår trivselhörna. Då känner vi oss alla
som en enda stor familj - dricker kaffe, ser på TV, hör på radio och bara
n-j-u-t-e-r./.../ Och när dagen övergår i natt kan vi tryggt överlämna oss åt
Cornetts sköna bäddar, det är då ett som är säkert."


Eilas i Linköping måste ha varit en av de stora.
Företaget ingick i Bra bohag och hade råd med
helsidesannonser i Allt i hemmet. Men nu,
på nätet: Inte ett spår.
Vem vet mer?


DUX. I artikeln från 1957 står det att Dux medverkade med sittmöbler
i Bra bohag, så jag vet inte om det är relevant att ha en sängbild.
Men annonsen är ju så söt.

Förutom de redan nämnda företagen ingick även dessa
i "bohagskartellen": HAGAFORS STOLSFABRIK, BERGBOMS i Malmö,
KARL ANDERSSON & SÖNER i Husqvarna samt SVENSKA
MÖBELFABRIKERNA i Bodafors.


En Bra bohag-möbel till äger jag.
Detta nattygsbord kommer från Tingströms
och är med sin praktiska, präktiga Bra bohag-
karaktär helt fel i gästrummet på landet,
det som annars har temat "more is more".
Men...


... bordet får vara med i inlägget eftersom det har en senare Bra bohag-stämpel, den med fåglarna.
Jag gillar den gamla loggan (till höger) bättre. Vet tyvärr inte när den byttes ut.

Det var allt, så länge. Om ni som läser Femtiotalsjakten gör som ni brukar, kommer
med kunniga och intressanta kommentarer, så uppdaterar jag inlägget med fakta
och ger cred med länk till er egen blogg.

PS. Bra bohag gav ut en katalog, på retroforum ser du några från 1960-talet.

Utvalda bloggar för er som vet att uppskatta dem

 
Medan jag slipar på morgondagens inlägg om Bra bohag,
föreslår jag att ni tittar in på några bloggar som jag vill rekommendera.


SKAFFAREN Här vet man aldrig vad som dyker upp.
Det kan handla om 1950-talsspel, barndomens drömcykel
- eller 1600-talsspikar. Plötsligt en dag hade han lagt
ut Libby´s-reklamen ovan. Inläggen är alltid välskrivna,
med esprit. Och så är Skaffaren Thomas antikhandlare,
vilket ju är spännande i sig.


MIRIAMS KAFFEREP Sanslöst skön stil.
Miriam "klär sig i sent 30-tal till tidigt 50-tal"
och "vill med bloggen visa och inspirera
 till gamla tiders flärd".  Och om hon gör!
Bilderna på hennes egna och kompisars
kläder, sminkning och frisyrer förflyttar
läsaren till 1947.
(Foto: Alltid Marknadsbyrå)

 
APRILLAPRILL Bra känsla.
AprillAprill-Johanna är designer och skriver
om form, inredning och familjeliv. Inte en renodlad
retroblogg, alltså, men jag tittar ändå in här titt
som tätt för de fina inläggens skull. Som det
bitterljuva om 99-åriga mormoderns sommarhus
(bilden) där tiden stått stilla.


50-TALSKERAMIK NYHET!!!
En ny blogg om 1950-talskeramik
(och annan formgvning också). Yvonne visar
snygga bilder ur sin samling och delar med sig
av sin kunskap.Jag har redan lärt mig massor.
(Bilden: En vas ur Ingrid  Atterbergs
serie "Pastell")

Ett riktigt roligt byte


Plötsligt äger jag en plastbandslampa. Den har jag bytt till mig av Simon,
som har bloggen Retronu. Vi gillar olika decennier, nu blev vi båda nöjda 
Jag fick en 50-talslampa, han en från 1970- talet.
Jag är smått lycklig över min, hade ingen aning om att plastbandslampor
gav ett så vackert sken.


Så här ser den bortbytta ut. Den är fin, men fel för mig.
Designer: Torsten Ohrling, Scan-Light, Markaryd. 
Byteskedjan  började med att pappa fick en liten kristallkrona
som jag rensade ut från lyan. I byte fick jag en (ganska hemsk)
80-talslampa i glas av honom. Men den ville pappas väninna ha,
visade det sig. Av henne fick jag Ohrlinglampan.
Nu har sllutligen alla inblandade den lampa de vill ha!
Det är roligt att byta grejer med varandra.


Den är 145 cm hög.
Och kolla 50-talsbenen i "string"!

Trevlig helg!

Uppblåsbar lampa?


Den här lampan finns på Svenssons kafé på Frösön. Den ser ut som en uppblåsbar
plastkudde. Kanske inte jättevacker, men annorlunda. Oklart om den var i bruk.
Känns som om plasten riskerar att smälta vid för högt wattal...
Vem vet något om denna lamptyp? 

Och nu blir det Norrtäljenostalgi


Jag blev litet inspirerad av Skaffaren, som haft flera inlägg med gamla vykort. Därför får ni se
några vykort från 1950-talets Norrtälje som jag hittade på en loppis i somras. Först Wallinska
gårdarna på Lilla torget. De står kvar än i dag.


Här har vi Tullportsgatan. Där det låg ett kafé finns nu en klädaffär. Jag blir nyfiken på
hur kafét såg ut, och när det upphörde. Slottsträdgårdsmästaren
har en lista på fik nu och förr i Norrtälje. Det där torde vara Café Roy.


Ungefär samma vy, sommaren 2009. Husen står kvar, på den här delen
av gatan. Poraths guldsmedsaffär hade funnits länge redan på 1950-talet. 


Nu står vi med ryggen mot Tullportsgatan och tittar ut över Stora torget. Bilkunniga får gärna 
hjälpa till att datera denna samling vykort, som sitter ihop flera stycken i ett "dragspel".


Samma torg, samma hus. Men entrén till det vita har ändrats och all den
gröna växtligheten på väggen är borta.


Här, mina vänner, har ni ett turistmål i klass med Svampen i Örebro. Café DC-3!
Mellan 1949 och mitten av 1970-talet stod flygplanet i Socitetetsparken. Och frågan är om det
funnits något i Norrtälje efter kurortstiden som gjort staden känd på samma sätt som DC-3:an
gjorde. Läs hela historien om planet och hur det hamnade i en park i Norrtälje hos DC-3.se


Fiket las ner, planet flyttade från Norrtälje. Men det var i alla fall
här DC-3:an stod. Jag undrar varför min familj aldrig fikade där. 
Kanske var det turisterna och inte bygdens folk som hängde
på Café DC-3?


Planet plockades hem till Norrtälje igen, efter många år. Sedan 2006
står det uppställt utanför Hotell Roslagen. Oklart vad som händer nu. På den
ideella föreningen DC-3:ans Vänners hemsida står det bara att man avbrutit arbetet.


Åhhhhh, järnvägsstationen. Mamma tog med mig på tågresa till huvudstaden 1968, året
innan tågtrafiken till Norrtälje las ner. Tänk om man kunde få åka Roslagsbanan från Norrtälje
till Stockholm igen... Stationshuset på bilden är inte det ursprungliga från 1884, utan är en
funkisskapelse från 1942, läser jag här. Det är rivet, nu ligger där ett hus med bibliotek, kaféet  
Kanelbullen och bostäder.


Så trevliga de är, "dragspelsvykorten", som jag kallar
dem. Fast det finns säkert ett annat namn?
Görs det fortfarande sådana någonstans idag?

Läs en kul artikel av PO Tidholm från DN Kultur här.
Läs ALLT om gamla vykort hos Gamla Vykort.
Och... skriv ett vykort med en vy till en vän i dag!

News flash: Sippans kiosk räddas!


Sippans kiosk på Odenplan, Sthlm, räddas! I våras var det
oklart vad som skulle hända med kiosken, som varit ett landmärke
sedan 1950-talet. Jag skrev om kiosken här.
Nu står det klart att kiosken ska bevaras. Den flyttas
under arbetena med Citybanan, men gör sedan comeback. 
- Sippans kiosk är en del av Odenplans själ, säger stadsbyggnads-
och fastighetsborgarrådet Kristina Alvendal (M) i ett
pressmeddelande.
Yep.

75 pix eller 25 000 kronor?


På vägen till mitt jobb ligger Bacchus Antik, Upplandsgatan, Sthlm. Tittade in häromdagen 
men undvek noga att gå fram till deras porslinshylla. Där finns alla retrokändisarna, och även
mindre kända serviser, allt i toppskick. Men en enda kopp med fat kan kosta som en hel byloppis.
I stället stannade jag vid ett gäng solglasögon för 75 pix styck. Fynd!

Sedan gick jag ett varv och spanade. Man ser alltid designklassiker här.
Denna dag bland annat Ingeborg Lundins Äpplet och en samling Kobror.
Längst in i lokalen stod en golvlampa, i en modell som många lampfabriker
hade varianter av på 1950-talet.
Vände förstrött på prislappen. 25 000 kronor.

Why? Frågar jag. Och får, som ofta när man frågar, lära mig något nytt.  Lampan
ritades av Greta Magnusson Grossman (1906-1999),  svensk formgivare som flyttade
till Los Angeles i slutet av 1930-talet och som sedan huvudsakligen var verksam i USA.
Under tjugo år formgav hon möbler och lampor för amerikanska företag.
Läs om hennes karriär här.

25 000-kronorslampan gjorde Greta för Bergboms i Malmö
på 1950-talet. Men den producerades också för det amerikanska
företaget Ralph O. Smith och döptes där till Grasshopper. 
Greta kom i ropet för några år sedan, och en internationell kundkrets 
är beredd att lägga en slant för hennes saker, berättade killen på Bacchus.
En titt på nätet, bland annat hos deconet, där ni hittar bilden med den
svarta gräshoppan, bekräftar en prisbild över 20 000 kronor


Vad köpte jag då? Glajjorna eller Grasshoppern?

Jag tyckte att 75 pix var det bekvämare priset.
Så det blev ett par solgula 50-talssolisar.
Allmänbildningen fick jag på köpet.

Heta bilar från 1950-talet


Det är en het sommardag 1959. Nej, det är det inte. Vi befinner oss fortfarande på 
Veterantraktorernas dag i Färsna utanför Norrtälje, 2009, och nu har kameran och jag vandrat iväg 
till bilavdelningen. Vackra, vackra Volvobilar.


Denna Austin är i alla fall från 1950, berättade infolappen på vindrutan. 
Gräddgul och galant. Skaffaren: "Austin Atlantic. En flirt med den amerikanska
marknaden med svepande linjeföring."


Det ursprungliga Midnattssolsrallyt kördes 1950
och det sista 1964, läser jag på Midnattssolsrallyt.com 
där det finns sköna bilder från rallyna. År 2006 återupptogs 
rallyt. Deltagande bilar måste vara årsmodell 1975
eller äldre.

Det var kanske inte bättre förr, men det var vackrare, skrev någon
bloggkollega (Det kan ha varit Grandprix63.) Ja, sannerligen.
Austin inifrån.


Ford Fairlane ´56.


Chevrolet Bel Air ´55.


Chevrolet Impala '59.



Volvo PV 444. Vilken interiör tycker ni är snyggast? Jag lutar nog åt Bel Air.
(Bonustips: Tusse har bild på instrumentbrädan i en Volga, med genomskinlig
hastighetsmätare.)


Nere på stan, efteråt. Den där grå skulle man inte vilja se komma rullande emot sig
i en mörk gränd en kuslig natt...


... eller hur? 
Gangsterkärran är en Chrysler från 1940, berättar Grandprix63. Han hjälpte
också till med årsmodeller på de första bilarna i inlägget (jag hade glömt
skriva upp dem när jag plåtade). Tack!

Mitt livs första skrivbord


På vägen in från landet i går hade jag bråttom till jobbet, men svängde på intuition in
på en grusväg skyltad LOPPIS. Och hittade det som blir mitt livs första skrivbord. Jag har
haft bord jag skrivit vid, skivor av olika slag över hurtsar av diverse modeller, och nu senast
en sekretär. Men aldrig ett riktigt skrivbord.
Det har fattats mig något i livet. Men ej längre. Här är mitt skrivbord.
Och det blir knappast mer 1950-tal än så. Och knappast billigare. 250 pix.... 


Ett annat snyggt. Hos Leva antik på Antikmässan i Kista i våras.


Det här sjangdobla schabraket fanns hos Auktionhuset Kolonn i Sundbyberg
förra hösten. Yta som en dubbelsäng. Litet opraktisk stol till, men den är fin,
en Kraalvariant av Kerstin Hörlin-Holmquist.

Har du traktor är du kung


Plötsligt var det 1958. Vi befinner oss på Veterantraktorernas dag i Färsna utanför Norrtälje.
Bakom mjölkbilen tar gubbarna paus. Kanske snackar de om byns nyaste traktor.


Nere på åkern är det uppvisning i plöjning.


Det byts några ord vid hässjorna.


För stora för att åka med på hölasset? Men höet doftar gott, och man kan
sitta och spana istället.


"Tira, grabbar! Bylingen!"


It´s a man´s man´s world...


... har du traktor är du kung.

 
Waitin´ for my tractor man... Eller kanske var det hennes
egen traktor,  det finns veterantraktorkvinnor också.


Traktorfolket har coolat till sig. Pinuppor på fronten...


... och amerikanska flaggor. Kan inte påminna mig att jag såg varken det ena
 eller det andra på Veterantraktordagen för fem sex år sedan. Håller traktorfolket
på att bli raggare?


Litet mer hemvävt.


Försöker du skrämmas, lilla traktor?


Ferguson, min barndoms traktor. Jag körde nästan över morfar på potatisåkern när jag var
i 12-årsåldern. Minns inte att jag fick köra så mycket mer sedan.


Traktordoft, hässjor, och... bönder. Så där pekar de, där det ska plöjas, fällas träd eller
byggas älgtorn. Mina bondegener log hela tiden.


Åländska veterantraktorklubben hade åkt över till Roslagen. De deltog
i både utställning och traktor-pulling. Traktorn är en tysk 50-talare.


Bilar fanns det också att titta på. De kommer i nästa inlägg.

To be continued...

Ikeas 1950-tal


Så kom jag till slut iväg till Ikeautställningen på Liljevalchs. Men blev litet besviken på hur
de flesta 1950-talsmöblerna hade skuffats ihop på bara ett par kvadratmeter. Nåväl, här har vi
några klassiker i alla fall.Bokhyllan från 1955 heter Tema, och en sådan skulle jag väldigt
gärna vilja ha. Det lilla bordet från samma är heter Lövet, och fladdermusfåtöljen Fladderö.


En pusselbit här, en där, bildar Ikeas framgångssaga.


Bengt Ruda formgav fåtöljen Joker. Annonsen från 1958 med Ruda
och Joker visade jag i ett tidigare inför-inlägg om Ikeautställningen.


Fåtölljen Folster gillar jag skarpt. Bullig, grå och vinröd, rutig. Alla rätt!
Den kom 1955, den också. I knät på Folster en anonym liten stol.
Stolen i brunt är från 1968, heter Torpet, formgiven av Karin Mobring.
UPPDATERING:  Den lilla anonyma är inte längre anonym!
Den heter Rasmus och är tillverkad 1958, berättar bloggläsaren Sami en kommentar.


Ingvars stol. Ikeas första fåtölj, från 1951. Detta exemplar
har Ingvar Kamprad själv lånat ut till utställningen.


Här är den igen, på katalogomslaget från 1951.
På utställningen finns en vägg med alla Ikeakataloger
- snacka om nostalgitripp.


Katalogbilden på pusselbiten som berättar om monteringsnyckeln borde vara från omkring
1959-60 (Ingo och Floyd på varsin bild på britsväggen).


Till sist, litet 1960-tal. Ånyo en katalog. Gamla Ikeakataloger är samlarobjekt. Berättigat,
de är ju detaljerade tidsdokument som berättar om möbelmode, tekniska framsteg, tidsanda.


Välkommen till bords, 1964. "Rör ej", stod det överallt. Klart jag vände på en tallrik i alla fall.
Men ingen stämpel. Ikeas eget porslin?


Nu är vi långt från 1950-talet. Men litet fint är det ändå, det orange-vita 1970-talet.


Ny kunskap för mig. Visste ni att klassikern
Tore, hurtsen på bilden, kom redan 1959?
Jag hade gissat på tio år senare.

Porslinsbloggen har fler bilder från utställningen, 
från de andra decennierna samt ett inlägg
om 60-talsstolarna ovan.
Läs ännu mer om Ikea på deras hemsida.
Tidsaxel, katalogomslag med mera.

Kamprad och kolbullar (helgtips)


I morgon på Femtiotalsjakten: Bildreportage från Liljevalchs Ikeautställning.
Då får vi ni se bokhyllan Tema, soffbordet Lövet med flera 1950-talsmöbler från Ingvar Kamprads
lilla möbelfirma i Agunnaryd.

 Femtiotalsmannen och jag beger oss i morgon lördag traditionsenligt
 till Färsna gård utanför Norrtälje, för att övervara Veterantraktorernas dag.
(Bilden dock tagen i ett annat sammanhang.)
Det är en avslappnad tillställning där det plöjs och hässjas som förr i tiden,
bakas kolbullar och körs veterantraktorpulling. Tid: 11.00-16.00.
Se det digra och roliga programmet här.
Färsna ligger 2 km norr om Norrtälje, v 76.
Bildreportage med traktorer på Femtiotalsjakten på söndag,
om kamerna vill och datorn håller.

Trevlig helg!

Tillbaka i stan


Jaha, så var den långa sommarledigheten slut och det var dags att börja
jobba igen. På vägen till jobbet ligger antikaffärerna på Upplandsgatan (Sthlm).
Hos Funkisboden stod den här trevliga grå fåtöljen. Grått är en bra färg,
konstaterade vi ju igår.
Jag bytte några ord med killen som har butiken, han höll på att ställa fram
nya grejer...


... bland annat ett Stringbord som ville följa med mig hem, men jag har ju Edmund.
Hos Domino Antik såg jag vad jag tror var en gråbeige Kerstin Hörlin-Holmquist-fåtölj
ur Paradisetserien (en fotografering pågick i butiken och jag ville inte störa med frågor
eller egen fotografering).
Utanför Bacchus Antik och butikerna bredvid spanade jag på naggat extraprisporslin
och var nära att köpa ett rött Blå eld-fat  för 30 kronor (men hejdade mig, vi får se om fatet
är kvar nästa gång, då kanske... jag har ju ett blått... vore kul med ett rött också,
de är ju vackrast...).
Småprat med trevliga handlare, nya saker i butikerna, massor att lära, upptäcka
och ibland köpa. En ny säsong är här, och det känns litet trivsamt att vara tillbaka i stan.

Klart lyan ska ha en Kobra


Snygg, eller hur? Jag fick Ericofonen av min arbetskamrat Majsan, som haft den i många år
men som skänkte den till mig - för att hon gissade att den skulle få mer kärlek och förståelse då.
Jag hade ju inte tänkt skaffa någon Kobra, eftersom jag inte längre har fast abonnemang.
Men det är klart att en 50-talslya måste ha den vackraste telefon som tillverkats.
Tack, Majsan!


Man blir glad av den. Även om man tar suddiga bilder av den.

Mer telefoni, i tidigare inlägg
Hallå där, jag ringer om ericofonen.
Hallå... minns ni telefonvrån?

PS Någon som vet vad det är för gröna vaser (?) i bakgrunden på första bilden?
Loppisfynd, egentligen för mycket 1960-tal (tror jag?), men de har bitit sig fast
i mitt hem och vägrade följa med när jag sålde grejer på bakluckeloppis i våras.

Är grått en färg?


Lya under rekonstruktion. Har inte kommit längre vid den vägg där drömsoffan ska stå.
Räknar med att hitta den i höst, hos antikhandel eller auktionshus. Än så länge ser det
ut så här. Litet grått?
Vilket leder oss till frågan....


Allt i Hemmet, sent 1950-tal. Tack, Gösta, jag ska skaffa en julros till din ära
när december nalkas.

Motordrömmar


På ett gärde en bit utanför Norrtälje står Ford Anglian och är femtiotalssöt. Den är till salu...


... och den är överkomlig. Besiktad och körklar! Jag börjar drömma. Men undrar
hur länge den skulle  rulla innan det första felet dök upp. Nej, ska man ha
gamla bilar ska man kunna göra mer än att fylla på spolarvätska.


På sidan står det Bergengrens. Googlar det. Verkar ha funnits en Fordbutik
i Ulvsunda som hette Bergengrens. Var det vanligt att butiken satte sitt
firmanamn på bilarna så här? (UPPDATERING: Nej, svarar Grandprix63
i kommentar)


Mopederna står utanför en loppis någonstans i Roslagen (ägaren ville inte att jag skriver ut exakt var). 
Mopeden till höger är en Puch. Fin även om sadeln inte kan vara original? Den till vänster glömde
jag kolla märke på, för  jag började även här att drömma, om Puchen. Har ju haft en Puch en gång.
Jag skrev om mina moppar här.


Puchen hade ett Koppartransmärke.
7 500 kronor stod det på prislappen. För mycket.


Kul bakparti - och är det en liten dragkrok?
(UPPDATERING: Ja, det är det, för att dra cykelkärra, berättar
 Peter i kommentar). Mopeden kostade 7 000 kronor.

Årets trevligaste loppis


I lördags besökte Femtiotalsmannen och jag för första gången bakluckeloppisen vid
Lohärads bygdegård. Sommarens trevligaste loppis. Lagom stor, hög fyndfaktor och fantastiskt
trevliga människor som sålde (inga proffssäljare).


Vi gillar ju bygdegårdar från 1950-talet, så vi tittade in
och träffade på vaktmästaren som berättade litet.
Lohärads bygdegård invigdes 1956. Originalinredningen är kvar.
Notera högtalarna, kornischen och lampan. Tjusigt.

 
 
Här dansas det fortfarande. IOGT-NTO har motionsdans för fullvuxna,
på onsdagar, tror jag det var. Kolla bygdegårdens egen hemsida här, med
en bild där man ser alla de härliga lamporna som jag inte lyckades få till.


Hemma igen, med alla grejer. "Du köpte något på nästan varje bord", sa Femtiotalsmannen
förundrat. Ja, nästan. Allt detta plus tre pelargoner och två små dukar som inte är med på bilden.
Lampan är en finfin Ikea, 5 pix. Det stora gula fatet, Jie, 10 pix. Stig Lindbergs blå senapsburk
för Apoteken, 10 pix. Resten kommer här, på egna bilder:


Först detta fat. Ingen aning om vad det är för något. Undertill bara tre stämplar...


1265 34 och 46, till höger på snedden.
Tre fötter har fatet.
Någon som känner igen stilen?
Var fatet värt 25 pix?


Tyskt 1950-tal. Skål från Bay keramik (en rest av etiketten kvar i botten, tack för det!). 10 pix.


Mer Västtyskland! Den här gav jag 5 pix för. Mindre än de
betingade på Antikmässan i våras, har jag en känsla av...


Så här såg de på mässan ut.


Rubin! Sockerskål (?) med trasig knopp köpte jag för 10 pix, bara
för att ha en grej ur Gefles dekorserie Rubin (lanserad 1940).
Jag gör så ibland, köper en lite trasig billig del ur en känd serie
för att kunna ta hem och känna och titta närmare på den.
Faten är Upsala Ekeby, och vad heter de nu igen? Hjälp mig!
Ett i halvbra skick, tre missfärgade i olika skeden, 5 pix för allihop.
Samma där, ville titta på den gröna färgen och känna på tyngden.


Är det en ISI från Gullaskruf? Visst är det väl? 5 pix,
och jag hoppas att det ska vara mitt första glasfynd.
Jag skrev häromdagen om mina stapplande försök
att lära mig något om glas.


Sist, och inte direkt snyggast. Varför köper
man saker? 20 pix för en Bay-vas som ser ut
som en fläcksjuk fisk. Kändes som en bra idé då.

Första lördagen varje månad, maj-september, är det bakluckeloppis
i Lohärad. Nästa vår ska jag stå där själv, de verkade ha så kul!

Här besökte vi en annan bygdegård, HV-gården i Almunge.
Leve bygdegården!

Dagens Gefle


En augustidag 1958. Solen skiner genom nystrukna gardiner, och gårdens hallon 
ätes under en paus från skördearbetet. Hallon och mjölk i nya tallrikar.
De heter Rondo och är en nyhet från Gefle detta år, ritade av Berit Ternell.


"Bibeln". Här hittar jag alla fakta om modeller, dekorer
och vem som ritade vad på Gefle porslinsfabrik.

Bärfrossa på Helmers tallrikar här.

Svenskt glas - vackert och världsberömt


Gefle, Rörstrand, Hackefors, Stavanger Flint och Bavaria. Porslinet börjar jag få kläm på nu.
Men glaset. Jag är nybörjare, nivå noll, på glas. Försöker kravla mig upp på nivå ett.
Läser med beundran andra bloggare som kan mycket.
Hur ser ni att det är Gullaskruf, eller Johansfors, eller Orrefors? På samma sätt som jag ser
att det är Gefle, antagligen. Man lär sig känna igen. Men att vända på 1 000 tallrikar är inte svårt,
och sedan börjar man kunna litet. Det är knepigare med glas, det finns ju nästan aldrig några
etiketter kvar. På loppis vet folk inte vad de säljer. Nå. Det får bli antikbodarna i höst, och så mycket
frågande att handlarna hänger upp Stängt-skylten nästa gång de ser mig.
I dag bjuder Femtiotalsjakten i alla fall på litet trevliga annonser från Allt i Hemmet 1958-59.
Ni som kan glas får hemskt gärna skriva någon kul info som kommentar, så lyfter jag upp fakta
i bildtexterna och uppdaterar inlägget allteftersom.
Första bilden: Design: Ingeborg Lundin, kanske mest känd för Äpplet.


"PU 3761", design Sven Palmqvist. Känd för glasserien Fuga och servisen
Rhapsody, läser jag. Har även PU 3761 ett musikaliskt namn? En artikel
om Palmqvists liv finns på dn.se


 Sven Palmqvist här också.


"RD 1405". Carl Fagerlund. Skum annons. Är det i mitten en lampa som speglas i en
julgranskula? Omgiven av konstglas?


Boda, Colonade, Fritz Kallenberg. Som fick guldmedalj
i Amerika!


Gefle porslinsfabriks konstnärlige ledare Arthur Percy inledde
ett samarbete med Gullaskruf 1952, läser jag här.
Vad heter serieskålarna på bilden?


En glasserie jag känner till, yippi! Fyndade en ISI-vas på loppis,
fem pix, i går. Eller "blomglas" som de kallar den i annonsen.
Blomglaset ISI är den enda ISI-kuben på bilden, resten av vaserna
heter bara ISI, upplyser Porslinsbloggen-Benny. Läs om Lennart
Anderssons ISI på Porslinsbloggen.
Underhållande tråd om ISI med många bilder finns på
Precis en sån.


Kjell Blomberg läser jag en intressant artikel om
på Form 1900. En hårt arbetande doldis, som hann praktisera
på Arabia, jobba för Upsala-Ekeby, Gefle, Gullaskruf och
Gabrielverken samt föreläsa på Konstfack.


Party! Men jag kan inte hitta någon uppgift om vem som
designade cocktail-setet för Pukeberg.


Till sist Lindshammar, som fortfarande marknadsför sig som
"lasbruket med färg". Svartvit annons, så kan någon berätta
hur färgen "heliotrop" ser ut?
Jenny berättar i en kommentar: Ljusstakarna är designade av
Gunnar Ander som gjorde mycket glas för Lindshammar men även
en hel del fina ljusstakar för Ystad Metall.

Sju sorters Helmer (II)


Mitt samlande av Helmer RIngström-dekorer går sakta framåt.
Här har ni sommarens fynd, sex dekorer som jag inte hade plus en
Tellus-assiett eftersom jag kom över sex stycken och är glad över det.
Framifrån: Tellus (1957), Arkad (1969), Tina (1963), Ring (1958), Skotte (1968),
Campanula (1959 ) och Hellas (1942 ). Siffrorna är året då dekoren kom,
källa: Gefle Porslinsfabrik av Tord Gyllenhammar och Björn Holm.


Som jag förklarade i det första Sju sorters Helmer-inlägget så ska
det inte gå för snabbt att samla klart. Långsamt är roligare.


De här tallrikarna fick jag av Benny på Porslinsbloggen, (som har en imponerade
samling som ni kan se på hans blogg) jag skrev om överraskningspresenten här.
Nu är delmålet i mitt samlande att hitta några dekorer till, så att jag kan göra en
"Sju sorters Helmer del III" med de här och de nya.
Cirka 50 dekorer ritade Helmer Ringström - varav  en del i olika färgställningar. 
Så... ja, minst åtta avsnitt blir det alltså i serien "Sju sorters Helmer". 
(Man har inte roligare än man gör sig.)

To be continued...