Dekor av Dorothy (Dagens Gefle)


Nä, den där champinjonmackan i förra inlägget ser ju inte för rolig ut. Man vill ju ha en
snygg topp på sin blogg. Så vi kör en Dagens Gefle.
Här har vi Neptun, dekor Dorothy Clough. Jag kom över en binge flata tallrikar och ett
uppläggningsfat för 90 kronor på Vingens Återbruksaffär i Råsunda häromveckan. Fynd!
Neptun finns i rött också, men jag är ju svag för solgult. Dorothy Clough gjorde inte så många
servisdekorer, läser jag mig till, utan mest konstföremål. 
UPPDATERING: Kicki berättar att Neptun finns i blått också, det borde man ju kunnat räkna
ut själv. Då är randen på insidan, så att treudden doppas i "vattnet". Se här.
Läs också Porslinsbloggen-Bennys kommentar om ytterligare färgvarianter.


Det finns faktiskt en Gefledekor som heter Dorothy, den här, av the one
and only Helmer Ringström. Tills någon initierad hävdar motsatsen är min teori
att Helmer döpte servisen efter sin kollega. Jag har inga belägg för det, tycker
bara att det vore sött.
Någon borde ha döpt en dekor efter Helmer också!.

Vi testar 1950-talsrecept (varm smörgås)


Enligt devisen "Man har inte roligare än man gör sig" testade Femtiotalsmannen och jag
i helgen ett recept ur Femina 1954. Det som hade fångat mitt intresse var att leverpastej ingick
i receptet, inget man vanligtvis brer på varma mackor.


Varm vickningssmörgås fanns i ett matreportage med rubriken Biosupé.
Därav raden "Tänd ugnen genast efter hemkomsten från bio."
Eftersom vi inte kände för stekt ägg utan mest var nyfikna på hur leverpastejen
skulle funka så skippade vi ägget. I övrigt följdes receptet.

Resultatet? Vickningssmörgåsen smakade mer svamp än när man bara använder
champignonstuvniing. Den smälta leverpastejen förstärkte svampsmaken, 
men märktes inte som egen smak. Lustigt.
Smörgåsen får tre strutlampor i betyg av mig, och fyra av Femtiotalsmannen!
Fast utseendemässigt så hade ju svampmackan mått bra av det där stekta ägget...

Det ska testas fler recept, så stay tuned!
Tidigare inlägg om 50-talsgodsaken fattiga riddare här.

Hallå... minns ni telefonvrån?


Det var alldeles nyss. Man hade en telefonvrå. Det tillverkades telefonmöbler.


Så här enkel men ändå tjusig kunde den vara, vrån. En låda för telefonkatalogerna.
Ett anteckningsblock.


Ja, "långprataren behövde en skön och bekväm vrå för telefonen".
Åh, så fina möbler. Tänk, de ritades enbart för Telefonen!


Det är nästan så att jag vill skaffa fast telefon igen.
Och en telefonvrå att långprata i.

Ett tidigare inlägg om Ericofonen/Cobran här.
(Tidningsbilderna från Femina och Allt i Hemmet, sent 1950-tal)

Skyltsöndag, Hedemora och Sala


Jo, det är mitt i sommaren, men vi kör en skyltsöndag ändå! Under Femtiotalsmannens
och min Säterresa plåtade jag litet neonskyltar och annat. Måste tillbaka till Hedemora
när det verkligen är skyltsöndagstider - de här skyltarna vill jag se lysa i mörker!


Goodholms har neonskyltar över hela butiken, på gaveln....


... på framsidan....


... och över dörren. Många stilpoäng till den färgaffären
- hoppas neonen är i bruk också!


En av landets alla Sagabiografer. Bakgrunden kändes lätt lantlig, trots att vi befinner oss
på stans huvudgata.


Konditori Centrum hade stängt "pga ägarbyte". Jag hoppas den nye ägaren
behåller den sockersöta skylten - annar vill jag köpa den!


Kondisromantik.


What you see is what you get. Barnkläder.


Men... vad är det där? Min retroradar slog på
fem meter före gatuprataren...


... kände på mig att en stad med så fina neonskyltar också måste ha ett retrofik. Kul ställe.
Det mesta var till salu också. Vila litet i den här bilden, för nu kommer det rusklgheter....
 

Vi är i Sala, och jag har fått syn på ett bedagat hus med herrekipering.
Känsliga läsare varnas... starka bilder... blunda kanske....


Det här måste vara Sveriges ruggigaste skyltdockor. Kolla blicken. Och det växer hår i ansiktet
på dockan till vänster. Och om natten när ljuset i butiksfönstret släcks så börjar de röra sig...


... ledda av Dockmannen, Salas skräck. Brrrrr.... nu går vi vidare.


... till en tobaksbutik med stil. Fast man kan få opiumvibbar också, om man är på det humöret.

  
 
Vi avslutar med en stillsam och trevlig kvartett bilder. Sala är roligt att
gå omkring i, stan har små detaljer att kasta ett öga på.

Trevlig skyltsöndag!

3 loppisar, 1 auktion och 1 ny favoritskål


Uppe med tuppen i dag. Besökte tre loppisar och en auktion. En gårdsloppis (gulligt, trevliga
loppisanordnare, köpte en docka till systersonsbarn), en föreningsloppis (trist, ingenting fint
förutom ett par gardiner i 70-talsäppelmönster, men det är ju inte min grej), en till föreningsloppis
med tillhörande auktion (köpte ett par rutiga gardiner).
Jag köpte denna Rörstrandsskål på auktionen,  till vardagsrumsbordet på landet.  120 pix.
Helt okej, för den passar perfekt ihop med limefärgade ryan och är i fint skick.
Och så var det den enda grejen jag spanade in på auktionen, och jag hade bestämt mig
för max 130 pix.
Målet uppnått.
UPPDATERING:  Benny på Porslinsbloggen underrättar mig om att skålen förmodligen
är Carl-Harry Stålhanes "California"

Berätta - har Du gjort några kul inköp idag?

Sommar med Ernst, nej med Empire-Amelie


Välkomna ska ni vara, till inlägget "Sommar med Empire-Amelie". Känner ni hur solen
p-r-a-t-a-r med oss genom gardinerna? Det är som om ljuset vill säga oss någonting,
kanske berätta om 1950-talets härligaste stunder?
Empire-Amelie besökte mig i lyan i eftermiddags. Hon är fena på inredning, att som Ernst
k-ä-n-n-a i-n rummen. Och så var hon ett bra stöd när jag vinglande på trappstegsstolen
hängde upp min nya kökslampa (provisoriskt).


Lampan köpte jag hos möbelaffären Lidéns
i Säter. Den heter Funky och kostade 545 kronor.
Värd varenda krona, för den är så mycket "Asea-lampa
från 1950-talet" som någonting nyproducerat kan vara.
Och så är det ingen gammal ruggig el som ska bytas...


Jag hade bjudit in Empire-Amelie för att hon skulle prata med rummet i lyan.
"Den lampan... den lampan ska inte stå i hörn..." sa hon och ställde den som sänglampa bredvid
den ännu imaginära sängen (levereras på tisdag). Och vips så t-a-l-a-d-e lampan med fondväggen
- och fick precis den rymd den behöver för att inte se trängd ut.
Sedan fixade E-A litet med skärmarna, så att de blev som klockor på en blomsterstängel.


Jag plockade fram saker och gav dem till Empire-Amelie med uppmaningen
 "placera!".  För E-A ser nämligen roliga saker, som att när överdelen på en
1950-talsspegel får några kameler och en beduin så blir den en sanddyn
i öknen.


Och när jag kom in i rummet efter att ha stökat i köket så hade Elvis plötsligt
tagit plats på hyllan från Gimo. Självklart ska han ha hedersplatsen när hyllan
kommer upp!


Den rockande samen talade E-A med, oupphörligen. Hon provhängde
keramiktavlan än här, än där. Det är en norsk kusin till gipsnegresserna,
märkt AWF, Arnold Wiigs Fabrikker, och rätt märklig. Killen på renen
är kolsvart.

Efter Sommar med E-A vet jag ungefär hur jag ska lägga upp inredningen.
Vi kände in rätta placeringen för stringhyllorna, och hur drömsoffan som jag
inte hittat än ska stå, och så vidare. To be continued....

Säter som jag såg det


Säter var målet för Femtiotalsmannens och min senaste bilresa. Vi åkte
dit för att vi snokat reda på att det finns ett biografmuseum och ett
1950-talskondis. Ingetdera besökte vi. Så kan det bli. Men vi såg annat.
Det här huset nära folkparken Säterdalen har fått förstärkt färg av mig. Det är
så här jag tycker att det borde se ut.


Säter, tisdag eftermiddag. Det händer inte så mycket, men det kan också vara skönt.
Utanför Johnssons herr byts några ord.


Vid det fridfulla Rådhustorget finns en butik av det gamla slaget, med brett utbud.
Vem behöver Ur & Penn, Synsam och Guldfynd - när Runes finns?
Säter är en av landets bäst bevarade trästäder, inga större bränder har
drabbat staden. Vi tog en promenad i träkvarteren och njöt av lugnet.


Säters 1950-talscafé, Janssons, var stängt. Men vi lät oss
inte nedslås. Inte i en stad som har ett wienerkonditori.


Ett kul sådant, dessutom. Två våningar, inrett i "gammal stil", allt från 1800-tal till 1950-tal.
Många av möblerna och sakerna var till salu. Jag kikade såklart...


... litet lystet på den här lampan. Rolig!


Tapeterna var ett nytryck av en gammal tapet. På hyllorna
fanns mycket att titta på.


Till sist: Den tidigare fasta paviljongen på Säters mentalsjukhus. Fram till 1980-talet vårdades
patienter här, i det som nu börjar likna en ruin. Vi besökte Mentalvårdsmuseet som är inrymt
i en av de andra gamla sjukhusbyggnaderna från 1912. Vår guide berättade om mentalvården före
psykofarmakans intåg, om fascinerande  människoöden och om sjukhuset - som var ett eget litet samhälle
utanför staden Säter. Vi vill verkligen rekommendera ett besök, läs mer på museets hemsida.

Nästa gång, för det blir återbesök, ska vi kolla in Biografmuseet och så hoppas vi att
Janssons Café har öppnat igen!

Många bokstäver för loppispengarna


Loppispengarna gick på denna resa mest till läsning. Hittade tre nummer av Allt i Hemmet,
från 1956, 1964 och 1965, ett gäng Femina från1954-59 samt några gamla
Antikbörsen (som numera heter Antikvärlden). Kolla Knut Knutson 1996 på omslaget!.
Mellan tre och tio kronor /styck gav jag för tidsktifterna.


Modernt då. Retro modern nu. Femina 1959.  


Tips som håller än, särskilt om man inreder med 1950-talets alla mönster och färger!


Ännu ett steg mot komplett samling. Saknar 1950-53
och 1955-56 av 1950-talets köksalmanackor.
Leta är roligt, att få tag i en almanacka här, en där.


Underifrån: Rörstrandsfat, Mexico (Gefle, Helmer Ringström), okänt Importfat, såskanna
och fat, Blå Ritz (Gefle), två plastmuggar. Och så katten förstås, kostade fem pix
i Smedjebacken.


Souvenir. Ska börja köpa gamla affärsgalgar från orten,
på lokala Kupan etc. Skrev om galgar här.

Här firade jag bloggtipsarnas tips


I går var Femtiotalsjakten "Dagens blogg" hos Bloggtipsarna. De skrev väldigt väldigt
snälla saker om min blogg, läs här. Detta måste firas! Var firar man bättre än på ett "Gästis"?
Så på hemvägen från Dalarna stannade Femtiotalsmannen och jag till hos Gästgiveriet
i Östervåla, där man i kvällningen serverade en delikat grillbuffé.
Kaffe och kaka efteråt, ståndsmässig gräddsnipa från Gustavsberg.


Gästis har en retrobil, Chrysler PT Cruiser, som firmabil.
Kul.


Efter middagen, som intogs i trädgården, gick vi in i gästgiveriet och tittade oss omkring.
En skönhetsupplevelse.


Kolla, en 50-talspall framför orgeln!



Ljuvligt romantiskt en trappa upp. Men ända upp till vinden vågade jag mig inte, 
sedan Femtiotalsmannen berättat om Östervålamordet. En februarikväll 1896
blev postmästaren i Östervåla mördad på sitt kontor. Mordet klarades aldrig upp,
men ett förhör hölls i ett av rummen högst upp i gästgiveriet.
Efter det spökade det däruppe....
Läs om Östervålamordet hos Skalman.nu Forum.


Vi börjar och slutar med kakor. Burken
stod i fönstret hos stängd loppisbutik i Krylbo.
Mer från resan till Säter ToR kommer i morgon kväll.

Bäst på svensk geografi: Dödergök


Vinnaren i förra inläggets geografifrågetävling är Dödergök. Snyggt jobbat!  Och ni andra,
kolla in hennes blogg, full av vackra stickade saker, bland annat!
Meddelandet om segern anslås på detta sätt på Avesta-Krylbo station.
Rätt svar:
1) Hedemora. En stad med härliga neonskyltar, presenteras i eget inlägg.
2) Avesta-Krylbo jvstn. En nationalromantisk dröm.
3) Avesta. Litet för mycket 70-talscentrum för att jag skulle vilja stanna länge. Men stan har
ett Alvar Aaltoritat hus, enligt Wikipedia ett av få i Sverige..
4) Säter. Folkparken hetere Säterdalen. Ruggig backe ner(ännu värre upp) till parken,
men värt promenadmödan. Det kommer ett inlägg från Säter också!

Bilutflykt - men vart? Gissa!


Det här är den sötaste lilla neonskylt jag sett (hittills). Femtiotalsmannen och jag är på en
kortsemester med bil. Gissa var vi är, och har varit, i dag! Den som har flest rätt utses till
veckans stormästare i geografi.
1) Var finns neonskylten? E´ de Mora?


Men först på vår resa kom vi till  denna vackra järnvägsstationen
med stolta anor. Ledtråd: Vi har gjort ett byte - Uppland mot ett annat landskap.
2) Vad heter järnvägsstationen?


Mellan järnvägsstationen och neonskylten gjorde vi ett stopp här.
Jag var avig, gillade inte stan.
3) Var ligger byggnaden ritad av Alvar Aalto?


I natt sover vi  på stadshotell. Tidigare i kväll kollade vi in vackra bilar och en kul
loppis i stadens folkpark. Parken ligger nere i en dal, med en vattendrag som forsar rakt igenom.
Mycket fint. Få se hur många av er som säter de tre första och denna ort.
(Bilarna: Ford '56 (svart/vit) Chevrolet '56 (orange/silver) och Chevrolet '57 (röd))


4) Nå, var är vi?
Bilarna: Cadillac '58 (mörkblå/vit) och en De Soto '58 (blå/svart).
Tack till GrandPrix63, som hjälpt mig identifiera bilmärken och -modeller
så att jag kan berätta för er vad det är för bilar.

Svaren (och vinnaren) hittar du här.

Fler bilder från resan kommer i senare inlägg.

Goda grannar...


... har vi på landet. De byter ut sina handtag i köket och låter mig köpa de gamla, 1950-tal, 
för en spottstyver. En hel påse med sådana här handtag till skåpen. Och...


... en påse med sådana här, till lådorna. Köket i lyan är
nästa års projekt, men redan nu har jag alltså handtagen.
 Lycka!

Fyndplats Risingeboden (Norduppland igen!)


Femtiotalsmannen och jag har svårt att hålla oss ifrån norra Uppland. I går blev det
en utflykt igen. Vi hamnade så småningom uppe i Gimo. Utanför det lilla samhället hittade
vi Risingeboden.


Risingeboden består av tre små bodar i en uthuslänga. Inriktningen
är 1950-70-tal, utbudet brett med många fina och roliga saker. Teak, plast,
porslin, möbler, gardiner, prylar.


Jag blev förtjust i boden, som ägarinnan Gunilla nu drivit i tjugo somrar. Det är roligare
att gå omkring i en bod där stor omsorg läggs ned på presentationen. Vid många saker fanns
lappar med formgivare/tillverkare. Som här. Karin Björquists servis Vardag presenterades
på H55. (Att det är Björquist står på en lapp som försvann vid bildbeskärningen.)


Och den här salladsskålen av Sven-Eric Juhlin var så snygg att den ges
så kallad 50-talsdispens och får vara med på bild.
Gunilla har mycket fin plast i sin bod. Hon berättade att sommaren då
"plastboken" kommit ut kunde hon sälja hur mycket plastsaker
som helst. Boken skapade ett enormt sug.

 
 
Övre bilderna: Pallar och stringbord, 1950-tal.
Arne Norells safaristol Sirocco, 1960-tal.
Nedre raden: Stol i rotting och galon, 1940-tal, stått i barnkammare.
Gardin, 1950-tal, som jag suktade litet efter men lyckades låta bli att köpa.


Kaffepanna, norska Cathrineholm, 1960-tal. Roligt att stöta
på Cathrineholm, det är inte så ofta. Själv har jag en kastrull
i samma mönster, Lotus.


Till sist: Inköpen! Den här hyllan slog jag till på, en hundring är den verkligen
värd, fint skick. Plats för prydnadssaker från 1950-talet.


Får jag vara med och leka? Till sommarfesten behövs
fler bord i trädgården. Vi köpte det här fina, ihopfällbara, 
från 1950-talet för 250 kronor.


Helmer Ringströms dekor Hellas (Gefle) från 1940-talet.
Två djupa tallrikar och en flat för 50 pix.


Sist, minst, men kul. Mattermosen (till höger) från Termoverken,
Jönköping, tog plats bredvid de andra termosarna i köket
på landet. Den stod på 10-kronorshyllan i Risingeboden, ihop
med Bernadotte&Björn-skålar och annat smått och gott.

Risingeboden får fem strutlampor i betyg.
Fint utbud, lagom stort, kärleksfullt arrangerade saker och gott om info,
trevlig bodägare och hög fyndfaktor. Missa inte om du gillar 1950-70-tal!

Det ska finnas ett Gästis (Norduppland på en dag, del IV)


Varje ort med självaktning bör ha ett stadshotell, ett wienerkonditori - eller ett gästis.
Här befinner vi oss i Tierp, utanför Nya Gästgivaregården.


Receptionen.


Nattporiter på litet hotell är en av de jobbdrömmar som jag har kvar
att föverkliga. Så här vill jag ha det då.


Gästis har 14 rum och 28 bäddar.
På hemsidan får vi veta att alla rum
har " v o k vatten" samt även "trådlöst
internet gratis". Då och nu möts
på Gästis i Tierp.
Tyvärr var jag en kvart sen för dagens
lunch i självserveringen.


Askfaten finns kvar på toaletterna på entréplanet.


Gästis ligger ett stenkast från jvstn.  Om jag förstod personalen rätt ska det
ha bedrivits gästgivargård på platsen långt innan den vita tegelbyggnaden
med nuvarande Gästis uppfördes.


Sist men inte minst: En högtalare på Tierps jvstn.

Tidigare inlägg om Norduppland på en dag:
Del I: Oh, oh, Dagny
Del II: Solgult för hela slanten
Del III: Busvasst fik i Valbo

Jakten på drömsoffan


Här har ni nästan min drömsoffa. Den står på konditoriet i Kungsör. Jakten på Soffan har
just nu prio ett i projektet "femtiotalisera min lya". Jag är ute efter en röd soffa med personlighet,
det är den som ska "göra" rummet. 
Efter snart ett års sökande har jag inte hittat någonting coolare än denna soffa. Den, omklädd
i ett vackert rött tyg - det vore min drömsoffa.
Jakten fortsätter. Ser du en tvåsitssoffa, eller en nätt tresits, med det där alldeles extra,
tipsa mig!

Nio kryddor under huvudkudden


Glad midsommar! I natt lägger vi nio kryddväxter under huvudkudden, eller hur det
nu var. Som midsommarhälsning till alla som följer Femtiotalsjakten kommer här
ett bildsvep med kryddburkar.
Först ut är burkarna från Jie Gantofta, ur serien Pepperino av Anita Nylund. Fint
matchade av en pepparströare ur serien Picknick (Marianne Westman, Rörstrand).
(Jag fick reda på att burkarna var Anita Nylunds på fantastiska retroforum.se, där kunniga 
forummedlemmar alltid hjälper en om man har frågor.)


Mer Marianne Westman, serien Arom. De här fanns på loppis i Hökhuvud häromveckan.
800 pix för de sex burkarna skulle de ha.


Vi fortsätter med ännu mer Rörstrand. Speceriskåpet stod hos roliga
Magazin 13 på Roslagsgatan, Sthlm, i veckan. Fin ljusblå färg, tycker jag.


Okej - Höganäs eller NK? Kanske paprika och timjan från Höganäs,
och vitpeppar ur NK:s kryddserie? Va, är det olika serier? Ni förstår mitt bryderi
(glömde anteckna när jag plåtade burkarna på Antikmässan...) när ni tittar
på nästa bild.


Allt i hemmet augusti 1958. Salt och salvia uppges vara Höganäs,
ingefära och senap NK. Enda skillnaden som jag kan se mellan ingefäran
och de två Höganäsburkarna är att ingefära är tryckt med fetare stil.


Här syns skillnaden bättre. Men vem formgav de gula burkarna? Och vilken
var original och vilken kopia? Någon som vet? De gråvita burkarna är i alla fall
Signe Persson-Melins. År 1958 var detta alltså...


... 1955 gjorde Signe succé på H55 med
den här rustika kryddburken.Burkarna ser rätt
1970-talsklumpiga ut på bild, så jag blev förvånad
över hur nätta de såg ut och kändes
i verkligheten.


Perssons kryddschema såldes av Femina i december 1956. Det gjordes "med utgångspunkt
från Signe Perssons gedigna och formriktiga kryddburkar" och var avsett "som kökstavla,
en färgfanfar på den tomma väggen ovanför ett matbord eller en arbetsbänk".
Affischen innehöll kryddfakta och tips om de vanligaste kryddornas användning.


Burken till höger fanns i mitt barndomshem, stod på en hylla, kom från
mammas farmors hem. Så, plötsligt en dag, ser jag två speceriburkar på
en hylla hos Norrtäljeloppisen Hamnladan. Samma! Det kändes helt fantastiskt.
Nu fick jag ju veta att burken var speceriburk, och den blev dubbelt så snygg
när den fick familj! Hafregryn med f - läs Wikipedias intressanta artikel
om stavningsreformen 1906.
Rörstrand? Gustavsberg? Nej. Burkarna är märkta Import. Men jag tycker
lika mycket om dem för det.


När vi ändå befinner oss långt före 1950-talet så måste jag visa Tussilago
från 1929 (källa: Svenskt porslin). Gustavsbergs Wilhelm Kåge, ritade servisen.
Jag har en djup tallrik och en assiett, och bedårades av kryddfatet på Antikmässan.


Gustavsberg, för NK. "Kan vara Kåge", sa loppisförsäljaren i Rö som hade haft en kund
som tittat på dem och skulle komma tillbaka. Kanske gjorde hon som jag, gick hem och
googlade Hittade då antagligen den här utmärkta artikeln hos Antikvärlden, som du ska läsa
om du är det minsta intresserad av krydd- och speceriburkar.
Och det är du ju, annars hade du inte hängt med så här långt!


Hvitpepparn med familj fanns hos Antikhandeln i Hökhuvud.


Där stod också de rara Import-burkarna.

Ja, det finns verkligen en oändlig mängd krydd- och speceriburkar!
Lämna gärna en kommentar och berätta om vilka kryddburkar som du
samlar på/önskar dig. Och om du har gjort ett eget blogginlägg om 
krydd- eller speceriburkar länkar jag gärna  till det.
LÄNKAR:
Anna visar ett par av sina speceriburkar.

Lagt golv ligger


I dag  var det ruggigt nervöst att öppna dörren till lägenheten.  Hur skulle golvet se ut? 
Det var ju en chansning att välja ett plastgolv, risken är ju att det ser - plastigt ut.
Men åååh, vad glad jag blev!  Golvet, Novalon Scandinavia 85232, ser ut som linoleum!
Och det passar till tapeten, och det passar till gyllenmörka träslag. Kolla Stringhyllan,
som står lutad mot väggen ivrig att sättas upp. Den tycker också om det grå golvet!


För att inte tala om hur lycklig 1950-talsspegeln är över att äntligen
få en passande bakgrund! Nu när golvet var lagt kunde jag flytta
ut den och andra grejer från köket, som fått vara förråd och knappt
gått att komma in i.


Men det ekar tomt, än så länge. Så här ska det inte se ut när lyan är klar.
Där det lilla arrangemanget står ska istället stå en mörkröd eller
vinröd 1950-talssoffa som jag ännu inte funnit. Och så ska jag börja leta kornisch
till fönstret. Det blir inte lätt, är jag rädd, bredden är 245 centimeter.
Men det är jakten som är nöjet, eller hur?
Femtiotaliseringen av min lya fortsätter... stay tuned!

Tidigare inlägg om "femtiotaliseringen":
Här hittade jag min tapet.
Här var jag i valet och kvalet om golv, och här hittade jag det.

Plastic fantastic - nu i Norrköping


Utställningen Plastic Fantastic är uppackad igen! Nu på Norrköpings stadsmuseum.
Plastic Fantastic utgår från plastkännaren och samlaren Thomas Lindblads samling av
bruksföremål i plast. Jag såg utställningen på Dunkers i Helsingborg 2007 och bara älskade den.
Så mycken igenkänning, så mycket glad, rolig, vacker, smart plast från 1940-tal till 1970-tal.
Missa inte! Plastic Fantastic pågår fram till den 30 augusti.
Jag skrev om Thomas Lindblads bok här, och visade min egen, något blygsammare,
plastsamling här. Delar av den sistnämnda ses på bilden ovan.
(Tack till Kicki, som uppmärksammade mig på att Plastic Fantastic dykt upp i Norrköping!)


När du ändå är i Norrköping och tittar på plast -  gör dig en heldag i denna
härliga stad! På Arbetets museum finns utställningen "Industriland - när
Sverige blev modernt" om perioden 1930-80. På löpande bandet ses
prylar från fem decennier. Just här, naturligtvis, 1950-talet.
Läs mer om utställningen hos Arbetets museum. 
Under sommaren har museet också en liten mopedutställning.


Norrköping har ett gäng fina kaféer. Det här är klassiska Café Broadway
på Bråddgatan. Jag vill också rekommendera Café Väster, med mycket
autentisk 1950-talskänsla.

Ja, det får bli ett Norrköpingsbesök snart igen, känner jag.
Vi ses i "Peking" - bland plast och potatisbakelser!

Tvättdag på landet


En 1950-talsmatta (loppisfynd från Bergslagen) får ett välbehövligt bad  i en 1960-talsbalja
(Etenplast, Husqvarna). I dag var det tvättdag på landet.


Ska mattan hinna torka tills imorgon, då jag tänkte ta
med den till lyan? Kvällssolen hjälper till så gott den kan,
innan den försvinner bakom tallarna.

Allt ljus på Asealamporna



Cebe-lampan känner vi alla igen, en klassiker som man rätt ofta ser på loppisar.
"Asea belysning avd. IM Stockholm" står det i annonserna, men det finns väldigt litet
att läsa på nätet om Aseas lamptillverkning. Aseaägda Cebe i Svalöv tillverkade i alla fall
bangårdsarmatur, får jag fram. Och Cebelampan är ju som gjord för skrivbordet inne
hos stinsen på tågexpeditionen.


UPPDATERING: Tusse uttrycker i en kommentar förvåning över Cebelampan
som klassiker.  Kanske var den bara en plankning av Jac Jacobsens L-1 från 1937?
Men det är Cebelampan jag känner igen från barndomen och ser på loppisar.  
Se Luxolampan L-1 och andra L-modeller här.

 
Bilderna tog jag i garaget i eftermiddags. En rustik Cebelampa bor där.


Tv-lampan med gul skärm hittar jag hos retromoderndesign.com, där heter
den bara "small table lamp by Asea 1950s. Jag kan rekommendera den
lampsidan, där finns mycket godis...


... bland annat fler lampor av Sven Aage Holm Sörensen, som formgivit
denna lampa för Asea.


Ännu en modern sak. Samtliga annonser i detta inlägg kommer från
Allt i Hemmet 1958-59.


Ur ett lampreportage. Kopparskärmen längst till vänster är Asea (nypris 76 kronor), liksom
nästa lampa, av mässing och opalglas (64 kronor). Därefter följer: Strut av plexiglas (Lyktan),
pumpa av pergamin med dekor av pressade växter (Carl Malmsten), mattlackerad
aluminiumskärm (Bergbom), glaslampa (Orrefors), glob av rotoflex (Bergbom), cylinder
av rotoflex (Bergbom).


Syltan & Saabmannen, som jag gjort reportage hos, se under kategorin
Hemma hos, har den där kopparskärmen.

Säkert finns det läsare av denna blogg som kan en del om Asea och
deras lamptillverkning? Kommentera gärna! Fakta lyfter jag upp i inlägget
som uppdatering.

I väntan på solen


Man får göra vad man kan för att muntra upp sig nu i oktober. Åka in till Sthlm, fika
på Konditori Kungstornet. I inre rummet en trappa upp. Fler bilder i ett tidigare inlägg.


Och så kan man skicka ett larvigt kort till en väninna.


Och man kan huttrande vandra längs Roslagsgatan och titta in på
Magazin 13 och spana på speceriskåp.


Och när man kommer hem igen så kan man ta fram sin
dvd-box med Hillmandeckare och se om "Mannekäng i rött".

Vad gör ni andra, dessa regntunga dagar?

Regnet det bara öser ner


Regnilska på 1950-talet. Inledningen på årets juni är den kallaste på 50 år. Så här
arga var de senast det var iskallt istället för sommarvarmt. Lillebror har vält en blomkruka,
mor struntar i de odiskade kastrullerna på spisen - och nyss sparkade hon omkull
en pall. Inte ens på 1950-talet sken solen alltid genom nystrukna gardiner.
Men, god morgon, måndag, ändå! Nu håller vi tummarna för litet rekordvärme istället.
(Bilden tog jag på Nybo café, där det finns ett 50-talsinrett dockskåp.)

Få mjölkbord har stått pall


Mjölkbordet med mjölkflaskorna står längs väg 76 mellan Älvkarleby och Öregrund.
Jag gillar alla människor som restaurerar/sätter upp nya mjölkbord. Här har man gjort det
så att det ser ut som förr: Ett enkelt stadigt bord, några mjölkflaskor utan dekorationer.
De flesta gamla mjölkbord är borta. De togs ur bruk på 1960-70-talen, när tankbilar började
hämta mjölken vid gårdarna. De flesta av mjjölkborden längs Sveriges landsvägar revs, 
eller förföll. Eller fick en skjuts av snöplogen, se sist i inlägget.


År 1950 fanns det 264 000 mjölkleverantörer. Min morfar var en av dem.
Hans, och byns, namn står på den lilla plattan till höger. Numret 637 är gårdens
mjölknummer, och om jag förstår rätt av ett inlägg i en mycket intressant tråd
på anbytarforum så betyder det att vår gård var nummer 37 på mjölklinje 6. 
Tråden innehåller många roliga inlägg om mjölkbord/ mjölkpallar/mjölkbryggor
(olika namn i olika delar av landet).


1950: 100 000 mjölkbord, och kor i varenda hage. 
2009: Hästar, hästar, hästar. Och mer hästar.
Så jag blir glad varje gång jag får syn på kalvar eller kor.
I sommar ska jag plåta vackra mjölkbord, och kolla om biblioteket
har "Mjölkbordets historia" av Torsten Sigfridsson (Stockholm Skogs-
och lantbruksakademien, 1995).
En bra artikel om mjölkbord, med en del fakta ur boken finns
hos Kristianstadsbladet.


Det finns till och med en film om ett mjölkbord.
Lars Molins film "Midvinterduell" handlar om bonden
Egon (Ingvar Hirdwall) som inte viker sig
när Vägverket kräver att han tar bort sitt mjölkbord
(som de hävdar står i vägen för snöplogen).

Trevlig mjölkbordsspaning önskar jag er!


Busvasst fik i Valbo (Norduppland på en dag, del III)


Målet för min endagsbilutflykt i veckan var Nybo Café och Prylar i Valbo utanför Gävle.
Anita och Affe driver kaféet som har allt en 50-talsfantast kan önska sig.
(Norduppland? Nä, Gästrikland. Men som upplänning kan jag tänka mig att räkna Valbo
 till Norduppland, det var så trevligt där.)


 
3 x 1950-tal.


Nybo café öppnade maj 2006.  Anita berättade att hon och Affe redan hade
samlat på sig en massa femtiotalsgrejer, men att det blev ytterligare letande
när de skulle starta 1950-talsfik.

 
Överallt små arrangemang. Och många saker är till salu. Korgen var finfin,
släkting med väskan i Hökhuvud. (På gården finns en loppisbod, bonus!)


Snygg blomlåda med spaljé! Skulle jag kunna tänka mig i min lya.


Övervåningen är festvåning. Jag gillade det här hörnet. Parketten, de röda
stolarna, 50-talsenkelhet. Och lite romantiskt. Plats för möte mellan två.


Cherry Ames, kafésköterska - nästa bok i serien? Kolla in den tjusiga lampan i taket,
och dockskåpet...


... med 1950-talsbadrum!


Spisarparty! Radion som utgör disk är en av flera apparater på kaféet.
Skivspelare och vinylplattor finns det också, och jukebox att inspireras av
på Nybo Cafés hemsida.


Eva Eastwood uppträder (för andra gången) på onsdag, den 17 juni.
Sedan blir det allsångskvällar också.


Några utemöbler från tiden.


Jag tog en Nybomacka, med Gustafskorv,
potatissallad och stekt ägg.  Busgott!
Och så får man välja bestick, finns
en massa olika.

UPPDATERING, augusti 2011:
Nybo kafé nu i ny regi, och helt omgjort till modell vitt och fräscht.
Det ska finnas ett rum med Elvisbilder, men i övrigt inget 50-tal.

Tidigare inlägg om denna utflykt:
Oh, oh, oh Dagny (Norduppland på en dag, del I)
Solgult för hela slanten (Norduppland på en dag, del II).

Gillar du gamla fik? Kolla under kategori Kaféer, där finns fler.

Ikea 1957? Nej, 1987!


Ljusblå som en sommarhimmel 1957. Nätta, fina, passar perfekt till Gefles Rondo,
Femtiotalsmannens och min vardagsservis på landet. Jag hittade besticken på loppis
häromdagen. Kom hem, såg att det stod Ikea Made in Japan på besticken.
Hm. Knappast 1950-tal. Men kanske... 1960-tal? tänkte jag förhoppningsfullt.

Jag frågade på http://www.retroforum.se Svaret från kunnig forummedlem:
"Besticken heter Fiesta och fanns i Ikeas kataloger i slutet av 1980-talet (sic!),  alltså vare sig
50- eller 60-talet. Vet ej när de kom, i min 1987 års Ikeakatalog  presenterades de inte som nyhet
och har antagligen funnits några år då. Besticken fanns i flera färger: gul och rosaaktig .
De är idag ganska  vanliga på  andrahandsmarknaden och av någon anledning ser man 
oftast de ljusblå."

Fina i alla fall, tycker jag. (Fast tur att jag bara gav 20 pix för 16 bestick...)
Någon mer som kommit hem med ofrivilliga 1980-talsfynd...?

Sommarens "måste gå på"-utställning (helgtips)


Vad har vi här då? Jo, en bokhylla från Ikea. Året är 1958. Bengt Ruda, som tidigare ritat
möbler för NK, jobbar numera för Ikea och fortsätter göra smarta moderna saker. Kolla
den lilla skrivbordsdelen av bokhyllan! Stolen framför är inte Rudas utan Sanna Roséns Solfjädern,
vilket bloggläsaren "Johanna" gjort mig uppmärksam på.


I samma annons finns stolen Grill och fåtöljen Joker. Bengt Rudas stil
känns igen i fåtöljens ben, de har samma stuk som i NK:s Triva-fåtöljer.


Men här är vi plötsligt framme vid 1969? Vad menas? Jo, det här inlägget är en påminnelse
om att Liljevachs utställning "Ikea på Liljevalchs" öppnar i morgon lördag. För mig är det
sommarens "måste gå på"-utställning. Vi lovas en exposé "från det svenska folkhemmets
framväxt till vår egen samtid..."  och "många överraskande skatter ur Ikeas produktion".
(Bilden: Ur 1969 års katalog. Foto:Ikea)


Jag vet inte hur mycket 1950-tal utställningen innehåller,
men nu omfattar ju mitt designintresse litet mer än de tio åren...
Och Staffan "K-märkt" Bengtsson är utställningskommissarie,
vilket lovar gott.
Dessutom gillar jag Liljevalchs. Fina utställningar,  lagom stor konsthall
och kul saker i museibutiken. Det sistnämnda är viktigt!
Dessutom kan man åka 1950-talsmässigt dit, med spårvagn,
se inlägg från i december.
Utställningen pågår 13 juni-30 augusti.
(Bilden: Loggan från annonsen i Allt i Hemmet, 1958)

Trevlig helg!

Solgult för hela slanten (Norduppland på en dag del II)


Hemma igen efter bilutflykten till Norduppland och Gävles utkanter. Upptäcker
att allt jag köpt har ett drag av solgult. De glada speceriburkarna från Jie stod
och väntade på mig i Hökhuvud, mellan Östhammar och Gimo.


Hökhuvud är bara en liten by, men har TVÅ ställen för sådana som jag
och ni. Det var hos Antikhandeln i Hökhuvud som jag hittade Jie-burkarna.


Det är en sådan där mysig bod, där man går varv på varv och ser nya
saker hela tiden. "Huset" i mitten är en Gevaliaburk. Det fanns många
söta burkar att stålsätta sin köplust emot.


Väskan såg jag för andra gången denna förmiddag. En likadan står
på en hylla i Dagnys Hörna i Östhammar. Fin, men eftersom jag
redan förköpt mig på Jieburkarna (tänker inte berätta vad jag betalade)
fick väskan stå kvar.


Men jag kunde inte låta bli att utöka min samling med Icas receptböcker.
"Nytt på kakfatet" och "Den bästa efterrätten". 20 pix styck. Nytt kakfat blev
det också, på nästa ställe i Hökhuvud...


När jag såg Återbrukets skylt tänkte jag "aha, fyndplats".
Men tji fick jag. Extraknäckar värderarna ute i byarna?
Exempel: Berså-kaffefat, i halvhyfsat skick, 25 kronor.
Så inga fyndpriser, men en del trevliga saker. Kakfatet
gav jag 30 kronor för. Jag gillade sommarkänslan och
fatets storlek.


Kul marknadsföring. Vi ses på Antikrunda i sommar!
Och man kan ju föreställa sig antalet loppisar som man
fastnar på mellan antikbodarna, en dag i juli...


Antikboden i Gimo var ju inte öppen, det var tisdag (och knappt sommar).
Jag slängde ett öga på grejerna, inte så många, hos Röda korset
i Gimo centrum. Hittade inget. Men plus för kakelfasaden.


Mer kakel - och nu är vi plötsligt i Tierp! I en gammal fabriksbyggnad i tegel.
Det här är trappan upp till Kretsloppsshoppen, eller"Kretsloppan" som den kallas.


Stor lokal med mycket grejer. Där fanns gråtande barn, en märklig genre...


... och en del charmiga möbler. Den här fåtöljen torde
vara från 1940-talet och jag tycker att den har personlighet.
Ibland är det tur att man har liten bil.


Oj, så många burkar jag lyckades motstå denna dag.
Hos Kretsloppan var prislappen ofta 10-20 kronor,
så även på burkarna.


Det fanns lite "finporslin" också. Berit Ternells Pors (Gefle).
Tror de skulle ha 50 pix per fat, eller om det var 75.


Det fanns en loppisbutik till, Tinas Bazar & Loppis. Hon hade
en del intressant porslin, som Rörstrands Bimbo i gott skick
och en del 1970-tals-Gefle.


Vad köpte jag i Tierp? Jo, jag sa ju att det blev en solgul dag. Geflekannan (två nagg)
gav jag 13 kronor för hos Tina. Där köpte jag också det lilla ljusgröna fatet för 2 kronor
(Figgjo Flint, Norway) för att det är kul att utforska norska märken.
Fatet med gula handtag letar jag ursprung på, återkommer. 15 kronor kostade det i alla fall.
Fatet med dekorrand är Rörstrands Granada. Jag fick det gratis när jag visade att ena
handtaget var trasigt.


Och så här kaxig kan en naggad Geflekanna
se ut när hon får sällskap av ett Campanulafat
(Gefle, Helmer Ringström) inköpt i Älmsta
 förra veckan.


Vem ritade Granadadekoren? Hittar ingen uppgift.

Jaha, det här var inköpen på Nordupplandsresan.
På lördag får ni se resmålet, ett busvasst kafé i Gästrikland.
Stay tuned!

Oh, oh, oh, Dagny... (Norduppland på en dag, del I)


Det är en tisdag i juni och vi befinner oss på Adas kaffestuga i Östhammar. Detta kafé har
sedan mitt senaste besök byggts ut med ett par 1950-talsrum. Vilken glad överraskning!
I dag är jag på en endagsutflykt, helt solo i min lilla bil, ska göra Norduppland.
Jag börjar med en fika i "Dagnys hörna". Potatisbakelsen får fem strutlampor i betyg.


I det inre av de två 50-talsrummen råder en sobrare stämning. Härinne skulle grabbarna
i Owe Thörnqvists låt "Dagny" (från 1958) knappast få sitta och skråla sitt  "Dagny, kom hit
och spill, oh, oh, oh, Dagny,  fem droppar till. Hör hur mitt hjärta sjunger trall dill dill."


Snygg fåtölj med pall, snyggt bord, snygg tapet.


Och det finns både radio och jukebox!


Fler snygga former. Stringhylla, tapeten igen (visst ÄR den fin?) och ett fat
från tyska Schramberger Majolikafabrik.


Det finns mycket att titta på i Dagnys hörna. Här en gammal
bekant. Cherry Ames, supersköterskan eller hoppjerkan
- det beror på hur man ser det. Jag skrev om henne här.


Men det vore synd att bara prata om Dagny. Vi har ju den ursprungliga
kafédelen också, Adas kaffestuga. Låt oss välja en kopp till kaffet och
se oss omkring hos Ada.


Vinröd myshörna.


Kakelugn!


Man kan sitta ute också.


Det finns WC. Rolig detalj därifrån.


Nej, nu är det dags att runda av och rulla vidare.
Dagnys hörna var dagens första 50-talsfik. Det skulle 
bli ett till denna dag, vid målet för resan (som faktiskt ligger
i Gästrikland).


Hej då Östhammar! På väg ut ur ser jag detta konstverk. Jag får en
plötslig känsla av polsk landsbygd.
Nordupplandsresan fortsätter här på bloggen.
I morgon: Solgul antkrunda

En kopp Kärnkaffe och två mil galon


Jag plåtade koppen och sockerskålen på Arbetets museums kaffeutställning i höstas. De stod
i en monter så jag kunde inte titta under. Jag har undrat över servisen. Den kändes inte svensk, men
borde ha en svensk koppling eftersom den ingick i utställningen. Jag har tittat efter den i antikbodar
och på loppisar, men först häromveckan dök servisen upp igen...


... på en hylla i kaféet i Nostalgibyn! Jag frågade och fick veta att det var
reklamkoppar för Kärnkaffe. Under kopparna ("Bavaria", så där stämde min
känsla att det inte var en svensktillverkad servis) är stämplat reklam
för Kärnkaffe.
Kärnkaffe verkar ha varit produktiva på reklamfronten. Vid googling hittar jag
diverse Kärnkaffeburkar som är/varit till försäljning. Bloggaren Kvasthilda visar
en väldigt fin liten burk med rosor.

Två mil galon då? Jo, mannen i paret som driver Nostalgibyn berättade att han har
två mil galon, i bland annat rött och grönt. Den gröna galonen ser ni bakom kopparna.
Den gröna ser ni i biografens baldakin, i inlägget från Nostalgibyn.
Jag fick nästan lust att köpa litet röd galon. Oklart till vad, men det vore cool att ha.
Eller hur?


Helsingborgsrosteriet Kärnkaffe gick i konkurs i början på 1990-talet.
Gevalia (bilden) var en av de stora kafferosterierna. Jag hittade en lista
på äldre varumärken och  rosterier och enskilda handlare, som gjorde sina

egna blandningar. De var några stycken!
Listan finns i studiecirkelmaterialet till Bo Erikssons bok
"Den magiska bönan - om kaffe och kaffedrickande
genom tiderna" (Bilda förlag).

Här är några av kaffemärkena från förr:
Amja-kaffe. Bankettkaffe. Centrams kaffe. Cirkelkaffe. Emboka kafferosteri, Gävle.
Extra Prima Javablandning, Kristinehamn. Hassan Kaffe. Hermeskaffe.
 Isakssons kaffe, Östersund. J F Germundsons rosteri, Stockholm. Kaffeaktiebolaget Tellus,
Hälsingborg och Malmö. Lyckokaffe, ICA. Prinsesskaffe, ICA.  Prinsessan Sibyllas blandning,
AB Claes Karlborg & Co i Karlstad. Regina kaffe, Kafferosteriet Drott, Stockholm.
Skandia-kaffe. Svea Kaffe, Engwall Hellberg AB Kafferosteri. Triangelns kaffe.
Tellus-kaffe, Helsingborg. Utländska kaffedepoten, Stockholm.

Hela listan med en del uppgifter om startår och nedläggningar
hittar du här, i studiecirkelmaterialet till "Den magiska bönan".

Byrålådor med 50-talsfärg


God morgon, måndag! Åhhh, vilken glad byrå jag såg på Myrorna förra veckan.
Med lådor målade i 50-talsfärger - kanske också PÅ 1950-talet (kolla in handtagen).
Jag ska ju, när rummet är färdigfemtiotaliserat, ge mig på köket i lyan.
Blir sugen på att inte måla alla lådor och luckor i samma färg.
Snyggt matchat med radion ovanpå byrån, eller hur?


Det här är litet samma stuk. Bilden är
från Allt i Hemmet, jag har visat den tidigare
i inlägget "Hetaste trenden 1959 - måla om köket".

En glad fortsättning på veckan önskar jag Er!

Djupdykning i 1950-talets badmode


Det är tidigt 1950-tal och bikinin har inte nått Sverige än. Men baddräkterna
och badrockarna var tjusiga! I dag bjuder Femtiotalsjakten på strandmode.


Maskerad? Här ser vi både Catwoman och några kul killar vars badbyxor 
ser ut som Sloggi med litet skärp.


Ja, det är väl så, att när man ser tillbaka 50 år kan det bli litet roligt.
Här betraktar Sloggimannen och Catwoman roat 1901 års baderska.
Vad ler man åt 2059 vid en titt på dagens badmode?


Det fanns Lux-flickor, och det fanns Jantzen-fllickor.
Och uppenbarligen även Jantzen-pojkar. Och de 
dök inte ensamma.


I väntan på Bardotrutan. Nu är vi framme vid 1957 (tror jag det var).


.. och här har vi en rutig bikini. Klämmigt med matchande
rosetter. Men bikinin fanns redan på 1940-talet, Betty Lou berättar
i en kommentar att hon har Damernas Värld från 1949
med bikinibrudar på omslagen.


Handdukar med namn som "Palm Beach", "Barfota" och Färglåda".
Ljuvligt. Och vackra är de också.

Några tidigare modesvep:
Mode-nytt från 1950-talet
1950-talsmode i Sundbyberg

UPPDATERING: Kolla in Farbror Sids reportage från Syfabriken 1951.
När textilen var svensk.  Mycket intressant.

Det finns mer än allsvenskan (helgtips)


Riddarvallen är en av Sveriges många fotbollsplaner ute i skogen. Femtiotalsmannen och
jag ramlade på Riddarhytte SK:s hemmaplan när vi var ute och kollade ett industriminne
i Bergslagen härförleden. Jag imponerades av grinden...


... Femtiotalsmannen imponerades av avbytarbåsen och den otroligt
välskötta planen. Alldeles tyst och fridfullt var det, en tidig söndagseftermiddag. 
Jag kikade in genom klubbhusets fönster och såg några 50-talsstolar i röd galon.
Vi blev nyfikna på Riddarvallens historia - och på Riddarhytte SK:s placering
i seriesystemet.


Jag hittar en informativ och trevlig artikel om Riddarvallens stolta historia,
i tidningen Arkitekten (feb 2004). Idrottsplatsen invigdes 1934. I reportaget berättas
att bruksdisponenten såg till att fotbollsplanen, som anlades senare, fick nationella mått.
Ja, ståtlig är Riddarvallen, med rustikt plank längs vägen.
Riddarhytte SK har tyvärr åkt ner en division sedan atikeln publicerades.
Nu spelar laget i division åtta. Men ligger tvåa i tabellen! Heja RSK!
Spelprogram och tabell här.



Så helgtipset denna fredag är: Gå på en match i de lägre
divisionerna! Gärna på en plan med ett stolt förflutet,
ute i skogen. Engagera dig stenhårt i hemmalaget.
Köp t-shirten (om det finns en). Njut av varmkorv, kaffe, trivsamhet.


Här är några av helgens matcher i mina trakter.
Vikingalunden, IP Arkadien... fina namn, eller hur?

Trevlig helg!

Nu är 1950-talet på tapeten


Får jag presentera: Lyans nya tapet!  I dag var målaren klar. Men det tog längre tid än han
hade räknat med. Originaltapeten från 1950-talet har kanter som måste skäras bort,
och så kunde man inte blöta den som nya tapeter (jag hängde inte riktigt med där, men
det var något med att den löstes upp om man gjorde fel).
Ser ni hur lampan trivs?


Radion känner sig också nöjd (den är ny i retrostil, från Clas Ohlson).
Jag är verkligen så ruskigt glad över tapeten. Den blev ännu bättre än jag
hade hoppats.


Fondväggen är jag lite tvehågsen inför. Inte riktigt en femtiotalsfärg, jag
skulle ha valt en mörkare nyans. Men några kvadratmeter vägg är lätt
att måla om. Och fonden ska få en chans, jag ska se vilka färger
som passar till den. Säg gärna vad ni tycker!


Jaha, så var det golvet då. Efter många om och men, och kollar på nätet,
och grubblerier över pyttiga provbitar, så gick jag till en färgaffär och lånade
hem ett par rejäla provbitar. När jag la på den här grå, kände jag att
JA, här är mitt golv.


Det såg lite... grått ut med bara tapet och golv. Men så ställde jag dit en pall.
Hm... nu börjar det likna något, va?


Och se här! Ännu bättre med lite rött också. Rött, svart, grått.
Det blir färgerna jag bygger rummet på. Golvet är ljusgrått och lätt
marmorerat, och ger ett väldigt mjukt intryck.
Ett hedersomnämnande till två av er som kommenterade golvinlägget:
 "Tant Annika", som föreslog ljusgrå, spräcklig, och Staffan, som gillade
linoleummattan "Sky Blue".


Men... vad är det för golv då? Okej - känsliga
byggnadsvårdsortodoxa läsare bör logga ut nu....
... eller blunda....
... för det är ett PLASTGOLV!
(Forbos Novilon Scandinavia, "Vicenza", nr 8523)

Jo, visst hade det varit mest korrekt att välja ett linoleumgolv. Men nu är
det ju inte 1950-talet jag ska bo i, utan min tolkning av 1950-talet!
Och jag vet att jag kommer att gilla det där golvet väldigt mycket.

Stay tuned... om  två veckor är golvet lagt och då läggs det ut här också.

Stolar med stil x 3


De här trädgårdsstolarna är de snyggaste jag sett, tror jag. De står i trädgården
hos Ovansundets Café i Nysättra. Glömde fråga om ursprunget, men de andas kvalitetsdesign
från 1950-talet. Uppdatering kommer när jag vet! Eller så kanske någon kunnig bloggläsare
vet att berätta något om stolarna?


Utanför Funkisboden på Upplandsgatan, Sthlm, står nästan alltid en eller
ett par roliga stolar. De här hade litet annorlunda rygg. Fina! Om jag inte vore
så nöjd med mina Tapiovaarastolar hade de fått följa med hem till köket i lyan.


En Arka med fårskinn. Den stod på Antikmässan och var snygg. Av de Arka
jag sett i verkligheten tycker jag att den här med fårskinnsklädseln är finast.
Yngve Ekströms Arka från 1955 är för övrigt en av sittmöblerna i Femtiotalsjaktens
stora stolsquiz. Varför inte roa dig med litet frågesport denna regniga torsdag?

1950-talets värsta trafikfaror


Det här inlägget tillägnar jag bloggarna Larsson och GrandPrix63.
Bilderna kommer från 1959 års upplaga av  "Tekniken i dag", Teknikens världs årsbok.


Det handlar om repetitionskurs i parkerings- och underhållsteknik.
Ordet "lapplisa" har redan dykt upp i svenskan, ser vi på näst sista raden
på vänster sida.


"Hur många gånger ställer inte folk ifrån sig en bil på backkrönet? .... Man är ute och åker
med familjen och hittar den där absolut perfekta utsikten och säkert som amen i kyrkan
är man just då på ett backkrön."
("Säkert som amen i kyrkan" - ett talesätt jag inte hört på decennier. Har Ni?)


En felparkerad folkabuss, eller en dam i shorts - och vips så händer det.
Ni får se upp i sommartrafiken, Larsson och GrandPrix63!


Flygande inspektion! Hur är det med dödgången i ratten?
Polisbilen, vad är det för märke och modell? "Saabmannen" svarar på den frågan
i en kommentar.

Kom också ihåg att damma av bilkudden och plastliljekonvaljerna i den lilla vasen
på instrumentbrädan!

Ett 1950-talshem börjar med golvet (uppdaterad)


I detta nu håller målaren på att tapetsera min lya. Rummet och hallen får samma tapet,
"Geometriskt mönster", originaltapet från 1950-talet, inköpt hos Handtryckta Tapeter. Det blir
också en fondvägg i tegelrött.
Men så var det golvet. Golvläggaren kom och mätte och visade prover häromveckan.
Parkett och linoleum. Jag hade tänkt mig parkett, men dels tyckte jag att den var för ljus,
dels är parkett för tjockt - balkongdörren måste i så fall kapas och kortas. Puh!


Jag har förstås studerat golv i annonser i mina "Allt i hemmet" från 1958-59
- och konstaterat att förutom parkett var det linoleum, vinyl och heltäckningsmatta
som gällde. Grönt, blått, rött, ganska kraftiga färger. Proverna som mattläggaren hade
med sig liknade det gröna golvet på bilden. Inte så skoj. Men det var mtt fel, jag 
hade bett honom ta med prover av typiska 50-talsgolv...


Snyggt! Men har man en tapet som heter "Geometriskt mönster" säger det sig
självt att man inte matchar med ett rutigt golv.


Men kanske när det blir dags att fixa köket?


Ja, för rutor är snyggt, i diverse mönster.


Söt annons, tråkigt golv.  Nej, nu tittar vi på en annan variant...


Heltäckande matta! Fast - vill vi ha en "trivsamt dämpad atmosfär" i våra hem?


Ja, det här paret verkar vilja. Återigen en pipman, och hans hustru. Strehög
hade snygga mönster - men de passar inte som matta. Tycker jag.


Så var det, ja. Och det är bara två veckor kvar till golvbyte
och jag har inte bestämt mig. Illa - det är ju själva grunden
för 1950-talskänslan i lyan.Men nu tror jag ändå att jag vet
vad det ska bli...


Så här ser alltså tapeten ut.


Och så här ser "European Woods Walnut Classic" från Forbo ut.
Laminatgolv. Fejkparkett, alltså. Och mörkare än någon parkett
jag sett på 1950-talsbilder. Men jo, jag tror det blir snyggt.


Alternativet: "American Forest Oak". Men nja, jag vill ha mörkare.

Nu återstår bara den här frågan: Är laminatgolvet tillräckligt
mycket tunnare än parketten? Annars: balkongdörrsslakt.
Ska tala med golvläggaren idag. Spänningen är olidlig.


Alright, låt höra, vad säger ni?
Vad för golv skulle ni välja till den tapeten?
(Visst skulle väl den här lampan trivas
på en valnötsparkett..?)

UPPDATERING. I kommentarerna föreslås grå eller röd
 linoleum, samt fiskbensmönstrat. Hur skulle det se ut? Vi kollar...


  
Eternity, Sky Blue och fiskbensfejken Toronto.



  
Linoleum. Henna, Bleecker Street, Red Copper.

Well? Vad tycker ni?
(Alla golv från Forbo)

Det lös om den solstolen (men jag klöpp inte till)


Nu, mina vänner, befinner vi oss i Roslagen. Här böjer vi verben lysa och klippa som
i detta inläggs rubrik. Rospiggska kallas dialekten, tyvärr på utdöende.
Solstolen i retrostil såg jag på Väddö möbelaffär i förmiddags. Mycket lockande.
Accessoarerna skulle naturligtvis vara en jättelik solhatt à la 1950-tal samt en Cola i glasflaska
med  vitrödrandiga sugrör, som här hos Larsson.
Vi får se.