Hemma hos... mig själv


Jag kom på att jag ju gjort Hemma hos-reportage hos andra - men aldrig hos mig själv.
Så häromdagen när jag städat, och solen sken in genom nystrukna (nåja) gardiner,
tog jag fram kameran. Eftersom jag berättat om nästan allting på bilderna i tidigare inlägg
så länkar jag till de inläggen. Här ser ni soffan Belle, som döptes av en FJ-läsare. Den turkosa kudden
köpte jag hos Iris Mode i Tierp, den rektangulära hos Antikt o Design i Orrefors. Den vita
stolen kommer från Risingeboden. Radion är en äkta Clas Ohlson.


Välkomna in! I min lilla hall står ett bord som kanske är
från Bodafors. Spegeln var ett av mina första 50-talsinköp,
den hittade jag hos Magazin 13 på Roslagsgatan.


För mig som är uppvuxen i ett bonnkök är köket det viktigaste rummet. Jag älskar mina gardiner,
som jag köpte hos Framtids Antiken, Surbrunnsgatan, Sthlm. Duken är en gardin fyndad
på en Älvsjömässa. Lampan är ny, men i samma stil som till exempel Aseas strutformade
kökslampor från 1950-talet. Stolarna är Ilmarin Tapiovaaras Fanett, märkta Edsbyverken 1962.
Bordet har Perstorpsplatta.


Visst funkar Stringhylla med furuhyllor fint i ett ljust kök? Jag hade planer
på en röd pocket-String först, men så såg jag den här. Husmoderns
köksalmanack samlar jag på, nu saknas bara en från 1950-talet (minns
just nu inte vilket år). Sedan gillar jag liksom många andra retrobloggare
att göra små stilleben. Här är rödvita gruppen!


Har man inte gröna fingrar köper man en plastpelargon.


På Perstorplattebänken blir det ständigt högar. Just nu bor Köksalmanackorna där.
Radion köpte jag för många år sedan, nyretro at its best. Den fina norska
keramiktavlan matchar gardinerna, goda grannar på landet presentade mig
med den i somras.

En 60-talsflaska? tänkte jag när jag "fyndade" den röda på loppis.
Vänliga FJ-läsare upplyste mig om att det var en Blossa glögg-flaska från senare år.
Ljuslyktorna är dock 1950-60-tal, ursprung litet oklart. Jag frågade i det här inlägget.
Fruktskålen tycker jag ändå är ett fynd. Hyfsat ovanliga "Furuvik", Berit Ternell för Gefle,
ett nagg, 30 pix.


Ovanför Perstorpbänken har jag höga köksskåp. Huset byggdes 1937, skåpen kan vara
från dess eller möjligen från en renovering på 1950-talet. Inuti: Vad någon trodde var en
loppishylla, när jag visade hyllbårder i ett tidigare inlägg. Hm. Jo. Ibland undrar
jag själv. På nedre hyllan ser ni bland annat ett stort "Vardag"-fat, en liggande "Bimbo"-kopp,
och en "Tellus"-såssnipa, en "Carmen"- snäcka och en "Flora"-äggkopp. Övre hyllan härbärgerar
"Regina"-koppar, dito "mon Amie", en "Blå eld"-äggkopp och litet annat.



Gamla kökshanddukar med monogram, helst "E", går inte säkra för mig.
Jag kan bara inte låta bli dem på loppisarna. Skärbrädan är ett fynd från
en "privatvisning" inför att ett hem skulle säljas på loppis. Burkarna på kylen
är Jies "Tulpan"-serie.

Ovanför spisen har den vackra burken från Ericsson & Rabenius tagit plats.
Kaffekannan är Kockums - och jag lyckades aldrig bli fena på kokkaffe, som jag
hade ambitioner med i det här inlägget. Prickig grytlapp, Åhléns.

 
Varje 50-talshem bör ha en trappstegspall. Och en kaffekorg. Och en
brödburk. Här syns litet av köksskåpen, som dock borde vara ljusblå.
Och ha Tickareglar istället för plastknoppar. Blunda!


Nej, hörrni, nu har vi varit länge i köket. Vi går ut i hallen igen.


Men vi slänger ett öga tillbaka in i köket, för att se de två skåp som
fått Tickareglar. Som bestickställ på diskbänken använder jag två
Gefle-kannor.


Hallens två garderober har gamla fína nycklar.


Låt mig presentera: Rummet. Bordet är en Edmund, och vem Edmund var, är fortfarande
ett mysterium. Ryan är jag trött på, är trött på ryor överhuvudtaget. Dammsamlare.
Gardinerna fanns i den låda med 50-talsgardiner som jag fick av en snäll hotellägare.
Klockan på väggen är en Åhléns-kopia av George Nelsons "Ball clock".


Och vad har vi här? Jo, Ikeabokhyllan "Tema" från 1955. Och Den Blå Fåtöljen, som
vägrar flytta ut. Sängen, som är helt modern, skymtar med rutigt påslakan nere till vänster.
 

Här på hyllan utspelade sig Vasernas Krig, men med lyckligt slut. Lampan kallar
jag "Fellingsbro", efter fyndplatsen. Vasen närmast är en oljeflaska från
brittiska Hornsea. Tapeten är en originaltapet från 1950-talet, här berättade
jag om hur jag hittade den.


Inte så mycket 1950-tal på balkongen. Men en Svärmors tunga, typisk
50-talskrukväxt, skymtar.


Vi vänder oss om och tittar upp i taket, på en 50-talslampa (närmast)
och en 60-talare från Epa (längst bort).


Nedanför 60-talaren har jag min sekretär. Här börjar man, trots att det är nystädat, se
anhopningen av saker. Den rosasvarta plastbandsburken borde inte ens få vara med på bild.
Men... "Loppisbråte har blivit ett sätt att leva", som vi heminredningsintresserade travesterar rubriken
till DN Bostads redan klassiska vindsvåningsreportage. Stolen är hemifrån, 1940-50-tal.
Sängbordet utgörs av en pall. På sekretären EWÅ-lampan, en favorit.


Notera "tidskriftshyllan" längst till höger, bredvid sekretären. Den hyllan klarar att man gör
en Dagobertstapel, livsfarligt, jag bara lägger dit bok efter bok, tidning efter tidning.
Tv-tranorna ska bli fler, en rad med åtta-tio i olika storlekar, tänkte jag. Byrån är ett
auktionsfynd för 50 pix.


Inte färdig. Badrummet har inte blivit mer 1950-tal än svart toasits
och ett retromönstrat duschdraperi. Fast dörren har ju lås med gammal nyckel, förstås.
(Nej, jag har inte testat att låsa...)


Men skulle det bli kö, finns det i alla fall en stol.


Ett annat projekt som inte är avslutat: Kornischen.
Den står i ett hörn tillsammans med retrotyget från senaste
Kistamässan och väntar... Kobran är en present från en gammal
arbetskamrat.


Till sist, om jag skulle sammanfatta känslan jag är ute efter i min inredning
- här är den. Jag vill bli glad när jag kommer hem. Det blir jag av roliga
mönster och plast i glada färger.

Och nu utmanar jag alla andra retrobloggare!
Gör ett "Hemma hos mig själv"-inlägg.
Så länkar vi till varandra.
UPPDATERING:
AnnaLovesMe visar kopparlampor och annat retrofint i "Hemma Hos Oss".

Det står ett sideboard hos Myrorna...


... i Sundbyberg. I alla fall i eftermiddags. Jag fastnade en stund, eftersom det var något
hos sideboardet som påminner om min Ikeabokhylla "Tema" från 1955. Och så var det
ju så snyggt!


Jag ville se om hyllorna vilade på likadana Ikeaskruvar som bokhyllans.
Det gjorde det inte, hyllorna var fasta. Kan man då avskriva Ikea?
Hyllpapperet var härligt retro.

 
Tja, vad har skåpet för ursprung? Vet någon av FJ:s läsare?
1 900 kronor skulle Myrorna ha. Dyrt? Ja, för att vara på loppis. Men om det
är ett sideboard av känd tillverkare så skulle det ju kosta mycket mer i antikaffär.
Sidboardett hade litet repor på översidan och högra dörrens lås var trasigt,
annars bra bruksskick.

Berätta för mig om Hellsing (helgtips)

I morgon lördag är det vernissage på Gustavsbergs porslinsmuseum. Då öppnar utställningen
"Allemansland" om "Lennart Hellsings halsbrytande universum". Men vet ni - jag har inget
som helst förhållande till Lennart Hellsing (1919-), fastän jag var barn på 1960- och 1970-talen
och borde ha det. Böckerna om hans mest kända figur, Krakel Spektakel gavs ut 1952-60.
(Foto: Bertil Wreting/Nationalmuseum / Creative Commons)


Jag anar att jag som levde ett jordnära Astrid Lindgrenskt Bullerbyliv ratade de spralliga
Krakel Spektakel-ordlekarna, om mamma ens iddes ta hem några Hellsingböcker från biblioteket.
Krakel spektakel, kusin vitamin.
Hängde och svängde i en gardin.
"Unge! Vad gör du! Riv inte ner gardinerna!"
Så ni som förstår Hellsings värld - förklara den gärna i en kommentar!
Och läs om utställningen på porslinsmuseets hemsida.

Men muggen är fin. Den formgav Stig Lindberg 1955. Barnservisen med Krakel Spektakelmotiv
bestod av muggen och en djup tallrik. Setet såldes i en liten resväska av papp.
Julsingeln fanns på en loppis förra sommaren. Den fick vara kvar.

Trevlig helg!

Har ni märkt av Dymo på senare år?


Det är tidigt 1960-tal och amerikanska företaget Dymo, grundat 1958 i Kalifornien, börjar
märkas även i Sverige. Nu var det längre jag såg en Dymo, men jag minns känslan av de där
plastremsorna med bokstäverna i relief som man liksom stämplade fram. Tydligen lever företaget
i all högönsklig välmåga. Enligt Wikipedia ägnar sig Dymo "i huvudsak åt etikettskrivare för
sammankoppling med datorer - ett område de är bland de största i världen på".

UPDATERING: Märk väl - Dymo lever! Se kommentarerna.

Glada, roliga Colora


Snygg, va? Lampan, som hängde hos Antikt o Design i Orrefors i somras, är en Colora.
När jag genom Form55 upptäckte den nya bloggen Att samla Fugor och såg hans två Colora-lampor
blev jag inspirerad att visa den här. Notera också kornisch och snygg gardin.
Colora är en variant av Fuga, Sven Palmqvists vackra centrifugerade glasserie från 1950-talet.
Fuga är genomskinlig, Colora opak i starka glada färger.


Butiksägaren plockade fram några ovanligare Colora-föremål och visade.
En ostkupa! Oklart om glaskupan med träknopp (och fat som inte hör till) var en del
i serien eller en glasblåsares eget lilla bygge. Den lilla fläckiga skålen var enligt
handlaren definitivt inte i produktion, utan en kul glasblåsarimprovisation.
Ljusstaken skulle tydligen inte heller ha ingått i Colora-serien. Den är dessutom
felmärkt, det står Fuga under. Men det ska tydligen ha hänt då och då.

Söt improvisation. Och jag gillade antikboden
i Orefors skarpt. Fina saker! Inlägg här.

Loppisbonanza i Avesta-Krylbo


Gjorde ett loppissvep kring Avesta-Krylbo förra veckan. Det avgjort raraste föremålet hängde
på väggen hos "Antikbod Saker man minns" vid Brunnbäcks herrgård. "Picknick" av Marianne
Westman, tänker man direkt. Och eftersom hon arbetade en del i Tyskland så är den teorin trolig,
då uret är ett Junghans. Men - enligt vad jag kan läsa mig till på nätet så ligger inte Westman
bakom det här vägguret? Snyggt i alla fall. Men för dyrt.


Det var emellertid en trevlig antikbod, som nu på vinterhalvåret är öppen när någon är hemma.
Man får chansa. På nedervåningen är det just antikt, mycket linne och porslin. En trappa
upp fanns godiset. "Picknickklockan" och mycket mer...


En spegel (Marianne Westman? Har glömt) och en trave av Mon Amie trivdes ihop.


Mer Rörstrand. Servis med okänt namn.


Arthur Percys servis "Teneriffa". Tunna 1940-talskoppar, åh så gott att dricka
kokkaffe ur dem. Det var också en Percy som fick följa med hem härifrån, se
längst ned i inlägget.


Nästa Krylbo! I den forna järnvägsknuten finns inte mindre än tre loppisar. Gröna Magasinet,
inhyst i ett gammalt godsmagasin på Järnvägsgatan, var stort och roligt. Vi kliver in...

Lampan närmast i bild är mörkt rökfärgad och mycket snygg, fastän det inte riktigt framgår
av min bild. Orrefors! Ett litet nagg på undersidans kant gör att den kostar 600 kronor och inte 2 000,
sa handlaren.




Flickan från förr hade fin ram, vågen en liten hink och kopparna charm.
De senare var utan märkning - någon som känner igen dem? Burkar, burkar,
burkar - man vll ju alltid ha allihop. UPPDATERING: Kopparna är Karlskrona, berättar
Livet på Sofieberg.


Nu är vi en trappa ner, hos Krylboden på Stationsgatan. En kombinerad närbutik
och loppis. Jag tyckte stolen med kavajen och väskorna var som ett stilleben.
"På väg".


Ett 50-talsbord för 150 pix. Och några andra bord med diverse prylar.

Granne på Stationsgatan ligger Second hand-butiken 33:an. Tio minuter
efter att de öppnade lallade jag in, och insåg att alla riktiga fynd redan var
plockade av de kvinnor som nu gjorde sitt andravarv. Orutinerat av mig.
Fick ändå med mig något.


Men dagens loppisrunda började i Avesta på Kupan. Där fanns för andra gången
ett gäng attraktiva tallrikar till lågt pris. Förra gången var det fyra Rörstrands
"Cuba" för 15 pix inalles, som jag motvilligt lämnade kvar och senare till min förvåning
upptäckte att bloggaren Retrolux istället lagt rabarber på. Denna dag kunde man fynda
andra snygga Rörstrandtallrikar, 25 kronor för en trave och 25 för ett uppläggningsfat.
Tror servisen hette Arcad.


Så till inköpen. I Brunnbäck blev det faktiskt en Arthur Percy-tekanna. Jag har ju sedan tidigare
två koppar med fat och en gräddkanna i "Grand". Trodde inte jag skulle skaffa tekannan,
men tja, den kostade bara 120 kronor och... är så fin! Utan gulddekor dock, så den heter inte "Grand",
har jag för mig. Lampan är en 70-talsblomma med charm, kostade bara 35 pix, den kunde bara inte få
stå kvar hos 33:an.
Till sist...

... ett Geflefat, "Äng" för fem pix hos Krylboden. Där fanns även koppen,
till samma pris. Den känner jag igen men kan inte placera.
Gefle, va? Benny - hjälp mig! Söta ihop är de, assietten och koppen,
nästan som om de hörde ihop. UPPDATERING: Det är en Upsala-Ekeby-kopp,
"Röd blomma", 1950-tal, av Arthur Percy, visste Benny - förstås.
I och med denna runda verkar det som om jag har avverkat
Avesta-Krylbos antik/loppisar? I alla fall om man ska lita på den här
listan på Avestas hemsida. Pias Returtjänst, i den före detta kyrkan,
kollade jag in förra gången jag var i stan.

Sol, tack!


God morgon, måndag! Sol heter dekoren från Gefle. Den lilla söta köttbullepannan (?) fanns
på Antk & Kuriosa i Kista härförleden. Sol vill jag ha den här veckan, och så ingen mer snö
förrän till lucia. Tack.

Trevlig fortsättning på veckan!

Konditori Drott - brunmurrighet när den är som bäst


Mitt emot järnvägsstationen i Enköping ligger konditoriet Drott. Där har det legat
sedan 1955. Jag börjar faktiskt förvånas över hur många fina 1950-talsfik
det finns i Sverige.


Drott har personlighet. Här kan man sitta under en baldakin och dricka sitt kaffe.
Och vad har vi där till höger?


Jo, en blomlåda som mäter sig med den fantastiska hörnvarianten
på Rådhuskonditoriet i Söderhamn. Nog måste den vara original?
  
 
 
Men det som kännetecknar Drott mer än något annat är den sammanhållna
färgskalan. Brunmurrighet genomförd ner i varenda stolsben. Imponerande!


Konstverket på väggen i inre rummet (alla kondis med klass har ett inre rum)
imponerar också. Men jag förstår inte riktigt formatet, varför ser den ut som den gör?
Jag får fråga vid nästa besök. Eller inte. Ibland vill man ha något kvar att fundera över,
eller hur?


Spetsgardiner passar fint till brunmurr. Och pelargoner.


Kaffebordet i mitten av lokalen känns modernare
än 1955. Men - man har inte frångått färgskalan och
lockats att slå till med någonting färggladare. Bravo!


Brunt är fint.


Drott ligger i ett hus med trevliga 1950-talsbalkonger. Och har ett tjusigt
litet staket. Överbyggnaden antyder, precis som väggarna inne på fiket,
en ansats till "Omgörning till taverna 1978". Men man stannade i tid, och nu
känns 50-talsinredningen och det 70-talsmurriga som en harmonisk
retroblandning.

PS. 31 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, 
hittar du under kategorin Kaféer.

Helmer Ringström är död

Helmer Ringström är död.
Helmer Ringström var verkmästare och dekorskapare vid Gefle porslinsfabrik
1944-1980. Han ritade minst 50 dekorer under tiden på Gefle. Helmer Ringströms dekorer
är i mitt tycke Gefles gladaste och vackraste, med en alldeles speciell känsla.
Här ser ni några av dem.

Några ord ur den fina dikten i dödsannonsen på Gefle Dagblads hemsida:

"... du har gett så mycket, åt alla som velat ha
En bit av ditt mästerliga stycke
Som du dekorerat med kärlek och omtanke..."

Helmer Ringström avled den 29 september. Han blev 94 år.



Hur ser din dröm ut?


Om du skulle göra något annat än det du gör nu, och inom antik/retro - vad skulle det vara?
Vill du öppna 50-talskafé? Bli antikhandlare? Klä om gamla möbler? Bli inredare med inriktning
antikt? Öppna vintageaffär? Själv hoppas jag på sikt kunna arbeta med antik/retro som redaktör.
Alltså kombinera mitt yrke och hobby. Mitt hörn av redaktionen skulle vara retroinrett, förstås.
Hur ser din dröm ut?

UPPDATERING: Åh, så många fint beskrivna drömmar - se kommentarerna.

Den sötaste lilla servis jag sett


Åhhhhhhhhhhhhhhhhh, så rara! Kaffeservisen stod hos Gröna Magasinet i Krylbo
och jag hade så svårt att slita mig.


Kurvigt, krusidulligt och så det där vackra rosenmönstret. Man vill ju bara ta med
servisen hem och leka med den, ge den en hedersplats i ett skåp med rosa sammetsstoppning,
koka kaffe och köpa hem de allra sötaste småkakorna, dricka kaffet sakta och småprata
med goda vänner - bara om trivsamma saker. Eller hur?


Åhhh, Karlskrona! (Mer från den porslinsfabriken
i ett tidgare inlägg.)


Äsch, bara en bild till... Vad är det sötaste du sett på sistone?

Trevlig helg!
PS. Nej, servisen fick stå kvar. Skåpen är fulla
både i lyan och på landet. Suck.

Tack, Miriam!


Den fantastiska fyrtiotalsflickan fröken Parkman som driver den bedårande bloggen
Miriams kafferep är porträtterad i senaste numret av Antik & Auktion.
I faktarutan med hennes favoritbloggar finns Femtiotalsjakten med.
Tack! säger jag. Och - det är inte för omnämnandet i A&A som jag hyllar
Miriam. Hennes blogg är underbar. Don´t miss.

Mmmer mmmodernt

 

Mmmmmmer modernt! Här skrev jag om Bukowskis moderna och valde ut några favoriter från
katalogen. Nu har även visningen av Stockholms auktionsverks moderna höstauktion öppnat.
Visningen pågår 20-25 oktober, auktionen 26-28 oktober. Några färgglada godbitar ur katalogen:
Taklampa från italienska Vistosi, 1950-60-tal. Utrop: 10 000-12 000 kronor.
Golvlampa, även den italiensk, från Stilnovo. 1950-tal. Utrop: 20 000-22 000 kronor.
Soffan och fåtöljen är "troligen" Trensum (mycket lik åtråvärda "Capri"), 1950-60-tal.
Utrop: 10 000-12 000 kronor. OBS! Proportionerna är naturligtvis inte korrekt återgivna.

Och så två gräshoppor! Om jag hade pengarna skulle jag köpa Bruno Mathssons stol "Gräshoppan"
och Greta Magnussons "Grasshopper" och låta dem bo tillsammans. Mathsson ritade sin gräshoppa
till Värnamo lasarett 1931. Där förstod man ingenting och ställde upp stolarna på vinden. Men med tiden
togs "Gräshoppan" förstås till heders. År 1992 togs stolen upp i produktion igen men tillverkades bara i 100 ex,
den var för dyr att tillverka i sin massiva (brunbetsade) björk. Auktionsexemplaret är från 1992. 
Utrop: 25 000-30 000 kronor. (Jag är så förtjust i Bruno Mathsson, se inlägget "Mad about Mathsson".)
Greta Magnusson Grossman, svensk doldis som flyttade till Amerika på 1930-talet och ritade hus och möbler där, gjorde också en gräshoppa. Golvlampan "G-33" som säljs på auktionen tillverkades av Bergboms
i Malmö på 1950-talet. Samma lampa producerades också av amerikanska Ralph O. Smith - och fick då
namnet "Grasshopper". Utrop 12 000-15 000 kronor.
Tidigare inlägg om Greta och gräshoppan här.

ABC... och L som i Larson


Hörrni, missa inte Lisa Larson-utställningen på Gustavsbergs porslinsmuseum!
Nu på söndag den 24 oktober är det sista dagen som den visas där. Sedan drar ABC-flickorna
och de andra Lisa Larson-figurerna vidare till Rörstrands museum i Lidköping.


ABC-flickorna som Lisa Larson började göra 1958 är mina
LL-favoriter. Från början var de tänkta som bokstöd, men visade sig
vara för lätta. Men en enda liten bok går bra.


De heter Amalia, Beata, Charlotta, Dora och Emma. Så vem är vem?
Jo: Längst fram till vänster har vi Charlotta, som har bok i knäet och uppdragna ben. Bredvid
Amalia, bok i knäet men utsträckta ben. Dora står och poserar bakom. Emma bak till vänster
läser avslappnad med händerna knäppta bakom huvudet.


Och Beata ligger på mage och läser.


De här exemplaren av Charlotta, Dora och Emma håller hus på 
porslinsmuseets huvudutställning.


Och Charlotta, Amalia, Emma, Charlotta och Beata finns hos Värmdö Antik i huset bredvid
men är inte till salu. ABC-flickorna betingar ett pris på runt tusenlappen och uppåt.
Dyrast är de flickor som har blommig klänning. Där talar vi, om jag fattat det rätt, priser
fem gånger högre. Men åhh, så fina de är...
Ett gäng ABC-flickor med såld-priser finns hos auktionhuset Metropols hemsida.


Nu lät jag detta inlägg handla enbart om ABC-flickorna. Men Lisa Larson-utställningen
innehåller ju så mycket mer - verk från hennes hittills sex decennier som formgivare.
Som sagt: Missa inte. Läs mer om utställningen här.


I ett tidigare inlägg gjorde jag ett svep genom museet
med omnejd.

Till sist:
Vilken ABC-flicka är din favorit?
Och finns det några ABC-samlare bland FJ:s läsare,
som kan berätta mer om flickorna, till exempel vilka som är
allra mest eftertraktade?



Nya rön om de internationella rutmönstren


Minns ni inlägget om "Ett rutmönster - tre länder"? Där skrev jag
om Jies svenska, formgivaren Inger Waages norska och porslinsföretaget J&G Meakins
brittiska variant av samma dekor.
Well, folks, nu har ett fjärde rutmönster dykt upp, även det brittiskt.
Och antagligen var det det första. Bilden visar dekoren "Homeweave", av Jessie Tait
för Midwinter. Året var 1953. Servismodellen hette "Stylecraft".
(Foto: Sune Riishede)


"Homeweave" är snarlikt J&G Meakins "Habitant" (bilden). Var hittade jag då "Homeweave"
- och med koppling till norska "Smørgås" från 1955? Jo, norske bloggaren Tingleter tipsade mig
om essän "Min Inger Waage" av danske Sune Riishede. Där skriver Riishede att han inte vill
använda ordet plagiat, utan hellre "ömsesidig inspiration",  eller synkronicitet:
"Att skapande människor samtidigt får visioner och visuella preferenser i samma riktning".
Och tydligen producerade ytterligare ett par brittiska fabriker varianter på "Homeweave"-
mönstret. Läs Riishedes intressanta essä om Inger Waage och den brittiska kopplingen!
Sök på Riishede och Waage så hittar du pdf:en. Och hos Tingleter hittar du inlägg
med Inger Waage-dekorer, ljuvliga. Bland annat "Polka" som det formligen
skriker Midwinter om.


Till sist, om du är nyfiken på brittiskt 1950-60-talsporslin, läs mitt gamla inlägg
"Det stora inlägget om brittiskt 1950-talsporslin".


Herregud, vilken loppislokal...


... eller hur? På Prästgatan (!) i Avesta ligger loppisen Pias Returtjänst, i en före detta
frikyrkolokal. Jag spanade runt litet...

 
... såg några småtrevliga möbler, dock tyckte jag att priserna var litet
höga för en loppis. Men sedan gick jag ner i källaren...


... och där var det knökfullt med prylar till bättre pris. Bland annat ett porslinsbord
av typen "rotar jag ända ner till nedersta tallriken i varje hög så kommer jag hem med minst
en Helmer Ringström-dekor". Tyvärr var jag för stressad denna gång coh hann bara svepa med blicken.

 
Så det får bli återbesök hos denna speciella loppis. Som hade gamla
lampor, gissningsvis 50-tal, i trappen, och andra vackra detaljer.

Nytt nummer av Riksettan!

 
Det är söndag och då brukar jag lägga ut ett längre bildreportage.
Så ej i dag. Har haft annat för mig. Uppmanar er istället att uppsöka en butik där man säljer
tidskriften "Riksettan". Ett halvårs längtan är över och ett nytt nummer äntligen här. 
Bland annat får vi historien om hur konstnären Pierre Olofsson satte färg på Saab. En kulör
"upptäckte" han när han såg en drink som innehöll eau de vie, kakaolilkör och grädde
- den såg "saabig" ut. " UPPDATERING: Titta in hos GrandPrix63 som har ett intressant inlägg
om omslagsbilden med barnen och deras Fest-is!


Tillhör du dem som ännu inte läser "Riksettan"?
Bot och bättring! Deras eminenta hemsida hittar du här. Där kan du beställa
gamla nummer, och där finns även Femtiotalsjakten med på ett hörn (vilket
jag är  stolt över). Och här, i ett tidigare inlägg på FJ berättar jag varför
jag gillar "Riksettan"

Skäll inte - men här är veckans kitsch


Kuvertaskfat, årtal okänt. Ett av inköpen på Frihamnsmässan för några
veckor sedan. Jag tänkte att de (jag köpte två, 60 pix/st, hos Leva Antikt & Modernt) 
får vara flingsaltskålar, nu när rökning vid middagsbordet känns sorgligt passé.
Men tjusigt var det, på den tiden då man ställde fram kuveraskfat och bjudcigaretter.
Undrar bara varför vovvarna är så dystra?

De här vill jag ha på Bukowskis moderna

Jag borde vidga mina vyer och skippa några loppisar för att istället besöka
auktionshusetn vismingar. Den 26-28 oktober är det dags för höstens moderna auktion
på Bukowskis. Visning från och med i morgon lördag den 16 oktober.
Här är tre föremål som jag gärna skulle äga - och som jag kanske faktiskt tar mig före att
gå och titta på.


Först ut, en riktigt skarp 1950-talsfåtölj ritad av formgivardoldisen Carl-Gustaf Hiort af Ornäs.
Namnet var nytt för mig, men sedan hittade jag ett inlägg på bloggen Wanjas Varjehanda.
Utrop: 6 000 - 8 000 kronor.
Går stolen för den summan, eftersom Carl-Gustaf Hiort af Ornäs inte är ett "stort" namn,
eller blir den riktigt dyr just för att man inte ser så mycket av hans saker?
Litet sliten, och med fläckar. En del skadade fransar, andra fattas helt.
Ändå är utropet för Barbro Nilssons matta "Krusbär", komponerad 1946,
20 000-25 000 kronor. Puh! Men oj, vilka fina mattor Barbro Nilsson
gjorde för MMF (Märta Måås-Fjetterström). Bland annat fler med bärnamn.
Läs mer om Barbro Nilsson hos Sköna Hem.
.
Stolen, mattan - och så Wilhelm Kåges vas 
på ett litet snyggt sideboard bredvid. Mmmm... den inredningen
skulle jag kunna stå ut med. Utrop 4 000 - 5 000 kronor.
Hela katalogen samt visníngs- och auktionstider hos Bukowskis.

Trevlig helg!

Färgstarka palettbord


Vem vill inte ha ett litet palettbord? Det här med "färgklickar" i olika träslag såg jag hos
(numera nedlagda?) Funkisboden förra hösten.


Och på Kistamässan såg jag detta hos Leva Antikt & Modernt.
Vem vet mer om palettbord? Finns det någon klassiker i genren?

Kitchenmania på MoMa

"Counter space" heter en utställning som jag väldigt gärna skulle vilja se. Men...

i så fall får jag kvista över till New York, för det är där, på MoMa, Museum of Modern Art, som den visas. Utställningen handlar om kökets utveckling sedan 1800-talets slut - som en barometer över estetiska, tekniska och ideologiska ideal. Västvärldens kök, ska tilläggas.

Foto: The Museum of Modern Art

 

Köket på bilderna är "Die Frankfurter Küche", formgivet 1926 av den österrikiska

arkitekten Margarete Schütte Lihotzky (1897-2000). Runt 10 000 sådana kök

tillverkades för allmännyttiga bostäder i Frankfurt i ett femårsprojekt för

att modernisera staden. Praktiska, ergonomiskt riktiga, billiga att tillverka.

Råfunkis! Läs mer om Frankfurterköken på Wikipedia.

Foto: The Museum of Modern Art


Som en dockskåpsmöbel. Utställningens huvudnummer är det uppbyggda Frankfurterköket.
Men sedan visas också närmare 300 föremål från Momas samlingar. Det mobila köket "Spazio Vivo"
formgavs av italienaren Virgilio Forchiassin 1968.

Fin form för folie. Omslagen till broschyrerna om olika sorters folie (modärnt!) ritades
av Rolf Harder, för Aluminium Company of Canada, omkring 1960-62.
Foto: The Museum of Modern Art

Bara att få se det här futuristiska underverket i verkligheten
skulle ju vara värt resan. Tekannan i aluminium och plast från 1939,
av Trace and Warner, tillverkades hos Chicagoföretaget
Club Aluminum Products.

Läs mer om "Counter Space" på Momas hemsida. Utställningen
pågår till och med den 14 mars 2011.
Foto: The Museum of Modern Art

PS. Gillar du ameirkanska 1950-talskök?

En lilja i Liljan


Liljan, den klassiska ljusstaken som jag skrev om här, fanns här och var på Antik & Kuiriosa-
mässan i Kista. I en monter stod en lilja i en Lilja med glas. Alltså Liljan som vas.
Och det var faktiskt så, berättade handlaren, att Liljan såldes som vas också. Visste ni det? Inte jag.
Det är ovanligt att hitta dem med originalvas, men hon hade en hemma.


Själv äger jag hittills bara en Lilja, en pytteliten. Den står längst fram på
den här bilden från förra året. 

Bara en bild som blev över

God morgon, måndag! Oj, vad jag borde rensa bland mina bildmappar... Har svårt att
slänga "överbilderna" när jag publicerat större bloggreportage. Den här hörnan finns på Nostalgicum
i Göteborg, som Form 55-Jan och jag besökte en varm dag i somras när han visade mig runt
i den goa stan. Fler överbilder lär dyka upp här, de propsar liksom på att få vara med.
Kanske en utmaning så här i oktober - visa dina bästa opublicerade bilder
från sommaren? Anta utmaningen om ni känner för det!
Trevlig fortsättning på veckan!

Rådhuskonditoriet - Sveriges finaste fik


Vi är i Söderhamn, Empire-Amelie och jag. Vi firar vårt 30-årsjubileum
som vänner med en dagstur till Delsbo ToR. Jag har fått tips om ett riktigt
fint 50-talsfik - Rådhuskonditoriet i Söderhamn.


Och vilket tips sedan! Av de svenska kaféer jag besökt, 30 av dem finns dokumenterade
i inlägg under Kaféer här på FJ, är faktiskt detta det finaste hittills. Fyra rum, alla med
1950-talsinredning, mycket är original.


Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh, röd galon. Och detaljerna, se bara här...






Frågan är om inte blombordet (eller vad man kallar det) på mittenbilden
var det enskilt busvassaste i inredningen.


Christina  tog över Rådhuskonditoriet för några år sedan. Rådhuskonditoriet blir 80 år
nästa vår. Christina är mån om att vårda fiket, låter en sliten stol vara kvar istället för att
byta ut den mot en modern. Och om hon adderar någonting så är det alltid från tiden.
Kulturgärning!


Den blå soffan är original från 1950-talet, och i förvånansvärt fint skick.
Jag och kameran blev helt förälskade, här kommer fler detaljbilder...








I kapprummet hänger den underbara lampan.


Ett av de tre mindre rummen. Här satt ett gäng äldre damer och drack sitt eftermiddagskaffe
när jag tittade in. En av dem läste högt för de andra. Så vill vi ha det när vi blir gamla,
sa E-A och jag.


Tapeten. Kontakten. Panelen. Lampan.


... och ett litet kafépelarbord.



Den lustiga luckan med runda hål är ett elementskydd.


Harmoni.


Jag är svag för ljus som silar genom tunna gardiner.


Här kulminerade vårt 30-årsfirande, med "lunch". Chokladbiskvien närmast
i bild var fylld med päronkräm, och jag lovar er - ni hittar inte något mer delikat.
Vi åt två till sedan. Bara biskvien är en anledning att besöka Rådhuskonditoriet.


Empire-Amelie tvekar... ska hon köpa ännu en biskvi?


Nej, det är dags att fara vidare. Vi lämnar detta vackra konditori...


... men jag lovar, vi kommer tillbaka!

PS. 30 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, 
hittar du alltså under kategorin Kaféer.

(Nästan) allt ljus på pojkarna


Hushållet har begåvats med två nya lampor, "Luxo 1001". Sonen bygger modellflygplan, maken
ägnar sig åt sin frimärkssamling. Allt ljus på dem och deras hobbyer. Husmors lott är att gå tillbaka ut
i köket och ta hand om middagsdisken. Och sedan kanske pojkarna vill ha en sandvikare och en kopp thé.
Titta noga på hennes ansikte. Är leendet inte litet krampaktigt?


Ah, gladare! Även husmor har fått en lampa. Fast "pojkarna" pysslar fortfarande med
sina hobbyer. Hon... stoppar kläder.
(Annonserna är från "Allt i Hemmet", 1962 eller 1963)

UPPDATERING: Visst ja, jag hade ju gjort ett inlägg om Asealampor, där vi ser
lampan Cebe, snarlik Luxo.

Var du på Kistamässan? Din hjälp behövs!!!


Attans, jag glömde skriva upp vilken monter som hade de här Jieburkarna ur Tulpanserien.
Erica är på jakt efter några av burkarna, och jag behöver din hjälp att spåra handlaren.
Var du på Kistamässan förra helgen? Såg du burkarna? Minns du namnet på antikhandeln?


Den här ryan hängde där också.
Du ser den i större format i förra inlägget.

Litet mer från Kistamässan


Ha! Trodde ni att jag var klar med Kistamässan? Ånej. Här kommer ett litet bildsvep till
- gemensamt för sakerna på bilderna är att de fick mig att tänka på olika personer.
De som ville rivstarta en samling med Jies Tulpanserie kunde köpa 11 delar för 1 750.
Erica har redan många fler delar.


I samma monter - en rätt fantastisk rya. Jag tänkte
på Clinen som är på jakt efter en snygg sådan.


Konsumaffischer från förr var en av utställningarna på mässan. Här tänkte
jag på Miriams Kafferep och Betty Lou med flera tjusiga bloggare
som klär sig med stil och elegans. Vinetta var ett av Konsums klädmärken,
själv hade jag Winson-jeans när jag var i 12-årålderrn (innan jag fick bestämma
själv, Winson var INTE hippt).


Arthur Percys grandiosa "Grand". Empire-Amelie brukar dricka thé ur mina Grandkoppar.
Jag har en gräddkanna också, och jagar en sockerskål. Fast kanna hoppar jag över.
Ibland är modernt bättre...


Herr K, som tryckt FJ:s visitkort, har sådana här 30-40-talslampor i sitt hem.
Måste höra av mig till honom snart, kanske få göra ett Hemma hos?


Den lila telefonen var ju modern när jag var i 20-årsåldern. Nu säljs den
på antikmässa. Jag tänkte på min svunna ungdom.


Augusta hette en gammal tant i min by. Hon var snäll och köpte alltid
jultidningar av mig när jag kom cyklande i höstrusket, med beställningskatalogen.
Kopparna heter lika som hon, och jag blev förtjust i faten.


En gång spånade en väninna och jag om att starta
ett klädmärke med XXL-kläder. Det skulle heta Elephant.
En lysande idé. Eller inte.
Den här elefanten var i galon, och enligt handlaren
"brukade man sitta och sy sådana på 1950-talet".
Okay.

Condis, åhhh Condis


Avesta, onsdag. Plötsligt dyker där upp ett konditori med en lovande skylt.
Eller tja, dyker upp och dyker upp - det har legat där sedan 1957.


Över disken hänger lampor som ser misstänkt 50-talsäkta ut. Jodå,
de har funnits med från starten. Ljuvliga!


Även disken är original. Vid första anblick såg kondiset helt modernt ut.
Men man ska alltid titta noga - och fråga. Ni la väl förresten märke till
den fina dörren i bakgrunden på förra bilden?


Det gamla elementet ger karaktär åt väggen mot gatan.
Och namnet, Wiener-Condis. Jag säger bara: Åhhh, 1950-tal!


PS. Det här är det trettionde kaféet som porträtteras här på
Femtiotalsjakten. 29 andra kaféer med gammaldags stuk, landet runt, 
hittar du under kategorin Kaféer. (Bilden: Kungstornet, Sthlm)


PPS. På söndag blir det ännu mer kafé! Då kommer ett bildreportage från
Rådhuskonditoriet i Söderhamn. Stay tuned...

Cool nytolkning av Calyx


Brittiska inredningsföretaget Heal´s fyller 200 år i år och firar bland annat med nyproduktion
av Lucienne Days klassiska 50-talsmönster "Calyx". Lucienne Days textilier var banbrytande,
hon slog igenom på Festival of Britain 1951. Jag skrev ett inlägg om henne här.


Lucienne Day samarbetade med Heal´s i två decennier. När de nu trycker 
några av hennes mönster igen är det i nya färgställningar, "tolkningar". 
Te-setet är rart.


"Calyx" som inramad canvas, 90 x 90 cm,
kostar 200 pund.


Det rara mönstret "Small hours",
som refererar till nattvarelser som
ugglor, malar och spindlar, finns även det
inramat, 28 x 35,5 cm. Bara 12 pund.
Fynd!
Alla de roliga Lucienne Day-grejerna
finns att titta på hos Heal´s. Och en kort
artikel också.

UPPDATERING: Tygerna finns att köpa hos Tapetorama,
tipsar Nusse.

Träsk jag inte hamnat i - ännu


Vi har konstaterat det förut: Man köper en, man köper två, den tredje liksom bara
kommer med hem. Och så har man plötsligt börjat samla.
Det finns många samlarträsk man riskerar att gå ner sig i.
På Kistamässan såg jag den här hästen och började känna ett habegär, men backade
snabbt bort från montern. Det räcker med Helmer Ringström-tallrikar, 50-talskökshanddukar,
Mari Simmulsons Tulpanserie, Husmoderns köksalmanackor, svarta tv-tranor, "Allt i hemmet"
från 1950-talet, brittiskt porslin, blå juldukar, Ikeamöbler från 1950-talet, West Germany- vaser,
Mazettikoppar från Karlskrona, grytunderlägg från tiden etc etc etc.


Aldo Londis härliga serie "Rimini Blu" från 1950-60-talen är ett träsk jag inte
hamnat i än. Och så ska det förbli. Men fint är det, detta rustika och intensivt turkosa.
Läs om italienaren Londi och hans stora produktion för keramiktillverkaren
Bisotti i ett trevligt inlägg hos Precis en sån.

Vilket träsk har DU lyckats undvika - än så länge?
UPDATERING: Som vanligt roliga kommentarer. Missa inte dem.

Åhhh, Reijmyre plus ett par glas till (Kistamässan del II)


God morgon, måndag! Blir det tjusigare än så här? På Antik & kuriosamässan fanns
en liten utställning med Reijmyreglas, med anledning av att det östgötska glasbruket firar
200-årsjubileum i år. 


Glasen är fina, men frågan är om inte förpackningarna är busvassast. Enligt
den här tråden på forumet Precisensan Hade Reijmyre i början av 1960-talet
18 olika setförpackningar. Här har vi Raspa, Samba och Mambo.


De här uppfattade jag inte namnet på, men jag blev förtjust i dem.
UPPDATERING: "Lorry" heter de. Tack till Form55 och Porslinsbloggen.


Fina, eller hur? Reijmyre gör fortfarande en del fina saker, hemsidan här.


Och så några bonusbilder. Bengt Orups Strict från 1950-talet finns på alla mässor.
Snygga, lövtunna. Faten kostade 100 pix/styck. Massor av Orup hittar du i inlägget
från Johansfors, som jag besökte i somras.


Ett set med österrikiska glas i originalkartong betingade ett pris på 650 kronor, om jag
minns rätt.


Var är mitt förstoringsglas? Under de två rökfärgade vaserna
läser jag "Boda" och en svår signatur som ser ut som ett M,
eller ett I.E. Köpte dem, så när jag hittat förstoringsglaset
så vet jag besked. 200 pix för paret, hos Sven-Erik Wahlberg.

Ticka fick folkhemmet att ticka (Kistamässan del II)


De vackra Ticka-reglarna skrev jag om här, när grannen sålde sina billigt till mig (nej, de har
inte kommit upp än...). Jag har sett andra Tickaprodukter också, men inte någon väg
- förrän på Antik & kuriosamässan i Kista.


Här har det vägts en del vetemjöl och andra specerier.

Ett race för allt vad tygen höll (Kistamässan del I)


Bloggträff bokad kl 15.00, och jag kom till Kista först 13.00. Därför blev det bara ett tvåtimmarsrace
genom mässan plus en liten eftersväng. Och inte mycket köpt. Men det här tyget följde med
hem. Nytt, Almedahls signerat - ja, vad står det? Annika Rol? Christine Pol? Kan inte tyda. 
Hjälp mig! Jag gillar det för att det påminner om brittiska Lucienne Days textilier. 
50-talspastischen fanns hos Bo Hallberg.


Jag var litet lat på grund av tidsbristen och ringade i utställningsbroschyren
in mina mässfavoriter och uppsökte dem först. Leva Antikt & Modernt hade
som vanligt mässans gladaste monter, jag älskar deras stil.
Den fina emaljskålen är finsk, Finel.


"Leva" hade också en av mässans coolaste lampor, av mig kallad "Ryamattan".
Hans-Agne Jakobsson, Markaryd.


En annan mässfavorit, Mabjo. Magnus som driver Mabjo brukar expertkommentera på FJ.
Lampan är en Piet Hein, som fortfarande tillverkas men då med krom högst upp. Den här
är en orginallampa från 1960-talet. Kartongen står bakom vattenkannorna på skåpet!


Kopparna "Prisma R" och "Reso" stod också hos Mabjo. Gulliga.


Och i samma hylla trivdes "nät" och "Bagett".


Allt är inte 50-tal. Lasette, ännu en favorit, hade ett slagbord som man
bara vill ta med sig hem och äta hemgjord äppelkaka i höstskymningen vid.
Barnpallarna, eller fotpallarna, på bordet är senempir.


Vad vore ett mässreportage utan något av Stig Lindberg? Nej, jag vågar
inte chansa. Så här har ni ett tjusigt soffbord. Fast mer intressant var ändå
målningen i bakgrunden, av Wilhelm Wik. Honom ska jag kolla upp.
Fanns hos Apollo Antik.


Korrens kuriosa brukar ha saker som jag gillar. I dag blev det ett par örhängen. Men rarast
i montern var nog ändå pudeln som höll koll på omgivningen.


På tal om rar: Sypuffen stod hos Rövarkulan. Jag var litet dålig på att notera priser i dag,
men puffen kostade 750 pix. Värd varenda krona, tycker jag som drömmer om att bli pysslig
och börja sy.


En skönhetschock - och litet ny kunskap. Hos Gammalt på nytt lärde
jag mig av monterinnehavaren att titta efter hur handtaget sitter på Reijmyrekannor
som påstås vara av Monica Bratt. Hennes handtag sitter inte
högst upp utan mer på trefjärdedels kanna. Som på den längst fram.


Pomona som kopp, fanns hos Jon Antik. Jo, jag har bara valt de vackraste sakerna till
det här inlägget.


Fint från förr hade en skyltning jag gillade.


Emaljdamen glömde jag anteckna monter på, men snygg var den.


Wilhelm Kåges "Solöga". Jons Antik hade ett helt Kågebord med dessa, Tussliago och Albion
med flera serviser.


Mer Kåge! Hans funkisserie "Pyro" har jag aldrig sett som speceriskåp förut, attans så
busvass! Den fanns hos Bo Hallberg, där jag köpte tyget.


Rågers Antik & design hade lampan som formgavs av Louis Weissdorf för Tivoil i Köpenhamn.
Min smak, mina vänner, håller på att breddas - från ädel-1950 till allt möjligt.
Den här gillade jag.


Men det har varit en lång dag och nu släcker jag lampan och säger godnatt. Sovrummet
med en säng som har en grind som gavel och ett krucifix av samlartallrikar var väl fint?
Det ingick i den lilla utställningen "Återbruk", av Ann Hodell och Boris Schneider
för "Lantliv och Trädgård".


PS. Bloggarträffen, då? Jo, den var himla trevlig. Vi (sju pers blev vi,
nästan hundra procent fler än förra gången) fikade och pratade och vissa bytte
grejer med varandra. Fler bloggträffar! tycker jag. Kanske på kafé
någon dag i höst?

PPS. Det kommer mer från mässan. Stay tuned...

Nej, inte en rya till


I dag tillbringar jag dagen på Antik & Kuriosa-mässan i Kista. Det blir bloggträff
och förhoppningsvis något roligt fynd. Men en sak är klar: Inga fler ryor. Jag har två stycken i lyan,
båda köpta på Antik & kuriosa. Ryor är inte min grej, de dammar igen, tycker jag.
De båda jag har ska med tiden ut.
Men Tabergs nyhet "Skansen" från tidigt 1960-tal var ändå väldans tjusig.
Eller hur?

Bloggarträff i morgon! (Helgtips)

Pay day var det redan för en vecka sedan, men jag har lagt undan en marknadsslant i portmonnän.
För i morgon lördag bär det av till Antik & Kuriosamässan i Kista. Och där har vi retrobloggarträff, i fiket
snett emot garderoben. Vi ses där, från kl 15. Benny på Porslinsbloggen och Jan på Form55 är några
av dem som dyker upp. Kom du också! Eller, "Pay us a visit", som Clinen så fyndigt föreslår som
kommentar till bilden (som är tagen på Alfies Antique Market i London.)
Trevlig helg!