Gott Nytt År!


Fluga, solfjäder och förväntan. De är klädda för en nyårsafton på det stiliga 1950-talet.


Vid tolvslaget... rekommenderas den vackra Gonattvalsen.

Gott Nytt År!

2010 års gladaste fynd


I dag har JJ på bloggen Form55 uppmanat till inlägg om årets fynd. Klart man hakar på!
JANUARI. Mitt jobb flyttade till tristaste stället på Söder, Ringvägen nedanför Sös.
Jag tröstade mig med att utforska antikbutikerna i området. Hos Lasette runt hörnet
från Mariatorget blev jag stillsamt förälskad i det här hallbordet. Okänt ursprung,
kan vara Bodafors.


FEBRUARI. Jag stod och småpratade med en antkhandlare på Kistamässan. Plötsligt
fick jag se Bokhyllan i ögonvrån. Tre sekunder senare (jag är ledsen om jag trampade ner
några mässbesökare på vägen) var jag framme vid Mästerby Antiks monter. Och Bokyllan,
Ikea "Tema" från 1955, blev min. Fler bilder i det här inlägget.


MARS. Ja, vad är ett fynd? Stolen var kanske inget prismässigt fynd,
men jag hade tittat på den några gånger och den ville hem till mig.
Och nu blir jag glad varje gång jag ser den, lyans ljusaste möbel.
Så, ja - ett fynd. Mademoisellekopian fanns hos roliga Risingeboden,
jag slog till under en Nordupplandrunda


APRIL. Åhhh, så söta tillsammans. Tallriken "Hjärter" (Helmer Ringströms)
och den rara bården som fanns hos 4:ans loppis i Örbyhus.
Nu önskar jag mig bara några meter till...


MAJ. I fortsatta försök att hitta något att tycka om hos stadsdelen Söder åkte jag tidigare till jobbet
den söndag det var gatumarknad kring Hornstull. De som bor där ställde ut bord framför porten
och sålde grejer. Trivsamt. Och jag fyndade några "Regina". Där började mitt intresse
för Karlskronas porslinfabrik. Det fortsatte med ett besök på porslinsmuseet, och kommer
förmodligen att sluta med att jag samlar på servisen "Bellis".


JUNI. Va?! "Fyndade" hon en Edward Hald-vas från 1930-talet?????
Nej, men i juni upptäckte jag Glasriket med all sin spännande glasbrukshistoria.
Orrefors, Pukeberg, Johansfors, Boda... åhhh, vad roligt det var.
Glasriket var sommarens ena stora upplevelsefynd. Det andra var Bruno Mathsson.


JULI. En dag i juli hängde jag med två andra retrobloggare, Porslinsbloggen-Benny
och Form55-JJ. Vi rejdade tillsammans Gävle med omnejd och jag hittade ett
underbart saltkar från Gefle, "Fandango" heter serien.


AUGUSTI. Jag hade letat länge efter affischen som hängde
i morfars kök på 1960-talet. Så skriver jag om den på bloggen,
och Kulturgryningen-Anna hittar den åt mig på loppis.
Tack igen! Hela affischen ser ni här.


SEPTEMBER. Chokladchock! På antikmässan i Frihamnen
stod fyra "Mazetti"-koppar med fat och assietter och kostade
bara 550 kronor. Fynd! Karlskrona!


OKTOBER. Det blev inte mycket handlat på Kistamässan i oktober.
Och när jag väl tog upp plånboken blev det ett nytt tyg!
Men jag är mycket förtjust i lyckad "nyretro". Ett annat av årets
nyretroköp var Lotta Kühlhorns soliga underlägg.


NOVEMBER. När hösten kommer vill man ha många lampor.
Gamla lampor. Den fina bastflaskelampan med milt ljus
var mitt hittills åttiosjunde, ungefär, inköp hos Hamnladan
i Norrtälje. Jag gjorde förstås ett inlägg, om "de där lamporna
med flaskfot".


DECEMBER. Så här glad blir jag när jag får åka till min
favoritstad Norrköping. Och när jag får ge efter för ett begär.
Servisen "Vardag" tillhör nu dem som jag smygsamlar på.
Ävern om jag låtsas att jag bara köpte salladsskålen för att ha
den som blomkruka...



Till sist... Årets kafé. I år utforskade jag 13 nya, gamla kaféer. Det finaste, och hittills
finast av samtliga kaféer jag besökt, är Rådhuskonditoriet i Söderhamn.

PS. Som en intressant kontrast till mina vardagliga fynd, kolla in Form55:s
inlägg "Fem höjdare" och "Fem bubblare". Där har ni det fina och dyra 1950-60-talet,
skickligt fyndat av kunnige JJ.

Till er alla - God Jul!


Glöm inte att ställa ut gröt åt tomten på julaftons kväll! Annars kan han bli sur
och se till att gårdens kor sinar. Så vill vi ju inte ha det. MC-kossorna ser i alla fall
nöjda ut med sin tomte.
Nu tar jag litet jullov från bloggandet och är tillbaka
med nästa inlägg den 30 december.

God Jul och härliga mellandagar!
önskar jag alla Femtiotalsjaktens läsare.

Titta, en Pepparkakskanna


Dan före dopparedan! Glöm inte att ta en kopp kaffe då och då under dagen för att mildra
julstressen. Kannorna på bilden stod i Loppsgallerian i Sundbyberg. Den i mitten ser
ut att heta Pepparkakskannan. Rar!


Vardagslycka


Åhhh, lycka. Länge har jag gått och suktat efter "Vardag", Karin Björquists enkelt vackra
servis som formgavs till H55 och började produceras 1958. Men man kan inte samla
på hur många serviser som helst, och därför har jag alltid låtit kannor, skålar och fat
ur "Vardag" stå kvar när jag sett dem.
Men på Bra & Begagnat i Norrköping (Tack för loppistipset, Sakletaren) hade de ställt
en växt i en "Vardags"-skål och gjort den till ytterkruka. Och ytterkrukor har jag
ju inte så många...


Så skålen följde naturligtvis med hem. Den är så fin, nyskick.
Jag tycker att den ser 1970-talsaktig ut - fast snygg.
Hm... jag vet faktiskt inte om den blir blomkruka.


Från Benny på Porslinsbloggen fick jag den här sidan ur en Gustavsbergskatalog, med
alla delarna i bordserien. Sedan finns det tegods också, kanna och koppar. Nummer 69,
smörasken, har jag på landet. Den har funnits med sedan 1960-talet, och jag blev förvånad
att vårt gamla fat var tänkt som smörask.


Första gången jag såg "Vardag" och blev förtjust var hos Risingeboden.
"Mina" två delar står här som av en händelse tillsammans till vänster.

Kuriosa: Ingmar Bergman gillade också "Vardag"! På Bukowskis auktion
med hans saker gick en matservis på 76 delar för 6 200 kronor.

Har ni sett Åkerblomstolen?


Man lär sig hela tiden. Jag hade aldrig stött på en Åkerblomstol, tills jag läste Hemmens
Forskningsinstituts lilla bok "Kök" och fick se den här annonsen. Och när jag sedan googlar
inser jag att det vimlar av Åkerblomstolar därute! Den så kallade Åkerblomsknycken,
det böjda ryggstödet, ansågs vara bra för ryggen. Den hade som så mycket annat på
1940-50-talen noggrant forskats fram. Dr Bengt Åkerblom var mannen bakom stolens princip,
som sedan utvecklades av arkitekten Gunnar Eklöf.

Pinnstolens historia kan du läsa här, hos Hus och Hem.

Julkort, såklart

(Foto: HA! Designs - Artbyheart)
God morgon, måndag! Nu är det dags att få iväg de sista julkorten
(nej, det är inte för sent, de ska komma fram före jul om man frankerar
med normalporto). För vi hjälps väl åt att hålla liv i traditionen att skicka julkort?
E-kort i all ära, men...
Trevlig fortsättning på veckan!

Dags att ta fram retrokalendern för 2011


Med senaste numret av BBC Home & Antiques följde en rar antikkalender. Den fick mig att börja
titta på 2011. Första kvartalet är mässtätt...


En ny mässa, Retromässan, har premiär i mars. 1920-tal
och framåt är inriktningen, och de flesta av föremålen
på deras flyer är som ni ser kändisar från mitten av förra seklet.
Genom att ha mässan inne i stan hoppas arrangörerna
(Bakåt/Framåt som tidigare hållit vintagemässor) locka
unga penningstarka innerstadsbor, förstår man av
pressmeddelandet. Kul med en ny mässa, tycker jag.


Den Stora Fina Mässan, Antikmässan på Stockholmsmässan
är först ut, redan den 17-20 februari. Här finns de riktiga antikviteterna
och vad som helst kan dyka upp bakom nästa monter. En miljontavla
- eller en björn! Jag brukar behöva ett par dagar för att hinna se allt jag
vill se. I år lockar särskilt Möbelrikets utställning "Småländska designmöbler
1900-1999"
.


Antik & Kuriosamässan på Kistamässan ligger lämpligt vid lön, den 25-27 mars. Monkan & P-A:s monter
med Stig Lindbergs "Prunus" och "Blå Aster" och den något ovanligare fågeln av Taisto Kaasinen,
Upsala-Ekeby, är ganska typisk för utbudet på Antik & Kuriosa. På den mässan gillar jag den höga
retrofaktorn och att fler småhandlare deltar (roliga att prata med, opretentiöst utbud) än i Älvsjö.


Någon gång i mars tänker jag mig en resa till London - samt till någon antikmässa
inom tågavstånd. Shepton Mallet, "The premier antiques event in the West country",
den 16-18 mars ligger bra till i tid. Kolla in brittiska mässarrangören IACF:s,
International Antiques & Collectors Fairs, sajt. Flera mässor ligger inom
bekvämt dagsutflyktsavstånd, ett tips om du ändå ska till London.
(Årets tripp till London resulterade i litet ny kunskap, som jag vidareförmedlade
i det här inlägget om brittiskt 1950-tals-porslin.)


Sedan... är det snart vår och sedan sommar och skyltarna
om loppisar och sommarantikbodar dyker upp överallt längs vägarna.
Men den mässintresserade kan bland annat notera Helsingborgs antikmässa
den 28-31 juli, som jag inte besökt men är nyfiken på. En annan skånsk mässa
som jag borde åka på är Moderna i Bösarp, bara 1900-tal, som i år firar femårsjubileum
och äger rum den 14-16 oktober.


Hösten bjuder förhoppningsvis på Antik & konstmässa i norduppländska Österbybruk. Jag missade
tyvärr årets upplaga men besökte förra årets. En liten trivsam mässa med bra priser i vacker bruksmiljö.
Det här bordet fanns i Risingebodens monter. De randiga faten är Helmer Ringströms "Gulli".


Årets kanske roligaste mässa tyckte jag att Antikmässan i Frihamnen, Stockholm, var.
Det var mitt första besök där och jag gillade blandningen av fin-antikt och retro.
Och storleken, man hann gå igenom mässan ordentligt på tre timmar.
Jag antar att den äger rum i höst igen, men hittar inget datum på nätet.

Vilken mässa eller annat arrangeman missar du inte 2011?

Jag har fått en Gästrik - och Ester har fått en familj


Här är såssnipan "Gästrik", mitt senaste nyförvärv. Jag fick den i går kväll,
i byte. Så här gick det till:


Här skrev jag om "Ester", min favoritkopp på det lokala
fiket på landet. Jag berättade om hur lätt "Ester" har att få kompisar.
På fiket hängde hon ihop med fatet "Vera" från Gefle.


Så kom det ett meddelande i förra veckan, från K:
"Såg ditt inlägg om kopparna Ester från Rörstrand. Jag har letat desperat
efter två koppar till mina. Jag ärvde fem koppar och sex fat, en kopp "diskades"
sönder och kvar står jag nu med fyra koppar och sex fat...
Är så förtjust i kopparna men ack så rädd om dem! Och jag hittar inte några
- har frågat överallt när jag får tillfälle! Är du intresserad av att överlåta
kopparna till faten?"


Ja! Det är klart att "Ester" skulle få bilda familj, och hamna
på rätt fat (se förra bilden). Så jag köpte loss koppen från (lätt
undrande) kaféägare och plockade fram min egen "loppis-Ester" ur skåpet.
Den från fiket var en kaffekopp, och min var en tekopp, visade
det sig. Men K tog gärna båda, och söker nu bara ytterligare en tekopp
- för det var sådana hon hade. Tipsa om du ser en!


Och jag, jag fick
en bedårande såssnipa! Gefledekoren "Gästrik"
har jag bara sett en gång i verkligheten, och den finns knappt
att hitta på nätet heller.
UPPDATERING: Återigen skriver Benny på Porslinsbloggen
och jag i samma ämne. Han mer utförligt och kunskapsbringande
dock. Jag glömde berätta att såssnipan är märkt både "Gästrik"
och "Pyrus". Läs mer om detta i Bennys inlägg, där ni också
ser fler delar i servisen!

Byten är bra, eller hur? Har DU gjort några roliga byten?

En liten Kungsholmsrunda


Gjorde ett svep genom Kungsholmen häromdagen. De snygga 1950-talslamporna i raggsocksgrått
och vitt fanns hos Kungsantik. Där fanns också en fantastisk lampa med mer färg....


... men den kräver litet takhöjd, och spejs omkring sig. Jag blev litet
förälskad i denna 1960-70-talsskapelse. Kungsantik var en rar liten butik med fler
roliga lampor och annat smått & gott. Min väninna Empire-Amelie
blev förtjust i ett par Staffordshirehundar.


Stadsmissionen, Hantverkargatan. Där fanns fina burkar från danska Knabstrup,
märkta mjöl (bilden), socker - och ost (!). Kökshanddukar med monogram för
hiskeliga 60 kr/styck fick mig emellertid att längta intensivt efter sommarens
loppisar där man kan få sådana för fem pix.


En riktigt tung emaljerad gryta fångade mitt intresse...


... och undertill fanns en stämpel jag inte sett.
Bolinders.


Hackefors! Kungsholmens Antik & kuriosa nära Rådhuset hade art deco-servisen från den
östgötska porslinsfabriken. Tjusig!

Trevlig helg!

Tjuren Ferdinand - honom ville jag ha!


Inte under korkeken, men på Loppisgallerian i Sundbyberg, stod tjuren Ferdinand och väntade på mig.


Honom vill jag ha! skrek jag. Bara 50 pix för en underbar keramiktjur vars ursprung
jag inte har en aning om, men räknar med att få veta med hjälp av FJ:s kunniga läsare.
Han är tung som ett mordvapen, och känns gedigen. Men den litet billiga nosringen får mig att
tvivla på en riktigt fin stamtavla.


Stämpeln undertill.
?

HFI - överallt just nu


Några dagar efter att jag publicerade inlägget om Hemmens forskningsinstitut upptäcker jag att
Nordiska museet i lördags öppnade den lilla fotoutställningen... "Hemmens forskningsinstitut".
"Utställningen illustrerar hur detaljrika och grundläggande Hemmets forskningsinstituts
undersökningar var. Ingen detalj var oviktig."
(Foto: Ateljé Sundahl © Nordiska museet)


Precis. Elva som i - elva centimeter hög
brödskiva? Elva som i brödskiva rostad
i testbrödrost nummer elva?
UPPDATERING: ELVA var ett brödrostmärke, hälsar
Anonym och Tusse. Tack!
(Foto Studio Granath © Nordiska museet)

Utställningen pågår till 29/5 2011.

"Fyris" - 100 procent skönhet


Åhhh, så vacker! Jag såg karotten på Loppisgallerian i Sundbyberg, men kände inte igen den.
Så jag frågade Benny på Porslinsbloggen. Och fick svar direkt, för han kan ju allt!
"Visst är det Upsala-Ekeby, serien heter Fyris och är lergods. Den finns i en massa delar och flera
färgkombinationer - också en randig variant. Formgivare är Sven-Erik Skawonius."

UPPDATERING I: Kolla in fler vackra "Fyris" hos Porslinsbloggen.
UPPDATERING II: Inser plötsligt att detta är typiska Skawoniuslinjer, se modellerna
"Karla" och "Mums" i mitt inlägg "Det stora inlägget om Karlskronas porslin".
 
  

Stjärngossen med de röda skorna är tillbaka


God morgon, luciamåndag! För tredje året i rad lussar stjärngossen
med de röda skorna här på Femtiotalsjakten.
Alla FJ-läsare tillönskas en skön luciadag, med kaffe och lussekatt och några
riktigt goda pepparkakor.


Undrar hur Stjärnbagarens engelska pepparkakor
smakade? Jag plåtade burkarna hos 4:ans loppis
i Örbyhus förra vintern.

Hemmens Forskningsinstitut: Så ska ett kök se ut


Vid första anblick - bara en avslappnad familj i ett snyggt 50-talskök med Stringbord.
Men vi ska veta att allt är uträknat, uppmätt och byggt till perfektion, ner till varje enskild
skåpluckas bredd. Bilden är hämtad ur en liten bok från Hemmens Forskningsinstitut,
"Kök", från 1952.


För fem kronor på loppis får vi en bild av hur idealköken skapades
och varje beståndsdel i ett 1950-talskök får sin förklaring.
Hemmens forskninsginstitut, HFI, grundades 1944, i syfte att rationalisera
hem- och hushållsarbete. I mars 1950 fastställdes en svensk standard
för köksinredningsenheter. Den utarbetades av Byggstandardiseringen,
och presenteras utförligt i "Kök".


FÖRE. Köket på bilden var ett omodernt kök från omkring 1920. Typisk diskbänk med marmorskiva,
låg bänkhöjd och öppna hyllor som sitter för högt.
"Lådor för redskap fattas."


EFTER. Rätt bänkhöjd. Ny spis. Gott om skåp och lådor. ""De sneda väggskåpen med skjutluckor
är visserligen inte idealiska (fast ruggigt snygga! min anm.) men ger dock förbättrade
möjligheter för förvaring av berednings- och uppläggningskärl." OBS! Arbetsbänken, som
vi ska återkomma till.


Åhhh, vad jag en gång skulle vilja bo i en 50-talsvilla med matplats
intill köket! En planlösning med så mycket trivsel. Notera lampan över spisen
och den blommiga tapeten. "Den teakfanerade bänkytan används för framdukning
och avställning."


Men här blir HFI så praktiska och präktiga att köket liknar ett provkök. "Det är önskvärt
att så stor del av arbetet som möjligt utföres i sittande ställning.... För dessa arbeten
är det lätt att ordna en särskild sittplats." Och visst har man bra med plats här vid den långa
arbetsbänken, att både vika tvätt, baka bullar och sy julgardiner.


Precis som i boken "Heminredning" från 1955 (inlägg här,
missa inte!) så får vi tips om bra möbler. Finfina stolar, med info
om tillverkare och i vissa fall modellnamn:
a. KF b. Triva c. KF d. Artek e. Artek f. NK:s arbetsstol g. Triva h. Nässjö stolfabrik
i. Malmsten, "Nåtarö" j. SMF Bodafors, stapelbar Åkerblomsmodell k. Nässjö
stolfabrik, Åkerblomsmodell l. Malmsten, "Åland" m. Hagafors Möbelfabrik, "Haga".


"Det minsta utrymme, som behövs för varje kuvert, är ca 35x35 cm. Vidare
behövs ett fritt "armbågsrum" på ca 60 cm för varje person. Småbarnen behöver
i regel lika god plats som de äldre därför att de inte har så god kontroll över sina rörelser."
Tänk på det, när ni noga mäter bord i bosättningsbutiken, så att alla i familjen får
60 centimeter!


Några bilder från en kunskapsbringande film på Kunskapskanalen,
jag har för mig att HFI även här var inblandade. Min dröminredningsdetalj
specerifacken och dess användning beskrivs så här i "Kök":
"Facken kan sättas under ett väggskåp eller, då man inte har plats för ett väggskåp
intill spisen, på annan plats i närheten av denna. I det senare fallet kan man använda
ett större, flerradigt fack."


"Har man ett väggskåp för huvudförrådet av specerier
är det tillräckligt med
ett enradigt fack under det skåp (80-100 cm) som sitter intill spisen. Inget specerifack
skall placeras direkt över spisen, då värme, fukt och fett skadar specerierna och
försvårar renhållningen. Inte heller ska det placeras mitt över disklådorna så att
vattenåmgan kan förstöra specerierna, som ju i första hand ska förvaras torrt."
Så nu vet vi varför de olika sorternas specerifack i 1950-talslägenheter sitter där de sitter.


"Ovanför eller intill diskbänken bör finnas plats för torkställ, handduk,
hushållspapper, diskmedel och helst en mindre hylla eller korg för borstar."


Kylskåpet, vid denna tid fortfarande inte helt självklart i hushållet:
" Ett kylskåp är i hög grad önskvärt i hyreshus och sådana villor och gårdar,
där man saknar kalla, välventilerade källarutrymmen för förvaring av färskvaror."
Nota bene: "Ett inbyggt kylskåp skall placeras så, att man om möjligt har kylskåpets
mest använda hyllor i bekväm räckhöjd."



Tillbaka till bokens bilder.
"Om kylskåpet är placerat utan lättillgängliga avställningsytor,
bör det förses med en utdragsskiva."


"Köket i en bostad används först och främst av husmodern, som ofta
tillbringar 6-8 timmar dagligen där". Och med sig hade hon barnen.
Två saker älskade HFI, förstår man när man läser "Kök". Arbetsbänken
vid vilken man (läs: husmor) kunde sitta och arbeta, och Utdragsskivan.
"Utdragsskivan (här på 60 cm höjd) är en utmärkt plats för barnen
då de "hjälper till" i köket."


Här är den igen! Utdragsskivan. "Kök på 13 kvadratmeter i en hyreslägenhet i en av Stockholms
förorter, byggd 1951. Den parallelluppställda inredningen ansluter i huvudsak till standarden... Det innebär
en stor fördel att avståndet mellan dessa skåp och arbetsbänken gjorts så stort - 145 cm - att två
personer utan att hindra varandra kan arbeta på samma gång."
Enradigt specerifack,check, inbyggt kylskåp, check, bra pinnstol att sitta på och arbeta, check!


Blir ett kök vackrare? Rena porrbilden för oss 1950-talsköksfantaster - eller hur?
Men inte heller här är en enda kvadratcentimeter köksinredning tillkommen av en slump:


Bänken som hushållsassistenten står på är "standardens bänkskåp", med nummer
och allt. Och du får också veta vilka köksredskap som ska finnas i skåpet.
Bara att börja återskapa, ni som är begåvade med bevarade 1950-talskök!

UPPDATERING. Vill ni se ett renoverat 50-talskök som får fem av fem strutlampor
(FJ:s högsta betyg), titta in hos Fröken Pimpinell.

Mer kök på Femtiotalsjakten:
Hetaste trenden 1959 - måla om köket
I huvudrollen: Amerikanska kök
Västetorp, i Monets fotspår
När stålborstat inte ens var påtänkt



Stig Lindbergs glada julltallrikar


Vad gör jultallrikar från 1980-talet på en blogg med femtiotalsnamn? Jo, men det är ju
tallrikar av Stig Lindberg! Och de andas glad-50-tal, tycker jag. Tallrikarna gavs ut av Gustavsberg
åren 1981-85, i begränsad upplaga. Dock inte mer begränsad än att man ser dem rätt ofta.

 
 
Men jag tror att några år är mer sällsynta än andra. Kanske vet någon av FJ:s läsare
mer om Lindbergs jultallrikar och kan berätta?
Tallrikarna plåtade jag på en loppis i Norrtälje. De fick stanna kvar där,
samlartallrikar är inte riktigt min grej. Än. För man vet aldrig hur ens smak
utvecklas, eller hur?

Vem väger nu på min gamla våg?


Ibland, läs bakluckeloppis om sommaren, så händer det faktiskt att jag säljer av saker också
(även om vinsten brukar gå till nya inköp, gärna direkt på samma loppis). Den lilla vågen
sålde jag i somras. Undrar vem som har den? Som kanske väger någon liten ingrediens till
julbaket på den? Själv hade jag vågen bara som prydnad på kökshyllan, så jag hoppas den
har fått ett hederligt arbete nu.

Trevlig helg! (Och missa inte söndagens inlägg här på FJ,
med massor av svartvita, vackra och kunskapsbringande bilder
på 1950-talskök!)

Kuliga julklappar


Åååh, Kockums! De gjorde fina grejer. Och visst skulle en gourmetpanna i den där vackra
rödorangea Kockumsfärgen vara en kulig julklapp även 2010?


Eller kanske en "käck" vattenkanna?


Kalasgrytan uppe till vänster har förekommit på Femtiotalsjakten en gång tidigare
i inlägget med de kalascharmiga annonserna.

Ännu en finfin Kockumsannons , från 1967, ser du hos Porslinsbloggen.

Nya bekantskaper i Gamla stan


Finns det några snälla retrobloggare här? Jodå. Åtminstone en, som älskar den gammaldags
sockervaddsskylten, men... som inte tycker att svenska tomtar ska gasta Ho-ho-ho. Avdrag
i stilpoängen där. Nåväl, så vi är i Gamla stan, Sthlm, på den traditionella julmarknaden.


Iakttag ordning och snygghet! Det lille skyltmakeriet
hade många festliga och stiliga skyltar. 


Efter glöggdrickande på Stortorget och inköp av marsipancigarrer tog vi
en promenad genom Gamla stan och tittade i skyltfönster. Den här butiken
hade vacker vintageskyltning, med Marilyn i bakgrunden.


Och här är vi hos Moderna Magnus på Storkyrkobrinken. Bilden sammanfattar hans roliga
retrobutik. Mina tonårsidoler Kiss samsas med en karott i Marianne Westmans dekor "Canaria",
Rörstrand, 1950-tal. Läs ett inlägg om "Canaria", som också existerar under namnet "Handy",
hos Porslin och Nostalgi (med en uttömmande kommentar från Porslinsbloggen om de två
dekornamnen).


Magnus butik är liten och knökfull av intressanta saker. Det var mitt första besök här,
men det får bli fler. Rutger var också nöjd med besöket. Han hittade en "Casablanca"-tekanna,
Karlskrona porslinsfabrik, och har ju redan kaffekannan och mockakoppar som han fyndade
i Älmsta härförleden.


Skojigast i hyllan! Paul Hoffs fisk ingår
i serien "Tarzan", Gustavsberg. Inlägg
om serien, med bilder på de övriga delarna,
finns på forumet Antikprat.

Vad hade Stickan själv för mugg på jobbet?


Även jag sprang till min lokala Coop i går,
och köpte på mig ett gäng muggar
med Stig Lindberg-dekor. Varför? Kanske för att jag gissar att Coop kommer att släppa
Lindbergmuggar en gång om året, och då kan det vara kul att ha några ur varje serie.
Eller kanske bara för att känna sig som en i retrogänget? För alla verkar ju ha varit
ute och rejdat butikerna i går, att döma av blogginlägg här och var.
En av muggarna får bli jobbmugg. Undrar vad Stig Lindberg, Wilhelm Kåge
och de andra på Gustavsberg drack kaffe ur för koppar på rasterna...?

Här ser du "Fallande löv", förra årets slagdänga.

Man borde måla om sin garagedörr


God morgon, måndag! Vilka vackra garageportar, eller hur? Jag har lånat annonsbilden
från den amerikanska bloggen Retro renovation. Min favorit bland dörrarna är nummer två i rad två,
den med dovt blå rutor. En vit Ford Taunus framför den - skönhetschock!
Vilken port gillar du bäst?
Trevlig fortsättning på veckan!



Our little town

En del av burkarna i Anita Nylunds Jie-serie "Vår lila stad" finns med engelsk text.
Tillverkade för export, enligt en antikhandlare. Och det verkar ju rimligt.
Efter att han ärvt Biscuits och hittat Coffee på senaste Kistamässan kan man nog säga att
Rutger samlar på "Our little town", som jag döpt burkarna till. 



"Coffee" heter "Kaffekvarnen" i den svenskspråkiga versionen. Och där
är den ju, kvarnen! "Bedas bageri" blir "Cookies" på engelska burken.
De svenska namnen är ju roligare. Men dekoren är samma i båda versionerna,
vad jag kan se. Biscuits är 14 cm hög, Kaffekvarnen 12,5 cm.


"Tea" fanns hos Antikbod Saker man minns utanför Avesta, men den fick stå kvar
eftersom locket inte verkade vara av rätt modell. Jag tror att det ska vara den svarta
knoppen som på de två första burkarna. "Tea" heter "Theo Thungs Tehus" som originalburk,
och här verkar dekoren skilja en del. Se originalet på bloggen Svenskt Retro, som
samlar på "Vår lilla stad", och även har ett intressant inlägg om originalserien och den
så kallade andra upplagan, som togs fram till Jies 50-årsjubileum 1992.

Här finns en samling "Vår lilla stad"-burkar med svensk text att beundra.
Nu undrar jag bara hur många av dem som "översattes?"
På nätet har jag sett "Rice" (en variant där gurkdetaljer från "Grönkvists Gröna Gurkor" är med),
och "Sugar". Vilka fler känner ni till?


Plötsligt - ett vackert 50-talshus


På promenad i stadsdelen Haga i Norrköping förra helgen stötte vi på några
intressanta hus. Det var portarna som fick mig att titta till en extra gång
och ta fram kameran.


Husen på Hagagatan uppfördes 1950. Se harmonin i proportionerna.


Balkongerna - som små gräddvita smycken.


En googling visar att HSB-bostadsrättsföreningens
namn är Ryttartorpet.

Dejtingexpertens bästa 50-talstips

 
Redan på 1950-talet gavs det ut böcker om hur att träffa en trevlig person att dela livet med.
Den här manualen såg jag på Arbetets museum i Norrköping. Den fick mig att tänka på
dejtingcoachen Marie Hagbergs nyutkomna bok "Handbok för singelmän"...


Så jag bad Marie att ge FJ:s läsare tre tips som
hade funkat lika bra på 1950-talet som nu.
Här kommer de...

1. Börja med att fundera över vilka INRE egenskaper din drömtjej har.
Ska hon vara snäll, utåtriktad och bohemisk? Eller ska hon mer vara en karriärtyp
som gillar lugna hemmakvällar? Ju mer du vet om henne, desto lättare
kommer det vara att hitta henne.
(Foto: Martina Wärenfeldt)


2. Utgå ifrån att alla och då menar jag verkligen alla,
är intresserade av dig. Efter ett tag kommer du att utstråla
självförtroende och då kommer det bli (ännu) lättare
att träffa tjejer.


3. Berätta för alla att du vill träffa någon! Skicka ett vykort till alla du känner,
fråga mormors granne om hon känner någon, annonsera i tidningen...
Många av oss gillar att leka äktenskapsmäklare och hjälpa andra
att hitta kärleken.

/Marie Hagberg
Just nu aktuell med "Handbok för singelmän
- dejtingcoachens hetaste tips"


Jag tycker tipset om att skriva vykort är alldeles
förtjusande, och även uppmaningen att ha inställningen
att alla är intresserade av dig.
Och tipsen funkar ju lika bra för kvinnor
som för män.
Kom sedan ihåg att kondis är raraste stället
för första dejten!

Trevlig helg!

Tre koppar med kompistycke


Tre femkronorskoppar från olika loppisar gör sällskap på min nyinköpta "Picknick"-handduk.
Närmast "Groblad" från Gefle, läs om den dekoren hos KerstinKokk, den med blå plommon är "Victoria"
från Rörstrand och den svartvita - ja, hjälp mig här, vad är det för dekor och fabrik? Fatet följde
med den koppen, men båda delarna är omärkta.

Om antikhundar kunde tala...


Har ni tänkt på hur många antikhandlare som har hund? Det ger själ åt butiken, tycker jag,
när man skymtar en nos bakom hyllorna. Balder Karlsson på bilden jobbar som antikhund hos Skaffaren.
"Han har sin egen humor", säger husse. "Här ligger en kund begraven, kan han säga när vi tittar
på ett dödsbo."


Precis som Balder jobbar Kiwi ibland på kontoret. Han är antikhund i butiken
60-talet i Lessebo.


En del andra antikhundar smälter in i miljön så att man nästan inte ser dem.
Först trodde jag att antikhunden hos Möbelgruppen i Midsommarkransen var en rya.


På mässan i Frihamnen i höstas höll Donna och Daisy koll
i Mästerby Antiks monter. Vem av dem som fastnade på bild är oklart.
Det är ett hundgöra att fotografera antikhandlarens bästa vän...


 
... vilket illustreras här. Flex på Second half i Älmsta skällde inte ut mig, men visade
tydligt vad han tycker om att bli plåtad.


Tänk om antikhundar kunde tala (ja, Balder kan ju, förstås). Vad skulle de
berätta? Vad tror du?