Ordning och Reda i folkhemmet


De är inte omsvärmade och kända, som servisen Mon Amie eller Arne Jacobsens
stolar. Men utan dem ingen plats att lägga hatten, eller hälla upp lösviktssspecerierna,
eller förvara saker prydligt. Vi pratar om 1950-talets och folkhemmets hems små bestådsdelar,
de som annonserades längre bak i tidningarna.  Vi pratar om Reda, Elfa och Sonja.


I min väninna Empire-Amelies hall finns en redig hylla.
Huset byggdes 1957. Slipovern är E-A:s morfars, från ungefär den tiden.


Aha! På sidan av hyllan en liten skylt: En Gunfred-produkt,
Gunnar Fredrikson AB, Stockholm Malmö Göteborg.
Att det inte är en Reda 57 ser vi. Kanske är det en GF-46,
se nedan.


Det var Gunfred som stod bakom Reda.


Teckning av Reda 57.

Det enda jag hittar på nätet om Gunnar Fredikson AB är från en inventering av radhus för arbetare
och tjänstemän som byggdes i Östrand, Timrå på 1950-talet. När husen revs dokumenterades allt.
Bilden är från en Alcro-annons, men jag ser framför mig hur något av radhusen kunde ha haft en hall
som denna. Ur specifikationen från bygget: "Där ritning angiva hatthyllor, skola dessa vara av typ GF-46
(Gunnar Fredriksson, Stockholm) med 2 st. hyllor över varandra och med erfoderliga antal
konsoler.//Speceriskåp till alla kök skall levereras och insättas Reda speceriskåp nr 6."


Reda höll ordning på allt. Även tvätten, under trångboddhetens 1950-tal.


Lycka i folkhemmet. Gamla tiders os är historia.


Som sagt, en produkt för alla behov. Man hade fått kylskåp, och i dem
passade glasburkarna Kyl-Reda bra. Flugfritt!


Nu är vi framme vid sent 1950-tal, tidigt 1960-tal. Speceriskåp i
plast. De här fanns på Kistamässan förra våren. Det är Reda Lyx...


... som hade en snygg märkning.


Men vad hände sedan med Gunfred-produkterna med Reda-namn från Gunnar
Fredrikson AB? Sista spåret är den här hyllan, typografin och namnet "Modell 70"
antyder tidigt 1970-tal. Den stod hos Risingeboden. Vad hände med Gunfred?
När lanserades den siista Reda? Någon som vet?
UPPDATERING: Svar från Gunnar Fredriksons sondotter:
"Gunnar Fredrikson (Gunfred), som stod bakom bland annat REDA,
gick bort 1968. Därav slutade produktionen av många av hans uppfinningar tyvärr.
Ingen i familjen tog över patentet, så nu finns ju määäängder av kopior av de flesta
av hans finurliga saker."


Det fanns många tusentals 1950-talsbostäder att inreda - och plats för fler tillverkare.
En konkurent till Reda hette Elfa.


En Stringkopia i plåt och plastbehandlad stål, till badrummet! Kolla pudelhandduken,
ja, pudeln var ju 1950-talshunden nummer ett.


Elfa är still in business!


Och till sist, Sonja! En något överarbetad annons för små saker som diskställ, tamburhylla
och paraplyställ, kan man tycka...


... men det är de små små detaljerna som gör det. Gärna en Mon Amie-servis, men först ordning
och reda i skåpen! Eller hur?
Fler fina Sonja-annonser hittar du hos Clinens Ljuva Femtiotal.

Början på en servis (Kista del II)


Här ser ni början till en servis - min blandservis "Mix". Till vänster "Ruta", dekor av Helmer
Ringström, Gefle. Till höger Rörstrand-koppen "Bimbo". Ett av mina fynd på Antik & Kuriosa i Kista
var koppen längst fram. Under fatet står det Gustavsberg och Atlanta. Och koppen ser ju ut att höra till.
Googling avslöjar att Wilhelm Kåges blå "Atlanta" tillverkades 1937-58, men att denna röda variant
bara gjordes 1955-58. Kopp och fat är i perfekt skick och kostade bara 80 kronor!


Det som förenar kopparna i servisen "Mix" är randen i den där ljusröda färgen,
och helhetsstuket. Porslinsbloggen och Porslinsamatören (som jag för övrigt träffade
på mässan, jätteroligt!) kan svara på vad modellerna heter. Själv ser jag bara dekorer...
Det finns fler 50-talare i den här storleken som har liknande röd rand, jag har sett dem,
nu börjar sökandet.
Tipsa mig! Och berätta om era blandserviser i en kommentar.


Utmattad och lycklig (Kista del I)


Puh! Efter en fyratimmarssession på Antik&kuriosa på Kistamässan är jag utmattad.
Och lycklig. Jag hittade något jag inte räknat med att hitta där. 
Designhuvudet (stod det på lappen) fanns hos J Antik. 1920-tal, Kalifornien, "Lamgurec".
Håret är riktigt hår. 3 300 kronor för huvudet.


Reijmyre, åhhh Reijmyre, östgötska pärla. Originalförpackning. En färg är dublett
och ett bärnstensfärgat glas fattas. So what. Visst är de fina? Glömde tyvärr
anteckna säljare.


En fladdermusfåtölj (som jag skrev om här), en bit Laminofåtölj - och?
"Musse Pigg-bordet som passar så perfekt till fladdermusen - är det 1950-tal
eller 1980-tal? Borde frågat hos Kenth Lindström, som hade den roliga kombon.


Det fanns rätt gott om gardiner. Här hos Ubes tre skönheter i rött och grått.
Priser mellan 300 och 750 kronor.


Udda lampa! Förmodligen 1960-tal. Visst ser det ut som om man
tagit en 50-talare och gett den en ring av 60-talsplast? Den fanns hos Ellagården.
Det här var för övrigt den första mässan där jag kände att
profetiorna om att 1950-talet är på väg ut som det hetaste decenniet kan
vara på väg att besannas. Det var mycket 1960-70-tal. Och jag kan ha fel,
men priserna på sådant jag gillar var behagligare än tidigare.


Så - är det dags att säga gonatt till 1950-talet? John Blund-lampan hängde
hos Bland annat. (Jag borde ha köpt den, den kostade 275 kronor.)


Nej, ett decennium med den här formglädjen blir aldrig omodernt. Marianne Westmans
kryddserie Arom, Rörstrand och Gustavsbergs Colores. Fanns också hos Bland annat.


Kanske vackrast på mässan. Madonnan från österrikiska Goldscheider,
kanske 1930-tal, fanns hos Designhörnan. 4 400 kronor.


Lampor från 1950-60-70-tal samsades hos Clas Ripa.


Kannan Pop av Inger Persson hade originalsil och ja, även
1960-tal kan vara väldigt snyggt. Lisa Larsons giraff är förundrad.
De stod hos Mix 1900. Priset för Pop: 1 800 kronor.


70-talaren från Hans-Agne Jacobsen plåtade jag särskilt
för Simon med bloggen Retronu. 1 100 pix. J Antik.


Taisto Kaasinen! Min favorit på Upsala-Ekeby. Jag gillar hans litet klumpiga färgglada stil.
Keramiktavlorna kostade 450 pix/styck. Glömde notera säljare.



Alla var där! Även Lill-Babs. Bilden tillägnas bloggaren Larsson - var var han?


Kanske stod han och grävde bland Caps bilchoklad, hos Framtidsantiken?


Här ser ni orsaken till att jag inte bara är utmattad utan även lycklig.
Den som först gissar rätt på vad det är på bilden som fick mig att stanna mitt
i samtalet med en antikhandlare och rusa fram till den här montern vinner två
söta påskkort med kuvert...


... som jag inhandlade hos Enebybergs antikbod. Där köpte jag också en påskkäring
för 35 pix. Den ska hänga i köket i påsk, tänkte jag.


Påsken pågick i var och varannan monter. Median Antik Kuriosas hönsgrupp
var nära att följa med mig hem. 100 kronor för tuppen, 50 för hönorna.


Påskbord hos Mästerby Antik.


Det kryllade av dockskåpsmöbler, och vissa av dem fick man nästan
till loppispris. 50 pix för det här bordsparet var jag nöjd med. Jag köpte
ett underbart badrumsset också, även det i platsic fantastic. Det får ni se
när jag börjar inreda dockskåpet (har knappt börjat med renoveringen...).



Prisklassen över. Nu minns jag inte vad Lasette skulle ha för setet med
Brios Svanenfåtölj plus soffor samt bord men det var mer än jag var
beredd att pynta upp. 


Här hos Brunnsta handel blev det affär. Spis och kökskskåp fick stå kvar,
men jag slog till på ett hallbord i trä, väldigt 1960-tal, för 30 kronor.


Åhhh, blomkrukor! Jag sneglade på vackra krukor i många montrar, men avvaktar.
Måste bestämma mig för vilka jag vill börja samla på. Men Kära-Mik hade mycket godis.


Även Mästerby Antik hade ett par rara UE-krukor.


Sist, och nästan minst. Har ni sett så söt!? Den lilla Triettburken såg jag
också på långt håll och högg tag i. Tänkte den inte skulle vara så dyr. Men dockversionen
kostar faktiskt mer än en vanlig Triett eftersom den är så ovanlig.
475 kronor hos Sven-Erik Brodén.


Jag kom hem med en fylld kasse. Roliga saker som nästan alla skulla
kunna finnas på loppis. Och jag fick dem faktiskt nästan till loppispriser också.
Ni ska få se fynden, noggrant redovisade. Med start i morgon.
Och så ska jag visa det där inköpet som gör att jag sitter och ler med hela
ansiktet just nu och vill att det blir tisdag. Förklaring kommer... men vem
gissar rätt först?


UPPDATERING: Frida var först med att gissa rätt. Visst är det
"den där bokhyllan från Ikea". Fler bilder och ord om MIN "Tema" kommer
på onsdag då jag fått hem den.

MISSA INTE - på söndag på Femtiotalsjakten:
Ordning och reda - folkhemmets minsta beståndsdelar

Mot mässan! (Helgtips)


I dag tar jag t-banan till Kista och "vårens" Antik & kuriosa.
Montrar jag inte missar:
Leva Antik. Alltid inbjudande skyltning och trevligt bemötande från Fagerstaparet som har
Leva, deras monter brukar vara en glad mix av 1950-60-70-tal. Allt från Johansforsglas
av Orup till prisvärda möbler.
Framtids Antiken. Smått och gott i massor. Och killen på Framtids Antiken har ett gigantiskt
lager - det var han som lyckades rota reda på ett par väggskydd i teakfanér åt mig, något
som alla andra misslyckats med. Fråga om det är något du letar efter.
Korrens kuriosa. Hos Holger, som är antikhandlare på fritiden, hittar du grejer som fruktfat
i "string" och plastbandslampor till mycket bra priser.
Antikvärlden. De brukar sälja gamla nummer av tidningen för några tior. Bra chans att hitta
läsning om ens eget "område". Titta efter specialnumret om porslin från 2008 om du inte
redan har det.

Vi ses i fiket kring 14-tiden.
Och om kamerna vill och datorn håller så blir det inlägg
från mässan framåt kvällskvisten.

(Bilden har ingenting med mässan att göra, det är omslaget till en bok
jag kan tänka mig att köpa. En annan dag.)

Ses vi i Kista i morgon?


Med en räv bakom örat och en marknadspeng i portmonnän beger jag mig i morgon
till Antik & Kuriosa på Kistamässan. Kanske ses vi där?
All info hittar du på Kistamässan. Antik & Kuriosa pågår fredag-söndag.
(Räven är en Lisa Larsson, plåtad på samma mässa, i höstas.)

Man skulle kunna...


... göra en mosaik som föreställer ens favoritkopp från Gefle, eller en tjusig UE-kruka. Slog det mig
när jag såg den här i skylten hos Franska kakelbutiken på Vanadisvägen i Sthlm.


Min älsklingskopp Ruta, röd med dekor av Helmer Ringström,
skulle funka som motiv.

Hemma hos Empire-Amelie


Min väninna Empire-Amelie håller på att förvandla sin tvårummare till 1800-talsvåning. Nu kommer
vi in halvvägs i handlingen. Vår hjältinna har ännu inte målat vardagsrummet chokladbrunt och köket 
oljegrönt, men en stor del av hennes bohag är på plats. Apollobysten köpte hon på den första
av våra gemensamma antikrundor, förrförra hösten.


Tänka er väggarna djupt chokladbruna. Ah, elegant murrighet. Den svarta genombrutna
gardinen får mig att associera till brittiska drottning Victoria.
 

Ljusstakarna - är de äkta empire, frågar E-A Femtiotalsjaktens kunniga läsare...


... eftersom hon tycker att undersidan känns som betong?


Fåtöljen, en 1930-talare, har följt med E-A sedan decennier. 
Golvlampan är 1960-tal, trodde antikhandlaren som sålde den.


Kopparna köpta på Afrodite antik är 1800-tal, förmodligen franska.


Fårskinnsbjörnen Aloyisus fick Empire-Amelei på sin ettårsdag. Han sitter i min gamla soffa,
som var helt fel i 50-talslyan men som passar fint hos E-A. Emma-stolen bytte E-A
till sig av mig, mot en Stringhylla som nu pryder lyan.


Empire-Amelie är en 1800-talsdam som ofta sitter i sin fåtölj och läser.


Och så dricker hon afternoon tea, förstås.

 
En 1800-talsdam målar också, samlar på porslin (Rörstrands "Svart Sverige")
och broderar (svartstick).


Och ibland lägger hon "livspusslet". Stolen vid skrivbordet är i empirestil, det vill säga
är nog inte äkta empire. På kaféet Vetekatten finns likadana. Lampan på skrivbordet är 1930-tal,
gissar E-A. På fönsterbrädan: kolorerat foto av hennes mor på bröllopsdagen.


Tavlan är en inramad tapetbit, möjligen 1970-talstapet.
"Järmpäronet" är ett lod, lampan med skärm i blank svart
plast ett loppisfynd och present från E-A:s syster Syltan.


Ännu ett loppisfynd från Syltan. E-A och jag är anglofiler, träffades
för snart 30 år sedan då vi var au pairer i London.

Hemma hos Empire-Amelie ser man alltid några vackra tyger draperade
över en stol eller liggandes ovanpå en chiffonjé.


Patchouliesamlingen. Eller är det opium? Badrummet håller på att omvandlas,
fler bilder därifrån nästa gång när all mahogny och de grova linnehanddukarna
är på plats.


Kaffekannan i mässing är engelskt 1800-tal, ett Traderafynd för 16 kronor.
Ljusstakar i empirestil. Lyran är en klassisk empiresymbol. Köksbordet har
vit damastduk, naturligtvis.


Ibland tar empiredamen ett äpple ur specerilådan, skalar
det sakta, sakta och intar det i små bitar - med ett tankfullt uttryck.

Vi tar adjö av Aloysius och Empire-Amelie för denna gång.
När väggarna är målade tittar vi in igen.

Första inlägget från Empire-Amelies våning:

I väntan på "Tema"


I det här hörnet av rummet ska Ikeabokhyllan "Tema" från 1955 stå - den dag
jag lyckas lägga vantarna på ett exemplar (tipsa mig om du ser en till salu!). 
Tills dess vikarierar en kapad bokhylla från 1960-talet. Jag testar loppistavlor
genom att ställa dem där, vill jag ha dem kvar eller ska de gå vidare på loppis i vår?
Alingsåslampan trivs med vikarien, hon inser att hon blir omplacerad när/om
 "Tema" dyker upp.


Fruktkorgen är kvintessensen av 1950-talets glada formspråk.
"Alla" har en, i gult eller rött. Jag hittade min den dagen jag satte personligt
loppisrekord i somras.

MISSA INTE! I morgon på Femtiotalsjakten:
Hemma hos Empire-Amelie.

Vem ritade neonskylten?


God morgon, måndag! Än ligger vintermörkret över oss ett bra tag till. Men då ska man
tänka på att neon gör sig bättre nu, när den lyser redan vid 16-tiden, än på sommaren.
Galleriet Gröna Paletten på Odengatan, Sthlm, har en skylt som ser litet hemritad ut.
Någon har inte riktigt lärt sig skriva stora G i skrivstil än. Charmigt.

Trevlig fortsättning på veckan!

Window shopping


I dag går vi på fönstershopping i Stockholm! Men... skyltfönster är svåra att plåta, så ni får
hålla tillgodo med en sämre bildkvalitet än vanligt. Kvällstid speglas i alla fall mindre av omgivningen.
Vi börjar på Upplandsgatan, hos Domino. Byrån är Josef Frank, slutet av 1930-talet.
Fåtöljen Kerstin Hörlin-Holmqvist, serien Paradiset, 1950-tal.


Vi fortsätter Upplandsgatan i riktning Odenplan. Hos Old Touch finns denna skyltning med
skyltdocka och underbara 1950-talstyger uppe till vänster.


Detlajbild från Old Touch. Jag gillar skyltfönster och loppisbord
med korgar, väskor etc som innehåller fler saker än dem man ser vid
första ögonkastet.


Snett emot ligger Bacchus Antik. Fåtöljerna heter Capri, av Johannes Andersen
för Trensum 1958. Soffan som hör till står på golvet bakom.


Runt hörnet, på Odengatan, ligger Epok Antik & Kuriosa. Trevlig tablå med dam i pälsmössa,
skiddress och gammaldags kälke. 


Nu tar vi ett elegant kliv bort till Östermalms torg. Modernity skyltar
med en Arne Jacobsen-stol som syns sådär 100 gånger mer sällan än
Myran och Sjuan. Den heter Tungan, och AJ formgav stolen 1958, speciellt för
en skola i Köpenhamn, får jag lära mig. Skrivbordet är ritat av Severin Hansen Jr,
för Haslev.


Fortfarande Modernity. Kunniga läsare vet vad skålen och vaserna är
för några.


Vi är på Östermalm, som sagt. Hos Sprall finns maskeradkläderna för barnkalaset
med stil...
  

Jacksons längre upp på Sibyllegatan hade precis stängt när jag tittade förbi. På deras hemsida
hittar jag glasen som står på nedersta hyllan. Nils Landbergs Tulip Vase för Orrefors 1957. Jag har
aldrig sett någonting vackrare.


Vilken pjäs. Väldigt väldigt mycket "Price: On request". Josef Hoffmann för österrikiska
företaget J&J Kohn. Året är 1905.


Tillbaka till hemvana trakter. Mästerby Antik på Roslagsgatan har ett Stig Lindberg-
fönster.


Runt hörnet från Roslagsgatan och vi är tillbaka på Odengatan. Milda Matildas ena skyltfönster
är en öppen vy in över affären. Mycket smått och gott.


I andra fönstret, ännu mer små saker. Den röda Ericofonen
trivs ihop med Stig Lindbergs röda sparbösse-terrier.


Runt nästa hörn, på Sveavägen hittar vi Auktionshuset Metropol, som har Tema Lisa Larsson
den 22 februari.


Inte ett skyltfönster, men om man trycker näsan mot Afrodite Antiks dörr så kan man
stå och njuta av en underbart vacker interiör. Vi är på Odengatan igen, mellan Odenplan
och S:t Eriksplan. Jag hade tänkt mig ett svep runt Söder också, men...


... min kamera har inte riktigt vant sig vid Söder än. Enda (knappt) publicerbara bilden
tog jag här, utanför Wigerdals värld på Krukmakargatan. Det var likadant med Östermalm
i början, kameran tog bara oskarpa bilder.

Alright... vilken sorts skyltfönster stannar du till vid? De charmiga röriga med mycket grejer,
eller de med få men stilfullt exponerade föremål? I inlägget finns alla varianter av skyltfönster.
Vilket av dem gillar du bäst?



BP-mosaiken, Ringvägen


Ett monument över gamla tiders bensinstationer. Ringvägen, Sthlm, nära Eriksdal,
en januaritorsdag. Här låg en BP-mack som öppnade 1954. Allt man vill veta om
mosaiken står på Wikipedia, upptäckte jag.

Jag har fått en utmärkelse - och skickar vidare sju


Jag har fått en utmärkelse! Söt som en sommartapet från
1950-talet är den! Jag fick "awarden" av Catrin som har bloggen
Garderobstankar.
Och det är en skicka-vidare-award. Så här funkar det:
A: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!


Okay, nu kör vi. Sju (intressanta?) fakta om mig själv:
1) Mitt dopnamn är Elizabeth. Libby är ett engelskt smeknamn för Elizabeth.
Därför valde jag det som blogg-alias.
2) Jag är nattmänniska och tycker att livet levs bäst kl 11.00-03.00.
3) Jag har aldrig varit i Australien.
4) När jag var tonåring var Elton John och hans textskrivare, Bernie Taupin mina idoler.
Jag hade klockan på höger arm eftersom Bernie hade det och lyckades hitta en likadan
hallonröd sweatshirt som han hade på en bild från när han var 17 år.
5) Det bästa jag vet om sommaren är att kvällssimma i vår insjö, när vattnet är alldeles
stilla och mjukt som sammet.
6) Femtiotalsmannen och jag gifte oss i Åtvidabergs kommunalhus. Därför är det roligt
att ÅFF gick upp i Allsvenskan.
7) Jag tycker inte om filmer med olyckligt slut.


Jag väljer att ge utmärkelsen för kreativ blogg
till dessa sju kokheta bloggar:

Kerstin Kokk - Alltid intressant, kunnigt om retro
Little Rascal - Svenska med underhållande retroblogg skriver från London
Porslinsbloggen - Vet mest av alla om Gefle - och vet mycket annat också
Skaffaren - Med humor och esprit, inifrån antikhandlarvärlden
Sydfranskby - Monet rapporterar om vardagslivet i Provence
Söderfamiljen - Min humorfix varje dag, kommentarerna nästan
lika *roliga* som "Mattias" inlägg
Tusse - Du vet aldrig vad som dyker upp 


En kopp silverte, tack (helgen före lön-tips)


Jaha ni, roligare än så här blir det inte detta veckoslut. Lön först på måndag - då får
lördagskvällens nöje bli en kopp silverte vid köksbordet. Silverte är en dryck som förekom
på 1950-talet och tidigare. Själv serverades jag den när jag var barn, hos äldre personer
hemma i byn. Silverte - det låter ju litet festligt och elegant, eller hur? Så vad är det då...


Jo, det är... "endast tevatten". Fast med litet mjölk och ett par sockerbitar.
Det är mjölken som gör att silverte med litet god vilja kan sägas påminna
om silver. Men observera - inget te ingår i silverte!
2010 års första hedersomnämnande går till kaféet Vetekatten i Sthlm,
som låter 1950-talets silverte och 2000-talets chai mötas på menyn.

Dricker DU silverte? Hur tar du i så fall ditt silverte ? Med eller utan mjölk, med socker
eller honung eller "endast tevatten"?

Trevlig helg!

PS. Koppen är Rörstrands Bimbo. Mer om Bimbo på Porslinsbloggen.

Kan inte låta bli...


Födelsedagskaffe hos äldre släkting. Min blick far över lägenhetens tak, golv, väggar
och bord. Får syn på fruktfatet på vardagsrumsbordet. Måste fråga. "Köpt i Österrike för
många många år sedan". Hm... Österrike... kan det finnas en österrikisk keramiktillverkarstämpel
under, en jag aldrig sett förr? Retromissbrukaren i mig klarar tio minuter, sedan frågar jag
om jag får ta en bild. Visst får jag det. Vänder i smyg på fatet: W. Germany.
Det snyggaste West Germany jag stött på.


"Får jag ta en bild på trappstegspallen i hallen också...?"
De jag sett tidigare har varit röda eller blå. Visst är pallen,
ett välskött exemplar, snygg i grönt också?


Inget kan stoppa mig nu. Tar en bild på hallampan också.
Snygg i sin enkelhet. Design?


Carl Thore? Hem till datorn, hittar en träff på forumet
Precisensån. "Carl Thore" var (är?) en svensk arkitekt vars
lampor verkar ha tillverkats i Danmark, 1960-70-tal.
Kolla här, samma lampa fast en annan variant, dock
med "the characteristic fire-like Carl Thore glow".
UPPDATERING: "Carl Thore" hette egentligen Sigurd Lindqvist och var formgivare
på Granhaga i Töreboda, meddelar Björn i en kommentar.

Så har jag snokat hemma hos någon igen. Och lärt
mig ett nytt formgivarnamn - igen.
Kan inte låta bli.

Lysande, Alingsås


Hemmakväll med nya lampan. Den stod hos Antikaffären PHM när jag var i Gamla stan
på spaning i mellandagarna, och var nedsatt på rean till 1 100 kronor. Jag slog till, ett impulsköp.
Precis som med soffan jag såg i fönstret hos Bacchus på Upplandsgatan i höstas. 
Ibland bara vet man att det är rätt.


Lampan är från Alingsås Keramik, gjord i sgraffitoteknik, 
vilket daterar den till slutet av 1950-talet eller senare.
Jag tycker lampan ser ut som en slags blandning av jugend
och 1950-tal.

  
Alingsås Keramik startade 1947, då tillverkade man emaljarbeten. Sedan
övergick företaget till att producera bruksgods och konstkeramik, bland annat
för export till USA. Men min lampa stannade i Sverige och bor numera i Råsunda.
Vem var keramikern S.V. ?

 
Vasen till vänster är Alingsås, tobaksburken är Tilgmans, som också ägnade sig åt sgraffito.
Jag kan tycka att det är svårt att skilja på föremål från Alingsås, Tilgmans och Laholms 
keramik (har tyvärr glömt plåta min lilla Laholmvas). Det är litet samma färgskala och känsla
i de föremål jag sett. Men det kan bara vara okunskap, ett otränat öga.


Fakta om Alingsås har jag hämtat från den här måste-boken,
Svensk keramik under 1900-talet. Lämpligt nog hade jag fotograferat
den (förra julen) tillsammans med en Alingsåsvas!

Okay, nu vill jag veta allt om Alingsås! Finns det några snälla Alingsås
Keramik-samlare därute? Vet ni vad signaturen S.V. står för?
Berätta gärna mer om Alingsås, allt är intressant!




 

1950-tal all the way, baby


Ordningen är återställd. Efter gårdagens inlägg, med bilder från 1970-80-talen som chockade
bland andra Larsson svårt, så är vi nu tillbaka i decenniernas decennium - 1950-talet.
Äntligen har Stringhyllan kommit upp i köket. Men även här finns en koppling till 1970-talet,
hyllan är i furu! Alla tre hyllorna har etikett "BFB-hyllan String Design". Hittade den hos Magazin 13
på Roslagsgatan för 450 kronor.


Baka baka liten kaka. Jag har saknat en hylla för mina kökssaker från 1950-talet.
Nu kan jag börja leka. Kryddburken är ur  Marianne Westmans serie "Arom"
för Rörstrand.


Den kvadratiska skålens dekor bär namnet Rando, Rörstrand. Modellen kan
vara Westmans, men dekoren har okänd upphovsman/kvinna. Men vasen... mitt senaste
loppsifynd, 20 pix på Återbruksaffären Vingen i Råsunda... vad är det för något?
Undertill kan jag urskilja siffrorrna 2015/20 (kanske) och en signatur som kan vara
ett versalt S.


Koppens dekor heter "Delikat" och det är en Rörstrand,
Hertha Bengtssons DM-modell från 1950-talet, upplyser
Benny på Porslinsbloggen som rättat en del i det här inlägget
(se kommentar).

På begäran, fel decennier


Tidigare har jag visat Husmoderns kökslamanack från 1950-talet. Tusse berättade i en
kommentar att han hade ett par favoriter från 1970-talet. Så fastän det är fel decennier
för den här bloggen - varsågod, här kommer några senare almanackor.
Bild 1: Västklänning! Och hur många räkor gick det nu åt till en Västkustsallad - poppis
vid den här tiden. Bild 2: Folklorebroderad vit skjorta! Och kanske blir det hemgjord pizza
- pizzerian var 1974 fortfarande en modernitet i landsorten.


Bild 3: Kanske något vegetariskt? På restaurang erbjöds vegetarianer vid denna tid ofta bara
en sallad eller kokta grönsaker. Men nu kom vegotrenden. 1976 är en av Tusses favoritomslag.
Bild 4: En sådan prydlig 1980-talsfrisyr! Koppar är ännu hett på bonnauktionerna, 25 år
senare hörs få bud.


Nu, mina vänner, är vi lååååångt från 1950-talet. I köksalmanackan
från sent 1970-tal (eller om det var tidigt 1980-tal) dammsuger pappa
tidstypiskt i mjulkiskläder. Vad är det för något på golvet? Har han klippt av sig
Skäggmanslagsskägget?

En syssling till Bamse?


God morgon, måndag! Men... vad har vi här? Den röda fåtöljen stod
på en loppis förra veckan. Utan prislapp, de visste inte vad de skulle ta
för den eftersom ena armstödets trädel fattades. Bakbenen och de där
tassarna (eller tassen, då) andas 1950-tal.


Eller hur? Det finns en liten släktskap med min drömfåtölj
Bamse...


... ritad av Hans J Wegner. Här skrev jag om den,
Världens raraste fåtölj. (Foto: PTV)

Nå, loppisfåtöljen, av mig döpt till "Bamses syssling",
vad vet ni/tror ni om den? 1950-tal? Omklätt 1950-tal?
1980-tal med touch av 1950-tal?

Trevlig fortsättning på veckan!

Magiskt, Mago


Det fanns ett tjusigt teater-1950-tal och Mago hette mannen som ritade kostymerna.
Mago hette egentligen Max Goldstein (1925-2008) och kom från Berlin till Sverige som judisk
flykting 1939. Tio år senare hade han gjort sig ett ett namn. Judiska museet i Stockholm
har en mycket sevärd utställning: "Mago - den svenska scenens elegant".


Vi får se ett urval av hans skapelser för teater, film och tv. Den röda klänningen
i förgrunden bar Eva Dahlbeck i Ingmar Bergmans "Sommarnattens leende" 1955.


Klänningen var snygg i svartvitt också...
Utställningen innehåller kläder, fotografier, skisser. Men först bör man ta sig tid
att se filmen om och med Mago. Den tar cirka en halvtimme och vi får höra Mago
berätta om sitt liv och sin passion - sedan barnsben - för vackra klänningar och glada
1800-talsuniformer. Redan som liten pojke ritade han teaterkostymer.


"Primadonnelogen". I filmen berättar Mago om att han alltid älskat "fala" kvinnor, och föredragit
skurken framför hjälten i dramer. När han som pojke kom till Sverige kände han i alla fall redan
till två svenskar: Greta Garbo och Zarah Leander. Senare i livet blev han nära vän med
Marlene Dietrich. Brev från henne finns med i utställningen.


Mago, Anita Björk och okänd sömmerska.


En av mina favorit-dvd-boxar är Hillmandeckarna från slutet av 1950-talet och början av 1960-talet.
Mago skapade kläderna till Arne Mattsons filmer med Karl-Arne Holmsten och Annalisa Ericson som
deckarparet Hillman. De tjusigaste kläderna ses i "Mannekäng i rött" från 1958, som det här
tidningsreportaget handlar om.

 

Annalisa Ericson bar klänningen överst till vänster i "Mannekäng i rött".
Dräkten bredvid från Scala Revyn 1951. En av kostymerna som jag gillade skarpt
på utställningen är den på väggen, den bars i "Stockholm skrattar" på Södra
teatern 1953.


En av utställningens alla vackra skisser.


"Man ska leka, man FÅR leka", säger Mago i filmen. Och det är så det ska
vara på jobbet, eller hur? Man ska ha roligt. Mago verkar ha haft väldigt roligt.
Och det genomsyrar utställningen, som är verkligt inspirerande.
Gå och se den om du har möjlighet!


Judiska museet ligger på Hälsingegatan 2, T-bana Odenplan.
Mer om utställningen och öppettider på museets hemsida.
Magoutställningen pågår till och med den 15 september.
Recension i SvD här.

Mer tjusigt från 1950-talets teater-Stockholm i ett tidigare inlägg:
Tittade in på ett teaterkafé

Kalascharmigt

 
 
Kockumsreklam från slutet av 1950-talet. Kan ni tänka er en charmigare
kaffekanna, frågar Siv Malmkvist (namnet är felstavat i annonsen, påpekar Larsson!).
Jo, visst är de fina, kannorna och grytorna. Den höga kannan i nedre bilden
till vänster såg jag häromdagen...


... hos Modernretro. Mycket fint skick och med etiketten kvar.
250 pix. Den fick stå kvar, jag har ju redan en Kockumskanna. Inte
en charmkanna, men ändå.


Titta, den höga charmkannan igen! Ur en annons för Alcro. (Och så snyggt det är med den där
ljusblå färgen på köksluckor! UPPDATERING: Här är hela bilden från annonsen, på begäran!
Den har jag publicerat tidigare, i inlägget "Hetaste trenden 1959 - måla om köket")

Vilken är din Kockumsfavorit?

Var i hela världen finns städrockarna?


"Var hittar man städrockar från 1940-60-tal?" undrar Elinor i en kommentar.
Jag har för mig att jag sett sådana någonstans (var det kanske på en antikrunda med
Empire-Amelie?) men kan inte komma på var det i så fall var.
Så - jag har tyvärr inte svaret på frågan. Har du?

UPPDATERING: Klart Femtiotalsjaktens läsare hade svaret! Allt från allmänna tps till
uppgift om en specifik butik samt tips om ett intressant radioprogram hittar du under kommentarer.
TACK!

Nya jaktmarker (helgtips)


Jodå, jag har redan börjat spana av antik- och retrobodar på Söder, dit mitt jobb flyttat.
Jag fick många bra tips på ställen i kommentarerna till det här inlägget. Den fina lampan
från Ewå stod hos Modernretro på Wollmar Yxkullsgatan. 450 kronor skulle de ha, det är
det hittills lägsta priset jag sett för just den Ewå-lampan. Fler Ewå här.
I mina drömmar hittar jag den på loppis i Småland i sommar, för en hundring...


Modernretro hade fler skyltdockor än jag tidigare sett på en och samma plats. Det skulle vara
kul att ha ett skyltdockehuvud på en av Stringhyllorna, med schalett och 50-talssolglasögon.
Men de här är inte till salu, utan hyrs ut till plåtningar av olika slag.


Modernretro är främst inriktad på kläder och skor, men har en hel del annat också.
Till exempel ett sådant där italienskt badrumsskåp som jag bör ha i mitt badrum.
1 200 kronor skulle de ha.

 
Det är nyttigt att tvingas jaga på ny mark. I november begav jag mig
så långt söderut som till Farsta strand, eftersom jag förstått att det fanns
en stor loppis där. Den heter Möjligheternas hus och man får gå 5-10 minuter
från t-banan. Det här fina lilla skrivbordet skulle de bara ha 250 kronor för.
Det var sålt andra gången jag passerade det...


1960-tal, men snyggt om man blundar för benen.
Jag kommer inte ihåg priset, men minns att det inte var
avskräckande.


På övervåningen har de, enligt egen uppgift, 30 000 boktitlar. Fullt möjligt. Jag
fascinerades av 1970-talsvaxduken och gladdes åt att hitta Sickan Carlssons memoarer
för bara en tia.

Trevlig helg - och lycka till med jakten!

Lugn, bara lugn...


Lördagens loppisrunda spårade ju ur, som jag berättade här, med bygdesnickarempire 
från 1900-talet och superkitschig klocka. Men från loppisen i Görla, Norrtälje, hemförde
jag också en del annat, mer Femtiotalshjakten-traditionellt gods. Tillbringare och glas,
1960-tal (vet jag, för vi hade en likadan i mitt barndomshem), två blomkrukor och ett gäng
solglasögon. Kökshanddukar som känns som 1950-tal fanns på flyttloppisen.


Några rara saker lämnade jag kvar. Symaskinen med väska kostade
facila 250 kronor. Jag frågade inte, men antar att den fungerar. 
Fin, eller hur?


Åhhh, 1950-tal! Vasen från "West Germany" fick man ge
75 pix för. Inte riktigt loppispris, tycker jag.


Termosar från olika decenneir. Den knubbiga hade 
kvar sin Skaraplastetikett, dock ingen kork, kostade några
tior.


Fem pix styck är de värda. Empire-Amelie och jag hade liknande på 
1980-talet. Men aj! prislappar på "glaset", de visade sig vara väldigt svåra
att få bort.

Jag blev förtjust i den röda krukans flammiga mönster. Det är en
Scheurich, dock inte "West Germany" utan en rätt ny "Germany".
1950-70-tals-Scheurich (vilka godbitar!) ser du här. Krukorna gav
jag 10 kronor styck för. Jag gillar Pingstkyrkans loppis i industriområdet
Görla i Norrtälje. Den ligger väldigt off, men det finns fyndpotential.

Julgransplundringar med stil


I dag är det tjugondag Knut! Så här skoj hade barnen i slutet av 1940-talet när de dansade
ut julen, om man ska tro Mazettis lilla reklamhäfte.


Efter att granen åkt ut vankades det godsaker. Snälla och prydliga satte sig barnen lugnt
vid bordet och drack sin choklad och plockade försiktigt åt sig varsin pepparkaka,
utan att smula - eller stoja -det allra minsta.


Mitt stöd i livet som fejkande husmor, Husmoderns köksalmanack, 
bjöd varje år på tips inför julgransplundringen. Visst är namnkakan
söt? Jan, Annika och de andra får lika stora bitar.


Som sagt, varje år något tips till husmödrar som ville göra sina barns
julgransplundring till kvarterets vassaste.
Glad tjugondag Knut på er!


Ur led är tiden II


Vad är nu detta? Ja, inte är det 1950-tal i alla fall. I lördags var jag på två loppisar.
Den ena var en flyttloppis i en 1970-talsvilla utanför Norrtälje. Där köpte jag till min egen förvåning
den här klockan...


... som inte direkt tillverkades i går. Vilket decennium pratar vi om?
Hjälp mig! Jag tycker ju om den konst de svage kallar kitsch, så jag föll
pladask för klockan, som hamnade i ett av gästrummen på landet.


Visst är den fin? En riktig pjäs. 100 pix!


En spegel följde också med till landet. Enligt säljaren hade hans föräldrar 
köpt den för 30-40 år sedan och "den var gammal redan då". Jaha, hur
gammal då? Och vilken stil är det som härmats? Gustaviansk?


Kanske Skaffaren eller annan antikexpert kan svara?
En stilkopia ihopsnickrad på... 1950-talet, kanske?
Den kostade efter prutning 200 pix och blir också bra 
i ett gästrum.


Till sist en vägglampa, 1960-70-tal. Den hade hängt på Pingstkyrkans loppis
i Norrtälje sedan de öppnade i höstas. 75 pix. En fururam med tyg fastsatt med
häftstift. Jag ser potential - tänk er ett vackert 1950-talstyg belyst från insidan.
Inte så dumt?

Ur led är tiden


God morgon, måndag! Ur led är tiden. För en vecka sedan flyttade mitt jobb till Söder. 
Jag som är en "norr om stan-människa" får nu snällt bege mig till trakter jag annars sällan besöker. 
Men förutom trevligare arbetslokaler finns det också andra ljuspunkter. Jag har ju mest hängt
kring Roslagsgatan, Odengatan och Upplandsgatan - nu ska jag lära känna Söders alla antik- 
och retroställen. 


Klockan på Åhléns Skanstull sattes upp 1943.
Minnestallriken är från 1959, då Åhlén & Holm fyllde 60 år.
Mer om Eriksdal och Skanstulls historia kan du läsa här.

Tips på ställen som du tror att jag skulle gilla emottages tacksamt!
Trevlig fortsättning på veckan!

Fladdermusen - en 1950-talssymbol från 30-talet


En fladdermusfåtölj, en Stringhylla och en Kobra - och vi har skapat en 1950-talshörna.
Få saker symboliserar väl 1950-talet - den lekfulla designens och de första tonåringarnas
decennium - så som fladdermusfåtöljen.


Men... få se, hur var det nu? När flög fladdermusfåtöljen
in i de svenska hemmen? Faktiskt redan i slutet av 1940-talet.
I Sverige var det NK-Bo som var först. Här demonstrerar
NK-Bo:s konstnärliga ledare Lena Larsson fladdermusfåtöljen 1950.
(Foto: Wikimedia)


De ungas möbel. Lena Larsson skriver i sin självbiografi "Varje människa är
ett skåp": "Den blev en trotsmöbel. Att sitta ´rak-i-ryggen´ hörde ju till hela det
vedertagna uppfostringsmönstret för en äldre generation. Det var nästan komiskt att
se denna vattendelare som kom att stå i så många flick- och pojkrum/...". 
Fladdermusfåtöljen, på engelska The Butterfly Chair, kom förstås från Amerika,
där den lanserats av företaget Knoll 1947. Men den är äldre än så..


"The Hardoy Chair" eller "The BKF Chair" skapades redan
1938 av argentinaren Jorge Ferrari-Hardoy, och BKF står för hans och
hans designerkollegers i The Austral Group, Antono Bonet och Juan Kurchan,
efternamn. Argentinaren hade inspirerats av en italiensk jaktstol.
Företaget Knoll skaffade sig rättigheterna till The Hardoy Chair. Sedan kom kopiorna...
(Foto: Knoll museum)


En av miljoner kopior. Ikeas fladdermusfåtölj visades på Liljewalchs
Ikea-utställning förra året. Den fladdermusen hade kudde.


Fortfarande uppskattade som en rolig accent i möblemanget
ser man dem i butiker och på nätet, med en prislapp på strax
under tusenlappen och uppåt. Den blå fotograferade jag
hos Artifex på Upplandsgatan, Sthlm.


The Hardoy Chair från 1938 hade sits av läder. Fladdermössen gjordes
i smärting och "plastläder". Annonsen är från 1956 eller 1957.


"KRAFTIG" smärting och "KRAFTIGT" plastläder. Anar man att en del
av de billigare kopiorna lätt satts sönder? Kanariegul... parsierblå...
så tjusigt.


Teddyklädsel, lite lyxigt. Men det fanns också en budgetvariant. Man kunde
köpa en byggsats - omålat stativ med mall för skynket - för endast 15 kronor.
Ringblomman kallades den runda fåtöljen.

 
Två busvassa exemplar, ett av vardera modell. Ägare är Rune och Marie,
hos vilka jag gjorde ett hemma hos-reportage.

Själv kommer jag nog inte att skaffa en fladdermusfåtölj. Jag har inte plats, och gillar
bekvämare möbler. Men snygga är de. Eller hur?

I dag blir det rester


En dröm-möbel. Den står hos Nybo Café utanför Gävle och om jag skulle ha en gammal
radiomöbel så skulle det vara precis en sådan.
I dag blir det rester på Femtiotalsjakten. Jag har rensat i bildarkivet under helgerna, det
behövdes. Mycket har jag raderat. Men en del bilder som aldrig kom med när jag gjorde
inlägg var det inget större fel på. De blev bara över. Det kan bli så. Men i dag får de vara med!


Tidningshylla i samma serie som de där syskrinen man ser
hyfsat ofta. 1940-50-tal. Trivsamt.


Vem gjorde fatet? Det är Upsala-Ekeby och det stod hos Carléns Antik
(tror jag det var) på Upplandsgatan, Sthlm, i höstas. Väntar mig svar
från någon av Upsala-Ekeby-experterna... UPPDATERING:
Och endast två timmar tog det så hade Upsala-Ekebysamlarna svarat!
Jag gissade för mig själv att det kunde vara ett verk av Taisto Kaasinen,
min UE-favorit, och så var det! Pomona heter serien, här finns en annan del
i serien hos Upsala-Ekebysamlarna. Tack för snabbt besked!


De är inte dumma, de där perstorpsplatteborden med färgad kant. Och så matchande
stolar till. Sågs på Antikmässan i Älvsjö förra våren.
UPPDATERING: Vilken utställare var det som visade bordet, undrar en av Femtiotalsjaktens läsare. 
Är det någon som såg det, och kommer ihåg? 


Ingo-läsk! Hur smakade den? Etiketterna och annan pojknostalgi, som
fotbollsbilder och en här bortbeskurnen "Piff" (nu gråter Larsson och
 Farbror Sid) fanns på bakluckeloppisen i Norrskedika.


Hösten 2009 var det Coop som sålde Stig Lindbergs
"Fallande löv", våren 2005 var det McDonalds som
serverade i muggar med Stig Lindbergs dekorer "Berså"
(bilden) och "Adam". Inga-Lill och Jan-Åke har kvar
några muggar.


En sådan spis hade jag i en andrahandsetta på 1980-talet.
Den här står i fönstret hos ett kafé på Råsundavägen
(glömmer alltid namnet, ligger strax ovanför Stråket).
Kaféet har alltid en söt skyltning, byter oftare än
många affärer. Före jul såg det ut så här.


Hälsning från Norrtälje (Helgtips)


Snyggaste vykortet från Norrtälje hittade jag hos "Mormors prylar" häromdagen, då
Femtiotalsmannen och jagtoge en promenad längs den lilla stadens vintriga gator.
Ljusstaken för 50 pix fanns på mitt stamställe Hamnladan, en loppis i hamnen.
Den blir fin när jag tvättat bort stearinet, lagom till nästa december. Kortet kostade 10 pix.


En härlig tekopp märkt med Gustavsbergs studiohand. Stig Lindberg? Men den fick stå
kvar hos Mormors prylar. 125 pix för en kopp med lagad hänkel, nej, det ville jag inte ge.
Fast ångrar mig litet nu. Borde istället tänka "fin kopp, bra lagad, kommer inte att gå sönder,
vacker att titta på, och vad skulle en ny lika fin mugg kosta?" Eller?
Mycket roligt finns det i vilket fall hos "Mormor".


Hos Hamnladan var det en liten 1950-talslampa som fick hänga kvar. 75 pix.
Det som avgjorde var den gamla sladden. Och att jag egentligen inte behöver fler
lampor nu... (Kan man ha för många lampor?)

Norrtälje är som vackrast nu, i snö och kyla. Kolla här, bildreportage från förra vintern!
Helgtipset: Ni som bor inom rimligt avstånd, ta en tur till Roslagens huvudstad!
Jag är osäker på vilka av loppisarna som är öppna nu strax efter helgerna, men vanliga lördagar
brukar det åtminstone vara öppet hos Hamnladan, och hos Pingstkyrkans second hand i Görla industriområde.
Och Retrorummet sa i höstas att de skulle ha öppet lördagar i vinter.


Och det finns flera fina fik i Norrtälje!
Trendigast, mest prisbelönt: En Liten Smula. Godast bröd, old school: Tösses.
Mysigast i "Kaffestuga anno 1925-klassen": Café Hörnan. Bästa franska
våfflorna: Sockerbagaren.
Tyvärr finns inget genuint 1950-talskafé.

Trevlig helg!

Javisst ja, jag glömde de här


Klädnyporna glömde jag i förra inlägget. Hittade dem i en påse på loppis. Mycket praktiska
när man handtvättar och hänger upp i badrummet. Någon som kan datera dem? Är de
1950-60-tal, eller kanske rätt nya?


Så var det då. Trångbott och alltid en massa
tvätt i badrummet. Husmor drömde om
en tvättmaskin. Torktumlare fanns väl knappt
ens i drömmarna.
Allt i Hemmet 1958 eller 1959.


4711. En semi-antik talkflaska. Det doftar tantparfym när man öppnar den.

Badrummet är svårast


Äntligen ett duschdraperi i rätt stil. Jag hittade det på Hemtex, i reakorgen,
129 kronor. Men det svåraste rummet att omvandla till 1950-tal är badrummet.
Före stambytet hade jag ett inkaklat djupt badkar. Nu har jag dusch, tvättmaskinurtag,
handduksvärmare och en massa ljust "fräscht" kakel. Bättre, skulle många tycka. Inte jag.
Det jag hittills gjort för att komma 50 år tillbaka i tiden igen är att köpa ny toalettsits,
svart i gammal stil, och fuskkakla med ett par rader svart kakeldekor.


Badrumsskåpet måste ut. Eller åtminstone målas om. Med ett glatt 50-talsvykort försöker
jag dra uppmärksamheten från den trista vita fyrkantiga plåten. Kanske måla mintgrönt?
Duschdraperiet är nämligen grönturkost, inte blått som kameran envisades med att göra det.


"Tandborstglasen" hittade jag på Dollar Store i somras.
Plastrotting. Inbillar mig att de ser 50-tal ut.
Nej, det är inte lätt att göra om ett nyrenoverat badrum till
1950-tal. Tips på enkla saker som ger 50-talskänsla emottages
tacksamt!

Bäddat för lycka och framgång


Nästan lika tjusiga som "Mad men" är de, människorna i Ekens sängreklam från slutet
av 1950-talet. Och det är en reklam som tv-seriens unga copywriter Peggy Olsen hade
kunnat skapa.


Chic pyjamas, för övrigt. Hans lacktofflor går heller inte av för hackor.


Det är tre olika modeller i annonserna. Den här med sina 1950-talsben är stiligast,
tycker jag.


Egna täcken salufördes också. Ekens startade 1953 - och visst anar man ett ungt
uppstickarföretag bakom dessa annonser?  Ekens gör fortfarande sängar. Och kanske har de
snygga annonser även i dag. Jag följer inte så många inredningstidningar, ni som gör det,
ser ni Ekens-annonser?

Se även "Vilken sovartyp är du?"

Madmen yourself!


Libby Petersen, the new copywriter at Sterling Cooper.
Efter att först ha klämt en julklapps-dvd med säsong ett och sedan fått fyrkantiga ögon av
Kanal 9:s maratonsändning av säsong två så är jag svårt beroende av tv-serien "Mad Men".
Tur att säsong tre börjar på torsdag! Kanal 9, kl. 22.05. Kan också ses på Kanal 5 Play.
Hur skulle DU se ut om du jobbade på Madison Avenue 1961? 
På tv-bolaget AMC:s sajt kan du "madmenyourself".
Enjoy!


Mr Petersen, just made partner.


Jag hittade 1955


God morgon måndag! H55-utställningen ägde rum, L M Ericsson lanserade Ericofonen/Kobran
och det första Domusvaruhuset öppnade. Och så är året 1955 är snyggt grafiskt också.
Jag hittade de gamla registreringsskyltsiffrorna i en korg hos Loppman, som jag skrev om
i går. Fem pix styck. Tyvärr var 2:orna slut, annars hade jag tänkt "skriva" 2010 också...
Här ett gammalt inlägg om 1950- och 1960-talens registreringsskyltar.

Trevlig fortsättning på veckan!

Mannen med en miljon saker (Åhhh, Gamla stan!)


Hur många saker finns det hos källarloppisen "Loppman" i Gamla stan? Jag glömde
fråga Dan, som tog över stället i somras. Jag gissar att svaret är omkring en miljon.
Hans företrädare Viking hade haft loppis sedan 1970-talet och hunnit samla på sig ett lager.


Jag har faktiskt aldrig sett så många prylar, åtminstone inte på en så liten yta. Det går
knappt att komma fram i gångarna i det innersta rummet. Man får ställa sig och zooma in
med loppisögonen, scanna av kvadratdecimeter för kvadratdecimeter.


Plötlsigt - en fungerande äggklocka från svenska
 Westerstrands och en italiensk saltströare i maffig 1970-talsstil.


Det lilla valvet med de många böckerna och tidskrifterna ska jag ägna en metodisk timme
åt en annan gång. Hittade vid en snabb genomletning Husmoderns köksalmanack från 1964.
Mitt andra fynd från Loppman får ni se i morgon.


Vintagehörnan. Dan håller fortfarande på och går igenom vad som finns
i hans butik. Han har inte hunnit prismärka om, så en del av prislapparna
är från 1970-talet, och priset kan därför vara lägre eller högre än vad
lappen säger.


En upplevelse, tycker jag, och rekommenderar ett besök på Skeppar
Karls Gränd i Gamla stan, Sthlm. Ta av dig ryggsäcken innan du går
nerför källartrappan, och se till att ha god tid på dig!
Tack till Tusse, som tipsade mig om detta typiska "Tusse-ställe".


Men jag började eftermiddagen i Gamla stan med ett besök hos bokhandeln
på Lilla Nygatan. Förutom brittisk och amerikansk litteratur har de också svensk
litteratur i engelsk översättning.


Mug shot. Men den här dagen blev det ingen skönlitteratur, inte ens en
Agatha Christie-mugg. Jag hämtade ett par böcker om brittisk efterkrigsdesign
som bokhandlaren hade tagit hem på beställning.


"Moderne Magnus" på Storkyrkobrinken har bara öppet på lördagar.
Synd, för det mesta därinne ser intressant ut för en som gillar 1950-60-tal.
Jag får se till att stanna i stan någon lördag och ta en sväng hit.

 
Vid Stortorget ligger Stadsmissionens antagligen mest exklusiva butik.
Fler "fin-saker", stilfullt exponerade. Det här fatet, signerat JaNi, i perfekt
skick kostade 250 kronor. Se faktaklipp från "Antikdeckarna" om
Jani keramik.


Två fina blomkrukor, 100 kronor/st. Jag måste skriva ut Blomkruksskolan
och ha med mig, så jag vet vad det är som står där på hyllorna.


Solgult! Tyska kaffekoppar, en norsk smörask (bakom kryddsetet), och den söta lilla
karotten är Gustavsbergs "Weekend".


Hos Konstexpo på Österlånggatan såg jag Nat "King" Cole och Diana Dors
i fönstret. Där hängde även James Dean och bröderna Cartwright.


En kul blandning av antikviteter och retro har Antikaffären PHM på Storkyrkobrinken.
Taklampan är Alingsås eller Tilgman, jag har faktiskt glömt. Men den är fin.


Plötsligt har jag börjat tycka att Mjölby Intarsia gjorde väldigt fina saker. Inte direkt 1950-tal,
företaget hade sin bästa tid under 1930-talet. Och skåpet för ädla drycker har en Bellmanscen,
inte heller min stil. Men jag beundrar det fantastiska detaljarbetet. Många olika träslag
användes för att få motiven levande. Antikaffären hade skåpet, en byrå, och...


...två lampetter, varav denna är den ena. Tjusigt. Men det som fick
följa mig hem var en lampa från Alingsås. Den ska jag visa en av de närmaste
dagarna när jag tagit bilder.


Till sist, ingen antikrunda utan fika. Det blev anrika Sundbergs vid Järntorget.
Inomhus.



Finaste fynden - på olika sätt


Benny på Porslinsbloggen visar "Årets fynd" och det ser jag som en utmaning! Jag blir
filosofisk kring det där med vad som är fynd. Här är min fem-i-topp, med fynd som är
fynd på olika sätt.
5) Sju Percykoppar med elva fat (används, bland annat på stora sommarfesten), glad kakburk
(pryder kökshylla på landet), Mari Simmulson-vas (flitigt använd i somras) och världens
vackraste kaffepanna (står och är snygg vid spisen på landet).
Fynd, därför att: Det är vackra saker som lyser upp vardagen hemma på gården. Kostade
sammanlagt en hundring, på trevlig loppis i grannbyn.


4) Tre x plastic fantastic för nio kronor.
Fynd, därför att: Bara på loppis kan man hitta så vackra, användbara
saker med god kvalitet. Bästa plastfyndet 2009.


3) Favoritkorgen. Perfekt storlek och djup, både som picknickkorg och
sommarväska. 60 pix.
Fynd, därför att: Se motivering till nummer fyra.


2) Skrivbordet Uddebo, design: Svante Skogh.
Fynd, därför att: Monetärt det största fyndet. Jag gav
250 kronor, Skaffaren hittade en nylig auktionsnotering
på 3 000 kronor.
Men än har inte Uddebo lyckats konkurrera ut sekretären,
som tack vare sin charm behåller platsen i min skrivhörna i lyan.
Därför blir inte mer än andraplats.


1) Lampan från Fellingsbro.
Fynd, därför att: Ett äkta fynd, det vill säga
ett fantastiskt vackert föremål till fyndpris.
300 kronor - och jag kan inte se mig mätt på den.

Men nu är det nytt år, och med detta inlägg får det
 vara slut på tillbakablickar.
I morgon kommer ett bildsvep från Gamla stan i Stockholm.
Stay tuned....

Bloggen som hjälper oss att hitta auktionsfynden


Nytt år, och mycket som ska hinnas med. En sak som jag är dålig på är att kolla vad
auktionsverken har på gång. MEN, då finns det en genväg. Bloggen Leta retro scannar av
och tipsar oss andra om intressanta föremål som ska gå under klubban.
Och så har Leta retro utsett Femtiotalsjakten till Årets blogg 2009, och illustrerat detta
tillkännagivande med en bild som är så mycket 1950-tal man kan önska. Därför lånar jag
bilden samt tackar Leta retro för utmärkelsen, som jag blev
väldigt, väldigt glad över.